Revision 17232352 of "Användare:Peter Isotalo/Kronan" on svwiki

scanna:
*''Kalmar län'' 2005, s. 54
*Johansson, s. 10-11?, 61, 65, 115, 119, 142-43, 151, '''160-61''', 167
*Soop: s. 30, 45, 47?, 73?, '''112, 145''', 160, '''166'''
*Music Arch: s. 85
*Fältslag: 225

{{fartyg 
|             namn=Kronan, Stora Kronan, Rikskronan
|             bild=Stora Kronan.jpeg 
|         bildtext=Rekonstruktion av amiral Jacob Hägg
|        flaggbild=Naval Ensign of Sweden.svg
|flaggbildsstorlek=60px
|              typ=[[linjeskepp]]
|            klass=
|           nummer=
|            motto=
|         beställd=
|             varv=[[Skeppsholmen]] i Stockholm
|         planerad=
|         påbörjad=oktober 1664
|          sjösatt=31 juli 1668
|           tjänst=1672
|              öde=sjönk under [[slaget vid Ölands södra udde]] 1 juni 1676
|      deplacement=ca 2300 ton
|            längd=52,1 m?
|            bredd=12,9 m
|       djupgående=6,23 m
|        hastighet=
|         räckvidd=
|       besättning=500 sjömän<br />300 soldater
|      bestyckning=ca 105 kanoner <!-- 12 x 36 punds kanoner<br />16 x 30 punds kanoner<br />40 x 24 punds kanoner<br />2 x 18 punds kanoner<br />36 x 12 punds kanoner<br />20 x 6 punds kanoner<ref>Per Fagerlund i Johansson (1985), s. 147</ref><ref>Det bör dock noteras att modern forskning har ifrågasatt samtida bestyckningsuppgifter.</ref> -->
}}
'''''Kronan''''', även kallad  '''''Stora Kronan'''''<ref>Se bl.a. Anders Franzén om standardisering av namngivning i Johansson (1985), s. 9 och Lundgren (1997), s. 8.</ref>,  var ett svenskt [[stridsfartyg|örlogsfartyg]] som var ett av de största fartygen i världen under sin tid. ''Kronan'' byggdes 1668-72 och efter bara några års tjänst och två slag mot danska och nederländska flottor sjönk ''Kronan'' [[slaget vid Ölands södra udde]] 1 juni 1676. Förlisningen orsakades av att skeppet [[kantra]]de i en alltför tvär gir. Under kantringen antändes krutförrådet längst fram i skeppet och sprängde bort huvuddelen av fören på styrbordssidan. Närmare 800 man dog när ''Kronan'' förliste och med i djupet följde över 100 kanoner, värdefull utrustning, privata ägodelar och stora summor pengar i form av krigskassor.

Förlusten av ''Kronan'' var ett svårt slag för Sverige under [[skånska kriget]]. Förutom att hon varit flottans största och tyngst beväpnade skepp hade hon också varit en viktig symbol för kungamakten. Vid hennes förlisning dog förutom nästan 10% av den svenska flottans aktiva manskap också flottans överbefälhavare, riksamiralen [[Lorentz Creutz den äldre|Lorentz Creutz]], och en rad höga officerare, bland annat flottans ledande medicinska expertis. Eftersom slaget vid Öland och föregående sjötåg hade varit uppenbara nederlag utredde en kommission 1676-77 om något befäl kunde klandras för flottans nederlag. Ingen dömdes, men Creutz har senare fått bära mycket av skulden för förlisningen eftersom han saknade erfarenhet av sjökrig. Senare forskning har varit försiktigare att klandra enbart Creutz utan pekat på allmänt dålig organisation inom flottan samt en brist på erfarna och skickliga befäl.

''Kronan'' återfanns 1980 av en grupp kring amatörforskaren [[Anders Franzén]], samma person som upptäckte [[regalskeppet Vasa|''Vasa'']] på 50-talet. Varje år sedan dess har man gjort årliga dykningar för att kartlägga vrakplatsen och bärga föremål. Efter ''Vasa'' har  ''Kronan'' blivit en av det mest uppmärksammade svenska vrakfyndet i Östersjön. Hittills har över 30 000 föremål tagits upp och många av dem har också konserverats och ställts ut. Idag har [[Kalmar läns museum]] ansvaret för de arkeologiska utgrävningarna och de permanenta utställningarna om ''Kronan''.

== Bakgrund ==

1660 nådde Sverige kulmen av sin utbredning som europeisk militärmakt. I [[Karl X Gustavs första danska krig|kriget mot Danmark 1657-58]] hade [[Karl X]] genom ett vågat [[tåget över Bält|tåg över Lilla och Stora Bält]] marscherat rakt in i Danmarks hjärta, i syfte att erövra Danmark och gång för alla göra sig kvitt en besvärlig fiende, och kanske kunna ta över den lukrativa [[Öresundstullen]]. Tilltaget hade dock hotat andra stormakters intresse av att hålla Östersjöns makter splittrade, ingen var intresserad av att en helt dominerande stormakt i Östersjön. England och Nederländerna gick därför i förbund med Danmark. Försöket att helt erövra Danmark misslyckades; Sverige fick dock i [[freden i Roskilde]] de östdanska provinserna [[Blekinge]], [[Halland]] och [[Skåne]] samt [[Bohuslän]]. Med hela nuvarande Finland i svensk ägo samt besittningar i Baltikum och Pommern hade Sverige blivit den dominerande stormakten i Östersjön.<ref>Göran Rystad "Skånska kriget och kampen om hegemonin i Norden" i Rystad (2005), s. 16-19</ref>

I början av 1670-talet var den svenska förmyndarregeringen präglad av utbredd svaghet, men bland annat Rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie argumenterade för att stärka banden med Frankrike, vilket resulterade i ett fransk-svenskt traktat 1672. Samma år anföll Frankrike Nederländerna, vilket skapade ökad diplomatisk oro. I april 1674 lade den franska ambassadören till Sverige fram ett förslag där  Sverige skulle öka trupperna i Pommern till 22 000 man, i utbyte mot kraftigt höjd monetär ersättning.<ref>Göran Rystad "Skånska kriget och kampen om hegemonin i Norden" i Rystad (2005), s. 20</ref>

Det svenska läget var svårt, man var pressad av Frankrike att gå in i Brandenburg, och i december 1674 så gick [[Carl Gustaf Wrangel]] till angrepp. Ännu hade kriget inte börjat på allvar, men ett halvår senare förklarade Nederländerna krig. Samma månad led Sverige ett [[Slaget vid Fehrbellin|nederlag vid Fehrbellin]], vilket militärt kanske inte hade så stor signifikans, men ledde till en betydande prestigeförlust. Den 2 september 1675 kom den danska krigsförklaringen, och i slutet av juni året efter landsteg en dansk armé i Skåne. En stark flotta var nödvändig för att försvara svenska intressen.<ref>Göran Rystad "Skånska kriget och kampen om hegemonin i Norden" i Rystad (2005), s. 20-21</ref>

Skåne var en integral del av det danska riket och den blott 18 år gamla erövringen hade inte på något sätt ändrat det. En relativt brutal försvenskning pågick. [intressant här, tro?]

