Difference between revisions 328540 and 328542 on svwikisource

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 585" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 595.jpg|band I, 585]]&thinsp;]</span></span>
<center>
=Den första Konunga-Boken.=
<span id="1"></span>
==1. Capitel.==

'''Abisag, Adonia konung. Nathans råd. Salomo smord. Adonia flyr.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 1:1"></span>Och då konung David war gammal,
och wäl till ålders kommen, kunde
han icke wara warm, än då man höljde
honom med kläder.

<span style="color:#00F;" id=" 1:2">2</span>. Då sade hans tjenare till honom:
Låt dem söka åt min herre konungen en
piga, en jungfru, som står för konungen,
och sköter honom, och sofwer i hans famn,
och wärmer min herre konungen.

<span style="font-size: 90%;">Detta war ett råd af någon läkare, som icke
frågade efter Herrans lag, såsom ännu så många
sjelfkloke rådgifware finnas. Samma sed är ännu
bruklig bland förnäma i österlanden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:3">3</span>. Och de sökte upp en dägelig piga
i alla Israels gränser, och funno Abisag
af Sunem, och hade henne till konungen.

<span style="color:#00F;" id=" 1:4">4</span>. Och hon war en ganska dägelig
piga, och hon skötte konungen, och tjente
honom; men konungen kände henne intet.

<span style="font-size: 90%;">'''Kände,''' se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#4:1|1&nbsp;Mos. 4:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:5">5</span>. Men Adonia, Haggiths son,* hof
sig upp, och sade: Jag will wara konung;
och gjorde sig wagnar och resenärer, och
femtio män till drabanter för sig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#3:4|2&nbsp;Sam. 3:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#3:2|1&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:6">6</span>. Och hans fader bekymrade honom
icke i sinom tid, så att han sade: Hwi
gör du så? Och han war ock en dägelig
man, och han hade födt honom näst efter
Absalom.

<span style="font-size: 90%;">Adonia war född näst efter Absalom och
ansåg sig nu hafwa närmast rätt till kronan.
David wille i sin ålderdomsswaghet icke bestraffa
den tilltagsne sonen, af fruktan att reta honom
til ett sådant uppror, som skett under Absalom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:7">7</span>. Och han hade sitt råd* med Joab,
ZeruJa son, och med AbJathar presten;
och de hulpo Adonia.
<span style="font-size: 90%;">*[[#2:28|1&nbsp;Kon. 2:&nbsp;28]].</span>


<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 586" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 596.jpg|band I, 586]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 1:8">8</span>. Men presten Zadok, och Benaja
Jojada son, och Nathan propheten, och
Simei och Rei och de Davids hjeltar*
woro icke med Adonia.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#23:8|2&nbsp;Sam. 23:&nbsp;8,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:9">9</span>. Och då Adonia offrade får och
oxar och gödd boskap wid den stenen
Soheleth, som låg wid den brunnen
Rogel,* bjöd han alla sina bröder,
konungens söner, och alla Juda män,
konungens tjenare;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#15:7|Jos. 15:&nbsp;7]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#18:16|cap. 18:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa offer skedde icke till Herrans ära, utan
af egennytta, för att med offermåltider och ett
sken af fromhet winna folket på sin sida. En
dylik skenhelighet begagnas ännu ofta af
ärelystna och egennyttiga menniskor till täckmantel
för onda afsigter.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:10">10</span>. Men den propheten Nathan och
Benaja och de hjeltar och Salomo sin
broder bjöd han icke.

<span style="font-size: 90%;">Propheten Nathan wisste med fullkomlig
wisshet Guds wilja, att Salomo skulle blifwa
konung i Israel, och tog derföre de mått och steg,
som woro lofliga och nödwändiga, för att
werkställa Herrans rådslut.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:11">11</span>. Då sade Nathan till BathSeba,
Salomos moder: Hafwer du icke hört,
att Adonia, Haggiths son, är konung
worden, och wår herre David wet intet
deraf?

<span style="color:#00F;" id=" 1:12">12</span>. Så kom nu, jag will gifwa dig
ett råd, att du må undsätta din och
din son Salomos själ.

<span style="color:#00F;" id=" 1:13">13</span>. Bort, och gack in till konungen
David och säg till honom: Hafwer du
icke, min herre konung, swurit och sagt
din tjenarinna: Din son Salomo skall
wara konung efter mig, och han skall
sitta på min stol? Hwi är då Adonia
konung worden?

<span style="color:#00F;" id=" 1:14">14</span>. Si, medan du ännu der är, och
talar med konungen, will jag komma in
efter dig, och fullkomna ditt tal.

<span style="color:#00F;" id=" 1:15">15</span>. Och BathSeba gick in till
konungen i kammaren, och konungen war
ganska gammal, och Abisag af Sunem tjente
konungen.

<span style="color:#00F;" id=" 1:16">16</span>. Och BathSeba böjde sig och
tillbad konungen. Konungen sade: Hwad
will du?

<span style="color:#00F;" id=" 1:17">17</span>. Hon sade till honom: Min herre,
du hafwer swurit din tjenarinna wid
HERran din Gud: Din son Salomo
skall wara konung efter mig, och sitta
på min stol:

<span style="font-size: 90%;">Utan twifwel hade David gifwit detta löfte,
då Herrans uppenbarelse och befallning om
Salomo blef honom gifwen, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#28:5|1&nbsp;Chrön. 28:&nbsp;5,&nbsp;6]].
Jfr. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#12:24|2&nbsp;Sam. 12:&nbsp;24,&nbsp;25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:18">18</span>. Men nu si, Adonia är konung
worden; och min herre konungen wet
intet deraf:

<span style="color:#00F;" id=" 1:19">19</span>. Han hafwer offrat oxar, och gödd
boskap och många får, och hafwer bjudit
alla konungens söner; dertill AbJathar
presten och Joab härhöfwitsmannen:
men din tjenare Salomo hafwer han
icke bjudit.

<span style="color:#00F;" id=" 1:20">20</span>. Men du är, min herre, konung,
hela Israels ögon se på dig, att du skall
gifwa dem före, ho som skall sitta på min
herres konungens stol efter honom.

<span style="color:#00F;" id=" 1:21">21</span>. När nu min herre konungen med
sina fäder afsomnade är, så måste jag
och min son Salomo syndare wara.

<span style="font-size: 90%;">Hade upprorsstiftaren icke blifwit skyndamt
straffad, utan fått tillwälla sig konungamakten,
så hade icke blott Salomo och hans moder, utan
äfwen propheterna och de redliga bland presterna
blifwit dödade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:22">22</span>. Medan hon ännu talade med
konungen, kom propheten Nathan.

<span style="color:#00F;" id=" 1:23">23</span>. Och de sade konungen till: Si
propheten Nathan är der. Och som han
kom in för konungen, tillbad han
konungen på sitt ansigte neder till jorden;

<span style="color:#00F;" id=" 1:24">24</span>. Och sade: Min herre konung,
hafwer du sagt: Adonia skall wara
konung efter mig, och sitta på min stol?

<span style="color:#00F;" id=" 1:25">25</span>. Ty han är i dag nedergången,
och hafwer offrat oxar och gödd boskap
och många får, och hafwer bjudit alla
konungens söner och höfwitsmännerna;
dertill presten AbJathar; och si, de äta
och dricka för honom, och säga: Lycka
ske konungen Adonia:

<span style="color:#00F;" id=" 1:26">26</span>. Men mig, din tjenare, och Zadok
presten och Benaja, Jojada son, och din
tjenare Salomo, hafwer han icke bjudit.

<span style="font-size: 90%;">Dessa rättsinniga män blefwo icke bjudna;
ty Adonia fruktade deras frimodiga wittnesbörd
emot hans ogudaktiga företag.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:27">27</span>. Är det så af min herre konungen
befaldt, och du hafwer det din tjenare
icke weta låtit, hwilken uppå min herres
konungens stol efter honom sitta skall?

<span style="color:#00F;" id=" 1:28">28</span>. Konung David swarade och sade:
Kaller mig BathSeba: och hon kom in
för konungen: och då hon stod för
konungen,

<span style="color:#00F;" id=" 1:29">29</span>. Swor konungen och sade: Så
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 587" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 597.jpg|band I, 587]]&thinsp;]</span></span>sannt som HERren lefwer, som min själ
förlossat hafwer ut all nöd,

<span style="color:#00F;" id=" 1:30">30</span>. Jag will i dag göra, såsom jag
dig wid HERran Israels Gud swurit
hafwer, och sagt: Salomo din son skall
wara konung efter mig, och han skall
sitta på min stol för mig.

<span style="font-size: 90%;">Riket war ännu icke något arfrike, utan ett
walrike, der Gud sjelf walde konungen, och
såsom Han förut hade utwalt Saul och David,
så hade Han nu redan bestämt Salomo till
konung, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#28:6|1&nbsp;Chrön. 28:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:31">31</span>. Då böjde sig BathSeba med sitt
anlete neder till jorden, och tillbad
konungen, och sade: Lycka minom herra konung
David i ewig tid.

<span style="color:#00F;" id=" 1:32">32</span>. Och konung David sade: Kaller
mig presten Zadok och propheten Nathan
och Benaja, Jojada son. Och då de
kommo in för konungen,

<span style="color:#00F;" id=" 1:33">33</span>. Sade konungen till dem: Tager
med eder eder herres tjenare, och sätter
min son Salomo uppå min mula, och
förer honom ned till Gihon.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#32:30|2&nbsp;Chrön. 32:&nbsp;30]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#33:14|cap. 33:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Mula''', d. ä. Mulåsna, hwarpå konungen
plägade rida. Folket skulle deraf se, att David
sjelf öfwerlemnat konungamakten åt Salomo.
Gihon är en bäck och en dal wester om
Jerusalem, och war det mest offentliga ställe, der
utrymmet också war tillräckligt för en stor
folkmängd att samla sig omkring Salomo, då han
skulle smörjas till konung.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:34">34</span>. Och presten Zadok samt med
propheten Nathan smörje honom der till
konung öfwer Israel; och blåser med
basuner, och säger: Lycka ske konung
Salomo.

<span style="color:#00F;" id=" 1:35">35</span>. Och drager med honom upp, och
kommer, så skall han sitta på min stol,
och wara konung för mig: och jag will
bjuda honom, att han skall wara en
förste öfwer Israel och Juda.

<span style="color:#00F;" id=" 1:36">36</span>. Då swarade Benaja, Jojada son,
konungen, och sade: Amen; det säge också
HERren, min herre konungens Gud.

<span style="font-size: 90%;">'''Amen,''' d. ä. ske alltså. Säger Gud amen
till menniskans bön och företag, så är hon
bönhörd, och hennes förehafwande lyckas wäl. Ett
ord af Gud är detsamma som en Guds
gerning. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:9|Ps. 33:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:37">37</span>. Såsom HERren hafwer warit med
min herre konungen, så ware Han ock med
Salomo, att hans stol må större warda,
än min herres konung Davids stol.

<span style="color:#00F;" id=" 1:38">38</span>. Då gingo presten Zadok och
propheten Nathan och Benaja, Jojada son,
och Crethi och Plethi* neder och satte
Salomo på konung Davids mula, och
förde honom till Gihon.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:18|2&nbsp;Sam. 8:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:39">39</span>. Och presten Zadok tog oljehornet
utur tabernaklet och smorde Salomo;*
och de blåste med basuner, och allt folket
sade: Lycka ske konung Salomo.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#29:22|1&nbsp;Chrön. 29:&nbsp;22]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#10:24|1&nbsp;Sam. 10:&nbsp;24]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Detta tabernakel hade David låtit uppslå,
till arkens förwarande, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#6:17|2&nbsp;Sam. 6:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:40">40</span>. Och allt folket drog upp efter
honom, och folket pipade med pipor, och
war ganska gladt, så att det skall i
marken utaf deras skri.

<span style="color:#00F;" id=" 1:41">41</span>. Och Adonia hörde det och alla
de bjudne, som med honom woro, och
de hade allaredan ätit; och då Joab
hörde basunens ljud, sade han: Hwart
will det skriet och bullret i staden?

<span style="font-size: 90%;">Rogel, der Adonia offrade [[#1:9|v.&nbsp;9]], var icke långt
ifrån staden Jerusalem.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:42">42</span>. Som han ännu talade, si, då kom
Jonathan, AbJathars prestens son; och
Adonia sade: Kom här in, ty du är en
duglig man, och bär god tidning.

<span style="color:#00F;" id=" 1:43">43</span>. Jonathan swarade och sade till
Adonia: Ja, wår herre konung David
hafwer gjort Salomo till konung,

<span style="color:#00F;" id=" 1:44">44</span>. Och hafwer sändt med honom
presten Zadok och propheten Nathan och
Benaja, Jojada son, och Chreti och
Plethi; och de hafwa satt honom på
konungens mula.

<span style="color:#00F;" id=" 1:45">45</span>. Och presten Zadok med propheten
Nathan hafwer smort honom till konung
i Gihon: och de äro uppdragne dädan
med fröjd, så att staden sorlar; det är
det skri, som I hört hafwen.

<span style="color:#00F;" id=" 1:46">46</span>. Dertill sitter Salomo på
konungsstolen.

<span style="color:#00F;" id=" 1:47">47</span>. Och konungens tjenare hafwa
ingångit till att wälsigna wår herre konung
David; och hafwa sagt: Din Gud göre
Salomo ett bättre namn, än ditt namn
är, och göre hans stol större än din stol:
och konungen hafwer tillbedit, der han
låg på sängen.

<span style="color:#00F;" id=" 1:48">48</span>. Och konungen hafwer så sagt:
Lofwad ware HERren Israels Gud,
som i dag hafwer låtit en sitta på min
stol, så att mina ögon det sett hafwa

<span style="color:#00F;" id=" 1:49">49</span>. Då wordo förskräckte och stodo
upp alla de, som när Adonia bjudne
woro, och gingo bort hwar och en sin
wäg.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 588" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 598.jpg|band I, 588]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 1:50">50</span>. Men Adonia fruktade sig för
Salomo, och stod upp, gick bort, och fattade
hornen* af altaret.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#27:2|2&nbsp;Mos. 27:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Adonia trodde, att han skulle blifwa skonad
för altarets skull. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#21:14|2&nbsp;Mos. 21:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:51">51</span>. Och Salomo wardt sagdt: Si,
Adonia fruktar för konung Salomo; och
si, han fattar altarets horn, och säger:
Konung Salomo swärje mig i dag, att
han icke dräper sin tjenare med swärd.

<span style="color:#00F;" id=" 1:52">52</span>. Salomo sade: Will han wara
redlig, så skall icke ett hår af honom
falla på jorden:* men warder något ondt
befunnet med honom, så skall han dö.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#14:45|1&nbsp;Sam. 14:&nbsp;45]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:53">53</span>. Och konung Salomo sände bort,
och lät hemta honom neder ifrån altaret.
Och då han kom, tillbad han konung
Salomo; men Salomo sade till honom:
Gack i ditt hus.

<center><span id="2"></span>
== 2. Capitel. ==
'''Davids förordning, död. Adonia, Abjathars, Joabs, Simei straff.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 2:1"></span>Som nu tiden led, att David skulle dö,
böd han sin son Salomo, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 2:2">2</span>. Jag går all werldens wäg:* så
war nu tröst och war en man.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#23:14|Jos. 23:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ingen kan wara en rätt man i sitt embete
och i sin kallelse, utan genom Herrans kraft och
i frimodig förtröstan på Honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:3">3</span>. Och akta på HERrans din Guds
makt, så att du wandrar i Hans wägar,
och håller Hans seder, bud, rätter,
wittnesbörd, såsom skrifwet är i Mose lag;*
på det du skall wara klok i allt det du
gör, och ehwart du dig wänder:†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#17:19|5&nbsp;Mos. 17:&nbsp;19]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#1:8|Jos. 1:&nbsp;8]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#23:6|cap. 23:&nbsp;6]].
†[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#29:9|5&nbsp;Mos. 29:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:4">4</span>. På det HERren skall uppwäcka
sitt ord, som Han öfwer mig talat
hafwer, och sagt: Om dina barn bewara
sina wägar, så att de wandra troliga
och af allt hjerta och af all själ för
mig, så skall aldrig fattas af dig en man
på Israels stol.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:12|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#132:11|Ps. 132:&nbsp;11,&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Salomo, fridens konung, är en bild af den
himmelske, den ewige fridsfursten Christus, åt
hwilken Fadren gifwit all makt i himmelen och
på jorden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:5">5</span>. Och wet du wäl, hwad Joab,
ZeruJa son hafwer gjort mig, hwad han
gjorde de twå härhöfwitsmän i Israel,
Abner, Ners son, och Amasa, Jethers son,
hwilka han drap,* och utgöt krigsblod i
friden, och lät komma krigsblod uppå
sitt bälte, det omkring hans länder war,
och uppå sina skor, som på hans fötter
woro.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#3:27|2&nbsp;Sam. 3:&nbsp;27]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#20:10|cap. 20:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:6">6</span>. Gör efter din wishet, så att du
icke förer hans grå hår med frid ned till
helwete.

<span style="font-size: 90%;">David hade under sin regering skonat den
brottslige Joab, ty han war en man med stor
förmåga och hade gjort David och hans rike stora
tjenster, men nu på dödssängen, och då samwetet
alltid skärpes hos dem, som frukta Herran, får
han se och erkänna, att han häruti felat emot
Herrans lag, emedan det är en konungs pligt
att straffa den, som illa gör. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#13:4|Rom. 13:&nbsp;4]]. Joab
hade mördat Abner, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#3:27|2&nbsp;Sam. 3:&nbsp;27]], och Amasa,
och således med dubbelt brott förtjent döden,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#21:12|2&nbsp;Mos. 21:&nbsp;12]]. Joab hade äfwen uti Adonias
tilltänkta uppror gjort sig skyldig till förräderi
emot konungen. David wisste, att landet enligt
lagen förorenas genom ohämnade blodsskulder;
men han hade försummat sin domarepligt och
dermed syndat både emot lagen och emot hela
sitt land. Således innebär denna befallning
angående Joab ingalunda någon hämndlystnad,
utan ånger och bättring. Helwete betyder här,
såsom på flera andra ställen, detsamma som
grafwen. För de fördömdas boning brukas i Nya
Testamentet på grundspråket ett särskildt ord.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:7">7</span>. Och Barsillai barn, den
Gileaditens,* skall du bewisa barmhertighet, så
att de äta wid ditt bord: förty de gåfwo
sig till mig, då jag flydde för din broder
Absalom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#17:27|2&nbsp;Sam. 17:&nbsp;27]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#19:31|cap. 19:&nbsp;31,&nbsp;32]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:8">8</span>. Och si, du hafwer Simei när dig,
Gera son, Jemini sons af Bahurim, den
mig skamligen bannade,* på den tid jag
gick till Mahanaim; men han kom neder
emot mig wid Jordan; då swor jag
honom wid HERran, och sade: Jag will
icke dräpa dig med swärd.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#16:5|2&nbsp;Sam. 16:&nbsp;5]]; †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#19:16|cap. 19:&nbsp;16]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#19:18|18]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#19:23|23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:9">9</span>. Men låt icke du blifwa honom
oskyldig: ty du är en wis man, och wet
wäl hwad du honom göra skall, att du
låter hans grå hår med blod komma
neder till helwete.

<span style="font-size: 90%;">Salomos regering började med ogudaktigas
bestraffning, den började med blod, men blef en
fridsregering. Den sanna friden kan icke uppstå
och hafwa bestånd, utan att det onda utrotas.
Till den himmelske fridsfurstens regering hörer
också det, att det onda, såwäl i hjertat som i
werlden i allmänhet, måste straffas och utrotas.
Härtill behöfwas mångahanda medel och
hemsökelser; ofta stränga straffdomar och slutligen en
förfärlig dom, som de ogudaktige sjelfwa
werkställa. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#14:19|Uppb. 14:&nbsp;19,&nbsp;20]].</span>

<span style="font-size: 90%;">David kände Simei förrädiska sinne och wille
nu endast göra Salomo uppmärksam derpå.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 589" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 599.jpg|band I, 589]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 2:10">10</span>. Så afsomnade då David med
sina fäder, och wardt begrafwen uti
Davids stad.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#5:7|2&nbsp;Sam. 5:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#2:9|Apg. 2:&nbsp;9]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#13:36|cap. 13:&nbsp;36]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:11">11</span>. Men tiden, som David hade
warit konung öfwer Israel, war fyratio år.
I sju år war han konung i Hebron;
och tre och trettio år i Jerusalem.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#5:4|2&nbsp;Sam. 5:&nbsp;4,&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#3:4|1&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;4]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#29:27|cap. 29:&nbsp;27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:12">12</span>. Och Salomo satt på sin faders
Davids stol, och hans rike wardt
storligen befäst.

<span style="color:#00F;" id=" 2:13">13</span>. Men Adonia, Haggiths son, kom
in till BathSeba, Salomos moder; och
hon sade: Kommer du ock med frid?
Han sade: Ja.

<span style="color:#00F;" id=" 2:14">14</span>. Och han sade: Jag hafwer något
tala med dig. Hon sade: Säg.

<span style="color:#00F;" id=" 2:15">15</span>. Han sade: Du wet, att riket war
mitt; och hela Israel hade wändt sitt
ansigte till mig, att jag skulle wordit
konung:* men nu är riket förwändt, och
wordet min broders; af HERranom är
det hans wordet.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#1:5|1&nbsp;Kon. 1:&nbsp;5]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#22:9|1&nbsp;Chrön. 22:&nbsp;9,&nbsp;10]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#28:5|cap. 28:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:16">16</span>. Nu beder jag en bön af dig:
Låt icke mitt ansigte komma till blygd.
Hon sade till honom: Säg.

<span style="color:#00F;" id=" 2:17">17</span>. Han sade: Tala med konungen
Salomo; ty han låter icke ditt ansigte
komma till blygd; att han gifwer mig
Abisag af Sunem till hustru.

<span style="font-size: 90%;">Emedan hon war jungfru, [[#1:4|cap. 1:&nbsp;4]], så
ansåg han denna begäran wara tillåtlig; den
djupa listiga afsigten förtiger han. Se [[#2:22|v.&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:18">18</span>. BathSeba sade: Wäl; jag will
på dina wägnar tala till konungen.

<span style="color:#00F;" id=" 2:19">19</span>. Och BathSeba kom in till
konung Salomo till att tala med honom
på Adonia wägnar. Och konungen stod
och gick emot henne, och tillbad
henne, och satte sig på sin stol, och för
konungens moder wardt ock satt en stol,
så att hon satte sig på hans högra sida.

<span style="color:#00F;" id=" 2:20">20</span>. Och hon sade: Jag beder en
liten bön af dig; låt icke mitt ansigte
komma till blygd. Konungen sade till
henne: Bed min moder; jag will icke
låta ditt ansigte komma till blygd.

<span style="font-size: 90%;">Löftet gafs obestämdt och endast i den
förutsättning, att hon icke skulle begära något obilligt
eller skadligt. BathSeba genomskådade icke den
djupa listen i Adonias begäran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:21">21</span>. Hon sade: Låt gifwa Abisag af
Sunem dinom broder Adonia till hustru.

<span style="color:#00F;" id=" 2:22">22</span>. Då swarade konung Salomo, och
sade till sin moder: Hwi beder du om
Abisag af Sunem till Adonia? Bed
honom ock riket med: förty han är min
äldste broder; och han hafwer presten
AbJathar och Joab, ZeruJa son.

<span style="font-size: 90%;">Då ingen annan än en konung fick taga en
konungs enka till äkta, och Abisag måste
åtminstone anses för en Davids brud, så låg uti
Adonias begäran försåt och list. Han wille genom
Abisag winna konungsligt anseende i folkets ögon.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:23">23</span>. Och konung Salomo swor wid
HERran och sade: Gud göre mig det
och det, Adonia skall detta hafwa talat
emot sitt lif.

<span style="color:#00F;" id=" 2:24">24</span>. Och nu så wisst som HERren
lefwer, den mig stadfäst hafwer, och låtit
sitta på min faders Davids stol, och den
mig ett hus gjort hafwer, såsom han
sagt hafwer:* I dag skall Adonia dö.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:12|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;12]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:21|21]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:29|29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:25">25</span>. Och konung Salomo sände bort
Benaja, Jojada son; han slog honom,
så att han blef död.

<span style="font-size: 90%;">Adonia hade genom sitt högförräderi
förwerkat lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:26">26</span>. Och till presten AbJathar sade
konungen: Gack bort till Anathoth till
din åker, ty du hörer döden till; men
jag will icke dräpa dig i dag: förty du
hafwer burit HErrans HERrans ark*
för min fader David, och hafwer med
lidit hwad som helst min fader lidit
hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#22:20|1&nbsp;Sam. 22:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#15:24|2&nbsp;Sam. 15:&nbsp;24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:27">27</span>. Alltså fördref Salomo AbJathar,
att han icke måtte blifwa HERrans prest;
på det HERrans ord fullbordas skulle,
som han öfwer Eli hus talat hade i
Silo.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#2:33|1&nbsp;Sam. 2:&nbsp;33]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#2:36|36]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Salomo lät emot Abjathar nåd gå för rätt,
och skonade hans lif, men det war icke tillbörligt
att förrädaren skulle få behålla sitt presterliga
embete.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:28">28</span>. Och detta ryktet kom för Joab;
ty Joab höll sig in till Adonia, ehuru
wäl han icke hade hållit sig till
Absalom; då flydde Joab in uti HERrans
tabernakel, och fattade hornen af altaret.

<span style="color:#00F;" id=" 2:29">29</span>. Och det wardt bådadt konung
Salomo, att Joab war flydd uti
HERrans tabernakel, och si, han står wid
altaret.* Då sände Salomo Benaja,
Jojada son, Och sade: Gack och slå honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[#1:50|1&nbsp;Kon. 1:&nbsp;50]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:30">30</span>. Och då Benaja kom till
HERrans tabernakel, sade han till honom:
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 590" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 600.jpg|band I, 590]]&thinsp;]</span></span>Så säger konungen: Gack här ut. Han
sade: Nej, här will jag dö. Och
Benaja sade detta konungenom igen, och
sade: Så hafwer Joab sagt, och så
hafwer han swarat mig.

<span style="color:#00F;" id=" 2:31">31</span>. Konungen sade till honom: Gör
såsom han sagt hafwer, och slå honom,*
och begraf honom, att du ifrån mig och
min faders hus tager det blod, som Joab
oförskyldt utgjutit hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#21:14|2&nbsp;Mos. 21:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:32">32</span>. Och HERren betale honom hans
blod uppå hans hufwud, att han hafwer
slagit twå män, de der redligare och
bättre woro än han; och hafwer dräpit
dem med swärd, så att min fader
David deraf intet wisste, nemligen: Abner,*
Ners son, den härhöfwitsmannen öfwer
Israel och Amasa,† Jethers son,
härhöfwitsman öfwer Juda;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#3:27|2&nbsp;Sam. 3:&nbsp;27]]; †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#20:10|cap. 20:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:33">33</span>. Så att deras blod må betaladt
warda på Joabs hufwud och hans säds
i ewig tid. Men David och hans säd,
hans hus och hons stol hafwe frid af
HERranom i ewig tid.

<span style="color:#00F;" id=" 2:34">34</span>. Och Benaja, Jojada son, gick
upp, och slog honom, och drap honom; och
han wardt begrafwen i sitt hus i öknen.

<span style="color:#00F;" id=" 2:35">35</span>. Och konungen satte Benaja,
Jojada son, i hans stad öfwer hären; och
Zadok presten satte konungen i
AbJathar stad.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#2:35|1&nbsp;Sam. 2:&nbsp;35]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#29:22|1&nbsp;Chrön. 29:&nbsp;22]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nu kom således det öfwerstepresterliga embetet
ifrån Ithamars ätt, i hwilken det war på Eli
tid, tillbaka till Eleasars slägte, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#24:3|1&nbsp;Chrön. 24:&nbsp;3]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#44:15|Hes. 44:&nbsp;15]]. David hade redan låtit wiga
Zadok till öfwersteprest, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#29:22|1&nbsp;Chrön. 29:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:36">36</span>. Och konungen sände bort och lät
kalla Simei, och sade till honom: Bygg
dig ett hus i Jerusalem, och bo der;
och gack icke ut dädan, antingen hit
eller dit.

<span style="font-size: 90%;">Konungen wille hafwa den förrädiske Simei
under ögonen och widare pröfwa honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:37">37</span>. På hwilken dag du der utgår,
och går öfwer den bäcken Kidron, så wet,
att du skall döden dö; ditt blod ware
på ditt hufwud.

<span style="color:#00F;" id=" 2:38">38</span>. Simei sade till konungen: Det är
en god mening; såsom min herre
konungen sagt hafwer, så skall din tjenare göra.
Så bodde Simei i Jerusalem i lång tid.

<span style="color:#00F;" id=" 2:39">39</span>. Men det begaf sig efter tre år,
att twå tjenare lupo ifrån Simei till
Achis, Maacha son, konungen i Gath.
Och Simei wardt sagdt: Si, dina
tjenare äro i Gath.

<span style="color:#00F;" id=" 2:40">40</span>. Då stod Simei upp, och sadlade
sin åsna, och drog åstad till Gath till
Achis, att han skulle söka sina tjenare;
och då han dit kom, förde han sina
tjenare ifrån Gath.

<span style="color:#00F;" id=" 2:41">41</span>. Och det wardt sagdt Salomo,
att Simei war faren af Jerusalem till
Gath, och igenkommen.

<span style="color:#00F;" id=" 2:42">42</span>. Då ilande konungen bort, och lät
kalla Simei, och sade till honom:
Hafwer jag icke swurit dig wid HERran,
och betygat dig, och sagt: På hwilken
dag du fore ut antingen hit eller dit,
att du då weta skulle, att du skulle
döden dö? Och du sade till mig: Jag
hafwer hört en god mening.

<span style="color:#00F;" id=" 2:43">43</span>. Hwi hafwer du då icke hållit dig
efter HERrans ed och det bud, som jag
dig budit hafwer?

<span style="color:#00F;" id=" 2:44">44</span>. Och konungen sade till Simei:
Du wet allt det onda, som ditt hjerta
med sig wet, som du min fader David
gjort hafwer;* HERren hafwer betalat
din ondska på ditt hufwud.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#16:7|2&nbsp;Sam. 16:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:45">45</span>. Och konung Salomo är
wälsignad, och Davids stol warder befäst för
HErranom i ewig tid.

<span style="color:#00F;" id=" 2:46">46</span>. Och konungen böd Benaja,
Jojada son: han gick ut, och slog honom,
att han blef död. Och riket wardt
befäst i Salomos hand.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:1|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Genom de ogudaktigas bestraffning blef
konungariket befästadt. Men Salomo straffade
ingen annan än mördare och sådana brottslingar,
som lagen twingade honom att straffa. Om
strafflagens tillämpning på öfwerträdare
försummas, så förslappas den sedliga kraften i landet,
regering och lag förlora sitt anseende, och hela
folket lider deraf.</span>

<center><span id="3"></span>
== 3. Capitel. ==

'''Salomos gifte, nit, bön, wishet, egor, första dom.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 4:1"></span>Och Salomo befryndade sig med
Pharao, konungen i Egypten, och tog
Pharaos dotter,* och förde henne till Davids
stad, till dess han skulle fullbygga sitt
hus och HERrans hus och muren
omkring Jerusalem.
<span style="font-size: 90%;">*[[#7:8|1&nbsp;Kon. 7:&nbsp;8]]; [[#9:24|cap. 9:&nbsp;24]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 591" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 601.jpg|band I, 591]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">Den Egyptiska prinsessan blef Salomos rätta
gemål, [[#11:1|cap. 11:&nbsp;1]]. Ett sådant äktenskap war
i lagen icke förbjudet; det war tillåtet, att
Egyptierna fingo upptagas i Herrans folk,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#23:8|5&nbsp;Mos. 23:&nbsp;8]]. Blott med Canaaniterna war det Israel
förbjudet att ingå äktenskap. Det är sannolikt
att denna prinsessa blef omwänd till den sanne
Guden, ty ibland de afgudar, som Salomo på
sednare tid, förförd af andra qwinnor, började
dyrka, nämnes ingen Egyptisk afgud.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:2">2</span>. Men folket offrade ännu på
höjderna;* ty det war än då intet hus
bygdt åt HERrans namn intill den tiden.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#33:17|2&nbsp;Chrön. 33:&nbsp;17]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här menas icke att de på höjderna offrade åt
afgudar, utan åt Herren, såsom Samuel och
David, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#9:12|1&nbsp;Sam. 9:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#6:17|2&nbsp;Sam. 6:&nbsp;17]]. Denna
oordning kom deraf, att tabernaklet och altaret
woro på ett ställe, och förbundets ark på ett
annat. Men det war emot lagen, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#17:3|3&nbsp;Mos. 17:&nbsp;3,&nbsp;4]],
så länge arken war i tabernaklet och
sedermera efter templets upprättande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:3">3</span>. Men Salomo hade HERran kär,
och wandrade efter sin faders Davids
seder; undantaget att han offrade och
rökte uppå höjderna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#16:39|1&nbsp;Chrön. 16:&nbsp;39,&nbsp;40]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:4">4</span>. Och konungen gick bort till Gibeon
till att offra der, ty der war en härlig
höjd;* och Salomo offrade tusende
bränneoffer på det samma altaret.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:3|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">På Gibeons höjd war tabernaklet,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#16:39|1&nbsp;Chrön. 16:&nbsp;39]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:5">5</span>. Och HERren syntes Salomo i
Gibeon uti en dröm om natten. Och
Gud sade: Bed hwad jag skall gifwa
dig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#9:2|1&nbsp;Kon. 9:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:7|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:6">6</span>. Salomo sade: Du hafwer gjort
med min fader David din tjenare stor
barmhertighet, såsom han wandrade för
dig i sanning och rättfärdighet och med
ett rättsinnigt hjerta när dig; och du
hafwer hållit honom denna stora
barmhertigheten och gifwit honom en son,
som på hans stol sitta skulle, såsom nu
tillgår.

<span style="color:#00F;" id=" 3:7">7</span>. Nu, HERre min Gud, du hafwer
gjort din tjenare till konung i min
faders Davids stad; så är jag en ung
dräng, och wet icke min utgång eller
ingång.

<span style="color:#00F;" id=" 3:8">8</span>. Och din tjenare är ibland ditt
folk, som du utwalt hafwer, det så
mycket är, att det ingen räkna eller beskrifwa
kan för myckenhets skull.

<span style="color:#00F;" id=" 3:9">9</span>. Så gif nu din tjenare ett
lydaktigt hjerta, att han må döma ditt folk,
och förstå hwad godt och ondt är: ty ho
förmår döma detta ditt mäktiga folk?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:9|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Sådan war Salomos ödmjuka och innerliga
bön på den lyckliga tid, då han med hela
hjertat wille höra Herran till. Lydaktigt hjerta,
grt.: '''ett hörande hjerta.''' Han bad om ett
hjerta, som uppmärksamt skulle lyssna till
Herrans lag och till hwarje hwiskning af Herrans
Ande, samt willigt lyda och derefter göra. Det
hörande hjertat skulle också kärleksfullt och
faderligt lyssna till undersåtarnes böner och
åligganden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:10">10</span>. Då täcktes det HERranom wäl,
att Salomo bad om sådant.

<span style="color:#00F;" id=" 3:11">11</span>. Och Gud sade till honom: Efter
du detta bad, och bad icke om långt lif
eller rikedomar, eller om dina fienders
själar, utan om förstånd till att döma;

<span style="color:#00F;" id=" 3:12">12</span>. Si, så hafwer jag gjort efter
dina ord: si. jag hafwer gifwit dig ett
wist och förståndigt hjerta, så att din
like hafwer icke warit före dig, och icke
heller efter dig uppkomma skall.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#1:16|Pred. 1:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:13">13</span>. Dertill det du icke bedit hafwer,
det hafwer jag också gifwit dig,*
nemligen rikedomar och härlighet; så att
ingen skall wara din like ibland
konungarna i dina dagar.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#6:33|Matth. 6:&nbsp;33]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Efesierna#3:20|Eph. 3:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:14">14</span>. Och om du wandrar i mina
wägar, så att du håller mina seder och bud,
såsom din fader David wandrat hafwer,
så will jag gifwa dig långt lif.

<span style="font-size: 90%;">Salomos bön behagade Herren wäl. Han
fick både det han bad om och ännu mycket mer.
Då wi bedja om det, som Herranom täckeligt
är, så gifwer Han oss icke allenast wår bön,
utan ännu mera. <b>Söker först efter Guds
rike och Hans rättfärdighet, så faller eder
allt detta till.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#6:33|Matth. 6:&nbsp;33]]. Salomo blef
begåfwad med stor wishet och många härliga
förmåner, men Herrans löfte om långt lif kunde
icke uppfyllas; ty Salomo afwek med sitt hjerta
ifrån Herran. Han blef blott 59 eller 60 år
gammal.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:15">15</span>. Och då Salomo waknade, si, då
war det en dröm; och han kom till
Jerusalem, och gick fram för HERrans
förbunds ark, och offrade bränneoffer och
tackoffer; och gjorde ett stort gästabud åt
alla sina tjenare.

<span style="color:#00F;" id=" 3:16">16</span>. På den tiden kommo twå skökor
för konungen, och gingo fram för honom.

<span style="color:#00F;" id=" 3:17">17</span>. Och den ena qwinnan sade: Ack
min herre, jag och denna qwinnan
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 592" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 602.jpg|band I, 592]]&thinsp;]</span></span>bodde uti ett hus, och jag födde när henne
i huset.

<span style="color:#00F;" id=" 3:18">18</span>. Och efter tre dagar, sedan jag
födt hade, födde hon ock; och wi woro
tillhopa, så att ingen främmande war
med oss i huset, utan wi båda.

<span style="color:#00F;" id=" 3:19">19</span>. Och denna qwinnans son blef
död om natten; ty hon förkramade
honom i sömnen.

<span style="color:#00F;" id=" 3:20">20</span>. Och hon stod upp om natten, och
tog min son ifrån min sida, wid din
tjenarinna sof, och lade honom på sin arm;
och sin döda son lade hon på min arm.

<span style="color:#00F;" id=" 3:21">21</span>. Och då jag om morgonen
uppstod till att gifwa min son dia, si, då
war han död; men om morgonen såg
jag granneligen på honom, och si, det
war icke min son, den jag födt hade.

<span style="color:#00F;" id=" 3:22">22</span>. Den andra qwinnan sade: Det
är icke så; min son lefwer, och din son
är död; men denna sade: Det är icke så;
din son är död, och min son lefwer.
Och talade alltså för konungen.

<span style="color:#00F;" id=" 3:23">23</span>. Och konungen sade: Denna
säger: Min son lefwer, och din son är död;
en andra säger: Icke så; din son är
död, och min son lefwer.

<span style="color:#00F;" id=" 3:24">24</span>. Och konungen sade: Tager mig
hit ett swärd. Och då swärdet war
buret fram till konungen;

<span style="color:#00F;" id=" 3:25">25</span>. Sade konungen: Hugger det
lefwande barnet i tu stycken och gifwer
åt denna hälften, och åt den andra ock
hälften.

<span style="color:#00F;" id=" 3:26">26</span>. Då sade qwinnan, hwilkens barn
lefde, till konungen (ty hennes
moderliga hjerta gaf sig öfwer sin son): Ack!
min herre, gifwer henne barnet lefwande,
och dräper det icke. Men den andra
sade: Det ware hwarken mitt eller ditt,
låt skifta det.

<span style="color:#00F;" id=" 3:27">27</span>. Då swarade konungen och sade:
Gifwer åt denna barnet lefwande, och
dräper det icke; hon är dess moder.

<span style="color:#00F;" id=" 3:28">28</span>. Och den domen, som konungen
afsagt hade, spordes för hela Israel,
och de fruktade konungen; förty de sågo,
att Guds wishet war i honom till att
döma.

<span style="font-size: 90%;">Salomos djupa menniskokännedom,
genomträngande skarpsinnighet och stora wishet ingaf
folket wördnad och fruktan, så att de, som hade
ett ondt samwete, icke wågade försöka att föra
denne domare bakom ljuset.</span>

<center><span id="4"></span>
== 4. Capitel. ==

'''Salomos förstar, fogdar, täring, hästar, wagnar, wishet och språk.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 4:1"></span>Alltså wardt Salomo konung öfwer
hela Israel.

<span style="color:#00F;" id=" 4:2">2</span>. Och desse woro hans förstar:
AsarJa, Zadoks son, prestens;

<span style="font-size: 90%;">Asaria, Zadoks sonson, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#6:8|1&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;8,&nbsp;9]],
kallas här hans son.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:3">3</span>. Elihoreph och AhiJa, Sisa söner,
woro skrifware; Josaphat, Ahiluds son,
war kansler.

<span style="color:#00F;" id=" 4:4">4</span>. Benaja, Jojada son, war
härhöfwitsman; Zadok och AbJathar* woro
prester.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#2:26|1&nbsp;Kon. 2:&nbsp;26,&nbsp;27]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Prester, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:18|2&nbsp;Sam. 8:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:5">5</span>. AsarJa, Nathans son, war öfwer
embetsmännerna; Sabud, Nathans son,
prestens, war konungens wän.

<span style="font-size: 90%;">'''Wän,''' förtrogne, konungens hemliga rådgifware.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:6">6</span>. Ahisar war hofmästare; Adoniram,
Abda son, war räntmästare.

<span style="font-size: 90%;">'''Hofmästare,''' som hade om händer hofwets
husliga bestyr och uppsigt öfwer hofbetjeningen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:7">7</span>. Och Salomo hade tolf
befallningsmän öfwer hela Israel, som försörjde
konungen och hans hus; hwar hade en
månad om året till att försörja.

<span style="font-size: 90%;">Dessa embetsmän skulle hwar sin månad
sörja för hofstaten och från hwar sin stam
anskaffa medlen dertill.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:8">8</span>. Och de hette alltså: Hurs son på
Ephraims berg.

<span style="color:#00F;" id=" 4:9">9</span>. Dekers son i Makaz och i
Saalbim och i BethSemes och i Elon
BethHanan.

<span style="color:#00F;" id=" 4:10">10</span>. Heseds son i Aruboth; och hade
dertill Socho och hela landet Hepher.

<span style="color:#00F;" id=" 4:11">11</span>. AbiNadabs son hela landet Dor;
och hade Taphath, Salomos dotter, till
hustru.

<span style="color:#00F;" id=" 4:12">12</span>. Baana, Ahiluds son, i Thaanach
och i Megiddo och öfwer hela BethSean,
hwilket ligger wid Zarthana under
Jisreel, ifrån BethSean intill den planen
Mehola, intill hinsidan Jokmeam.

<span style="color:#00F;" id=" 4:13">13</span>. Gebers son i Ramoth i Gilead;
och hade de städer Jairs, Manasse sons,
i Gilead; och hade den ängden Argob,
som i Basan ligger, sextio stora städer
murade och med kopparbommar.

<span style="color:#00F;" id=" 4:14">14</span>. AhiNadab, Iddo son, i Mahanaim.

<span style="color:#00F;" id=" 4:15">15</span>. Ahimaaz i Naphthali; och han
tog också Basmath, Salomos dotter,
till hustru.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 593" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 603.jpg|band I, 593]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 4:16">16</span>. Baana, Husai son, i Asser och i
Aloth.

<span style="color:#00F;" id=" 4:17">17</span>. Josaphath, Paruah son, i Isaschar.

<span style="color:#00F;" id=" 4:18">18</span>. Simei, Ela son, i BenJamin.

<span style="color:#00F;" id=" 4:19">19</span>. Geber, Uri son, i Gileads land,
i Sihons, de Amoreers konungs, land;
och Ogs, konungens i Basan; en
befallningsman war i detsamma landet.

<span style="color:#00F;" id=" 4:20">20</span>. Men Juda och Israel woro
många, såsom sanden i hafwet,* och de åto
och drucko, och woro glade.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#13:16|1&nbsp;Mos. 13:&nbsp;16]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#15:5|cap. 15:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:21">21</span>. Alltså war Salomo en herre öfwer
alla rikena ifrån elfwen intill de
Philisteers land, och allt intill de Egyptiers
gräns; hwilka honom förde skänker, och
tjente honom i hans lifstid.

<span style="color:#00F;" id=" 4:22">22</span>. Och Salomo måste dagligen
hafwa till spisning trettio corer semlomjöl,
sextio corer annat mjöl.

<span style="font-size: 90%;">Skatten kallades skänker och skulle således
gifwas alldeles friwilligt. Cor war det största
mått för torra waror, lika med ett Gomer eller
tio Epha. Ett Epha (eller Bath) war ungefär
femton kannor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:23">23</span>. Tio gödda oxar och tjugu oxar
af betet och hundrade får; förutan hjort
och rå, stengetter, och hwad man på
stall höll.

<span style="color:#00F;" id=" 4:24">24</span>. Ty han war rådande i hela
landet på denna sidan elfwen, ifrån Tiphsah
allt intill Gasa öfwer alla de konungar
på denna sidan elfwen: och hade frid*
med alla sina grannar allt omkring.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#26:5|3&nbsp;Mos. 26:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Tiphsah eller Thapsacus war en betydlig
stad på westra stranden af Euphrat.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:25">25</span>. Så att Juda och Israel bodde
trygge hwar och en under sitt winträd
och under sitt fikonträd ifrån Dan allt
intill BerSeba, så länge Salomo lefde.

<span style="font-size: 90%;">I Judalandet woro winträd och fikonträd
ymniga och gåfwo en angenäm swalka, så att
man tillbragte många af lifwets angenämaste
stunder i trädgårdar och wingårdar. Men som
dessa woro utom murarna af befästade städer,
så är wistelsen under winträd och fikonaträd en
bild af ostörd frid och lugnt åtnjutande af
landtlifwets förmåner och förnöjelser. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#18:31|2&nbsp;Kon. 18:&nbsp;31]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#36:16|Es. 36:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:26">26</span>. Och Salomo hade fyratio tusen
wagnshästar och tolftusen resenärer.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:14|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;14]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#9:25|cap. 9:&nbsp;25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:27">27</span>. Och befallningsmännerna
försörjde konung Salomo, och allt det, som
till konungens bord hörde, hwar och en
i sin månad; och läto intet fattas.

<span style="color:#00F;" id=" 4:28">28</span>. Sammalunda ock korn och halm
för hästar och mular förde de dit, som
han war, hwar och en efter som honom
befaldt war.

<span style="color:#00F;" id=" 4:29">29</span>. Och Gud gaf Salomo ganska
stor wisdom och förstånd och ett fritt
mod, såsom sanden, som ligger på
hafwets strand.

<span style="color:#00F;" id=" 4:30">30</span>. Så att Salomos wisdom war
större än alla österlänningabarns och alla
Egyptiers wisdom.

<span style="font-size: 90%;">Det är ett stående uttryck i österlanden att
taga hafwets sand till jemförelse, då man will
beskrifwa någonting såsom mycket ymnigt, stort
eller talrikt. Österlänningarnas wisdom war
berömd, men Salomo öfwerträffade dem alla.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:31">31</span>. Och war wisare än alla
menniskor och wisare än Ethan den Esrahiten,
Heman, Chalchol, och Darda, Mahols
söner;* och war namnkunnig ibland alla
hedningar allt omkring.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#2:6|1&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#88:1|Ps. 88:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#89:1|Ps. 89:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Genom sin wishet och sin makt utöfwade
Salomo ett sådant inflytande på alla
närgränsande hedniska folk, att deras råhet i betydlig
mån förminskades, och han har utan twifwel
på den allmänna werldsbildningen haft ett större
inflytande, än någon tror. Ty Europas
bildning härleder sig hufwudsakligen från
Christendomen, som med det Gamla Testamentet står i
närmaste sammanhang; men den härleder sig
äfwen från Grekerna och Romarne. Romarnes
bildning war till större delen grundad på
Grekernas, och det är af de fördomsfriaste forskare
utredt, att Phenicierna och Judarna hade ett
ganska stort inflytande på Grekland, så att
Grekernas hyfsning och bildning är ett på eget sätt
afspegladt återsken af Judalandets bildning och
således till en del af Guds uppenbarelser. Många
bibliska sanningar återfinnas på ett eget sätt
wanställda i den Grekiska och Romerska
afgudalära och i dessa folks dikter och sagor. Ljuset
har kommit till dem, fastän i brutna och
fördunklade strålar. Men på detta ljus hafwa de
icke aktat. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#19:5|Ps. 19:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#10:18|Rom. 10:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Kolosserna#1:23|Col. 1:&nbsp;23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:32">32</span>. Och han talade tretusende
ordspråk; och hans wisor woro tusende och
fem.

<span style="font-size: 90%;">Salomos wishet hafwa wi hufwudsakligen i
behåll i hans skrifter.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:33">33</span>. Och han talade om träd, ifrån
ceder, som är i Libanon, allt intill isop,
som wäxer utur wäggen: desslikes talade
han om djur, om foglar, om maskar,
om fiskar.

<span style="font-size: 90%;">Han war således äfwen en naturkunnig, som
sökte att lära känna Skapelsens under från de
minsta till de största ting i naturens riken, utan
twifwel det största snille bland alla menniskor,
som hittills lefwat; ty hans wishet och kunskaper
grundade sig icke på hans tids bildning, utan
på strålande själsljus.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 594" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 604.jpg|band I, 594]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 4:34">34</span>. Och utaf alla folk kommo till
att höra Salomos wisdom, ifrån alla
konungar på jorden, som af hans
wisdom hört hade.

<center><span id="5"></span>
== 5. Capitel. ==

'''Hirams och Salomos sändningabud, förbund. Templets arbetsfolk.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 5:1"></span>Och Hiram, konungen i Tyro, sände
sina tjenare till Salomo; ty han hade
hört, att de hade smort honom till konung
i hans faders stad; ty Hiram älskade*
David, så länge han lefde.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#5:11|2&nbsp;Sam. 5:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#14:1|1&nbsp;Chrön. 14:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:3|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:2">2</span>. Och Salomo sände till Hiram,
och lät säga honom:

<span style="color:#00F;" id=" 5:3">3</span>. Du wet, att min fader David icke
kunde bygga HERrans sin Guds namn
ett hus för örligs skull, som allt omkring
honom war, intill dess HERren gaf dem
under hans fotbjellen.

<span style="font-size: 90%;">'''Dem,''' nemligen fienderna. Dessa lade Herren
slutligen under hans fötter (fotbjelle, fotsula).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:4">4</span>. Men nu hafwer HERren min Gud
gifwit mig rolighet* allt omkring, så
att ingen motståndare eller ondt hinder
mer på färde är.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#28:5|1&nbsp;Chrön. 28:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:5">5</span>. Si, så hafwer jag tänkt bygga ett
hus HERrans min Guds namn, såsom
HERren talat hafwer till min fader
David, och sagt: Din son, som jag i
din stad sätta skall på din stol. han skall
bygga mitt namn hus;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:13|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#22:10|1&nbsp;Chrön. 22:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:6">6</span>. Så befall nu, att man hugger mig
ceder utur Libanon, och att dina tjenare
äro med mina tjenare, och dina tjenares
lön will jag gifwa dig, allt såsom du
säger; ty du wet, att när oss är ingen
som kan hugga trä, såsom de Zidonier.

<span style="font-size: 90%;">Här anföres Salomos begäran till Hiram
korteligen, men [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:7|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;7]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:10|10]], utförligare.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:7">7</span>. Då Hiram hörde Salomos ord,
fröjdade han sig storligen, och sade:
Lofwad ware HERren i denna dag, som
hafwer gifwit David en wis son öfwer
detta myckna folket.

<span style="color:#00F;" id=" 5:8">8</span>. Och Hiram sände till Salomo, och
lät säga honom: Jag hafwer hört det
du till mig sändt hafwer; jag will göra
efter allt ditt begär med ceder och
furuträd;

<span style="color:#00F;" id=" 5:9">9</span>. Mina tjenare skola föra dem neder
af Libanon ut till hafwet; och jag will
låta lägga dem i flottar på hafwet intill
det rum, som du mig föresägande
warder, och will lossa dem der, och du skall
låta hemta dem; men du skall ock göra
mitt begär, och gifwa mitt folk kost.

<span style="color:#00F;" id=" 5:10">10</span>. Alltså gaf Hiram Salomo ceder
och furuträd efter allt hans begär.

<span style="color:#00F;" id=" 5:11">11</span>. Och Salomo gaf Hiram
tjugutusen corer hwete till kost för hans folk;
och tjugu corer stött olja;* detta gaf
Salomo Hiram årligen.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:10|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:12">12</span>. Och HERren gaf Salomo
wisdom, såsom Han honom sagt hade;*
och war frid emellan Hiram och Salomo,
och de gjorde båda ett förbund med
hwarannan.
<span style="font-size: 90%;">*[[#3:12|1&nbsp;Kon. 3:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:13">13</span>. Och Salomo böd uppå en
utgärd öfwer hela Israel; och i utgärden
woro trettio tusende män.

<span style="font-size: 90%;">Salomo lät wälja ett bestämdt antal
personer från hela landet, som woro skicklige för
detta ändamål.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:14">14</span>. Och sände uppå Libanon, ju i
hwarje månad tio tusende; så att de
woro en månad på Libanon, och twå
månader hemma; och Adoniram war
öfwer den utgärden.

<span style="color:#00F;" id=" 5:15">15</span>. Och Salomo hade sjuttio tusende,
de som buro bördor; och åttatio tusende,
de som höggo på berget.

<span style="font-size: 90%;">Dessa woro af de fremlingar, som woro
bosatte i Israel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:16">16</span>. Förutan de öfwersta Salomos
befallningsmän, som öfwer werket satte
woro; nemligen tretusen och trehundrade,
hwilka rådde öfwer folket, som arbetade
på werket.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:2|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:18|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;18]], nämnes 3,600, ty 300 af
dem woro i Jerusalem och äro här utelemnade.
Så öfwar och pröfwar den Heliga Skrift äfwen
wår eftertanka.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:17">17</span>. Och konungen böd, att de skulle
bryta ut stora och kostliga stenar;
nemligen huggna stenar till husets grundwal.

<span style="color:#00F;" id=" 5:18">18</span>. Och Salomos byggningsmän och
Hirams byggningsmän och de, som wid
gränsen woro, höggo ut, och tillredde träd
och stenar till husets byggning.

<span style="font-size: 90%;">”De största stenarna, af hwilka en del ännu
äro i behåll och bestå af urmarmor, blefwo
huggna af Moria berg.” <b>De som wid
gränsen woro,</b> grt: Gibliterna, som bodde i staden
Gebal nära Sidon. Då tjenade hedningarne
Salomo till Herrans tempels uppbyggande i</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 595" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 605.jpg|band I, 595]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">Jerusalem. Wäl oss, om wi tjena den
himmelske Salomo i den andeliga tempelbyggnaden
och såsom lefwande stenar låta Honom bruka
oss till det ewiga lefwande templet, hwaruti
Han sjelf will bo ewinnerligen!</span>

<center><span id="6"></span>
== 6. Capitel. ==

'''Templets byggnad, form, löfte, delar. Chorets prydnad.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 6:1"></span>Uti fjerdehundrade och åttationde året,
sedan Israels barn drogo utur Egypti
land, i fjerde året sedan Salomo wardt
rådande öfwer Israel, uti den månaden
Sif, det är den andra månaden, wardt
huset bygdt HERranom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:1|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa 480 år måste på följande sätt fördelas:</span>
{| align=center style="font-size:90%;"
|-
|Wandringen genom öknen under Mose||align=right|40||align=right|år
|-
|Josua||align=right|17||—
|-
|Domaretiden||align=right|340||—
|-
|Saul||align=right|40||—
|-
|David||align=right|40||—
|-
|Salomo (hittills)||align=right|3||—
|-
|align=right|Summa||align=right|480||align=right|år.
|}

<span style="font-size: 90%;">Derwid är att märka, att flera domare i öster
och wester styrde landet samtidigt med
hwarandra, så att hela tiden icke utgör mer än 340 år,
men dessa domares särskilda regeringstider
sammanlagda utgjorde 450 år, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#13:20|Apg. 13:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:2">2</span>. Och huset, som konung Salomo
byggde HERranom, war femtio alnar
långt, tjugu alnar bredt, och trettio
alnar högt.

<span style="font-size: 90%;">Inwändigt. Templet war dubbelt så stort
som tabernaklet, men förhållandet mellan de
särskilda delarnes storlek war alldeles detsamma,
wid tabernaklet. I [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:4|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;4]] säger
texten, att höjden war 120 alnar. Detta måste
hafwa warit en särskild upphöjning af förhuset.
Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:17|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:3">3</span>. Och byggde ett förhus* för
templet, tjugu alnar långt, efter husets bredd,
och tio alnar bredt, framför huset.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:4|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#10:23|Joh. 10:&nbsp;23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#3:11|Apg. 3:&nbsp;11]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#5:12|cap. 5:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:4">4</span>. Och gjorde fönster på huset, dem
man upp och åter låta kunde.

<span style="font-size: 90%;">Luther, som öfwersätter: <b>inåt wida, utåt
trånga,</b> gör derwid följande sinnrika
anmärkning: ”När fönstren äro '''inåt wida''' och <b>utåt
trånga,</b> så kan man icke wäl se in, men ganska
wäl och mycket se ut. Detta kommer wäl
öfwerens med den hemlighet, som antydes i
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#2:15|1&nbsp;Cor. 2:&nbsp;15]]. En andelig menniska känner allt
och kan wäl se ut, men ingen känner henne.”</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:5">5</span>. Och han byggde en omgång på
wäggen af huset allt omkring, så att han
gick både omkring* templet och choren,
och gjorde hans yttre wägg omkring.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#9:27|1&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;27]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Choret betyder det allraheligaste. <b>Och gjorde
hans yttre wägg omkring,</b> grt.: och han gjorde
sidor (d. ä. sidokamrar) rundt omkring.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:6">6</span>. Den nedersta gången war fem
alnar bred, och den medlersta sex alnar
bred, och den tredje sju alnar bred; ty
han lade bjelkar utan omkring huset, så
att de icke skulle gå in i wäggarne på
huset.

<span style="font-size: 90%;">Omkring templet woro tre rader af kamrar
öfwer hwarandra på westra ändan och båda
långsidorna. Wid westra ändan woro fyra
kamrar, och på hwarje sida tolf kamrar i hwarje
omgång eller wåning af denna kringbyggnad,
och detta antal tre gånger sammanlagdt gör
åttatiofyra. På norra sidan gick en windtrappa
till de twå öfra wåningarne af dessa kamrar,
och der war äfwen ingången till de nedra
kamrarne. Den synes hafwa warit den enda
ingången, så att de flesta kamrarne blott woro
tillgängliga genom hwarandra. Då
tempelwäggen skulle wara fullkomligt hel och ingen bjelke
deruti fick hafwa stöd, så woro afsatser murade
wid tempelmuren, på hwilka bjelkarne hwilade;
och genom dessa afsatser blefwo de nedra
kamrarne en aln mindre än de medlersta, och dessa
åter en aln mindre än de öfwersta. Således
war tempelwäggen med dessa afsatser nedantill
twå alnar tjockare än ofwantill. Men muren
utomkring dessa kamrar war jemn och lodrät.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:7">7</span>. Och då huset byggdes, wardt det
bygdt af hela stenar,* såsom de
framförda woro; så att man icke hörde någon
hammare, eller yxa, eller någon jernredskap.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#5:17|1&nbsp;Kon. 5:&nbsp;17,&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Stenarne woro färdighuggna och
jemnslipade, efter noggrann uträkning, och utan
twifwel med nummer betecknade, så att hwardera
hade sin bestämda plats. Jemf. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#2:5|1&nbsp;Pet. 2:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:8">8</span>. Och en dörr war på högra sidan
midt på huset, så att man uppgick genom
en windsten upp i den medelgången; och
ifrån medelgången upp till den tredje.

<span style="font-size: 90%;">Windsten, d. ä. windeltrappa.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:9">9</span>. Alltså byggde han huset, och
fullkomnade det, och öfwerdrog huset med
ceder, både ofwan och på wäggarna.

<span style="font-size: 90%;">Inwändigt war således hela templet klädt
med ramwerk och förgyllningar af cederbräder
med utskurna gestalter af palmträd och cherubim,
och deröfwer war en tätt åtliggande beklädnad
af slaget guld ([[#6:21|v.&nbsp;21]]). Guldet kunna wi anse
såsom en afbild af den gudomliga härlighetens
återsken i alla trogna hjertan i Herrans
andeliga tempel, som är församlingen, och isynnerhet
i Christus sjelf, som är den ewiga Gudens högsta
tempel. Cederbeklädnaden deremot afbildade det
rätta, oförgängliga lifwet i Christo och
församlingen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:10">10</span>. Han byggde ock en gång ofwan
på hela huset omkring, fem alnar hög;
och täckte huset med cederträd.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 596" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 606.jpg|band I, 596]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">Då hwarje wåning af kamrarne omkring
templet war fem alnar hög inwändigt, så war
hela höjden af alla tre wåningarne, golf och tak
inberäknade, ungefär 18 alnar, men som hela
höjden af tempelmuren war 30 alnar, så war
den ungefär 12 alnar hög ofwanför taket af
kammarbyggnaden, och deröfwer war tillräckligt
rum för fönstren.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:11">11</span>. Och HERrans ord kom till
Salomo, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 6:12">12</span>. Det ware det hus, som du
bygger; om du wandrar i mina bud, och
gör efter mina rätter, och håller alla
mina bud till att wandra deruti, så will
jag stadfästa mina ord med dig, såsom
jag din fader David sagt hafwer:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:13|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;13,&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#2:4|1&nbsp;Kon. 2:&nbsp;4]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:4|cap. 9:&nbsp;4]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#22:10|1&nbsp;Chrön. 22:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:13">13</span>. Och will bo ibland Israels barn,
och skall icke öfwergifwa mitt folk Israel.