===Flottornas expansion===
Från 1650-talet pågick en förändring av de europeiska staternas örlogsflottor. Tidigare hade sjöstridstaktik främst inneburit att skepp slogs mot varandra individuellt eller i mindre grupper i det som kallats melee-taktiken. I det första stora kriget mellan England och Nederländerna på 1650-talet började man utveckla den så kallade [[linjetaktik]]en, där flottstyrkor slogs i en sammanhängande rät linje, för mot akter, med befälhavaren i mitten för att kunna kontrollera sina styrkor. Tidigare hade avgörandet i sjöstrid varit fokuserat på att erövra motståndarens skepp i äntringsstrider, men under andra halvan av 1600-talet lades större vikt vid att med överlägsen eldkraft sänka fientliga fartyg eller få de att ge upp. Den huvudsakliga uppgiften för befälhavare blev att hålla ihop sin egen linje samtidigt som man försökte splittra motståndaren så att man kunde koncentrera sina styrkor mot en viss del av fiendens styrkor. Denna taktik utvecklades förfinades under första hälften av 1700-talet och kom sedan att vara totalt dominerande inom marin krigsföring ända till [[första världskriget]].<ref>Glete (1993)<!--Sidhänvisning?--></ref>

Den nya taktiken gynnade mycket stora skepp som kunde segla stabilt och hålla sin plats i linjen även i hård strid. Linjetaktiken hängde också samman med en generell utveckling mot samhällets ökade disciplinering och mäktiga centralstaters krav på stående flottor ledda av [[yrkesarmé|yrkesofficerare]]. Kriget underkastades i allt högre grad en striktare organisering. Stridsformationer blev mer standardiserade och skulle helst efterleva matematiskt uträknade idealmodeller. [[Statsmakt]]ens ökade makt på bekostnad av enskilda godsägare innebar att man skapade allt större arméer och flottor, och i slutet av 1660-talet pågick även i Sverige ett omfattande skeppsbyggnadsprogram.<ref>Glete (1993)<!--Sidhänvisning?--></ref>

==Konstruktion==
''Kronan'' var en av tidens tyngst bestyckade krigsskepp, en tredäckare med 105 kanoner. Hon hade tre skeppsdäck med kanonportar längs med hela skeppet (batteridäck). Förutom batteridäcken hade skeppet sju nivåer fördelat på sex däck. Längst ner precis ovanför kölen var [[hålskeppet]]. Ovanför det och fortfarande under vattenlinjen var trossdäcket, som precis som hålskeppet var ett förrådsutrymme. Sedan kom två helt täckta batteridäck och ytterligare ett tredje som var till ungefär hälften öppet i mitten av fartyget men övertäckt med ett däck i fören och två i aktern.<ref>Anders Nilsson, i Johansson (1985), s. 52-53.</ref>

Första hälften av 1600-talet hade man byggt skepp enligt det holländska sättet, med en flat och rektangulär botten vilket gav relativt litet djupgående. Det var anpassat för de grunda nederländska kusterna och möjliggjorde snabbare skeppsbygge och mindre skepp än andra byggsätt. Nackdelen var att skeppen hade en relativt lätt konstruktion och var något instabila i hög sjö, något som lämpade sig dålig för örlogsfartyg. ''Kronan''s skrov byggdes alltså efter det engelska byggsättet, med ett rundare midskepp och större djupgående. Aktern smalnade nu av skarpare under vattenlinjen i stället för att vara platt, något som minskade vattenmotståndet.<ref>Anders Nilsson, i Johansson (1985), s. 38-39.</ref>

''Kronan''s [[deplacement]], skeppets tyngd beräknat på hur mycket vatten det pressade undan, är inte exakt känt eftersom man saknar tillräckligt exakta mått, men har beräknats till ungefär 2300 ton. Sett till antalet kanoner ''Kronan'' var utrustad med var det relativt lite. Det var först under andra halvan av 1600-talet som man i Europa hade börjat bygga tredäckare i större utsträckning och man var fortfarande inne i en experimentperiod. Både engelska och franska tredäckare var kända för att vara instabila eftersom man byggde dem höga, smala och med utrustade dem med för många kanoner. Avståndet mellan de lägsta kanonportarna och vattenlinjen kunde därför bli mycket lågt. Blåste det hårt vid en drabbning var man tvungen att stänga de lägsta portarna och kunde då heller inte använda sina tyngsta kanoner. Senare, under 1700-talet, började man bygga skepp med samma antal kanoner som ''Kronan'' större och tyngre; de låg då på 3000 till 5000 ton vilket gjorde dessa modernare skepp stabilare.<ref>Glete (1999).</ref>

"flack rätande hävarsmskurva" (Anders Nilsson "Det engelska maneret införs", s. (42-)43)

===Beväpning===
Enligt den officiella bestyckningsplanen var det tänkt att ''Kronan'' skulle utrustas med upp till 124-126 kanoner; 34-36 kanoner på vart och ett av batteridäcken och ytterligare 18 i de övre däcken samt i skansen (fören) och akterkastellet. Kanonernas klassades efter hur tunga kanonkulor de sköt och varierade från 3 pund (1,3 kg) till 36 pund (15,3 kg) medan själva kanonerna vägde från några hundra kilor upp till fyra ton. De tyngsta kanonerna placerades längst och de lättaste längst upp. Skeppets verkliga slagkraft kom från 30- och 36-pundarna på nedre batteridäck och kunde tillfoga stor skada på längre avstånd än det övriga artilleriet. En stor del av de mindre kanonerna på under 18 pund var avsedda mer för att skada motståndarens besättning än skepp.

Idag anses det dock sannolikt att antalet kanoner troligen var lägre än vad dokumenten från 1670-talet anger. Antalet kanoner som föreskrevs i officiella planer var vid den tiden regelmässigt högre än det antal kanoner som faktiskt fanns att tillgå. Bestyckningsplaner anses i allmänhet ha varit teoretiska eller idealfall och efterlevdes sällan i verkligheten, antingen av brist på vapen eller för att det visade sig opraktiskt. Särskilt de tyngre 36- och 30-pundskanonerna var det brist på och ofta ersattes de med lättare pjäser. Med utgångspunkt för hur många kanoner som bärgades från ''Kronan'' på 1680-talet (se [[#???|"???"]]) och under utgrävningarna efter 1980 antar man att antalet kanoner uppgick till ungefär 105. Detta stämmer också med beräkningar av hur många kanoner som faktiskt fick plats på varje däck och med antalet kanonportar.<ref>Glete (2002)</ref>

Man hade också olika typer av ammunition beroende på vad man skulle beskjuta: vanliga kanonkulor mot skrov, kedje-, stång- och piklod för att skadda rigg och skråkappor, träbehållare fyllda med kulor eller järnfragment som fungerade som stora hagelgevär. För äntringsstrider förde man också med sig 130 [[musköt]]er och 80 [[pistol]]er med [[luntlås|lunt]]- eller [[flintlås]]. För närstrid fanns 250 pikar, 200 mindre handyxor och 180 svärd.<ref>Anders Sandström, "Klar för strid" i Johansson (1985), s. 122-23.</ref> I utgrävningarna har man också hittat exemplar av grovkalibriga [[hakebössa|hakebössor]], ett vapen med stort eldrör som var försedd med en hake undertill. Med den hakade man fast vapnet i relingen för att låta den ta rekylen från den stora laddningen. En av hakebössorna som återfunnits var laddad med en liten skråkappa med 20 blykulor som skulle användas för att rensa däcken innan äntring.<ref>Gunnar Grandin, "Slaget den 26 maj" i Johansson (2005), s. 127.</ref>

===Utsmyckning===
En påkostad utsmyckning var på 1660-talet ännu en viktig del av ett skepps karaktär, även om betydelsen hade börjat minska sedan mitten på seklet i förmån för mer praktiska detaljer. Det var fortfarande centralt att framhäva den absoluta monarkens auktoritet och militära makt samt att visa upp skeppet som ett praktbygge.  Jost Schütz var den som var ansvarig för bildhuggeriet vid amiralitetet under hela 1660-talet och hade varit verksam sedan 1630-talet. Det finns inga direkta avbildningar av hur ''Kronan''s utsmyckning såg ut, men den var som brukligt mest påkostad på [[akterspegel]]n. Det finns två avbildningar av ''Kronan'', just från aktern, gjorda många år efter av danska konstnärer för att hylla de danska sjösegrarna över Sverige. [[Claus Mønichen]]s målning på [[Fredrikborgs slott]] från 1686 visar en akter som domineras av två lejon som håller upp en stor kungakrona. Bakgrunden är blå med skulpturer och ornament i guld. Konsthistorikern [[Hans Soop]] som tidigare studerat ''Vasa''s bildspråk, framhäver att Mønichen kan ha överdrivit skeppets storlek och beskriver det som att "[m]an tycker sig nästan stå inför ett franskt linjeskepp från seklets slut"<ref>Soop (2007), s. 137.</ref> En vävd [[tapet]] på [[Rosenborgs slott]] avbildar ''Kronan'' som en tvådäckare, och här domineras akterspegeln ännu tydligare av kungakronan.

Arkeologer har inte hittat tillräckligt av ''Kronan''s skulpturer för att få en helhetsuppfattning om hur den var utsmyckad. De [[maskaroner]] och [[putto|putti]] som har bärgats hittills och visar på "utsmyckningens höga konstnärliga kvalitet och det fulländade artisteriet i materialbehandlingen". En större skulptur som föreställer en krigare hittades under dyksäsongen 1987 och uppvisar stor hantverksskicklighet. Konsthistorikern Hans Soop har beskrivit den som försedd med "pregnant snidade anletsdrag, stor mustasch och långt, svallande hår under en plymförsedd hjälm" och "i typisk härskarpose, med höger hand i sidan och med benen i klassisk [[kontraposo|kontrapostställning]] ... [p]å känt barockmanér är han utrustad med ett väl tilltaget magomfång, vid denna tid tecken på hög samhällsställning och inflytande [och] en markant profil med kraftigt markerad näsa." Det har föreslagits att skulpturen föreställer Karl XI själv, men eftersom man inte vet av vilka typer av skulpturer och ornament den omgavs av kan man inte avgöra detta med säkerhet.<ref>Soop (2007), s. 136-38</ref>

==Byggnation==
I början av 1660-talet beslutades om en upprustning av flottan och ersättare för ett antal större skepp som började bli gamla. Man behövde också ett nytt flaggskepp som skulle ersätta den gamla ''Kronan'' från 1632 och som nu blivit ålderstigen.<ref>Lundgren (1997), s. 9-18</ref> De enorma mängderna timmer som behövdes till det nya amiralsskeppet började huggas vintern 1664-65. Kronanhistorikern Kurt Lundgren har uppskattat att det gick åt 7-10 hektar ekskog bestående av minst hundraåriga träd krävdes för själva skrovet och ett antal stora tallar för master och bogspröt. Bygget av ''Kronan'' påbörjades (kölsträckningen) i oktober 1665 men det dröjde till 31 juli 1668 innan hon kunde sjösättas. Den engelske skeppsbyggaren [[Francis Sheldon]] var byggmästere för ''Kronan'' och var vid många tillfällen i konflikt med amiralitetet. Ledningen för flottan klagade på att han drog ut på tiden och att han ägnade sig åt privata projekt, bland annat en omfattande export av masttimmer till England. Sheldon själv klagade på ständiga förseningar och brist på pengar.<ref>Lundgren (1997), s. 19-39</ref> När skeppet väl sjösattes så visade sig att [[stapelbädden]] var för liten och aktre del av kölen bröts av. När Sheldon fick frågan om skeppet hade skadats så svarade han att det kunde lagas men att den långa tid som timret hade legat och torkat var ett större problem.<ref>Lundgren (1997), s. 19-10; Anders Franzén, "Kronan går av stapeln 1668" i Johansson (1985), s. 48-49.</ref> Konflikten mellan amiralitetet och Sheldon fortsatte under flera år framöver och bidrog till att försena färdigställandet av skeppet. De sista skulpturerna avslutades först 1669 och inte förrän 1672 var skeppet riggat, tacklat och bestyckat. Första gången skeppet användes var när man firade Karl XI:s tillträde som myndig regent i december 1672.<ref>Lundgren (1997), s. 19-</ref>

*''Sovereign of the Seas'' som förebild (Curt 1997, 23); första omnämnandet hösten 1663 (26), första beslut sommaren 65 (26), byggbeslut hösten 65 (27)