<span style="font-size: 90%;">Utan Herrans närwarelse är icke någon
kyrkobyggnad eller någon församling ett rätt Herrans
tempel, utan blott ett hus eller en folkhop.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:14">14</span>. Alltså byggde Salomo huset, och
fullkomnade det.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#7:47|Apg. 7:&nbsp;47]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:15">15</span>. Och byggde wäggarna af huset
innantill på sidorna af ceder, ifrån
husets golf allt upp till taket: och
öfwerdrog med trä innantill, och telde golfwet
på huset med furubräder.

<span style="font-size: 90%;">'''Telde,''' d. ä. delade, betäckte.</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Furubräder,''' d. ä.: cypressbräder. Cypressen
är beslägtad med cedern och äfwen med furan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:16">16</span>. Och han byggde bak i huset en
cederwägg, tjugu alnar lång, ifrån
golfwet allt inunder taket, och byggde
derinne choren och det allraheligaste.

<span style="font-size: 90%;">'''Choren och det allraheligaste,''' grt.: choren
till det allraheligaste.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:17">17</span>. Men templets hus utanför choren
war fyratio alnar långt.

<span style="font-size: 90%;">Sjelfwa helgedomen eller det heliga war
således inwändigt 40 alnar långt och 20 alnar
bredt och 20 alnar högt, och det allraheligaste 20
alnar i längd, bredd och höjd inwändigt. Öfwer
hela templet war en öfwersal, som upptog det
öfriga af förenämnde 30 alnar i höjden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:18">18</span>. Innantill war hela huset
alltsamman af ceder, med swarfwade
knappar och blomwerk, så att man ingen
sten såg.

<span style="font-size: 90%;">Dessa knappar woro bilder af rund frukt
(liknande gestalten af Coloqvinter eller af
granatäpplen). Blomwerket bestod af utskurna öppna
rosor och liljor, och allt detta afbildade, att
Guds församling skall wara såsom en
blomstrande och fruktbärande örtagård.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:19">19</span>. Men choren gjorde han innantill
i huset, att man skulle derinne sätta
HERrans förbunds ark.

<span style="color:#00F;" id=" 6:20">20</span>. Och för choren, den tjugu alnar
lång, tjugu alnar bred och tjugu alnar
hög och med klart guld öfwerdragen war,
öfwerdrog han altaret med ceder.

<span style="font-size: 90%;">Mellan det heliga och det allraheligaste war
en förlåt, såsom i tabernaklet, och utanför
förlåten framför det allraheligaste war
rökofferaltaret.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:21">21</span>. Och Salomo öfwerdrog huset
innantill med klart guld, och satte gyldene
bommar för choren, som han med guld
öfwerdragit hade.

<span style="font-size: 90%;">Gyldene bommar war ett gallerwerk af guld,
hwaröfwer förlåten hängde, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:14|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;14]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:16|16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:22">22</span>. Så att hela huset alltsammans
med guld öfwerdraget war. Dertill
öfwerdrog han ock hela altaret för choren
allt öfwer med guld.

<span style="color:#00F;" id=" 6:23">23</span>. Han gjorde ock i choren twå
Cherubim,* tio alnar höga, utaf oliveträd.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#25:18|2&nbsp;Mos. 25:&nbsp;18]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#37:7|cap. 37:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa Cherubim stodo på sidorna af
förbundsens ark och betäckte den med uträckta
wingar öfwer de mindre Cherubim som woro på
nådastolen, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#25:18|2&nbsp;Mos. 25:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:24">24</span>. Fem alnar höll hwarje winge af
hwar Cherub, så att tio alnar woro ifrån
ändan af den ena wingen intill ändan
på hans andra winge.

<span style="color:#00F;" id=" 6:25">25</span>. Alltså höll den andra Cheruben
ock tio alnar; och war lika mått och lika
rum åt båda Cherubim.

<span style="color:#00F;" id=" 6:26">26</span>. Så att hwar Cherub war tio
alnar hög.

<span style="color:#00F;" id=" 6:27">27</span>. Och han satte de Cherubim innan
i huset: och Cherubim räckte ut
wingarna, så att ens deras winge kom in till
denna wäggen; och den andra
Cherubens winge kom intill den andra
wäggen: men midt i huset kom den enes
winge intill den andras.

<span style="color:#00F;" id=" 6:28">28</span>. Och han öfwerdrog de Cherubim
med guld.

<span style="color:#00F;" id=" 6:29">29</span>. Och på alla husets wäggar allt
omkring lät han göra snidwerk med
utskurna Cherubim, palmer och blomwerk,
innan och utan.

<span style="font-size: 90%;">Utan twifwel woro på wäggarne inwändigt
tre rader öfwer hwarandra af fält eller
fyllningar i cederbeklädnadens ramwerk, så att öfwer
hwarandra woro tre rader af palmwerk och
Cherubim med dertill hörande prydnader af frukter
och blommor. <b>Den rättfärdige skall grönskas
såsom ett palmträd — de der planterade äro
uti Herrans hus, de skola i wår Guds
gårdar grönskas.</b> Palmträden afbildade således den</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 597" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 607.jpg|band I, 597]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">i Christo rättfärdiggjorda församlingens
inwärtes grönskande och blomstrande lif, och Cherubim
eller englagestalterne emellan palmträden woro
en afmålning af apostelens ord, att de trogna
skola hafwa sin umgängelse i himmelen,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Filipperna#3:20|Phil. 3:&nbsp;20]], och att de i tron hafwa ett förborgadt
himmelskt lif och äro omgifna af englar redan
här på jorden. Troligtwis war uti hwarje fält
eller fyllning en palm med en Cherub på
hwardera sidan i en ram af frukter och blommor —
en härlig afmålning af den englawård, som är
utlofwad åt de trogna, såsom om hwarje själ,
wandrande i Jesu fotspår, hade till wakt en
engel wid hwardera sidan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:30">30</span>. Och öfwerdrog han golfwet af huset
med gyldene skifwor, innan och utan.

<span style="color:#00F;" id=" 6:31">31</span>. Och i chorens ingång gjorde han
twå dörrar af oliveträd med femhörnade
dörrträd.

<span style="color:#00F;" id=" 6:32">32</span>. Och lät göra snidwerk deruppå
af Cherubim, palmer och blomwerk, och
öfwerdrog dem med gyldene skifwor.

<span style="color:#00F;" id=" 6:33">33</span>. Alltså gjorde han ock i templets
ingång fyrahörnade dörrträd af oliveträd;

<span style="color:#00F;" id=" 6:34">34</span>. Och twå dörrar af furuträd, så
att hwar dörren war i twå delar, som
tillhopa hängde på deras hängsler.

<span style="color:#00F;" id=" 6:35">35</span>. Och han gjorde deruppå snidwerk
af Cherubim, palmer och blomwerk, och
öfwerdrog dem med guld, allt såsom det
befaldt war.

<span style="font-size: 90%;">I stället för den yttre förlåten i tabernaklet,
som bestod af wirkadt arbete, woro nu fasta
dörrar. Framför det allraheligaste woro både
dörrar och förlåt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:36">36</span>. Och han byggde desslikes en gård
derinne af tre rader huggen sten, och af
en rad hyflad ceder.

<span style="font-size: 90%;">Denna inre förgård närmast templets ingång
kallades presternas förgård. Tabernaklets förgård
war icke så delad. Dessa tre rader af huggen
sten och en rad hyflad ceder deröfwer utgjorde
framför denna inre förgård en låg wägg, öfwer
hwilken folket, som war i den yttre förgården,
kunde se in i denna förgård, der bränneofferaltaret
stod och offertjensten förrättades.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:37">37</span>. Uti fjerde året i den månaden
Sif wardt grundwalen lagd till
HERrans hus.

<span style="color:#00F;" id=" 6:38">38</span>. Och i elfte året i den månaden
Bul, det är den åttonde månaden, wardt
huset redo, som det wara skulle, så att
de byggde der i sju år uppå.

<span style="font-size: 90%;">Att tempelbyggnaden warade sju år kan icke
wara utan en djup betydelse. Wi kunna deraf
sluta att Herrans andeliga tempel, som är den
frälsta församlingen, uppbygges i sju
motswarande tidsrymder. Och likasom grundwal lades
och murar uppfördes först, och den inre
härligheten war det sista arbetet, så kan icke heller i
det andliga templet någon fullkomlighet wäntas
förr än i den stora härliga fulländningen.</span>

<center><span id="7"></span>
== 7. Capitel. ==

'''Konungshuset. Smed, stoder, haf, stolar, kittlar, grytor, altare.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 7:1"></span>Men uppå sitt hus byggde Salomo i
tretton år, förr än det allt fullbyggdt
war; nemligen:

<span style="font-size: 90%;">Att denna byggnad upptog längre tid än
tempelbyggnaden, bewisar icke att den war
kostbarare. Templets byggnad bedrefs med mera
ifwer och war förberedd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:2">2</span>. Han byggde ett hus af Libanons
skog, hundrade alnar långt, femtio alnar
bredt, och trettio alnar högt. På
detsamma fyrhörnade lade han bottnen af
cederbräden på cederstoder å rad.

<span style="color:#00F;" id=" 7:3">3</span>. Och der ofwan uppå en sal af
ceder på samma stoder, hwilka woro fem
och fyratio, ju femton i hwar rad.

<span style="color:#00F;" id=" 7:4">4</span>. Och woro fönster efter de tre
raderna, twärt emot hwartannat, tre
emot tre;

<span style="color:#00F;" id=" 7:5">5</span>. Och woro i deras bågar
fyrahörnade.

<span style="color:#00F;" id=" 7:6">6</span>. Han byggde ock ett förhus med
stoder, femtio alnar långt, och trettio
alnar bredt; och ändå ett förhus för
detta med stoder och tjocka bjelkar.

<span style="color:#00F;" id=" 7:7">7</span>. Och byggde desslikes ett förhus till
domstolen, der man rättegång uti hålla
skulle, och telde båda bottnarna med
cederträ.

<span style="color:#00F;" id=" 7:8">8</span>. Dertill sitt hus, der han uti bodde
i bakgården, bak wid förhuset, gjordt
såsom de andra. Och gjorde han också ett
hus såsom förhuset till Pharaos dotter,
den Salomo till hustru tagit hade.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#3:1|1&nbsp;Kon. 3:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Byggnaden hade tre wåningar och inuti en
öppen gård, omgifwen med pelargångar, kamrar
och salar öfwer hwarandra. '''Bakgården''' bet.
gårdens innersta afdelning; med stoder menas
pelare.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:9">9</span>. Allt detta woro kosteliga stenar,
huggna efter mått, och med såg skurna
på alla sidor ifrån grundwalen allt upp
till taket; dertill ock utantill den stora
gården.

<span style="color:#00F;" id=" 7:10">10</span>. Grundwalarna woro af kosteliga
och stora stenar, tio och åtta alnar stora.

<span style="color:#00F;" id=" 7:11">11</span>. Och deruppå kosteliga huggna
stenar efter mått, och ceder.

<span style="color:#00F;" id=" 7:12">12</span>. Men den stora gården omkring
hade tre rader huggen sten och en rad
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 598" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 608.jpg|band I, 598]]&thinsp;]</span></span>af cederbräden. Sammalunda ock
gården till HERrans hus innantill, och
förhuset till huset.

<span style="font-size: 90%;">'''Sammalunda''' d. ä. likasom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:13">13</span>. Och konung Salomo sände bort,
och lät hemta Hiram af Tyro,*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:13|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Denne Hiram hade samma namn som
konungen af Tyrus.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:14">14</span>. En enkas son af Naphthali slägte,
och hans fader hade warit en man af
Tyro; han war en mästare på koppar,
full med wisdom,* förstånd och konst,
för att arbeta allahanda kopparwerk. Då
han kom till konung Salomo, gjorde han
allt hans werk.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#31:3|2&nbsp;Mos. 31:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:15">15</span>. Och gjorde twå kopparstoder,
hwardera aderton alnar hög; och en
tråd, tolf alnar lång, war måttet
omkring hwarje stod.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#25:17|2&nbsp;Kon. 25:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#52:21|Jer. 52:&nbsp;21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här och i [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#52:21|Jer. 52:&nbsp;21]], angifwes höjden af
blotta stoderna, som war 18 alnar, men i
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:15|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;15]], räknas höjden af stodernas stenfot dertill.
Dessa twå stoder stodo wid templets ingång, en
på hwardera sidan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:16">16</span>. Och gjorde twå knappar, gjutna
af koppar, till att sätta ofwanpå
stoderna: och hwar knappen war fem
alnar hög.

<span style="font-size: 90%;">Detta ”kronwerk” war tre alnar högt, enligt
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#25:17|2&nbsp;Kon. 25:&nbsp;17]], och öfwer och under detsamma
war en krans, en aln öfwer och en aln
nedanför, hwilka tillsammans med sjelfwa kronwerkets
tre alnar utgöra fem.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:17">17</span>. Och på hwar knappen ofwanpå
stoderna sju flätade gjordar såsom kedjor.

<span style="color:#00F;" id=" 7:18">18</span>. Och gjorde till hwar knappen twå
rader granatäpplen omkring till en gjord,
der knappen med öfwertäckt wardt.

<span style="color:#00F;" id=" 7:19">19</span>. Och knapparna woro såsom rosor
för förhuset, fyra alnar stora.

<span style="font-size: 90%;">Den nedre kransen under kronwerket gick utom
sjelfwa pelaren, så att blott fyra alnar af hela
höjdens fem alnar blefwo qwar ofwanför pelaren.
Prydnaden deromkring bestod af afbildade flätor
löpande nätformigt, med frukter och blommor
såsom i templet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:20">20</span>. Och de granatäpplena i raderna
omkring woro tuhundrade, ofwan och
under på gjorden, som gick midt om
knappen, om hwar knapp på båda
stoderna.

<span style="font-size: 90%;">På hwarje pelare woro twå rader af
granatäpplen, 100 i hwardera raden, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#3:16|2&nbsp;Chrön. 3:&nbsp;16]],
så att alla tillsammans på båda pelarne woro
fyrahundra, [[#7:42|v.&nbsp;42]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:21">21</span>. Och han uppreste de stoderna
inför förhuset af templet. Och den som
han satte på högra sidan, kallade han
Jachin: och den som han satte på
wenstra sidan, kallade han Boas.

<span style="font-size: 90%;">Jachin bet. '''han skall befästa,''' nemligen:
Herren skall befäste templet. Boas bet. '''i honom,'''
nemligen i Herran, '''är kraft,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#16:18|Matth. 16:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:22">22</span>. Och det stod ofwan på stoderna
såsom rosor. Alltså wardt fullkomnadt
de stoders werk.

<span style="color:#00F;" id=" 7:23">23</span>. Och han gjorde ett haf* gjutet,
tio alnar bredt, ifrån den ena brädden
till den andra, rundt omkring; och fem
alnar högt, och måttet rätt omkring war
trettio alnar.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#4:2|2&nbsp;Chrön. 4:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#52:20|Jer. 52:&nbsp;20]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Detta stora wattenkärl kallades haf, emedan
det war mycket stort i jemförelse med
twättekaret, som Mose lät uppsätta framför tabernaklet.
Det war icke en full cirkel eller fullkomligt
kretsformigt, utan hade gestalten af en lilja. Ganska
märkwärdigt är att gestalten liknade hälften af
jordklotet, såsom man tänker sig detsamma deladt
af middagslinien i twenne lika halfklot, alltså
bredden owal, i samma form som middagslinien
afwiker från cirkelformen genom jordens
afplattning wid polerna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:24">24</span>. Och om detsamma hafwet, det
tio alnar bredt war, gick en krusering
utmed dess brädd, allt omkring hafwet;
den kruseringen war gjuten i twå rader.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#4:3|2&nbsp;Chrön. 4:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:25">25</span>. Och det stod på tolf oxar: tre
af dem wände sig norr ut, tre wester
ut, tre söder ut, tre öster ut: och hafwet
der ofwan uppå; så att all bakdelen af
dem war inunder.

<span style="color:#00F;" id=" 7:26">26</span>. Tjockheten af det war en twär
hand; och brädden deruppå war såsom
brädden på en bägare, såsom en
utsprungen ros; och tu tusende bath gick deruti.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#4:5|2&nbsp;Chrön. 4:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Kruseringen bestod af afbildade frukter, såsom
inwändigt i templet. 2,000 Bath ungefär 30,000
kannor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:27">27</span>. Han gjorde ock tio kopparstolar;
hwardera fyra alnar lång och bred, och
tre alnar hög.

<span style="color:#00F;" id=" 7:28">28</span>. Och war stolen så gjord, att han
hade sidor emellan listor.

<span style="color:#00F;" id=" 7:29">29</span>. Och på sidorna emellan listorna
woro lejon, oxar och Cherubim; och
sidorna, der lejonen, oxarna och Cherubim
woro uppå, hade listor ofwan och nedan,
och fötter deruppå.

<span style="color:#00F;" id=" 7:30">30</span>. Och hwar stolen hade fyra
kopparhjul med kopparaxlar. Och uppå fyra
hörnen woro gjutna styltor, hwar emot
den andra stödjande under kitteln.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 599" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 609.jpg|band I, 599]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 7:31">31</span>. Men halsen midt på stolen war
en aln hög och trind; halfannan aln
bred: och på halsen woro bulor i
planarna, hwilka fyrkant woro, och icke
runda.

<span style="color:#00F;" id=" 7:32">32</span>. Men de fyra hjul stodo nedan
under sidorna, och axlarna åt hjulen
woro wid stolen; hwart hjulet war
halfannan aln högt.

<span style="color:#00F;" id=" 7:33">33</span>. Och woro hjul såsom wagnshjul;
och deras axlar, naf, ekrar och lötar woro
allt gjutne.

<span style="color:#00F;" id=" 7:34">34</span>. Och de fyra styltor på de fyra
hörnen af hwar stolen woro ock alla
fästade wid stolen.

<span style="color:#00F;" id=" 7:35">35</span>. Och på halsen ofwan uppå
stolen en half aln högt allt omkring woro
listor och sidor på stolen.

<span style="color:#00F;" id=" 7:36">36</span>. Och han lät grafwa på det slätt
war, på samma sidor och listor
Cherubim, lejon och palmträd, det ena efter
det andra allt omkring.

<span style="color:#00F;" id=" 7:37">37</span>. Wid det sättet gjorde han de tio
gjutna stolar: enahanda mått och rum
war på dem alla.

<span style="color:#00F;" id=" 7:38">38</span>. Och han gjorde tio kopparkittlar,*
så att fyratio bath gingo uti hwar
kittel: och den war fyra alnar stor: och
på hwar stol war en kittel.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#4:6|2&nbsp;Chrön. 4:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa kopparstolar woro rörliga twättekar på
hjul, med många prydnader och afbildningar,
hwilkas gestalter hänwisa till Cherubims
gestalter, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#1|Hes. 1]] och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#4|Uppb. 4]], hwilket antyder, att i
de trognas dagliga andliga rening äro Guds
englar närwarande och himmelska krafter måste
i hjertat både börja, fortsätta och fullända
nådens werk. Endast de krafter, som Guds Ande
sjelf meddelar, kunna upptända och widmakthålla
det andeliga lifwet. Till dessa krafters
meddelande begagnar Han sig af sina redskap, såwäl
synliga som osynliga, och af sina nådesanstalter
i församlingen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:39">39</span>. Och han satte fem stolar på högra
sidan i huset, och de andra fem på
wenstra: men hafwet satte han rätt fram
före på högra sidan, söder ut.

<span style="color:#00F;" id=" 7:40">40</span>. Och Hiram gjorde desslikes
grytor, skoflar, bäcken: och fullkomnade så
alla werk, som konung Salomo göra lät
i HERrans hus:

<span style="color:#00F;" id=" 7:41">41</span>. Nemligen de twå stoder, och de
twå runda knappar ofwan uppå de twå
stoder, och de twå wridna gjordar till
att betäcka de twå runda knappar på
stoderna.

<span style="color:#00F;" id=" 7:42">42</span>. Och de fyrahundrade
granatäpplen på de twå wridna gjordar, ju twå
rader granatäpplen på en gjord, till
att betäcka de twå runda knapparna på
stoderna:

<span style="color:#00F;" id=" 7:43">43</span>. Dertill de tio stolar, och de tio
kittlar der ofwan uppå:

<span style="color:#00F;" id=" 7:44">44</span>. Och hafwet och de tolf oxar
under hafwet:

<span style="color:#00F;" id=" 7:45">45</span>. Och de grytor, skoflar och bäcken,
och alla dessa kärilen, som Hiram gjorde
åt konung Salomo till HERrans hus,
woro utaf klar koppar.

<span style="color:#00F;" id=" 7:46">46</span>. I den ängden wid Jordan lät
konungen gjuta dem, i den lermarken
emellan Succoth och Zarthan.

<span style="color:#00F;" id=" 7:47">47</span>. Och Salomo lät alla dessa
kärilen owägne blifwa, derföre att
kopparen war så mycken.

<span style="color:#00F;" id=" 7:48">48</span>. Och gjorde Salomo alla tyg,
som HERrans hus tillhörde; nemligen
ett gyldene altare, ett gyldene bord, der
skådobröd på ligga skulle;

<span style="color:#00F;" id=" 7:49">49</span>. Fem ljusstakar* på högra, och fem
ljusstakar på den wenstra sidan framför
choren, af klart guld, med gyldene
blommor, lampor, och ljusanäpor;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#4:7|2&nbsp;Chrön. 4:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:50">50</span>. Dertill skålar, fat, bäcken, skedar
och pannor af klart guld. Och woro
dörrhängslorna på dörrarna åt innersta
huset, som war det allraheligaste, och åt
templets husdörr af guld.

<span style="color:#00F;" id=" 7:51">51</span>. Alltså wardt fullkomnadt allt
werk, som konung Salomo gjorde till
HERrans hus. Och Salomo bar dit in
det som hans fader David helgat hade,*
af silfwer och guld, och käril, och lade
det in uti HERrans hus skatt.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:7|2&nbsp;Sam. 8:&nbsp;7]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:11|11]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#5:1|2&nbsp;Chrön. 5:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såwäl utur kopparhafwet, som utur dessa
mindre kittlar strömmade watten oupphörligt
genom öppningar ned i dertill inrättade
wattenbehållningar till det beständiga bruket, så att
wattnet i sjelfwa hufwudkärilen alltid war rent
och blott det utflytande begagnades. För
fyllningen af kopparhafwet war utan twifwel sörjdt
genom någon wattenkonst. Både offren och de
offrande skulle renas genom twagningar. Så
flödar från Herrans osynliga helgedom en lifsens
flod, en ström af wederqwickande och renande
watten, af nådens gåfwor, hwilken aldrig
förtorkar. Guds Andas gåfwor och krafter, som åt
menniskan meddelas, då hon blifwer med Cristo
förenad, liknas wid en källa med springande
watten i ewinnerligt lif, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#4:14|Joh. 4:&nbsp;14]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#6:27|6:&nbsp;27]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#6:35|35]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#7:38|7:&nbsp;38]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I stället för den gyldene ljusstaken med de</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 600" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 610.jpg|band I, 600]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">sju lamporna i tabernaklet brunno på tio sådana
ljusstakar sjuttio lampor i detta tempel. Det
war fastare, det war större, det war ljusare och
wida kostbarare än tabernaklet. Så är
församlingen Herrans lefwande tempel i tillwäxt.
Guds rike, Herrans oförgängliga tempel, skall
stadfästas och utwidgas, och ljuset och klarheten
tilltaga ända till dess all dunkelhet förswinner i
den ewiga klarheten.</span>

<span style="font-size: 90%;">David och Salomo sörjde för den synliga
helgedomens förhärligande på jorden, och offrade
guld och silfwer och dyrbarheter och omsorg och
arbete, men till Herrans andeliga Zion skola
många konungar bringa sin härlighet, såsom
wälwilliga offer ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#60|Es. 60]]). Såsom Hiram,
konungen af Tyrus, med sitt folk war Salomo
behjelplig att uppbygga Herrans tempel, så skola
hedningarnes wisaste konungar och de
förståndigaste och rikast begåfwade bland folken anwända
sina gåfwor, krafter och medel för att upprätta
och förhärliga Christi kyrka, den rätta, den
lefwande helgedom, hwaruti Herren sjelf med sin
Ande osynligen bor.</span>

<center><span id="8"></span>
== 8. Capitel. ==
'''Arken föres in. Templet helgas. Salomo tackar, beder, offrar, wiger. Folket gläds, går hem.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 8:1"></span>Då församlade konung Salomo till sig
de äldsta af Israel, alla öfwerstar i
slägterna, och förstar för fäderna ibland
Israels barn, till Jerusalem, till att
föra HERrans förbunds ark upp* utur
Davids stad, det är Zion.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#5:2|2&nbsp;Chrön. 5:&nbsp;2]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#5:9|2&nbsp;Sam. 5:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den högtidliga inwigningen af det praktfulla
templet skedde på första dagen i den sjunde
månaden, som motswarar dels wår September,
dels October. Det war på den dag, då
basunahögtiden war föreskrifwen. Det war i denna
månad på tionde dagen den stora
försoningsdagen samt derefter löfhyddohögtiden firades.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:2">2</span>. Och sig församlade till konung
Salomo alla män i Israel, uti den
månaden Ethanim på högtiden, det är sjunde
månaden.

<span style="font-size: 90%;">Ethanim kallades äfwen Tisri.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:3">3</span>. Och då alla äldste i Israel
kommo, lyfte presterna arken upp,

<span style="font-size: 90%;">Förbundets ark fördes nu från Zions berg,
der David låtit sätta den i ett för detta
ändamål upprättadt tabernakel. Den insattes nu i
det allraheligaste i templet på Moria berg.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:4">4</span>. Och buro HERrans ark dit upp;
dertill wittnesbördets tabernakel och alla
helgedomens tyg, som i tabernaklet woro.
Det gjorde presterna och Leviterna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#4:15|4&nbsp;Mos. 4:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Det tabernakel, som Mose låtit upprätta i
öknen och som hittills stått på höjden af Gibeon,
[[#3:4|Cap. 3:&nbsp;4]], men som sannolikt nu på förhand
hade blifwit fördt till Jerusalem, blef nu insatt
i tempelkamrarne, der alla dess delar förwarades
till en beständig helig åminnelse af alla de
nådens under, som Herren hittills hade gjort med
sitt folk. Så skola en gång i den ewiga
helgedomen, som omsluter Guds församling, alla heliga
minnen af den trogna wård, hwarmed Gud
ledsagat sitt folk på wandringen genom lifwets öken,
förwaras i ewig och outplånlig åminnelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:5">5</span>. Och konung Salomo och hela
Israels menighet, som sig till honom
församlat hade, gingo med honom framför
arken och offrade får och fä, så mycket,
att man dem hwarken tälja eller räkna
kunde.

<span style="color:#00F;" id=" 8:6">6</span>. Alltså buro presterna HERrans
förbunds ark uti sitt rum i husets chor,
i det allraheligaste, under Cherubims
wingar.

<span style="color:#00F;" id=" 8:7">7</span>. Ty Cherubim räckte wingarne ut
till det rum, der arken stod; och
öfwerskylde arken och hans stänger.

<span style="color:#00F;" id=" 8:8">8</span>. Och så långa woro stängerna, att
deras ändar syntes i heIgedomen för
choren; men utantill woro de icke sedde;
och de blefwo der intill denna dag.

<span style="font-size: 90%;">Stängerna woro så långa, att man af deras
ändar såg en framskjuten utböjning af förlåten,
så att församlingen hade synbara tecken, hwaraf
den skulle se, huru Gud uträcker nådens och
barmhertighetens armar, för att emottaga alla,
som med själ och hjerta nalkas Honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:9">9</span>. Och i arken war* intet utan
allenast de twå Mose stentaflor, som han
lät deruti i Horeb, då HERren gjorde
ett förbund med Israels barn, då de
utur Egypti land dragne woro.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#25:16|2&nbsp;Mos. 25:&nbsp;16]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#25:21|21]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#17:10|4&nbsp;Mos. 17:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#31:26|5&nbsp;Mos. 31:&nbsp;26]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#5:10|2&nbsp;Chrön. 5:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#9:4|Ebr. 9:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Denna underrättelse är wigtig. Den
öfwerstepresterliga mandelstafwen, som blomstrat hade,
war förswunnen och likaså kärilet med manna,
som samlades i öknen. Dessa heliga tecken af
Herrans konungastyrelse i Israel woro nu borta,
men lagens taflor woro qwar. Folket hade
begärt en menniska till konung och det hade de
fått; ty med nådens spira kan icke och will icke
Herren herrska öfwer ett folk emot folkets wilja.
Nådens spira å Herrans sida förutsätter full
frihet, friwillig kärlek och lydnad å folkets sida.
Då nu denna friwilliga lydnad hade blifwit
offentligen uppsagd, så hade Herren gifwit dem
en konungainrättning efter deras begäran, men
tillika borttagit tecknen till de särskilda
wälsignelser och nådesförmåner, som med den egentliga
Gudaregeringen woro förenade. Men lagens
taflor, tecknen till det beroende, hwaruti
menniskan står till sin Skapare såsom werldsregent och
allmaktens Konung, woro i behåll. Från nådens
förbund och förmåner kan menniskan lösgöra sig
och blifwa förlustig deraf, men från Guds ewiga
konungamakt och från förbindelsen att hålla
Hans ewiga lag kan ingen menniska göra sig</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 601" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 611.jpg|band I, 601]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">lös eller på något sätt blifwa fri. Menniskan
kan utur sitt hjerta utdrifwa Herran Christus,
ten himmelske öfwerstepresten, och förslösa alla
den Helige Andas gåfwor och wälsignelser, men
lagens taflor blifwa i hjertat qwar; samwetets
röst kan qwäfwas, men aldrig dödas, och lagen
är då qwar såsom domslag på domelag.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:10">10</span>. Då nu presterna gingo utur
helgedomen. uppfyllde en molnsky
HERrans hus;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#40:34|2&nbsp;Mos. 40:&nbsp;34]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#9:15|4&nbsp;Mos. 9:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:11">11</span>. Så att presterna icke kunde stå
och sköta embetet för molnskyn; ty
HERrans härlighet uppfyllde HERrans hus.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:1|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;1,&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:12">12</span>. Då sade Salomo: HERren
hafwer sagt, att Han wille bo i mörkret.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#20:21|2&nbsp;Mos. 20:&nbsp;21]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#16:2|3&nbsp;Mos. 16:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#4:11|5&nbsp;Mos. 4:&nbsp;11]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#6:1|2&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I ett dunkelt moln gaf Herren sin närwarelse
tillkänna. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#16:2|3&nbsp;Mos. 16:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#20:21|2&nbsp;Mos. 20:&nbsp;21]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#4:11|5&nbsp;Mos. 4:&nbsp;11]]. Äfwen härlighetens sken i det allraheligaste wille hafwa ett dunkelt omhölje i
röken af rökwerket, innan öfwerstepresten på stora
försoningsdagen inträdde, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#16:12|3&nbsp;Mos. 16:&nbsp;12,&nbsp;13]].
Salomo såg nu uti detta undermoln det bestämda
tecknet till Herrans närwarelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:13">13</span>. Jag hafwer byggt ett hus dig
till boning; ett säte, att du skull bo der
till ewig tid.

<span style="font-size: 90%;">Tabernaklet war flyttbart och hade ofta
blifwit flyttadt, men templet war en fast boning.
Menniskohjertat, såsom ett Herrans tabernakel,
är här i tiden underkastadt föränderlighet och
wansklighet, men såsom en lefwande sken i det
ewiga templet skall det blifwa oföränderligt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:14">14</span>. Och konungen wände sitt ansigte,
och wälsignade hela menigheten Israel,
och hela menigheten Israel stod;

<span style="font-size: 90%;">Salomo är här på en gång öfwersteprest och
konung, i det han i denna dubbla egenskap
gifwer wälsignelse åt församlingen. Det är
fridsfursten Christus, som åt sin församling gifwer
den fullkomliga både öfwerstepresterliga och
konungsliga wälsignelsen. Wälsignelsen gifwes i
bönen. Salomo bad och fick af Herran
wälsignelse för folket. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#7:17|Ebr. 7:&nbsp;17]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#7:25|25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:15">15</span>. Och han sade: Lofwad ware
HERren Israels Gud, som med sin mun
med min fader David talat, och med sin
hand fullbordat hafwer, och sagt:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:6|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;6]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:13|13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:16">16</span>. Ifrån den dag, då jag förde mitt
folk Israel utur Egypten, hafwer jag
ingen stad utwalt i några af Israels
slägter, att mig skulle warda ett hus
bygdt, så att mitt namn skulle wara
der; men David hafwer jag utwalt, att
han skall wara öfwer mitt folk Israel.

<span style="color:#00F;" id=" 8:17">17</span>. Och min fader David hade wäl
i sinnet, att han skulle bygga HERrans
Israels Guds namn ett hus;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:2|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#17:1|1&nbsp;Chrön. 17:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#6:7|2&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:18">18</span>. Men HERren sade till min
fader David: Att du hafwer i sinnet bygga
mitt namn ett hus, hafwer du gjort wäl,
att du hade det i sinnet;

<span style="color:#00F;" id=" 8:19">19</span>. Dock skall icke du bygga det
huset, utan din son. som utaf dina länder
komma skall, han skall bygga mitt namn
ett hus;

<span style="color:#00F;" id=" 8:20">20</span>. Och HERren hafwer gjort sitt
ord fast, som Han talat hafwer; ty jag
är uppkommen i min faders Davids
stad, och sitter på Israels stol, såsom
HERren lagt hafwer, och hafwer byggt
HERrans Israels Guds namn ett hus.

<span style="color:#00F;" id=" 8:21">21</span>. Och hafwer derutinnan tillpyntat
ett rum till arken, som HERrans
förbund uti är, det Han gjort hafwer med
wåra fäder, då Han dem utur Egypti
land förde.

<span style="color:#00F;" id=" 8:22">22</span>. Och Salomo stod för HERrans
altare emot hela Israels menighet, och
räckte ut sina händer upp till himmelen;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#6:13|2&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:23">23</span>. Och sade: HERre, Israels Gud,
det är ingen Gud, antingen ofwantill i
himmelen, eller neder på jorden din like;
du som håller förbund och barmhertighet
med dina tjenare, som wandra för dig
af allt hjerta;

<span style="color:#00F;" id=" 8:24">24</span>. Du som hafwer hållit din
tjenare David, min fader, allt det du
honom sagt hafwer; med din mun hafwer
du talat det, och med din hand hafwer
du fullkomnat det, såsom det nu i denna
dag tillgår.

<span style="font-size: 90%;">Herrans löften och hans egna tecken,
hwarmed Han bewisar sin nåd, är den enda grund,
hwarpå menniskan kan hoppas bönhörelse, och
dessa löften och kännemärken finnas alla förenade
i Christus och gifwas för Hans skull. Det
uppmuntrar och styrker tron i bönen, att påminna
sig och tacka Gud för den barmhertighet, Han
förut bewisat.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:25">25</span>. Nu HERre, Israels Gud, håll
din tjenare David, min fader, det du
med honom talat hafwer, och sagt:*
Dig skall icke fattas en man för mig,
som sitta skall på Israels stol; så framt
dina barn förwara sina wägar, att de
wandra, såsom du för mig wandrat
hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#22:10|1&nbsp;Chrön. 22:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:26">26</span>. Nu, Israels Gud, låt dina ord
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 602" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 612.jpg|band I, 602]]&thinsp;]</span></span>blifwa sanna, som du till din tjenare
David, min fader, talat hafwer;

<span style="color:#00F;" id=" 8:21">21</span>. Ty menar du ock att Gud bor
på jorden? Si, himmelen och alla
himlars himlar kunna icke begripa dig;*
huru skulle då detta huset göra det, som
jag nu byggt hafwer?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#2:6|2&nbsp;Chrön. 2:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#66:1|Es. 66:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#23:24|Jer. 23:&nbsp;24]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#7:48|Apg. 7:&nbsp;48,&nbsp;49]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#17:24|cap. 17:&nbsp;24]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här aflägger Salomo ett wittnesbörd, att
Gud är allestädes närwarande och att Han icke
kan inneslutas på något särskildt rum. Salomo
kände således rätt noga den rätta betydelsen af
det templet, han hade byggt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:28">28</span>. Så wänd dig till din tjenares
bön, och till hans begär, HERre min
Gud, så att du hörer det lof och den
bön, som din tjenare gör för dig i dag;

<span style="color:#00F;" id=" 8:29">29</span>. Att dina ögon måga stå öppne
öfwer detta hus natt och dag; öfwer det
rum, der du om sagt hafwer: Mitt namn
skall wara der;* att du wille höra den
bön, som din tjenare gör på detta rum;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#20:24|2&nbsp;Mos. 20:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#12:11|5&nbsp;Mos. 12:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:30">30</span>. Och wille höra din tjenares, och
ditt folks Israels bön, den de här
görande warda i detta rum; och höra det,
der du bor i himmelen: och när du det
hörer, wara nådelig.

<span style="font-size: 90%;">Om den allestädes närwarande Guden säges,
att himmelen är hans bonings säte, emedan Han
der uppenbarar sin härlighet. Detta tempel war
blott derigenom Herrans tempel, att Han der
behagade på ett särskildt sätt uppenbara sig, och
derigenom war det egnadt att wara ett bönehus.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:31">31</span>. När nu någon syndar emot sin
nästa, och tager dess en ed uppå sig, der
han sig med förpligtar, och eden kommer
inför ditt altare i detta hus;

<span style="color:#00F;" id=" 8:32">32</span>. Att du wille då höra i
himmelen, och skaffa dina tjenare rätt, att du
fördömer den ogudaktiga, och låter hans
wäg komma öfwer hans hufwud; och
rättfärdigat den rätta, att du honom
gör efter hans rättfärdighet.

<span style="font-size: 90%;">Det fördömmande och rättfärdigande, som här
menas, har icke blott afseende på den yttersta
domen, utan på de skickelser här i tiden,
hwarigenom straffdomar komma öfwer ogudaktiga
menniskor, och de frommas oskuld och rättfärdighet
kommer i dagen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:33">33</span>. Om ditt folk Israel worde
slaget för sina fiender, efter de emot dig
syndat hafwa; och wända sig till dig,
och bekänna ditt namn. och bedja, och
begära af dig i detta hus;

<span style="color:#00F;" id=" 8:34">34</span>. Att du wille då höra det i
himmelen, och ditt folks Israels synder
nådelig wara; och föra dem åter i det land,
som du deras fäder gifwit hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 8:35">35</span>. Om himmelen igenlyckt warder,
så att intet regnar, efter de emot dig
syndat hafwa; och warda bedjande på
detta rum, och bekänna ditt namn, och
wända sig ifrån sina synder, efter du
plågar dem;

<span style="color:#00F;" id=" 8:36">36</span>. Att du wille i himmelen höra
dem, och wara dina tjenares och ditt
folks Israels synder nådelig; att du
wisar dem den goda wägen, der de uti
wandra skola, och låter regna på
landet, som du ditt folk till arfs gifwit
hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 8:37">37</span>. Om en hård tid eller pestilentie
eller torka eller brand eller gräshoppor
eller maskar på landet kommande warda;
eller deras fiende belägger deras portar
i landet, eller någon plåga eller krankhet;

<span style="color:#00F;" id=" 8:38">38</span>. Den då beder eller begärer, ehwad
de äro andra menniskor, eller ditt folk
Israel, som förnimma sin plåga hwar
och en i sitt hjerta, och räcka sina
händer ut till detta huset;

<span style="color:#00F;" id=" 8:39">39</span>. Att du wille då höra i
himmelen, i det säte, der du bor, och wara
nådelig; och fly det så, att du gifwer
hwar och en, såsom han wandrat
hafwer, såsom du hans hjerta känner; ty
du allena känner alla menniskors barns
hjerta;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#16:7|1&nbsp;Sam. 16:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#6:30|2&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;30]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:40">40</span>. På det att de skola frukta dig
alltid, så länge de lefwa i landet, det
du wåra fäder gifwit hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 8:41">41</span>. Om ock en främmande, som icke
är af ditt folk Israel, kommer af fjerran
land för ditt namns skull;

<span style="font-size: 90%;">I denna bön, som Salomo, såsom den rätte
fridsfurstens och öfwersteprestens förebild,
uppsänder till himmelen, se wi huru Herren Jesus
sjelf beder för syndare, att wi må blifwa
bönhörda, då wi åkalla Herrans namn; antingen
wi förut såsom Guds barn hört till det andeliga
Israel eller nu först såsom främmande wilja
blifwa med Herran förenade och med Hans folk
införlifwade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:42">42</span>. Ty de warda hörande om ditt
stora namn och om din mäktiga hand
och om din uträckta arm; och kommer
till att bedja i detta hus;

<span style="color:#00F;" id=" 8:43">43</span>. Att du då wille höra i
himmelen, i det säte, der du bor, och göra allt
det den främmande dig om åkallar; på
det alla folk på jorden måga känna ditt
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 603" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 613.jpg|band I, 603]]&thinsp;]</span></span>namn,* att de ock frukta dig, lika som
ditt folk Israel, och förnimma, att detta
huset† efter ditt namn nämndt är, det
jag byggt hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#56:6|Es. 56:&nbsp;6]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#21:13|Matth. 21:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:44">44</span>. Om ditt folk utdrager i strid emot
sina fiender den wägen, som du dem
sändande warder, och de warda bedjande
till HERran emot wägen till den staden
som du utwalt hafwer, och emot huset,
som jag ditt namn byggt hafwer;

<span style="font-size: 90%;">Ansigtets wändande till Herrans tempel skulle
wara ett tecken, att de wille med hela hjertat
omwända sig till Herran och wända själ och
sinne beständigt till det himmelska Jerusalem.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:45">45</span>. Att du då wille höra deras bön
och begär i himmelen, och skaffa dem rätt.

<span style="color:#00F;" id=" 8:46">46</span>. Om de warda syndande emot dig:
<b>Ty det är ingen menniska, som icke
syndar;*</b> och du warder wred, och gifwer
dem för deras fiender, så att de föra
dem fångna i fiendeland, fjerran eller när;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#6:36|2&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;36]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#20:9|Ords. 20:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#7:21|Pred. 7:&nbsp;21]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#3:23|Rom. 3:&nbsp;23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#1:8|1&nbsp;Joh. 1:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Salomo bekänner här sina egna och alla
menniskors synder inför Herran. Så har Christus
såsom öfwersteprest och konung tagit på sig alla
werldens synder. I hans försoning och förbön
ligger både bekännelse, lösepenning och en
fullkomlig borgen, att dem, som tro på Hans
namn, en sådan förwandling skall genom Hans
inneboende och Hans Andas kraft åstadkommas,
att de skola blifwa återställde till fullkomlig
förening med Gud och slutligen blifwa helige, såsom
Han är helig. Wi finna också här, att utan
syndabekännelse kan ingen bedja någon rätt bön.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:47">47</span>. Och de besinna sig i sitt hjerta,
uti landet, der de fångne äro, och
omwända sig, och bedja dig uti deras
fängelses land, och säga: Wi hafwa syndat,
och gjort illa, och warit ogudaktige;

<span style="color:#00F;" id=" 8:48">48</span>. Och wända sig så till dig af allt
hjerta, och af all själ, uti deras fienders
land, som dem bortfört hafwa, och bedja
till dig emot wägen till deras land,
som du deras fäder gifwit hafwer; emot
den staden, som du utwalt hafwer, och
emot det huset, som jag åt ditt namn
byggt hafwer;

<span style="color:#00F;" id=" 8:49">49</span>. Att du då wille höra deras bön
och begär i himmelen, af det säte, der
du bor, och skaffa dem rätt;

<span style="color:#00F;" id=" 8:50">50</span>. Och wara ditt folk nådelig, som
emot dig syndat hafwer; och all deras
öfwerträdelse, der de med hafwa
förbrutit sig emot dig; och gifwa dem
barmhertighet för dem, som dem fångna hålla,
att de förbarma sig öfwer dem;

<span style="color:#00F;" id=" 8:51">51</span>. Förty de äro ditt folk och ditt
arf, som du utur Egypten utur
jernugnen* fört hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#1:11|2&nbsp;Mos. 1:&nbsp;11]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#1:14|14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#4:20|5&nbsp;Mos. 4:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:52">52</span>. Att dina ögon måga öppne
wara* till din tjenares och ditt folks
Israels bön; att du wille höra dem i allt
det, der de om åkalla dig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#121:4|Ps. 121:&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:53">53</span>. Ty du hafwer dem dig afskilt
till ett arf utur alla folk på jorden, såsom
du sagt hafwer* genom din tjenare Mose,
då du wåra fäder utur Egypten förde,
HErre HERre.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#19:5|2&nbsp;Mos. 19:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#7:6|5&nbsp;Mos. 7:&nbsp;6]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#14:2|cap. 14:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:54">54</span>. Och då Salomo hade all denna
bön och begäran utbedit för HERran,
stod han upp ifrån HERrans altare,
och höll upp att böja sina knän, och
uträcka sina händer till himmelen;

<span style="color:#00F;" id=" 8:55">55</span>. Och stod och wälsignade all
menigheten Israel med hög röst och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 8:56">56</span>. Lofwad ware HERren, som sitt
folk Israel ro gifwit hafwer, såsom Han
sagt hafwer:* icke ett är förfallet af
Hans goda ord, som Han genom sin
tjenare Mose talat hafwer.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#12:10|5&nbsp;Mos. 12:&nbsp;10]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#21:45|Jos. 21:&nbsp;45]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:57">57</span>. <b>HERren wår Gud ware med
oss, såsom Han warit hafwer med wåra
fäder; Han öfwergifwe icke, och
tage icke handen bort ifrån oss;</b>

<span style="color:#00F;" id=" 8:58">58</span>. <b>Till att böja wåra hjertan till
sig; att wi måga wandra i alla Hans
wägar och hålla Hans bud, seder och
rätter, som Han wåra fäder budit
hafwer.</b>

<span style="color:#00F;" id=" 8:59">59</span>. Och att dessa orden, som jag
för HERran bedit hafwer, måtte nalkas
HERran wår Gud dag och natt, att
Han må skaffa sin tjenare rätt och sitt
folk Israel, hwar och en i sin tid:

<span style="font-size: 90%;">Salomo bad således om en fortfarande
bönhörelse. Wi kunna ock häraf finna, att hans
bön måste anses såsom en bild af wår Frälsares
förbön; ty det är endast Jesu förbön, som
oupphörligt talar och gäller inför Gud både dag
och natt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:60">60</span>. På det att alla folk på jorden
måga känna, att HERren är Gud, och
ingen annan.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#4:35|5&nbsp;Mos. 4:&nbsp;35]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#4:39|39]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Från Herrans folk måste sann upplysning,
lefwande tro, rättfärdighet och frid, sprida sig
till alla jordens folk, och såsom Salomo här bad
för alla, så beder Christus för alla, och så skola
Christi efterföljare bedja för alla, till dess det
warder '''ett fårahus och en herde.'''</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 604" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 614.jpg|band I, 604]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 8:61">61</span>. Och edra hjertan ware rättsinniga
med HERran wår Gud, till att wandra
i Hans seder och till att hålla Hans
bud, såsom det tillgår i denna dag.

<span style="color:#00F;" id=" 8:62">62</span>. Och konungen samt med hela
Israel offrade offer för HERran.

<span style="color:#00F;" id=" 8:63">63</span>. Och Salomo offrade tackoffer, som
han HERranom offrade, tu och
tjugutusende oxar, och hundrade tusen och
tjugutusende får. Alltså wigde* de
HERrans hus, konungen och alla Israels
barn.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:5|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Offrandet skedde genom presterna och Leviterna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:64">64</span>. På samma dagen wigde
konungen medelgården, som war för
HERrans hus, dermed att han der uträttade
bränneoffer, spisoffer, och det feta af
tackoffret;* förty kopparaltaret, som för
HERran stod, war för litet till bränneoffer,
spisoffer,† och till det feta af tackoffer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:7|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;7]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#2:1|3&nbsp;Mos. 2:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">För detta tillfälle woro således i
tempelgården många altaren till offrens förbrännande
upprättade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:65">65</span>. Och Salomo gjorde på den tiden
en högtid, och all Israel med honom,
en stor församling ifrån den gränsen
Hamath allt intill Egypti bäck,* för
HERran wår Gud, i sju dagar, och åter
i sju dagar, det woro fjorton dagar.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#34:5|4&nbsp;Mos. 34:&nbsp;5]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:8|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">De sju sista dagarna utgjorde löfhyddohögtiden,
så att stora försoningsdagen och löfhyddohögtiden
blefwo en fortsättning af inwigningshögtiden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:66">66</span>. Och på åttonde dagen lät han
folket gå: och de wälsignade konungen,
och gingo sina färde i sina hyddor,
glädjandes och fröjdandes sig öfwer allt det
goda, som HERren med sin tjenare
David, och med sitt folk Israel gjort hade.

<span style="font-size: 90%;">Wid slutet af löfhyddohögtiden återwände det
glada folket hwar och en hem till sitt, rikligen
wederqwickte och stärkte af Herrans härlighets
uppenbarelse och af den gudstjenst, de
högtidligheter och den heliga gemenskap med hwarandra,
som de nu i så rikt mått hade fått åtnjuta.</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom detta tempel inwigdes af Salomo, så
måste wåra hjertan af Herran Jesus sjelf
inwigas till Guds tempel, på det wi må blifwa
rätte medlemmar af Hans församling. Hela
inwigningen, offren, bönen och wälsignelsen
åtager sig Herren Christus sjelf, wår öfwersteprest
och konung.</span>

<center><span id="9"></span>
== 9. Capitel. ==

'''Guds swar. Hirams lön. Salomos städer, trälar, tack, skepp.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 9:1"></span>Och då Salomo hade fullbyggt
HERrans hus och konungshuset och allt, der
hans hjerta begärde och lust hade till
att göra;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:11|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:2">2</span>. Syntes honom HERran annan
gång, såsom Han honom synts hade i
Gibeon.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#3:5|1&nbsp;Kon. 3:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:3">3</span>. Och HERren sade till honom: Jag
hafwer hört din bön och begär, som du
för mig bedit hafwer;* och helgat detta
huset, som du byggt hafwer, så att jag
skall sätta der mitt namn till ewig tid,†
och skola mina ögon och mitt hjerta
wara der alltid.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#8:22|1&nbsp;Kon. 8:&nbsp;22]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#12:11|5&nbsp;Mos. 12:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#132:14|Ps. 132:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom Herrans härlighet uppfyllde det nya
templet wid dess inwigning, såsom eld från
himmelen antände offren, och Salomos bön blev
hörd, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:1|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;1]], så är Herrans härlighet
närwarande i församlingen i Christo Jesu, så
är det offer i himmelen antaget, som offrades
på Golgatha, der den högsta tempelinwigningen
skedde, då Christus offrade sig sjelf för
församlingen, att förwärfwa och uppbygga den till ett
ewigt lefwande tempel, och så är Hans bön hörd
i himmelen. På Honom och Hans trogna har
Gud sina ögon och sitt hjerta fästade, och på dem
sätter Han sitt namn till ewig tid, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#22:4|Uppb. 22:&nbsp;4]].
Med sitt hjerta följer Han och med sina ögon
leder Han sina trogna. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#32:8|Ps. 32:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:4">4</span>. Och du, om du wandrar för mig,
såsom din fader David wandrat hafwer,
med rättsinnigt hjerta, och rättfärdighet,
så att du gör allt det som jag dig
bjudit hafwer, och håller mina bud och
mina rätter:

<span style="color:#00F;" id=" 9:5">5</span>. Så will jag befästa ditt rikes stol
öfwer Israel i ewig tid, såsom jag med
din fader David talat hafwer, och sagt:
Dig skall icke fattas en man på
Israels stol.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#7:12|2&nbsp;Sam. 7:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#2:4|1&nbsp;Kon. 2:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#22:10|1&nbsp;Chrön. 22:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:6">6</span>. Hwar I ock wänden eder tillbaka
ifrån mig, I och edra barn, och icke
hållen mina bud och rätter, som jag eder
föresatt hafwer; och gån bort och tjenen
andra gudar, och tillbedjen dem:

<span style="color:#00F;" id=" 9:7">7</span>. Så skall jag utrota Israel utaf
det land, som jag dem gifwit hafwer:
och det huset, som jag mitt namn
helgat hafwer, skall jag bortkasta ifrån mitt
ansigte; och Israel skall wara till ett
ordspråk och fabel ibland alla folk;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#28:37|5&nbsp;Mos. 28:&nbsp;37]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:20|2&nbsp;Chrön. 7:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#7:15|Jer. 7:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Då en Christen wänder sig ifrån Herran, så
är hjertat ohelgadt såsom en sköflad helgedom,
och den menniskans tillstånd blifwer pinsamt och
fullt af wanära; ty hon har ingen frid med
Gud och får icke heller någon kärlek af werlden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:8">8</span>. Och detta huset skall förfalla, så
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 605" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 615.jpg|band I, 605]]&thinsp;]</span></span>att alla de, som gå der fram om, skola
förundra sig, och hwissla och säga: Hwi
hafwer HERren detta land och detta hus
så gjort?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#29:24|5&nbsp;Mos. 29:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#22:8|Jer. 22:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Då någon af Guds folk affaller, så är
werlden hård och skoningslös i sina omdömen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:9">9</span>. Då skall blifwa swaradt: Derföre
att de HERran sin Gud öfwergifwit
hade, som deras fäder utur Egypti land
förde, och tagit sig andra gudar, och
tillbedit dem, och tjent dem; derföre
hafwer HERren allt detta onda låtit
komma öfwer dem.

<span style="color:#00F;" id=" 9:10">10</span>. Då nu de tjugu år framlidne
woro, i hwilka Salomo de tu husen
byggde, som war HERrans hus och
konungshuset;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#6:38|1&nbsp;Kon. 6:&nbsp;38]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#7:1|cap. 7:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:1|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:11">11</span>. Till hwilket Hiram, konungen i
Tyro, Salomo cederträd och furuträd
och guld efter allt hans begär skickade;
då gaf konung Salomo Hiram tjugu
städer i Galilea land.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:2|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:12">12</span>. Och Hiram drog utaf Tyro till
att bese de städer, som Salomo honom
gifwit hade, och de behagade honom icke;

<span style="color:#00F;" id=" 9:13">13</span>. Och sade: Hwad är detta för
städer, min broder, som du mig gifwit
hafwer? Och han kallade dem Cabuls land
allt intill denna dag.

<span style="font-size: 90%;">I öfra Galileen, norr om det egentliga
Palestina, der ännu hedningarne bodde, woro dessa
städer. '''Cabul''' betyder ringa. Tjugo år derefter
återtog Salomo dessa städer, uppbyggde dem och
lät Israeliter bo deruti, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:2|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:14">14</span>. Och Hiram hade sändt konungen
hundrade och tjugu centner guld.

<span style="font-size: 90%;">Öfwer tio millioner riksdaler.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:15">15</span>. Och det är samman af skatten,
som konung Salomo uppbar till att
bygga HERrans hus och sitt hus och
Millo* och Jerusalems murar och
Hazor och Megiddo och Gaser.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#5:9|2&nbsp;Sam. 5:&nbsp;9,&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#11:27|1&nbsp;Kon. 11:&nbsp;27]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Denna skatt war en friwillig skänk af konungen i Tyrus till templets uppbyggande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:16">16</span>. Ty Pharao, konungen i
Egypten, war uppkommen och hade wunnit
Gaser, och uppbränt det med eld, och
slagit ihjäl de Cananeer som i staden
bodde, och hade gifwit honom sin dotter,
Salomos hustru, till en skänk.

<span style="color:#00F;" id=" 9:17">17</span>. Alltså byggde* Salomo Gaser
och det nedra Beth-Horon;

<span style="color:#00F;" id=" 9:18">18</span>. Och Baalath och Thadmor uti
öknen, i landet;

<span style="font-size: 90%;">Baalath är Baalbeth, och Thamar eller Thadmor är Palmyra, Palmstaden. Dessa blefwo
werldsberömda städer. Ännu äro qwarlefwor
deraf i behåll, som wärka åskådarnes beundran,
men dessa qwarlefwor härröra icke från
Salomos tid.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:19">19</span>. Och alla kornhusstäder, som
Salomo hade, och alla wagnsstäder och
resenärsstäder, och hwad som helst han
hade lust till att bygga i Jerusalem, i
Libanon, och i hela landet, som under
hans wälde war.

<span style="color:#00F;" id=" 9:20">20</span>. Och allt det folket, som igen
blef, af de Amoreer, Hetheer, Phereseer,
Heveer och Jebuseer, som icke woro af
Israels barn;

<span style="color:#00F;" id=" 9:21">21</span>. Deras barn, som de läto igen
blifwa efter sig i landet, hwilka Israels
barn icke kunde till spillo gifwa, dem
gjorde Salomo skattskyldiga allt intill
denna dag.

<span style="font-size: 90%;">'''Skattskyldige:''' trältjenstpligtige.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:22">22</span>. Men af Israels barn gjorde han
ingen till träl;* utan lät dem wara
krigsmän och sina tjenare och förstar
och riddare och öfwer hans wagnar och
resenärer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#25:39|3&nbsp;Mos. 25:&nbsp;39]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:23">23</span>. Och de embetsmän, som woro
öfwer Salomos sysslor, woro
femhundrade och femtio, som öfwer folket rådde,
och alla sysslor uträttade.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:10|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:24">24</span>. Och Pharaos dotter drog upp
ifrån Davids stad, uti sitt hus, som
Salomo för henne byggt hade;* då
byggde han ock Millo.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:11|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:25">25</span>. Och Salomo offrade tre resor
om året* bränneoffer och tackoffer på
altaret,† som han HERranom byggt
hade, och rökte derpå för HERranom;
och alltså wardt huset redo.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:13|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;13]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#4:1|2&nbsp;Chrön. 4:&nbsp;1]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#7:7|cap. 7:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:26">26</span>. Och Salomo gjorde desslikes skepp
i Ezion Geber, som wid Elath ligger
på stranden wid det Röda hafwet uti
de Edomeers land.

<span style="font-size: 90%;">Wid Persiska hafswiken.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:27">27</span>. Och Hiram sände sina tjenare till
skepps, som förstodo sig på skepp och
till sjös förfarne woro, med Salomos
tjenare.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 606" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 616.jpg|band I, 606]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 9:28">28</span>. Och de kommo till Ophir, och
hemtade der fyrahundrade och tjugu
centner guld, och förde till konung
Salomo.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#8:18|2&nbsp;Chrön. 8:&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ophir låg sannolikt i Indien.</span>

<span style="font-size: 90%;">Widsträckt war Salomos makt, stor war hans
konungsliga prakt, werldsberömd war glansen
af hans lycka; rikedom och wälstånd förskaffade
han sitt folk, och wida större hade han kunnat
wara, och lyckligare hade han kunnat göra sitt
folk, om han hade förblifwit inför Herran
trogen; men han förföll, och hans folk med honom.
Hans efterträdare på thronen blefwo nästan alla
ogudaktiga, och templet blef öfwergifwet af
HERrans härlighet. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#10:4|Hes. 10:&nbsp;4]]. Templet blef
sedan förstördt och folket bortfördt i fångenskap.
Det blef åter uppbygdt, men förstördes på nytt;
det ligger ännu i grus, och på gruset och
grundwalen står nu en Moské (ett muhamedanskt
tempel), som stått der öfwer tusende år. Men
trofast är den himmelska Fridsfursten; oändliga äro
de oförgängliga rikedomar, som Han
förwärfwat sitt folk, oförgängligt det tempel. Han bygger,
och Hans rike skall sträcka sig intill werldens
ändar.</span>

<center><span id="10"></span>
== 10. Capitel. ==

'''Arabiens drottning. Salomos prakt, drätsel. tyghus, stol, rykte, guld.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 10:1"></span>Och då Salomos rykte af HERrans
namn kom för drottningen af rika
Arabien, kom hon till att försöka honom med
gåtor.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:1|2&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#12:42|Matth. 12:&nbsp;42]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#11:31|Luc. 11:&nbsp;31]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Saba låg i Lyckliga Arabien, söder ut ifrån
Judalandet, derföre kallas hon drottningen af
söderlanden, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#12:42|Matth. 12:&nbsp;42]]. Den wishet, makt
och glans och rikedom, som fanns hos konungen
och folket, ansågs af denna drottning och
andra hedningar såsom bewis på den Gudens makt,
som dyrkades i Israel. Den wisa drottningen
wille lära känna denne Guden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:2">2</span>. Och hon kom till Jerusalem med
en ganska stor skara, med kameler, som
speceri buro, och med mycket guld och
ädla stenar; och då hon kom in till
konung Salomo, talade hon med honom
allt det hon sig föresatt hade.

<span style="font-size: 90%;">'''Föresatt hade,''' grt.: som war i hennes
hjerta. Hon talade således med den wise konungen
äfwen om hjertats högsta angelägenheter i
förhållande till den sanne Guden. Så skall den
återlösta, nådehungriga själen gå till den
himmelske konungen Christus och tala med Honom
om hjertats hemligheter. Redan det gamla
förbundets härlighet spridde någon stråle af klarhet
till hedningarne: huru mycket mera skall
Herrans fulla härlighet, uppenbarad i Christo
Jesu, sprida sin klarhet till alla folk och länder!
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#3:11|2&nbsp;Cor. 3:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:3">3</span>. Och Salomo sade henne det allt,
och konungen war intet fördoldt, det
han henne icke säga kunde.

<span style="color:#00F;" id=" 10:4">4</span>. Då nu drottningen af rika
Arabien såg all Salomos wisdom och det
hus, som han byggt hade;

<span style="color:#00F;" id=" 10:5">5</span>. Och rätterna på hans bord och
hans tjenares boningar och hans
tjenares embeten och deras kläder och hans
skänkeswenner, och hans bränneoffer, som
han i HERrans hus offrade, kunde hon
icke längre hålla sig;

<span style="color:#00F;" id=" 10:6">6</span>. Och sade till konungen: Allt det
jag i mitt land utaf ditt wäsende och af
din wisdom hört hafwer, det är sannt.