===Besättning===

Som ett av tidens största skepp hade ''Kronan'' också en ovanligt stor besättning. När hon sjönk fanns ungefär 850 personer ombord, varav cirka 500 var sjömän och 350 soldater. Kronanprojektet har liknat skeppet med storleken på en medelstor svensk stad i slutet av 1600-talet och beskrivit skeppet som ett "samhälle i miniatyr". Ombord fanns representanter för såväl under- som överklass. Kvinnor tilläts vistas på flottans skepp, men bara så länge man befann sig inom Stockholms skärgård; innan krigstågen nådde öppet vatten var de tvungna att gå iland. I ''Kronan'' som ett mindre flytande samhälle speglades också i förhållningen mellan det civila och det militära, där samtliga i besättningen klädde sig civilt och saknade enhetliga uniformer.<ref>Den svenska armén hade vid den här tiden börjat få standardiserade uniformer, något som ännu var ovanligt i resten av Europa.<!--Källhänvisning?--></ref> Skillnaden var istället ståndsmässig, adliga officerare klädde sig i praktfulla och påkostade kläder.<ref>Kronanprojektet (2008), s. 7-9.</ref> Det enda undantaget var soldaterna som tillhörde [[Västerbottens regemente]]. På 1670-talet hade de troligen hunnit bli utrustade med de första karolinska uniformerna i blått och vitt. Besättningen blev i vissa fall tilldelad kläder eller tyg till att sy "båtmansklädning" som gjorde att de i viss mån skilde sig från vanliga allmogekläder. Officerarna hade en stor uppsättning dyra och fina kläder med sig ombord, men det är oklart i vilken utsträckning de användes till vardag. Eventuellt användes det något enklare plagg av hållbarare och bekvämare tyg som var mer praktiska till sjöss.<ref>Pousette (2009), s. 107.</ref>

Rekryteringen av manskapet skedde genom tvångsutskrivningar och som en del av det tidiga [[indelningsverket]]. Båtsmän och bösseskyttar (sjömän och artillerister) togs från båtsmanshåll, administrativa enheter längs kusten som fick pålagt att förse flottan med en man för tjänstgöring Soldaterna på skeppen kom från motsvarande knekthåll eller rotehåll från inlandet. Befälen var ofta adliga eller ur samhällets övre skikt och avlönades genom indelningsverket eller genom avkastningen från särskilda landområden avsatta för ändamålet.<ref>Pousette (2009), s. 107 (Zettersten, se även Asker, ''Hur riket styrdes'')</ref> Det är också möjligt att de högre officerarna som var måna om att upprätthålla sin ståndsmässighet och som var vana vid det från land tog med sig sina personliga tjänare ombord. En värdefull jacka i rött kläde som hittades på en av de som dog på skeppet kan ha tillhört en av dessa tjänare.<ref>Pousette (2009), s. 111-12.</ref>

==Tjänstgöring==
{{huvudartikel|skånska kriget}}
Efter den svenska förlusten vid [[slaget vid Fehrbellin]] 18 juni 1675 behövdes flottan för att undsätta de svenska besittningarna i Pommern. Den svenska flottan var stor med ett flertal stora fartyg: ''[[regalskeppet Svärdet|Svärdet]]'' på 1800 ton, ''Äpplet'' och ''Nyckeln'' på ca 1400 ton och det enorma ''Kronan''. Sammanlagt hade man närmare 28 stora och medelstora [[linjeskepp]] och nästan lika många mindre örlogsfartyg. Försörjningen var däremot bristfällig, man hade få erfarna högre befäl och sammanhållning var dålig. Danskarna beskrev hånfullt det svenska manskapet som "bonddrängar doppade i saltvatten".<ref>Citerat i Gunnar Grandin, ”Flottans nyckelroll” i Johansson (1985), s. 101</ref> Flottan gav sig ut till sjöss under amiral [[Gustaf Otto Stenbock]] under hösten 1675, men kom inte längre än [[Karlsöarna]] utanför Gotland. Vädret var ovanligt dåligt, med låga temperaturer och hårda vindar. Skeppen var svåra att värma upp, besättningen var illa klädda och snart insjuknande stora delar av manskapet. Provianten började sina och efter att ''Kronan'' förlorat ett bogankare bestämde sig Stenbock för att vända tillbaka till Dalarö och undsättningen av de tyska provinserna uteblev. Kung Karl reagerade starkt och ansåg att Stenbocks personligen bar ansvar för misslyckande och tvingande honom att betala 100 000 daler för den misslyckade expeditionen.<ref>Gunnar Grandin, "Stenbock betalar sjötåget" i Johansson (1985), s. 108-9; Kurt Lundgren, "Flottan sågas genom isen" i Johansson (1985), s. 110-11; Sjöblom (2003), s. 223.</ref>

Eftersom läget i Pommern förvärrades under vintern och flottan, tillsammans med ''Kronan'', beordrades ut i till havs i ett desperat försök att undsätta de ansträngda svenska styrkorna i de nordtyska områdena. Vintern 1675-76 var dock ovanligt kall med stora istäcken på Östersjön. När flottan, nu under den erfarne [[Claas Uggla]], kom ut till Dalarö 23 januari var man instängd av is. Riksrådet [[Erik Lindschöld]] hade dock anslutits till företaget av kungen, och kom på idén att såga ut flottan till havs. Med hjälp av flera hundra rekryterade bönder började man skära upp en ränna till flottstationen ute vid [[Älvsnabben]], över två mil därifrån. Först 14 februari var man framme, men upptäckte då att även havet utanför var fruset. Efter en storm som började få isen att [[isskruvning|skruva]] pressades lastskeppet ''Leoparden'' sönder och sjönk. En dansk styrka hade också  hunnit segla upp längs kusten och låg utanför på det öppna havet. Efter att vädret blivit ännu kallare var läget hopplöst och även den entusiastiske Lindschöld gav upp.<ref>Kurt Lundgren, "Flottan sågas genom isen" i Johansson (1985), s. 110-11.</ref>

Redan i mars 1676 seglade en dansk flotta på 20 fartyg under ledning av amiral [[Niels Juel]] och 29 april landsteg hans styrkor på Gotland, som snabbt kapitulerade. Den svenska flottan beordrades ut den 4 maj, men möttes av svåra vindförhållanden och blev försenad till den 19 maj. Juel hade då redan lämnat Visby och seglat mot Bornholm för att förenas med en mindre dansk-nederländsk styrka som började kryssa mellan Skåne och ön [[Rügen]] för att förhindra svenska förstärkningnar att nå Pommern.<ref>Gunnar Grandin "Gotland invanderas", "Flottan löper ut" i Johansson (1985), s. 114-15, 118-19.</ref> Den 25 och 26 maj drabbade de två flottorna samman mellan [[slaget mellan Skåne och Rügen|Bornholm och Rügen]]. Trots att den svenska flottan var numerärt överlägsen lyckades man inte tillfoga några förlustar och istället fölorade man en [[brännare]] och ett mindre fartyg. Slaget visade på en allvarlig brist på samordning och förtroendet mellan riksamiral Lorents Creutz och hans underordnade var lågt.<ref>Sjöblom (2003), s. 225-26.</ref>

Efter sammanstötningen ankrade flottan vid Trelleborg där kung Karl väntade med nya order om att man skulle återta Gotland. Man skulle också undvika strid till sjöss tills man var i höjd med ölands Norra udde för att försöka slåss i hemmavatten. När den svenska flottan lämnade Trelleborg 30 maj fick den danska flottan snart kontakt och började följa efter den svenska styrkan. Vid det här laget hade danskarna blivit förstärkta av ytterligare en mindre styrka och räknade nu sammanlagt 42 fartyg, varav 25 stora eller medelstora linjeskepp. Med förstärkningarna kom också den nya generamiralen och nederländaren [[Cornelis van Tromp]], en av samtidens skickligaste sjötaktiker, som hade värvats av [[Christian V av Danmark|Christian V]]. De två flottorna följdes åt norrut och den 1 juni nådde man Ölands södra udde i [[halv storm]]. Svenskarna, formerade i linjeformation försökte hinna före Tromps styrka och lägga sig mellan dem och landet för att få lä från blåsten och därmed kunna få bättre läge att gå in i strid. De nederländska och danska skeppen lyckades dock segla högre upp i vinden och knappade in. Den hårda vinden gick hårt åt riggen på många av de svenska skeppen, och bar iväg stänger och rår, och gjorde det svårt att hålla en sammanhållen stridslinje. På förmiddagen närmade sig de två flottorna varandra och var snart inom skotthåll.<ref>Sjöblom (2003), s. 226.</ref>

=== Förlisningen ===
{{huvudartikel|slaget vid Ölands södra udde}}
[[File:Slag_bij_Öland_-_Battle_of_Öland_in_1676_(Romeyn_de_Hooghe).jpg|thumb|right|En samtida avbildning som delar in slaget i tre faser: först de två flottorna på väg norrut längs Ölandskusten; sedan visas hur ''Kronan'' exploderar och ''Svärdet'' omringas; och sist hur den svenska flottan drivs på flykt av de allierad styrkorna. Kopparstick av [[Romeyn de Hooghe]], 1676.]]
Vid tolvtiden på dagen nordost om byn [[Hulterstad]] genomförde den svenska flottan något som militärhistorikern Ingvar Sjöblom har beskrivit som "en mycket omdiskuterad manöver". På grund av missförstånd och dåligt koordinerad signalering försökte den svenska styrkan att vända och engagera fienden innan man nådde till den i förväg bestämda drabbningsplatsen utanför Ölands norra udde. En hastig vändning var ett riskabelt företag i hårt vänder.<ref>Sjöblom (2003), s. 226.</ref> ''Kronan'', som man redan innan visste var något instabil, girade åt babord men hade för många segel hissade och krängde därför så kraftigt att hon tog in vatten genom de öppna kanonportarna. Man lyckades inte räta upp skeppet och det la sig därför på sidan med masterna i vågrätt äge. Efter en stund blev krutförrådet i främre delen av skeppet av någon anledning antänt och sprängde bort en stor del av styrbordssidan för om stormasten. Den kvarvarande akterdelen reste sig upp med den avbrutna delen nedåt och sjönk sedan hastigt med babordssidan nedåt. När den träffade botten revs en stor spricka upp längs skeppet som ytterligare slet sönder konstruktionen.<ref>Kronanprojektet (2007), s. 4</ref>
<!--Delar av manskapet och officerarna började samlas på styrbordssidan medan vissa försöka hoppa ut genom kanonportarna. Plötsligt exploderade krutförrådet i främre delen av skeppet och sedan gick förloppet mycket snabbt.<ref>Sjöblom (2003), Ericsson Wolke (2009), </ref> Creutz sågs sist av Gyllenspak tillsammans med överste Stegman, sittande på den nu uppvända kölen innan en våg drog ned honom och andra ner i vattnet.<ref>Citerat i Lundgren (2001), s. 70.</ref>-->

Under kantringen tycks disciplin och social sammanhållning kollapsat fullständigt. Kvarlevorna från de som dog på ''Kronan'' visar på djupa, oläkta skärsår i kranier, ryggkotor, revben och andra delar av kroppen. Vart tionde upphittat överarmsben och nästan vart femte lårben uppvisar tecken på traumatiskt våld med vassa föremål och i många fall rör det sig om ett flertal svåra hugg- eller skärsår riktade mot samma ställe. En säker förklaring till hur dessa svåra skador uppstått saknas och ingen av vittnesmålen omnämner det. Det finns dock inga som helst indikationer på att en äntringsstrid skedde innan förlisningen och man anser det uteslutet att  skadorna är av den typ som kan ha uppstått i samband med explosionen i krutförrådet. Ingvar Sjöblom har tolkat det som följderna av ett "blodigt handgemäng" som utbrutit i samband med att männen försökte rädda sig själva och osteologen Ebba Düring att den man i den desperata kampen för att ta sig ut tillgrep "alla tillgängliga medel, fysiska som psykiska".<ref>Ursprungligt citat i During (1997) s. 594 "all the means at their disposal, both physical as well as psychological"; Sjöblom (2003), s. 227.</ref>

[[Fil:Slaget ved oland maleri av claus moinichen 1686.jpg|thumb|250px|left|Målning av [[Claus Møinichen]] från 1686 som visar hur ''Kronan''s exploderar samtidigt som hon kantrar. Till höger ses ''Svärdet'' i strid med den danska styrkans amiraler.]]
Efter ''Kronan''s förlisning fortgick slaget under några timmar utan någon som helst framgång för den svenska sidan. Förlusten av flaggskeppet ledde till än mer oordning bland de svenska leden. Det nya flaggskeppet ''Svärdet'' omringades av den danska styrkans amiraler och sattes i brand av en nederländsk brännare. Bara 50 av 650 man räddades från det brinnande vraket, och bland de döda fanns även Claas Uggla. Den svenska flottan flydde under oordnade former efter att ha förlorat två av sina högsta befäl med flottans största skepp. ''Solen'' gick senare på grund, ''Järnvågen'', ''Neptunus'' och tre mindre fartyg erövrades. ''Äpplet'' gick efter slaget på grund och sjönk utanför Dalarö.<ref>Sjöblom (2003), s. 228</ref>