<span style="color:#00F;" id=" 10:7">7</span>. Och jag hafwer icke welat trott det,
till dess jag är kommen, och hafwer det
med mina ögon sett: och si, mig är icke
hälften sagdt. Du hafwer mer wisdom
och likedomar än ryktet är, som jag hört
hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 10:8">8</span>. Saliga äro dina män, och dina
tjenare, som alltid för dig stå och höra
din wisdom.

<span style="font-size: 90%;">Så skola i tillkommande tid alla jordens
folk pris dem lyckliga, som äro den himmelske
konungens tjenare, som stå inför Honom och
höra Hans wisdom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:9">9</span>. Lofwad ware HERren din Gud,
som till dig lust haft hafwer, så att Han
dig på Israels stol satt hafwer; derföre
att HERren älskar Israel i ewig tid,
och hafwer satt dig till konung, att du
rätt och redlighet göra skall.

<span style="font-size: 90%;">Såsom Israels Gud här blef erkänd af
drottningen från söderlanden, så skall Christus,
konungen i det andliga Israel, blifwa sökt och Fadren
i himmelen blifwa prisad genom Honom af de
folk, som ännu äro fjerran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:10">10</span>. Och hon gaf konungen hundrade
och tjugu centner guld, och ganska mycket
speceri, och ädla stenar: der kom icke
sedan så mycket speceri, såsom drottningen
af rika Arabien konung Salomo gaf.

<span style="font-size: 90%;">Detta offer war liksom en förstlingsgåfwa
från hedningarne till konungen i Israel; men
till den himmelska Salomo skola de bringa i
fullt mått sin härlighet och sina rikedomar
såsom friwilliga offer. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#72:10|Ps. 72:&nbsp;10,&nbsp;11]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#60:3|Es. 60:&nbsp;3–16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:11">11</span>. Dertill de Hirams skepp,* som
guld förde af Ophir, förde också ganska
mycket hebenträ och ädla stenar.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:27|1&nbsp;Kon. 9:&nbsp;27,&nbsp;28]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Hebenträ,''' d. ä. Sandelträ, ett gulaktigt
wälluktande trädslag, som wäxer i Indien. Det äkta
sandelträdet, som är ett rödt trädslag, wäxer
äfwen der.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:12">12</span>. Och konungen lät göra af
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 607" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 617.jpg|band I, 607]]&thinsp;]</span></span>hebenträ pelare i HERrans hus och i
konungshuset, och harpor och psaltare för
sångare; der kom icke sedan så mycket
hebenträ, wardt ej heller sedt, allt intill
denna dag.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:11|2&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:13">13</span>. Och konung Salomo gaf
drottningen af rika Arabien allt det hon
begärde och beddes; förutan det hon gaf
denne af sig sjelf; och hon wände om,
och drog med sina tjenare i sitt land
igen.

<span style="font-size: 90%;">Både genom denna drottning och hennes
hofstat samt genom Salomos widsträckta handel
erhöllo många hedniska folk spridda strålar af
Guds uppenbarelses ljus, så att de fingo någon
kunskap om den sanne Guden och Hans ord och
löften om Messias. Derföre uppstod äfwen
ibland hedningarna en wäntan på Honom, som
kallas <b>Israels tröst, och alla hedningars
tröst.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Haggai#2:8|Hag. 2:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:14">14</span>. Men det guld, som till Salomo
inkom årligen, war till wigt sexhundrade
sex och sextio centner;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:13|2&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:15">15</span>. Förutan det af krämare och
köpmän och af apothekare och ifrån de nästa
konungar och ifrån de yppersta i landet
kom.

<span style="color:#00F;" id=" 10:16">16</span>. Och konung Salomo lät göra
tuhundrade spetsar af bästa guld;
sexhundrade stycken guld lät han till hwar
spets;

<span style="font-size: 90%;">'''Spetsar,''' grt.: sköldar (större).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:17">17</span>. Och trehundrade sköldar* af bästa
guld; ju tre pund guld till hwar sköld.
Och konungen lade dem uti det huset af
Libanons skog.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:26|1&nbsp;Kon. 14:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa woro mindre sköldar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:18">18</span>. Och konungen gjorde en stor stol
af elfenben, och öfwerdrog honom med
ädlaste guld.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:17|2&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:19">19</span>. Och stolen hade sex trappor; och
hufwudet af stolen war rundt baktill,
och woro stolpar på båda sidor wid
sätet, och tu lejon stodo wid stolparne.

<span style="color:#00F;" id=" 10:20">20</span>. Och tolf lejon stodo på de sex
trappor på båda sidor; sådant är icke
gjordt i något konungarike.

<span style="color:#00F;" id=" 10:21">21</span>. Alla konung Salomos dryckekar
woro af guld; och alla käril uti huset
af Libanons skog woro också af klart
guld; förty silfwer aktade man intet i
Salomos tid;

<span style="color:#00F;" id=" 10:22">22</span>. Ty konungens skepp,* som till
hafs foro med Hirams skepp, kommo en
gång i hwart tredje år, och förde guld,
silfwer, elfenben, apor och påfoglar,
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:26|1&nbsp;Kon. 9:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Konungens skepp,''' grt.: Tharsis skepp, war
den handelsflotta, som seglade på Spanien, och
måhända äfwen till westra kusterna af Afrika.
Skeppen till Indien afgingo från Persiska
wiken. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:26|Cap. 9:&nbsp;26]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:23">23</span>. Alltså wardt konung Salomo
större med rikedomar och wisdom, än
alla konungar på jorden.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#3:12|1&nbsp;Kon. 3:&nbsp;12,&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:1|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:24">24</span>. Och all werlden begärde se
Salomo, att de måtte höra den wishet, som
Gud honom i hans hjerta gifwit hade.

<span style="color:#00F;" id=" 10:25">25</span>. Och alla buro honom skänker,
silfwer och gyldene tyg, kläder och harnesk,
örter, hästar, mular, hwart år.

<span style="color:#00F;" id=" 10:26">26</span>. Och Salomo drog tillhopa
wagnar och resenärer, så att han hade
tusende och fyrahundrade wagnar och
tolftusen resenärer:* och han lät dem uti
wagnsstäderna,† och när konungen i
Jerusalem.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#4:26|1&nbsp;Kon. 4:&nbsp;26]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:14|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;14,&nbsp;15]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:25|cap. 9:&nbsp;25]].
†[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:19|1&nbsp;Kon. 9:&nbsp;19]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:27">27</span>. Och konungen gjorde, att silfwer
i Jerusalem war så mycket som stenar,
och cederträ så mycket som mullbärsträ
i dalarna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:27|2&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:28">28</span>. Och man förde hästar utur
Egypten till Salomo, och allahanda waror;
och konungens köpmän köpte samma
waror;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:16|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:29">29</span>. Och förde dem utur Egypten;
hwar wagn för sexhundrade
silfwerpenningar, och hwar häst för hundrade och
femtio. Alltså förde man dem ock till
alla de Hetheers konungar och till de
konungar i Syrien genom deras hand.

<span style="font-size: 90%;">Jerusalem war på den tiden samlingsplatsen
för all jordisk wishet, prakt och härlighet, men
det war förgängligt till hela sitt yttre wäsende;
ty Salomos rike war blott en swag förebild af
ben Fridsfurstens rike, som utlofwad war,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#9:6|Es. 9:&nbsp;6,&nbsp;7]].</span>

<center><span id="11"></span>
== 11. Capitel. ==

'''Salomos hustrur, fall, näpst, fiender, död.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 11:1"></span>Men konung Salomo älskade många
utländska qwinnor, Pharaos dotter, och
Moabitiskor, Ammonitiskor, Edomitiskor,
Zidonitiskor och Hetheerskor.

<span style="color:#00F;" id=" 11:2">2</span>. Af sådana folk, der HERren
Israels barn om sagt hade: Går icke till
dem, och låter dem icke komma till eder,
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 608" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 618.jpg|band I, 608]]&thinsp;]</span></span>de '''warda''' förwisso bewekande edra
hjertan efter sina gudar;* till dessa gaf sig
Salomo till att älska dem.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#34:16|2&nbsp;Mos. 34:&nbsp;16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#7:3|5&nbsp;Mos. 7:&nbsp;3,&nbsp;4]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#17:17|cap. 17:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:3">3</span>. Och han hade sjuhundrade hustrur,
förstinnor, och trehundrade frillor; och
hans hustrur bewekte hans hjerta.

<span style="font-size: 90%;">Mellan dessa qwinnor war således en
rangskillnad. Icke blott på den tiden, utan ännu
wilja österländska konungar ådagalägga prakt på
det sätt, att en stor hofstat af qwinnor hålles,
af hwilka dock de flesta knappt äro kända till
ansigtet eller ens till namnet för konungen sjelf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:4">4</span>. Och då han nu gammal war,
bewekte hans hustrur hans hjerta efter
främmande gudar, så att hans hjerta
icke war fulleligen med HERran hans
Gud såsom hans faders Davids hjerta.

<span style="color:#00F;" id=" 11:5">5</span>. Alltså wandrade Salomo efter
Asthoreth,* deras gud af Zidon, och
Milcom, de Ammoniters styggelse.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Domare Boken#2:13|Dom. 2:&nbsp;13]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#23:13|2&nbsp;Kon. 23:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Asthoreth eller Astharthe, Zidoniernas gudinna,
föreställde månan. I månan dyrkade de gamle
hedningarne den qwinliga alstringskraften i
naturen, likasom den manliga uti afguden Baal,
Moloch eller Milcom, som föreställde solen.
Öfwer Salomos förfall i afguderi har den
lättsinniga Christenheten ingen rätt att yttra någon
smädelse eller gäckeri. Det är icke längesedan ett
stort folk, som bär det Christna namnet och som
ansågs wara det mest bildade i hela
Christenheten, offentligen tillbad en sköka såsom
förnuftets gudinna. Christenheten har fått större ljus
än Salomo och har för sitt affall, sin otro och
öfwerhandtagande lösaktighet, en så mycket
hårdare dom att förwänta.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:6">6</span>. Och Salomo gjorde det ondt war
för HERranom, och följde icke HERran
alldeles, såsom hans fader David.

<span style="color:#00F;" id=" 11:7">7</span>. Då byggde Salomo en höjd till
Chemos,* de Moabiters styggelse, på
berget, som för Jerusalem ligger; och till
Molech, de Ammoniters styggelse.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#21:29|4&nbsp;Mos. 21:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:8">8</span>. Alltså gjorde Salomo åt alla sina
utländska hustrur, de der för sina gudar
rökte och offrade.

<span style="color:#00F;" id=" 11:9">9</span>. Och HERren wardt wred på
Salomo för att hans hjerta ifrån HERran
Israels Gud afwändt war, den honom
twå gånger synts hade;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#3:5|1&nbsp;Kon. 3:&nbsp;5]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:2|cap. 9:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:10">10</span>. Och honom härom budit hade,
att han icke skulle wandra efter andra
gudar, och hade dock icke hållit det
honom HERren budit hade.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#6:12|1&nbsp;Kon. 6:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:11">11</span>. Derföre sade HERren till
Salomo: Efter sådant är skedt med dig,
och du hafwer mitt förbund och mina
bud icke hållit, som jag dig budit
hafwer, så will jag ock rifwa riket ifrån
dig,* och gifwa det din tjenare;†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#12:15|1&nbsp;Kon. 12:&nbsp;15]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:8|cap. 14:&nbsp;8]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#15:28|1&nbsp;Sam. 15:&nbsp;28]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:12">12</span>. Dock i din tid will jag icke göra
det, för din fader Davids skull; utan af
din sons hand will jag rifwa det:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#16|1&nbsp;Kon. 16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:13">13</span>. Dock will jag icke allt riket
afrifwa; en slägt will jag gifwa din son,
för min tjenares Davids skull och för
Jerusalems skull, det jag utwalt hafwer.

<span style="font-size: 90%;">Juda stam war Davids arfrike, och utom
denna blef således blott en stam, nemligen
Benjamin åt Salomos son utlofwad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:14">14</span>. Och HERren uppwäckte
Salomo en fiende, Hadad den Edomeen, af
konungslig säd, hwilken war i Edom.

<span style="font-size: 90%;">'''Fiende,''' grt: Satan, motståndare, som är
detta ords egentliga betydelse. Och så snart
Herren tillåter någon fiende att blifwa ett
tuktande ris öfwer Herrans folk eller enskilda
medlemmar deraf, så är det alltid genom den
osynlige fienden, som dessa ris dertill blifwa
uppretade och satte i rörelse. Mellan den osynlige
fienden och de synliga redskapen, som han
anwänder, är en andegemenskap, hwaraf de sednare
lifwas, röras och drifwas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:15">15</span>. Ty då David war i Edom,* och
Joab den härhöfwitsmannen drog upp
till att begrafwa de slagna, slog han allt
det mankön war i Edom:†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:14|2&nbsp;Sam. 8:&nbsp;14]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#18:12|1&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nemligen allt mankön, som han kunde fånga;
många hade, såsom Hadad, flytt undan, [[#11:17|v.&nbsp;17]],
och sedan åter tagit landet i besittning,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#14:7|2&nbsp;Kon. 14:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:16">16</span>. Förty Joab blef der sex
månader, och hela Israel, intill dess han
utrotade allt det mankön war i Edom.

<span style="color:#00F;" id=" 11:17">17</span>. Då flydde Hadad, och med
honom några män Edomeer af hans faders
tjenare, så att de kommo uti Egypten;
men Hadad war en ung dräng.

<span style="color:#00F;" id=" 11:18">18</span>. Och de stodo upp ifrån Midian,
och kommo till Paran, och togo män
med sig utaf Paran, och kommo uti
Egypten till Pharao, konungen i
Egypten; han gaf honom ett hus, och
förenämnd spis, och fick honom ett land in.

<span style="color:#00F;" id=" 11:19">19</span>. Och Hadad fann stor nåd för
Pharao, så att han ock gaf honom sin
hustrus drottningen Thahpenes syster till
hustru.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 609" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 619.jpg|band I, 609]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 11:20">20</span>. Och Thahpenes syster födde
honom Genubath sin son; och Thahpenes
födde honom upp i Pharaos hus; så
att Genubath war i Pharaos hus ibland
Pharaos barn.

<span style="color:#00F;" id=" 11:21">21</span>. Då nu Hadad hörde uti
Egypten, att David afsomnad war med sina
fäder, och att Joab härhöfwitsmannen
war död, sade han till Pharao: Låt
mig draga i mitt land.

<span style="color:#00F;" id=" 11:22">22</span>. Pharao sade till honom: Hwad
fattas dig när mig, att du will draga
till ditt land? Han sade: Intet; utan
låt mig, fara.

<span style="color:#00F;" id=" 11:23">23</span>. Än uppwäckte honom Gud en
fiende, Reson, ElJada son, hwilken ifrån
sin herre HadarEser, konungen i Zoba,
flydd war.

<span style="color:#00F;" id=" 11:24">24</span>. Och församlade emot honom män,
och wardt en höfwitsman för
krigsknektar, den tid David slog dem ihjäl;*
och drogo till Damascon, och bodde der,
och woro rådande i Damascon.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:3|2&nbsp;Sam. 8:&nbsp;3,&nbsp;4]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#10:18|cap. 10:&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Damascus, hufwudstaden i Syrien.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:25">25</span>. Och han war Israels fiende,
så länge Salomo lefde. Det är den
skadan, som Hadad led; derföre hade
han en wämjelse emot Israel, och blef
rådande i Syrien.

<span style="font-size: 90%;">'''Det är den skadan, som Hadad led,''' grt.:
jemte det onda, som Hadad gjorde.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:26">26</span>. Dertill Jerobeam, Nebats son,
en Ephrateer af Zareda, Salomos
tjenare, och hans moder hette Zeruga, en
enka: hof också handen upp emot
konungen.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:6|2&nbsp;Chrön. 13:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:27">27</span>. Och detta är saken, hwarföre han
upphof handen emot konungen: då
Salomo byggde Millo,* slöt han igen ett
gap på sin faders Davids stad.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#5:7|2&nbsp;Sam. 5:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:15|1&nbsp;Kon. 9:&nbsp;15]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#9:24|24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:28">28</span>. Och Jerobeam war en stridsam
man; och då Salomo såg, att mannen
war snäll, satte han honom öfwer alla
Josephs hus utskylder.

<span style="font-size: 90%;">Snäll d. ä. duglig, kraftig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:29">29</span>. Men det begaf sig på den tiden,
att Jerobeam gick utaf Jerusalem, och
propheten Ahia af Silo fann honom på
wägen; och han hade en ny mantel uppå;
och de woro båda allena på marken.

<span style="color:#00F;" id=" 11:30">30</span>. Och Ahia fattade den nya
manteln, som han på hade, och ref honom
sönder i tolf stycken.

<span style="color:#00F;" id=" 11:31">31</span>. Och sade till Jerobeam: Tag tio
stycken till dig; förty så säger HERren
Israels Gud; Si, jag skall rifwa riket
utut Salomos hand, och gifwa dig tio
slägter;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#12:15|1&nbsp;Kon. 12:&nbsp;15]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:2|cap. 14:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Israel war liksom den konungsliga mantel,
som nu skulle sönderrifwas och större delen deraf
från Salomos son bortrifwas. Denna prophetia
skedde icke förr, än Salomo hade blifwit
warnad, men icke welat lyda warningen, [[#11:11|v.&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:32">32</span>. En slägt skall han hafwa för min
tjenare Davids skull* och för staden
Jerusalems skull, den jag utwalt hafwer
utur alla Israels slägter.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#132:11|Ps. 132:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:33">33</span>. Derföre att de hafwa
öfwergifwit mig, och tillbedit Asthoreth, de
Zidoniers gud, Chemos, de Moabiters
gud, och Milcom, Ammons barns gud,
och icke wandrat i mina wägar, så att
de måtte gjort, hwad mig behagade;
mina bud och rätter, såsom David hans
fader.

<span style="color:#00F;" id=" 11:34">34</span>. Jag will ock icke taga hela riket
utur hans hand; utan jag will göra
honom till en förste i hans lifstid för
Davids min tjenares skull, den jag
utwalt hafwer, den mina bud och rätter
hållit hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 11:35">35</span>. Utur hans sons hand will jag
taga riket, och will gifwa dig tio slägter;

<span style="color:#00F;" id=" 11:36">36</span>. Och hans son en slägt, på det
min tjenare David ju allestädes hafwer
ett lykta* för mig uti den staden
Jerusalem, den jag mig utwalt hafwer, att
jag mitt namn der sätta skulle.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#21:17|2&nbsp;Sam. 21:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#15:4|1&nbsp;Kon. 15:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Så mycket af riket skulle Davids säd få
behålla, att Herrans ljus icke måtte slockna i Zion.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:37">37</span>. Så will jag nu taga dig, att
du skall råda öfwer allt det ditt hjerta
begär; och skall wara konung öfwer
Israel.

<span style="color:#00F;" id=" 11:38">38</span>. Om du nu will höra allt det jag
dig bjudande warder, och wandra i mina
wägar, och göra hwad mig behagar, så
att du håller mina rätter och bud, såsom
min tjenare David gjort hafwer, så will
jag wara med dig, och bygga dig ett
beständigt hus, såsom jag David byggt
hafwer, och will gifwa dig Israel.

<span style="color:#00F;" id=" 11:39">39</span>. Och will dermed förnedra
Davids säd; dock icke till ewig tid.

<span style="font-size: 90%;">I Messias skulle Davids slägte förhärligas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:40">40</span>. Men Salomo for efter att dräpa
Jerobeam. Då stod Jerobeam upp och
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 610" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 620.jpg|band I, 610]]&thinsp;]</span></span>flydde uti Egypten till Sisak, konungen
i Egypten, och blef i Egypten, till dess
Salomo blef död.

<span style="font-size: 90%;">Sisah eller Sesak, Scheschonk.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:41">41</span>. Hwad mer af Salomo sägandes
är, och allt det han gjort hafwer, och
hans wisdom, det är skrifwet i
Chrönican* om Salomo.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#1:1|2&nbsp;Chrön. 1:&nbsp;1,&nbsp;[et]c]].; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:29|cap. 9:&nbsp;29]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Noggranna tidböcker fördes, hwaruti landets
och folkets wigtigaste angelägenheter och
händelser upptecknades, hwaraf en del under Guds
Andas ledning infördes i Konungaböckerna och
Chrönikeböckerna, såsom bidrag till Guds rikes
historia.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:42">42</span>. Men tiden, som Salomo war
konung i Jerusalem öfwer hela Israel,
war fyratio år,

<span style="color:#00F;" id=" 11:43">43</span>. Och Salomo afsomnade med sina
fäder, och wardt begrafwen uti sin
faders Davids stad; och hans son
Rehabeam wardt konung i hans stad.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#9:31|2&nbsp;Chrön. 9:&nbsp;31]].</span>

<center><span id="12"></span>
== 12. Capitel. ==

'''Folkets begär. Rehabeams råd. Riket skiftadt, Jerobeams kalfwar.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 12:1"></span>Och Rehabeam drog till Sichem; förty
hela Israel war kommen till Sichem,
till att göra honom till konung.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#10:1|2&nbsp;Chrön. 10:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Folket samlade sig i Sichem, emedan denna
ort förwarade många gamla wigtiga minnen,
men hufwudorsaken war sannolikt den, att de
måtte kunna friare än i Jerusalem uttala sin
mening, emedan Rehabeam i sin hufwudstad hade
många wänner och soldater omkring sig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:2">2</span>. Och då Jerobeam, Nebats son,
det hörde, der han ännu i Egypten war,
dit han för konung Salomo flydd war,
kom han igen utur Egypten.

<span style="color:#00F;" id=" 12:3">3</span>. Och de sände bort, och läto kalla
honom. Och Jerobeam samt med hela
Israels menighet kommo och talade med
Rehabeam, och sade:

<span style="font-size: 90%;">Jerobeam blef i Egypten till dess folket, wid
Salomos död, sände bud efter honom.</span>

<span style="font-size: 90%;">Bland de församlade war ett stort antal
lösaktige män och Belials barn, d. ä. illa sinnade
onda menniskor af alla stammar,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:7|2&nbsp;Chrön. 13:&nbsp;7]], och Jerobeam synes hafwa warit deras
hufwudman.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:4">4</span>. Din fader hafwer gjort wårt ok
för swårt; så gör nu du den hårda
tjensten och det swåra oket lättare, det
han oss pålagt hafwer, så wilja wi
wara dig underdånige.

<span style="font-size: 90%;">Efter Salomos affall ifrån Herran blef
hofhållningen mycket kostsam, emedan den hedniska
gudstjensten och prakt och fåfänga uppslukade
tillgångarne, och wälsignelsen blef förminskad.
Folket blef derföre plågadt med ökade pålagor
och tungt arbete. Salomo synes hafwa kommit
till omwändelse och bättring och författat
Predikareboken i sin ålderdom, men om så är, så
skedde detta så sent, att han hwarken hade tid
eller kraft att förbättra de stora fel, som han
hade begått i regeringsärenderna. Hans stora
wishet, hans owanliga snillegåfwor, hans
rikedomar, hans makt och hans anseende kunde icke
skydda hans son från det widsträckta uppror, som
nu utbröt straxt efter den berömde konungens död.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:5">5</span>. Men han sade till dem: Går edra
färde intill tredje dagen, och kommer så
till mig igen. Och folket gick sina färde.

<span style="color:#00F;" id=" 12:6">6</span>. Och konung Rehabeam höll råd
med de äldsta, som för hans fader
Salomo stodo, då han lefde, och sade: Huru
råden I, att wi måga gifwa detta folket
swar?

<span style="color:#00F;" id=" 12:7">7</span>. De sade till honom: Om du i
denna dag gör detta folk en tjenst, och
är dem till wiljes, och hörer dem, och
gifwer dem goda ord, så blifwa de dig
underdånige, så länge du lefwer.

<span style="color:#00F;" id=" 12:8">8</span>. Men han öfwergaf de äldstas råd,
som de honom gifwit hade, och höll ett
råd med de unga, som med honom
uppwäxte woro, och för honom stodo.

<span style="font-size: 90%;">Det war förståndigt, att den unge oerfarne
Rehabeam höll råd med de äldsta, men det
förråder ett stolt och oböjligt sinne, att han icke wille
följa deras råd, utan lyssnade till unga
smickrares och lycksökares sjelfiska och förderfliga råd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:9">9</span>. Och han sade till dem: Hwad
råden I, det wi detta folket swara skola,
som till mig sagt hafwa: Gör det oket
lättare, som din fader uppå oss lagt
hafwer?

<span style="color:#00F;" id=" 12:10">10</span>. Och de unge, som med honom
uppwäxte woro, sade till honom: Till
folket, som till dig säger: Din fader hafwer
gjort wårt ok för swårt, gör du oss det
lättare, skall du säga: Mitt minsta finger
skall tjockare wara än min faders länder,

<span style="font-size: 90%;">'''Mitt minsta finger,''' o. s. w., war ett
ordspråk, hwarmed Rehabeam wille säga: jag will
blifwa mycket strängare emot eder, än min fader
har warit.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:11">11</span>. Min fader hafwer lagt på eder
ett swårt ok, men jag skall ännu föröka
det öfwer eder; min fader hafwer tuktat
eder med gisslar; jag skall tukta eder
med skorpioner.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#10:10|2&nbsp;Chrön. 10:&nbsp;10,&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Skorpioner war ett slags piskor med</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 611" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 621.jpg|band I, 611]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">läderremmar, i hwilkas ändar krokiga, hwassa jernuddar, liknande skorpionstaggar, woro fästade.
Rehabeam hotade således att regera strängt och
tyranniskt, och hoppades att med denna hotelse
kunna skrämma det dristiga folket.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:12">12</span>. Alltså kom Jerobeam med allt
folket till Rehabeam på tredje dagen,
såsom konungen talat hade och sagt:
Kommer igen till mig på tredje dagen.

<span style="color:#00F;" id=" 12:13">13</span>. Och konungen gaf folket ett hårdt
swar; och öfwergaf det råd, som de
äldste honom gifwit hade.

<span style="color:#00F;" id=" 12:14">14</span>. Och talade med dem efter de
ungas råd, och sade: Min fader hafwer
gjort edert ok swårt, men jag will ännu
mer föröka det öfwer eder; min fader
hafwer tuktat eder med gisslar, men jag
skall tukta eder med skorpioner.

<span style="color:#00F;" id=" 12:15">15</span>. Alltså hörde konungen icke folket;
ty HERren wände det så, på det han
skalle stadfästa sitt ord, som HERren
genom Ahia af Silo sagt hade till
Jerobeam, Nebats son.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#11:11|1&nbsp;Kon. 11:&nbsp;11]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#11:31|31]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Herren wände saken så, att Israels rike blef
wändt ifrån Rehabeam till Jerobeam. Wi se
här ett exempel, huru Gud i sin styrelse
begagnar sig af menniskors fria gerningar. Rehabeam
war fri, det stod honom fritt att följa de äldstas
förståndiga råd, om han hade welat; men
Rehabeam frågade icke efter Herran och Hans wilja,
utan handlade efter sin stolthet och sitt godtycke,
ty Gud gaf honom icke den naturliga klokhet,
som hade kunnat afwända eller till en tid
fördröja den timliga straffdomen, eftersom Rehabeam
icke frågade efter Herrans lag.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:16">16</span>. Då nu hela Israel såg, att
konungen icke wille höra dem, gaf folket
konungen ett swar och sade: Hwad del
hafwa wi i David, eller arf i Isai son?*
Israel gack i dina hyddor; så se nu du
till ditt hus David. Alltså gick Israel
i sina hyddor.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#20:1|2&nbsp;Sam. 20:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Så se nu du till ditt hus David,'' d. ä.:
regera nu, du Davids hus, öfwer Juda stam,
hwartill din fader hörde; wi hafwa ingen pligt
att wara dina undersåtare. Så talade de, som
upphäft sig till målsmän för Israels tio
stammar; de woro måhända icke så talrike dessa
målsmän, men de woro tilltagsne, och det öfriga
folket lät sig såsom wanligt lätt uppeggas och
ledas af dessa män. Då christlig upplysning
och sann gudsfruktan saknas hos ett folk, så kan
det lätt förwillas och ledas huru som helst af
sluga och djerfwa ledare, som förstå att rätt
inwerka på folkets sinnen och begagna sig af dess
okunnighet och swaghet. De tio stammarne blefwo
under Jerobeam och hans efterträdare i det nya
riket ingalunda lyckligare än de twå stammar,
qwarblefwo under Rehabeams spira, trogna
mot Davids konungastam. De tio stammarne

förföllo med sina ogudaktiga konungar i alla
afguderiets styggelser och i gräsliga laster, de
blefwo förtryckta af godtyckliga tyranner, och bland
de nitton konungar, som regerade öfwer dessa
stammar, fanns icke en enda, sam fruktade Gud.
Deras rike, Israels rike, förstördes, och
stammarne bortfördes till Assyrien 120 år förr än
Juda rike föll. I fångenskapen hade de intet
Guds ord, som kunde upplysa, wägleda och
sammanhålla dem; de förswunno bland folken,
och ingen wet hwad som blifwit af dem intill
denna dag. Sådan blef följden af det uppror
och det affall ifrån Davids hus, hwarigenom
de hoppades blifwa lycklige. Den oförståndige
nye konungen Rehabeam försyndade sig emot
Gud och gjorde illa både mot sig sjelf och sitt
folk, i det han med sin dåraktiga stolthet och
hårdhet gaf ett sken af rättmätighet åt upproret.
Men de stammar, som afföllo, begingo ock en
stor synd, som förorsakade de bedröfligaste följder.
Af allt detta borde konungar lära wishet och
folken fördragsamhet, åtanke och förtröstan på
den himmelske konungen, som lätt hade kunnat
gifwa saken en god utgång och gifwa Rehabeam
ett bättre sinne, om folket hade uppsändt
fromma, trogna förböner för sin konung.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:17">17</span>. Så att Rehabeam rådde allenast
öfwer de Israels barn, som bodde i
Juda städer.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#11:32|1&nbsp;Kon. 11:&nbsp;32]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Af Israels tio stammar bodde somliga i Juda
städer, och öfwer dem så wäl som öfwer Juda
och Benjamin regerade Rehabeam. I alla
stammarne funnos utan twifwel många, som
fruktade Herran och icke wille skilja sig ifrån templet
och gudstjensten och alla förmåner och
wälsignelser, som deraf härflöto. Alla dessa bosatte
sig i Juda rike, så att det blef ganska folkrikt
och mäktigt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:18">18</span>. Och då konung Rehabeam sände
åstad Adoram, räntmästaren, kastade hela
Israel honom ihjäl med stenar; men
konungen Rehabeam steg med hast på
en wagn, och flydde till Jerusalem.

<span style="font-size: 90%;">Detta mord utan ransakning, rättwisa och
dom war en frukt af upprorsandan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:19">19</span>. Alltså föll Israel ifrån Davids
hus allt intill denna dag.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#17:21|2&nbsp;Kon. 17:&nbsp;21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:20">20</span>. Då nu hela Israel hörde, att
Jerobeam war igenkommen, sände de
bort, och läto kalla honom till all
menigheter, och gjorde honom till konung
öfwer hela Israel; och ingen följde
Davids hus, utan Juda slägt allena.

<span style="font-size: 90%;">Jerobeam war en klok man, som wisste, huru
han skulle ställa sig med folket. Efter upproret
drog han sig undan och lät dem söka honom,
emedan han wäl wisste, att de ingen annan
ledare hade att lita på i den förwirring, som nu
hade uppkommit.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:21">21</span>. Och då Rehabeam kom till
Jerusalem, församlade han hela Juda hus,
och Benjamins slägt, hundrade och
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 612" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 622.jpg|band I, 612]]&thinsp;]</span></span>åttatiotusen unga stridsamma män, till att
strida emot Israels hus, och draga riket
igen till Rehabeam, Salomos son.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#11:1|2&nbsp;Chrön. 11:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:22">22</span>. Men Guds ord kom till den Guds
mannen Semaja, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 12:23">23</span>. Tala till Rehabeam, Salomos
son, Juda konung, och till hela Juda
hus och Benjamin, och till det andra
folket, och säg:

<span style="color:#00F;" id=" 12:24">24</span>. Detta säger HERren: I skolen
icke draga upp och strida emot edra
bröder Israels barn; hwar och en gånge
åter hem, ty detta är skedt af mig. Och
de lydde HERrans ord, och wände om,
och gingo sin wäg, såsom HERren
sagt hade.

<span style="font-size: 90%;">Det blef icke Rehabeam tillåtet att försöka
twinga de affallna stammarne till lydnad.
Herren will icke hafwa något twångswälde. Sedan
kärlekens och förtroendets band war sönderslitet,
hade Rehabeams regering öfwer dessa stammar
icke kunnat blifwa annat än olycksbringande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:25">25</span>. Men Jerobeam byggde Sichem
på Ephraims berg, och bodde deruti, och
drog dädan ut, och byggde Pnuel.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#32:30|1&nbsp;Mos. 32:&nbsp;30]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:26">26</span>. Men Jerobeam tänkte i sitt
hjerta: Nu warder riket fallande till
Davids hus igen:

<span style="color:#00F;" id=" 12:27">27</span>. Om detta folk skall gå dit upp
till att offra i HERrans hus i
Jerusalem, och detta folkets hjerta warder sig
wändande till deras herre Rehabeam,
Juda konung, och slå mig ihjäl, och falla
igen till Rehabeam, Juda konung.

<span style="font-size: 90%;">Jerobeam insåg wäl, att gudstjenstens makt
öfwer folkets hjertan skulle wända dem ifrån
honom, om de årligen uppgingo till de stora
högtiderna i Jerusalem och offrade åt Herran,
derföre föll han på det förderfliga råd att
förföra folket till afguderi.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:28">28</span>. Och konungen höll ett råd, och
gjorde twå gyldene kalfwar, och sade till
dem: Det är eder för tungt gå upp till
Jerusalem; si, der är din Gud, Israel,
som dig utur Egypti land fört hafwer.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#32:4|2&nbsp;Mos. 32:&nbsp;4]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#32:8|8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#17:16|2&nbsp;Kon. 17:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa gyldene kalfwar skulle, likasom
guldkalfwen i öknen, wara en afbild af de Cherubim,
som föreställde Herrans thronenglar, och antyda
Herrans närwarelse. Men snart blefwo blotta
bilderna tillbedda, och betydelsen blef glömd.
Härigenom uppstod ett egentligt afguderi,
hwarigenom sedan hednisk afgudadyrkan så mycket lättare
wann insteg i Israel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:29">29</span>. Och satte endera i BethEl och
den andra i Dan.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Domare Boken#18:29|Dom. 18:&nbsp;29,&nbsp;30]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:30">30</span>. Och det wardt till synd: ty folket
gick bort för den ena allt intill Dan.

<span style="font-size: 90%;">'''Det war folket för tungt''' att gå till
Jerusalem, men att gå till afgudabelätet till det
aflägsna Dan, det föreföll dem icke tungt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:31">31</span>. Han gjorde också ett höjders hus,
och gjorde prester utaf de ringaste i
folket,* de icke af Levi barn woro.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#13:33|1&nbsp;Kon. 13:&nbsp;33]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#11:15|2&nbsp;Chrön. 11:&nbsp;15]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:9|cap. 13:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Inga andra än ringa och lösaktiga personer
wille i början åtaga sig det falska prestembetet.
Leviterna öfwergåfwo Jerobeams rike.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:32">32</span>. Och han gjorde en högtid på
femtonde dagen i åttonde månaden,
såsom den högtiden i Juda, och offrade
på altaret; så gjorde han i BethEl,
att man offrade åt kalfwarne, som han
gjort hade; och skickade i Bethel prester
till höjderna, som han gjort hade.

<span style="color:#00F;" id=" 12:33">33</span>. Och offrade på altaret, som han
gjort hade i BethEl, på femtonde
dagen i åttonde månaden, hwilken han
utur sitt hjerta upp tänkt hade; och gjorde
åt Israels barn högtider, och offrade på
altaret, det man röka skulle.

<span style="font-size: 90%;">Denna högtid motswarade löfhyddohögtiden,
men tiden för denna högtids firande blef
godtyckligt förändrad. Genom denna falska
gudstjenst och genom sådan förwandling af tider och
lag, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Daniel#7:25|Dan. 7:&nbsp;25]], blef Jerobeam en förebild af
den mäktiga fiende, som ännu är att wänta och
hwilken skall åstadkomma det största och
förderfligaste affall, som hittills funnits, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Tessalonikerna#2|2&nbsp;Thess. 2]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#13|Uppb. 13]]. Men religionens förfalskande och
förfall är äfwen rikens och konungars undergång.</span>

<span style="font-size: 90%;">Jerobeams syndiga påfund blef just orsaken
till ett allmänt förderf i hans rike och till hela
rikets slutliga förstörelse.</span>

<center><span id="13"></span>
== 13. Capitel. ==

'''Jerobeams altare, hand. Prophetens förbön, olydnad, straff. Jerobeam förhärdad.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 13:1"></span>Och si, en Guds man kom af Juda
genom HERrans ord till BethEl. Och
Jerobeam stod wid altaret till att röka.

<span style="color:#00F;" id=" 13:2">2</span>. Och han ropade emot altaret
genom HERrans ord, och sade: Altare,
altare, så säger HERren: Si, åt Davids
hus skall warda född en son, benämnd
Josia, han skall på dig offra höjdernas
prester, som på dig röka, och skall
uppbränna menniskoben på dig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#23:16|2&nbsp;Kon. 23:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den allwetande Guden nämnde här den
konung wid namn, som icke föddes förr än 330 år
derefter. Sju personer har Gud i den Heliga
Skrift nämnt wid namn före deras födelse,</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 613" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 623.jpg|band I, 613]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">nemligen Ismael, Isaac, Salomo, Josia, Kores
(Cyrus), Johannes Döparen och Jesus.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:3">3</span>. Och han gaf på den dagen ett
tecken, och sade: Detta är tecknet, att
HERren detta talat hafwer: si, altaret
skall remna, och askan, som derpå är,
skall förspillas.

<span style="color:#00F;" id=" 13:4">4</span>. Då nu konung Jerobeam hörde
ordet af den Guds mannen, som emot
altaret i BethEl ropade, räckte han ut
sin hand wid altaret, och sade: Tager
fatt på honom; och hans hand
förtorkades, som han emot honom uträckt
hade; och han kunde icke draga henne igen
till sig.

<span style="color:#00F;" id=" 13:5">5</span>. Och altaret remnade, och askan
wardt förspilld af altaret efter tecknet,
som Guds mannen genom HERrans
ord gifwit hade.

<span style="color:#00F;" id=" 13:6">6</span>. Och konungen swarade, och sade
till den Guds mannen: Bed HERrans
din Guds ansigte, och bed för mig,*
att min hand kommer till mig igen. Då
bad Guds mannen HERrans ansigte, och
konungens hand kom till honom igen,
och wardt, såsom hon tillförene war.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#8:8|2&nbsp;Mos. 8:&nbsp;8]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#9:28|cap. 9:&nbsp;28]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#10:17|cap. 10:&nbsp;17]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#21:7|4&nbsp;Mos. 21:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I nöden bad Jerobeam om hjelp på samma
sätt som fordom Pharao. Och propheten bad för
den ogudaktige konungen, och hans hand wardt
helbregda, den blef såsom den war förut, men
också hans hjerta blef hårdt, såsom förut, ja, ännu
hårdare. I detta dubbla underwerk se wi ett
märkwärdigt bewis, huru Gud skyddar sina
tjenare i farans stund, ty konungahanden
förtorkade i samma ögonblick, som den gaf tecken, att
Guds mannen skulle gripas och straffas för sitt
djerfwa wittnesbörd i Herrans namn. Men att
den fräcka handen blef helbregda gjord, då
konungen bad om en förbön, wisar både prophetens
kärlekssinne, som alltid måste finnas hos Guds
ords tjenare, och Herrans stora barmhertighet
äfwen mot fräcka syndare, så snart de förödmjuka
sig inför Honom. Ja, Han förbarmar sig
äfwen då, när denna förödmjukelse blott är ytlig
och af nöden framtwingad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:7">7</span>. Och konungen talade med Guds
mannen: Kom hem med mig, och
wederqwick dig, jag will gifwa dig en skänk.

<span style="color:#00F;" id=" 13:8">8</span>. Men Guds mannen sade till
konungen: Om du än gåfwe mig halfwa ditt
hus, så ginge jag dock icke med dig; ty
jag will i detta rum intet bröd äta, eller
watten dricka.

<span style="color:#00F;" id=" 13:9">9</span>. Ty så är mig genom HERrans
ord budet och sagdt: Du skall intet bröd
äta, och intet watten dricka, och icke
komma densamma wägen tillbaka igen, som
du gått hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 13:10">10</span>. Och han gick sina färde en
annan wäg, och kom icke den wägen
tillbaka igen, som han till BethEl kommen
war.

<span style="font-size: 90%;">Genom denna befallning wille Gud kraftigt
wisa, att, då det kommer an på bekännelsen,
måste Hans folk bestämdt afhålla sig från all
gemenskap med werlden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:11">11</span>. Men i BethEl bodde en
gammal prophet, till honom kommo hans
söner, och förtäljde honom alla werk, som
Guds mannen på den dagen gjort hade
i BethEl, och de ord, som han till
konungen sagt hade.

<span style="font-size: 90%;">Detta war en falsk prophet, som man kan
finna hade stått i nåd hos Gud, men affallit och
blifwit lögnaktig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:12">12</span>. Och deras fader sade till dem:
Hwilken wäg hafwer han farit? Och
hans söner wisade honom wägen, som
Guds mannen farit hade, den af Juda
kommen war.

<span style="color:#00F;" id=" 13:13">13</span>. Men han sade till sina söner:
Sadler mig åsnan; och då de hade
sadlat honom åsnan, red han deruppå;

<span style="color:#00F;" id=" 13:14">14</span>. Och drog efter Guds mannen,
och fann honom sittande under en ek,
och sade till honom: Är du den Guds
mannen, som af Juda kommen är? Han
sade: Ja.

<span style="color:#00F;" id=" 13:15">15</span>. Han sade till honom: Kom med
mig hem, och ät bröd.

<span style="color:#00F;" id=" 13:16">16</span>. Han sade: Jag kan icke wända
om med dig, och komma med dig; jag
will ej heller bröd äta eller watten dricka
med dig på detta rum;

<span style="color:#00F;" id=" 13:17">17</span>. Ty med mig är taladt wordet
genom HERrans ord: Du skall der
hwarken bröd äta eller watten dricka; du skall
icke gå den wägen tillbaka igen, som du
dit gången är,

<span style="color:#00F;" id=" 13:18">18</span>. Han sade till honom: Jag är ock
en prophet såsom du, och en Engel
hafwer talat med mig genom HERrans ord,
och sagt: Haf honom hem med dig igen,
att han må bröd äta, och watten dricka.
Men han ljög för honom.

<span style="font-size: 90%;">Med detta lögnaktiga föregifwande bedrog den
falske propheten den redlige mannen. Men emot
en bestämd befallning af Herran får man icke
tro någonting. Icke en gång en engel från
himmelen, om han komme ned i synlig gestalt och
predikade ett annat Evangelium, än det wi
undfått hafwa, får man tro; han wore då en
affallen engel, han wore såsom lögnare förbannad,</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 614" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 624.jpg|band I, 614]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Galaterna#1:8|Gal. 1:&nbsp;8]]. Genom gemenskap med den
gudsmannen, som gjort underwerken i BethEl, wille
den falske propheten måhända winna det
anseende, att han war en sann prophet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:19">19</span>. Och han förde honom tillbaka
igen, så att han åt bröd och drack
watten i hans hus.

<span style="color:#00F;" id=" 13:20">20</span>. Och wid de sutto till bords, kom
HERrans ord till propheten, som
honom hade tillbaka haft;

<span style="color:#00F;" id=" 13:21">21</span>. Och han ropade till den Guds
mannen, som af Juda kommen war, och
sade: Detta säger HERren: Derföre att
du hafwer HERrans mun ohörig
warit, och hafwer icke hållit det bud, som
HERren din Gud dig budit hafwer;

<span style="color:#00F;" id=" 13:22">22</span>. Och hafwer omwändt, ätit bröd,
och watten druckit på det rum, der Han
dig om sade: Du skall der hwarken bröd
äta, eller watten dricka; skall din
lekamen icke komma uti dina fäders graf.

<span style="font-size: 90%;">Den falske propheten blef nu twungen, såsom
Bileam, att tala det han icke wille, och bestraffa
den sanne propheten för den olydnad, hwartill
han sjelf hade förfört honom. Det är möjligt,
att den gamle propheten trodde sig göra Gud en
tjenst med att gästfritt undfägna Hans tjenare
och att han syndade af wälmening. Men
utgången of denna wälmening war förskräcklig.
Den allrabästa afsigt är ingen ursäkt för en
öfwerträdelse af Herrans bud.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:23">23</span>. Och sedan han bröd ätit, och
druckit hade, sadlade man åsnan åt den
propheten, som han igen haft hade.

<span style="color:#00F;" id=" 13:24">24</span>. Och då han bort drog, fann
honom ett lejon* på wägen och drap
honom; och hans kropp låg kastad på
wägen, och åsnan stod jemte honom, och
lejonet stod der när kroppen.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#20:36|1&nbsp;Kon. 20:&nbsp;36]].</span>

<span style="font-size: 90%;">På detta sätt wisade lejonet, att det icke
dödat mannen af hunger, utan genom en
gudomlig domsskickelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:25">25</span>. Och då der gick folk fram om,
sågo de kroppen på wägen kastad, och
lejonet ståndande när kroppen; och de
kommo och sade det i staden, der den
gamle propheten uti bodde.

<span style="color:#00F;" id=" 13:26">26</span>. Då propheten det hörde, som
honom igen haft hade, sade han: Det är
den Guds mannen, som HERrans mun
ohörig war; derföre hafwer HERren
gifwit honom åt lejonet, det hafwer
sönderkrossat honom och dräpit efter det
ord, som HERren honom sagt hade.

<span style="color:#00F;" id=" 13:27">27</span>. Och sade till sina söner: Sadler
mig åsnan. Och de sadlade.

<span style="color:#00F;" id=" 13:28">28</span>. Då drog han dit, och fann hans
kropp kastad på wägen, och åsnan och
lejonet ståndande der jemte kroppen;
lejonet hade intet ätit af kroppen, och ej
haller rifwit åsnan.

<span style="color:#00F;" id=" 13:29">29</span>. Då tog propheten den Guds
mannens kropp upp, och lade honom på
åsnan, och förde honom tillbaka igen; och
kom uti den gamla prophetens stad, att
de måtte begråta honom, och begrafwa
honom.

<span style="color:#00F;" id=" 13:30">30</span>. Och han lade kroppen uti sin
graf, och de begreto honom: Ack! min
broder.

<span style="color:#00F;" id=" 13:31">31</span>. Och då de hade begrafwit honom,
sade han till sina söner: När jag dör,
så begrafwen mig i den grafwen, som
den Guds mannen uti begrafwen är, och
lägger mina ben jemte wid hans ben;

<span style="color:#00F;" id=" 13:32">32</span>. Förty det warder skeende, som
han emot altaret i BethEl genom
HERrans ord ropat hafwer, och emot alla
höjders hus, som i Samarie städer äro.

<span style="font-size: 90%;">Den gamle propheten synes igenom denna
straffdom, som han hade wållat emot den
gudsmannen, ändtligen sjelf hafwa kommit till ånger
öfwer sin synd, till bättring och tro.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:33">33</span>. Men sedan detta skedt war,
wände Jerobeam sig icke ifrån sin onda wäg;
utan förwände sig, och gjorde prester till
höjderna utaf de ringaste i folket:*
hwilken honom täcktes, honom fyllde han
handen, och han wardt prest till höjderna.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#12:31|1&nbsp;Kon. 12:&nbsp;31]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I Israels rike inrättades således en
statskyrka, som helt och hållet måste wara till
konungens tjenst.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:34">34</span>. Och detta wardt Jerobeams hus
till synd, att han skulle förderfwas och
förgöras af jorden.

<span style="font-size: 90%;">Genom detta framhärdande i synden blef den
obotlig.</span>

<center><span id="14"></span>
== 14. Capitel. ==

'''Jerobeams hustru, öde, död. Rehabeams rike, strid, ände.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 14:1"></span>den tiden war Abia, Jerobeams
son, krank.

<span style="color:#00F;" id=" 14:2">2</span>. Och Jerobeam sade til sin hustru:
Statt upp och förkläd dig, så att ingen
kan märka, att du är Jerobeams hustru:
och gack bort till Silo; si, der är den
propheten Ahia, den mig sade, att jag
skulle warda konung öfwer detta folk.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#11:31|1&nbsp;Kon. 11:&nbsp;31]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#12:15|cap. 12:&nbsp;15]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 615" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 625.jpg|band I, 615]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 14:3">3</span>. Och tag med dig tio bröd och
kakor och ett käril med honung, och gack
till honom, att han må säga dig, huru
med pilten gå skall.

<span style="color:#00F;" id=" 14:4">4</span>. Och Jerobeams hustru gjorde så,
och stod upp, och gick bort till Silo, och
kom i Ahia hus. Men Ahia kunde icke
se; ty hans ögon woro mörka wordne
för ålders skull.

<span style="color:#00F;" id=" 14:5">5</span>. Men HERren sade till Ahia: Si,
Jerobeams hustru kommer, att hon skall
fråga ett ärende af dig om sin son, ty
han är krank: så tala nu du med henne
så och så. Då hon nu inkom, höll hon
sig främmande.

<span style="color:#00F;" id=" 14:6">6</span>. Som nu Ahia hörde dönet af
hennes fötter, wid hon ingick, sade han:
Kom hit in du Jerobeams hustru; hwi
håller du dig så främmande? Jag är
sänd till dig ett hårdt budskap.

<span style="color:#00F;" id=" 14:7">7</span>. Gack bort och säg Jerobeam: Så
säger HERren Israels Gud: Jag
hafwet upphöjt dig utur folket, och satt dig
till en förste öfwer mitt folk Israel;

<span style="color:#00F;" id=" 14:8">8</span>. Och hafwer rifwit riket ifrån
Davids hus, och gifwit det dig; men du
har icke warit såsom min tjenare David,
den mina bud höll, och wandrade efter
mig med allt hjerta, så att han gjorde
hwad mig ljuft war;

<span style="color:#00F;" id=" 14:9">9</span>. Och du hafwer illa gjort öfwer
alla dem, som före dig warit hafwa: du
hafwer gått bort, och gjort dig andra
gudar, och gjutna beläten, att du skulle
reta mig till wrede; och hafwer kastat
mig bakom din rygg:

<span style="color:#00F;" id=" 14:10">10</span>. Och si, jag skall låta komma
olycka öfwer Jerobeams hus, och förgöra
af Jerobeam ock den wäggen orenar;*
den innelyckta† och den igenlefda i
Israel, och skall utsopa Jerobeams hus
efterkommande,** såsom man träck utsopar,
till dess det blifwer allt ute med honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#25:22|1&nbsp;Sam. 25:&nbsp;22]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#21:21|1&nbsp;Kon. 21:&nbsp;21]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:36|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;36]]. **[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#15:29|1&nbsp;Kon. 15:&nbsp;29]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#16:3|cap. 16:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Och si,''' grt. '''derföre, si.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:11">11</span>. Den som af Jerobeam dör i
staden, honom skola hundarne äta; men den
som dör på marken, honom skola
himmelens fåglar äta: ty HERren hafwer
det sagt.

<span style="color:#00F;" id=" 14:12">12</span>. Så statt nu upp, och gack hem;
och då din fot träder in i staden, skall
pilten blifwa död.

<span style="color:#00F;" id=" 14:13">13</span>. Och hela Israel skall begråta
honom, och skola begrafwa honom; ty denne
allena af Jerobeam skall till grafwen
komma: förty något godt är funnet i
honom för HERran Israels Gud i
Jerobeams hus.

<span style="font-size: 90%;">Denne son war den ende i Jerobeams hus,
som hade någon gnista af sann fromhet, derföre
blef han borttagen ifrån de olycksstormar, som
komma skulle, och blef begrafwen i frid, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#57:2|Es. 57:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:14">14</span>. Och HERren skall uppwäcka en
konung öfwer Israel, han skall utrota
Jerobeams hus på den dagen: och hwad
är det nu allaredan sker?

<span style="font-size: 90%;">Den konung, som här menas, war Baesa,
hwilken utrotade Jerobeams hus, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#15:29|cap. 15:&nbsp;29]].
Baesa war en ogudaktig konung, men likwäl ett
medel i Guds styrelse att utföra straffdomen på
Jerobeams hus. <b>Och hwad är det nu
allaredan sker,</b> d. ä.: har icke ett utrotande redan
börjat, derigenom att den ende fromme sonen
blifwer borttagen?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:15">15</span>. Och HERren skall slå Israel,
såsom röret böjes i wattnet; och skall
utrycka Israel utur detta goda landet, som
Han deras fäder gifwit hafwer, och skall
förströ dem bort öfwer elfwen;* derföre
att de hafwa gjort sig lundar till att
förtörna HERran.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#17:18|2&nbsp;Kon. 17:&nbsp;18,&nbsp;23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:16">16</span>. Och skall öfwergifwa Israel för
Jerobeams synds skull, hwilken syndat
hafwer och kommit Israel till att synda.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#15:28|2&nbsp;Kon. 15:&nbsp;28]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Hela denna prophetia, [[#14:7|v.&nbsp;7—16]], innehåller
en öfwersigt af de tio stammarnes rikshändelser.
Folkets, såwäl som deras konungars ogudaktighet,
och de straffdomar, som denna ogudaktighet
medförde, äro här i korta, ljusa drag meddelade.
Sonens död war det synliga tecknet till denna
prophetias framtida fullbordan. Ofta gifwer Gud
något synligt tecken, hwarigenom menniskorna
skota blifwa så mycket mera förwissade, att Han
will uppfylla sina löften och hotelser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:17">17</span>. Och Jerobeams hustru stod upp,
gick, och kom till Thirza: och då hon
kom till tröskeln åt huset, blef pilten död.

<span style="font-size: 90%;">Den sköna staden Thirza, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#12:24|Jos. 12:&nbsp;24]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Höga Wisa#6:3|Höga W. 6:&nbsp;3]], war det Israelitiska rikets konungsstad,
till dess Samaria blef uppbygdt, [[#16:23|cap. 16:&nbsp;23,&nbsp;24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:18">18</span>. Och de begrofwo honom, och hela
Israel begreto honom efter HERrans
ord, som Han genom sin tjenare
propheten Ahia talat hade.

<span style="color:#00F;" id=" 14:19">19</span>. Hwad mer om Jerobeam
sägandes är, huru han stridde och regerade;
si, det är skrifwet i Israels konungars
Chrönika.

<span style="color:#00F;" id=" 14:20">20</span>. Tiden, som Jerobeam regerade,
war tu och tjugu år: och han afsomnade
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 616" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 626.jpg|band I, 616]]&thinsp;]</span></span>med sina fäder. Och hans son Nadab
wardt konung i hans stad.

<span style="color:#00F;" id=" 14:21">21</span>. Så war nu Rehabeam,
Salomos son, konung i Juda; ett och
fyratio år gammal war Rehabeam, då han
wardt konung; och regerade i sjutton år
i Jerusalem, i den staden, som HERren
utwalt hade utur alla Israels slägter,
att han skulle sätta der sitt namn uti.
Hans moder hette Naama, en
Ammonitiska.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#12:13|2&nbsp;Chrön. 12:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Rehabeam war således icke ung till åldern,
men ung till förståndet, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:7|2&nbsp;Chrön. 13:&nbsp;7]]. Salomo
måste således hafwa tagit Naama till hustru, innan han blef konung. Då åren uppgifwas, huru
länge en konung regerat, så räknas både det
första och det sista året såsom fulla år. Den föregående konungens sista är således efterträdarens
första regeringsår, derföre måste wid sammanläggningar ett år af hwarjes regeringstid utelemnas, för att erhålla den rätta tidslängden af
flere konungars regering.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:22">22</span>. Och Juda gjorde det ondt war
för HERran, och retade honom mera
än allt det deras fäder gjort hade, med
deras synder som de gjorde.

<span style="color:#00F;" id=" 14:23">23</span>. Ty de byggde sig också höjder,
stoder och lundar på alla höga backar och
under alla gröna träd.

<span style="color:#00F;" id=" 14:24">24</span>. Och woro desslikes roffare i landet; och de gjorde alla hedningarnes styggelser, som HERren för Israels barn
fördrifwit hade.

<span style="color:#00F;" id=" 14:25">25</span>. Men i femte konung Rehabeams
år drog Sisak, konungen i Egypten, upp
emot Jerusalem;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#12:2|2&nbsp;Chrön. 12:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Sisak, på Egyptiska Scheschonk.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:26">26</span>. Och tog ut de håfwor utur
HERrans hus och utur konungshuset och
allt det, som der tagas kunde; och tog
alla gyldene sköldar, som Salomo hade
göra låtit.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#19:16|1&nbsp;Kon. 19:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:27">27</span>. I hwilkas stad konung Rehabeam
låt göra kopparsköldar, och befallte dem
under de öfwersta drabanternas hand,
som dörren waktade för konungshuset,

<span style="font-size: 90%;">År 1828 fann en lärd fornforskare, Champollion, bland de upphöjda afbildningarne på de
gamla qwarstående wäggarne efter den förstörda
staden Thebe i Egypten, en afbildning af de konungar, som Sisak öfwerwunnit, och ibland dessa
är en, som har ett judiskt ansigte, med ett tåg
om halsen, hållande en stor sköld, på hwilken
står skrifwet med Hieroglyf-skrift: '''Juda Konung.'''
Det synes wara säkert, att dermed menas Rehabeam. Skölden synes syfta på de gyldene sköldar, som Sisak plundrande tog i Jerusalem.
Rehabeam lät göra kopparsköldar i stället, och så
war äfwen hans regeringstid en kopparålder i
jemförelse med Salomos gyldene tid. Det är anmärkningswärdt, att bland alla upptäckter, som
ända till denna dag blifwit gjorda, ingen ende
strider emot den Heliga Skrift, men deremot har
man från många håll genom allahanda
upptäckter fått ljus och bekräftelse på många stycken af
den Heliga Skrifts innehåll. Det är utom allt
twifwel, att ju högre wetenskaperna stega, desto
mera måste den Heliga Skrift blifwa förklarad
och bekräftad; ty den ewiga sanningen ligger till
grund för att sann wetenskap.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:28">28</span>. Och så ofta konungen gick in uti
HERrans hus, buro drabanterna dem;
och hade dem åter uti drabantkammaren
igen.

<span style="color:#00F;" id=" 14:29">29</span>. Hwad nu mer af Rehabeam
sägandes är, och allt det han gjort hafwer;
si, det ät skrifwet i Juda konungars
Chrönika.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#12:15|2&nbsp;Chrön. 12:&nbsp;15,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:30">30</span>. Men emellan Rehabeam och
Jerobeam war örlig, så länge de lefde.

<span style="font-size: 90%;">Beständiga oenigheter och twister och en
krigisk sinnesstämning herrskade nu fortfarande mellan Israels stammar, och all frid och trefnad
war förswunnen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:31">31</span>. Och Rehabeam afsomnade med
sina fäder, och wardt begrafwen med sina
fäder uti Davids stad: och hans moder
hette Naama, en Ammonitiska. Och hans
son Abiam wardt konung i hans stad.

<center><span id="15"></span>
== 15. Capitel. ==

'''Abiam, Asa, Josaphat, Juda konungar; Nadab, Baesa, Israels.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 15:1"></span>På adertonde året konung Jerobeams,
Nebats sons, wardt Abiam konung i
Juda;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:1|2&nbsp;Chrön. 13:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:2">2</span>. Och regerade tre år i Jerusalem.
Hans moder hette Maacha, Abisaloms
dotter.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:2|2&nbsp;Chrön. 13:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Maacha war Absaloms dotterdotter.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:3">3</span>. Och han wandrade i alla sin faders synder, som han för honom gjort
hade; och hans hjerta war icke
rättinnigt till HERran hans Gud, såsom hans
faders Davids hjerta.

<span style="font-size: 90%;">Abiam war i yttre måtto stundom fromsint
och aktade på renlärighet för sitt rikes bästa, men
blott ytligt och med ett halft hjerta höll han sig
till Herran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:4">4</span>. Men för Davids skull gaf
HERren hans Gud honom en lykta* i
Jerusalem, så att Han uppwäckte hans son
efter honom, och behöll honom i
Jerusalem;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#11:36|1&nbsp;Kon. 11:&nbsp;36]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 617" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 627.jpg|band I, 617]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 15:5">5</span>. Derföre att David gjort hade, det
HERranom ljuft war, och war icke
wiken ifrån allt det Han honom böd, så
länge han lefde; förutom i den handeln
med Uria den Hetheen.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#11:4|2&nbsp;Sam. 11:&nbsp;4]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#11:5|5]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#11:17|17]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#12:9|cap. 12:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Meningen är icke, att Davids öfriga synder
äro ringa, utan denna ena synd nämnes
isynnerhet derföre, att den war den största och utöfwades med mera öfwerläggning och uppsåt än
någon af hans öfriga synder. Wi se således,
'''att en synd''' kan fortfara att bära skadliga frukter, äfwen sedan den blifwit ångrad och förlåten, ehuru dessa följder mycket mildras genom
förlåtelsen och i många fall upphäfwas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:6">6</span>. Men emellan Rehabeam och
Jerobeam war örlig, så länge han lefde.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#12:15|2&nbsp;Chrön. 12:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:7">7</span>. Hwad nu mer af Abiam sägandes
är, och allt det han gjort hafwer; si,
det är skrifwet uti Juda konungars
Chrönika.* Och det war örlig emellan Abiam
och Jerobeam.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#13:22|2&nbsp;Chrön. 13:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:8">8</span>. Och Abiam afsomnade med sina
fäder; och de begrofwo honom uti
Davids stad. Och Asa, hans son, wardt
konung uti hans stad.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#14:1|2&nbsp;Chrön. 14:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:9">9</span>. Uti tjugonde året konung Jerobeams öfwer Israel wardt Asa konung
i Juda;

<span style="color:#00F;" id=" 15:10">10</span>. Och regerade ett och fyratio år i
Jerusalem; hans moder hette Maacha,
Abisaloms dotter.