===Efterspel===
Enligt Anders Gyllenspak överlevde förutom han själv bara 39 personer kantringen och explosionen: major Johan Klerk, 2 trumpetare, 14 sjömän och 22 soldater, vilket betyder att ungefär 800 man dog. Bland dem fanns förutom riksamiralen och ett halvdussin befäl från såväl flottan som armén både amiralitetsläkaren och flottans apotekare.<ref>Johansson (2005), s. 142-43; Lindeke m.fl. (2009), s. 30.</ref> Sammantaget dog nästan 1500 man när ''Kronan'' och ''Svärdet'' gick under och dagarna efter slaget flöt hundratals lik iland på Ölands östra kust. Enligt kyrkoherden på [[Långsöt]]s socken på östra Öland "vart i några dagar upptagne 183 man" som begravdes på Hultåsa och Stenåsa kyrkogårdar.<ref>Citerat i Einarsson (2005), s. 56.</ref> Även Lorentz Creutz kropp togs om hand och begravdes i [[Sarvalaks]] i Finland.<ref>Björn Axel Johansson, "I Creutz ficka", s. 165.</ref>

Nyheten om det svenska misslyckandet vid Bornholm och fiaskot vid Öland nådde inom en vecka kung Karl, som genast beordrade en kommission för att utreda vad som hade hänt. Kungen ville pröva om Bär och andra gjort sig skyldiga till feghet eller inkompetens. Kungen skrev 13 juni 1676 "att en del av våra sjöofficerare sig så lachement [fegt och slarvigt] förhållig" att de "riksens säkerhet, välfärd och försvar [...] ställt uti den högsta hazard" och krävde att ett "så stort crimen strängeligen bör straffas".<ref>Citerat i Lundgren (2001), s. 5-6.</ref> Kommissionen började sitt arbete redan 7 juni och höll på ända in i oktober 1676 utan att någon blev dömd. Bär på ''Nyckeln'' och amirallöjtnanten Christer Boije, som senare gått på grund med ''Äpplet'', fick dock aldrig aldrig mer befäl inom flottan medan Hans Clerck på ''Solen'' blev befordrad av kungen innan kommissionen ens var avslutad.<ref>Sjöblom (2003) s. 228</ref>

===Orsaken till förlisningen===
Den direkta anledningen till att ''Kronan'' förolyckades var för att skeppet var instabilt och hanterades ovarsamt. Till skillnad från ''[[regalskeppet Vasa|Vasa]]'' nästan 50 år tidigare var seglingsegenskaperna dock inte misslyckade utan skeppet hade tjänstgjort tillfredsställande i åratal och i betydligt hårdare väder. Under kommissionen förekom också direkta hänvisningar till ''Vasa'' av tygmästaren Gyllenspak.<ref>Einarsson (2001), s. 13</ref> Han vittnade också om att någon, dock inte Creutz, hade lättat på ballasten vid Dalarö i början av sjötåget och att man inte hunnit fylla på sina dryckesförråd. Därför hade skeppet mindre djupgående och således mindre stadigt än annars.<ref>Lundgren (2001), s. 72.</ref>

Varför den svenska styrkan frångick den ursprungliga planen att engagera vid de så kallade "svenska skären" mellan [[Landsort]] och Ölands norra udde och istället gjorde en plötslig vändning utanför Hulterstad är inte helt utrett. Enligt Rosenberg och Gyllenspak från ''Kronan'' vände Creutz för att Uggla signalerat för vändning. Rosenberg menade också att Bär på ''Nyckeln'', ledare för den första eskadern, hade påbörjat vändning och att Uggla därför såg sig tvungen att följa efter för att hålla ihop flottan.<ref>Einarsson (2001), s. 9-12</ref> Officerarna Anders Homman och Olof Norman som var överlevande från ''Svärdet''  menade istället att det bara var Creutz som överbefälhavare som kunde ta ett sånt beslut och att Uggla bara följde ''Kronan'' när hon vände.<ref>Lundgren (1997), s. 107-11</ref>

Enligt vittnesmålen från kommissionen togs inte de nödvändiga försiktighetsåtgärder när ''Kronan'' vände på grund av motsättningar mellan befälen. Rosenberg vittnade också om att amirallöjtnant Arvid Björnram och major Klas Ankarfjäll öppet trätat både om hur mycket segel man skulle föra och hur nära land man borde ha gått.<ref>Lundgren (2001), s. 51.</ref> Flottans erfarne åldersstyrman Per Gabrielsson skulle enligt Gyllenspak också ha varnat för att vända i den hårda blåsten, men utan att få gehör.<ref>Lundgren (2001), s. 235.</ref>

Creutz har av många historiker fått skulden för förlisningen och beskrivits som ett inkompetent sjöbefäl som med sin okunskap och bristande erfarenhet i marina frågor ensam bar ansvaret för ''Kronan''s snöpliga undergång.<ref>Se t.ex. Zettersten (1903), s. 478; Unger (1909), s. 234; Isacson (2000), s. 11-12; Gyllengranat (1840).</ref> Gunnar Grandin har föreslagit att osämjan på ''Kronan'' handlade om att man ville utnyttja att den allierade flottan var utspridd. Creutz och Björnram ville alltså vända snabbt av taktiska skäl medan Ankarfjäll och bland annat åldersstyrmannen Per Gabrielsson månade om fartygets säkerhet. Samtidigt menar Grandin att mycket tyder på att Creutz kan ha drabbats av något sorts mentalt sammanbrott och därför tog ett dålig beslut.<ref>Gunnar Grandin, "Nervkris eller chansning" i Johansson (1985), s. 144-45.</ref>

På senare år har en del historiker menat att skuldbördan var mer komplicerad och att Cretuz inte ensam kan lastas för katastrofen. Ingvar Sjöblom och Lars Ericson Wolke påpekar att hans befattning snarast kunde jämföras med en verkschef, en administratör som inte behövde ha ingående vetskap om praktiska detaljer—att kunna vända skeppet under hård vind var sådant som underordnade ansvarade för. Lars Einarsson menar att Creutz "koleriska och självsvåldiga natur" troligen spelade en roll, men att det i lika höga grad kan skyllas på att manskapet var otränat och oerfaret och att det förekom öppen osämja mellan officerarna.<ref>Einarsson (2001), s. 13; Ericson Wolke (2009), s. 115; Sjöblom (2003), s. 227</ref>

==''Kronan'' som vrak==
[[Fil:Diving bell.jpg|miniatyr|upright|höger|En rekonstruktion av en [[dykarklocka]] av samma typ som användes för att bärga kanoner från ''Vasa'' och ''Kronan'' i slutet av 1600-talet. Utställning på [[Marinmuseum]] i Karlskrona.]]
''Kronan'' värderades till ungefär 326 000 daler silvermynt under samtiden och något mer än halva kostnaden, 166 000 daler, utgjordes av kanonerna.<ref>Johansson (1993), s. 126</ref> Redan i början av 1660-talet hade man tagit upp så gott som samtliga av kanonerna från ''[[Regalskeppet Vasa|Vasa]]'' och bärgningstekniken hade förbättrats. Kommendören [[Paul Rumpf]] och amiralen [[Hans Wachtmeister]] ansvarade för operationen. Med hjälp av specialbyggda [[dykarklocka|dykarklockor]] tog man under åtta somrar 1679-86 upp 60 kanoner till ett värde av 67 000 daler. På 1960-talet hade Bo Cassel provat att dyka vid ''Vasa'' med hjälp av en dykarklocka av liknande konstruktion som använts på 1600-talet. Sommaren 1986 återupprepade man försöket på ''Kronan''. Man kom fram till att arbetet krävde stor erfarenhet, skicklighet och gynnsamma väderförhållanden.<ref>Johansson (1993), s. 129-33</ref> Trots att förhållandena vid vrakplatsen ofta var svåra, med kalla vattentemperaturer och nyckfull väderlek, och krävde en stor arbetsstyrka var bärgningsoperationerna mycket lönsamma. Historikern Björn Axel Johansson har beräknat att de sammanlagda lönekostnaderna för samtliga dyksäsonger uppgick till mindre än 2000 daler, något som täcktes av bärgningen av bara en enda av de stora 36-pundiga kanonerna.<ref>Johansson (1993), s. 156-58</ref>

=== Återupptäckt ===
Marinteknikern och amatörhistorikern [[Anders Franzén]] hade sedan 1950-talet ägnat sig åt att lokalisera äldre svenska vrak i Östersjön och blev känd när han 1954 lokaliserade ''[[Regalskeppet Vasa|Vasa]]'' som sjönk i Stockholm 1628. På en lista över kända vrak som Franzén sammanställt fanns även ''Kronan'' med. Under närmare 30 år genomförde han och andra undersökningar genom att undersöka samtida källor och att med olika metoder undersöka havsbottnen vid Ölands västkust. Under 50- och 60-talen undersökte man först med draggningar utanför [[Hulterstad]] och senare med ekolod. 1971 hittades plankor som man trodde kunde tillhöra ''Kronan'', men utan att man kunde följa upp fyndet ordentligt. Man lyckades senare under 70-talet att begränsa sökområden med hjälp av en [[Sonar#Sidescan sonar|sidescan-sonar]] som sedan kunde bekräftas med hjälp av en [[magnetometer]], ett instrument som känner av förekomsten av järn, lyckades man få utslag. Med hjälp av undervattenskameror kunde man i början av augusti se de första bilderna av vraket efter ''Kronan''.<ref>Ahlberg,Börjesson,Franzén & Grisell, "Kronan hittas", i Johansson (1985), s. 192-205</ref>

== Arkeologi ==
Resterna av ''Kronan'' ligger på 26 meters djup omkring 6 km öst om byn [[Hulterstad]] på sydöstra Öland. Sedan upptäckten 1980 har man varje sommar dykt på vrakplatsen och hittills bärgat och registrerat över 30 000 fynd. Förutsättningarna för [[marinarkeologi]]skt arbete är ovanligt gynnsamma för Östersjön eftersom vraket ligger långt från land, utanför större farleder, och har inte råkat ut för nedsmutsning orsakat av landbaserade föroreningar eller vegetation. Sikten, särskilt på försommaren, är god och kan vara över 20 meter. Botten består av ljus i huvudsak steril sand som reflekterar solljuset från ytan och därmed underlättar kartläggning av platsen och dokumentering med videokameror. Runt 85% av vrakplatsen har hittills kartlagts och ''Kronan'' har blivit en av de största och mest omskrivna marinarkeologiska projekten Östersjön.
<ref>Kronanprojektet (2008)</ref>

===Fynd===
Sedan upptäckten av ''Kronan'' 1980 har över 30 000 föremål bärgats och katalogiserats. Variationen har varit avsevärt med allt från bronskanoner på fyra ton till fragment av äggskal.<ref>Kronanprojektet (2008)</ref> Under utgrävningarna har man med jämna mellanrum hittat ett antal historiskt och arkeologiskt värdefulla och unika fynd. En av de först fynden var ett mindre kabinettskåp med nio lådor som innehöll navigeringsinstrument, pipverktyg, mynt, bestick och skrivdon, föremål som troligen tillhört någon av officerarna.<ref>Einarsson (2001), s. 30</ref>

Eftersom ''Kronan'' var ett amiralsskepp fanns det stora mängder pengar ombord. Förutom löner till manskapet behövde man en krigskassa för oförutsedda utgifter. 1982 hittade man 255 präglade guldmynt, det största enskilda fyndet av guldmynt någonsin i Sverige, de flest av de [[dukat]]er. Variationen i ursprungen är stort, med mynt från orter som Kairo, Reval (Tallinn) och Sevilla. Ytterligare 46 dukater hittades sommaren 2000.<ref>Einarsson (2001), s. 33-34</ref> På resterna av trossdäcket hittade man 1989 över 900 silvermynt, vid den tiden den största svenska marina silversmyntsamlingen som dittils hittats. 2005 hittades en betydligt större silverskatt på nästan 6200 mynt och 2006 ytterligare en med ca 7000 mynt.<ref>Gainsford & Jonsson (2008)</ref> Silverskatten från 2005 består nästan helt och hållet av 4-öresmynt präglade 1675, totalt mer än 1% av den totala produktionen av det årets 4-ören.<ref>Einarsson (2005), s. 15</ref>

Ett antal musikinstrument har också hittats, däribland en trumpet, tre fioler och en [[viola da gamba]], alla relativt dyra föremål som tillhört officerarna eller en av trumpetarna som troligen blivit utrustad med ett särskilt fint instrument tillverkat i Tyskland för att han tillhört amiralens "spel", musikensemble.<ref>Einarsson (2001), s. 31.</ref> Som ytterligare tecken på officerarnas närvaro på fartyget hittade man 1997 en flätad korg fylld med tobak och exklusiva matvaror och kryddor, bland annat ingefära, plommon, vindruvor och kanelstänger.<ref>Einarsson (2001), s. 36</ref>