<span style="color:#00F;" id=" 15:11">11</span>. Och Asa gjorde det HERranom
behagligt war, såsom hans fader David;

<span style="color:#00F;" id=" 15:12">12</span>. Och dref de roffare utur landet,
och borttog alla de afgudar, som hans
fäder gjort hade.

<span style="font-size: 90%;">Den fromme konungen Asa förstörde äfwen
höjdernas afgudatempel, så widt han kunde, men
folkets afgudiska sinne tog somliga i förswar.
Roffare är detsamma som i Nya Testamentet
kallas weklingar, som försålde sin kropp till bedrifwande af onaturliga laster, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#1:24|Rom. 1:&nbsp;24]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#1:27|27]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#6:9|1&nbsp;Cor. 6:&nbsp;9,&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:13">13</span>. Dertill satte han sin moder Maacha af embetet, för det hon Miplezeth
gjort hade i lunden; och Asa utrotade
hennes Miplezeth och uppbrände honom
wid den bäcken Kidron.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#15:16|2&nbsp;Chrön. 15:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Miplezeth en wederstygglig afgudabild,
sannolikt motswarande gudinnan Kali i Indien, i
hwilkens dyrkan wällust och mordlust äro förenade, emedan hennes betydelse syftar på både
födelse och död, såsom en bild af tiden, som alltid frambringar nya wäsen och åter förstörer
dem. Miplezeth betyder förskräckelse, och både
födelse och död medföra smärta och bäfwan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:14">14</span>. Men de höjder lade de icke bort;
dock war Asa hjerta rättsinnigt till
HERran, så länge han lefde.

<span style="color:#00F;" id=" 15:15">15</span>. Och det silfwer och guld och tyg,
som hans fader helgat hade, och hwad
som helgadt war till HERrans hus, lät
han komma derin.

<span style="color:#00F;" id=" 15:16">16</span>. Och emellan Asa och Baesa,
Israels konung, war örlig, så länge de lefde.

<span style="color:#00F;" id=" 15:17">17</span>. Men Baesa, Israels konung, drog
upp emot Juda, och byggde Rama, att
ingen skulle draga ut och in af Asa part,
konungens i Juda.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#19:1|2&nbsp;Chrön. 19:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Tiden, då detta skedde, uppgifwes icke, och i
allmänhet beskrifwas händelserna i den Heliga
Skrift icke så mycket i bestämd tidsföljd, som
fast mera efter ett inre sammanhang och en
högre styrelselag.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:18">18</span>. Då tog Asa allt silfwer och guld,
som qwar war i HERrans hus skatt och
i konungshusets skatt, och fick det i sina
tjenares händer: och sände dem till
Benhadad, Tabrimmons son, Hesions sons,
konungen i Syrien, som bodde i
Damascon, och lät säga honom:

<span style="font-size: 90%;">Benhadad betyder '''Solens son''' och war en
äretitel för flere Syriska konungar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:19">19</span>. Ett förbund är emellan mig och
dig, och emellan min fader och din
fader: derföre skickar jag dig en skänk
silfwer och guld; att du wille låta det
förbundet fara, som du hafwer med Baesa,
Israels konung, att han må draga ifrån
mig.

<span style="color:#00F;" id=" 15:20">20</span>. Benhadad hörde konung Asa, och
sände sina höfwitsmän emot Israels
städer, och slog Ijon och Dan och
AbelBethMaacha; hela Cinneroth med hela
Naphthali land.

<span style="color:#00F;" id=" 15:21">21</span>. Då Baesa det hörde, wände han
igen bygga Rama, och drog till Thirza
igen.

<span style="color:#00F;" id=" 15:22">22</span>. Men konung Asa lät båda öfwer
hela Juda: Ingen ursake sig; och de
togo bort sten och trä af Rama, der
Baesa med byggt hade. Och konung
Asa byggde dermed Geba Benjamin
och Mizpa.

<span style="color:#00F;" id=" 15:23">23</span>. Hwad nu mer af Asa sägandes
är, och all hans makt, och allt det han
gjorde, och de städer, som han byggde,
si, det är skrifwet uti Juda konungars
Chrönika; undantaget att han på sin
ålder war krank i sina fötter.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#16:11|2&nbsp;Chrön. 16:&nbsp;11,&nbsp;12]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 618" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 628.jpg|band I, 618]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">Asa afwek också ifrån Herran mot slutet af
sin regering genom swår olydnad, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#16|2&nbsp;Chrön. 16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:24">24</span>. Och Asa afsomnade med sina
fäder, och wardt begrafwen med sina
fäder uti Davids sin faders stad.* Och
Josaphat, hans son, wardt konung i
hans stad.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#16:13|2&nbsp;Chrön. 16:&nbsp;13]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#17:1|cap. 17:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:25">25</span>. Men Nadab, Jerobeams son,
wardt konung öfwer Israel uti det
andra året Asa, Juda konungs; och rådde
öfwer Israel i tu år;

<span style="color:#00F;" id=" 15:26">26</span>. Och gjorde det för HERranom
ondt war, och wandrade i sin faders
wägar och i hans synder, der han med
kom Israel till att synda.

<span style="color:#00F;" id=" 15:27">27</span>. Men Baesa, Ahia son, utaf
Isaschars hus, gjorde ett förbund emot
honom, och slog honom i Gibbethon, som
war de Philisteers: ty Nadab och hela
Israel belade Gibbethon.

<span style="color:#00F;" id=" 15:28">28</span>. Så drap Baesa honom uti tredje
året Asa, Juda Konungs, och wardt
konung i hans stad.

<span style="color:#00F;" id=" 15:29">29</span>. Som han nu konung war, slog
han hela Jerobeams hus, och lät intet
qwar blifwa, det anda hade af Jerobeam,
till dess han utrotade honom efter
HERrans ord, som Han talat hade genom
sin tjenare Ahia af Silo;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:10|1&nbsp;Kon. 14:&nbsp;10]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:14|14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:30">30</span>. För Jerobeams synds skull, som
han gjorde, och dermed han kom Israel
till att synda; och med det retandet,
dermed han retade HERran Israels
Gud till wrede.

<span style="color:#00F;" id=" 15:31">31</span>. Hwad nu mer af Nadab
sägandes är, och allt det han gjort hafwer;
si, det är skrifwet uti Israels konungars
Chrönika.

<span style="font-size: 90%;">Nadab blef för sin ogudaktighets skull med
hela sin familj utrotad. Han hade förtjent detta
straff, hwilket tillika war ett straff öfwer
Jerobeam, såsom det ofta händer, att fädrens och
barnens synder straffas på en gång. Men
likwäl försyndade sig Baesa genom dessa mord.
Den Heliga Skrift berättar om konungarne i
Juda och Israel blott hufwuddragen af deras
lefnadshändelser och huruwida de woro fromma
eller ogudaktiga. Dermed är tillika deras
ewighetstillstånd beskrifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:32">32</span>. Och emellan Asa och Baesa,
Israels konung war örlig, så länge de
lefde.

<span style="color:#00F;" id=" 15:33">33</span>. Uti tredje året Asa, Juda
konungs, wardt Baesa, Ahia son, konung
öfwer hela Israel i Thirza, fyra och
tjugu år;

<span style="color:#00F;" id=" 15:34">34</span>. Och gjorde det ondt war för
HERran, och wandrade i Jerobeams
wäg och i hans synd, dermed han hade
kommit Israel till att synda.

<center><span id="16"></span>
== 16. Capitel. ==

'''Jehu. Ela. Simri. Amri. Thibni. Samaria. Achab. Isebel. Jericho.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 16:1"></span>Så kom HERrans ord till Jehu,
Hanani son, emot Baesa, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 16:2">2</span>. Derföre att jag dig utur stoftet
upphäfwit hafwer,* och gjort dig till en
förste öfwer mitt folk Israel, och du
wandrar i Jerobeams wäg, och kommer
mitt folk Israel till att synda, så att
du mig förtörnar genom deras synder:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:7|1&nbsp;Kon. 14:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:3">3</span>. Si, så will jag borttaga Baesa
efterkommande, och hans hus
efterkommande, och will sätta ditt hus såsom
Jerobeams hus, Nebats sons.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:10|1&nbsp;Kon. 14:&nbsp;10]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#15:29|cap. 15:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:4">4</span>. Den af Baesa dör i staden,
honom skola hundar uppäta: och den af
honom dör på marken, honom skola
himmelens fåglar uppäta.

<span style="color:#00F;" id=" 16:5">5</span>. Hwad nu mer om Baesa sägandes
är, och hwad han gjort hafwer, och hans
makt, si, det ät skrifwet uti Israels
konungars Chrönika.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#16:1|2&nbsp;Chrön. 16:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:6">6</span>. Och Baesa afsomnade med sina
fäder, och wardt begrafwen i Thirza,
och hans son Ela wardt konung i hans
stad.

<span style="color:#00F;" id=" 16:7">7</span>. Och HERrans ord kom genom
propheten Jehu, Hanani son, öfwer
Baesa och öfwer hans hus och emot allt
det onda, som han för HERran gjort
hade till att förtörna Honom genom
sina händers werk, att det skulle warda
såsom Jerobeams hus, och derföre att
han denna slagit hade.

<span style="font-size: 90%;">Baesa hade således helt sannolikt fått weta
Herrans hotelse öfwer Jerobeams hus och
begagnat denna prophetia till en täckmantel för
sin ärelystnad, sina mord och brott, samt
skrymtaktigt föregifwit, att han hyste afsky för
Jerobeams synder och war nitisk att werkställa
Herrans befallning. Han syndade således dubbelt
och kunde derföre omöjligen undgå straffet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:8">8</span>. Uti sjette och tjugonde året Asa,
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 619" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 629.jpg|band I, 619]]&thinsp;]</span></span>Juda konungs, wardt Ela, Baesa son,
konung öfwer Israel i Thirza i tu år.

<span style="color:#00F;" id=" 16:9">9</span>. Men hans tjenare Simri, en
öfwerste öfwer hälften af wagnarna, gjorde
ett förbund emot honom; men han war
i Thirza, drack och war drucken i Arza
hus, fogdens i Thirza.

<span style="color:#00F;" id=" 16:10">10</span>. Och Simri kom der in, och slog
honom ihjäl,* uti sjunde och tjugonde
året Asa, Juda konungs, och blef konung
i hans stad.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:31|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;31]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:11">11</span>. Och då han war konung, och satt
på sin stol, slog han hela Baesa hus,
och lät intet qwar blifwa, icke den som
wäggen orenar;* dertill hans fränder
och wänner.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#25:22|1&nbsp;Sam. 25:&nbsp;22]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:10|1&nbsp;Kon. 14:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:12">12</span>. Alltså förgjorde Simri hela Baesa
hus efter HERrans ord, som Han om
Baesa talat hade genom den propheten
Jehu;

<span style="color:#00F;" id=" 16:13">13</span>. För alla Baesa och hans sons
Ela synders skull, som de gjort hade,
och kommo Israel till att synda, och
förtörnade HERran Israels Gud i
deras afguderi.

<span style="color:#00F;" id=" 16:14">14</span>. Hwad nu mer af Ela sägandes
är, och allt det han gjorde, si, det är
skrifwet uti Israels konungars Chrönika.

<span style="color:#00F;" id=" 16:15">15</span>. Uti sjunde och tjugonde året Asa,
Juda konungs, wardt Simri konung i
sju dagar i Thirza; ty folket låg för
Gibbethon de Philisteers.

<span style="font-size: 90%;">'''Ty,''' d. ä. under det. Det war blott under
härens frånwaro, som Simri kunde på sju
dagar tillwälla sig konungamakten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:16">16</span>. Då nu folket i lägret hörde
sägas, att Simri hade gjort ett förbund,
och slagit konungen ihjäl, gjorde hela
Israel på samma dagen Amri
härhöfwitsmannen till konung öfwer Israel i
lägret.

<span style="color:#00F;" id=" 16:17">17</span>. Och Amri drog upp och hela
Israel med honom ifrån Gibbethon, och
belade Thirza.

<span style="color:#00F;" id=" 16:18">18</span>. Då nu Simri såg, att staden
skulle warda wunnen, gick han uti
palatset i konungshuset, och brände sig upp
med konungshuset, och blef död;

<span style="color:#00F;" id=" 16:19">19</span>. För sina synders skull, som han
gjort hade, så att han hade gjort det
ondt war för HERran, och wandrade
uti Jerobeams wäg och i hans synd,
som han gjorde, och kom Israel till att
synda.

<span style="color:#00F;" id=" 16:20">20</span>. Hwad nu mer af Simri
sägandes är, och huru han gjorde ett förbund,
si, det är skrifwet i Israels konungars
Chrönika.

<span style="color:#00F;" id=" 16:21">21</span>. På den tiden söndrade sig folket
Israel i twå delar: ena hälften höll sig
intill Thibni, Ginaths son, och gjorde
honom till konung; den andra hälften
höll sig intill Amri.

<span style="color:#00F;" id=" 16:22">22</span>. Men det folk, som höll sig intill
Amri, wardt starkare än det folk, som
höll sig intill Thibni, Ginaths son.
Och Thibni blef död, och så blef Amri
konung.

<span style="color:#00F;" id=" 16:23">23</span>. Uti första och trettionde året Asa
Juda konungs, wardt Amri konung
öfwer Israel i tolf år, och regerade i
Thirza i sex år.

<span style="color:#00F;" id=" 16:24">24</span>. Han köpte Samaria berg af
Semer för twå centner silfwer; och byggde
uppå berget, och kallade staden, som han
byggde, efter Semers namn, som herre
war på Samaria berg.

<span style="font-size: 90%;">Samaria (grt. Schomron) låg på ett rundt,
fruktbart berg, omgifwet af en krans af ännu
högre berg. Det är nu en by, och stället, der
den gamla staden låg, är ett åkerfält.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:25">25</span>. Och Amri gjorde det ondt war
för HERran, och war argare än alla
de före honom warit hade;

<span style="color:#00F;" id=" 16:26">26</span>. Och wandrade i alla Jerobeams
wägar, Nebats sons, och i hans synder,
dermed han kom Israel till att synda,
så att de förtörnade HERran Israels
Gud uti deras afguderi.

<span style="color:#00F;" id=" 16:27">27</span>. Hwad nu mer af Amri sägandes
är, och allt det han gjort hafwer, och
om hans makt, som han bedref; si, det
är skrifwet uti Israels konungars
Chrönika.

<span style="color:#00F;" id=" 16:28">28</span>. Och Amri afsomnade med sina
fäder, och wardt begrafwen i Samarien:
och Achab, hans son, wardt konung i
hans stad.

<span style="color:#00F;" id=" 16:29">29</span>. Uti åttonde och trettionde året
Asa, Juda konungs, wardt Achab, Amri
son, konung öfwer Israel; och regerade
öfwer Israel i Samarien twå och
tjugu år;

<span style="color:#00F;" id=" 16:30">30</span>. Och gjorde det ondt war för
HERran, öfwer alla dem, som före
honom warit hade.

<span style="color:#00F;" id=" 16:31">31</span>. Och war honom icke nog, att
han wandrade i Jerobeams, Nebats sons
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 620" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 630.jpg|band I, 620]]&thinsp;]</span></span>synder; utan tog dertill Isebel, EthBaals
dotter, konungens i Sidon, till hustru,
och gick bort, och tjente Baal, och
tillbad honom;

<span style="color:#00F;" id=" 16:32">32</span>. Och uppsatte Baal ett altare uti
Baals hus, det han honom byggde i
Samarien.

<span style="font-size: 90%;">Förut hade Baals altaren funnits på höjder,
men denne afgud hade ännu icke haft egentliga
tempel, såsom han nu fick. Med ett sådant
tempels uppbyggande bewisade Achab mera nit
i afgudatjensten än alla föregående konungar i
Israel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:33">33</span>. Och gjorde en lund, så att Achab
mer gjorde till att förtörna HERran
Israels Gud, än alla Israels
konungar, som före honom warit hade.

<span style="font-size: 90%;">En lund: se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#7:5|5&nbsp;Mos. 7:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:34">34</span>. På samma tid byggde Hiel af
BethEl Jericho; det kostade honom hans
första son Abiram, då han grundwalen
lade; och hans yngsta son Segub, då
han satte portarna derföre, efter
HERrans ord, som Han sagt hade genom
Josua, Nuns son.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#6:26|Jos. 6:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Hiel kan icke hafwa warit okunnig om den
förbannelse, som i [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#6:26|Jos. 6:&nbsp;26]] blifwit uttalad
öfwer den, som skulle försöka att återuppbygga
Jericho. Han bewisade således med detta
uppbyggande en uppenbar trotsighet emot Herrans
ord. Men Gud låter icke gäcka sig.</span>

<center><span id="17"></span>
== 17. Capitel. ==

'''Elia bön, korpar. Enkan i Zarpat. Sonen dör, uppwäckes.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 17:1"></span>Och Elia den Thisbiten, utaf de
Gileads innebyggare, sade till Achab: Så
sannt som HERren Israels Gud
lefwer, för hwilken jag står, det skall i
dessa år hwarken dagg eller regn
komma, utan jag säger det.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:17|Jac. 5:&nbsp;17,&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Elia war från Thisbe eller Thebes i
Naphthali stam; hans namn betyder: <b>Gud är min
starkhet,</b> och detta namn uttrycker hwad
propheten lärde och hwad han war. Hans ord till
Achab utgöra utan twifwel slutet på ett samtal,
hwaruti propheten hade förgäfwes warnat den
ogudaktige konungen. Med eftertryck betecknar
han Israels Gud, såsom deras rätte Herre och
konung, som de alla skulle tjena. Med de
orden: '''för hwilken jag står,''' wisar Elia, att
han alltid stod inför Herran, såsom Hans
tjenare, för att wara Hans sändebud och uträtta
Hans wärf. Genom en tydlig uppenbarelse hade
han befallning att förkunna, att hwarken dagg
eller regn skulle komma, förr än Herren gåfwe
tillkänna, att han åter wille öppna himmelens
fönster. Detta märkwärdiga underwerk af Elia
anföres, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:17|Jac. 5:&nbsp;17,&nbsp;18]], såsom ett bewis på
bönens kraft. Utan bön hade han omöjligen
kunnat hafwa någon sann tro och ännu mindre en
sådan undergörande makt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:2">2</span>. Och HERrans ord kom till
honom, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 17:3">3</span>. Gack bort hädan, och wänd dig
öster ut, och fördölj dig wid den bäcken
Cherith, som löper för Jordan.

<span style="color:#00F;" id=" 17:4">4</span>. Och du skall dricka af bäcken; och
jag hafwer budit korparne, att de skola
der föda dig.

<span style="font-size: 90%;">Då Skriften säger, att Gud bjuder
oförnuftiga djur att göra det eller det, så är meningen
den, att Han så styrer deras rörelser, att de
måste göra Hans wilja. På samma sätt måste
också liflösa ting tjena Honom. Gud hade
äfwen midt ibland fienderna kunnat beskydda Elia,
men Han wille undangömma detta synliga
redskap, på det menniskorna icke måtte wända sig
emot Elia med hat och hämndlystnad, utan
wända sig till Israels Gud och märka på det
underwerk, hwarmed Han så mäktigt talade, för
att föra dem till besinning och bättring. I
Herrans werk måste det menskliga så mycket
som möjligt träda undan, de menskliga
redskapen förödmjukas eller undangömmas, på det
menniskorna må wända tankar och hjertan till
Honom allena.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:5">5</span>. Han gick dit, och gjorde efter
HERrans ord, och gick bort, och satte sig wid
bäcken Cherith, som löper för Jordan.

<span style="color:#00F;" id=" 17:6">6</span>. Och korpar förde honom bröd och
kött om morgon och om afton, och han
drack utaf bäcken.

<span style="font-size: 90%;">Ehuru korparna efter lagen woro orena, så
kunde de dock till propheten efter Herrans wilja
framskaffa sådana födoämnen, som i lagen woro
tillåtna. Ursprungligen war det i skapelsen så
ämnadt, att djuren skulle lyda och tjena
menniskan, och här framträder ett exempel på ett
sådant tjenstförhållande. Det är obekant, hwar
denna bäck låg; det war i en ödemark, der
propheten nu i stilla ensamhet lefde trons och
bönens lif i sällskap med Herran allena och fick
derigenom kraft till det wärf, han hade fått,
såsom ett Herrans wittne inför ett ogudaktigt folk.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:7">7</span>. Och det skedde efter några dagar,
att bäcken förtorkades; ty intet regn
wardt i landet.

<span style="color:#00F;" id=" 17:8">8</span>. Så kom HERrans ord till honom,
och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 17:9">9</span>. Statt upp, och gack till Zarpath,*
som wid Sidon ligger, och blif der; ty
jag hafwer der befallt en enka, att hon
skall föda dig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#4:26|Luc. 4:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nu skulle propheten genom ett annat
underwerk försörjas, ty nu war bland hedningarne
ett hjerta öppet för att emottaga ett sändebud
och ett wittnesbörd ifrån Israels Gud. En enka</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 621" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 631.jpg|band I, 621]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">i Zarpath, en hednisk qwinna, war af Herran
utsedd att herbergera Hans tjenare, under det
många afgudiska enkor i Israel och alla, som
der förde Hans namn på tungan, icke ens fingo
se honom i den swåra tiden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:10">10</span>. Och han stod upp och gick till
Zarpath. Och då han kom till
stadsporten, si, då war enkan der, och
hemtade wed. Och han talade till henne,
och sade: Hewta mig litet watten i
kärilet, att jag må dricka.

<span style="color:#00F;" id=" 17:11">11</span>. Då hon nu åstad gick till att
hemta det, ropade han efter henne, och
sade: Bär mig ock en beta bröd med.

<span style="color:#00F;" id=" 17:12">12</span>. Hon sade: Så sannt som
HERren din Gud lefwer, jag hafwer intet
bröd, utan en hand full af mjöl uti
skäppan, och litet olja i krukan; och si,
jag hafwer hemtat ett träd eller tu, och
går bort att reda det till åt mig och
min son, att wi måga äta och dö.

<span style="font-size: 90%;">Qwinnan gifwer tillkänna, att hon kände
Israels Gud, och säger till Elia: så sannt som
Herren '''din''' Gud lefwer; hon swär wid Honom,
som hon tror och erkänner för den '''lefwande'''
Guden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:13">13</span>. Elia sade till henne: Frukta dig
icke; gack åstad, och gör, såsom du sagt
hafwer; dock gör mig först ett litet bröd
deraf, och bär mig det hit ut; men dig
och din son skall du ock så sedan göra.

<span style="font-size: 90%;">Genom denna begäran wille Elia ingalunda
handla efter wanlig sjelfwiskhet, som först och
främsk tänker på sitt eget bästa, utan qwinnans
lydnad skulle på detta sätt pröfwas och hennes
hjerta beredas till den wälgerning, som Herren
ämnade bewisa henne. Äfwen för Elia sjelf blef
hennes lydnad i detta fall ett bewis, att det war
Herren, som böjde hennes hjerta.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:14">14</span>. Ty så säger HERren Israels
Gud, att mjölet i skäppan skall icke
warda uttärdt, och oljan i krukan skall icke
förminskas, intill den dag HERren låter
regna på jorden.

<span style="color:#00F;" id=" 17:15">15</span>. Hon gick åstad, och gjorde, såsom
Elia sagt hade. Och han åt, och hon
desslikes, och hennes hus en tid lång.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#10:40|Matth. 10:&nbsp;40,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:16">16</span>. Och wardt mjölet icke uttärdt i
skäppan; och icke heller förminskades oljan
i krukan, efter HERrans ord, som han
genom Elia sagt hade.

<span style="color:#00F;" id=" 17:17">17</span>. Sedan detta skedt war, wardt
qwinnans, hans wärdinnas, son krank;
och hans krankhet wardt så stark, att
ingen ande war mer uti honom.

<span style="color:#00F;" id=" 17:18">18</span>. Och hon sade till Elia: Hwad
hafwer jag med dig att göra, du Guds
man? Du är ingången till mig, att
mina missgerningar skulle ihågkommas,*
och min son dräpas?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#5:8|Luc. 5:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den bedröfwade qwinnan tänkte nu, att Gud
genom prophetens närwaro blifwit uppmärksam
på hennes synder och derföre straffat henne med
sonens död. Att Guds nåd war mäktig i hennes
hjerta, bewisar just den omständigheten, att hon
icke gör propheten förebråelser för den olyckan,
som händt henne, utan hon tänker på sina egna
synder såsom orsaken dertill. Så länge det
naturliga sinnet råder, skjuter menniskan alltid
skulden till det onda, som händer, på slumpen
eller på allahanda orsaker eller på fromma
menniskor och stundom på Gud sjelf. Att hon hade
en rätt sjelfkännedom, blef genom denna pröfning
uppenbart; hon skulle nu också föras till en sann
tro på den barmhertige Guden, hos hwilken den
ångerfulle finner syndernas förlåtelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:19">19</span>. Han sade till henne: Få mig din
son hit. Och han tog honom utur
hennes sköte, och gick upp i salen, der han
wistades, och lade honom på sin säng;

<span style="color:#00F;" id=" 17:20">20</span>. Och ropade till HERran, och
sade: HERre min Gud, hafwer du ock
så illa gjort emot denna enkan, som jag
gästar här, att du dräper hennes son?

<span style="color:#00F;" id=" 17:21">21</span>. Och han räckte sig ut öfwer pilten*
i tre gånger och ropade till HERran,
och sade: HERre min Gud, låt denna
piltens själ åter komma i honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#4:34|2&nbsp;Kon. 4:&nbsp;34]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#20:10|Apg. 20:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Elia wisade på detta sätt sin stora ömhet, i
det han omfamnade det liflösa barnet, såsom en
egen son, och derigenom blef också hans bön
mera brinnande, i det han förödmjukade sig i
stoft och aska inför Herran, som hafwer makt
öfwer lif och död.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:22">22</span>. Och HERren hörde Elia röst; och
piltens själ kom igen till honom, och
han fick lif.

<span style="color:#00F;" id=" 17:23">23</span>. Och Elia tog pilten, och bar
honom neder utaf salen i huset, och fick
honom hans moder, och sade: Si der,
din son lefwer.

<span style="color:#00F;" id=" 17:24">24</span>. Och qwinnan sade till Elia: Nu
förnimmer jag, att du är en Guds man,
och HERrans ord i din mun är wisst.

<span style="font-size: 90%;">Detta är den första uppwäckelsen ifrån de
döda, som i Skriften omtalas; genom detta stora
underwerk blef icke blott prophetens tro styrkt
och stadfästad, hwilket han i den bedröfliga tiden
så wäl behöfde, utan derigenom kom äfwen
denna qwinna till full wisshet, att han war
Herrans prophet, och att det som han talade
war Herrans ord.</span>

<span style="font-size: 90%;">Enkan i Zarpath är också ett exempel på
hedningarnas delaktighet i Guds nåds och
uppenbarelsers förmåner. Herren wille genom henne
bewisa, att Han icke blott är Israels utan också
i hedningarnes Gud — ja, att sanningens ord</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 622" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 632.jpg|band I, 622]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">skulle gifwas åt hedningarne, då det i Israel
förkastades, likasom Elia wisades till enkan i
Zarpath, då han blef förföljd och hans ord
förkastadt i Israels land.</span>

<center><span id="18"></span>
== 18. Capitel. ==

'''Elia. Obadja. Achabs möte. Baals prester, offer, dråp. Elia regn.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 18:1"></span>Efter en lång tid kom HERrans ord
till Elia i tredje året och sade: Gack
bort, och te dig för Achab, att jag må
låta regna på jorden.

<span style="font-size: 90%;">Elia hade sannolikt tillbragt nära ett år wid
bäcken Cherith och twå och ett halft år i Zarpath.
Elia fick nu förkunna, att det åter skulle regna, och
hans sannfärdighet, såsom en Herrans prophet,
blef derigenom fullkomligt bewisad. Herrans
tjenare skola wara rädda om Hans ära, men
Herren är också för sin skull rädd om sina
tjenares ära, dock aldrig så, att det strider mot Hans
sannfärdighet och helighet; Han gifwer aldrig åt
deras fel ett fagert sken, utan synden är synd,
eho som begår den.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:2">2</span>. Och Elia gick åstad och tedde sig
för Achab; men en ganska hård tid war
i Samarien.

<span style="color:#00F;" id=" 18:3">3</span>. Och Achab kallade Obadja, sin
hofmästare; och Obadja fruktade HERran
storligen;

<span style="font-size: 90%;">Obadja war en from hofman wid det
ogudaktiga hofwet, såsom Joseph, Naaman, Daniel,
Nehemia och Mardechai wid hedniska hof äfwen
blefwo fasta i sin fromhet i tron på Israels Gud.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:4">4</span>. Förty då Isebel utrotade
HERrans propheter, tog Obadja hundrade
propheter, och gömde dem uti kulor,
femtio här, och femtio der; och försörjde
dem med bröd och watten.

<span style="font-size: 90%;">Dessa woro icke sådana utomordentliga
propheter, som Elia, utan lärare, som utgått från
en prophetskola, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#10:19|1&nbsp;Sam. 10:&nbsp;19]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:5">5</span>. Så sade nu Achab till Obadja:
Drag igenom landet till alla
wattubrunnar och bäckar, att wi måtte finna
gräs, och behålla hästar och mular, så
att boskapen icke all förgås.

<span style="font-size: 90%;">Achab sörjde mera för sina hästar och sin
boskap än för sitt folk. Många af denna werldens
mäktige hafwa i alla tider gjort på samma sätt,
men redan här i tiden får gudlöshet och
obarmhertighet slutligen sin dom, och såsom Achab
blef förödmjukad, så är äfwen nu en
förödmjukelsetid förkunnad för dem, som träda i hans
fotspår.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:6">6</span>. Och de delade sig i landet, så att
de drogo det igenom; Achab drog allena
på en wäg, och Obadja desslikes allena
på den andra wägen.

<span style="color:#00F;" id=" 18:7">7</span>. Då nu Obadja war på wägen,
si, då mötte honom Elia. Och som han
kände honom, föll han uppå sitt anlete,
och sade: Är du icke min herre Elia?

<span style="color:#00F;" id=" 18:8">8</span>. Han sade: Ja; gack och säg din
herre: Si, Elia är här.

<span style="color:#00F;" id=" 18:9">9</span>. Han sade: Hwad hafwer jag
syndat, att du will gifwa din tjenare i
Achabs händer, att han skall dräpa mig?

<span style="color:#00F;" id=" 18:10">10</span>. Så sannt som HERren din Gud
lefwer, det är intet folk eller konungarike,
dit min herre icke sändt hafwer till att
söka dig; och när de hafwa sagt: Han
är icke här, hafwer han tagit en ed af
det riket och folket, att man icke hade
funnit dig.

<span style="color:#00F;" id=" 18:11">11</span>. Och du säger nu: Gack och säg
din herre: Si, Elia är här.

<span style="color:#00F;" id=" 18:12">12</span>. När jag nu ginge ifrån dig, så
toge HERrans ande dig bort, jag wet
icke hwart, och jag komme då och
underwiste det Achab, och funne dig icke, så
sloge han mig ihjäl; men jag din
tjenare fruktar HERran af min ungdom.

<span style="color:#00F;" id=" 18:13">13</span>. Är min herre icke underwist, hwad
jag gjort hafwer, då Isebel drap
HERrans propheter? Att jag gömde hundrade
HERrans propheter; femtio här, och
femtio der, uti kulor; och försörjde dem
med bröd och watten?

<span style="color:#00F;" id=" 18:14">14</span>. Och nu säger du: Gack bort och
säg din herre: Elia är här; att han må
dräpa mig.

<span style="color:#00F;" id=" 18:15">15</span>. Elia sade: Så sannt som
HERren Zebaoth lefwer, för hwilken jag står,*
i dag skall jag te mig för honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#10:8|5&nbsp;Mos. 10:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:16">16</span>. Då gick Obadja emot Achab, och
sade honom detta. Och Achab gick emot
Elia.

<span style="color:#00F;" id=" 18:17">17</span>. Och då Achab såg Elia, sade
Achab till honom: Är du der,
som förwillar* Israel?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Amos#7:10|Amos 7:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Achab talar icke såsom enkan i Zarpath; han
tänker icke på, att hans synder äro wållande till
olyckan och eländet; han kastar skulden på Elia,
såsom om han hade förwillat Israel; han gaf
således icke ens det rätta namnet åt den stora
hungersnöden, som war rådande, utan kallar hela
det olyckliga tillståndet med det förwillande
namnet: '''förwillelse.''' Så göra ännu alla de, som
icke wilja lyda sanningen, de förwilla sig sjelfwe
och de kalla det förwillelse, då kraftiga
wittnesbörd om den himmelska sanningen afläggas.
Men han måste nu höra, att han war
förwillaren, och en Herrans förskräckelse kom öfwer
honom, så att han stod såsom en ringa tjenare</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 623" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 633.jpg|band I, 623]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">och såsom en brottsling inför den mäktige
propheten och måste lyda hans befallning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:18">18</span>. Han sade: Jag förwillar icke
Israel, utan du och din faders hus, dermed
att I HERrans bud öfwergifwit hafwer,
och wandren efter Baalim.

<span style="color:#00F;" id=" 18:19">19</span>. Nu wäl, så sänd nu bort, och
församla mig hela Israel på Carmels
berg; och de fyrahundrade och femtio
Baals propheter och de fyrahundrade
lundarnas propheter, som äta wid
Isebels bord.

<span style="font-size: 90%;">Baals och lundarnas propheter blefwo
försörjda af Isebels bord, under det hon sökte
utrota alla, som wille tjena den sanne Guden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:20">20</span>. Alltså sände Achab bort ibland
alla Israels barn, och församlade
propheterna på Carmels berg.

<span style="color:#00F;" id=" 18:21">21</span>. Då gick Elia fram för allt folket,
och sade: Huru länge halten I på båda
sidor? Är HERren Gud, så wandrer efter
Honom; men är Baal det, så wandrer
efter honom. Och folket swarade honom
intet.

<span style="font-size: 90%;">Det genom afgudapresterna och det afgudiska
konungahuset förwillade folket wille på en gång
tjena Gud och afgudarne. Men ingen kan tjena
Gudi och mammon. Haltandet är en träffande
bild af det ljumma, wacklande tänkesättet hos det
arma folket. Ändtligen måste de ljumma dock
blifwa kalla eller warma, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#3:15|Uppb. 3:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:22">22</span>. Då sade Elia till folket: Jag
allena är qwarblifwen en HERrans
prophet; men Baals propheter äro
fyrahundrade och femtio män.

<span style="color:#00F;" id=" 18:23">23</span>. Så får oss nu twå stutar, och
låter dem utwälja ena stuten, och stycka
honom, och lägga honom på wed; men
låte ingen eld komma dertill; så will
jag taga den andra stuten, och lägga
honom på wed, och ej heller låta der
någon eld till.

<span style="color:#00F;" id=" 18:24">24</span>. Så åkaller I eder guds namn,
och jag will åkalla HERrans namn;
hwilken Gud som nu swarar med elden,*
han ware Gud. Och hela folket swarade,
och sade: Det är rätt.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#9:24|3&nbsp;Mos. 9:&nbsp;24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:25">25</span>. Och Elia sade till Baals
propheter: Utwäljer eder ena stuten, och
görer I först; förty I ären månge; och
åkaller eder guds namn, och låter ingen
eld dertill.

<span style="color:#00F;" id=" 18:26">26</span>. Och de togo stuten, som han fick
dem, och redde till, och åkallade Baals
namn ifrån morgonen allt intill middag,
och sade: Baal, hör oss. Men det war
ingen röst eller swar. Och de sprungo
om altaret, såsom deras sed war.

<span style="font-size: 90%;">Springande och dansande brukades wid
afgudafester såsom medel och tecken till, att den
ande, som de trodde wara i afguden, skulle werka
på dem. På samma sätt göra afgudaprester
ännu i hedniska länder. Att Baals prester
wäntade, att Baal skulle låta eld komma och förtära
deras offer, war ingen omöjlighet, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#24:24|Matth. 24:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Tessalonikerna#2:9|2&nbsp;Thess. 2:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#19:13|Uppb. 19:&nbsp;13]].
Sannolikt skedde stundom underwerk genom djefwulens
makt, så att de icke blott woro bedragare, utan
sjelfwe bedragne, och trodde, att ett sådant
underwerk nu skulle ske.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:27">27</span>. Då nu middag war, bespottade
dem Elia, och sade: Roper högt, ty han
är en gud; han begrundar, eller hafwer
något beställa, eller är ute på marken,
eller sofwer tilläfwentyrs, att han måtte
waka upp.

<span style="font-size: 90%;">Denna bespottelse har icke till ändamål, att
framkalla förakt och åtlöje öfwer deras dåraktiga
bemödande, utan Elia wille dermed föra folket
till besinning; de skulle sjelfwa betänka, huru
dåraktigt det war att tillbedja en sådan gud, om
hwilken de sjelfwa måste medgifwa, att han icke
war en Gud, emedan han hwarken kunde
begrunda eller beställa något eller gå ut på
marken eller sofwa eller waka.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:28">28</span>. Och de ropade högt, och riste sig
med knifwar och med prener efter deras
sed, så att blodet gick derut efter.

<span style="font-size: 90%;">Man trodde, att afgudarne sågo med
wälbehag till menniskoblod och till smärta och lidande.
Derföre hafwa från urminnes tider wid wigtiga
tillfällen menniskooffer blifwit offrade bland
hedningarna, och ännu offras årligen många tusende
menniskooffer. Det brukas äfwen att rista och
skära sig med uddar och knifwar och att tillfoga
sig plågor genom eld, för att förwärfwa sig
afgudars wälbehag. Allt detta werkas af honom,
som är en mandråpare af begynnelsen. Han
hafwer lust till menniskors lidande, förstörelse och
död. Satan fordrar wida större och swårare
offer än Gud; satan fordrar lif och själ. Men
Herren gifwer det sanna lifwet och åt själen dess
rätta adel och wärde, så snart menniskan will
hafwa Honom till sin Herre och Gud.</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Prener:''' prylar, sylar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:29">29</span>. Då nu middagen förgången war,
propheterade de, intill dess man skulle
göra spisoffer;* och der war dock ingen
röst, eller swar, eller tillhörare.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#29:39|2&nbsp;Mos. 29:&nbsp;39]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Spisoffrets tid war omkring klockan 3 på
eftermiddagen. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#28:3|4&nbsp;Mos. 28:&nbsp;3–5]]. Då denna stund
war kommen, gjorde Elia slut på
afgudapresternas owäsende, för att offra åt Herran.</span>

<span style="font-size: 90%;">Propheterade, d. ä. rasade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:30">30</span>. Då sade Elia till allt folket:
Kommer hit till mig. Och då allt folket
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 624" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 634.jpg|band I, 624]]&thinsp;]</span></span>gick fram till honom, botade han
HERrans altare, som nederslaget war;

<span style="font-size: 90%;">Ett Herrans altare hade således förut warit
på detta berg, men det war förfallet. I den
patriarchaliska tiden och äfwen under Domarenas
tid gjordes altaren på särskilda ställen; ja, ända
från Kains, Abels och Noahs tid.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:31">31</span>. Och tog tolf stenar,* efter, talet
på Jacobs barns slägter, till hwilken
HERrans ord talade, och sade: Du skall
heta Israel;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#4:5|Jos. 4:&nbsp;5]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#4:20|20]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#32:28|1&nbsp;Mos. 32:&nbsp;28]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#35:10|cap. 35:&nbsp;10]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#17:34|2&nbsp;Kon. 17:&nbsp;34]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:32">32</span>. Och byggde af de stenar ett altare
i HERrans namn, och gjorde en graf
kring om altaret tu kornmått wida:

<span style="font-size: 90%;">De tolf stenarne skulle påminna folket, att
den sanne Guden, som war deras fäders Gud,
icke blott wille wara dyrkad af de twå
stammarne Juda och Benjamin, utan också af de tio
stammar, som utgjorde Israels rike.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:33">33</span>. Och redde till weden, och styckade
stuten, och lade honom på weden;

<span style="color:#00F;" id=" 18:34">34</span>. Och sade: Hemter fyra såar fulla
med watten, och gjuter det på
bränneoffret och uppå weden, och sade: Görer
det än en tid. Och de gjorde det än
en tid. Och han sade: Göter det än
tredje resan. Och de gjorde det i tredje
resan.

<span style="color:#00F;" id=" 18:35">35</span>. Och wattnet lopp om altaret, och
grafwen wardt också full med watten.

<span style="font-size: 90%;">Genom wattnet blef all möjlig misstanke om
bedrägeri förebygd; ingen eld kunde wara gömd
under detta wattenflöde.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:36">36</span>. Och som tid war till att offra
spisoffer, gick propheten Elia fram, och
sade: HERre, Abrahams Gud, Isaacs
och Israels,* låt i denna dag kunnigt
warda, att du är Gud i Israel, och jag
din tjenare, och att jag allt detta efter
ditt ord gjort hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#3:6|2&nbsp;Mos. 3:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#22:32|Matth. 22:&nbsp;32]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Marci Evangelium#12:26|Marc. 12:&nbsp;26]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:37">37</span>. Hör mig, HERre, hör mig, att
detta folket må weta, att du HERre är
Gud; att du sedan må omwända deras
hjerta.

<span style="color:#00F;" id=" 18:38">38</span>. Då föll HERrans eld neder, och
uppbrände bränneoffret, weden, stenar och
jord, och uppstekte wattnet i grafwen.

<span style="font-size: 90%;">Icke för sin skull bad Elia denna bön. Hans
bön åsyftade Herrans ära och folkets omwändelse,
och Herren swarade honom med en underbar eld,
som uppbrände bränneoffret, weden, stenar och
jord och uppslekte wattnet i grafwen. Det war
ingen wanlig blixt, ty himmelen war klar, den
förtärde offret, utan att komma wåldsamt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:39">39</span>. Då allt folket såg det, föll det på
sitt ansigte och sade: HERren är Gud;
HERren är Gud.

<span style="font-size: 90%;">Genom underwerket kom folket till full
öfwertygelse, att Herren war Gud, samt förödmjukade
sig och bekände denna stora sanning. Men dock
blefwo så ibland dem rätteligen omwände; ty
någon allmän förändring till sann gudaktighet
skedde ej i Israels rike. Man kan äfwen häraf
tydligen se, att den sanna tron och det andliga
lifwet icke kan upptändas genom några yttre
underwerk, icke en gång genom eld från
himmelen, utan genom Guds Andas nåd, och dertill
fordras då, att menniskan icke blott bekänner,
att Herren är Gud, utan att hon will gifwa
Honom sitt hjerta.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:40">40</span>. Men Elia sade till dem: Tager
fatt på Baals propheter, att icke en af
dem undslipper. Och de togo fatt på
dem; och Elia förde dem neder till den
bäcken Kison, och drap dem der.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#13:5|5&nbsp;Mos. 13:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Han lät dräpa dem der.</span>

<span style="font-size: 90%;">Den straffdom, som lagen fordrade, blef nu
på dessa förförare werkställd. Elia war
Herrans sändebud och hade utan twifwel genom
uppenbarelse bestämd befallning att werkställa
lagens dom öfwer dessa förföriska menniskor,
som åstadkommit så många blodskulder och så
mycken nöd i Israel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:41">41</span>. Och Elia sade till Achab: Drag
upp, ät och drick; förty det dånar, såsom
det wille komma ett stort regn.

<span style="font-size: 90%;">Syndastraffet i Israel skulle nu upphöra,
sedan ogudaktigheten blifwit hämmad.
Propheten hörde redan med prophetiskt öra det
annalkande regnet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:42">42</span>. Och då Achab drog upp till att
äta och dricka, gick Elia upp på kullen
af Carmel, och böjde sig neder till
jorden, och satte sitt hufwud mellan sina
knän;

<span style="font-size: 90%;">Fördjupad i den innerligaste bön.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:43">43</span>. Och talade till sin dräng: Gack
dit upp, och se ut till hafwet, Han gick
upp och såg ut, och sade: Der är intet.
Han sade: Gack åter dit upp sju resor.

<span style="color:#00F;" id=" 18:44">44</span>. Och i sjunde resan sade han:
Si, der går ett litet moln upp utur
hafwet, såsom en mans hand. Han sade:
Gack upp och säg Achab: Spänn före
din wagn och far ned, att regnet icke
hinner dig.

<span style="color:#00F;" id=" 18:45">45</span>. Och förr än man såg till, wardt
himmelen swart af moln och wäder; och
ett stort regn kom. *Men Achab for,
och kom till Jisreel.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:18|Jac. 5:&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Äfwen detta regn war ett underwerk, och Elia
bön war det medel, hwarigenom det skedde. Att
han sex gånger fick den underrättelsen, att ingen</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 625" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 635.jpg|band I, 625]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">molnfläck syntes, war en swår pröfning för hans
tro; men han upphörde ej att bedja, och hans
bön blef hörd. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:17|Jac. 5:&nbsp;17,&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:46">46</span>. Och HERrans hand kom öfwer
Elia; och han gjordade sina länder, och
lopp för Achab, till dess han kom till
Jisreel.

<span style="font-size: 90%;">Från berget Carmel, som låg wid
Medelhafwet, war wägen till Jisreel lång, men Gud gaf
Elia kraft att till fots beledsaga konungen, för
att, om möjligt, ännu mera werka på hans
hjerta. Han hoppades, att den olycklige
mannen efter alla dessa uppskakande händelser skulle
omwända sig till Herran.</span>

<center><span id="19"></span>
== 19. Capitel. ==

'''Isebels hot. Elia flykt, fasta, nit. Hasael, Jehu, Elisa.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 19:1"></span>Och Achab sade Isebel allt det Elia
gjort hade; och huru han hade dräpit
alla Baals propheter med swärd.

<span style="color:#00F;" id=" 19:2">2</span>. Då sände Isebel ett bud till Elia,
och lät säga honom: Gudarne göre mig
det och det, om jag icke i morgon wid
denna tiden gör din själ såsom en af
dessas själar.

<span style="font-size: 90%;">Isebel blef nu i sin hämndlystnad så
'''förblindad,''' att hennes wanliga list öfwergaf henne,
och hon kunde icke en gång hålla sin mordplan
hemlig för Elia. Det är ett tecken till ett
hjelplöst, obotfärdigt sinne, att denna stolta qwinna
icke kom till någon botfärdig besinning, oaktadt
de underwerk, som hade händt, af hwilka hon
wäl kunde weta, att den allsmäktige Guden
beskyddade Elia. Hon kunde icke ens tänka den
enkla tanken: kan icke den Guden, som sände eld
från himmelen att förtära offret och upptorka
wattnet i grafwen omkring altaret och sedan ett
mäktigt regn efter en mans förutsägelse, kan icke
Han låta någon hand gripa en swag qwinna i
hennes stolthet, så att hon på en gång är
förlorad? Nej, så tänkte icke Isebel; då sjelfkärleken
brinner, är förnuftets ljus fördunkladt eller
utslocknadt. Men det är möjligt, att hon just af
list utspridde denna hotelse, för att skrämma Elia
och förmå honom att fly undan, emedan hon
icke wågade låta mörda honom för folkets skull;
men om han flydde, så wore hennes ära genom
flykten på wisst sätt räddad, och han behöfde icke
då att med någon hämnd widare uppreta folkets
sinnen. Man kan icke weta, hwad som föregick
i det illsluga qwinnohjertat, men säkert bäfwade
hon för den mäktige Guden och Hans sändebud,
propheten fruktade för hennes hot och flydde för
att rädda sitt lif.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:3">3</span>. Då han det såg, stod han upp,
och gick hwart han wille, och kom till
BerSeba i Juda, och lät der sin dräng.

<span style="color:#00F;" id=" 19:4">4</span>. Men han gick bort uti öknen en
dagsresa, och kom derin, och satte sig
under ett enbärsträd, och bad, att hans
själ måtte dö, och sade: Det är nog.
Så tag nu HERre min själ: jag är
icke bättre än mina fäder.

<span style="font-size: 90%;">Denna nya förödmjukelse för Elia war
troligen nödwändig, på det han icke måtte förhäfwa
sig öfwer den stora makt, som Herren hade
gifwit honom ibland folket, genom de underwerk,
som hade skett. Propheten bad nu, att hans själ
måtte dö, d. ä. att hans lif måtte upphöra. Själ
betyder ofta detsamma som lif.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:5">5</span>. Och han lade sig, och sof under
enbärsträdet. Och si, Engelen tog uppå
honom, och sade till honom: Statt upp
och ät.

<span style="color:#00F;" id=" 19:6">6</span>. Och han såg sig om: och si, wid
hans hufwud låg ett glödbakadt bröd,
och en kanna med watten. Och då han
ätit och druckit hade, lade han sig åter
till att sofwa.

<span style="font-size: 90%;">'''Enbärsträd,''' grt.: Ginstbuske. Huru Herrans
Englar utsändas till deras tjenst och wård, som
saligheten ärfwa skola ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#1:14|Ebr. 1:&nbsp;14]]), bewisar
äfwen detta exempel. Herrans englar hålla wård
och wakt öfwer Guds barn och måste stundom
äfwen sörja för deras timliga behof.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:7">7</span>. Och HERrans Engel kom till
honom andra gången igen, och tog på
honom, och sade: Statt upp och ät;
ty du hafwer en stor wäg för dig.

<span style="color:#00F;" id=" 19:8">8</span>. Och han stod upp, och åt och
drack, och gick af den matens kraft
fyratio dagar och fyratio nätter* in till
Guds berg Horeb.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#34:28|2&nbsp;Mos. 34:&nbsp;28]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#4:2|Matth. 4:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa fyratio dagars wandring i öknen war
en märkwärdig förebild af Jesu wistelse i öknen,
då Han fastade i fyratio dagar och fyratio
nätter, och genomgick en frestelse och en pröfning,
hwarigenom Han blef fullkommen gjord i
förberedelsen till försoningswerkets fullbordan. Alla
Herrans tjenare, som hafwa något wigtigt wärf
att uträtta, måste alltid på ett eller annat sätt
genomwandra någon öken, som pröfwar deras
tro, öfwar dem i tålamod och försakelse och
drifwer dem allt närmare till Herran. Märkom
äfwen, huru Gud kan gifwa en sådan
wälsignelse till en ringa måltid, att den gifwer en
underbar kraft.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:9">9</span>. Och kom der uti en kula, och blef
der öfwer natten. Och si, HERrans
ord kom till honom och sade till honom:
Hwad gör du här, Elia?

<span style="font-size: 90%;">Sedan Elia, såsom äfwen Mose och sedan
wår Frälsare sjelf, fastat i fyratio dagar och
fyratio nätter, så anlände han till berget Horeb.
Fyratio dagars fastande war i alla tre fallen en
förberedelse till någon stor och härlig
uppenbarelse och wigtigt wärf i nådens rike. Elia war
nu sannolikt i samma kula, i hwilken Mose war,
då han fick se Herrans härlighet.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#33:22|2&nbsp;Mos. 33:&nbsp;22]]. Herrans fråga hade till ändamål att hos</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 626" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 636.jpg|band I, 626]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">honom åstadkomma en klarare eftertanke öfwer
hans ställning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:10">10</span>. Han sade: Jag hafwer haft nit
om HERran Gud Zebaoth: förty
Israels barn hafwa öfwergifwit ditt
förbund, och nederbrutit dina altaren, och
dräpit dina propheter med swärd; och
jag är allena igen blefwen;* och de fara
efter, att de måga taga mig lifwet af.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#18:4|1&nbsp;Kon. 18:&nbsp;4]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#18:22|22]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#11:3|Rom. 11:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Isebel nämnes icke, hon war för obetydlig för
att här komma i åtanke. Prophetens hjerta
plågades deremot af folkets otro och
ogudaktighet; det gjorde honom hjertesorg, att Israel hade
wändt sig till afgudarne, och att Herrans tjenare
woro utrotade. Elia syndade med denna klagan
likaså mycket, som då han önskade sig döden;
hans önskan såwäl som hans klagan bewisar,
att hans nit ännu war blandadt med egen eld
och att han ännu icke war befriad ifrån all
mensklig swaghet. Äfwen den starkaste bland Herrans
trogna lider stundom af swaghet och wanmakt,
på det Herren allena må prisad warda.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:11">11</span>. Han sade: Gack här ut, och stig
uppå berget inför HERran. Och si,
HERren gick der framom, och ett stort
starkt wäder,* som bröt berg och
sönderbråkade hällar inför HERran: men
icke war HERren i wädret. Efter
wädret kom en jordbäfning; men icke war
HERren i jordbäfningen.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#2:2|Apg. 2:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:12">12</span>. Och efter jordbäfningen kom en
eld; men icke war HERren i elden. Och
efter elden kom ett ljud af ett sakta
wäder.

<span style="font-size: 90%;">I den stilla ödemarken måste dessa mäktiga
under för prophetens själ wara dubbelt
uppskakande. Med en storm, som sönderbråkade hällar,
med jordbäfning och eld wisade Herren, att Han
lätt kunde utföra förstörande straffdomar, om
Hans rike derigenom kunde befrämjas. Häraf
skulle Elia besinna, att hans eldiga nit behöfde
blandas med mera mildhet och kärlek.
Stormen kunde också wara en prophetisk förebild af
Hasael, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#8:29|2&nbsp;Kon. 8:&nbsp;29]]; jordbäfningen af Jehu,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:20|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;20]]; och elden af Elia, som flere
gånger lät eld falla från himmelen, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#1|2&nbsp;Kon. 1]].
Men alla dessa tre skakande, förkrossande och
smältande werkningar äro en bild af Guds
heliga lag, som måste uppskaka, förkrossa och
smälta det hårda menniskohjertan, för att
förbereda det till emottagande af Evangelii milda,
hugswalande och helbregdagörande nåd. Den
stilla, sakta winden, som följde på dessa tre
förberedande tecken, war en bild af Herrans
närmare närwarelse, af evangelium, hwaruti Herren
träder uti den närmaste förening med
menniskan. Häraf skola wi också lära, att icke de
upprörda känslorna, icke den uppskakade
sinnesstämningen och icke det brinnande nitet äro
kännemärken på det egentliga nådaståndet, utan den
stilla ödmjukheten, hängifwenheten i Guds wilja,
andans fattigdom, ståndaktigheten och tålamodet,
mildheten och kärleken äro de kännetecken, som
wisa, att den Helige Andas nåd har fått göra
menniskan delaktig af Evangelii kraft och af
Jesu Christi Ande. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:9|Rom. 8:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:13">13</span>. Då Elia det hörde, skylde han
sitt ansigte* med sin mantel, och gick
ut, och steg i dörren af kulan; och si,
då kom en röst till honom, och sade:
Hwad hafwer du här göra, Elia?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#3:6|2&nbsp;Mos. 3:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Elia fick nu förnimma Herrans närwarelse i
ljudet af den sakta susningen, och deruti talar
en röst, som är en tydlig bild af Evangelii ord,
såsom också [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#34:5|2&nbsp;Mos. 34:&nbsp;5–7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:14">14</span>. Han sade: Jag hafwer haft nit
om HERran Gud Zebaoth: förty
Israels barn hafwa öfwergifwit ditt
förbund, nederbrutit dina altaren, dräpit
dina propheter med swärd; och jag är
allena igen blefwen, och de stå derefter,
att de måga taga mig lifwet af.

<span style="font-size: 90%;">Elia är ännu i dunkelhet i sin själ, ännu
kunde han icke rätt fatta Herran i Hans
outsägliga mildhet, långmodighet och barmhertighet,
men Elia underkastar sig Herrans wishet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:15">15</span>. Men HERren sade till honom:
Gack din wäg igen genom öknen in åt
Damascon: och gack derin, och smörj
Hasael till konung öfwer Syrien:

<span style="font-size: 90%;">Elia fick nu weta, hwilken som skulle bestraffa
affallet och obotfärdigheten i Israel. Herren hade
genom Elia gjort underwerk och kallat folket
till bättring. Det war förgäfwes, och swärdet
beredes nu att följa den förkastade nåden i
spåren. Det går alltid så, då en menniska eller
ett folk är affallet ifrån Herran; warningar och
nådesanbud komma först; blifwa de föraktade;
så kommer Herren med swärdet och förödelsens
styggelse. Först sänder Herren en Elia med
nådens ord och andans kraft. Då han måste
fly, så sänder Herren derefter en Hasael med
swärdet, någon olycka, motgång, bedröfwelse eller
lidande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:16">16</span>. Och Jehu* Nimsi son, till konung
öfwer Israel; och Elisa, Saphats son
af AbelMehola, till en prophet i din stad.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:1|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;1,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:17">17</span>. Och skall ske, att den som
undslipper Hasaels swärd, honom skall Jehu
dräpa:* och den som undslipper Jehu
swärd, honom skall Elisa dräpa.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:11|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;11]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:15|15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dräpa med andans swärd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:18">18</span>. Och jag skall låta igen blifwa
sjutusen i Israel, nemligen alla knän,
som sig icke hafwa böjt för Baal,* och
hwar och en mun, som honom icke kysst
hafwer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#11:4|Rom. 11:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Elia fick swar på hwar och en punkt i sin</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 627" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 637.jpg|band I, 627]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">klagan trodde sig wara den ende trogne,
som war qwarblifwen i Israel, men fick nu
weta att der funnos 7000 män, som icke deltagit
i Baals dyrkan. Så blifwa i alla tider, äfwen
då det ser ut som allramörkast i Guds
församling, många bewarade ifrån affallet. Jfr
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#9:27|Rom. 9:&nbsp;27,&nbsp;28]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#12:17|Uppb. 12:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:19">19</span>. Och han gick dädan, och fann
Elisa, Saphats son, der han plöjde med
tolf par oxar, och han war sjelf ibland
de tolf: och Elia gick till honom, och
kastade sin mantel öfwer honom.

<span style="color:#00F;" id=" 19:20">20</span>. Men han öfwergaf oxarna, och
lopp efter Elia, och sade: Låt mig kyssa
min fader och min moder, så will jag
följa dig efter. Han sade till honom:
Gack, och kom igen; ty jag hafwer
något beställa med dig.

<span style="color:#00F;" id=" 19:21">21</span>. Och han lopp åter ifrån honom,
och tog ett par oxar och offrade dem,
och kokade köttet med trädredskapen till
oxarna, och gaf folket, att de åto; och
stod upp, och följde Elia efter, och tjente
honom.

<span style="font-size: 90%;">Elisas tolf par oxar blefwo nu en träffande
bild, som wisade, att han skulle blifwa en
mäktig prophet för både Juda och Israels tolf
stammar, och att han skulle plöja Guds Rikes
andeliga åker. Han emottog utan twekan den
wigtiga kallelsen, han war beredd till hela den
uppoffring, som nu fordrades, och den förmögne
och ansedde mannen blef Elias tjenare. Och han
wille icke blott för sin person tjena Herran, utan
han offrade sin egendom till Herrans ära.</span>

<center><span id="20"></span>
== 20. Capitel. ==

'''Benhadads trots, strider, flykt, förbund. Achabs straff.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 20:1"></span>Och Benhadad, konungen i Syrien,
församlade all sin makt, och woro twå och
trettio konungar med honom, och hästar
och wagnar; och drog upp, och belade
Samarien, och stridde deremot.

<span style="font-size: 90%;">Konungar betyder här mindre furstar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:2">2</span>. Och sände bud till Achab, Israels
konung, in uti staden;

<span style="color:#00F;" id=" 20:3">3</span>. Och sät säga honom: Så säger
Benhadad: Ditt silfwer och ditt guld
är mitt; och dina hustrur och dina bästa
barn äro också mina.

<span style="font-size: 90%;">Icke efter laglig rättighet, utan efter wåldets
rätt kunde Benhadad så tala.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:4">4</span>. Israels konung swarade och sade:
Min herre konung, såsom du sagt
hafwer; jag är din, och allt det jag hafwer.

<span style="font-size: 90%;">Den arme afgudiske Ahab, som icke wille
lyda Herran, alla konungars Konung, och gifwa
sig åt Honom, blef nu nödsakad att förödmjuka
sig inför en hedning och säga: <b>Jag är din, och
allt det jag hafwer.</b> Och alla som icke wilja
tjena Herran måste, utan att rätt wilja det, säga
till denna werldens furste: Jag är din och allt
det jag hafwer. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#28:47|5&nbsp;Mos. 28:&nbsp;47,&nbsp;48]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:5">5</span>. Och buden kommo igen, och sade:
Så säger Benhadad: Efter jag hafwer
sändt till dig, och låtit säga: Ditt
silfwer och ditt guld, dina hustrur och dina
barn skall du få mig.

<span style="color:#00F;" id=" 20:6">6</span>. Så will jag i morgon på denna
tiden sända mina tjenare till dig, att
de ransaka ditt hus och dina
underdånares hus; och hwad dig kärt är, skola
de taga i deras händer, och bära bort.

<span style="color:#00F;" id=" 20:7">7</span>. Då kallade Israels konung alla
landets äldsta, och sade: Märker och ser,
hwilket ondt han företager: han sände
till mig om mina hustrur och barn,
silfwer och guld, och jag hafwer det icke
nekat honom.

<span style="font-size: 90%;">Nu då Benhadad tog Achab på hans ord och
gjorde allwar af saken, blef den swage
ogudaktige mannen förskräckt. Han hade således trott,
att det icke skulle blifwa så farligt. Det är just
med sådan lättsinnighet menniskorna bedraga sig
sjelfwa, då de icke wilja tjena Herran, utan
öfwerlemna sig åt själamördaren. De tro att
saken aldrig skall på något fullt allwar
werkställas. Och såsom Benhadad i sina fordringar
blef allt djerfware, så fordrar själafienden allt
mera och mera af den, som öfwerlemnar sig åt
hans tjenst.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:8">8</span>. Då sade till honom alla de gamle
och allt folket: Du skall icke höra honom,
eller samtycka det.

<span style="color:#00F;" id=" 20:9">9</span>. Och han sade till Benhadads bud:
Säger min herre konungen: Allt det du
böd din tjenare i förstone, will jag göra;
men detta kan jag icke göra. Och buden
gingo sina färde, och sade sådant igen.

<span style="color:#00F;" id=" 20:10">10</span>. Då sände Benhadad till honom,
och lät säga honom: Gudarna göre mig
det och det,* om stoftet i Samarien skall
räcka till, att allt folket under mig må
taga der en hand full af.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#19:2|1&nbsp;Kon. 19:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med dessa skrytsamma ord wille Benhadad
säga: Min här är så stor, att hwarje soldat
knappt kan få med sig en hand full af aska af
det uppbrända Samarien.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:11">11</span>. Men konungen i Israel swarade
och sade: Säger: <b>Den som lägger
harnesket uppå, skall icke så berömma sig,
såsom den det aflagt hafwer.</b>

<span style="font-size: 90%;">Den som rustar sig till striden, skall icke så
berömma sig, som den der redan wunnit segren.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 628" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 638.jpg|band I, 628]]&thinsp;]</span></span><span style="color:#00F;" id=" 20:12">12</span>. Då Benhadad det hörde, och
drack med konungarna i tjällen, sade han
till sina tjenare: Görer redo; och de
gjorde redo emot staden.

<span style="color:#00F;" id=" 20:13">13</span>. Och si, en prophet gick fram till
Achab, Israels konung, och sade: Så
säger HERren: Du hafwer ju sett all
den stora hopen; si, jag will i dag gifwa
honom i din hand, att du weta skall,
att jag är HERren.

<span style="color:#00F;" id=" 20:14">14</span>. Achab sade: Genom hwem? Han
sade: Så säger HERren: Genom
landsfogdarnas tjenare. Han sade: Ho skall
begynna striden? Han sade: Du.

<span style="color:#00F;" id=" 20:15">15</span>. Då räknade han landsfogdarnas
tjenare, och de woro tu hundrade och
twå och trettio; och räknade efter dem
hela folket af alla Israels barn, sju
tusen män.

<span style="color:#00F;" id=" 20:16">16</span>. Och drogo ut om middag. Men
Benhadad drack, och war drucken i
tjällen, med de twå och trettio konungar,
som honom till hjelp komne woro.

<span style="color:#00F;" id=" 20:17">17</span>. Och landsfogdarnas tjenare drogo
först ut. Då sände Benhadad ut, och
de bådade honom; och sade: Det draga
män utur Samarien.

<span style="color:#00F;" id=" 20:18">18</span>. Han sade: Griper dem lefwande,
ehwad de äro utdragna till frid eller
strid.

<span style="color:#00F;" id=" 20:19">19</span>. Då landsfogdarnas tjenare woro
utdragna, och hären efter dem,

<span style="color:#00F;" id=" 20:20">20</span>. Slog hwar och en den han
öfwerkom. Och de Syrer flydde, och
Israel jagade efter dem. Och Benhadad,
konungen i Syrien, undslapp med hästar
och resenärer.

<span style="color:#00F;" id=" 20:21">21</span>. Och Israels konung drog ut, och
slog hästar och wagnar, så att han gjorde
en stor slagtning på de Syrer.

<span style="font-size: 90%;">Med denna underbara seger wille Herren än
en gång göra ett försök att föra Achab till
besinning och bättring.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:22">22</span>. Då gick en prophet till Israels
konung, och sade till honom: Gack bort,
och förstärk dig, och märk och se, hwad
du göra skall; ty konungen i Syrien
warder igenkommandes emot dig, när
året är ute:

<span style="color:#00F;" id=" 20:23">23</span>. Förty konungens tjenare i Syrien
sade till honom: Deras gudar äro
bergsgudar, derföre hafwa de wunnit oss: o
att wi måtte strida med dem på slätten;
hwad gäller, wi skulle winna dem?

<span style="font-size: 90%;">Både döpta och odöpta hedningar hafwa
ganska ömkeliga föreställningar om Gud, ty de
föreställa sig Honom efter egna tankar och
inbillningar och lära icke känna Honom af Hans
ord. Hedningarne trodde att särskilda
gudomligheter rådde öfwer berg och dalar, öfwer land
och haf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:24">24</span>. Gör alltså: Tag bort
konungarna, hwar af sitt rum, och sätt öfwerstar
i deras stad;

<span style="font-size: 90%;">Lydkonungarne woro för sin stolthets och sin
maklighets skull, (och äfwen för dryckenskaps skull,
[[#20:16|v.&nbsp;16]]) odugliga till att anföra hären.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:25">25</span>. Och skicka dig en här, sådan som
hären war, som du mist hafwer, och
hästar och wagnar, såsom de förre woro:
och låt oss strida emot dem på slätten;
hwad gäller, wi öfwerwinna dem? Han
hörde deras röst, och gjorde så.

<span style="color:#00F;" id=" 20:26">26</span>. Som nu året omgånget war,
skickade Benhadad de Syrer, och drog
upp till Aphek, till att strida emot Israel.

<span style="font-size: 90%;">Aphek, nära Jisreel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:27">27</span>. Och Israels barn skickade sig ock,
och bespisade sig, och drogo dit emot
dem, och lägrade sig emot dem, såsom
twå små getahjordar; men landet war
fullt med Syrer.

<span style="color:#00F;" id=" 20:28">28</span>. Och en Guds man gick fram,
och sade till Israels konung: Så säger
HERren: Derföre att de Syrer hafwa
sagt: HERren är en Gud på berg, och
icke en Gud i dalar; så hafwer jag
gifwit att denna stora hopen uti din
hand, att I skolen weta, att jag är
HERren.

<span style="color:#00F;" id=" 20:29">29</span>. Och de lägrade sig twärt emot
dessa i sju dagar: på sjunde dagen drogo
de tillhopa i strid. Och Israels barn
slogo de Syrer hundra tusen fotfolk af
på en dag.

<span style="color:#00F;" id=" 20:30">30</span>. Och de, som öfwer blefwo, flydde
till Aphek in i staden. Och murarne
föllo uppå de sju och tjugu tusen män,
som qwar blefwo. Och Benhadad flydde
också in i staden uti en liten kammare.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#22:25|1&nbsp;Kon. 22:&nbsp;25]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Syrerne hade förut intagit staden Aphek och
wille nu der söka sin tillflykt, men muren föll
såsom fordom Jerichos murar och begrof
flyktingarne i grus och stenhopar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:31">31</span>. Då sade hans tjenare till honom:
Si, wi hafwa hört, att Israels hus
konungar äro barmhertige konungar: så
låt oss taga säckar kring om wåra
länder, och rep kring om wara hufwuden,
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 629" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 639.jpg|band I, 629]]&thinsp;]</span></span>och gå ut till Israels konung;
tilläfwentyrs han låter din själ lefwa.

<span style="color:#00F;" id=" 20:32">32</span>. Och de bundo säckar öfwer sina
länder, och rep om sina hufwuden, och
kommo till Israels konung, och sade:
Benhadad, din tjenare, låter dig säga:
Käre, låt min själ lefwa. Han sade:
Lefwer han ännu, så är han min broder.

<span style="font-size: 90%;">Herren hade gifwit segren, han wille att den
skulle begagnas, och den fräcke Benhadad straffas
för sin hädelse, men Achab war olydig mot
Herran men höflig mot den fiendtlige hedningen,
och bewisade härmed sitt eget hedniska sinne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:33">33</span>. Och männerna togo med hast
ordet af honom, och tydde det ut för
sig, och sade: Ja, din broder Benhadad.
Han sade: Kommer, och hafwer honom
hit. Då gick Benhadad ut till honom;
och han lät honom sitta på sin wagn.

<span style="color:#00F;" id=" 20:34">34</span>. Och han sade till honom: De
städer, som min fader din fader aftagit
hafwer, will jag få dig igen; och gör
dig gator i Damascon, såsom min
fader gjort hafwer i Samarien; så will
jag fara ifrån dig med ett förbund. Och
han gjorde ett förbund med honom, och
lät honom fara.

<span style="font-size: 90%;">Benhadad återgaf nu hwad Syrerna förut
hade tagit ifrån Israels land. Syrerne hade
således haft en fast plats i Samarien, der de
hade haft besättning och embetsmän.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:35">35</span>. Då sade en man utaf de
propheters söner till sin nästa igenom
HERrans ord: Käre, slå mig; men han
nekade sig wilja slå honom.

<span style="font-size: 90%;">Propheterna talade icke blott med ord, utan
ofta med sinnebildliga handlingar, på det talet
måtte göra så mycket mera intryck.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:36">36</span>. Då sade han till honom: Derföre
att du icke hafwer hört HERrans röst;
si, så skall ett lejon slå dig, när du går
ifrån mig. Och då han gick ifrån
honom, fann honom ett lejon och slog honom.

<span style="font-size: 90%;">All olydnad emot Herrans ord är synd,
äfwen då olydnaden är förorsakad af kärlek och
wälwilja, såsom i detta fall. Lejonet war i detta
fall en bild af den hedniska makt, hwarigenom
Achab, för sin twärtemot Herrans bud wisade
otidiga, syndiga mildhet, sjelf skulle omkomma.
[[#22:34|Cap. 22:&nbsp;34]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:37">37</span>. Och han fann en annan man,
och sade: Käre, slå mig. Och mannen
slog honom, och gjorde honom sår.

<span style="color:#00F;" id=" 20:38">38</span>. Då gick den propheten bort, och
trädde fram för konungen på wägen, och
förwandlade sitt ansigte med aska.

<span style="color:#00F;" id=" 20:39">39</span>. Och när konungen for der fram
om, ropade han till konungen, och sade:
Din tjenare war utdragen midt i striden;
och si, en man war afwiken, och hade
en man till mig, och sade: Förwara
denna mannen; om han kommer bort,
så skall din själ wara i hans själs stad,
eller du skall gifwa ett centner silfwer.

<span style="color:#00F;" id=" 20:40">40</span>. Och då din tjenare der och der
beställa hade, kom han sin wäg.
Konungen sade till honom: Det är din
dom, som du sjelf afsagt hafwer.

<span style="font-size: 90%;">Så måste Achab på samma sätt som David,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#12:5|2&nbsp;Sam. 12:&nbsp;5]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#12:7|7]], fälla sin egen dom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:41">41</span>. Så strök han med hast askan af
ansigtet; och Israels konung kände
honom, att han war en af propheterna.

<span style="color:#00F;" id=" 20:42">42</span>. Och han sade till honom: Så
säger HERren: Derföre att du hafwer
släppt den man utur dina händer, som
till spillo gifwen war, skall din själ wara
för hans själ*, och ditt folk för hans
folk.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#22:34|1&nbsp;Kon. 22:&nbsp;34]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Benhadad war således af Herran bestämd att
utrotas enligt lagen, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#27:28|3&nbsp;Mos. 27:&nbsp;28]], hwilket
straff han med sitt tyranni och sina hädelser
hade förtjent.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:43">43</span>. Men Israels konung for sina
färde, illa till frids och wred, i sitt hus,
och kom till Samarien.

<span style="font-size: 90%;">Achab förstörde således sjelf både frukten af
sin seger och sin segerfröjd. Måhända hade Achab
den falska grundsats, att en konung icke skulle
för sin brottslighet och sin hädelse emot Gud
straffas så hårdt som en ringa man. Straffet
föll nu på honom sjelf.</span>

<center><span id="21"></span>
== 21. Capitel. ==

'''Naboths wingård, blod. Guds hot. Achabs synd, ånger.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 21:1"></span>Sedan detta skedt war, begaf sig, att
Naboth, en Jisreelit, hade ett wingård i
Jisreel, wid Achabs palats, konungens
i Samaria.

<span style="color:#00F;" id=" 21:2">2</span>. Och Achab talade med Naboth,
och sade: Låt mig få din wingård; jag
will göra mig der en kålgård af, efter
han ligger så nära mitt hus; jag will
gifwa dig en bättre wingård igen: eller
om dig så täckes, will jag gifwa dig der
silfwer för, så mycket han är wärd.

<span style="color:#00F;" id=" 21:3">3</span>. Men Naboth sade till Achab: Det
låte HERren wara långt ifrån mig, att
jag skulle låta dig få mina fäders arf.

<span style="color:#00F;" id=" 21:4">4</span>. Då kom Achab hem, illa till frids
och wred för det ordets skull, som
Naboth den Jisreeliten till honom talat
hade, och sagt: Jag will icke låta dig
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 630" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 640.jpg|band I, 630]]&thinsp;]</span></span>få mina fäders arf. Och han lade sig
uppå sin säng, och wände sitt anlete,
och åt intet bröd.

<span style="color:#00F;" id=" 21:5">5</span>. Då kom Isebel, hans hustru, in till
honom, och sade till honom: Hwad är
det, att din ande är så illa till frids,
och du intet bröd äter?

<span style="color:#00F;" id=" 21:6">6</span>. Han sade till henne: Jag hafwer
talat med Naboth den Jisreeliten, och
sagt: Låt mig få din wingård för
penningar; eller om du hafwer der lust till,
will jag gifwa dig en annan igen: men
han sade: Jag will icke låta dig få min
wingård.

<span style="font-size: 90%;">Det war Israeliterna icke tillåtet att sälja
sitt fädernearf; det war fromhet hos Naboth,
som gjorde att han gaf ett nekande swar. Men
Achab förstod icke eller wille icke förstå detta
([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#25:10|3&nbsp;Mos. 25:&nbsp;10–17]]) och för Isebel nämner han
ej ett ord derom. Måhända war han rädd för
att reta den unga qwinnan genom att ens
nämna Herrans lag.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:7">7</span>. Då sade Isebel, hans hustru, till
honom: Hwad wore för ett rike i
Israel, om du gjorde det? Statt upp och
ät bröd, och war wid godt mod: jag
will skaffa dig Naboths den Jisreelitens
wingård.

<span style="font-size: 90%;">Grt: '''du gör nu riket öfwer Israel;''' d. ä.:
du är ju den som gör att Israel är ett
konungarike, utan dig wore det intet, derföre må du
wäl kunna finna utwäg i en så ringa sak,
antingen Naboth will eller ej.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:8">8</span>. Och hon skref bref under Achabs
namn, och beseglade det med hans signet,
och sände till de äldsta och öfwersta i
hans stad, de som bodde med Naboth.

<span style="font-size: 90%;">Det war således en qwinna, som regerade i
Israel på den tiden, och konungen war den som
måste låna sitt namn. Achabs regering är
således en spegel för många andra både i äldre och
nyare tider. Werldshistorien wisar mycket ofta,
att då gudsfruktan hos ett folk förswinner, så
blifwer styrelsen af den högste styresmannen
öfwerlemnad åt onda qwinnor eller barn eller åt
förslappade weklingar, eller högmodiga, okunniga
dårar. Då sådant inträffar, så kan man taga
för afgjordt, att swåra hwälfningar äro för
dörren.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:9">9</span>. Och skref brefwet alltså: Låter
utropa en fasta, och sätter Naboth främst
ibland folket.

<span style="font-size: 90%;">Fastedagar utropades, när någon stor synd i
landet blifwit begången, som skulle skärskådas och
försonas. Här blef Guds lag missbrukad till ett
afskywärdt skrymteri för att betäcka det nedrigaste
förräderi.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:10">10</span>. Och låter komma twå Belials
män fram för honom, som wittna, och
säga: Du hafwer wälsignat Gud och
konungen: och förer honom ut, och stener
honom till döds.

<span style="font-size: 90%;">'''Wälsigna''' bet. äfwen taga afsked af, skilja sig
wid; således wittnade dessa män, att Naboth
hade önskat att både Gud och konungen icke wore
till, och akt han icke wille weta af dem, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#1:5|Job 1:&nbsp;5]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#1:11|11]]. Detta war hädelse, och lagen fordrade
att Guds försmädare skulle stenas.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#24:11|3&nbsp;Mos. 24:&nbsp;11]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#24:16|16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#22:28|2&nbsp;Mos. 22:&nbsp;28]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:11">11</span>. De äldste och hans stads
öfwerstar, som i hans stad bodde, gjorde
såsom Isebel dem budit hade, såsom i
brefwet skrifwet war, det hon till dem
sändt hade;

<span style="color:#00F;" id=" 21:12">12</span>. Och läto utropa en fasta, och
läto Naboth sitta öfwerst ibland folket.

<span style="color:#00F;" id=" 21:13">13</span>. Då kommo de twå Belials män,
och ställde sig fram för honom och
wittnade emot Naboth inför folket, och sade:
Naboth hafwer wälsignat Gud och
konungen. Då förde de honom ut för
staden, och stenade honom ihjäl.

<span style="color:#00F;" id=" 21:14">14</span>. Och de bådade Isebel och sade:
Naboth är stenad och död.

<span style="color:#00F;" id=" 21:15">15</span>. Då nu Isebel hörde, att Naboth
war stenad och död, sade hon till Achab:
Statt upp, och tag in Naboths wingård,
den Jisreelitens, den han dig nekat
hafwer för penningar: förty Naboth lefwer
icke, utan är död.

<span style="color:#00F;" id=" 21:16">16</span>. Då Achab hörde, att Naboth war
död, stod han upp, att han skulle gå ned
till Naboths den Jisreelitens wingård,
och taga honom in.

<span style="color:#00F;" id=" 21:17">17</span>. Men HERrans ord kom till Elia
den Thisbiten och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 21:18">18</span>. Statt upp och gack ned emot
Israels konung, som är i Samarien: si,
han är i Naboths wingård, dit han
nedergången är, till att taga honom in.

<span style="color:#00F;" id=" 21:19">19</span>. Och tala med honom, och säg:
Så säger HERren: Du hafwer dräpit,
der till ock intagit. Och du skall tala
med honom och säga: Detta säger
HERren: På den staden, der hundar hafwa
slekt Naboths blod, skola ock hundar sleka
ditt blod.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#22:38|1&nbsp;Kon. 22:&nbsp;38]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:26|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Isebel hade gjort allt detta med Achabs
wetskap och samtycke, och han war såsom konung
answarig för det, som gjordes i hans namn.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:20">20</span>. Och Achab sade till Elia:
Hafwer du ju funnit mig för din fiende?
Han sade: Ja, hafwer jag så funnit dig;
derföre att du såld är till att intet annat
göra än det ondt är för HERran.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 631" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 641.jpg|band I, 631]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Har du funnit mig, du min fiende?'''
d. ä.: det är ju af hat emot mig, som du beskyller
mig för denna gerning? Propheten förklarar, att
Achab hade sålt sig till att göra det onda, så att
han war såsom en träl, som war twungen att
göra efter satans wilja. Den som synden gör,
han är syndens träl.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:21">21</span>. Si, jag skall låta komma ondt
öfwer dig, och borttaga dina
efterkommande, och skall utrota utaf Achab ock
den, som wäggen orenar*, och den som
innelyckt och igenlefd är i Israel.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#25:22|1&nbsp;Sam. 25:&nbsp;22]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:10|1&nbsp;Kon. 14:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:8|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:22">22</span>. Och skall göra ditt hus såsom
Jerobeams hus,* Nebats sons, och
såsom Baesa hus,† Ahia sons, för det
retandets skull, der du mig med förtörnat
hafwer, och kommit Israel till att synda.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#15:29|1&nbsp;Kon. 15:&nbsp;29]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#16:3|cap. 16:&nbsp;3]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#16:11|11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:23">23</span>. Och om Isebel talade HERren
desslikes, och sade: Hundar skola uppäta
Isebel wid murarna i Jisreel.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:10|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;10]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:35|35]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:24">24</span>. Hwilken af Achab dör i staden,
den skola hundar äta; och hwilken som
dör på marken, den skola fåglar under
himmelen äta.

<span style="color:#00F;" id=" 21:25">25</span>. Alltså war ingen, den så alldeles
såld war till att göra det ondt war för
HERran, såsom Achab: ty hans hustru
Isebel eggade honom dertill.

<span style="color:#00F;" id=" 21:26">26</span>. Och han gjorde sig till en stor
styggelse, så att han wandrade efter
afgudar, såsom de Amoreer gjort hade,
hwilka HERren för Israels barn
fördrifwit hade.

<span style="color:#00F;" id=" 21:27">27</span>. Då Achab dessa orden hörde, ref
han sönder sina kläder, och drog en säck
på sin kropp, och fastade, och sof i säcken,
och gick lutad.

<span style="color:#00F;" id=" 21:28">28</span>. Och HERrens ord kom till Elia
den Thisbiten, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 21:29">29</span>. Hafwer du icke sett, huru Achab
bugar sig för mig? Efter han nu bugar
sig för mig, will jag icke låta komma
det onda i hans dagar; men i hans
sons tid* skall jag låta komma det onda
öfwer hans hus.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#9:22|2&nbsp;Kon. 9:&nbsp;22]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Achabs hjerta förblef obotfärdigt under detta
yttre sken till bättring; han fruktade för den
wäldiga hotelsen och det förfärliga straffet, men
han war icke bedröfwad öfwer sina synder. Att
hans ånger icke war uppriktig wisade han dermed,
att han icke bemödade sig om att godtgöra det
myckna onda han hade gjort; det står icke att
han förstörde sina afgudar och att han återgaf
Naboths wingård åt arfwingarne, ej heller
omtalas någon annan frukt af en sann bättring.
Men äfwen den utwärtes förödmjukelsen inför
Herran war en bekännelse, att han hade syndat
och att han fruktade Herrans ord, och så
barmhertig är Herren, att Han uppsköt straffet för
denna utwärtes bättringens skull. Achab wisar
sig såsom en swag menniska, som lät leda sig af
sin ogudaktiga tilltagsna hustru, af hofsmickrare,
afgudaprester, falska propheter och willoandar.
Achab och hans hus och tillståndet i Israel på
den tiden är en ganska träffande afspegling af
tillståndet i den från Herran affallna
Christenheten. Otro och okunnighet, ljumhet och
obestämdhet hos folket, och gudlöshet och flärd och
fåfänga och lättsinnighet, samt otukt, list,
bedrägeri och wåldsamheter i många af de högas
boningar hafwa i alla tider wisat sig såsom
bedröfliga följder af ett sådant affall, som skedde i
Israel. Så snart man öfwergifwit Herran och
Hans ord, så har det onda alltid tilltagit både
såsom gudlöshet och såsom elände och lidande.</span>

<center><span id="22"></span>
== 22. Capitel. ==

'''Achabs förbund, propheter, strid, regering, död.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 22:1"></span>Och gingo tre år om, att intet örlig
war emellan de Syrer och Israel.

<span style="font-size: 90%;">Tre års bättringstid hade således Achab.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:2">2</span>. I tredje året drog Josaphat, Juda
konung, ned till Israels konung.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:2|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den fromme Josaphat trodde sannolikt Achab
om godt, ty han hade hört omtalas den
underbara segern öfwer Syrerna samt Achabs tecken
till bättring.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:3">3</span>. Och Israels konung sade till sina
tjenare: Weten I icke, att Ramoth i
Gilead är wårt, och wi sitta stilla och
taga det icke igen utur konungens hand
i Syrien?

<span style="color:#00F;" id=" 22:4">4</span>. Och sade till Josaphat: Will du
draga med mig i strid emot Ramoth i
Gilead?* Josaphat sade till Israels
konung: Jag will wara såsom du, och
mitt folk såsom ditt folk, och mina hästar
såsom dina hästar.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:3|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Benhadad hade brutit förbundet och icke
återgifwit Ramoth i Gilead, såsom han hade lofwat
göra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:5">5</span>. Och Josaphat sade till Israels
konung: Fråga dock i dag om Herrans ord.

<span style="font-size: 90%;">Josaphat war willig att hjelpa till att
återtaga denna stad, om det war Herrans wilja att
det nu skulle ske. Detta wille han nödwändigt
weta. Så skall alltid den, som fruktar Herran,
i hwarje företag fråga om det är Hans wilja.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:6">6</span>. Då församlade Israels konung
propheter wid fyra hundra män, och sade
till dem: Skall jag draga till Ramoth
i Gilead till strid, eller skall jag låta
bestå det? De sade: Drag dit upp;
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 632" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 642.jpg|band I, 632]]&thinsp;]</span></span>HERren warder det gifwande i
konungens hand.

<span style="color:#00F;" id=" 22:7">7</span>. Men Josaphat sade: Är här nu
ingen HERrans prophet mer, att wi
måga fråga af honom?

<span style="font-size: 90%;">Desse propheter wunno icke Josaphats
förtroende, de woro för många, de wisade icke sanna
propheters fromma allwar, de smickrade och
talade twetydigt. Han will derföre, att en
Herrans prophet skall rådfrågas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:8">8</span>. Israels konung sade till Josaphat:
Der är ännu en man, Micha, Jimla
son, af hwilken wi måga fråga HERran:
men jag är wred på honom; ty han
spår mig intet godt, utan allt ondt.
Josaphat sade: Konungen tale icke så.

<span style="font-size: 90%;">Achab hatade denna prophet, emedan han
talade sanningen. Denne Micha är icke samme
prophet, hwilkens bok är en af Bibelns
prophetiska böcker.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:9">9</span>. Då kallade Israels konung en
kamererare, och sade: Haf med hast Micha,
Jimla son, hit.

<span style="font-size: 90%;">Micha war sannolikt i fängelse och blef nu
derifrån hemtad. De fyra hundrade falska
propheterna, som smickrade folkets och konungens
fåfänga, hade goda dagar wid hofwet, men de
få sanna propheter, som funnos, försmäktade i
ödemarker och fängelser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:10">10</span>. Och Israels konung och
Josaphat, Juda konung, sutto hwardera på
sin stol, klädde i konungsliga kläder, på
platsen för porten af Samarien; och alla
propheterna spådde för dem.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:9|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I porten hölls rådplägning efter forntidens
bruk. De twå konungarne sutto der i
konungslig prakt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:11">11</span>. Och Zedekia, Chenaana son, hade
gjort sig jernhorn, och sade: Detta säger
HERren: Härmed skall du stöta de
Syrer, till dess du gör ände på dem.

<span style="font-size: 90%;">Genom denna bildliga eller symboliska
handling wille Zedekia göra sina ord rätt tydliga och
gifwa dem så mycket större eftertryck.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:12">12</span>. Och alla propheterna spådde
sammalunda, och sade: Drag upp till
Ramoth i Gilead, och far lyckosamligen:
HERren warder det gifwande i konungens hand.

<span style="color:#00F;" id=" 22:13">13</span>. Och budet, som bortgånget war
till att kalla Micha, sade till honom:
Si, propheternas tal är endrägteligen
godt för konungen; så låt nu ditt tal
ock wara såsom deras tal, och tala det
godt är.

<span style="color:#00F;" id=" 22:14">14</span>. Micha sade: Så sannt som
HERren lefwer, jag skall tala det, som HERren
mig sägande warder.

<span style="color:#00F;" id=" 22:15">15</span>. Och då han kom till konungen
sade konungen till honom: Micha, skola
wi draga till Ramoth i Gilead till att
strida; eller skola wi låta det bestå? Han
sade till honom: Ja, drag dit upp, och
far lyckosamligen: HERren warder det
gifwande i konungens hand.

<span style="font-size: 90%;">Emedan Micha hade fått tillsägelse att tala
efter konungens önskan såsom de falske
propheterna, så gaf han samma swar, som de, men
på ett sådant sätt, att man mycket lätt såg hans
mening.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:16">16</span>. Konungen sade åter till honom:
Jag beswär dig, att du icke annat säger
mig än sanningen i HERrans namn.

<span style="color:#00F;" id=" 22:17">17</span>. Han sade: Jag såg hela Israel
förströdd på bergen såsom får, de ingen
herde hafwa: och HERren sade: Hafwa
desse ingen herre? Hwar och en wände
om hem igen med frid.

<span style="font-size: 90%;">Då konungen beswor honom i Herrans namn,
så talade han nu också i Herrans namn. Denne
syn hade afseende på den jordiska följden af
Achabs fall, som uppfylldes [[#22:34|v.&nbsp;34—36]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:18">18</span>. Då sade Israels konung till
Josaphat: Hafwer jag icke sagt dig, att
han intet godt spår mig, utan allt ondt?

<span style="font-size: 90%;">Konungen talar här, såsom om det berodde
på prophetens wilja. Han talar likaså
oförståndigt, som då okunniga, werldsligt sinnade
menniskor kalla trogna predikanter kärlekslösa,
derföre att de med redligt allwar förkunna
Herrans ord, warna för synd och straff och
förmana till bättring.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:19">19</span>. Han sade: Derföre hör nu
HERrans ord: Jag såg HERren sitta på
sin stol; och all himmelska hären stå der
när Honom på Hans högra sida och,
Hans wenstra.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:18|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:20">20</span>. Och HERren sade: Ho will
komma Achab i det sinnet, att han drager
upp, och faller i Ramoth i Gilead? Och
en sade det, och den andre det.

<span style="font-size: 90%;">Propheten berättar här en annan syn, i
hwilken Herren hade låtit honom blicka in i det
fördolda; propheten fick liksom wara med i Guds
rådkammare. Herren wille straffa Achab för
hans skrymtaktighet och fortfarande obotfärdighet,
men Han wille icke sända detta straff på annat
sätt, än blott öfwerlemna Achab åt sitt eget
syndiga sinne och åt de falska propheterna. Då
Herren öfwerlemnar en menniska åt sig sjelf och
åt falska medmenniskor, så kommer straffet af sig
sjelft, utan att Herren uträcker en straffande
hand. Af Herrans fråga till den församlade
osynliga hären: <b>Ho will komma Achab i det
sinnet, att han drager upp och faller i
Ramoth i Gilead,</b> få wi ingalunda draga den
slutsats, att Han uppmanade dertill, utan Han</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 633" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 643.jpg|band I, 633]]&thinsp;]</span></span><span style="font-size: 90%;">frågade, för att på det utlåtande, som de gåfwo,
swara med wägran eller bifall. Med den
himmelska hären förstås här icke blott ljusets andar,
äfwen menniskornas fiende, som inblandar
sig med såsom åklagare, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#1:6|Job 1:&nbsp;6]]. Och
honom stå många falska andar till buds. Denne
fiende är en lögnare och en mandråpare, han
kallas lögnens fader, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#8:44|Joh. 8:&nbsp;44]]. Då en
menniska älskar lögnen och hatar sanningen, och alla
warningar äro förgäfwes, så tillåter Herren, att
den menniskan blir af lögnens ande ännu mera
bedragen. Achab hade ofta och troget blifwit
warnad genom den store propheten Elia och
genom Micha, som ännu stod inför honom med
ett sanningens wittnesbörd. Men då Achab icke
wille lyda sanningen, utan i sin obotfärdighet
mognade till sin undergång, så tillät den
rättfärdige Guden, att Achab nu förfördes, att skynda
till sin undergång, af samma willoandar, som
förut förfört honom till att synda. Det är ganska
wanligt i Herrans styrelse, att sjelfwa straffet
står i sammanhang och förwandtskap med
synden och dess orsak.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:21">21</span>. Då gick en ande ut, och steg
fram för HERran,* och sade: Jag will
komma honom i det sinnet, HERren
sade till honom: Hwarmed?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#1:6|Job 1:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:22">22</span>. Han sade: Jag will utgå, och
will wara en falsk ande uti alla hans
propheters mun. Han sade: Du skall
komma honom i det sinnet, och få
framgång; gack åstad och gör alltså.

<span style="font-size: 90%;">Märkom wäl: Herren gaf åt denne falske
ande icke befallning, utan tillåtelse att utföra sitt
onda uppsåt, och Achab fick just hwad han wille
hafwa, bedrägliga swar af sina propheter. <b>Du
skall komma honom i det sinnet,</b> d. ä.: det
skall lyckas dig att bedraga honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:23">23</span>. Nu se, HERren hafwer gifwit en
falsk ande uti alla dessa dina propheters
mun; och HERren hafwer talat ondt
öfwer dig.

<span style="font-size: 90%;">'''Herren hafwer gifwit en falsk ande,''' d. ä.:
Herren har tillåtit lögnens ande att genom alla
dina propheter tala efter din önskan. Märkom
här: <b>På samma gång, som denna tillåtelse
af Herren war gifwen, lät Herren Achab
weta det, och warnade honom deremot;</b>
ännu hade Achab således kunnat förkasta lögnen
och wälja sanningen, om han hade welat. I
hwarje frestelse höres sanningens röst i
samwetet, till dess den qwäfwes; såsom Micha sattes i
fängelse, så sättes ofta samwetet i fängelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:24">24</span>. Då gick Zedekia fram, Chenaana
son, och slog Micha wid kindbenet och
sade: Huru? Hafwer då HERrans Ande
öfwergifwit mig, och talat med dig?

<span style="font-size: 90%;">Se, huru Zedekia wille handgripligen bewisa,
att han war en sann prophet. Det är på
samma sätt som falska propheter i alla tider genom
wåldsamhet welat bewisa sin sak, så snart de hafwa
wågat det. Hwarje affällig kyrka begagnar
alltid wåld och förföljelse i stället för bewis.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:25">25</span>. Micha sade: Du skall få se det
på den dagen, då du går utur den ena
kammaren uti den andra, att du må
förgömma dig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#20:30|1&nbsp;Kon. 20:&nbsp;30]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:26">26</span>. Israels konung sade: Tag Micha,
och låt honom blifwa när Amon,
borgmästaren, och när Joas, konungens son.

<span style="color:#00F;" id=" 22:27">27</span>. Och säg: Detta säger konungen:
Sätter denna i fängelse, och spiser
honom med bedröfwelses bröd och watten,
till dess jag kommer igen med frid.

<span style="font-size: 90%;">Tydligare kunde icke Achab bewisa sitt hat
emot sanningen än med denna wåldsamhet emot
den man, som sagt honom sanningen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:28">28</span>. Micha sade: Kommer du med
frid igen, så hafwer icke HERren talat
genom mig. Och sade: Hörer här uppå
allt folk.

<span style="font-size: 90%;">Micha war wiss på sin sak, han tog hela
folket till wittne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:29">29</span>. Alltså drog Israels konung och
Josaphat, Juda konung, upp till
Ramoth i Gilead.

<span style="color:#00F;" id=" 22:30">30</span>. Och Israels konung sade till
Josaphat: Jag will förkläda mig och
komma i striden; men du klädd i dina
egna kläder. Israels konung förklädde
sig, och drog i striden.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:29|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;29]].</span>

<span style="font-size: 90%;">På detta sätt sökte Israels konung genom
falskhet och förklädning att undgå straffet. Han
hade således ändå för den sanne prophetens ord
en hemlig fruktan, som han blott ofullkomligt
kunde dölja. Sannolikt tänkte han, att, om
striden utföll illa, skulle Josaphat, som hade sin
konungaprakt uppå, blifwa dödad i hans ställe;
han war således förrädare mot sin wän och
bundsförwandt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:31">31</span>. Men konungen i Syrien böd sina
öfwersta öfwer hans wagnar, som woro
twå och trettio, och sade: I skolen icke
strida antingen emot små eller stora;
utan emot Israels konung allena.

<span style="color:#00F;" id=" 22:32">32</span>. Och då de öfwerste sågo
Josaphats wagnar, mente de, att det hade
warit Israels konung, och föllo till
honom med striden; men Josaphat ropade.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:31|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;31]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:33">33</span>. Då nu de öfwerste för wagnarna
sågo, att det icke war Israels konung,
wände de tillbaka igen ifrån honom.

<span style="color:#00F;" id=" 22:34">34</span>. Och en man bände sin båge hårdt,
och sköt Israels konung*, emellan
magen och lungorna. Och han sade till
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband I, 634" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages">[&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 644.jpg|band I, 634]]&thinsp;]</span></span>sin forman: Wänd din hand, och för
mig utur hären, ty jag är sårad.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#20:42|1&nbsp;Kon. 20:&nbsp;42]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Hårdt,''' grt.: i sin enfaldighet; han sköt af
ungefär och kände icke den man, han träffade, men
en rättfärdig Försyn förde pilen till sitt mål.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:35">35</span>. Och striden wardt swår i den
dagen. Och konungen stod uppå wagnen
emot de Syrer, och om aftonen blef
han död; och blodet flöt utaf såret midt
i wagnen.

<span style="color:#00F;" id=" 22:36">36</span>. Och man lät utropa i hären, då
solen gick neder, och säga: Hwar och en
gånge i sin stad och i sitt land.

<span style="color:#00F;" id=" 22:37">37</span>. Alltså blef konungen död, och
wardt förd till Samarien, och de
begrofwo honom i Samarien.

<span style="color:#00F;" id=" 22:38">38</span>. Och då de twådde wagnen wid
dammen för Samarien, slekte hundar
hans blod; och skökor twådde honom,
efter HERrans ord, det Han talat hade.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#21:19|1&nbsp;Kon. 21:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Hären förströdde sig, konungen dog i förakt,
hundar slekade hans blod, hans lik blef twaget
af skökor. Af ärliga menniskor war han
öfwergifwen, lik och blod förorenade, derföre blefwo
orena menniskor anwända till twagningen.
Äfwen häruti wisar sig ett rättfärdigt straff.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:39">39</span>. Hwad mer af Achab sägandes är,
och hwad allt han gjort hafwer, och om
det elfenbenshus, som han byggde, och
om alla de städer, som han byggde, si,
det är skrifwet i Israels konungars
Chrönika.

<span style="color:#00F;" id=" 22:40">40</span>. Alltså afsomnade Achab med sina
fäder, och hans son Ahasia wardt konung
i hans stad.

<span style="color:#00F;" id=" 22:41">41</span>. Och Josaphat, Asa son, wardt
konung öfwer Juda i fjerde året Achabs,
Israels konungs.

<span style="color:#00F;" id=" 22:42">42</span>. Och war fem och trettio år
gammal, då han wardt konung, och regerade
fem och tjugu år i Jerusalem; hans
moder hette Asuba, Silhu dotter.

<span style="color:#00F;" id=" 22:43">43</span>. Och wandrade uti all sin faders
Asa wäg, och gick icke derifrån, och gjorde
det HERran behagade.

<span style="color:#00F;" id=" 22:44">44</span>. Dock kastade han icke bort de
höjder; och folket offrade och rökte ännu
på höjderna.

<span style="font-size: 90%;">Ehuru denne konung war from, så kunde
han dock icke förmå folket att öfwergifwa
afguderiet på höjderna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:45">45</span>. Och han hade frid med Israels
konung.

<span style="color:#00F;" id=" 22:46">46</span>. Hwad nu mer af Josaphat
sägandes är, och hans makt, hwad han
gjort, och huru han stridt hafwer, si, det
är skrifwet i Juda konungars Chrönika.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#18:1|2&nbsp;Chrön. 18:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:47">47</span>. Och fördref han desslikes ur
landet, hwad ännu qwar war af de
roffare,* som i hans faders Asa tid igenblefne
woro.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#15:12|1&nbsp;Kon. 15:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#14:24|cap. 14:&nbsp;24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:48">48</span>. Och ingen konung war i Edom;*
men en höfwitsman war regent,
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#8:14|2&nbsp;Sam. 8:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I Edom war en Ståthållare insatt af Juda
konung. Denne måste Edomiterna anse såsom
sin konung. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#3:9|2&nbsp;Kon. 3:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:49">49</span>. Och Josaphat hade låtit göra
skepp i hafwet, som skulle till Ophir att
hemta guld; men de foro icke åstad, förty
de wordo sönderslagna i Ezion-Geber.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#20:36|2&nbsp;Chrön. 20:&nbsp;36,&nbsp;37]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:50">50</span>. På den tiden sade Ahasia, Achabs
son, till Josaphat: Låt mina tjenare fara
med dina tjenare i skeppen; men
Josaphat wille icke.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#20:35|2&nbsp;Chrön. 20:&nbsp;35]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:51">51</span>. Och Josaphat afsomnade med
sina fäder; och wardt begrafwen med
sina fäder uti Davids hans faders stad.
Och Joram, hans son, wardt konung i
hans stad.

<span style="color:#00F;" id=" 22:52">52</span>. Ahasia, Achabs son, wardt konung
öfwer Israel i Samarien, i sjuttonde
året Josaphats, Juda konungs, och
regerade öfwer Israel i twå år.

<span style="color:#00F;" id=" 22:53">53</span>. Och gjorde det ondt war för
HERran, och wandrade i sin faders och
sin moders wäg, och i Jerobeams,
Nebats sons, wäg, hwilken Israel kom till
att synda.

<span style="color:#00F;" id=" 22:54">54</span>. Och han tjente Baal, och tillbad
honom, och förtörnade HERran Israels
Gud, såsom hans fader gjorde.

<span style="font-size: 90%;"><b>Herren är konung, och hafwer sitt rike,
så widt som werlden är, beredt, att det
blifwa skall, och dömer folken rätt.</b>
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#96:10|Ps. 96:&nbsp;10]].</span>

<center>'''Ände på den Första Konunga-Boken.'''</center{| style="width:100%; margin-top:5px; border:1px solid #ADA; background-color:#E4F2E4; text-align:left; font-size:0.9em;"
|-
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: left; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|style="width: 60%; text-align: center;"|<table  style="width: 100%; text-align: center;" >
<tr><td><span id=ws-title style="font-size: larger; font-weight:bold; ">S. Barthelemy under svenskt välde</span></td></tr><tr><td>av <span id=ws-author>[[Författare:Erik Olof Emanuel Högström|Erik Olof Emanuel Högström]]</span></td></tr>
</table>
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: right; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|}
<table style="width: 100%; border-bottom: 1px solid #ADA; background: #f0f0ff; font-size:90%">
<tr>
<td>Utgiven 1888 [[Index:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu|index]]</td>
</tr>
</table>


<div style="margin: 4em; text-align:justify">
<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/4|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center>
<big><big><span style="letter-spacing:0.125em">S. BARTHELEMY</span> </big></big>

<big>UNDER SVENKT VÄLDE.</big>

____________


'''AKADEMISK AFHANDLING''' 

<small>SOM MED TILLSTÅND AF</small> 

VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS 

I UPSALA

HUMANISTISKA SEKTION 

<small>TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES</small> 

<small>AF</small> 

'''E. O. E. HÖGSTRÖM,''' 

<small>FILOSOFIE LICENTIAT AF NORRLANDS NATION.</small> 

Å LÄROSALEN N:o IV 

LÖRDAGEN DEN 24 NOV. 1888 

<small>P. V. T. F. M.</small> 

_______________


UPSALA 1888. 

<small><span style="font-variant:small-caps">Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktiebolag</span>.</small></center>



<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/5|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>De källor, jag anlitat för min afhandling: S. Barthelemy
under svenskt välde, äro till allra hufvudsakligaste del den i
Riksarkivet befintliga s. k. Barthelemysamlingens handskrifter.

<center>'''Rättelse:'''</center> 

Sid. 1 rad. 2 uppifr. ''står:'' 121,14 qv.-kilom., ''läs:'' 21,14 qv.-kilom.



<span class="ws-noexport; noprint" id="s1" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/6|1]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Ön S. Barthelemy, som är en af de minsta af de 
små Antillerna, upptagande endast en yta af 121,14 
qv.-kilom., omges af öarne S. Martin, Saba, S. Eustache, S. 
Christophe och Barbuda. Öns östligaste punkt ligger på 
17° 53' n. b. och ungefar 45° v. om Ferro. 

Barthelemy koloniserades 1648 af fransmän<ref>Sundler: Geografiskt Lexikon.</ref>. År 
1658 öfvergick ön jemte flera andra vestindiska öar, såsom 
S. Christophe och S. Croix, genom köp i
Malteserriddarnes händer<ref>Falkenstein: Geschichte des Johanniter-Ordens.</ref>. Men dessa vanskötte den fördelaktiga affär, 
de härmed gjorde, till den grad, att de snart sågo sig 
nödsakade att afstå från de omtalade öarne, som då
köptes af Frankrike. På detta sätt kom S. Barthelemy 
1665 under franskt välde, hvarunder ön oafbrutet förblef 
till 1784, då den blef en svensk besittning. 

Det var på sin italienska resa, som Gustaf III
förvärfvade denna ö. På återvägen från Italien besökte 
han nämligen Paris, och här afslöts en traktat,
hvarigenom Frankrike afträdde Barthelemy och dess dependentier 
till Sverige. 

I en skrifvelse af den 8 Juli 1784 underrättar
Gustaf den hemmavarande regeringen derom, att han
medgifvit fransmännen rättighet till en entrepot i Göteborgs 
hamn, hvaremot Frankrike afstått en redan 1741 erhållen 
förmån att som upplagsort för franska varor använda 
Wismar, hvaraf franska handlande dock ej skola hafva 
begagnat sig, och dessutom till Sveriges konung och 
krona öfverlemnat ön S. Barthelemy<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s2" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/7|2]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Den 7 Mars 1785<ref>Rapport af detta datum från Rayalin.</ref> synes ön faktiskt hafva kommit 
i svenskarnes händer. Den öfverlemnades då af 
S. Barthelemys och S. Martins ståthållare, chevalier de Durat, 
i baron S. M. Rayalins vård. Rayalin blef nu öns förste 
svenske guvernör. Doktor Fahlberg blef 
guvernementssekreterare, S. Thunborg blef svensk prest på ön, och 
garnisonen stod under befäl af P. H. Rosenstein. 

Då Barthelemy blef svensk koloni, te sig dess 
förhållanden i en mörk dager. Hela invånareantalet 
uppgick blott till 739 personer, hvaraf 458 voro hvita — 
fransmän, engelsmän och holländare — och 281 negrer.
Den odlade jorden på ön var visserligen god, men 
befann sig i händerna på 9 jordbrukare. Taflans ljusaste 
punkt var den förträffliga hamnen — le Carenage <ref>Chevalier de Durat: Observation sur l’Isle de S. Barthelemy.</ref>. 

Rayalin klagar öfver, att omkostnaderna derute i 
början varit stora, men säger sig på samma gång hysa 
godt hopp, att kolonien i framtiden skall bära sig <ref>Rapport af {{Bråk|20|5}} 1785.</ref>.

Det danska justitierådet och handelsagenten 
Willman, som synes af svenska regeringen hafva blifvit 
vidtalad att yttra sig om de vestindiska förhållandena, 
hvartill han på grund af sin stora handel i de vestindiska 
farvattnen var synnerligen lämplig, ger i ett längre 
utlåtande en bild af ställningen på Barthelemy strax efter 
föreningen med Sverige samt föreslår ock medel, 
hvarigenom densamma kan upphjelpas och förbättras <ref>Promemoria af {{Bråk|8|10}} 1785.</ref>. Öns 
omkrets var liten, folknummern låg, och produkterna få. 
Fiske, kalkbränning och boskapsskötsel voro invånarnes 
vigtigaste näringsgrenar. Af socker och bomull samt 
öns öfriga produkter kunde ön på sin höjd utskeppa 4 
laster årligen. Någon egentlig marknad för sina 
produkter kunde ej Sverige få derute, om ön stängdes för 
främlingar. Willmans åsigt är derför, att de 
grundsatser, staterna på denna tid i allmänhet tillämpade på sina
<span class="ws-noexport; noprint" id="s3" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/8|3]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>kolonier, i det främmande magters fartyg äfven i 
fredstid vägrades tillträde, ej här äro användbara. Exempel 
på afvikande från dessa maximer hafva förut 
förekommit, i det kolonier, som ej sjelfva burit sig, af sina 
moderstater gjorts till frihamnar. På detta sätt hafva säten 
för en blomstrande handel skapats, hvarpå Antillernas 
frihamnar, S. Eustache och S. Thomas äro goda bevis. 
Derför bör ock Barthelemy förses med frihamnsrättigheter. 

I denna promemoria har Willman, som synes hafva 
varit i besittning af för sin tid vidsträckta vyer på 
handelns område, fästat svenska regeringens uppmärksamhet 
på det medel, som sedermera under gynsamma yttre 
förhållanden skulle bevisa sig mägtigt att göra Barthelemy 
till en liten guldgrufva för svenska staten. Som vi sedan 
skola få se, blef nämligen just den omständigheten, att 
svenska regeringen gaf Barthelemy karakteren af 
frihamn <ref>Genom kongl. kungörelsen af {{Bråk|7|9}} 1785 inrättades å Barthelemy 
en Porto Franco.</ref>, att främmande magters handel här på neutral 
mark frigjordes från annorstädes tryckande bojor, den 
kraftiga häfstången till koloniens lifliga uppblomstring 
under flera årtionden. 

Vid 1785 års slut hade folkmängden växt till 950
personer, hvaribland 542 voro fria och 408 slafvar. Den
svenska besättningen på ön uppgick, då både befäl och
manskap inräknades, till en styrka af 56 man <ref>Rayalins rapport af {{Bråk|12|12}} 1785.</ref>.

Handeln omgafs på denna tid fortfarande af
hämmande skrankor. Så brukade handeln på vissa
utländska orter ingalunda vara hvarje medborgare fri och öppen,
utan lades i stället i händerna på privilegierade
kompanier.

Detta blef ock här i Sverige fallet med den handel
på Vestindien, som naturligtvis skulle uppstå genom
förvärfvandet af en koloni i de vestindiska farvattnen.

Ett vestindiskt kompani upprättades nu härför,
liksom Sverige sedan 1731 hade ett ostindiskt.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s4" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/9|4]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Mellan detta vestindiska kompani och guvernören 
öfver Barthelemy delades magten på ön <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. År 1786 den 
31 Oktober utfärdade Gustaf III från Upsala för sagda 
kompani privilegier på 15 år, räknade från den 1 Januari 
1787, att idka sjöfart och handel på S. Barthelemy och 
öfriga till Vestindien hörande öar samt Norra Amerika. 
Härvid skulle följande vilkor iakttagas — naturligtvis 
dock med den inskränkning att de skulle träda i 
bakgrunden för de särskilda bestämmelser, andra magter, 
som kunde ega besittningar i dessa trakter, hvarmed 
vestindiska kompaniet kunde komma i beröring, med 
afseende på samfärdseln med dessa besittningar kunde hafva 
fastslagit. Den fond, som var behöflig för kompaniets 
upprättande, skulle samlas genom aktieteckning. 
Kompaniet får tillåtelse att bruka, befrakta och utsända så 
många fartyg, som dess handel kan tarfva. Dess fartyg 
hafva rätt att föra svenska statens flagga och vimpel. 
Blir kompaniet under sin sjöfart och handel föremål för 
kränkningar och förolämpningar, bemyndigas det att på 
hvad sätt som helst söka skaffa sig upprättelse och att 
sätta våld mot våld samt försäkras om svenska 
regeringens beskydd. 

Kompaniets direktörer erhålla rättighet att till den 
vestindiska handelns fromma besluta sådana reglementen 
och förordningar, som ej öfverskrida de gränser, 
privilegierna uppdraga, och skola dessa reglementen och 
förordningar ega samma gällande kraft, som om de af kongl. 
majestät stadfästats. Direktörerna till- och afsätta 
kompaniets högre och lägre betjening. Vidare beklädes 
kompaniet med en viss judiciell myndighet. Dess 
hufvudkontor ligger i Stockholm. För varor, som föras från 
den ena hamnen till den andra inom riket, befrias 
kompaniet från all landtull, och för de varor, som komma 
utifrån, från sjötullen. De varor, som utföras till 
Barthelemy, skola på dertill af direktionen bestämd tid
<span class="ws-noexport; noprint" id="s5" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/10|5]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>uttagas ur kompaniets magasin och på offentlig auktion 
försäljas. Kompaniet får rätt att uppbära svenska 
statens inkomster af ön, som tull-, hamn-, pass-, vågpengar 
samt kapitationsafgiften och inkomsterna af saltkrikorna. 
Deremot åligger det detsamma att förbättra hamnen och 
saltkrikorna och aflöna de embets- och tjenstemän, som 
i och för den allmänna ordningens upprätthållande och 
rättsskipningen erfordras. Men regeringen åtager sig 
underhållet af guvernör och garnison, hvaremot 
kompaniet afstår en fjerdedel af ofvannämda inkomster. 

Byggnaderna på ön öfvertagas och underhållas af 
kompaniet, om de ej direkt höra till guvernementet och 
garnisonen. Slutligen säger oktrojen uttryckligen, att 
ingen kan komma i åtnjutande af kompaniets förmåner, 
om han ej ingår i detsamma. 

Af samma datum, som den oktroj hvars 
hufvudinnehåll vi nu anfört, är ock det första reglementet 
angående ön Barthelemys styrelse och förvaltning. Häri 
stadgas först rörande guvernörens befogenhet, att han har 
att ombesörja allt, som står i samband med öns försvar, 
att han för befäl öfver den på ön förlagda svenska 
garnisonen och den milis, som kommer att upprättas bland 
invånarne, samt att han enligt särskild instruktion 
sköter de förhållanden, hvari ön kan komma att invecklas 
gent emot främmande magters befälhafvare i de 
vestindiska farvattnen <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. 

Vidare förordnar 1786 års reglemente, att alla 
justitie-, polis- och ekonomieärenden skola upptagas och 
afgöras af en konselj, bestående af 8 personer. I 
konseljen presiderar guvernören som ordförande. De sju 
öfriga ledamöterna äro 1) vestindiska kompaniets förste 
man på ön, som under titel af intendent står i spetsen 
för dervarande hufvudkontor, 2) en justitiarie, som tillika 
för protokollet i konseljen, 3) den äldste af kompaniets 
assistenter på ön, 4) 4 af öns ständiga invånare bland 
dem sjelfva valda personer.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s6" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/11|6]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Svenska lagar och förordningar skola i lagskipnings- 
och ordningsmål vara konseljens rättesnöre. Dock må 
äfven nödig hänsyn tagas till de bruk och sedvänjor, 
som förut förefinnas på Barthelemy. Konseljen eger 
rätt att besluta och tillämpa nya förordningar, som tills 
vidare hafva gällande kraft. De skola dock underställas 
kongl. majestäts ompröfning. Alla domar skola genast 
verkställas. Dock bildas härifrån undantag af de 
brottmål, som gå å ära och lif, samt de civilmål, hvari 
värdet af det omtvistade stiger till ett visst högre belopp. 
I båda dessa fall underställes domen en sista instans i 
Sverige. Konseljen är beslutsmässig, om fem ledamöter 
närvara och i besluten deltaga. Likväl måste för alla 
vigtigare måls afgörande alla ledamöter vara tillstädes. 

Öns drätsel handhar och besörjer kompaniet genom 
de tre första ledamöterna af konseljen. Dessa till- och 
afsätta å kompaniets vägnar tull- och uppbördstjenstemän. 

Guvernören ålägges att gifva kompaniet all den 
handräckning, det kan behöfva. 

Enligt detta reglemente var det egentligen endast 
den militära magten, som stod till guvernörens fulla 
förfogande. På alla öfriga frågor utöfvade vestindiska 
kompaniets embetsmän ett bestämmande inflytande. 
Justitiarien Johan Norderling, som sedermera blef svensk 
guvernör på ön, uttalar 1788 som sin åsigt <ref>Memorial af {{Bråk|27|12}} 1788.</ref>, att det vore 
lugnare och bättre, om det militära öfverväldet utbyttes 
mot ett civilt, och den af konglig majestät förordnade 
konseljen komme till stånd. Han påpekar särskildt den 
fara, som kunde uppstå för ön och kompaniet, om en 
illasinnad guvernör finge all magt i sin hand. 

Den 24 Januari 1789 församlades första gången 
Barthelemys konselj<ref>Rapport af {{Bråk|24|1}} 1789.</ref>. Ordförande var då vice guvernören 
P. H. Rosenstein, som redan 1787 tyckes hafva beklädt 
denna post. Vidare voro närvarande Johan Norderling 
och 4 af öns egna invånare. Dessa senare hade tillsatts
<span class="ws-noexport; noprint" id="s7" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/12|7]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på det sätt, att vice guvernören utsett dem bland de 8 
kandidater, som öns befolkning gett det högsta röstetalet. 

Att äfven andra åsigter om nyttan af 1786 års 
reglemente hystes på ön, visar en skrifvelse af 1790<ref>“Pro memoria“ af {{Bråk|17|9}} 1790.</ref>, 
hvari framhållas de olägenheter, som kunna uppstå deraf, 
att konseljen vore domför, om 5 ledamöter vore
närvarande. Häraf kunde nu följa, att kompaniets tre
embetsmän, om de vore på en gång närvarande i konseljen, 
satte allmänt väl å sido för enskildt intresse och
öfverröstade de två andra. För detta onda kunde endast
rådas bot på det sätt, att det bestämdes, att konseljen i 
alla ärenden af ekonomisk eller administrativ art skulle 
bestå af 7 personer, kompaniets embetsmän inräknade. 
Detta förslag föranledde ej till någon åtgärd från
regeringens sida, utan 1786 års reglemente fortfor att gälla 
till 1805. 

Det är omöjligt att med stöd af de handlingar, som 
stått mig till buds, ge någon fullständigare skildring af 
Barthelemys historia under den första tiden efter
föreningen med Sverige. Guvernörernas rapporter äro högst 
knapphändiga och ofullständiga, och det är först, sedan 
man kommit in på 1800-talet, som ett klarare ljus
börjar sprida sig öfver öns förhållanden. För denna tid 
måste jag inskränka mig till att gifva några spridda drag. 

Rosenstein får den 3 Februari 1790 tillstånd att 
återvända till Sverige, och Carl Fredrik Bagge blir i 
hans ställe förordnad att vara kommendant på ön, 
hvilket på denna tid, då hufvudsakligen den militära magten 
låg i guvernörens hand, är liktydigt med guvernör.
Samtidigt konstitueras på vestindiska kompaniets begäran 
E. Röhl till dess agent i Vestindien (= intendent efter 
1786 års reglemente) <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>.

1791 omtalar Bagge i sina rapporter, att
guvernementssekreteraren Fahlberg upprättat en jordebok öfver 
ön och en karta öfver Barthelemy och S. Martin. Den
<span class="ws-noexport; noprint" id="s8" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/13|8]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>franska revolutionsyran hade redan börjat gripa omkring 
sig på de franska öarne i de vestindiska farvattnen. En 
hop “patrioter“ hade ock kommit öfver till Barthelemy 
och der börjat uppvigglingsförsök. Invånarne hade deraf 
blifvit något anstuckna, så att de börjat visa ohörsamhet 
mot öfverheten. Så t. ex. nekade de att förbättra
vägarne på ön, föregifvande att de redan voro i nog godt 
stånd. Ställningen var ej riktigt lugnande, helst som 
den svenska garnisonen sammansmält till 23 man, hvaraf 
de flesta voro gamla och sjukliga. Med anledning bäraf 
begär Bagge förstärkning af nytt och stridsdugligt
manskap <ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 

1792 upprepar Bagge samma klagovisor. Nu hade 
han derjemte råkat i delo med vestindiska kompaniets 
agent, Röhl, som å kompaniets vägnar gjorde anspråk 
på åtskilliga hus och tomter i Gustavia <ref>Gustavia blef efter Barthelemys förening med Sverige namnet 
på dess enda stad.</ref>, hvilka Bagge 
anser tillhöra svenska staten. Huru denna tvist
afgjordes, upplysa ej Barthelemysamlingens papper. 

Röhl inberättar i flera skrifvelser för 1793 till
kanslikollegium, att kaperierna i de vestindiska farvattnen 
tagit en vildsint fart. Öns och kompaniets fartyg
uppbringades och konfiskerades af engelsmännen. Röhl hade 
emot dem yrkat på fasthållandet af 1780 års “neutrala 
Handels- och Navigationsconvention“ (= den väpnade 
neutraliteten af 1780), men utan framgång, ty
engelsmännen påstodo, att de aldrig antagit dess vilkor, och 
att personer af hvilken nation som helst, hvilka
handlade med de franska besittningarne, förverkade fartyg 
och last. Röhl fruktar derför, att det hopp, man hyst, 
att Barthelemy skulle under skyddet af Sveriges
neutralitet uppblomstra som sätet för en liflig transitohandel, 
ej skall gå i fullbordan. 

Från år 1794 hafva vi ett talande bevis på det ofog, 
England bedref till sjös. Vestindiska kompaniet köpte
<span class="ws-noexport; noprint" id="s9" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/14|9]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nämligen af svenska regeringen 3,000 centner krut och 
afsände dermed fartyget Neptunus till Barthelemy, hvarest 
krutet skulle försäljas. Men Neptunus uppbringades på 
vägen af ett engelskt fartyg, och krutet försåldes i
England. Kompaniets direktion gjorde då anspråk på
försäljningssumman under påstående att krutet ej varit
afsedt för Englands fiender. Huru denna tvist bilades, har 
jag mig ej bekant. 

År 1795 den 17 November erhöll Georg af Trolle 
förordnande att öfvertaga C. F. Bagges
kommendantsplats. De enda aktstycken, jag sett af honom, röra sig 
deromkring, att engelsmännen uppbringat och konfiskerat 
fartyg, tillhörande invånarne på Barthelemy. 