Ungefär 7% av fynden är textilier. Många av plaggen, särskilt de som tillhört officerarna, är välbevarade och har gett kunskap om hur man tillverkade plagg under sent 1600-tal, något man inte kan få reda på enbart genom avbildningar.<ref>Pousette (2009)</ref>

*Golawitzskeden (100g) <ref>Einarsson (2001), s. 38.</ref>

*föremål som användes till att förgylla piller som medicin till officerarna, en rund träskål av björk med, en glasflaska (träskålen var del av ett par som man skulle bilda ett klot av, lägga i bladguld och skaka om för att gulddragera piller); guld hade använts som medicin sedan Plinius 60 e.Kr. och hade med den nära kopplingen mellan farmakologi och alkemi (tron att guld var det ädlaste och därför också associerades med livets elixir); ifrågasatt medicinsk användbarhet i början av 1700-talet, bl.a. av Linné och rekommenderades av  tyske läkaren [[Johann Schröder]] (1600-64) endast mot [[hypokondri]]; mode inom aristokratin runt 1670-talet, en förstärkning av social rangordning; på skeppet befann sig amiralitetets överläkare [[Peter Gripenflycht]], kirurgen/barberaren Herman Fuchs och amiralitets chefsapotekare Alexander Streckert (alla dog) <ref>Lindeke m.fl. (2009)</ref>

*den tidigaste kända kompletta [[jakobsstav]]en, daterad 1661 <ref>Einarsson (2003)</ref>

== Se även ==
* [[lista över svenska örlogsfartyg]]
* [[marinarkeologi]]

==Noter==
{{reflist|2}}

==Litteratur==
*During [Düring], Ebba, "Specific Skeletal Injuries Observed on the Human Skeletal Remains from the Swedish Seventeenth Century Man-of-War, ''Kronan''" i ''International Journal of Osteoarchaeology'', Vol. 7 (1997), s. 591-594.
*Einarsson, Lars, ''Kronan.'' Kalmar läns museum, Kalmar. 2001. ISBN 91-85926-48-5
*Einarsson, Lars, ''A cross-staff from the wreck of the Kronan (1676).'' i ''The International Journal of Nauticul Archaeology'' 2003 (32.1), s. 53-60.
*Einarsson, Lars, ''Likplundring i Hulterstad år 1676'' i ''Kalmar län'' 2005, s. 52-58.
*Einarsson, Lars, "Ännu en silverskatt påträffad i vraket av regalskeppet Kronan" i ''Myntstudier'' 2005:3, s. 14-16.
*Einarsson, Lars, ''Kronanprojektet. Rapport över 2007 års marinarkeologiska undersökningar vid vrakplatsen efter regalskeppet Kronan.'' Kalmar läns museum, Kalmar. 2008. ISBN
*Ericsson Wolke, Lars, "En helt ny flotta – sjökrigen under 1600-talets sista årtionden" i Ericson Wolke & Hårdstedt, ''Svenska sjöslag.'' Medströms förlag, Stockholm. 2009. ISBN 978-91-7329-030-2
*Gainsford, Sara & Johansson, Kenneth, "2005 års skatt från regalskeppet Kronan" i ''Myntstudier'' 2008:3, s. 3-17.
*Glete, Jan, ''Hur stor var Kronan? Något om stora örlogsskepp i Europa under 1600-talets senare hälft'' i ''Forum Navale''  Sjöhistoriska samfundet, Stockholm. 1999, s. 17-25
*Glete, Jan, ''Navies and Nations: Warships, Navies and State Building in Europe and America, 1500-1680, Volume One.'' Almqvist & Wiksell International, Stockholm. 1993. ISBN .
*Gyllengranat, Carl August, ''Sveriges sjökrigs-historia i sammandrag'' (VILKEN DEL?) Karlskrona, Ameen. 1840.
*Johansson, Björn Axel (redaktör), ''Regalskeppet Kronan.'' Trevi, Stockholm. 1985. ISBN 91-7160-740-4
*Kronanprojektet, ''Rapport om 2007 års marinarkeologiska undersökningar av regalskeppet Kronan'' Kalmar läns museum, Kalmar. 2008. ISBN/ISSN?
*Lindeke, Ohlson, Einarsson & Jahrehorn, "Gilded pills in the medical chest on board the warship Kronan" i ''Journal of Nordic Archaeological Science'' 2009 (16), s. 25-31.
*Lundgren, Kurt, ''Stora Cronan: Byggandet Slaget Plundringen av Öland En genomgång av historiens källmaterial.'' Lenstad Bok & Bild, Kristianstad. 1997. ISBN 91-973261-5-1.
*Lundgren, Kurt, ''Sjöslaget vid Öland. Vittnesmål – dokument 1676-1677.'' Lingstad Bok & Bild, Kalmar. 2001. ISBN 91-631-1292-2
*Pousette, Mary, "Klädd ombord" i ''Skärgård och örlog: nedslag i Stockholms skärgårds tidiga historia'' Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, ''Konferenser 71.'' Stockholm. 2009. ISBN 978-91-7402-388-6
*Göran Rystad (redaktör), ''Kampen om Skåne'' Historiska media, Lund. 2005. ISBN 91-85057-05-3
*Sjöblom, Olof, "Slaget vid Öland 1676: ''Kronan'' går under" i Ericsson [Wolke], Hårdstedt, Iko, Sjöblom & Åselius, ''Svenska slagfält.'' Wahlström & Widstrand, Stockholm. 2003. ISBN 91-46-20225-0
*Unger, Gunnar, ''Illustrerad Svensk Sjökrigshistoria omfattande tiden intill 1680.'' Bonnier, Stockholm. 1909.
*Zettersten, Axel, ''Svenska flottans historia åren 1635-1680'' Norrtälje tidnings boktryckeri, Norrtälje. 1903.

inte läst:

*Otto Lybeck (redaktör?) ''Svenska flottans historia: örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar'' (band 1) 1871-1947 Allhem, Malmö. 1942.

övrigt:
*Larsson, Olle (2009). "Kronans undergång" i ''[[Populär historia]]'' (nr. 6): s. 38-45.
*Einarsson, Lars, ''Present maritime archeaology in Sweden -the case of ''Kronan'' in ''Plying between Mars and Mercury: Political, Economic and Cultural links between the Netherlands and Sweden during the Golden Age'' 1994 (32.1), s. 41-47.

== Externa länkar ==
* [http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10665314.asp ''Stor silverskatt funnen i Kronan'']