Åren 1798—1799 är Dreyer vestindiska kompaniets 
agent på ön. I vidlyftiga skrifvelser till kanslikollegium 
redogör han för koloniens ställning. Engelsmän och
fransmän drifva alltjemt sitt ofog i de vestindiska farvattnen, 
och svenska fartyg bli ofta offer för kapares roflystnad. 
Talrika bevis härpå anföras. Dreyer begär derför, att 
svenska regeringen måtte till dessa farvatten utsända ett 
armeradt fartyg, som kunde skydda öns skepp <ref>Svenska regeringen utsände ock 1798 kutterbriggen Huzaren, 
som likväl ej fick konvojera “mellan öarne“.</ref>. Han 
afråder från expeditioner från Sverige under dåvarande 
kritiska förhållanden, ty om man ock lyckades få igen 
det en gång kondemnerade, kunde det hända, att det 
fölle i händerna på den nations fiende, som först
kondemnerat det, och i sådant fall ansågs den senare
kondemneringen laglig. 1799 hade kaperisystemet nått sin 
spets. Kapare kryssade beständigt utefter koloniens 
kuster och snokade efter fartyg. Derför rådde den
största osäkerhet i handeln. En omständighet, som gjorde 
ställningen ännu mera kritisk, var att man fruktade, att 
amerikanarne skulle lägga embargo på alla i amerikanska 
hamnar befintliga fartyg. Detta skulle blifva den mest 
tryckande hämsko på den vestindiska handeln, och
Barthelemy, som inom egna gränser ej hade någon tillgång
<span class="ws-noexport; noprint" id="s10" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/15|10]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på lifsmedel och saknade fartyg, som kunde gå till
Europa, och derför vore hänvisadt till att hemta sina
lifsmedel från Amerika, skulle råka i yttersta trångmål<ref>Det amerikanska embargot synes hafva stannat vid blotta hotet.</ref>. 
Som bevis på, till hvilka ytterligheter uppbringningarne 
och kondemneringarne gingo, anför Dreyer, hurusom en 
skeppare från Altona blifvit uppbringad vid snart sagdt 
alla engelska öar i Vestindien och visserligen gått fri, 
men dock nödgats betala så dryga rättegångskostnader, 
att han i sista uppbringningsorten nödgats afstå både 
fartyg och last. Men under all oro hade dock en massa 
främlingar tagit sin tillflykt till ön. Dreyer, som
fruktar, att de åter skola lemna ön, om det blefve allmän 
fred, förfrågar sig angående lämpliga mått och steg för 
att hindra detta. Kolonin vore nämligen i behof af
invånare, ty den vore ej hälften så odlad och befolkad, 
som den borde vara. Barthelemy var större än S.
Eustache, och den senare ön hade dock före kriget stått i 
liflig blomstring. Vattenbristen var redan till största 
delen afhjelpt och kunde än vidare afhjelpas genom
inrättande af cisterner. Hamnen var den bästa i
Vestindien, och öns läge så godt som midt i den vestindiska 
arkipelagen synnerligt förträffligt, enär det lemnade
fördel af vinden till de flesta öar. Öns “krisis“ vore inne. 
Det gälde nu att vända den till sin fördel och draga 
nytta deraf. 

Af den 18 April 1800 finnes ett längre utlåtande af 
Barthelemys konselj, hvari den på ett upplysande sätt 
redogör för kolonins tillstånd, hvilken tillväxt och
förkofran den vunnit, och hvilka hinder varit i vägen för 
ytterligare framåtskridande, samt föreslår åtgärder, 
hvarigenom dessa hinder skulle kunna undanrödjas <ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 
Konseljen påpekar, hurusom i följd af kriget mellan
England och Frankrike och den deraf uppkommande
osäkerheten i de krigförande magternas vestindiska besittningar 
många inflyttningar till Barthelemy skett, och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s11" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/16|11]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>folkmängden sålunda betydligt ökats, samt handelsrörelsen
tilltagit, men hurusom å andra sidan kriget haft ett för 
kolonin menligt inflytande, i det en mängd korsarer
samlat sig i de angränsande farvattnen, uppbringat fartyg 
i öppna sjön samt till och med på kusterna och i
hamnen kränkt neutraliteten. Enligt konseljens uppgift var 
invånarnes antal, då ön kom under svenskt välde 1785, 
408 personer<ref>Denna uppgift torde väl endast åsyfta hvita fria — märk dock olikheten i de Durats observation.</ref>. Detta antal hade 1793 ökats till 1,488, 
hvaraf staden Gustavia, då endast sparsamt befolkad, 
hyste 568 personer. I början på år 1800 hade
folkstocken deremot växt till det betydliga antalet af öfver 
6,000 personer, hvaraf 5,000 kom på Gustavias del. 
Gustavia var nu bebygd med 871 boningshus och hade 
32 cisterner för upphemtande af nödigt vatten. Till
bevis på handelns tillväxt anför konseljen, att under de 
tre senaste åren utgått i medeltal 1,330 fartyg om året, 
årliga varustocken i rörelsen representerat ett värde af 
3 millioner piastres gourdes, och flere betydande
handelshus upprättats. 

Franska kaparne hade huserat värst till 1798. Men 
både före och efter denna tidpunkt hade engelsmännen 
i de vestindiska farvattnen spelat en för kolonins handel 
högst förderlig rol. Dessa senare försvarade sitt
handlingssätt med åberopande af en uti 1661 års traktat 
mellan Sverige och England influten artikel, hvari
“penningar och provision stämplas som contrabande“. Dessa 
kaperier stegrade assuransafgifterna oerhördt, ja
omöjliggjorde erhållandet af assurans, hvilket i sin ordning, då 
de flesta artiklar, som den talrika folkmassan behöfde, 
endast på andra orter kunde anskaffas, stegrade alla 
pris till ytterlighet. Dessa förhållanden anser konseljen 
vara hufvudorsakerna, hvarför kolonin oaktadt tillväxt 
af folkmängd och förkofran af handel dock ej tagit den 
fart och varit af den nytta för moderlandet, som kunnat
<span class="ws-noexport; noprint" id="s12" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/17|12]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>under gynsammare konjunkturer för sjöfarten påräknas. 
Sjöfarten tarfvade derför säkrare skydd. 

Men som kolonin redan kostade moderlandet nog 
mycket, hade konseljen till ett folkvaldt utskott 
öfverlemnat uppgörandet af ett förslag till beskattning, som 
skulle räcka till ej blott för bestridandet af vanliga 
utgifter, utan ock för uppgifna ändamål. Enligt konseljens 
på detta utskotts betänkande grundade slutförslag skulle 
följande fem afgifter påläggas Barthelemys invånare: 
1) Kapitation eller personlig afgift, 2) grundskatt, som 
skulle erläggas per qvadratfot för alla tomter i Gustavia, 
3) näringsskatt<ref>Näringsskatten kallas ock allmänna taxeringsmedlen.</ref>  — vissa borgerliga näringar, som 
bagare-, slagtareverksamhet skulle härifrån undantagas. 4) 
stämpelpappersafgift och tillfälliga afgifter<ref>Dessa tillfälliga afgifter bära namn av konseljintrader.</ref>, såsom för 
bouppteckningar, naturalisationsbref, slafvars manumission, 
sjöpass m. m. Vid barndop, begrafning och vigsel skulle 
ock afgifter erläggas. Dessa eller s. k. kyrkointraderna 
hade af konseljen provisionelt stadfästats, liksom ock 
näringsskatten å krogar, billarder, spelhus m. m. Öfriga 
föreslagna afgifter hänskjutas till konglig majestäts 
stadfästelse. Konseljen hade uppgjort en ny taxa för tull- 
och hamnafgifter, hvarvid afseende fästats å bristen på 
lifsmedel och trävirke, hvarför införseltullen derå satts 
lågt, men utförseltullen högt. 

Konseljen föreslår vidare, att som svenska 
undersåtar på Barthelemy skola utom dem, som der födas, 
räknas äfven de, som aflagt tro- och huldhetsed och på 
detta sätt förvärfvat naturalisation, att alla främlingar 
efter ett års vistelse på ön och derunder ådagalagt 
hedrande uppförande skola kunna erhålla naturalisation, 
och att alla, som sålunda ett år varit naturaliserade, 
skola, om de derjemte äro i besittning af en viss 
förmögenhet, förklaras för borgare. 

Vidare förordas godkännande deraf, att staden låter 
representera sig af tvenne kårer: “köpmannakomitén och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s13" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/18|13]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>de älstes kammare“. Svenska garnisonen på ön borde 
bestå af 30 man. Följande ämbetsmän voro behöfliga: 
befälhafvare, hans sekreterare, en adjutant, en medicus, 
en pastor, en underofficer, justitiarien, notarius, 
stadsingenieur, tullförvaltare, vågmästare, hamnmästare och 
en vaktmästare. 

Öfver detta konseljens utlåtande af den 18 April 
1800 afger kommerskollegiet sedan sitt utlåtande<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. I 
likhet med konseljen anser kollegiet, att handeln är 
hufvuddriffjedern till kolonins uppblomstring. Öns 
jordmån vore nämligen stenbunden, och under 5 à 6 månader 
rådde en brännande torka, ej afbruten af en enda 
regndroppe. Derför vore kolonin omöjlig för plantager. 
Blott odlingen af bomull hade i någon nämvärd grad 
krönts med framgång. Men Barthelemy vore 
medelpunkten i en rik arkipelag och hade derför af naturen 
fått sig anvisadt att egna alla sina krafter och tillgångar 
åt handel och sjöfart. Största fördelen kunde kolonin 
draga af sitt läge, om neutralitet kunde behållas, då 
krigets stormar rasade på alla sidor. Handlande skulle 
då fly dit för att finna en ort, hvarest de i lugn och 
utan tvång och dryga pålagor kunde idka sin rörelse. 
Men i en allmän fredstid skulle handeln så småningom 
aftyna, och näringarna försvinna från ett af naturen så 
missgynnadt ställe, isynnerhet om dryga afgifter, förr i 
denna verldsdel och särskildt i en frihamn okända, påläggas. 
Enär man vid Barthelemys erhållande ansåg, att den enda 
vinst, man af ön kunde draga, var att derstädes kunna 
erhålla de amerikanska varor, som Sverige behöfde, eller 
som svenska köpmän på andra orter kunde afyttra, samt 
att bereda tillfälle till förmånligare afsättning af rikets 
egna produkter och tillverkningar, inrättades genom kongl. 
majestäts kungörelse af den 7 September 1785 å 
Barthelemy en Porto Franco, “hvarest alla slag varor skulle 
få uppläggas, föryttras eller derifrån till andra orter
<span class="ws-noexport; noprint" id="s14" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/19|14]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>sändas med frihet för alla nationer att med sina fartyg 
så i krigs- som fredstider dit inlöpa, der lossa och lasta, 
samt med tillstånd för en hvar att sig derstädes nedsatta 
och handel och sjöfart idka under åtnjutande af fri 
religionsöfning och alla fri- och rättigheter, som äro ön 
tillagda eller i framtiden kunna blifva det“. De personer, 
som för skuld flydde från annan ort, skulle å ön förunnas 
en tioårig fristad. Man hade med dessa åt främlingar,
som slogo sig ned på Barthelemy, beviljade stora fri- 
och rättigheter velat komma holländare och danskar att 
draga det kortare strået, då de i sina kolonier blott 
tagit ett halft steg i denna riktning. Kollegiets åsigt 
är, att ön, om den upphör att vara frihamn, snart skall 
nedsjunka till sin forna obetydlighet, åtminstone då den 
fransk-engelska krigslågan slocknat. Både Barthelemys 
konselj och vestindiska kompaniets direktion hade uttalat 
den mening, att portofrancofriheten endast blifvit för 
vissa år beviljad. Något stöd härför hade de dock ej i 
den kungörelse af 1785, hvarur denna frihet uppspirat. 
Möjligen hade de missuppfattat den deri förekommande 
bestämmelsen om gäldbundna flyktingars rätt till 
fristad på ön i tio år. Kommerskollegiet trädde nu i 
skarpaste opposition mot denna tolkning. Under 
särskildt betonande af den likhet, som förefunnes i S. 
Barthelemys och S. Eustaches förhållanden, då ju båda voro 
“kala klippor“, och den omständighet, att holländarne 
af S. Eustache dragit den rikaste vinst, enär kolonin 
varit frihamn, föreslår kollegiet kongl. majestät att för 
Barthelemy stadfästa frihandelsrätten. 

I sådant fall skulle det ock visa sig onödigt att 
pålägga Barthelemys invånare de afgifter, som konseljen 
föreslagit. Hvad särskildt “kapitationen“ beträffar, 
anser kollegiet, att dess införande skulle vara den värsta 
örfil åt de hvita. Endast slafvar betalade på andra öar 
en dylik skatt. Och “hvarje skymt af jemlikhet mellan 
dessa klasser“ — utbrister kollegiet — “måste 
sorgfälligt undvikas“. På egentliga näringar böra ej skatt
<span class="ws-noexport; noprint" id="s15" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/20|15]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>läggas, främlingar böra ej erlägga lika stora afgifter 
som naturaliserade. Man bör i allt sitt görande 
vinnlägga sig om att locka främlingar till ön, och derför 
böra ej odrägliga bördor läggas på deras axlar. Ingen 
af de magter, som ega vestindiska kolonier, har vågat 
pålägga invånare i dessa kolonier afgifter, som varit på 
andra öar obekanta. Om handeln på Barthelemy slås i 
tryckande bojor och nedtynges af hård beskattning, 
upphör naturligtvis ock den förmån, Sverige dittills haft af 
kolonin, att dess handlande der fått vestindiska varor ur 
första hand, enär de på andra orter skola kunna säljas 
för billigare pris. Ändamålet med de föreslagna 
afgifterna — nämligen att skaffa svenska statsverket 
ersättning för dess utgifter i och för Barthelemy — kan 
vinnas, utan att nya pålagor blifva nödvändiga, så snart 
vestindiska kompaniets oktroj, som med 1801 utgår, ej 
vidare lemnar den väsentliga delen af inkomsterna åt 
kompaniet. 

Det var ej småsmulor, som under den långa 
oktrojtiden fallit i kompaniets händer. Enligt konseljens till 
dess förslag bifogade räkenskaper hade inkomsterna af 
ön åren 1787 — 1800 utgjort 145,041 piastres gourdes och 
förmodades för 1801 uppgå till 35,874, hvadan kolonin 
afkastat 180,915 piastres under kompanits femtonåriga 
oktrojtid. Då berörde oktroj upphör, vinnes äfven 
stegring af statsinkomsterna i Sverige, enär kompaniet 
åtnjuter lindring i tull för till Sverige hemförda laster. 

Enligt en konseljens ofvan anförda förslag af 1800 
bifogad tablå gestaltade sig rörelsen i Gustavia på 
följande sätt: Der funnos 40 grosshandlare (vestindiska 
kompaniet hade 5 magasin), 3 skeppskramhandlande, 17 
kramhandlande, 17 hökare, 2 assuransmäklare, 8 
värdshus och billiarder, 22 “krögare som försälja drickesvaror“, 
1 urmakare, 6 bagare, 4 slagtare, 3 segelmakare, 3 
guldsmeder, 1 grofsmed, 8 murare, 7 skeppstimmersmän, 9 
hustimmermän, 2 snickare, 6 skräddare, 3 skomakare, 1 
hattmakare, 1 modist, 6 chirurger, 5 skolor. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s16" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/21|16]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>En förteckning öfver inkommande och utgående 
fartyg har konseljen ock utarbetat för åren 1791 — 1799. 
För 1791 uppgick antalet till 512, 1792 till 511, 1793 till 
977, 1794 till 1,155, 1795 till 1,568, 1796 till 1,739, 1797 
till 1,530, 1798 till 1,109, 1799 till 1504. Värdet af de 
varor, som förtullats 1799, uppgick till: 

{|
|  ||align="right"|<small>piastres gourdes. </small>
|-
|Inkommande laster i svenska fartyg från Sverige||align="right"|36,578
|-
|d:o d:o från främmande hamnar||align="right"|6,000 
|-
|Inkommande laster i främmande europeiska fartyg från Europa||align="right"|124,324 

|-
|Inkommande laster i alla nationers fartyg från Amerika eller vestindiska öarne||align="right"|168,930 
|-
|align="right"|Summa piastres||align="right"|335,832 
|-
|Utgående laster i svenska fartyg, som gått direkt till Sverige||align="right"|179,707 
|-
|Utgående laster i svenska fartyg, som gått till främmande hamnar||align="right"|26,000 
|-
|Utgående laster som i främmande fartyg gått till Europa||align="right"|305,775 
|-
|Utgående laster i alla nationers fartyg till Amerika eller vestindiska öarne||align="right"|1,146,410 
|-
|align="right"|Summa piastres||align="right"|1,657,892 
|-
|align="right"|Inkommande||align="right"|335,832 
|-
|align="right"|Summa piastres gourdes||align="right"|1,993,724. 
|}

Man känner sig gripen af en rättvis förvåning, då 
man erfar, hvilka dimensioner, rörelsen i Gustavia, som 
15 år tillförene knappt fanns till, antagit, och huru 
Barthelemy, denna “kala klippa“, lyckats uppsvinga sig till en 
framstående plats för handel och sjöfart, hvaromkring 
Europas och Amerikas flaggor året om svajade, och som 
i sitt sköte mottog och åter derifrån utsände rika laster 
af de båda verldsdelarnes produkter. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s17" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/22|17]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Att de af konseljen enligt utlåtandet af den 18 
April 1800 föreslagna, men af kommerskollegiet afstyrkta 
pålagor verkligen erlades af Barthelemys invånare, 
styrkes af en af justitiarien Bergstedt till svenska regeringen 
aflåten promemoria af 1803<ref>Promemoria af den {{Bråk|31|8}} 1803.</ref>. Stämpelpappersafgiften 
bildade till en början ett undantag<ref>Påbjöds genom en kunglig förordning af Oktober 1804.</ref>.

År 1801 drabbades Barthelemy af en svår olycka<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 
Ryssland, Danmark, Sverige och Preussen hade 1800 
upplifvat 1780 års väpnade neutralitet, och detta förbund 
till sjöfartens skydd blef naturligtvis en nagel i ögat på 
England. För att skilja Danmark derifrån var det, som 
engelsmännen gjorde sitt bekanta anfall på Köpenhamn. 
Men äfven mot Sverige intog England en afgjordt 
fiendtlig hållning. Den 20 Mars 1801 lade nämligen 
engelsmännen utan att vara invecklade i krig med Sverige 
helt enkelt beslag på Barthelemy. J. A. Ankarheim, 
som nu är öns guvernör, berättar i en rapport af den 21 
Mars härom följande. Den 19 Mars hade en engelsk 
flotta af omkring 16 segel visat sig utanför ön. 
Ankarheim, som hade skäl att misstänka fiendtliga afsigter, lät 
då larmklockan gå, men lyckades ej till kolonins försvar 
hopsamla mer än 20 man från staden och 15 från landet, 
hvilka tillsammans med den af 18 man bestående 
besättningen naturligtvis bildade en högst otillräcklig 
försvarsstyrka. Den 20 Mars kommo brigadgeneral Fuller och 
kapten King i land och fordrade inom en timme svar 
derpå, om guvernören vore villig att lemna ön i 
engelsmännens händer eller icke. Ankarheim sammankallade 
då i största hast en krigskonselj, bestående af de svenska 
embetsmännen och några af de förnämsta borgarne i 
Gustavia, och denna konselj var ense derom, att ön 
borde öfverlemnas, då den ej hade minsta utsigt att 
kunna med framgång försvara sig mot den hotande 
öfvermagten. Guvernören påpekar särskildt, huru uselt det
<span class="ws-noexport; noprint" id="s18" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/23|18]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>var stäldt med öns försvarsanstalter. Kanonlavetterna 
voro utruttnade, de 18 svenska soldaterna ledo af 
sjukdom och hade dessutom uppnått en hög ålder, bland 
invånarne funnos knappt 20 redliga svenskar, missnöjet 
jäste öfverallt, och en inneslutning af ön var omöjlig att 
uthärda, helst som man blott hade mat for 20 dagar. 
Derför anser sig Ankarheim forpligtad att kapitulera, 
isynnerhet som han på detta sätt hoppas förskoning för 
invånarne och vill undvika det blodiga öde, som 
engelsmännen nyss låtit öfvergå S. Eustache. Ön 
öfverlemnades derför den 21 Mars åt generallöjtnant Frigge och 
konteramiral Dackworth, som anförde den engelska flottan. 
Alla svenskar, som qvarstannade i kolonin, måste svära 
Englands konung trohetsed, men tillförsäkrades rätt att 
slippa bära vapen mot Sverige. Major Trolle, som 
anförde den svenska garnisonen, fänrik Ögnelod och 
guvernören sjelf qvarhöllos som krigsfångar på ön. 
Justitiarien Bergstedt som egde hus på landet, och doktor 
Fahlberg skulle qvarstanna någon tid för ordnandet af 
sina affärer. Vestindiska kompaniets agent Dreyer 
qvarblef ock derute for att söka skydda kompaniets intressen. 
Alla fartyg i hamnen blefvo tagna, likaledes lades ock 
beslag på kompaniets magasin, emedan de af 
engelsmännen betraktades som publik egendom. Öfverste Willson 
blef engelsk guvernör på Barthelemy. Styrelsen af ön 
genom en konselj efter svensk lag bibehölls, men 
Ankarheim uttalar fruktan för, att lagskipningen skulle blifva 
allt annat än svensk. 

Men förhållandena förändrade sig åter snart. Paul 
I:s i Ryssland mord blef en sakernas vändpunkt. 
Ryssland närmade sig derefter England, och genom 
Petersburgerkonventionen af den 7 Juni 1801 bilades de 
tvistigheter, som förefunnits mellan de båda stormagterna. 
Denna konvention biträddes snart också af Sverige, och 
England förlorade då hvarje spår af skäl att vidare 
behålla Barthelemy. 1802 kom kolonin åter under svenskt 
välde. Ankarheim rapporterar, att öfverste Cranstown,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s19" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/24|19]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>som tyckes hafva efterträdt Willson som öns styresman, 
den 10 Juli lemnat ön. Guvernementets hus, baterier, 
gevär m. m. samt vestindiska kompaniets magasin hade 
återlemnats, men allt befunne sig i en förfärlig oordning 
och förvirring. Ingenting hade från engelsmännens sida 
gjorts för restitution af det, som under den engelska 
förvaltningen försämrats och tagit skada. Major Trolle 
klagar i ett bref, att engelsmännen farit fram som 
riktiga röfvare, kränkt kapitulationsvilkoren, anstält 
husvisitationer m. m. Ankarheim begär hos engelska 
generalbefälhafvaren öfver Vestindien, att till ön måtte sändas 
en för regleringen auktoriserad person<ref>Rapport af {{Bråk|22|7}} 1802.</ref>. Frukten af 
det tryck, som Sverige i denna sak utöfvade på 
England, blef ock att England nödgades i restitution betala 
9000 pund<ref>Barthelemysamlingen (26 tomen).</ref>. 

År 1803 inrättades en särskild kassa för staden 
Gustavia, hvarur åtskilliga allmänna behof, hvilkas 
betäckande förr hvilat å svenska staten, skulle bestridas. 
Första uppslaget till inrättande af denna kassa hade 
gifvits i en instruktion af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">21</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span> 1802, som konseljen 
utfärdat för handelskomitén. Den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">19</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> 1803 blef hon 
verklighet. Då bestämdes följande: 1) en kassa för 
staden Gustavia inrättas, 2) de medel, som tillhöra denna 
kassa, komma att gemensamt disponeras af öns konselj 
och staden, 3) uppbörden, förvaltningen och 
redovisningen uppdragas åt tre personer, en från konseljen, en 
från stadens äldste och en från handelskomitén, 4) kassans 
medel bildas af ''a'') 5 % afgift å de främlingar tillhöriga 
slafvar, som i kolonien försäljas, ''b'') 2<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> % af 
köpeskillingen å alla fartyg, som å ön af främlingar afyttras, ''c'') 
5 % å alla lotterier och raffelspel å egendom, som i 
kolonien försäljes, ''d'') afgift för hvarje sjöpass och 
naturalisationsbref, ''e'') för köpmansbodar eller magasin, ''f'') viss 
afgift af näringsidkare och handtverkare. Justitiarien
<span class="ws-noexport; noprint" id="s20" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/25|20]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Bergstedt anhåller den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">31</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">8</span> 1803 å konseljens och stadens 
vägnar, att kongl. majestät måtte bevilja den nyinrättade 
kassan sin sanktion, hvilket ock sedermera blef fallet. 
Det utlofvades att med kassans medel skulle bestridas 
de utgifter, som erfordrades för upprensning af hamnen, 
iståndsättande af kajerna, regnvattnets afledande samt 
vidare i mon af kassans tillväxt för underhållet af 
offentliga byggnader och besörjandet af åtskilliga allmänna behof. 

För justitiarien Bergstedts promenoria af den 31 
Augusti 1803, som jag härofvan omnämt, går jag att 
utförligare redogöra, enär den synes mig synnerligen 
upplysande för Barthelemys förhållanden. Den belägenhet, 
hvari ön befann sig, då konseljen den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">18</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> 1800 företog 
sin reglering af kolonins intrader, hade rubbats genom 
det engelska öfverfallet af 1801, som helt och hållet 
bragte förhållandena ur jemvigt. Den allmänna freden 
återgaf visserligen Barthelemy åt Sverige, men det var då 
utblottadt och beröfvadt största delen af sin handel. Efter krig 
uppstod visserligen stagnation i handelsrörelsen, men här 
tillkomme, att man hyste en ytterlig misstro till fredens 
varaktighet. Olycksmåttet rågades af vissa lokala 
omständigheter. Negeruppror, skadliga för varuproduktionen, härjade 
flera af franska öarne, de franska och holländska 
administratörerna, som ville för sig sjelfva behålla sina 
kolonialprodukter, förbjödo deras utförsel från de respektive magternas 
kolonier, i Guadeloupe fingo ej främmande fartyg under 60 
tons drägtighet drifva handel, hvilket allt samverkade 
dertill, att handeln gick trögt, då vara ej fick mot vara 
utbytas, att franska och holländska varor blefvo sällsynta 
på ön, och att Barthelemy, som saknade egna produkter 
och genom bestämmelsen om fartyg af stor drägtighet 
utestängdes från åtkomsten af kolonialprodukter, skulle 
nödgas taga sin tillflykt till smyghandel och på detta 
sätt öfversvämmas af dåligt mynt. 

Oaktadt alla dessa missförhållanden vägde tungt i 
vågskålen, hade dock utsigterna för Barthelemys lycka 
och framgång ej helt och hållet grusats, emedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="s21" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/26|21]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>grundvalarne härför lågo i yttre förhållanden, och man 
härutinnan hoppades på en snar återgång till ett bättre. 
Ingen köpman hade velat utflytta, och administrationen 
gjorde i samråd med invånarne allt för att hålla kolonien 
uppe. Inrättningen af en komité för handelsärenden 
upplifvades, stadens representation (de äldste) ökades till 12, 
och landet eller socknen notre Dame fick äfven sin 
kommunala representation. En kassa — den förut omtalade 
— upprättades för stadens behof. Anstalter vidtogos 
till gators stenläggning och regnvattnets afledande från 
hamnen till öppna sjön, på det att hamn och kajer måtte 
ega bestånd. Skolväsendet stod ej under 
administrationens egentliga vård, utan hade varit af mer privat natur. 
Nu hade det genom Bergstedts bemödande kommit 
derhän, att en ändamålsenlig skolbyggnad vore under 
uppförande. 

Öns folkmängd hade vid de beräkningar, som vid 
årets början anställts. Befunnits utgöra 4066 personer. 
Dock torde man kunna antaga, att den verkliga 
folkmängden uppginge till 5000, då man ej inräknat 
kommande och farande, och vidare ej alla kunnat antecknas. 
Minskningen från år 1800 — då 6000 — vore ej af så 
stor betydelse, då man besinnade, att ställets minskade 
rörelse drog mindre folk till sig, och att främlingar, som 
efter kriget åter kommit i besittning af på andra öar 
innehafvande egendom, dit tillbakaflyttat. 

Handeln hade under de 8 första månaderna efter 
öns återlemnande drifvits med 864 större och mindre 
fartyg samt under samma tid i tull-, hamn- och 
vågintrader afkastat 11,962 piastres gourdes — en rätt vacker 
summa, helst om man betänker, att tullarne dittills 
upptagits, utan att någon kontroll skedde af den uppgift, 
som det förtullade godsets egare lemnade. Allmänna 
taxeringsmedlen stego samtidigt till 789 p. g. och 
konseljintraderna till 1600. Kyrkoinkomsterna och 
auktionsprocenten kunde antagas, de förra till 237, de senare till 
1412 p. g. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s22" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/27|22]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>År 1805 skedde genomgripande förändringar i 
kolonins styrelse<ref>Svensk författningssamling för 1805.</ref>. 1786 års reglemente förlorade då sin
gällande kraft, och ett nytt af den 15 Oktober trädde i 
dess ställe. Denna förändring nödvändiggjordes deraf, 
att genom en kungörelse af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">22</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1805 stadgats, att 
vestindiska kompaniets privilegier<ref>Vestindiska kompaniets första oktroj utgick med 1801, men dess 
privilegier synas sedan hafva förlängts till 1806.</ref> skulle med 1805 års 
utgång upphöra, hvarför styrelsen och förvaltningen af 
Barthelemy måste fotas på andra grunder, då det 
vestindiska kompaniet under sin oktrojtid icke blott haft rätt 
att genom sina embetsmän deltaga i öns styrelse, utan 
ock “besörja uppbörden af de publique inkomsterna“ på 
Barthelemy. I ingressen till 1805 års reglemente heter 
det, att då vestindiska kompaniets privilegier med 1805 
upphöra, det med 1806 års ingång skall stå hvarje svensk 
medborgare fritt att idka handel på Vestindien och Norra 
Amerika. 

Sjelfva reglementet uppdrager åt guvernören samma 
myndighet i militära ärenden, som 1786 års reglemente. 
I kraft häraf för han således befäl såväl öfver den 
svenska garnisonen som öfver öns egna milis. Enligt speciell 
instruktion skall han sköta kolonins ministeriella ärenden. 
Är guvernören på ett eller annat sätt hindrad, träder 
“guvernörens adjutant“ i hans ställe. 

Reglementet uppdrager vidare en bestämd gräns 
mellan sättet för afgörandet af å ena sidan polis- och 
ekonomiemål och å andra sidan lagskipningsfrågor. 
Afgörandet af de förra ligger i guvernörens hand, ehuru 
justitiarien och guvernementssekreteraren skola, då dylika 
frågor förekomma, närvara och bistå med sina råd. 
Protokoll skall härvid föras. Om den ene eller båda af de 
nämda embetsmännen äro af olika mening än guvernören, 
skall denna intagas i protokollet, som då så fort, sig göra 
låter, öfversändes till konungen. Men det beslut, 
guvernören fattat, går likväl i verkställighet, och alla
<span class="ws-noexport; noprint" id="s23" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/28|23]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>expeditioner rörande dylika mål utfärdas endast i hans namn. 
Hvad de judiciella ärenderna åter beträffar, ombesörjas de 
af en domstol, bestående af guvernören som ordförande, 
guvernörens adjutant, justitiarien och guvernörens 
sekreterare jemte tre erfarne män af öns invånare, som dessa 
sjelfva utse. Domstolen är fullsuten, då 5 ledamöter, 
justitiarien inräknad, äro tillstädes, utom i mål af svårare 
beskaffenhet eller sådana, som gå å ära och lif, då 
guvernören och alla ledamöterna böra i beslutet deltaga. 
Om de ordinarie ledamöterna äro förhindrade, kunna 
extra ordinarie förordnas att intaga deras plats. 
Flertalets mening segrar. Blifva rösterna på hvardera sidan 
lika, segrar i brottmål deras mening, som fria, och i 
civilmål deras, som bland sig räkna ordföranden. Svenska 
lagar och författningar böra följas. Men då dessa ej 
innehålla något stadgande, som är tillämpligt på det 
föreliggande fallet, dömer domstolen efter de sedvanor, som 
på Barthelemy förr varit gällande. Om guvernören i 
polis- och ekonomiemål samt domstolen i 
lagskipningsfrågor finner nödigt besluta några nya förordningar, skola 
de underställas konglig majestäts pröfning, men ega dock 
gällande kraft, tills annorlunda förordnas. Alla utslag 
och domar såväl i polis- och ekonomiemål som i 
justitiemål verkställas genast. Undantag göres i de brottmål, 
som gå å ära och lif, och i civilmål, hvari föremålet för 
tvisten går till ett visst högre värde, då domen 
underställes en sista instans i Sverige. 

Som vestindiska kompaniets rätt att uppbära tre 
fjerdedelar af på ön inflytande tullafgifter och öfriga 
publika inkomster upphör med 1805 och med 1806 i stället 
tillfaller svenska kronan, ålägges guvernören att jemte 
justitiarien och guvernementssekreteraren tillse, det 
uppbördstjenstemännen, som ock af dem tillsättas, göra sin 
pligt, och äro de tre ansvariga för inkomsternas 
regelbundna inflytande i kassan. Blir härvid skiljaktighet 
mellan guvernörens och de två andras mening, skall dock 
beslutet utföras i enlighet med guvernörens åsigt, men
<span class="ws-noexport; noprint" id="s24" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/29|24]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>protokollet liksom i öfriga ekonomiemål skyndsammast 
öfversändas till konungen. De allmänna medlen skola 
förvaras i en jernkista med tre nycklar, hvaraf de tre 
nämda embetsmännen har hvar sin. Alla protokoll, som 
icke äro af den art, att de måste genast inskickas, böra 
inom sex månader efter årets slut till Sverige af 
guvernören öfversändas. 

Det stundade nya tider, fulla af oro, för Barthelemy. 
Flammorna från den europeiska krigsteatern kastade sitt 
återsken på de vestindiska farvattnen. Vi befinna oss 
vid den tidpunkt, då Gustaf IV Adolf slog in på den mot 
Napoleon riktade politik, som skulle föra vårt fosterland 
till undergångens brant. Till den koalition, som 1805 
bildade sig som en ny nödvändig motvigt mot Napoleons 
sträfvande efter universalvälde, sällade sig ock Gustaf 
IV, och det fiendtliga förhållandet mellan Sverige och 
England, som häraf blef en frukt, utöfvade ock sitt 
inflytande på den lilla svenska kolonin i det fjerran 
belägna vesterhafvet. Ankarheim rapporterar nämligen 
1806, att han från general Ernouf, guvernör på 
Gnadeloupe, erhållit notis om krigsförklaringen mellan Sverige 
och Frankrike<ref>Rapport af {{Bråk|15|7}} 1806.</ref>. Ömsesidigt behof hade hittills oaktadt 
alla krigsrykten gjort Sveriges flagga respekterad af 
franska kapare, och handeln hade fortgått under skyddet 
af den strängaste neutralitet. General Ernouf vore 
vänligt sinnad mot ön. Han hade uppehållit kungörandet 
af fredsbrottet under trenne veckors tid, och detta hade 
han vågat, oaktadt Jerome Bonaparte, som var 
öfverbefälhafvare för den franska eskadern i dessa farvatten, 
hyste en helt annan sinnesstämning mot Barthelemy. 
Fredliga tänkesätt lade ock guvernören på Martinique, 
Villaret, i dagen. Ankarheim hyser derför det hopp, att 
Ernouf och Villaret skola, om Bonaparte aflägsnar sig 
ur de vestindiska farvattnen, söka uppehålla vänlig 
handelsförbindelse med Barthelemy. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s25" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/30|25]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Sedermera blef kriget offentligt kungjordt på 
Guadeloupe, och franska kapare kringströfvade ön och 
borttogo dit hörande fartyg. Situationen tillspetsades ännu 
mer deraf, att dessa kapare åtnjöto skydd af Barthelemys 
invånare, som ej sällan dolde dem. På detta sätt var 
en dam satt för den vestindiska handeln, som dock 
utgjorde en nödvändig förutsättning för kolonins lyckliga 
bestånd. Flera handlande lemnade ön, och kolonin tycktes 
med stora steg gå sin undergång till mötes. Det enda, 
som kunde råda bot härför, vore att hos de franska 
guvernementerna föreslå neutralitet för ön. Man hade i 
Vestindien redan förut haft exempel derpå, att ehuru 
magter lågo i krig med hvarandra, någon af deras 
kolonier likväl kunde förklaras neutral. Under Englands 
och Frankrikes krig hade på detta sätt neutralitet 
beviljats S. Martin genom fördrag mellan engelska och franska 
guvernementerna derute. Ankarheim tror sig derför hafva 
all anledning att hoppas, att ett förslag i denna riktning 
med afseende på Barthelemy skulle hos franska 
guvernementet vinna anklang, men han önskar först inhemta 
konungens vilja. Men än värre än fransmännen foro 
Sveriges vänner och bundsförvandter, engelsmännen, fram 
derute. Redan innan kriget förklarades, borttogo ej blott 
Englands kapare, utan äfven dess krigsskepp alla fartyg, 
som gingo till eller kommo från franska öarne eller de 
spanska delarne af Amerika. Ankarheim slutar denna 
gång sin rapport med en allvarlig reqvisition af krut och 
manskap, en nödvändig förutsättning för att Sveriges 
anseende i Vestindien skulle åtminstone till någon del 
kunna uppehållas och häfdas. 

Tillståndet blef allt värre<ref>Rapport af {{Bråk|7|2}} 1807.</ref>, I slutet af 1806 
petitionerade många af Gustavias invånare, för hvilka 
handeln med kolonialprodukter var en lifsfråga, hos 
Ankarheim, att han måtte söka utverka neutralitet för ön. 
Ankarheim tvekar, om han bör taga några mått och steg
<span class="ws-noexport; noprint" id="s26" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/31|26]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>för uppnåendet af detta syfte, enär han ej ännu fått del 
af kongl. majestäts vilja härutinnan, och dessutom 
fruktade, att engelsmännen skulle, förbittrade häröfver, 
blokera de franska öarne eller postera kryssare utanför 
Barthelemy. Men som öns handlande envist höllo fast 
vid sin begäran, menande att det dock vore bättre att 
hafva med ''en'' fiende att göra, hänsköt guvernören frågan 
till konseljen, ehuru hon var af politisk natur och således 
låg uteslutande under hans domvärjo. I konseljen utsågs 
justitiarien Bergstedt till ombud för att söka utverka den 
önskade neutraliteten. Bergstedt afreste ofördröjligen till 
Guadeloupe, men blef der hänvisad till Martinique. Denna 
ös guvernör gaf det svar, att han, ehuru han var för egen 
del böjd för en provisorisk neutralitetskonvention, likväl 
ansåg det för sin pligt att afslå densamma. Ankarheims 
enda hopp härefter är, som han sjelf säger, att franska 
befälhafvarnes vänliga tänkesätt skola lägga hinder i vägen 
för kaparnes roflystnad. Engelsmännens uppförande 
framträdde i en allt sorgligare dager. I början på 1807 lade 
sig en engelsk fregatt utanför öns hamn och tog alla 
dess fartyg, som voro på väg till S. Martin eller S. 
Eustache. Ankarheim lät då gifva honom några glatta 
lag, men detta hade endast väckt förvåning på fregatten 
såsom bevis på ytterlig djerfhet. Det enda, Ankarheim 
derefter kunnat göra, var att hos engelske befälhafvaren 
i Vestindien, amiral Cochrane, anföra besvär öfver den 
serie af fiendtligheter, hvarför engelsmännen gjort 
Barthelemy till ett föremål. 

1808 tyckes förhållandet till engelsmännen hafva 
antagit en vänligare karakter<ref>Rapport af {{Bråk|18|5}} 1808.</ref>. Ett franskt öfverfall hade 
ön fått utstå den 12 November 1807. Cochrane ditsände 
derför till öns beskydd kapten Bowker med briggen 
Epersier. Bowker stannade visserligen blott i tio dagar i öns 
närhet, men efter någon tid anlände en annan engelsk 
brigg under kapten Hodge, som ock af amiral Cochrane
<span class="ws-noexport; noprint" id="s27" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/32|27]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>utsändts för att betäcka och skydda Barthelemy mot 
fransmännens angrepp och öfverfall. 

Sinnesstämningen på Barthelemy var ej den bästa. 
Der rådde särskildt missnöje öfver den förhöjning i tull- 
och hamnafgifter, som synes hafva skett omkring 1800. 
1806<ref>Skrifvelse af {{Bråk|10|6}} 1806.</ref> anföras häröfver hos konglig majestät klagomål af 
en mängd invånare på Barthelemy. Den nu tillämpade 
strängare kontrollen vid tullens erläggande behagade dem 
ej heller. Uppgifterna till tullkammarn, förr lemnade 
genom en nota öfver varornas sammanlagda värde, hade 
försvårats genom ett påbud om fakturor och manifester, 
som skulle innehålla specifikation öfver varorna. Både 
Ankarheim och kommerskollegiet<ref>Kommerskollegiets utlåtande af {{Bråk|12|6}} 1809.</ref> uppvisa det grundlösa 
i dessa klagomål. 

De klagande underkasta äfven sättet för öns styrelse 
sin kritik. Genom 1805 års reglemente hade konglig 
majestät uppdragit en viss skilnad mellan en 
justitiedomstol och en polis- och ekonomierätt. Men i sjelfva 
verket vore de sammanblandade, i det medlemmar af den 
senare — guvernör, justitiarie och 
guvernementssekreterare — hade säte och stämma i den förra. Klagandena 
föreslå återkallandet af denna bestämmelse i reglementet 
och införandet af en ny, afsedd att uppdraga en skarp 
gräns mellan den verkställande och lagskipande magten. 
Äfven häröfver yttrar sig kommerskollegiet. Det finner 
anmärkningen föga grundad, men hemställer i alla fall, 
enär klagandena syntes fästa så stor vigt vid en 
förändring häruti, till konglig majestät, att alla mål må af 
den i 1805 års reglemente omförmälda domstolen 
upptagas, att ekonomie- och justitiemål må efter de röstandes 
flertal afgöras, men att beslutanderätten i polismål må 
ligga i guvernörens hand, äfven om flertalet vore af olika 
mening. 

De klagandes anmärkningar synas ej hafva ledt till 
någon påföljd. Hvad särskildt 1805 års reglemente
<span class="ws-noexport; noprint" id="s28" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/33|28]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>angår, fortforo dess bestämmelser att tillämpas, tills 1811 
års reglemente såg dagen. Möjligen kan detta hafva 
tagit något intryck af de klagandes anmärkningar öfver 
sättet att behandla å ena sidan polis- och ekonomiemål 
samt å andra sidan justitieärenden, men troligen mera af 
kommerskollegiets med anledning deraf framstälda 
förslag. De tre slagen frågor hänvisas nämligen på nytt 
till en enda konselj, om de ock här på något olika sätt 
afgöras, än förslaget åsyftar. 

1810 anföra sex borgare i Gustavia klagomål mot 
justitiarien Bergstedt och guvernementssekreteraren 
Fahlberg, hvilket de säga sig göra å allmänhetens vägnar<ref>Skrifvelse, ställd till guvernören af {{Bråk|14|11}} 1810.</ref>. 
Missnöjet med dem gick så långt, att ett slags “uppror“
utbröt, och de två nämda personerna måste lemna ön. I 
en rapport af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span> 1811 talar ock Ankarheim om 1810 
års uppror. Ett visst dunkel tyckes hvila öfver 
tilldragelsen. Hvad missbelåtenheten med Bergstedt beträffar, 
anser Ankarheim, att densamma uppspirat ur en enda 
persons fiendskap. En del af allmänheten hade sedan 
förledts att deltaga i den mot Bergstedt riktade 
oppositionen. Fahlberg tyckes deremot städse hafva varit en 
orolig ande, som gerna kastade sig in i intrigspel. Som 
en sådan skildras han af Ankarheim. Men äfven om 
Bergstedt ändrar Ankarheim sedermera sitt omdöme. I 
en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> 1812 yttrar han nämligen, då han 
redan nedlagt sitt embete och efterträdts af baron 
Stackelberg, att ett sorgligt öde på slutet af hans embetstid 
blifvit hans lott. Tvenne personer, som af högsta 
magten satts vid hans sida — Ankarheim åsyftar härmed 
tydligen Bergstedt och Fahlberg — hade, ehuru han 
skänkt dem sitt oinskränkta förtroende, lönat honom med 
otack och gått så långt i brottslighet, att de försnillat 
allmänna medel och sedermera ville vältra 
ersättningsskyldigheten på honom<ref>Barthelemysamlingen (2 tomen).</ref>. Några bevis för detta påstående 
framdragas dock icke. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s29" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/34|29]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Fahlberg fortfor att spela en för 
Barthelemyförhållandena egendomlig rol, äfven sedan hän lemnat ön. Den 
26 Mars 1811 uppträdde Ankarheim inför konseljen och 
anklagade guvernementssekreteraren Samuel Fahlberg för 
förräderi mot Sveriges konung och krona<ref>Konseljens protokoll af samma datum.</ref>. Fahlbergs 
brott skulle hafva bestått deri, att han umgåtts med 
planer att med Englands hjelp spela Barthelemy i den 
afsatte Gustaf Adolfs händer. Denna anklagelse 
förefaller så orimlig, dessa stämplingar synas vid denna 
tidpunkt till den grad hafva saknat hvarje sken af 
möjlighet att kunna lyckas, att de ej gerna kunde upprinna i 
en med sitt fulla förstånd begåfvad mans hjerna. Dock 
är det svårt att om så aflägsna händelser och endast med 
stöd af de upplysningar, som stått mig till buds, härom 
uttala ett positivt omdöme, hvarför jag inskränker mig 
till att redogöra för sakförhållandet i den dager, hvari 
det ur kolonialdomstolens papper träder oss till mötes. 
Ankarheims anklagelse var grundad på trenne bref. Det 
första var skrifvet af kommendanten på Lewards öarne, 
Elliot, och stäldt till Ankarheim. I detta bref säger sig 
Elliot hysa fullt förtroende till bäraren deraf, hvilken 
hade i uppdrag att muntligen närmare förklara hans 
önskningar. Det andra och tredje brefvet hade Fahlberg 
författat, hvaraf han sändt det förra till Ankarheim och 
det senare till öfverstlöjtnant C. F. Bagge. I brefvet till 
Ankarheim erkänner sig Fahlberg vara den af Elliot 
omtalade bäraren, och i brefvet till Bagge, om hvilken 
Fahlberg trodde, att han skulle blifva Ankarheims 
efterträdare<ref>Bagge ville blifva Ankarheims efterträdare. Petitionerar derom 
i till svenska regeringen ställd skrifvelse af {{Bråk|14|5}} 1811.</ref>, skulle han ohöljdt blottat sin ställning, enär 
han trott, att Bagge, som anförde garnisonen på ön, 
skulle vara villig att öfverlemna ön åt Gustaf Adolf, om 
Ankarheim gjorde motstånd. Men Bagge hade mött 
förslaget med samma djupa afsky, som Ankarheim sjelf. 
Sedan domstolen öfverlagt, om den kunde till afgörande
<span class="ws-noexport; noprint" id="s30" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/35|30]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>upptaga ett dylikt mål, och detta bejakats, förehades 
saken i upprepade domstolssessioner under 1811. 
Fahlberg, som vistades på Antigua, stämdes att personligen 
inställa sig för domstolen, men gaf ett vägrande svar, 
föregifvande att ett dylikt mål hörde under hofrättens 
domvärjo, samt att han dessutom fruktade att å nyo 
uppträda på ön, emedan han fortfarande fruktade för 
deltagarne i föregående års oroligheter. I December 1811 
nedlades målet tills vidare, emedan konseljen ej var 
domför, enär flera af de ordinarie ledamöterna förklarats 
jäfviga, och någon extra ledamot ej vidare fanns att på ön 
tillgå, i det somliga uppträdt som vittnen, och andra sedan 
upproret voro Fahlbergs vederdelomän. Handlingarne 
skulle till kongl. majestät öfverlemnas med förfrågan, 
huru man skulle bära sig åt. Då Stackelberg tillträdt 
guvernörskapet öfver ön, lät han på befallning af 
justitiekanslern den 9 Maj 1812 upptaga målet. Han ansåg, att 
hinder nu mer, då tre<ref>Enligt rapport af {{Bråk|7|10}} 1812 hade Stackelberg skyndat 
komplettera domstolen genom val af tre ledamöter.</ref> ojäfvige ledamöter funnos, ej 
vidare förelåg. Men den 13 Maj afgjorde domstolen emot 
guvernörens åsigt saken på det sätt, att då målet genom 
formligt beslut hänskjutits till kongl. majestät, detsamma 
icke kunde derute vidare upptagas. Och derefter tyckes 
glömskans slöja hafva dragits öfver den egendomliga 
saken. 

1811 var summan af från Barthelemy utgående 
fartyg 1793<ref>Barthelemysamlingen (26 tomen).</ref>. Häraf togo de engelska öarne brorslotten 
med 1083, till spanska öarne gingo 207, till Södra Amerika 
338 och till Norra Amerika 155. 

Under 1811 begär Ankarheim upprepade gånger sitt 
afsked och framställer då som stöd för sin anhållan 
åtskilliga af kolonins förhållanden i dystra färger. Möjligt är 
väl, att hans långt framskridna ålder kom honom att måla 
allt för svart. Det råder brist på svenska embetsmän<ref>Rapport af {{Bråk|21|11}} 1811.</ref>,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s31" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/36|31]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>som han anser vara ett af “öns besynnerliga och särdeles 
tryckande öden“. Vice notarien i domstolen Svanholm 
var död. Två bröder Theustedt voro nu snart sagdt de 
enda, som kunde användas. Den ene hade konstituerats 
att tills vidare öfvertaga den efter Fahlberg ledigblifna 
guvernementssekreterareplatsen, den andre att vara vice 
notarie i domstolen efter Svanholm. “En upprorisk 
folkmassa af alla europeiska nationer, som utgör detta ställes 
population, kan ej désarmeras och med en tillräcklig 
garnison hållas till lydnad“, yttrar Ankarheim vidare. 
Sedermera fick han ett nytt obehag på halsen. En del af 
landets och stadens invånare anförde då hos honom 
besvär öfver det sätt, hvarpå en i domstolen ledigvarande 
plats fyllts. De klagande ansågo sin valrätt kränkt, men 
deras besvär blefvo af guvernementet ogillade. I 
sammanhang härmed får man veta, hvilka af Barthelemys 
invånare på denna tid verkligen hade rätt att välja 
ledamöter i domstolen. Väljarekategorierna voro följande: 
1) alla egare eller innehafvare af jord, 2) alla infödda 
svenskar samt öns egna invånare, som uppnått 21 års 
ålder och ej äro i privat tjenst, 3) alla å stället varande 
naturaliserade svenska undersåtar, så framt de ej äro 
privata tjenare, 4) alla sådana personer, som under 7 år 
beständigt vistats på ön och drifvit något yrke — gesäller 
och dagsverksarbetare dock undantagna. 

Obehagen växte Ankarheim och hans 70 år öfver 
hufvudet. Hans enda hopp var derför, att svenska 
regeringen ville bevilja honom nådigt afsked och gifva honom 
understöd under hans återstående lefnadsdagar<ref>Rapport af {{bråk|30|12}} 1811.</ref>. 
Ankarheim visste ej då, att hans efterträdare redan var 
utnämd<ref>Stackelberg blef utnämd {{bråk|3|10}} 1811.</ref>. Men i början på 1812 rapporterar han<ref>Ankarheims sista rapport af {{bråk|6|2}} 1812.</ref>,  att 
baron Berndt Robert Stackelberg ankommit till ön, och 
att styrelsen skulle några dagar derefter åt honom 
öfverlemnas.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s32" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/37|32]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>1805 års reglemente hade nu förlorat sin gällande 
kraft och ersatts af ett nytt af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">25</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span> 1811. Enligt 
1811 års reglemente tillkom guvernören ''a'') besörjandet 
af militära ärenden och kolonins försvar, befäl öfver 
garnisonen och milisen, ''b'') brefvexlingen med främmande 
magters befälhafvare, ''c'') befattningen med högre 
ordningsmål. Guvernörens närmaste man är en placemajor, 
som tillika gör tjenst hos honom som adjutant<ref>Barthelemysamlingen (24 tomen).</ref>. 

Lagskipningen ombesörjes af en konselj, 
sammansatt af 7 ledamöter, guvernören som ordförande, 
justitiarien, placemajoren, guvernementssekreteraren samt tre 
erfarne och kunniga män, valda af och bland öns 
invånare. Konseljen är domför, om 5 ledamöter närvara och 
deltaga i domens afkunnande (likaledes om 4 äro 
närvarande och enat sig om samma mening). Dock tarfva 
vigtigare mål eller sådana, som gå å ära och lif, allas 
närvaro. Svenska lagar och författningar skola vara 
norm för konseljen i hvad de på kolonins förhållanden 
hafva tillämplighet. Eljes må i Vestindien förut 
förefintliga bruk och sedvanor tjena som rättesnöre. I 
enlighet med reglementena af 1786 och 1805 bestämmer 
ock detta af 1811, att domar skola genast bringas till 
utförande utom i brottmål, som gå å lif och ära, och i 
civilmål, hvari värdet af det omtvistade öfverstiger ett 
visst högre belopp. Båda arterna af mål gå till en sista 
instans i Sverige. Utom lagskipningen falla äfven den 
civila förvaltningen och alla ekonomie- och polismål 
under konseljens beslutanderätt. Ärenderna afgöras efter 
rösternas flertal, hvarvid är att märka, att ordföranden 
i förvaltnings-, ekonomie- och polismål har två röster. 
(Då konseljen sitter som domstol, väger blott i det fall 
ordförandens röst tyngre, att rösterna i ett mål af 
civilrättslig natur utfallit på båda sidorna lika, då han har 
votum decisivum.) är guvernören förhindrad att som 
ordförande presidera, träder placemajoren i hans ställe.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s33" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/38|33]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Skulle äfven han vara förhindrad, ersattes han af 
justitiarien. Konseljen har att med afseende på kolonins 
styrelse ställa sig gällande författningar till efterrättelse. 
Beslutar och tillämpar konseljen nya författningar, böra 
minst 5 af konseljens 7 ledamöter vara derom ense. 
Sådana författningar hafva då laga kraft, tills kongl. 
majestät annorlunda beslutar. I polismål, som fordra ett 
hastigt afgörande, kan guvernören på egen hand lemna 
föreskrifter, och guvernören och justitiarien kunna i 
förening å konseljens vägnar utfärda expeditioner i 
ekonomiska ärenden, som ej utan störande inverkan på 
handeln och den allmänna rörelsen tåla uppskof, som 
sjöpass, borgarebref m. m. 

En komité af 11 ledamöter, som öns invånare bland 
sig utse, sammanträder hvart tredje år för att 
öfverlägga om de förbättringar, som kunna anses vara i 
förvaltningen af behofvet påkallade, och hvad för öfrigt kan 
ega samband med kolonins allmänna nytta och välmåga. 
Till utomordentligt sammanträde kan komitén dessutom 
af konseljen sammankallas, när någon fråga af särdeles 
vigtig natur står på dagordningen. Men då må endast 
den fråga, som varit upphofvet till sammankallandet, 
blifva föremål för behandling. Konseljen har då att till 
statssekreteraren för Handels- och Finansärenderna 
öfversända komiténs hemställningar jemte eget utlåtande. 

Förvaltningen af öns intrader åligger guvernören, 
placemajoren, justitiarien och den, som konseljens valda 
medlemmar bland sig dertill utse. Dessa fyra ega att i 
samråd antaga tjenstemän för uppbörden och vid 
tullverket samt bära ansvar derför, att kongl. majestäts och 
kronans inkomster ordentligt inflyta. I alla finansiella 
frågor har guvernören två röster, och hans mening blir 
alltså den segrande, om en af de tre öfriga biträder den. 
Allmänna inkomsterna bestämmas genom särskilda 
författningar, utgifterna af den stat, som af statskontoret 
nppgöres. Ett sammandrag häröfver författas hvarje 
månad, hvilket, af räkenskapsföraren ordentligt
<span class="ws-noexport; noprint" id="s34" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/39|34]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>underskrifvet, före den 15 i påföljande månad i konseljen 
företes. Redogörelsen för drätseln i dess helhet skall inom 
sex månader efter hvarje års utgång till Handels- och 
Finansexpeditionen insändas. 

I justitieärenden för konseljen titel af domstol, i 
polis- och ekonomieärenden af regeringskonselj och i 
frågor, som röra allmänna medels förvaltning af 
finanskonselj. Till Sverige gående expeditioner undertecknas af 
guvernören allena i militära och ministeriella ärenden 
samt högre ordningsmål, men tillika af justitiarien å 
konseljens vägnar i alla öfriga mål samt kontrasigneras i 
förra fallet af guvernementssekreteraren och i senare af 
denne och konseljens notarie. 

1811 års reglemente, jemfördt med motsvarande af 
1805, innehåller en del i ögonen fallande nyheter och 
bildar i vissa afseenden en återgång till de föreskrifter, 
1786 års reglemente innehåller. Guvernören, som 1805 
blifvit snart sagdt enväldig i polis-, ekonomie- och 
finansiella ärenden — de skulle visserligen afgöras i samråd 
med justitiarien och guvernementssekreteraren, men 
guvernörens mening skulle vid beslutens tillämpning följas 
— får nu maka åt sig för konseljen, hvilkens ordförande 
han dock blir, och hvari han vid dylika frågors 
afgörande erhåller tvenne röster, den till placemajor 
förvandlade guvernörens adjutant får en särdeles framskjuten 
ställning och tränger justitiarien och 
guvernementssekreteraren åt sidan, och förvaltningen af öns drätsel lägges 
i en fåtaligare konseljs hand. Men det mest 
anmärkningsvärda hos 1811 års reglemente är, att det 
tillskapar ett slags representation för hela ön. Denna 
representation var visserligen högst fåtalig och saknade 
beslutanderätt. Men den hade dock en rådgifvande stämma, 
och invånarne hade i densamma kunnat få ett organ, 
hvarigenom de kunnat framställa sina önskningar till den 
kraft och verkan, de först i kolonins konselj och 
sedermera inför svenska regeringen kunde hafva. Nu ville 
det dock sig så illa, att denna representation ej blef af
<span class="ws-noexport; noprint" id="s35" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/40|35]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>någon praktisk nytta. Komitén var och förblef 
nämligen blott en representation på papperet. 

Det har redan förut påpekats, att baron 
Stackelberg i början på 1812 blef Ankarheims efterträdare. Den 
15 April rapporterar Stackelberg, att han öfvertagit 
styrelsen öfver kolonin och konungens kassa, hvari rätt 
stora summor funnos<ref>Barthelemysamlingen (2 tomen).</ref>. Vid denna tidpunkt bekläddes 
guvernementssekreterarebefattningen af Fischier, C. F. 
Werdeman var notarius publicus, och 
sekreterarebefattningen i konseljen gafs åt F. L. Thenstedt (f. d. 
guvernementssekreterare), P. Ollongren förvaltade 
justitiarieembetet och Schürer placemajorsbefattningen. Mellan dem 
tyckes hafva utspunnit sig en häftig tvist om företräde 
i rang<ref>Rapport af {{Bråk|28|6}} 1812.</ref>. Stackelberg var i början belåten med 
förhållandena på ön, men denna belåtenhet tog ett hastigt 
slut. Redan den 3 Juli 1812 begär han sitt afsked<ref>Rapport af {{Bråk|3|7}} 1812.</ref>. 
En obehaglig händelse hade inträffat, som i högsta grad 
upprört honom. En chevalier de Serviez, som inställt 
sig på ön försedd med talrika rekommendationer, 
anförde hos Stackelberg klagomål deröfver, att en 
handlande Krafft yttrat sig skymfligt om hans antecedentia. 
Guvernören sökte bilägga tvisten. Men härunder 
började de Serviez utfara i smädelser mot Kraffts 
kompanjon, Elbers, hvilket hade till följd, att denne, ehuru han 
i början sagt, att han satte sig öfver skymfen, vid nästa 
konseljsammanträde angrep guvernören, derför att han 
ej tagit Elbers i försvar, ehuru han vore medlem af 
konseljen. Stackelberg erhöll dock snart ett slags 
förtroende votum, i det en mängd borgare i Gustavia 
petitionerade hos honom, att han måtte stanna qvar på sin 
post. Elbers karakteriseras af Stackelberg som en 
orolig ande och en af anstiftarne af 1810 års uppror. I en 
längre Oktoberrapport redogör guvernören för kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s36" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/41|36]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tillstånd<ref>Rapport af {{Bråk|7|10}} 1812.</ref>. Han hade mottagit styrelsen den 14 
Februari, och hans första steg som öns styresman var att 
komplettera konseljen. Som principer för valet af 
konseljledamöter fastställdes, att födda eller naturaliserade 
svenska undersåtar samt egare af fast egendom skulle ega 
rätt att välja och vara valbara med undantag af dem, 
som voro stadda i privat tjenst. Det ser ut, som dessa 
principer göra den aktiva och passiva valrätten något 
inskränktare, än de som enligt Ankarheims rapport af 
<span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">21</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span> 1811 på den tiden tillämpades. 

Under Juli och Augusti hade tullinkomsterna 
betydligt förminskats, derför att det mellan Amerika och 
England utbrutna kriget — Amerika hade förklarat 
England krig den 18 Juni efter att den 4 Februari hafva 
lagt embargo på alla i amerikanska hamnar befintliga 
egna och främmande fartyg — hindrat amerikanska 
fartyg att som förr besöka ön. Men under dessa månader 
hade 52 nya svenska fartyg tillkommit. Dock var det 
ett faktum, att tillökningen i den egna flottan ej kunde 
på långt när ersätta den minskning i tullinkomsterna, 
som uppstod genom uteblifvandet af främmande fartyg. 
Handeln och rörelsen inskränkte sig nu till en mindre 
betydande kommunikation med närgränsande öar, till 
mottagandet af ett och annat europeiskt eller undsluppet 
amerikanskt fartyg samt till några under svensk flagga 
gjorda spekulationer på Amerika. 

Under de fyra första månaderna af Stackelbergs 
guvernement hade engelska kryssare jagat och borttagit 
flera af öns fartyg. Stackelberg inlade häremot en 
lif1ig gensaga hos engelske amiralen Laforey, och 
kryssarne försvunne, förmodligen derför att de bättre 
behöfdes på något annat håll. Den svenska garnisonen 
befann sig vid Stackelbergs ankomst i en tragikomisk 
situation. Den bestod af 9 man, hvaraf 7 voro vanföra 
krymplingar. Man må väl i sanning kalla den uppgift
<span class="ws-noexport; noprint" id="s37" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/42|37]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>rätt tung, som ålåg guvernören att med en dylik 
försvarsstyrka upprätthålla styrelsens anseende och 
värdighet, under det att fiendtliga kryssare omsvärmade ön, 
och äfven tillståndet i det inre lemnade åtskilligt öfrigt 
att önska. Stackelberg säger sjelf, att invånarne kände 
sig förledda att visa tecken till motspänstighet och 
olydnad mot ett guvernement, hvars stöd var en dylik 
garnison. Domstolen var öfverhopad af mål, och anser 
Stackelberg orsaken dertill ligga i det förhållande, att å ön 
hade samlat sig invånare af så olika nationer, hvilkas 
tänkesätt och intressen naturligtvis på mångfaldigt sätt 
bröto sig mot hvarandra. “Trätor och slagsmål 
förekomma ofta“. 

Öns folkmängd utvisade i Februari 1812 följande 
siffror: å landet 933 hvita, 90 fria kulörta, 588 slafvar, 
summa 1,601 personer — i staden 1,025 hvita, 1,038 fria 
kulörta, 1,818 slafvar, summa 3,881 personer — således 
öns hela befolkning utom främlingar, som tillfälligtvis 
vistades der, 5,482 personer. Tillståndet hos 
landtbefolkningen var i allmänhet fattigt. Men behofven voro få 
och lätt tillfredsställda. Bomullsodlingen hade, enär 
priset å bomull fallit, gett vika för odlingen af 
trädgårdsväxter, och denna och boskapsskötsel voro invånarnes 
på landet hufvudnäringar. Stadsboarne voro i 
allmänhet bättre lottade, och handel, sjöfart och slöjder voro 
deras vigtigaste näringsgrenar. 

I en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">10</span> 1812 till regeringen uttalar 
Stackelberg sin stora glädje deröfver, att en afdelning 
af kongl. majestäts kansli inrättats som ett departement, 
som hade att befatta sig med Pommerns och 
Barthelemys angelägenheter, och att i spetsen för departementet 
stod hofkanslern af Vetterstedt. Redan den 15 Maj 
1812 hade svenska riksdagen fattat beslut att separera 
Barthelemy från statsverket<ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. Detta beslut stöddes derpå, 
att man under de förflutna åren sett, hurusom kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s38" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/43|38]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>politik och intressen kunde vara skiljaktiga från 
moderlandets, hvarför ett dylikt frigörande från de former, 
som bundo det senare, borde befrämja kolonins egna 
handel och äfven gifva mera lif åt svenska 
handelsföretag i de vestindiska farvattnen. Den pommerska 
expeditionen, som under Pommerns dåvarande ställning, 
saknade sysselsättning, organiserades derför till ett 
kolonialdepartement, dock under uttryckligt vilkor att dess 
embetsmän ej skulle betunga statsverket, utan njuta sitt 
underhåll från kolonialfonden. 

Stackelberg är den förste guvernör, som afger 
talrika och någorlunda fullständiga rapporter. Den röda 
tråden häri är hans ordande om de penningremisser, som 
afgå till Sverige. Som jag sedermera å ett ställe 
sammanfört de ekonomiska fördelar, Barthelemy under denna 
tid skänkt Sverige, bryr jag mig ej om att anföra 
storleken af de summor, som allt efter omständigheterna 
månatligen eller med längre mellanrum öfversändes. 

I slutet af 1812 började de engelska kryssarne åter 
drifva sitt vilda spel kring kolonin, och det hjelpte ej, 
att Stackelberg åberopade den i Örebro mellan England 
och Sverige af slutade freden<ref>Rapport af {{Bråk|31|12}} 1812.</ref>. Öfvergreppen från engelsk 
sida fortgingo under 1813 oaktadt guvernementets 
protester. Det engelska ofoget nådde sin spets, då ett 
svenskt fartyg, som låg for ankar inom en kabellängd 
från Barthelemy, anfölls af båtar från engelska 
örlogsfartyget Vestal. Det svenska fartygets alla vinklar och 
vrår genomsnokades, det ena ankartåget kapades, och 
engelsmännen beredde sig att bortföra sitt rof, då öns 
batterier började spela och afskräckte dem från att gå 
vidare. 

På denna tid synes tanken på en utvidgning af det 
svenska väldet i Vestindien hafva föresväfvat regeringen. 
Redan 1812 författades en beskrifning öfver S. Lucie, 
och 1813 säger sig Stackelberg kunna med första lemna
<span class="ws-noexport; noprint" id="s39" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/44|39]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>en fullständig beskrifning öfver Guadeloupe, som han 
anser vara en af Vestindiens perlor. Öfverstelöjtnant 
Bagge insamlade underrättelser om S. Vincent, emedan 
svenska kronprinsen sagt, att engelska kronan vore 
villig afstå denna ö. Sedan det på Barthelemy blifvit 
kändt, att England i Mars 1813 öfverlemnat Guadeloupe 
till Sveriges konungahus, tolkar Bagge i ett bref till 
Vetterstedt Barthelemyboarnes glädje deröfver. “De 
agreabla underrättelserna om Guadeloupes öfverlemnande 
till Sverige hafva beredt öns invånare en obeskriflig 
fägnad“, säger han. Men denna anledning till glädje, som 
för Barthelemys handelsidkande invånare genom 
föreningen med en större och på produkter rikare ö öppnade 
vyer till en vidsträcktare rörelse, skulle snart bortfalla, 
ty genom Pariserfreden 1814 afträddes Guadeloupe till 
Frankrike. 

I ofvannämda bref påminner ock Bagge Vetterstedt 
derom, att han fått löfte att blifva utnämd till 
Stackelbergs efterträdare. Men det tyckes hafva varit Bagges 
lott att ständigt blifva gäckad i sina förväntningar att 
på Barthelemy erhålla guvernörstiteln. Stackelberg ordar 
nu ej mer om, att han önskar afsked, utan blir lugnt 
qvar på sin post till 1816. 

Oenigheten mellan embetsmännen var ett kräftsår, 
som vanligtvis frätte på styrelsens kraft och anseende 
under det svenska väldets dagar och äfven spred sitt 
gift öfver det Stackelbergska regimentet. I bref till 
Vetterstedt klagar Stackelberg bittert öfver justitiarien 
Ollongren. Denne vore “själen i alla intriger och 
motigheter“, hvarmed Stackelberg hade att kämpa. 

1814 var det år, som inbragte Sverige största 
behållningen från Barthelemy. Också äro guvernörens 
rapporter merendels torra sifferuppgifter öfver de alltmer 
växande inkomsterna. I Majrapporten påpekar 
Stackelberg, att under de senaste åtta månaderna handeln 
betydligt tilltagit, och tullinkomsterna ökats<ref>Barthelemysamlingen (8 tomen).</ref>. Kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s40" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/45|40]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>köpmän använde flitigt de utvägar, den politiska 
ställningen utvisade för deras verksamhet. 
Handelsförbindelsen med Norra Amerika, “hvaraf öns trefnad 
hufvudsakligen berodde“, hade<ref>Uppgiften om den oafbrutna fortgången af handelsförbindelsen 
med Norra Amerika är rätt egendomlig, då man betänker, att det 
engelsk-amerikanska kriget fortfarit sedan 1812 och står i föga 
öfverensstämmelse med rapporten af {{Bråk|7|10}} 1812.</ref> oafbrutet fortgått till årets 
början, men efter denna tid hade den engelska blokaden af 
de amerikanska hamnarne hindrat tillförseln af 
amerikanska varor, som sedan kunde hafva kringförts på 
svenska fartyg. En ökad export af vestindiska produkter 
motvägde dock detta missförhållande. De engelska 
kaparne visade sin forna vanvördnad för neutrala magters 
egendom och område. Elbers, med hvilken Stackelberg 
nu tyckes hafva kommit på god fot, får rättighet att 
utrusta ett fartyg med kanoner för att kunna sätta hårdt 
mot hårdt. 

Det synes, som om det i början af 1814 varit fråga 
om att bevilja Guadeloupe frihamnsrätt. Stackelberg 
tar sig åtminstone af en förmodan, att något sådant vore 
påtänkt anledning att skrifva till af Vetterstedt och på 
det kraftigaste afråda från detta steg. Eljes skulle 
regeringen rikta en dödsstöt mot Barthelemy. Det vore 
nämligen ute med den “nakna klippan“, om dess på 
frihandelsrättigheten grundade handel lede någon 
inskränkning, då deremot Guadeloupe var ett “jordiskt paradis“, 
som nog skulle bära sig utan konstlade åtgärder. I 
Augusti vet Stackelberg, att Guadeloupe gått förloradt<ref>Barthelemysamlingen (3 tomen).</ref>.  
Han uttalar nu farhågor derför, att sedan allmän 
europeisk fred var sluten, och de holländska och danska 
öarne återkommit till sina lagliga styrelser, dessa 
frihamnar kunde draga främlingarne från Barthelemy. Vid 
uppdragen jemförelse befunnes S. Thomas, som låg 
närmare Södra Amerikas spanska kust, Porto Rico och S. 
Domingo, hafva lättare att draga kusthandeln och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s41" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/46|41]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>handeln på dessa stora öar till sig. På S. Eustache funnes 
snart sagdt inga tullar. Det bästa, Barthelemy hade att 
lägga i vågskålen, var dess goda hamn, som isynnerhet 
under orkanmånaderna var af stort värde. 

1815 var ock ett på remissor till Sverige bördigt 
år, ja, kolonins inkomster uppgingo till betydligt högre 
belopp än föregående års, men så voro ock utgifterna 
betydligt större. 

Nu anlände ändtligen den så ofta begärda och länge 
väntade nya garnisonen<ref>Rapport af {{Bråk|30|6}} 1815.</ref> . Den bestod af ett 
detachement artillerister under anförande af kapten Lorich, och 
hela styrkan uppgick till 30 man. Stackelberg anser 
dock detta antal otillräckligt och önskar, att det måtte 
höjas till 60, som förr var föreslaget. 

Åtskilliga ombyten af embetsmän skedde vid denna 
tidpunkt. Pastor Forsström, som en längre tid skött 
själavården bland svenskarne derute och tillika varit 
stadsingenieur, aflöstes af hofpredikanten Lönner. 
Justitiariesysslan var anförtrodd åt O. E. Bergius, och 
guvernementssekreterareposten åt L. Thenstedt. Äfven från 
slafmarknaden — slafveriet upphäfdes först 1847 på 
Barthelemy — anskaffade man ett slags tjensteman. Det 
inropades nämligen för 255 spanska daler en slaf, som 
skulle tjenstgöra som profoss och vattenhemtare för 
garnisonen<ref>Rapport af {{Bråk|15|8}} 1815.</ref>. 

Stackelbergs lynne var häftigt och uppbrusande<ref>Hans efterträdares omdöme.</ref>,
men så blef han ock oupphörligt retad af underordnade 
embetsmäns opposition. Nu kom han i ett ytterst spändt 
förhållande till garnisonsläkaren Leurén. Det gick 
slutligen så långt, att denne blef arresterad. Båda vände 
sig med sina klagomål till kongl. majestät, hvarvid 
guvernören särskildt betonade den anarkiska anda, som 
rådde bland öns embetsmän. Hans åtgärd att låta det 
komma till den ytterlighet, att Leurén insattes i arrest,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s42" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/47|42]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>blef på högre ort omildt bedömd, och guvernören ålades 
att undvika dylika uppträden. I en skrifvelse till 
hofkanslern af Vetterstedt yttrar Leurén, att han och 
guvernören länge umgåtts på mycket vänskaplig fot. 
Förhållandet hade genom en mängd små orsaker — som 
t. ex. guvernörens “hetta i spel“ — på sista tiden 
öfvergått till raka motsatsen. Stackelberg var enligt 
Leuréns omdöme fallen för “misstänksamhet, arbiträrt och 
häftigt uppförande“. Leurén bifogar vidare åtskilliga 
rätt intressanta observationer öfver 
Barthelemyförhållanden. Det rådde en dödande enformighet på ön. Det var 
endast nyheter från Europa, som kunde gjuta något lif 
in i svenskarnes tillvaro derute. Hvad de egentliga 
invånarne beträffade, var handeln, som ibland upplifvades, 
ibland råkade i lägervall, allteftersom de amerikanska, 
engelska och franska förhållandena varierade, den enda 
fråga af allmännare natur, som drog deras intresse till 
sig, och förordningar om tullsatser och sjöpapper utgjorde 
föremålen för Barthelemyboarnes djerfvaste 
kannstöperier. Emellertid gjordes allt för Barthelemys 
upphjelpande. Vägar och gator anlades, och Gustavias hamn 
hade nyligen blifvit grundligt upprensad. Ett bolag för 
tillverkning af salt hade bildat sig. Leurén, som sjelf 
var medlem häraf, begärde nu för bolaget åtskilliga 
privilegier<ref>Förmåner beviljades upprepade gånger saltkompaniet, men 
tillverkningen ville dock ej taga någon riktig fart.</ref>, som tullfrihet och förmånsrätt till saltkrikors 
anläggning. 

Den mellan England och Amerika afslutade freden 
vållade ej öns handel någon skada<ref>Rapport af {{Bråk|21|10}} 1815.</ref>, isynnerhet sedan 
engelsmännen i sina vestindiska kolonier förbjudit all 
införsel, som ej skedde å engelska fartyg, och på detta 
sätt tvungit amerikanarne att uppsöka någon annan 
nations hamn, hvarest utbyte af produkter kunde ega rum. 
Men för att vara riktigt säker att kunna draga den 
engelsk-amerikanska transitohandeln till sig, anser
<span class="ws-noexport; noprint" id="s43" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/48|43]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>guvernören det vara nödvändigt nedsätta tullsatserna<ref>Sedermera yttrar Stackelberg, att handeln till hans glädje höll 
sig uppe, oaktadt tallsatserna ej sänkts.</ref>. 
Då skulle både köpare och säljare känna sig manade 
föredraga Barthelemy från S. Thomas, der tullafgifterna 
voro, enligt hvad Stackelberg förnummit, faststälda till 
6 % på inkommande och 7<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>% på utgående varor, men 
så föga noggranhet iakttogs vid en lasts förtullning, att 
tullen blott gick till ungefär 2 %. På Barthelemy 
deremot gick tullen till 9 % utom hamnpengar. 

Splitet mellan embetsmännen fortfor att spela samma 
bedröfliga roll i kolonins inre historia. Ovänskap 
upplågade nu mellan Stackelberg och justitiarien Bergius. 
Guvernören, som synes hafva strängt hållit på etikettens 
fordringar, gaf Bergius en lexa, derför att han 
uppvaktat honom i “morgonstöflar“ och fordrade, att han för 
framtiden skulle vid dylika tillfällen vara “ordentligt 
klädd“. Ett obehagligt uppträde timade i konseljen, 
och Bergius klagar öfver, att hans försök att medla 
mellan de militära och civila intressen, som pläga förekomma 
i kolonier, misslyckats, och att han dagligen är föremål 
för guvernörens “misstänksamhet och chicaner“. Bergius 
begärde slutligen sitt afsked<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref>. 1816 blir han förbjuden 
att vistas i kolonin och lemnar också ön. 

Från 1815 finnes ett förslag till nytt reglemente, 
som dock aldrig fick kongl. majestäts sanktion. Med 
afseende på de koloniala myndigheternas magtområden 
skiljer det sig betydligt från 1811 års reglemente och 
närmar sig 1805 års. Afgörandet af polis- och 
exekutionsmål och ärenden, som röra handel och sjöfart, samt 
i allmänhet frågor af civil eller administrativ natur 
lägges i guvernörens hand. Vid afgörandet af ministeriella 
ärenden, polis- och exekutionsmål skola placemajoren och 
guvernementssekreteraren vara närvarande. Eljes står 
vid guvernörens sida en rådplägande — ej beslutande — 
konselj, som består af justitiarien, tre af invånarne valda
<span class="ws-noexport; noprint" id="s44" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/49|44]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>och tre af guvernören utsedda medlemmar. En särskild 
summa ställes till guvernörens disposition att af honom 
for hemliga och opåtänkta utgifter användas, och 
guvernören är härför endast skyldig kongl. majestät 
redovisning. 

Lagskipningen besörjes af en domstol, som består 
af en utaf konungen utnämd justitiarie och sex af 
invånarne valda ledamöter. 

Det är hufvudsakligen i nu anförda punkter, 1815 
års förslag af viker från 1811 års reglemente. Eljes går 
det i dettas hjulspår. Förslaget har både ljusa och mörka 
sidor. Den föreslagna utvidgningen af guvernörens magt 
var nog å ena sidan egnad att åt styrelseåtgärderna gifva 
en prägel af större enhet och kraft, men å andra sidan 
torde nog invånarne, som nu voro vana att genom sina 
representanter i den beslutande regerings- och 
finanskonseljen inverka på händelsernas gång, illa hafva 
fördragit en förändring, som skulle hafva kommit den enda 
form af representation, som stod dem öfrig — den i 
1811 års reglemente omtalade elfvamannakomitén nämnes 
ej ens i det nya förslaget — att nedsjunka till en blott 
rådgifvande ställning. En afgjord fördel synes mig hafva 
legat i forslagets bestämmelser om domstolens 
sammansättning. De sönderhöggo med ens den knut, som så 
ofta visat sig vara besvärlig, i det de ur domstolen 
aflägsnade guvernören, placemajoren och 
guvernementssekreteraren och gåfvo justitiarien den ställning, han, 
som vanligen var domstolens enda juridiskt bildade 
person, hade rätt att intaga. Afund, rangstrider och 
etikettfrågor födde af sig oupphörliga strider mellan de i 
domstolen sittande embetsmännen, hvilka strider 
inverkade störande på målens lugna och lidelsefria behandling, 
och det låg något oegentligt deruti, att justitiarien eller 
domaren, som han ock kallades, nödgades åt guvernören 
afstå ordförandeplatsen i domstolen. Hade 1815 års 
förslag blifvit ett för kolonien gällande reglemente, så hade 
en bestämd gräns uppdragits mellan den verkställande
<span class="ws-noexport; noprint" id="s45" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/50|45]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>och lagskipande magten, som förut på ett betänkligt sätt 
gått in i hvarandra, och Barthelemy hade fått en 
domstol efter svenskt mönster med en domare som 
ordförande och en nämd, om ock Barthelemys nämdemän fått 
större myndighet än de svenska. 

Redan förut har omnämts, att tvisten mellan 
Stackelberg och Bergius 1816 gick till den ytterlighet, att 
den senare förbjöds att vistas på ön. 
Guvernementssekreteraren Thenstedt konstituerades då till justitiarie, 
och von Hauswolff, som 1813 utsändts med särskild 
rekommendation från hofkanslern, öfvertog tills vidare 
guvernementssekretariatet. Den förre placemajoren 
Schürer hade rest hem, och baron E. Koskull förordnades i 
hans ställe. De nya embetsmännen fullgjorde enligt 
Februarirapporten med osparad möda och nit sina 
åligganden, och för första gången på lång tid synes ett godt 
förhållande hafva rådt mellan öfver- och underordnade<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref> . 

Handeln och sjöfarten aftogo detta år på ett 
betänkligt vis. <ref>1816 års Januarirapport.</ref>. S. Eustache blef nu den farligaste 
rivalen. Holländarne hade på nytt tagit denna ö i 
besittning och sökte genom låga tullsatser draga rörelsen till 
sig. Stackelberg nödgades derför taga det länge 
påtänkta steget att äfven på Barthelemy sänka 
tullafgifterna, och han belönades derför af invånarne, som häraf 
hoppades handelns raska återuppblomstrande, med en i 
ståtliga ordalag affattad tacksägelseadress. 

I Maj 1816 beviljade regeringen Stackelbergs flera 
gånger upprepade begäran om afsked och utnämde i hans 
ställe öfverstelöjtnant Rosensvärd till Barthelemys 
guvernör. I ett bref till hofkanslern, dateradt Augusti 
1816, yttrar Stackelberg, att han hört, att han ådragit 
sig konungens onåd, och att han på grund af sitt 
behandlingssätt af Bergius och jemväl af andra orsaker 
blifvit från sitt embete entledigad. Nu yrkade han, 
stödjande sig på ett godt samvetes vitnesbörd, laglig
<span class="ws-noexport; noprint" id="s46" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/51|46]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>undersökning och afvaktade med otålighet Rosensvärds 
ankomst till ön. 

Rosensvärd anlände den 5 Augusti 1816 till 
Barthelemy, men mottog först den 10 styrelsen<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref>. Hans 
treåriga guvernörskap blef en enda jeremiad. Han hade 
mottagit uppdraget att blifva öns styresman, emedan han 
på detta sätt hoppades kunna ordna sina derangerade 
affärer, men denna hans förväntning tyckes ej hafva 
krönts med framgång, och han såg allt i dystra färger. 
Nog torde många förhållanden på Barthelemy hafva 
lemnat åtskilligt öfrigt att önska, men så var ock 
Rosensvärd en målare, som förstod att göra sina taflor svarta. 
I sin första rapport klagar han öfver det klena 
utrymmet i guvernementshuset. Han och hans familj — 
Rosensvärd var gift och hade tagit hustru och barn med 
sig till Barthelemy — voro deri lika instängda som i 
det engelska fartyg, hvarmed de anländt till ön. Sjelf 
vore han efter resan mycket matt och sjuk och, ehuru 
han fått ett hälft års lön i förskott, i fullkomlig 
afsaknad af pengar. “En piaster derute är mindre i sitt värde 
till varorna och våra behofver än 1 Rdr riksgälds i 
Stockholm.“ Han ber derför om ett helt års lön i förskott 
under påstående att en guvernör vore “olycklig“, om 
han ej hade riklig tillgång på pengar. Derute kunde 
man knappast få låna en summa, och räntan vore 
gräsligt hög — 40, 60, ja ända till 100 %. 

I sammanhang med omnämnandet af Stackelbergs 
afresa från ön säger Rosensvärd, att denne synes hafva 
varit en god styresman för kolonin, hvarför han ock 
åtnjutit invånarnes aktning och kärlek. Man måste 
öfverse med yttringarne af hans häftiga lynne och betänka, 
att han haft att kämpa med en mycket obefogad 
opposition från underordnade embetsmäns sida. 

Enligt Rosensvärds åsigt låg ej orsaken till 
handelns af tynande och stagnationen i rörelsen deruti, att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s47" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/52|47]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tullarne voro högre än på närliggande öar, utan var 
fastmer att söka 1) deri att på Barthelemy ej fanns mer 
än en spekulativ köpman — Elbers — och 2) deri att 
kapitaler saknades, hvarför de amerikanska köpmännen, 
som misströstade om försäljning af sina laster och skälig 
vinst derå, ej vågade sända sina fartyg till Barthelemy. 
Om ej dessa förhållanden vore för handen, skulle 
handeln oaktadt den allmänna freden förete större 
lifaktighet. På 100 år torde knappast gynsammare period 
inträffa än den senast förflutna, då alla kolonier voro i 
engelsmännens händer, och engelsmännen lågo i krig med 
alla europeiska stater, som hade kolonier — utom 
Sverige — och äfven med Amerika. Att den svenska 
handeln på ön var så obetydlig, föreföll Rosensvärd 
egendomligt, då ju öns produkter behöfdes i Sverige, och 
många svenska varor borde hafva en strykande afgång 
på ön. Men detta vore svenskarnes eget fel. De 
förstode ej att välja lämpliga exportartiklar. Fartyg hade 
t. ex. anländt till ön, lastade med kakelugnar, 
eldgafflar, sängvärmare och dylikt. Dessutom hölle svenskarne 
sina varor i oerhördt pris. 

Hofkanslern af Vetterstedt yttrar sig ungefär 
samtidigt i ett längre utlåtande öfver orsakerna till den i 
ögonen fallande minskning, hvari Barthelemys handel 
1816 råkade. Dervid synes han böjd att gå en 
medelväg mellan Stackelbergs och Rosensvärds åsigter, i det 
han dels antager, att S. Eustache var på god väg att 
draga till sig den Barthelemy förr tillkommande 
byteshandeln mellan Amerika och engelska kolonierna, dels 
ock att Barthelemyboarnes brist på driftkapital och 
företagsamhet lade hämmande bojor på öns handel. Men 
som Barthelemys läge vore bättre, måste främlingarne 
lockas till S. Eustache genom lägre tullsatser. Det var 
derför nödvändigt att sönderrifva den slöja af 
hemlighetsfullhet, hvari holländarne visste insvepa dessa 
förhållanden, och moderera Barthelemys tullafgifter efter 
de på S. Eustache brukliga. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s48" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/53|48]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>I slutet af 1816 började Rosensvärds klagovisor 
blifva bittrare. I guvernementshuset “finnes blott en 
säng, sängkläderna äro utslitna, lakan, örngått 
otillräckliga, servietter usla eller inga“, yttrar han i en 
skrifvelse till hofkanslern. Rosensvärd sökte så mycket som 
möjligt spara. Detta hindrade dock ej, att han rörande 
en eller annan utgift, som nödvändigt måste göras, 
råkade i delo med finanskonseljen, som hårdnackadt 
motsatte sig hvarje utgift, som ej vunnit kongl. majestäts 
sanktion. 

Barthelemys gyllene år voro nu förbi. Inkomsterna 
öfversköto väl utgifterna, så att betydliga remisser 
fortfarande gingo till Sverige, men man hade under 1814 
och 1815 vant sig vid, att “guldet flödade fram i 
strömmar ur Barthelemys nakna klippa“<ref>Uttryck af Bergius i bref till hofkanslern.</ref> och var derför ej 
nöjd med hvad 1816 och 1817 förde i sitt sköte. Enligt 
Rosensvärds Februarirapport för 1817 te sig 
förhållandena på ön i en dyster dager. Stadskassan, som några 
år förut befunnit sig i ett blomstrande tillstånd, var nu 
bankrutt. Rosensvärd anhåller derför att på kronans 
kassa få öfvertaga några af de utgifter, som förr hvilat 
å stadskassan. Detta blef ock fallet. 

Handelns oerhörda aftynande injagade en verklig 
fasa hos guvernören. Fattigdomen började blifva 
tryckande bland öns befolkning, som ju till största delen var 
hänvisad att lefva af denna näringsgren. Hvad som 
gjorde förhållandet så mycket sorgligare var att veta, 
att S. Thomas och S. Eustache fortfarande drefvo en 
betydlig handel. Till den förra kolonin kommo massor 
af europeer och amerikanare för att utbyta sina varor, 
och den hade derjemte sina egna och S. Croix’ 
produkter att afyttra. S. Eustache var liksom Barthelemy en 
genom konst och klokhet tillskapad handelsplats, och 
med denna ö borde man med framgång kunna täfla. 
Rosensvärd skall söka taga reda på dess tullförhållanden
<span class="ws-noexport; noprint" id="s49" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/54|49]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>för att derefter kunna lämpa Barthelemys. Tullsatserna 
hade bort sänkas, då S. Thomas och S. Eustache 
återlemnades i sina respektiva magters händer<ref>Rosensvärd synes således nu hafva öfvergått till Stackelbergs åsigt.</ref>. 
Handelsfriheten på S. Eustache var större. Fartyg voro ej 
derifrån tvungna att gå på en viss hamn, och 
invånarnes på S. Eustache sjöpass voro billigare. På 
Barthelemy måste nya sjödokument lösas för hvarje resa, 
äfven om den mest inskränkta expedition afsågs, och 
detta var en hämsko på företagsamheten. 

Det dröjer ej länge, innan man ser Rosensvärd 
invecklad i de sedvanliga striderna med andra embetsmän. 
Han vände sig till hofpredikanten Lönner med en 
anhållan, att han måtte predika på Engelska hvarannan 
söndag, eftersom största delen af befolkningen talade detta 
språk. Men saken strandade derpå, att Lönner härför 
begärde 500 à 600 piaster i årlig ersättning, under det 
att Rosensvärd misströstade om att kunna genom 
subskription samla mer än 200 piaster<ref>1818 rapporterar dock Rosensvärd, att Lönner åtagit sig att 
då och då hålla engelska predikningar.</ref>. Detta hade till 
följd, att guvernören blef så vred på Lönner för hans 
girighets skull, att “han så när kört ut presten“. 
Sedermera uppstod tvist om val af en ledamot i konseljen. 
En köpman Vaucrosson var i tur att afgå, men blef 
omvald. Men han hade mot sig ett stort parti, som 
mot honom anmärkte, att han städse gått i guvernörens 
ledband. Rotpartiets kandidat var en köpman Runnels, 
som förr — för sju år sedan — varit ledamot af 
konseljen. Guvernementssekreteraren Hauswolff blandade sig 
i spelet och beredde Rosensvärd mycket obehag, i det 
han ute i staden berättade allt, som tilldrog sig i 
konseljen. Hvilken nu orsaken må hafva varit, blef ett nytt 
val företaget, och Runnels utsågs då till konseljledamot 
i Vaucrossons ställe. Vid ett strax derpå infallande 
konseljsammanträde kom den under askan glimmande elden
<span class="ws-noexport; noprint" id="s50" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/55|50]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till utbrott. Runnels hade till detta anmält, att han 
“genom en utsväfning dagen förut var urståndsatt att 
närvara“, hvarför han önskade sammanträdet uppskjutet. 
Sedan sökte han bortresonnera hela saken. 

I Amerika rådde svår kris, och från alla håll 
förspordes klagan öfver de dåliga tiderna. Rosensvärd 
anhåller att genom hofkanslern erhålla konglig majestäts 
tillåtelse att draga vexlar på Sverige, om tillståndet 
fortfore att blifva sämre<ref>1817 års Aprilrapport.</ref>. Det skulle dock dröja länge, 
innan denna nödfallsutväg behöfde tillgripas. 

Stor sjuklighet herskade på ön. 20 svenskar hade 
redan under de gångna månaderna dött derute. De 
militära förhållandena erbjödo ock en dyster anblick. 
Trumslagaren vid garnisonen hade gått ur tiden, krut 
saknades, och “det är intet bättre“. Batterierna voro högst 
usla. “De ligga högt upp mot himlen, och inga 
kastmaskiner finnas.“ Några bättre och mera tidsenliga 
kanoner, som lätt kunna flyttas från öns ena hamn till den 
andra, anhåller Rosensvärd särskildt, att regeringen må 
sända ut, “Då skulle ej de fördömda kaparne löpa in 
och ankra i öns hamnar.“ 

Af ett bref från Rosensvärd till hofkanslern af 
Vetterstedt, dateradt <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">24</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1817, erfar man, att Rosensvärd 
från regeringen erhållit några förebråelser och 
varningar<ref>Rosensvärds rapporter till kongl. majestät äro skrifna på franska och hållna i mera allmänna drag; men de kompletteras af vidlyftiga skrifvelser till af Vetterstedt.</ref>. Hvilken orsaken härtill varit, framgår ej tydligt 
af skrifvelsen. Dock synes den hafva varit af finansiell 
natur. Förebråelserna väckte endast Rosensvärds 
förvåning. Han visste med sig, att han efter bästa 
förmåga skött sina pligter och gjort allt för att bringa reda 
i öns finansiella förhållanden. Öns kassor förvaltades 
under finanskonseljens uppsigt, och guvernören erhöll af 
denna det vitsord, att han i allt rättat sig efter
<span class="ws-noexport; noprint" id="s51" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/56|51]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>reglemente och förordningar<ref>Protokoll af {{Bråk|2|6}} 1817.</ref>. Det enda, hvari Rosensvärd 
ansåg sig hafva felat, var att han ej affordrat 
Stackelberg fullständig redogörelse, men han hade ansett det 
vara nog att af honom mottaga den kontanta 
behållningen i kronans kassa, då han visste, att Stackelberg i 
Stockholm skulle underkastas revision. Derjemte 
betonar guvernören skarpt, att styresmannen öfver en så 
långt aflägsen och af så många yttre förhållanden 
beroende koloni ofta tvangs att handla efter eget omdöme, 
och att då domen öfver handlingen plägade utfalla efter 
det uppnådda resultatet. Nu var guvernörens öfver 
Barthelemy ställning synnerligen kritisk, ty handeln låg 
öfverallt nere, S. Eustache gjorde allt för att tillfoga ön 
skada, kassorna voro tomma, de allmänna byggnaderna 
mycket förfallna. Personligen var Rosensvärd af sorg 
tryckt till jorden, enär han nyligen förlorat sin älskade 
maka. 

I en skrifvelse till hofkanslern<ref>Bref af {{Bråk|7|8}} 1817.</ref>  berättar 
Rosensvärd sig nu hafva fått reda på nyckeln till gåtan, huru 
S. Eustaches redd hade kunnat förete en så liflig anblick. 
Den holländske guvernören hade nämligen tillåtit 
amerikanska fartyg att utminutera sina laster på redden och 
betala tull endast för de varor, de lyckades försälja. 
Men deraf ledo öns egna köpmän skada, och guvernören 
hade nödgats efter deras önskan upphäfva dessa 
bestämmelser. Ehuru således S. Eustache bidragit och 
fortfarande bidrog till förminskningen af Barthelemys handel, 
låg grundorsaken dertill i den allmänna freden, som 
gjorde att handeln drefs mellan producenten och 
konsumenten, utan att någon förmedlande tredje man 
behöfdes, och i den stagnation, som rådde i både Europas och 
Amerikas rörelse: Som vanligt spekulerade guvernören 
öfver lämpligheten af nedsättning i tull- och 
hamnafgifter. Dock ärnade han först låta de tre orkanmånaderna 
förflyta, enär fartygen derunder skydde S. Eustaches
<span class="ws-noexport; noprint" id="s52" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/57|52]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dåliga hamn och hellre gingo till Barthelemy. Nöden 
på Vestindiens öar var allmän, yttrar vidare guvernören 
i ofvannämda bref. På S. Thomas hade eländet lagt 
många i grafven, och äfven på Barthelemy gingo många 
utan arbete och svulto. 

En till Barthelemy anländ underrättelse, som gladde 
Rosensvärd mycket, var att Stackelberg fått alla sina 
skulder till kronan efterskänkta<ref>En 1817 tillsatt komité, som hade att granska Stackelbergs 
förvaltning, kom till det resultat, att han häftade till kolonins kassa i 
en skuld af 13,771 sp. daler.</ref>. “Intet hade det gått 
så för en så olycklig varelse som jag“, utbrister 
Rosensvärd i ett anfall af sin vanliga pessimism. 

1818 blef ett för kolonin något gynsammare år. 

I Januari underrättar Rosensvärd hofkanslern<ref>Bref af {{Bråk|11|1}} 1818.</ref>, att 
köpmannen Elbers, som visserligen varit en företagsam 
man, men å andra sidan genom tredska och 
uppstudsighet mot öfverheten städse på ett sorgligt sätt utmärkt 
sig — så hade han 1810 jemte en Cremony varit chef 
för upproret, 1812 uppläst ett näsvist memorial i 
konseljen, hvarför han derifrån uteslöts — nu satt kronan 
på verket genom en skamlig och bedräglig bankrutt. 
Guvernören anser, att dylika köpmän böra skötas med 
strama tyglar. Men äfven sekreteraren Hauswolff 
visade i sitt uppförande mot guvernören ofta prof på 
oförskämdhet och spelade under täcket med åtskilliga af öns 
invånare. Rosensvärd, som på senaste tiden märkte, att 
åtskilliga Barthelemybor behandlade honom med föga 
aktning, hade frågat Hauswolff om orsaken härtill och 
då fått till svar, att det troligen kommit till deras 
vetskap, att guvernören vore mindre väl anskrifven på högre 
ort. Detta svar retade naturligtvis Rosensvärd. Det 
har redan “länge bland embetsmännen rådt en 
aristokratisk anda“, som uppkommit dels genom brist på 
ordentliga föreskrifter om hvars och ens magtssfer, dels 
ock derigenom att guvernören sett genom fingrarne med
<span class="ws-noexport; noprint" id="s53" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/58|53]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>deras öfvergrepp, yttrar han. 1805 års reglemente lade 
mera magt i guvernörens hand än det nuvarande, hvars 
fel var, att det ej nog bestämdt uppdrog gränserna för 
konseljens magt. Snart kom det till ett nytt uppträde 
mellan guvernören och sekreteraren<ref>Bref af {{Bråk|1|2}} 1818.</ref>. “Hauswolff måtte 
ibland vara litet vriden eller ej rätt nykter, han eller 
jag måste bort“, säger Rosensvärd, som anser att han ej 
begått större dumhet, än då han reste ut till Barthelemy. 

Strider mellan embetsmännen hade städse som en 
tryckande mara legat öfver kolonins förhållanden. 
Mellan guvernör och justitiarie förekommo ofta kollisionsfall, 
hvilket ej kunde förekommas, förrän justitiarien på sätt, 
1815 års förslag till nytt reglemente förordar, blef 
ordförande i domstolen. En polisrätt var derjemte högst 
nödvändig — föreslogs ock af Rosensvärd — på det att 
domstolen ej alltför mycket måtte betungas af smärre 
ordningsmål<ref>Polisrätten stannade vid blotta förslaget.</ref>. Men justitiarien borde enligt Rosensvärds 
åsigt ej hafva något att dermed skaffa, utan placemajoren, 
som var den allmänna ordningens upprätthållare och 
vårdare på ön, borde vara den dömande i polisrätten. Nu 
var ön alldeles utan polis, och guvernören hade ej några 
medel att disponera för upprättande af en polismagt, sedan 
stadskassan, som förr underhållit densamma, nu blifvit 
bankrutt. En soldat måste göra ronden i staden, men 
kunde ej billigtvis gå omkring på gatorna och “drifva in 
svinen“. 

Baron Koskull hade 1817 rest hem, och 
placemajorsbefattningen stod då obesatt, tills löjtnant Berghult 1818 
förordnades att tills vidare bestrida densamma. Stor 
hjelp tillskyndades härigenom guvernören, men så mycket 
mer obehag beredde honom hans motparti på ön — 
Hauswolff och Runnels i konseljen och handlandena Danouille 
och Röhl. 

Underrättelse om Karl XIII:s frånfälle och Karl XIV:s 
tronbestigning infördes i stadens tidning — Gustavia hade
<span class="ws-noexport; noprint" id="s54" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/59|54]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nämligen en sådan, som utkom en gång i veckan — och 
embetsmän och befolkning svuro under högtidligheter den 
nye konungen sin trohetsed. 

En händelse, som tilldrog sig mycken 
uppmärksamhet och blef föremål för olika kommentarier, timade 1818. 
Ett portugisiskt fartyg, som var en “pris“ och således 
röfvaregods, fördes nämligen till Barthelemy och försåldes 
der <ref>I Oktober 1818 förbjöd konungen försäljning på Barthelemy af 
priser, tagna från i vänskapligt forhållande till Sverige stående magter.</ref>. Rosensvärd påstod sig ej hafva af vetat saken, förrän 
försäljningen redan var skedd, och framhöll som 
hufvudorsak dertill, att stadens ende polisbetjent ej gjort sin 
pligt. En viss Stuart tillvitade deremot guvernören, att 
han varit medveten om brottet, men ändå låtit det 
passera. Saken blef föremål för domstolens behandling, och 
Stuart, som ej kunde bevisa sitt påstående, dömdes för 
den å heder och ära gående beskyllningen till böter och 
afbön. 

Den omständigheten, att domstolen lät det stanna 
vid så lindrigt straff, försämrade Rosensvärds redan förut 
mycket medtagna helsotillstånd. Den 19 September 
nödgades han afresa till de varma baden i Nevis, och 
placemajoren Berghult blef då regeringens främste man på 
ön<ref>Hauswolffs rapport af {{Bråk|10|12}} 1818.</ref>. Men det dröjde ej länge, innan Rosensvärd i Nevis 
slutade sina dagar. Dödsorsaken var lungsot. Hauswolff, 
som reste till Nevis för att bevista hans begrafning och 
dervid representera svenska guvernementet, säger att 
Rosensvärd, som under hela sitt lif hållit på styfvern, under 
sina sista dagar blef en slösare och ställde till 
oupphörliga fester för Nevis’ invånare. Att man ej behöfver 
tillmäta denna utsago alltför stort värde, torde vara 
sjelfklart, då man betänker, på hvilken fot Hauswolff stått 
till den döde. 

Som jag förr påpekat, var Rosensvärd en man, som 
såg allting i svarta färger. Men så synes han ock hafva 
varit ett offer för ständiga bekymmer och motgångar:
<span class="ws-noexport; noprint" id="s55" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/60|55]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>hans ekonomiska ställning var ej den bästa<ref>Af Norderlings rapport af Januari 1821 framgår, att 
fordringsegarne i Rosensvärds dödsbo fingo nöja sig med {{Bråk|66|2|3}} %, och kronan 
synes dessutom hafva efterskänkt åtskilligt.</ref>, hans 
älskade maka rycktes helt hastigt från hans sida, och 
hans helsa lemnade åtminstone under den senare delen af 
hans Barthelemyvistelse mycket öfrigt att önska. Kanske 
blef hans lynne härigenom ömtåligare, än nödigt var. 
Men säkert är, att han sökte efter bästa förmåga fylla 
den plats, hvarå han var satt, och att han med allvar 
arbetade på att sätta sig in i kolonins lifsfrågor: 
handeln och driffjedrarne för dess uppblomstring och 
tillbakagång, något som hans bref till hofkanslern, hvilka med 
stor omständlighet behandla detta ämne, nogsamt utvisa. 
I ett till af Vetterstedt stäldt anförande sökte 
Hauswolff försvara sig mot de klagomål. Rosensvärd anfört 
mot honom<ref>Oktober 1818.</ref>. Försvaret är dock tämligen lamt och går 
ej på sak. I stället slår sekreteraren omkring sig med 
stora ord och allmänna fraser. Han anser orsaken till 
sina förmäns fiendskap mot honom ligga deri, att han 
städse gått öppet till väga och ej skytt att ohöljdt blotta 
förefintliga missförhållanden. För Thenstedtska slägten 
— två bröder Thenstedt, af hvilka den ene var v. 
justitiarie, och den andre förordnad till notarius publicus 
— hade han alltid varit en nagel i ögat. Hauswolff 
begär att få komma bort från ön, emedan han ej kan 
lida, att högsta makten förlorar sin auktoritet. 
“Guvernementet går ej öppet till väga, i vår domstol går ej ens 
anständigt till, vi drunkna i affärer, emedan ledaren ej 
är dem mägtig och gör småsaker till berg, utlänningen 
drager på axlarne åt oss, pöbeln yttrar sig i paskiller, 
den bättre tiger och gör betraktelser“, är slutklämmen 
i Hauswolffs anförande. 

Redan innan Rosensvärd gått ur tiden, hade C. F. 
Bagge, som numera synes i egenskap af privatperson 
hafva varit bosatt på Barthelemy, börjat för tredje
<span class="ws-noexport; noprint" id="s56" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/61|56]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>gången fiska efter guvernörsskapet<ref>November 1818.</ref>. Genom bref sökte han 
tydliggöra för hofkanslern, att Berghult, som saknade 
ålderns auktoritet, ej kunde upprätthålla “årning“ och 
respekt, utan att han sjelf vore rätte mannen att som 
guvernör träda i spetsen för öns angelägenheter. Men 
äfven denna gång gäckades hans förväntning. Af 
hofkanslerns svar insåg han slutligen, att intet var i detta 
afseende att hoppas<ref>Maj 1819.</ref>. Men han säger sig vara liksom 
fastväxt vid Barthelemys klippa och ber af Vetterstedt 
söka åstadkomma, att “det konungsliga ädelmodet kastar 
en välgörande stråle öfver en gammal mans slåknande 
dag“. (Bagge stafvade som det anstod en af gamla 
tidens knektar). 

1819 blef ett för Barthelemys handel ganska 
fördelaktigt år. 

Under årets förra hälft är placemajoren Berghult 
vice guvernör öfver kolonin. De gamla striderna mellan 
embetsmännen hade ej förlorat något af sin styrka. Men 
rolerna voro nu ombytta. Det förra guvernementets 
vänner, bröderna Thenstedt, understödda af handlandena 
Peterson och Portelly, bildade nu oppisitionen, under att 
vice guvernören hade sitt stöd i Hauswolff och hans parti. 
Berghult riktar mot justitiarien Thenstedt den 
förebråelsen, att han vill draga allt från styrelsens afgörande och 
i stället lägga det under konseljens beslutanderätt. 
Intresset för valet af konseljledamöter hade i Gustavia 
ytterligt slappats. Derför var det enligt Berghults 
påstående lätt för en valintrigör att få hvilken han ville 
invald i konseljen. Så lyckades det Thenstedt, som 
genom sitt inflytande hade att förfoga öfver en mängd 
röster, att drilla saken derhän, att hans vän Portelly blef 
utsedd till konseljledamot. 

Berghult synes hafva varit en energisk man. Han 
påyrkade i sina rapporter, att guvernören måtte utrustas 
med magt att krossa sina motståndare eller, rättare sagdt,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s57" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/62|57]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>med så stor magt, att motståndare ej kunde uppstå. Hans
åsigt var att, eftersom ytterligheterna beröra hvarandra, 
vi samma fördelar skulle uppkomma, om handeln lades i 
guvernörens hand, som på S. Thomas ernåtts, derigenom 
att guvernementet låg i handelns. Der kände sig alla 
köpmän som förenade i ett bolag, här var hvarje 
handlande den andres fiende och afundsman, och hans lösen 
var: “förtjenar ej jag, skall ingen annan förtjena, och 
samhället må hellre gå till sin undergång“. Guvernören 
borde hafva nog stor myndighet att göra slut på denna 
splitets anda. Rosensvärd hade enligt Berghults åsigt 
uppträdt alltför lamt i det bråk, som uppstod efter 
försäljningen af den portugisiska prisen. Polisbetjenten 
borde genast hafva straffats, och Stuart för sina fräcka 
beskyllningar hafva satts i arrest. Men tiden hade gått, 
och skriket mot öfverhetens slapphet hade tagit fart, och 
man hade blifvit nödsakad att företaga energiska mått 
och steg mot de sydamerikanska independenternas 
kaparefartyg och deras försök att i Gustavias hamn försälja 
tagna priser. 

Det motparti, Berghult hade i Gustavia, fortfor att 
göra honom förtret<ref>Portelly skröt öfver att hafva mägtiga gynnare i Sverige. F. d. 
justitiarien Bergius, nu expeditionssekreterare i kolonialdepartementet. 
ansågs gå de oppositionella Barthelemybornas ärenden.</ref>. Särskildt visade honom Petersen, 
Portelly och C. Thenstedt vanvördnad genom att icke 
infinna sig vid den sedvanliga festen i guvernementshuset 
till firande af konungens namnsdag. Gustavias öfriga 
invånare lade deremot med entusiasm sina rojalistiska 
tänkesätt i dagen. Hauswolff anser Berghult vara sin 
sanne vän och en nitisk embetsman. 

Om köpmannen Ebers, som blef föremål för så olika 
omdömen, yttrar Berghult, att han var öns ende driftige 
handlande. Nu hade han lyckats på nytt få vind i seglen. 
Som bevis på hans förmåga att göra affärer anföres, att 
då ett fartyg Oden, lastadt med jern och bräder, nyligen 
anlände från Stockholm, kunde Elbers genom sina
<span class="ws-noexport; noprint" id="s58" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/63|58]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>mägtiga relationer för högt högt pris kontant köpa hela 
lasten. 

Det fanns på ön ett tryckeri, fastän naturligtvis af 
enklaste art, och en tidning utkom, som förr omnämts, 
en gång hvarje vecka. Nu hade allt råkat i ytterligt 
förfall. En mulatt skötte både tryckeriet och tidningen. 
Oanständiga och för enskilda personer smädliga 
tryckerialster sågo ofta dagens ljus, till och med guvernören blef 
föremål för sårande paskiller, och likväl hade ingen 
kontroll från styrelsens sida utöfvats. Nu infördes ett slags 
censur. Boktryckeriets egare ålades nämligen att, innan 
skrift trycktes, inlemna den till guvernementssekreteraren, 
som hade att bevilja tillstånd till tryckning eller förbjuda 
densamma. 

I ett bref till hofkanslern sökte Hauswolff gifva en 
bild af förhållandena mellan embetsmännen på ön. Den 
vanliga oenigheten fortfor, och härtill var enligt 
sekreterarens åsigt justitiarien skulden. Berghult drog såsom 
varande den yngre och saknande den auktoritet, hans 
värf kräfde, det kortare strået i striderna med Thenstedt, 
som hade ett mägtigt parti bakom sig. Hauswolff hade 
börjat längta efter den nye guvernörens ankomst, sedan 
han märkt, att oppositionen kommit underfund med, att 
Berghult ej var verklig guvernör. Den sämre delen af 
befolkningen uppeldades häraf till tredska och olydnad 
mot öfverheten. Nu hade dock tillståndet blifvit något 
bättre, sedan hofkanslern gifvit Berghult nödigt ryggstöd, 
i det han i sina depescher häfdat styrelsens anseende och 
genom sina allvarliga ord bragt de oroliga hufvudena till 
lugn och besinning. 

Berghults vice guvernörskap blef dock en enda strid. 
Medlemmarne i konselj och domstol voro städse — med 
undantag af Hauswolff — af annan åsigt än han. En 
hetare kamp än vanligt upplågade, då Berghult i konseljen 
sökte få antagen en förordning om förbud mot spel och 
dans på landsbygden. Men vice guvernören, som ej synes 
hafva tvekat att, då det gällde genomdrifvandet af hvad
<span class="ws-noexport; noprint" id="s59" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/64|59]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>han ansåg nyttigt, sätta sig öfver lagliga former, 
utfärdade å eget ansvar förordningen. 

Den 20 Augusti anlände den nyutnämde guvernören, 
Johan Norderling, som förut varit justitiarie på ön, till 
Barthelemy<ref>Rapport af Augusti 1819.</ref>. Han tyckte sig genast förmärka, att 
invånarne voro intagna af verklig glädje öfver hans ankomst. 
Hvart och ett af partierna satte genast alla krafter i 
rörelse för att draga honom öfver på sin sida. Enligt 
Norderlings åsigt var det Hauswolff, som ingjutit sin ande 
i Berghults styrelsesystem, men så var han ock 
motpartiets “syndabock“. Till en viss grad syntes sekreteraren 
hafva förtjenat ovilja genom “sin kitslighet, sin 
påflugenhet och sin oförsigtiga tunga“. Thenstedt vore i 
besittning af talanger, men hans hat och misstroende borde 
gifva vika för vänskap och öppenhet, om ett godt 
samarbete mellan guvernör och justitiarie skulle kunna ega 
rum. “Domarens magra hjerta har jag väl föga hopp 
om, men hvad vill han väl göra?“ — yttrar Norderling 
i bref till hofkanslern. 

Hans omdöme om Berghult låter denne framstå i ett 
fördelaktigt ljus. F. d. vice guvernören begärde nu sitt 
afsked från placemajorsbefattningen och afreste 
ofördröjligen till Sverige. 

Den 21 September 1819 härjades Barthelemy af en 
förfärlig orkan, hvartill man ej sett motstycke sedan 
1772. Orkanen utbröt, just då det allmänna tillståndet 
var som bäst, i det handeln var rätt god, och invånarnes 
sinnen derför fulla af ljusa och glada 
framtidsförhoppningar. I Gustavia föryandlades 56 hus till ruiner, och 
af många fartyg blef det endast spillror qvar. Dock 
rasade stormen på angränsande öar ännu vildare. På S. 
Martin bragte han 300 menniskor om lifvet. 

Då Norderling vid sitt tillträde till guvernementet 
reviderade öns kassor, hade kronans kassa betydande 
kontanta tillgångar att uppvisa, under det att stadens 
kassa befann sig i den forna sorgliga ställningen. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s60" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/65|60]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Invånarnes antal uppgick till 4587 personer, sålunda 
fördelade: hvita i staden 719, negrer och kulörta 713, 
slafvar 1478 = 2910 personer — 

hvita på landet 1019, negrer och kulörta 103, 
slafvar 555 = 1677 personer. 

I bref <ref>Dateradt {{Bråk|16|11}} 1819.</ref>  till expeditionssekreteraren Bergius redogör 
Norderling något längre fram för ställningen inom kolonin. 
Spåren efter den förfärliga orkan, som den 21 
September spred förödelse öfver ön, började nu utplånas<ref>Kongl. majestät lät utdela 3000 sp. daler till deras hjelp, som 
befunno sig under orkanens följder.</ref>. 
De förmögna hjelpte de fattigare att föra upp sina hus, 
de flesta fartyg voro reparerade, och hamnen var frigjord 
från spillror och vrak. 

Norderling anser sig hafva afhjelpt åtskilliga 
missbruk, som inrotat sig i öns styrelse, men han vågade ej 
gå alltför bröstgänges till väga, emedan han trodde sig
hafva mot sig en liga, som sent eller aldrig förläte, 1) att 
han ej uppträdt med förkrossande stränghet mot Berghult 
och Hauswolff, 2) att han satt konseljen och domstolen i 
vederbörlig respekt. Bergius borde afhålla sig från att 
korrespondera med enskilda på ön, ty derigenom erhölle 
partiandan ny näring. Hvartenda ord, som man kunde 
vända till sin fördel, användes som ett anfallsvapen mot 
Rosensvärds och Berghults styrelse. Stympade och vrängda 
utdrag ur bref ven flögo kring staden, krigsplaner 
uppgjordes, och kannstöpande sammankomster höllos. Man 
åsyftade en “sakramenskad köpmansstyrelse, hvari chefen 
borde omskapas till en snart sagdt stadsbetjent, beroende 
för sitt lifs uppehälle af deras — köpmännens — nåd, 
liksom en kolbonde af sin brukspatron“. “I hvilken sylta 
har jag ej kommit“, utbrister Norderling. Invånarne på 
Barthelemy skulle nog helst se, att guvernör, domstol 
och tullbetjenter vore borta. “Vive saint Thomas“ — 
var det vanliga skriket. Der gick en skeppare till 
tullhuset och anmälde, att han hade mjöllast. “Du är ett
<span class="ws-noexport; noprint" id="s61" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/66|61]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nöt“, hette det, “du har socker“ — hvarför ingen 
införseltull på S. Thomas ifrågakom. Sedan delade 
tulltjenstemännen och skepparen rofvet, och danska kronan 
fick intet. 

Den svåra orkanen hade förvandlat S. Eustache till 
en enda hög af ruiner, så att ön enligt Norderlings åsigt 
torde hafva svårt att komma sig. På S. Thomas fanns 
ett ständigt förråd af östersjö-, medelhafs-, engelska och 
holländska varor, som lockade köpare till ön. På 
Barthelemy handlade man deremot efter den gamla slentrianen 
och slogs om de franska och engelska kabotörernas 
utsmugglade socker och rom för att betala de amerikanska 
lasterna. Ej en enda spik eller ett skeppund jern från 
Sverige fanns derute. De svenska köpmännen saknade 
all företagsamhet, “de ligga som hunden på hötappen“, 
säger Norderling, som var en älskare af ett kraftigt språk, 
kryddadt af populära bilder. 

En ny placemajor, J. Haasum, var nu tillsatt. Om 
honom betygade Norderling, att han var en dugtig karl, 
men justitiarien synes han fortfarande hafva betraktat 
med stort misstroende. “Blott jag kunde få fan och hatet 
ur Thenstedt“, utropar han. Hauswolff afslutade med 
1819 sin vistelse i kolonin, och Haasum förordnades <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>
1820 att tills vidare jemte sin egen äfven bestrida 
guvernementssekreterarebefattningen. 

1820 ingick med tämligen goda löften för 
Barthelemys handel<ref>Rapport {{Bråk|17|1}} 1820 (Barthelemysamlingen 7 tomen).</ref>. Man såg vanligen 15 à 20 
nordamerikanare i hamnen och dessutom en mängd franska, engelska 
och holländska kabotörer, som tillförde ön vestindiska 
kolonialprodukter. Nu märktes ej något spår af 
föregående års förhärjande orkan. Hamnen var åter satt i 
godt skick, och de stadens byggnader, som tagit skada 
af stormen, på nytt uppförda. På orkanen följde den 
fruktansvärdaste torka<ref>Rapport af {{Bråk|27|3}} 1820.</ref>. Inga växter buro frukt, och 
allt låg förbrändt. Landtbefolkningen hade derför mycket
<span class="ws-noexport; noprint" id="s62" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/67|62]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>svårt att skaffa sig det, de till sitt nödtorftiga uppehälle 
oundgängligen behöfde. I September föllo dock häftiga 
regn, men dessa förde i släptåg en elakartad feber, som 
skördade många offer. Ett tjugotal främlingar jemte 
åtskilliga af öns egna invånare dogo. Guvernörens fyra 
barn nedlades på sjukbädden, och tre blefvo feberns rof. 
Hvad som grep Norderling mest var att hans äldste son, 
Gabriel, som blifvit utnämd till guvernementssekreterare 
och nyss anländt till ön, också gick bort. Slutligen blef 
helsotillståndet bättre, då senhöstens friska vindar fått 
bortsopa feberdunsterna<ref>Rapport af {{Bråk|28|12}} 1820.</ref>. 

Partilidelserna på ön tycktes nu hafva lagt sig till 
ro. Den opposition mot styrelsen, som, under det vice 
guvernören Berghult stod i spetsen derför, satts i scen af 
köpmannaoligarkin och enligt Norderlings åsigt gått ut 
på att göra guvernören till en lekboll i handlandenas 
händer — liksom fallet varit vid upproret 1810 “au 
temps de vieille femme Ankarheim“ — höjde nu ej 
vidare hufvudet<ref>Norderlings skrifvelse till Bergius af {{Bråk|4|5}} 1820.</ref>. Och äfven bland de lägre 
samhällslagren hade en bättre anda börjat göra sig gällande. 
Norderling vädjade nämligen, efter hvad han sjelf säger, 
med stor framgång till “packets“ hederskänsla. De 
blodiga slagsmål, som förr vanligtvis utgjort afslutningen 
på de ofta förekommande sjömansbalerna, blefvo allt 
sällsyntare. Guvernören sjelf drog ej i betänkande att ofta 
infinna sig vid dylika tillställningar, hvarvid han ställde 
vänliga ord till deltagarne och på detta sätt lyckades 
väcka till lif en viss ambition, som blef en driffjeder till 
ett bättre uppförande. 

Norderling var väl vuxen sin post. Han var från 
sin justitiarietid förtrogen med Barthelemys speciella 
förhållanden, han var en handlingens och kraftens man, som 
förstod att på nytt lägga fasta grundvalar under 
guvernementet och krossa oppositionens månghöfdade hydra, 
men han var ock glad och lefnadsfrisk och visste att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s63" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/68|63]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>genom sina umgängesgåfvor göra sig omtyckt af hög och 
låg. Hvad man möjligen kan förebrå honom är att det 
låg något af despot hos honom, så att han någongång 
drog under sin egen domvärjo hvad som föll under 
konseljens och domstolens beslutanderätt. Han synes för 
ett dylikt tillvägagående hafva erhållit någon varning 
från kolonialdepartementet. I en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1820 
sökte han försvara sig för denna beskyllning och påstår, 
att man hemma i Sverige missuppfattade honom, om man 
trodde, att han af magtlystnad droge alla polismål under 
sin speciella pröfning. Han ansåg, att en guvernör gjorde 
klokast uti att så mycket som möjligt dela det odiösa i 
dylika mål med domstolen. Dock medger han, att han 
ofta gjorde processen kort med “slafvar, äfventyrare och 
filles de joie“. Som vanligt rådde naturligtvis en viss 
spänning mellan guvernör och domstol. Särskildt blef 
Norderlings förhållande till justitiarien aldrig riktigt godt. 
Också sjöng han i sina bref till hofkanslern samma 
klagovisa öfver den senare. Så yttrar han en gång<ref>I skrifvelse af Februari 1820.</ref>: “alla 
klaga öfver Thenstedts lömska och oförsonliga sinne, jag 
fruktar honom ej, men kommer efter mig en svag 
guvernör, skall han rida ryggen af honom och sätta kolonin i 
ljusan låga“. 

Flera gånger förut hade det varit fråga om att 
upprätta en stadsmilis, men åsigterna om den nytta, en dylik 
kår kunde medföra, hade varit delade<ref>Rapport af {{Bråk|21|3}} 1821.</ref>. Emellertid kom 
den genom placemajor Haasums kraftiga åtgörande till 
stånd 1820. Den bestod af två kompanier, det ena 
sammansatt af hvita och det andra af kulörta, hvardera 
räknande 150 man<ref>Haasums rapport af {{Bråk|22|10}} 1820.</ref>. Då landtmilisen var klent organiserad, 
och garnisonen bestod af 22 man, hvaraf de flesta voro 
ålderstigna eller sjukliga, kunde nog upprättandet af denna 
stadsmilis vara af behofvet påkalladt. Inom garnisonen 
utspelades detta år ett blodigt drama. Fändrik J. von
<span class="ws-noexport; noprint" id="s64" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/69|64]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Platen blef nämligen nedstucken af sergeanten Andersson. 
Dråpet tycktes hafva begåtts under rusets inflytelse. 
Emellertid pliktade Andersson med lifvet derför. Han 
blef halshuggen af profossen James Duck, “den ende slaf, 
som torde hafva tillhört Ers Majestät“, som Norderling 
yttrar i sin rapport till konungen. 

Gustavias redd hade i början af 1820 företett en 
liflighet, som bådade godt för årets handel. Utgången 
motsvarade dock ej förväntningarne, och förhållandet blef 
således ett motsatt mot vanligheten, enligt hvilken 
handeln plägade under årets första månader föra ett mera 
tynande lif för att blomstra upp, sedan skörden af de 
vestindiska kolonialprodukterna blifvit verkställd. Det 
tyckes hafva uppstått en sorts öfverproduktion, och för 
den öfverfulla marknaden fanns ej tillräcklig mängd 
köpare. Så inträdde en allmän stockning i rörelsen. 
Nordamerikanska varor hade utkommit till Barthelemy och 
de andra vestindiska frihamnarne i en sådan mängd<ref>Norderlings bref till Bergius af {{Bråk|4|5}} 1820.</ref>, att 
prisen derå föllo oerhördt, och kolonialprodukterna rönte 
samma öde i Norra Amerika. “Farmern och 
plantageegaren skrika ej mindre än frihamnsköpmannen.“ 

Det var på denna tid, som de spanska kolonierna i 
Södra Amerika kämpade den oafhängighetskamp, hvarå 
framgången skulle sätta sin krona. Deras kapare 
svärmade oupphörligt kring på de vestindiska farvattnen, och 
det var gifvet, att äfven neutrala magter, som hade 
kolonier derute, skulle med dem komma i beröring af 
mångfaldig art. Norderling säger sig hafva strängt tillämpat 
den grundsatsen, att han förnekade under egen flagga 
seglande insurgenter allt tillträde till öns hamnar, om de 
förde priser med sig, och eljes endast i det fall lät dem 
ankra, att de varit utsatta för verklig sjöskada, då de 
endast fingo så lång tid på sig, som oundgängligt 
behöfdes för reparationen. Detta var plägsed äfven i andra 
kolonier. Men kryssarne synas hafva vetat kringgå
<span class="ws-noexport; noprint" id="s65" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/70|65]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>guvernörens föreskrifter. De skaffade sig nämligen dels 
holländsk, dels amerikansk flagg och kommo sedan till 
Barthelemy för att afyttra en hop varor samt blefvo då 
mottagna, emedan de satte lif i handel och rörelse. 
Norderling synes således sjelf hafva gett sig dispens från sin 
stränga grundsats. Han erkänner, att han sjelf ofta blef 
dragen vid näsan och ofta måste blunda, men synes hafva 
sökt ett stöd för sitt handlingssätt i de främmande 
flaggor, hvarunder de fartyg, som förde kaparegodset, 
inkommo till ön. 

1821 blef det bästa året i tjugotalets 
Barthelemy-historia. Förhållandena inom kolonin voro mycket 
fördelaktiga. Embetsmännen lefde i sämja, till och med 
guvernören och justitiarien synas hafva dragit någorlunda 
godt i lag, det var lif i handel och sjöfart, och den 
allmänna stämningen på ön var derför den bästa. Som af 
den bifogade bilagan synes, beredde ock kolonin detta år 
Sverige en rätt vacker vinst. Taflan saknar dock ej 
heller nu sin skugga. Den 9 och 10 September gick en 
orkan fram öfver ön<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|17|9}} 1821.</ref>, som i häftighet och styrka liknade 
1819 års. Auktionskammaren, metodistkyrkan och en 
mängd negerkojor förvandlades till spillror. Norderling 
sjelf, som för att erhålla frisk luft flyttat in i 
köpmannen Elbers hus nedanför stora batteriet, måste fly 
derifrån klockan två på natten mellan den 9 och 10, och 
detta tyckes hafva skett i rätta ögonblicket, ty “salen 
flyttades några alnar, men sängkammarn flög till fanders“, 
som han på sitt grofkorniga språk berättar saken. På 
sjön betecknade stormen sin väg med än gräsligare spår 
af sin härjande framfart. Elfva amerikanska fartyg och 
några engelska och svenska droghers<ref>Drogher kallades en mindre vestindisk farkost.</ref> gingo förlorade, 
och ett tretiotal menniskolif uppslukades af de uppretade 
böljorna. 

Under 1822 gick handeln fortfarande i de gamla 
hjulspåren och lyckades någorlunda hålla sig uppe.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s66" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/71|66]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Barthelemy var den förtjenande mellanden mellan Norra 
Amerika och de engelska kolonierna. Der utbyttes de 
amerikanska lifsmedlen och de vestindiska 
kolonialprodukterna mot hvarandra. Men ett annat förhållande 
skulle snart inträda <ref>Rapport af {{Bråk|10|9}} 1822.</ref>. Engelska parlamentet beslöt 
nämligen att öppna Englands kolonier för amerikanarne, och 
detta beslut blef för Barthelemy, som just genom sin 
transitohandel uppsvingat sig till en viss betydenhet, af 
ödesdiger beskaffenhet, om ock följderna ej genast klart 
trädde i dagen. Det dröjde en tid, innan engelsmän och 
amerikanare hunno vänja sig vid de förändrade 
förhållandena, och det var först följande år förbehållet att 
tydligt visa, hvilket afbräck Barthelemy led deraf, att 
handeln bröt sig nya banor. I början voro både engelska 
och amerikanska köpmän missbelåtna med de ömsesidiga 
privilegierna. 

Året utmärktes af en brännande torka<ref>Rapport af {{Bråk|24|4}} 1822.</ref>, som 
utbredde sina skadliga verkningar öfver hela vestindiska 
arkipelagen och hade till följd, att skörden slog fel, och 
att socker- och kaffeproduktionen blef högst obetydlig. 

Saltkompaniet, som länge legat i dödskampen, erhöll 
nytt lif 1822, derigenom att doktor Leurén och en 
köpman vid namn J. Bernier, som stodo i spetsen för 
bolaget, lyckades anskaffa nytt driftkapital och med all kraft 
arbetade på saltproduktionen. 

Detta år<ref>Rapport af {{Bråk|6|3}} 1822.</ref> kungjordes på ön konglig majestäts 
tillåtelse för de kulörta att deltaga i valet af 
konseljledamöter — en rättighet hvarom de upprepade gånger 
petitionerat. 

Det föregående året hade kännetecknats af ett 
tillfredsställande lugn i kolonins inre förhållanden, men det 
var lugnet före stormen. Ofridens ande fick på nytt ön 
under sitt välde, och de gamla striderna upplågade med 
förnyad styrka. Men det var andra personer, som nu
<span class="ws-noexport; noprint" id="s67" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/72|67]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>innehade hufvudrolerna. Justitiariens opposition mot 
styrelsen hade tystnat, och det var i stället ett helt parti, 
bestående af några framstående köpmän och lägre 
tjenstemän, som gjorde allt för att undergräfva guvernörens 
ställning. Partiets koryfeer voro<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|9|2}} 1822.</ref>  köpmännen Runnels, 
Danouille och Röhl och tjenstemannen vid tullen 
Falkman, hamnmästaren Viksell, konseljnotarien Dahlbeck och 
löjtnant Tybell. Röhl anförde nu i Sverige klagomål 
mot Norderling. Han skall enligt Norderlings påstående 
hafva fattat hat till honom, emedan “hans 
Knodd-Högvördighet en gång för oförskämdhet utvisats ur konseljen“. 
Men då Röhl snart kom till insigt derom, att partiet gick 
för långt, öfvergaf han dess fana<ref>Rapport af {{Bråk|24|4}} 1822.</ref> . Mellan guvernören 
och Dahlbeck blef striden allt hetare. Den senare 
jemrar sig i oupphörliga skrifvelser till hofkanslern öfver 
den sorgliga ställningen derute. Han hade, oaktadt han 
i allt ansåge sig hafva följt lagens föreskrifter, ådragit 
sig ovänskap från de högre embetsmännens sida — 
guvernörens, placemajorens såsom varande guvernörens måg, 
justitiariens, hvilkens knep han påstår sig hafva 
genomskådat. Någon af partiets medlemmar hade till 
Sverige öfversändt en afskrift af några beskyllningar mot 
Norderling, hvilka stått att läsa i en amerikansk tidning<ref>Rapport af {{Bråk|6|3}} 1822.</ref>. 
Beskyllningarne gingo ut på, att guvernören uppträdde 
ovänligt mot amerikanarne och i hamnen mottoge pirater. 
Det synes, som om man i Sverige ej skulle hafva lemnat 
Dem utan afseende. Norderling grämde sig nämligen, 
som han sjelf säger, djupt öfver konglig majestäts visade 
missnöje med vissa sidor af hans styrelse och 
tillbakakastade med kraft de framställda beskyllningarne. “Hans 
händer voro rena.“ Nu trädde ock hofpredikanten 
Lönner, som, efter hvad förut visats, var prest i kolonin, i 
skarp opposition mot styrelsen och anförde klagomål mot 
densamma hos kolonialdepartementet, och Norderling
<span class="ws-noexport; noprint" id="s68" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/73|68]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>fäller om honom det omdöme, att han var själen i det 
missnöjda partiet. Vid en inspektion af lazarettet hade 
Lönner anmärkt, att man i rummen förvarade torr mylla, 
som gjorde dem till afrikanska sandöknar. Jag lemnar 
derhän, om han hade fog för anmärkningen. I alla fall 
erhöll han af konseljen en skrapa, och från denna stund 
tyckes han hafva fattat ett bittert hat till Norderling 
och framstår derefter som den der höll oppositionens 
trådar i sin hand. Emot honom vände sig ock snart 
guvernörens hela förbittring, och hans återkallande till Sverige 
yrkades på det bestämdaste<ref>Augustirapporten 1822.</ref>. Regeringen gick ock snart 
häri Norderlings önskan till mötes. Norderling är glad 
att vara utaf med “jesuiten“. “Må han gerna för mig 
få ett bondpastorat, men i Stockholm duger han ej“, 
lyder Norderlings afskedsomdöme om Lönner. 

Äfven Dahlbeck blef hemkallad, och 
sekreterarebefattningen i konseljen sköttes tills vidare af C. Fischer. 
Tybell reste tillbaka till Sverige. Öfver Viksells 
embetsförvaltning anställdes undersökning, som slutligen hade 
till följd, att han återfick hamnmästarebefattningen<ref>Rapport af {{Bråk|10|9}} 1822.</ref>. 
Detta kom “den heliga ligan“, som Norderling med 
afseende fästadt på oppositionspartiets främste man, 
Lönner, kallade detsamma att fatta nytt mod och hoppas på 
återfåendet af sin ledare. 

Följande år fick ock pastor Lönner konglig 
majestäts tillåtelse att återvända till Barthelemy, hvarför han 
betygar sin tacksamhet i ett bref af den 6 Juli. Han 
mottogs, efter hvad han påstår, med stor kallsinnighet af 
guvernören och hans tvenne mågar, placemajoren Haasum 
och den nyutnämde justitiarien Morsing. Men emellertid 
tyckas tvisterna hafva hvilat under 1823, och Norderling 
säger ofta i sina rapporter, att det största lugn rådde i 
kolonin. 

Åtskilliga förändringar i embetsmannakåren skedde 
1823. L. Thenstedt, som länge varit sjuklig och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s69" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/74|69]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dessutom aldrig synes som ordinarie innehaft 
justitiariesysslan, drog sig nu tillbaka och protokollssekreteraren L. 
Morsing installerades den 7 Juli som öns justitiarie<ref>Rapport af {{Bråk|31|7}} 1823.</ref>. 
Sekreterarebefattningen i konseljen gafs samtidigt åt G. 
Ekholtz. 

Det började nu gå mer och mer utför för Barthelemy. 
Handeln råkade i en lägervall, som tilltog i den mon, 
engelsmän och amerikanare lärde sig inse fördelarne af 
det direkta varuutbytet, och Barthelemy således upphörde 
att spela rollen af en förmedlande länk i den 
handelskedja, som dittills omslutit Norra Amerika och 
Vestindien<ref>Rapport af {{Bråk|10|6}} 1823.</ref>. Äfven under 1823 kommo väl amerikanare af 
gammal vana till ön för att afyttra sina lifsmedel, men 
köpmännen vågade ej skaffa sig så stora lager deraf, då 
de ej voro säkra att kunna afyttra dem<ref>Rapport af November 1823.</ref>. Under 
orkanmånaderna — Augusti, September och Oktober — tycktes 
handeln nästan dö ut. 

Man började nu derute hysa allvarliga farhågor för 
kolonins blifvande öde. Norderling betonar oupphörligt 
i sina rapporter, att staten var för hög. Besparingar i 
löner och indragningar af tjenster voro enligt hans åsigt 
nödvändiga. I sin Novemberrapport väckte han följande 
förslag: 1) guvernörens lön borde sänkas med 2000 piaster 
(från 7000 till 5000), 2) anslaget till det kalas, som 
brukade gå af stapeln på konungens födelsedag, borde 
sänkas — saken hade dessutom blifvit en slentrianmässig 
skyldighet, hvarpå invånarne snart sagdt pockade — och 
3) prestbefattningen borde indragas, och lönen således 
inbesparas. Norderling håller före, att ingen svensk prest 
behöfdes derute. Soldaterna finge nöja sig med på 
fartyg vanliga andaktsöfningar, man kunde använda 
husandakt och dessutom besöka metodistkapellet.

Ett slags civiläktenskap för katoliker synes under 
Norderlings guvernement hafva användts på ön<ref>Rapport af {{Bråk|6|10}} 1823.</ref>. Emedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="s70" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/75|70]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>lång tid kunde gå om, hvarunder det ej fanns katolsk prest att tillgå i kolonin, och guvernören ville undvika, att folk lefde tillsammans i konkubinat, lät han en sorts kommunala tjenstemän, som han kallar “les capitaines 
du quartier“ efter gudstjensten kungöra lysningar till 
blifvande äktenskap och kontrahenterna sedermera i 
närvaro af föräldrar och vittnen inför honom svära 
hvarandra trohet. Han lemnade det sedan i deras fria skön att låta helga det knutna bandet, då det blef tillgång till prest. I allmänhet tyckes Norderling hafva 
synnerligen vinnlagt sig om att uppträda som katolikernas 
gynnare och vårdare af deras kult. Så arbetade han energiskt för, att kolonin måtte vara försedd med katolsk prest. Detta förefaller något egendomligt, då man 
känner, att han ansåg den protestantiske prostens tillvaro i kolonin obehöflig. Får man ej anse det vara fullt fog 
för denna hans skiljaktiga ståndpunkt, som han sjelf 
anför, nämligen att den katolske prosten nödvändigt behöfdes som undervisare af den gräsligt okunniga 
landtbefolkningen, kan man väl ock i den omständigheten, att 
den protestantiske prosten naturligtvis aflönades ur 
kolonins hårdt anlitade kassa, under det att den katolska befolkningen sjelf fick aflöna sin själasörjare, spåra en 
orsak dertill. Möjligen förlänade ock hans förbittring mot Lönner en viss grad af skefhet åt hans åsigt i detta fall. 

I staden verkade metodisterna mycket godt med sin skola. Vid en examen 1824 förhörde guvernören der 
öfver hundra neger- och mulattbarn, som gåfvo 
tillfredsställande svar<ref>Rapport af Februari 1824.</ref>. 

1824 blef i ekonomiskt hänseende ett nytt olycksår för Barthelemy. Handeln förde under årets förra hälft ett tynande lif och sjönk under orkanmånaderna ända 
derhän, att blott en enda amerikanare visade sig i 
Gustavias hamn. Det blef icke blott icke något öfverskott på inkomstsidan, utan kolonin ville icke ens bära sig. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s71" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/76|71]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Det förbud, hvarigenom den svenska regeringen den 
30 Oktober 1823 satte en dam för den rättighet, 
främmande fartyg under Norderlings chefsskap åtnjutit att i hamnen försälja sina laster i minut, visade sig ej 
mägtigt att upphjelpa handeln<ref>Marsrapporten 1824.</ref>. De få köpmän en gros, som funnos på ön, hade visserligen önskat, att detaljhandeln i hamnen måtte upphöra, men ändrade färg, sedan prohibitivsystemet börjat tillämpas, och under trycket af dåvarande tidsförhållanden, då man måste noga akta sig 
för hvarje steg, som kunde kasta främlingarne i 
grannarnes armar, tillät Norderling åtminstone, att fartyg fingo afyttra en del af sina laster i Barthelemy, oaktadt 
det öfriga af lasten var bestämdt för andra orter. 

De inre förhållandena visade nu åter tecken till oro. Handelshuset Bigard, en mulattfamilj, som från far till son beredt styrelsen svårigheter och varit inblandad i 
upproret under Ankarheim och sedermera deltagit i den oreda, Falkman, Viksell m. fl. tillställt, fortsatte äfven nu sina stämplingar<ref>Majrapporten 1824.</ref>. Striderna mellan guvernören och 
Lönner upplågade äfven på nytt<ref>Julirapporten 1824.</ref>. Lönner, som för andra gången skulle styra kosan tillbaka till 
fäderneslandet, höll en afskedspredikan, hvari han hade till ämne de förföljelser, konung David nödgades utstå. Med konung 
David skall han hafva menat sig sjelf. En skandalös sensation blef häraf följden. I Maj 1824 begaf sig Lönner på hemvägen. Anländ till S. Croix, undfägnar han 
hofkanslern med följande kraftuttryck: “Gudskelof att jag är med lifvet från guvernörens blodiga hand, hans döfstumma själ känner intet annat än guld och våld.“ 

1825 nådde den ekonomiska kris, hvarför Barthelemy 
några år varit utsatt, sin spets. Kolonins handel visade endast svaga tecken till lif. Tullinkomsterna, som under vanliga år uppgått till 1500 à 2000 piaster för
<span class="ws-noexport; noprint" id="s72" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/77|72]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>månad, gingo nu i bästa fall till 800 piaster<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|3| 1}} 1825.</ref>. Man 
började nu derute uppge hoppet om en förändring till ett bättre. En stum förtviflan lägrade sig öfver sinnena<ref>Rapport af {{Bråk|11| 5}} 1825.</ref>. Flera köpmans- och handtverkarefamiljer utvandrade till 
Porto Rico, emedan de fruktade, att de ej skulle kunna lifnära sig i kolonin. Men det var under stor sorg och saknad, de togo detta steg, och den svenska styrelsen enligt 1811 års reglemente efterlemnade hos dem ett 
saknadt minne. Utgifterna öfverstego allt mer inkomsterna, och embetsmännen bragtes i trångmål, derför att de ej 
kunde utfå sina löner. Kassans beräknade tillstånd den 
6 December, då lönerna skulle utbetalas, visar en mörk bild<ref>Rapport af {{Bråk|14|11}} 1825.</ref>. Det antogs blifva, som följer: 

{|style="width:80%"
|-
|colspan="3" align="center"|''Skulder:''

|-
|Till guvernören, som fyllt en brist i sista qvartalet||align="right"|922 ||align="center"|piaster 
|-
|Till löntagare för 2 och 3 qvartalen ||align="right"| 4749 ||align="center"| „
|-
|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;„ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;„ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;4 qvartalet ||align="right"|3022 ||align="center"|„ 
|-
|För garnisonen, milisen m. m ||align="right"|260||align="center"|„ 
|-
|align="right"|Summa ||align="right"|8953||align="center"| piaster. 

|-
|colspan="3" align="center"|''Tillgångar:''
|-
|Kassans kontanta tillgångar d. <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span>||align="right"|1034||align="center"|piaster 
|-
|Tullkassan||align="right"|641 ||align="center"|„
|-
|Återstoden af månaden och Decembers fem första dagar antogos skola gifva ||align="right"| 40 ||align="center"|„
|-
|align="right"|Summa  ||align="right"|1715||align="center"| piaster.
|-
|align="right"|Alltså brist ||align="right"|7238 ||align="center"|piaster. 
|}

1825 skedde genom konglig majestäts order en 
förändring i sammansättningen af kolonialdomstolen<ref>Kungjordes på ön {{Bråk|8| 3}} 1825.</ref>. 
Den skulle hädanefter bestå af justitiarien som 
ordförande, guvernementssekreteraren och 3 af invånarne valda 
medlemmar. Mindre vigtiga mål kunde af 4 —
<span class="ws-noexport; noprint" id="s73" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/78|73]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>hvaribland justitiarien naturligtvis skulle vara en — afdömas, 
men alla 5 ledamöternas närvaro fordrades för mål, som 
gingo å ära och lif. En gräns var således uppdragen 
mellan den lagskipande och verkställande magten, och 
de drabbningar, som så ofta levererats mellan 
domstolens ordförande, guvernören, och dess juridiskt bildade 
ledamot, justitiarien, borde ej härefter förekomma. En 
förändring, som följande år vidtogs i kolonins styrelse, 
återförde dock till en viss grad förhållandena på den 
gamla foten, att de verkställande och lagskipande 
myndigheterna delvis sammanblandades. För att en 
indragning i staten skulle kunna ske, blef nämligen 
guvernörsbefattningen tills vidare afskaffad, och en 
interimsstyrelse, bestående af placemajoren och justitiarien, sattes 
i guvernörens ställe<ref>Kongl. majestäts order af {{bråk|4|2}} 1826.</ref> . Regeringskonseljen, domstolen 
och finanskonseljen fortbestodo. I den nya styrelsen 
hade placemajoren och justitiarien lika magt och 
myndighet, om ock något högre rang tillkom placemajoren<ref>Placemajorens namn står alltid till venster om justitiariens 
under rapporterna.</ref>. 

Norderling drog sig nu tillbaka till privatlifvet, 
sedan han för Barthelemys invånare kungjort den nya 
ordningen<ref>Hans sista rapport är af {{bråk|2|5}} 1826.</ref>. Han dog 1828 ute i kolonin. 

Det var hädanefter placemajoren J. Haasum och 
justitiarien L. Morsing, som ledde öns angelägenheter. 

Handeln lefde fortfarande endast ett matt och 
flämtande lif. Tullinkomsterna uppgingo endast till 500 
spanska daler för månad<ref>Rapport af {{bråk|2|6}} 1826.</ref>. 

Öns folkmängd hade nu nedgått till 4016 personer, 
hvaraf 1723 voro hvita, 906 fria kulörta och 1387 
slafvar. Landtbefolkningen tillkämpade sig en torftig 
utkomst med fiske, trädgårdsodling och boskapsskötsel. 
Bomullsplanteringen nedgick mer och mer, enär priset å 
bomull ställde sig särdeles lågt. 1825 års afkastning
<span class="ws-noexport; noprint" id="s74" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/79|74]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>var 150 balar, men 1826 års antogs ej gå öfver 80. 
Norderling hade sökt få vinplantering till stånd och derför 
anskaffat frön från Madeira, men hans företag hade ej 
gynnats af framgång. Torkan varade för länge — ibland 
ända till 5 à 6 månader — för att ömtåliga plantor 
skulle kunna lefva i den tunna matjordsskorpan. 

I December 1826 timade en händelse, som hade den 
största betydelse för Barthelemy och kom hoppets sol 
att på nytt sprida sina lifgifvande strålar öfver den lilla 
klippön i vesterhafvet. Engelsmännen stängde nämligen 
åter sina kolonier för amerikanarne, och som genom ett 
trollslag förvandlades situationen på Barthelemy. Der 
kom mod i misströstans ställe, modet födde af sig 
företagsamhet, der blef lif och rörelse, och snart stod den 
forna transitohandeln i full blomma. 

1827 företedde Gustavias hamn den gamla 
anblicken. Massor af tyngre fartyg kommo för att afyttra 
Norra Amerikas lifsmedel, och deromkring svärmade lätta 
engelska droghers, lastade med vestindiska 
kolonialprodukter<ref>Marsrapporten 1827.</ref>. Nu sprungo tullinkomsterna under årets bättre 
månader med ens upp till 2500 à 3000 spanska daler, 
skulden till embetsmännen betalades, och kolonin kunde 
på nytt lemna sitt moderland tribut. 

Detta år sökte svenska regeringen göra en 
sjelfständig affär på Barthelemy<ref>Decemberrapporten 1827.</ref>. Den utsände nämligen till 
försäljning derute 1000 centner krut och 31561 fot 
tunnbräder som last å skeppet Carl Johan. Det gick trögt 
att försälja lasten<ref>Januarirapporten 1828.</ref>. Hvad särskildt bräder beträffar, 
fanns redan förut god tillgång af amerikanska på platsen. 

Med Carl Johan följde ock 10 soldater, som blefvo 
en välbehöflig förstärkning i den ytterligt försvagade 
garnisonen. 

1828 gaf lysande ekonomiska resultat.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s75" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/80|75]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Tullinkomsterna stego i April ända till 4442 sp. daler, och vackra 
summor kunde öfversändas till Sverige. 

För öfrigt utmärka sig Haasums och Morsings 
rapporter för en gräslig torrhet. De innehålla i allmänhet 
blott redogörelse för de remisser, som gingo till Sverige, 
och de mått och steg, styrelsen vidtog för att hålla de 
i de vestindiska farvattnen på denna tid så ofta 
förekommande kaparne inom tillbörliga skrankor. Den 
franske amiralen i Vestindien Bergeret anklagade 1828 
Barthelemys styrelse derför, att den skulle hafva låtit en 
pirat inlöpa i hamnen och der försälja sitt röfvaregods. 
Anklagelsen ledde ej till någon åtgärd. Haasum och 
Morsing påstodo sig städse vinnlägga sig om att skaffa 
svenska regeringens förbud mot införandet till kolonin 
af kaparnes röfvaregods efterlefnad och endast i det fall 
tillåta kapare med sina priser inlöpa i öns hamnar, att 
de lidit verklig sjöskada, som oundgängligen kräfde 
reparation. 

Ett förhållande, hvarpå den nuvarande styrelsen 
öfver Barthelemy särskildt fäste uppmärksamheten, var 
det glödande hat, som förefanns mellan hvita och 
kulörta, och som ofta gaf sig luft i blodiga slagsmål. Det 
behöfdes blott, att en hvit och en kulört hade något 
obytt med hvarandra, så uppstod der träta, folk 
samlades, man tog parti för och mot, och snart var slagsmålet 
i full gång. De hvita voro intagna af en oändlig massa 
fördomar mot de färgades klass. 

1829 och 1830 utmärkte sig ock för ett tämligen 
friskt lif i handel och sjöfart, om äfven resultaten ej 
gingo upp mot 1828 års<ref>Rapporter för 1829 och 1830.</ref>. Man började dock på nytt 
blifva missmodig i kolonin, emedan man hade anledning 
att befara, att England stod i begrepp att åter öppna 
sina kolonier för amerikanarne. Och det fruktade 
slaget skulle ej länge låta vänta på sig. 

I December 1830 återvände justitiarien L. Morsing
<span class="ws-noexport; noprint" id="s76" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/81|76]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till Sverige. Prestbefattningen i kolonin, som varit 
obesatt sedan 1824, uppdrogs nu åt domkyrkoadjunkten i 
Linköping C. A. Carlsson. 

Här ligger gränsen mellan Barthelemys goda och 
onda år. De yttre förhållandena hade väl vexlat, och 
den med dessa förhållanden på det innerligaste 
sammanväxta handeln, som utgjorde lifsvilkoret för Barthelemy, 
hade understundom haft de största svårigheter att 
bekämpa, men kolonin hade i alla fall icke blott burit sig 
sjelf, utan äfven lemnat en betydlig afkastning, som 
kommit moderlandet till godo. Men nu var det förbi med 
den gyllene tiden för Barthelemy. England öppnade för 
beständigt sina kolonier för amerikanarne, och kolonin 
hade spelat ut sin roll som en förmedlare af handeln 
mellan Norra Amerika och de engelska kolonierna i 
Vestindien. Domen var härmed fälld öfver Barthelemys öde, 
och kolonin råkade in i en ohjelplig regress. 

Med 1831 års början öppnades de engelska 
kolonierna i Vestindien å nyo för amerikanarne, och ett 
dråpslag var härmed gifvet åt Barthelemys transitohandel<ref>Barthelemysamlingen (11 tomen).</ref> . 
Tullinkomsterna, otvifvelaktigt den bästa mätaren på 
kolonins handel och rörelse, föllo med ens till 600 à 700 
sp. daler i månaden, ja, för Mars 1832 gingo de blott 
till 380 sp. daler. 

Främmande handlande, som mera tillfälligtvis för 
den goda förtjenstens skull nedslagit sina bopålar på ön, 
flyttade derifrån, och folkmängden, som 1830 utgjorde 
4394 personer, nedgick 1831 till 4208 personer. 

Placemajoren J. Haasum och justitiarien L. Morsing<ref>Morsing har återvändt från sin resa.</ref> 
stå fortfarande gemensamt i spetsen för Barthelemys 
angelägenheter, P. Ekholtz är guvernementssekreterare och 
domstolsnotarie, hvilken senare befattning 1831 öfvertages 
af den från Sverige utreste C. Ulrich, och C. L. Plagemann tullförvaltare och räkenskapsförare. 

Öns milis utgjorde 397 man, fördelade på tvenne
<span class="ws-noexport; noprint" id="s77" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/82|77]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>stads- och tvenne landtkompanier samt en artilleri- och 
en dragonkår. I spetsen derför stod en befälhafvare med 
titeln major — nu P. Petersen —, vid hans sida en adjutant — nu C. L. Treffenberg. 

I April 1831 afreser Haasum, som erhållit 
tjenstledighet, till fäderneslandet, och högsta magten ligger 
nu uteslutande i Morsings hand. Haasums tjenstledighet 
räckte till senare delen af 1833. Under denna tid tima 
händelser, som påminna om förra dagars 
Barthelemyförhållanden. Det är den gamla embetsmannafejden, som 
lågar upp på nytt, i det Morsing och Ekholtz på det 
häftigaste råka i delo med hvarandra. I skrifvelser till 
regeringen och hofkanslern slunga de anklagelser mot 
hvarandra. Det gick slutligen derhän, att Morsing fick en 
skrapa för otillbörligt skrifsätt, hvarefter han begärde 
sitt afsked<ref>Barthelemysamlingen (12 tomen).</ref>. Detta erhöll han ock, då Haasum 
återvändt till kolonin, och hans motståndare blef hans 
efterträdare som justitiarie. Men Morsings uppgift att jemte 
Haasum utgöra öns styrelse gick ej i arf på Ekholtz, 
utan Haasum blef nu öns ende styresman. Hans titel 
vexlar mellan placemajor, kommendant och guvernör. 
C. Ulrich blef guvernementssekreterare. 

Pastor Carlsson öppnade 1831 en skola för gossar<ref>Barthelemysamlingen (11 tomen).</ref>. 
Skolan bestod af två klasser. I den första lästes 
engelska — innanläsning —, religionshistoria, aritmetik, 
Sveriges geografi och historia samt engelsk grammatik. 
Andra klassens läroämnen voro franska, katekes, 
geometri, allmän historia och geografi, svenska, algebra och 
latin. De nödiga medlen till företagets uppehållande 
erhöllos genom frivilliga bidrag, skolafgifter och ett årligt 
anslag af 100 sp. daler från kongl. majestät. En 
flickskola, hvari 12 lärjungar mottogo undervisning, 
öppnades ock af samme pastor Carlsson. Om den förefintliga 
metodistskolan fäller denne ett synnerligt förklenande 
omdöme. Han säger nämligen, att lärarne uti densamma
<span class="ws-noexport; noprint" id="s78" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/83|78]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>saknade en pedagogs nödvändiga förutsättningar för 
framgångsrik verksamhet: kunskap och dygd. De voro, som 
han uttrycker sig, “torggummor“. 

I bref af 2 Maj 1834 till kommersrådet Bergius 
yttrar Haasum, att handeln fortfarande visar högst få 
lifstecken<ref>Barthelemysamlingen (12 tomen).</ref>. Tullinkomsterna för April gingo till 290 sp. 
daler. Och det värsta var, att man ej hade någon 
förbättring att vänta, och att ingen åtgärd från styrelsens 
sida kunde upphjelpa förhållandet. Tullsatserna voro så 
låga, att de eljes missbelåtna Barthelemyboarne voro 
dermed nöjda. Fattigdomen grep med jernhand omkring 
sig. Många voro bragta till tiggarestafven, och bördan 
blef dubbelt så tung för dem, som hade något. 
Kassornas tillstånd var bedröfligt, och guvernören måste gång 
på gång anlita den kredit, som kongl. majestät för 
Barthelemys räkning anordnat i London. Folkmängden hade 
nedgått till 3720 personer — 2080 i Gustavia, 1640 på 
landet. 

1835 och 1836 erbjuda just intet af speciellt 
intresse. De gå i sina föregångares fotspår med afseende 
på stagnationen i handeln. 1835 timar en förändring 
inom embetsmannakåren. Ekholtz går ur tiden — han 
säges vara allmänt sörjd och saknad — och Ulrich blir v. justitiarie. 

Den 26 Juni 1837 förekom följande fråga i kolonins 
konselj, förstärkt med särskildt tillkallade handlande. 
Från kolonialdepartementet hade anländt en skrifvelse, 
hvari det uttalades den önskan, att öns handlande 
måtte yttra sig om orsakerna till handelns förfall och 
föreslå de medel, som möjligen kunde förefinnas till 
densammas upphjelpande. Kommendanten hade infordrat 
handelskårens utlåtande, men som detta uteblef, förekom 
nu saken till behandling i konseljen. Orsakerna till 
handelns förfall inom kolonin ansåg man enstämmigt vara 
att söka i den omständigheten, att engelska hamnarne i
<span class="ws-noexport; noprint" id="s79" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/84|79]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Vestindien öppnats för amerikanarne. Deremot stod man 
der helt rådlös, då frågans andra afdelning kom till 
behandling. 

Den 2 Augusti 1837 drabbades det redan förut, 
menskligt att döma, nog hårdt pröfvade Barthelemy af 
en fasansvärd olycka<ref>Rapport af {{Bråk|12|8}} 1837.</ref>. En rasande orkan, 
förskräckligare till sina följder än 1819 års, strök då fram öfver ön 
och utvecklade en vild styrka. 200 hus förvandlades till 
spillror, och ungefär 100 blefvo mer eller mindre svårt 
ramponerade. 40 menniskor dödades, 30 sårades. 
Kronans hus å ön ledo mycket af orkanen, isynnerhet 
guvernementshuset, och guvernören och hans barn sväfvade i 
dödsfara, då de sökte rädda sig undan de ramlande 
ruinerna. Både den katolska kyrkan och den svenska blefvo 
af stormen synnerligt illa åtgångna. På landet var 
orkanen i allmänhet skonsammare i sin framfart. Ett 
lifligt deltagande kom kolonin till del från de 
kringliggande öarne, ett deltagande som äfven gaf sig luft i rika 
penningbidrag, och äfven inom kolonin insamlades vackra 
summor till deras hjelp, hvilka träffats af olycksslaget. 
Af kongl. majestät erhöllo de som skänk 1000 pund<ref>Rapport af {{Bråk|2|3}} 1838.</ref>, 
och konseljen tillsatte en komité af förtroendemän, som 
skulle handhafva utdelningen af dessa pengar. Man grep 
sig genast kraftigt an med reparationer och nybyggnad, 
och vid årets slut voro de publika byggnaderna satta i 
någorlunda hjelpligt skick<ref>Rapport af {{Bråk|16|8}} 1838.</ref>. 

Handeln höll sig under 1837, 1838 och 1839 vid 
någorlunda friskt lif. Tullinkomsterna sprungo för Juni 
1839 upp till 897 sp. daler<ref>1839 års Julirapport.</ref>. Under detta år 
inklarerades 59 svenska fartyg, 52 amerikanska, 251 engelska, 
33 franska, 7 danska, 54 holländska, 8 spanska, 1 
kolumbianskt<ref>1840 års Januarirapport.</ref>. De flesta häraf voro dock af liten drägtighet. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s80" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/85|80]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>1840 öfvergicks kolonin af ett nytt slags olycka. Det 
bröt nämligen ut elakartade intermitenta febrar, som 
skördade många offer<ref>Rapporter för 1840.</ref>. De uppgingo under årets lopp 
till 300. De flesta embetsmän nedlades på sjukbädden, 
men tillfrisknade så småningom. Tullförvaltaren 
Plagemann och batteribefälhafvaren Lyon förlorade sina hustrur, 
tullbesökaren Abbot och hans maka dogo. Guvernören 
gjorde länge sjukdomen motstånd, men slutligen blef äfven 
han angripen deraf. V. justitiarien Ulrich, som 
tillfrisknat, skrifver nu rapporterna till Sverige. Det är en 
mörk bild, han ger af förhållandena i kolonin<ref>1840 års Decemberrapport.</ref>. 
Folkmängden hade nedgått till 2555 personer. Den allmänna 
nöden och fattigdomen hade gett febern vapen i händerna. 
Eländet trotsade hvarje beskrifning. Nu voro äfven de 
båda läkarne — Leurén och en extra läkare, Mason — 
sjuka. Sjukdomen förorsakade en nästan total 
stagnation i de vanliga göromålen. Af April 1841 finnes en 
rätt utförlig redogörelse för kolonins tillstånd vid 1840 
års slut, hvilken redogörelse synes utgå från 
kolonialdepartementet<ref>Barthelemysamlingen (14 tomen).</ref>. Deri heter det, att utsigterna för 
kolonins uppblomstring voro synnerligen små, då man ej 
hade skäl att vänta en förändring i förhållandet mellan 
England och Norra Amerika. Till utvidgande af sin egen 
afkastning kunde ej kolonin taga sin tillflykt, enär den 
utom bete för några kreatur och en ringa mängd 
trädgårdsalster blott frambragte något bomull och salt, af 
hvilket senare skörden för år brukade uppgå till ungefär 
3000 tunnor. Ehuru en svår farsot rasat, som laggt 300 
à 400 menniskor i grafven och beröfvat menniskorna all 
verksamhetsifver, var det dock lika mycket lif i handel 
och rörelse som under föregående år. Härtill fanns en 
orsak af tillfällig art. På de engelska öarne hade 
marknaden blifvit öfverfylld med varor, och stockning hade 
derför inträdt. Derför gjordes en och annan spekulation
<span class="ws-noexport; noprint" id="s81" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/86|81]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på Barthelemy. Tullinkomsterna, som spredo det 
klaraste ljus häröfver, voro 1839 6353 sp. daler och 1840 
6754. Antalet af under 1840 in- och utpasserade fartyg 
belöpte sig till 458, af båtar till omkring 950. Ön egde 
blott 4 egentliga fartyg. Angående direkt 
fraktförbindelse mellan moderlandet och kolonin hade kolonins 
styrelse blifvit rådfrågad, men svaret hade utfallit i 
afböjande riktning. 

I sammanhang härmed anför jag ett af kapten 
Annerstedt, befälhafvare öfver korvetten Najaden, som 
företog en expedition till Vestindien och Södra Amerika 
1842—43, afgifvet utlåtande om Vestindiens 
handelsförhållanden och Barthelemys ekonomiska ställning<ref>Barthelemysamlingen (14 tomen).</ref>. Detta 
utlåtande, som han på svenska regeringens befallning 
afgaf, är af ungefär följande innehåll. Så länge Spanien 
hade qvar sina stora kolonier i Amerika, var all 
främmande handel med dessa förbjuden. Men detta förbud 
alstrade naturligtvis smyghandel i stor skala. Då voro 
kolonierna i Vestindien af stort värde för Europas magter. 
Efter spanska koloniernas frigörelse förändrades 
situationen. Nu gingo fartygen direkt till alla kontinentens 
hamnar utan att ställa sig i någon förbindelse med 
Vestindiens öar, som förlorade desto mer i värde och 
välstånd, ju mer fastlandets rikedomar tillväxte. Norra 
Amerika hade slagit under sig bästa handeln med 
Vestindien, som det förser med lifsmedel, skeppsförnödenheter 
och husgerådssaker, hvilka varor det var i tillfälle att 
sälja till lägre pris än européerna. Hvad Barthelemy 
beträffade, hade det liksom grannöarne haft sin soliga 
lyckotid och var nu inne i sin olycksperiod. Grunden 
för dess blomstring, transitohandeln, var fallen, och 
kolonin var nu hänvisad till sina egna resurser, som enligt 
Annerstedts åsigt voro af en sorglig beskaffenhet — “en 
torr och kal klippa, några qvadratmils yta, 2500 
invånare“. Den ringa handel, som ännu drefs på ön, bestod
<span class="ws-noexport; noprint" id="s82" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/87|82]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>förnämligast i smuggling af bränvin (gin) och
proviantartiklar till grannskapets öar. Öns skogstillgångar voro
borta, klipporna, hvarå endast låg en lätt skorpa af 
matjord, hafva intet skydd mot sol och vind. Odlingen af 
växter var derför förknippad med stora svårigheter. 
Ananasplantan och bomullsbusken gingo bäst. Men sedan 
en strängare tulluppsigt börjat tillämpas på de franska
öarne, dit mycken bomull förr insmugglats från 
Barthelemy, hade bomullsodlingen trädt i bakgrunden. 
Invånarne, som ej trycktes af hårda skatter, lefde ett lugnt 
lif, belåtna med sin lott. 

Med 1841 inträdde ett bättre hälsotillstånd inom
kolonin<ref>Marsrapporten 1841.</ref>. Inga nya sjukdomsfall förekommo. I Juni
företog guvernören Haasum, som åtnjöt tjenstledighet, en
rekreationsresa hem till Sverige, och justitiarien Ulrich 
förvaltade hans embete. I senare delen af 1842
återvände Haasum och återtog sin befattning.

1843 gick en förskräcklig jordbäfning fram öfver
den vestindiska arkipelagen<ref>Februarirapporten 1843.</ref>. Barthelemy kom någorlunda
helskinnadt undan. Men för Guadeloupe gick det så
mycket sämre. De sårade och dödade räknades här i 
tusental. 

Handel och rörelse förete det gamla utseendet. Ett
eller annat amerikanskt fartyg, lastadt med mat- och
trävaror, ett eller annat danskt eller tyskt, förande
bränvin, gaf lifvet i hamnen en prägel af friskhet. Men 
marknaden blef som vanligt lätt öfverfull, och 
afsättningen gick lamt. 

Några ombyten af embetsmän skedde vid denna 
tidpunkt<ref>Rapporter för 1843 och 1844.</ref> . Doktor J. Uddenberg blef garnisons- och
guvernementsläkare, major M. Myhrberg 
guvernementssekreterare — platsen hade varit obesatt sedan 1835 —, G. 
Röhl blef Plagemanns efterträdare som tullförvaltare.
Guvernören får på nytt tjenstledighet och afreser till
<span class="ws-noexport; noprint" id="s83" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/88|83]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Europa i Juni 1844<ref>Julirapporten 1844.</ref>. Justitiarien Ulrich är som vanligt 
hans ställföreträdare. Kolonin fick nu en särskild katolsk 
prest efter att förut vanligtvis hafva haft sådan 
gemensam med S. Martin<ref>Novemberrapporten 1844.</ref>. Äfven metodisterna hade sin 
predikant. Men den svenska prestbefattningen blef ej 
besatt, sedan pastor Carlsson, som det synes, före 1840 
lemnat ön. Guvernören trädde i hans ställe vid 
utförandet af presterliga förrättningar. Härom var följande 
förordnadt: 1) hos guvernören göres anmälan om de 
presterliga förrättningar, som dervarande svenskar vilja hafva 
enligt svensk kyrkolag och ordning utförda, 2) guvernören 
förrättar dop, brudvigsel och jordfästning, 3) lysning 
kungöres under två veckors tid på den tafla, hvarå legala 
kungörelser meddelas allmänheten, och tillkännagifves tre 
söndagar å rad genom anslag å den svenska kyrkans 
dörr, 4) mötes intet hinder, fullbordas äktenskapet genom 
vigsel, 5) guvernören skall föra fullständig förteckning 
öfver dop, brudvigslar och jordfästningar, hvilken sändes 
till Upsala domkapitel<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

Redan 1818 föreslog konungen svenska riksdagen, 
att Barthelemy måtte säljas, om det kunde ske på 
någorlunda förmånliga vilkor, och riksdagen gaf härtill sitt 
bifall. I den skrifvelse till riksdagen 1841—45, hvari 
konungen väckte förslag om upphörandet af kolonins 
separatställning och återbringande under statsverket, yttras att 
stora ansträngningar gjorts härför, som dock ej krönts 
med framgång. Kolonin, som skilts från statsverket, på 
det att dess handel skulle få en friare och naturligare 
utveckling, hade länge burit sig på ett utmärkt sätt, och 
kongl. majestät hade ofta kunnat anvisa summor, som 
influtit derifrån, till Sveriges gagn och nytta. Men sedan 
England öppnat sina kolonier för direkt handel med 
Amerika, och Barthelemy, som stod eller föll med sin 
transitohandel, hade blifvit till största delen beröfvad
<span class="ws-noexport; noprint" id="s84" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/89|84]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>densamma, hade alltsedan 1833 fordrats årliga tillskott af 
kongl. majestäts enskilda medel<ref>Redan förut hade dock tillskott lemnats.</ref>. Härtill hade åtgått 
rätt betydliga summor. Men nu förestode flera 
nybyggnader och reparationer på ön, och man kunde antaga, 
att det årliga underhållet skulle gå till ungefär 1300 
pund, hvilket blefve för drygt för kongl. majestäts 
enskilda tillgånger. Men som man ej kunde lemna kolonin 
vind för våg, föreslogs att svenska staten åter skulle 
införlifva densamma med sig, helst som det ej vore blott 
med afseende på koloniers afkastning, som dessa egde 
värde, och det här för en relativt ringa allmän uppoffring 
erbjöde sig tillfälle till förvärfvande af mången enskild 
erfarenhet och vinst på företag, som häraf kunde blifva en frukt. 

Denna kongl. majestäts proposition blef af riksdagen 
bifallen, och det blef sedan riksdagens sak att medelst 
lämpligt understöd hålla den lilla kolonin uppe. 
Statskontoret öppnade nu för Barthelemys guvernement kredit 
i London<ref>Decemberrapporten 1845.</ref> (först för 800 pund, sedermera 1000 och 1200 
pund, allt per år). Kolonialdepartementet upphörde att 
fungera, och Barthelemy stod hädanefter under 
finansdepartementets vård och uppsigt. Styrelsens på 
Barthelemy rapporter ställas från 1846 års början till chefen för 
detta departement. 

Till kolonins embets- och tjenstemän utgingo vid 
denna tid följande löner<ref>Barthelemysamlingen (15 tomen).</ref>: 
{|width="100%"
|-
| ||  ||colspan="2" align="right"|<small>Sp. daler.</small> 
|-
|Till 
|rowspan="2"|
{|
|-
|guvernören||align="right"|&nbsp; 
|-
|align="center"|„||årligt anslag till möbler
|}
|align="right"|2500
|-
|align="center"|„||align="right"|300||align="right"|2800 
|-
|align="center"|„|| justitiarien || ||align="right"|1000 
|-
|align="center"|„|| guvernementssekreteraren || ||align="right"|400 
|-
|align="center"|„||colspan="2"|konseljnotarie- och notarie-publicibefattningen förvaltas af justitiarien för sportlerna 
|-
|align="center"|„||batteriofficern || ||align="right"|448 
|-
<span class="ws-noexport; noprint" id="s85" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/90|85]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
|-
|Till ||läkaren|| || align="right"| 200
|-
|align="center"|„||tullförvaltaren  || ||align="right"|700 
|-
|align="center"|„ ||räkenskapsföraren|| || align="right"| 250 

|-
|align="center"|„ ||fiskalen|| || align="right"| 300 

|-
|align="center"|„ ||konseljvaktmästaren  || ||align="right"|200 

|-
|align="center"|„ ||tullvaktmästaren eller besökaren  || ||align="right"|200 

|-
|align="center"|„ ||vaktdräng || ||align="right"| 60 

|-
|align="center"|„ ||ingenieuren, hamnmästaren, auktionsförvaltaren || ||align="right"| 0 

|-
|&nbsp;||align="right" colspan="2"|Summa sp. daler || align="right"|6558 
|}

Landtbefolkningens ställning var 1845 lyckligare, än 
hvad på lång tid varit fallet. Man både särskildt slagit 
sig på odlingen af yams, en rotfrukt som i Vestindien 
ofta brukades i stället för potatis. Den torra och 
sandiga jordmånen var synnerligt passande härför, och 
betydliga qvantiteter utskeppades till Antigua och andra 
engelska kolonier. Tillståndet i Gustavia synes deremot 
hafva varit desto sämre. Haasum, som återvände i 
November och genast öfvertog styrelsen, säger, att stadens 
förfallna utseende är ett säkert bevis för den lägervall, 
hvari handeln råkat. Flera hus hade för orkantiden 
nedrifvits, emedan de under denna kunde skada andra, och 
man ej hade råd att reparera dem. Nu stodo endast 
grundmurarne qvar på de med gräs och kaktus beväxta 
tomterna<ref>Novemberrapporten 1845.</ref>. 

1846 och 1847 årens rapporter äro fyllda med 
uppgifter om slafemancipationens gradvisa framåtskridande 
på Barthelemy. Svenska riksdagen hade anvisat pengar 
till friköpning af öns slafvar. Men hela beloppet 
utanordnades ej på en gång, hvilket väckte ond blod både 
hos slafvar och slafegare. Hvarje slaf ville naturligtvis 
så fort som möjligt komma i en fri mans lyckliga 
ställning, och slafegarne fruktade, att styrelsen skulle tvinga 
vissa att på grund af sin fattigdom sälja slafvar för
<span class="ws-noexport; noprint" id="s86" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/91|86]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>rampris och så slutligen använda detta som en norm vid 
de öfriga slafvarnes friköpning. En slafvärderingskomité 
tillsattes under ordförandeskap af auktionsförvaltaren G. 
Ekerman. Komitén arbetade flitigt. Redan 1846 
friköptes 241 slafvar för 19991 sp. daler, och under 1847 
års lopp blefvo de återstående, 282 till antalet, friköpta 
för en summa af 24699 sp. daler. Den 9 Oktober 1847 
kungjordes högtidligt, att slafveriet var afskaffadt på 
Barthelemy, och de frigjorda hemburo i en adress sina 
varma tacksägelser till Sveriges konung och folk, som 
löst dem ur träldomens bojor. Hela folkmängden — de 
523 f. d. slafvarne inräknade — utgjorde 1847 2683 
personer — 1505 på landet, 1178 i staden. 

Major Myhrberg, som af guvernören ansågs 
oskicklig för sina befattningar, aflägsnades från dem, och 
doktor J. Uddenberg blef guvernementssekreterare, och 
tullförvaltaren Röhl räkenskapsförare<ref>Julirapport 1847. (Myhrberg hade äfven varit räkenskapsförare.)</ref>. Garnisonen utgjordes 
af 1 korporal, 2 vice korporaler och 18 man af 
landtmilisen och stod under befäl af kapten Lyon. 

Det var dåliga tider i hela Vestindien<ref>Marsrapporten 1848.</ref>. I de 
engelska kolonierna voro förhållandena mycket tryckta. 
Det forna välståndet, som länge undergräfts, var nu 
försvunnet. Arbetslönerna voro nedsatta med 50 %, men 
den ena sockerplantagen efter den andra nedlades i alla 
fall. Dessutom rådde det på flera af grannöarne 
mycken jäsning och oro, som ibland gaf sig luft i mord och 
plundring. Det var den svarta stammen, som höjde 
hufvudet ur stoftet och upptog kampen med sina hvita 
förtryckare. På de danska öarne blef nu slafveriet 
upphäfdt. Märkvärdigt nog lemnades de gamla och till 
arbete odugliga slafvarne qvar i sina herrars händer. 
På Barthelemy underhöllos de genom bidrag från en 
understödsfond<ref>Julirapporten 1848.</ref>. 

Tullförvaltaren Röhl dör 1848. Handlanden Delisle
<span class="ws-noexport; noprint" id="s87" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/92|87]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>blef hans efterträdare som tullförvaltare, justitiarien 
Ulrich som räkenskapsförare<ref>Julirapporten 1848.</ref>. Men Delisle skötte 
platsen endast tills vidare, och notarien Höghberg blef af 
regeringen förordnad till ordinarie tullförvaltare<ref>Januarirapporten 1849.</ref>. 
Kapten Lyon gick ur tiden 1849, och sekundlöjtnanten 
Afzelius, som händelsevis befann sig i Vestindien, 
förordnades att tills vidare sköta den lediga platsen. 1851 
kom den af regeringen utnämde batteribefalhafvaren, 
friherre E. von Vegesack ut till Barthelemy och aflöste 
Afzelius<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

1850 utmärkte sig för en för kolonin högst 
förderflig torka. Den blef värre, än man i mannaminne 
upplefvat. Vatten kunde ej få köpas för pengar. Sorgligast var det stäldt för landtboarne, som hvarken hade bete 
eller vatten för sina kreatur. De sökte lifnära dem med kaktusarter, hvarå taggarne afbrännts<ref>Aprilrapporten 1850.</ref>. I Juni föllo 
välgörande regnskurar, berg och dalar stodo snart klädda i en grönskande skrud, och plantering af potatis och yams bedrefs med all ifver. Landtmannens utsigter 
ljusnade, men så kom der en ny olycka i form af en orkan, 
som återgaf jorden hennes förra förbrända utseende<ref>Julirapporten 1850.</ref>. 
Orkanen rasade ej med samma vilda styrka som 1837 
års, men varade längre. Hus och vägar förstördes, 
stadens enda promenadplats — den s. k. nya vägen — blef på det sorgligaste tilltygad, och fartyg blefvo vrak. Den 
hemske besökaren kräfde ej denna gång något 
menniskolif, ehuru han hotade många. 

På Barthelemy bildades 1851 en anglikansk 
församling<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. Man hade länge varit i afsaknad af evangelisk 
själavård, om det bortsåges från de metodistmissionärer, 
som mera tillfälligtvis vistades på ön. Nu kom
<span class="ws-noexport; noprint" id="s88" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/93|88]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>engelske biskopen på Anguilla öfver till Barthelemy, upptog 24 nya medlemmar i den anglikanska kyrkan, 
konfirmerade och utdelade nattvarden. Derjemte ställde han en prest — J. A. Rock — i spetsen för den nybildade församlingen, hvilket godkändes af guvernören. En skola, hufvudsakligen afsedd för de lägre klasserna, upprättades ock 1851. Lärare var B. V. Bigard, som derför 
åtnjöt 100 sp. dalers arvode ur slafunderstödsfonden. 

Den katolska församlingen på ön, som i sig 
inneslöt mer än <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> af hela befolkningen, stod under biskopen af Guadeloupe. Denne företager ock ofta 
inspektionsresor till Barthelemy. 

Det var ej ännu slut på den långa rad af hårda 
olycksslag, som tid efter annan träffade Barthelemy. Den 2 Mars 1852 utbröt en förskräcklig eldsvåda i Gustavia<ref>Marsrapporten 1852.</ref>. 
Det stod ej i menniskomagt att hindra de vildt 
framrusande lågorna, som hade stormen till bundsförvandt, 
och snart var den på sydvestra sidan af hamnen liggande staden ett enda eldhaf. Flammorna fingo den bästa näring i de tätt sammanpackade, med spåntak försedda trähusen. 135 hus lades i aska, och 400 à 500 menniskor stodo der utan tak öfver hufvudet. Intet af lösegendomen kunde heller räddas. Man uppskattade  sammanfattningen af de lidna skadorna till 80000 sp. daler. Nöden och eländet nådde sin spets. Allmänna medel till 
understöd stodo ej kolonin till buds. De icke 
brandskadade visade sig synnerligt hjelpsamma, och från närgränsande öar inflöto de rikaste bidrag. En komité tillsattes, och dagliga utdelningar af lifsmedel och pengar 
förekommo. På detta sätt afhjelptes de mest trängande behofven, och man började snart tänka på att bygga. Bidrag inflöto fortfarande från flera håll, till och med i 
London och Newyork insamlades pengar till de 
brandskadades hjelp, och ett räntefritt lån lemnades af svenska staten<ref>Rapporter för 1852.</ref>.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s89" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/94|89]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Doktor J. Uddenberg, som äfven förvaltat 
guvernementssekreteraretjensten, slutade efter ett långvarigt lidande sina dagar i Mars 1852. Tullförvaltaren Höghberg förordnades då att tills vidare vara guvernörens 
sekreterare, men äfven han dog samma år. 
Batteribefälhafvaren von Vegesack skötte derefter 
tullförvaltarebefattningen<ref>Rapporter för 1852.</ref>. 

I April 1853 företog Haasum, som å nyo har 
tjenstledighet, en resa till fäderneslandet, och Ulrich förvaltade under hans frånvaro guvernörsembetet. Denna 
tjenstledighet räckte till November 1854. V. häradshöfding Gadd förordnades 1853 till guvernementssekreterare. och tullförvaltare, men han rycktes bort, innan han ännu vistats ett år i kolonin. De båda tjensterna gåfvos då 
åt länsnotarien V. O. Almgren, som i December 1854 tillträdde dem<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

Under 1853 utträngde odlingen af ananas nästan 
helt och hållet bomullsplanteringen, och ananas blef härefter en tid bortåt Barthelemys förnämsta exportartikel. 
Ulrich fäller en hård dom öfver kolonins köpmän. De 
saknade blick och drefvo dessutom affärer på 
närgränsande öar, hvarför deras uppmärksamhet drogs dit. Efterfrågan var visserligen ej stor, men så stodo ock bodarne nästan tomma. Ej ens invånarnes egna behof 
kunde fyllas, utan man blef snart tvungen att taga sina 
husbehofsartiklar från andra öar<ref>Julirapporten 1853.</ref>. 

Exporten af ananas blef allt lifligare. Den 
uppdrefs 1855 till ett värde af 9927 sp. daler. Detta år exporterades följande artiklar af öns egen produktion: 

Ananas 39718 dussin, Bananas 1946 knippor, Yams 
339 tunnor, Pistache 40 tunnor, Pumpor 53<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> dussin, 
Stråhattar 3863 stycken, Cigarrer 2660 bundtar, Bomull 1195 skålp., Getskinn 1422 stycken. Hästar 5 stycken, 
Nötkreatur 78 stycken, Får 575 stycken, Getter 60
<span class="ws-noexport; noprint" id="s90" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/95|90]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>stycken, Svin 376 stycken, Kalkoner 83 stycken, Höns 29 dussin. 
Sammanlagda värdet häraf beräknades till 17254 sp. daler<ref>Januarirapporten 1856.</ref>. 

1856 skedde åter flera förändringar i 
embetsmannakåren. Almgren afled, och Vegesack fick afsked. Deras efterträdare anlände i slutet af året. De voro löjtnant 
F. A. Lidströmer, utsedd till batteribefälhafvare, och F. V. Videgren, åt hvilken tullförvaltare- och 
guvernementssekreterarebefattningarne voro gifna<ref>Decemberrapporten 1856.</ref>. 

Folkmängden på Barthelemy utgjorde 1857 2901 
personer och hade således något ökats från senaste 
mantalsskrifning. Samhället var i allmänhet lugnt och fredligt, men detta år timade en händelse, som mycket 
upprörde sinnesstämningen. Landtbrukaren Danet blef 
nämligen på ett gräsligt sätt mördad<ref>Majrapporten 1857.</ref>. 

Haasum afreste 1858 åter till Sverige. Han hade 
tjenstledighet och ärnade återvända, men sedermera kom han på andra tankar och begärde sitt afsked. Detta beviljades, och <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">14</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span> 1860 beslöt kongl. majestät, att 
guvernörs- och justitiariembetena skulle förenas. På grund 
häraf blef justitiarien C. Ulrich Barthelemys guvernör. 

Under 1858 steg ananasodlingen till den höjd, att 95000 dussin deraf utskeppades. Men så blef det tillbakagång. 1859 exporterades 66000 dussin. Man fick söka orsaken härtill i tvenne omständigheter: 1) torkan 
försenade skörden, så att fartyg, som kommit för att 
taga ananaslast, nödgades gå bort tomma, och 2) 
Barthelemys ananasfrukt började få mindre godt anseende på den amerikanska marknaden<ref>Barthelemysamlingen (17 tomen).</ref>. 

1858 utbetalade statskontoret för Barthelemys räkning 23312 rdr rmt, 1859 21684 rdr rmt och 1860 38779 rdr rmt. Svenska statens utgifter för Barthelemy 
varierade sedermera mellan 20000 och 25000 kronor årligen<ref>Stego dock längre fram mer och mer (utgjorde t. ex. 1874 11024 sp. daler).</ref>.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s91" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/96|91]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Folkmängden hade 1860 nedgått med 99 personer 
sedan senaste räkning. Den var sålunda fördelad: i 
staden 340 män, 643 qvinnor = 983 — på landet 855 män, 
964 qvinnor = 1819. Proportionen mellan män och 
qvinnor i staden var mycket betänklig. Orsaken till 
qvinnornas talrikhet i förhållande till männen låg deri, 
att de unga männen för sin utkomst skull emigrerade 
till andra öar<ref>Marsrapporten 1860.</ref>. 

1861 dogo kolonins två mest framstående handlande, 
Dinzey och Delisle. Båda efterlemnade ett i hög 
aktning stående minne. Delisle hade varit den katolska kyrkans på ön pelare. 1834 blef han ledamot af konseljen och domstolen och återvaldes oupphörligt i 27 år<ref>Marsrapporten 1860.</ref>. 

Kammarjunkaren Netherwood anlände detta år till 
Barthelemy för att öfvertaga konseljnotarie- och 
räkenskapsföraretjensterna.

I sin Marsrapport för 1862 yttrar guvernören 
Ulrich följande. Han hade under sin tretioettåriga vistelse i kolonin sett nöden och fattigdomen taga säkra, om ock långsamma, steg framåt, så småningom undanträngande den allmänna välmåga, som ännu 1831 fanns, ehuru 
kolonin redan då hade sin glansperiod bakom sig. 
Folkmängden hade sammansmält till ungefär hälften, de välbergade handlande, som funnos 1831, hade nu dött, flyttat bort eller nedsjunkit i armod. Inga spekulativa handlande inflyttade i stället, och den ringa folkmängden och 
kolonins brist på inre resurser kunde just ej verka tilldragande. Af den forna transitohandeln återstod knappt ett spår. I samma mon handeln gått ned, i samma mon hade intraderna minskats, ty dessa bestodo 
hufvudsakligen af tull- och hamnafgifter. 
Förvaltningsomkostnaderna hade i stället stigit. De utgjorde 1851 11367 sp. 
daler, men 1861 16508 sp. daler. Ville man söka efter orsaken härtill, funne man den framförallt i det långt drifna sparsamhetssystem, som länge tillämpats, hvarför
<span class="ws-noexport; noprint" id="s92" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/97|92]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>genomgående reparationer af de offentliga byggnaderna 
nu voro alldeles nödvändiga. 

Kolonins behållna inkomster gingo under perioden 
1845—1862 årligen i medeltal till 4920 sp. daler, under 
det förvaltningsomkostnaderna belöpte sig till 10282 sp. 
daler årligen<ref>Krigskomisarien Obitz’ revisionsberättelse.</ref>. 

Ananasodlingen började nu i sin ordning gifva vika 
för bomullsplanteringen<ref>Februarirapporten 1862.</ref>. Det var inbördes kriget i Amerika, som gaf bomullsodlarne ny vind i seglen. 
Bomullsprisen sprungo hastigt upp. 1865 gaf ett bakslag. De under de föregående åren städse växande bomullsprisen hade framkallat öfverspekulation. Barthelemys 
köpmän hade för högt pris uppköpt icke blott öns egen bomull, utan äfven angränsande öars. Men så inträffade ett häftigt prisfall i afsättningsorten, Norra Amerika. Det betalades <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> eller <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> af hvad lasten kostade. På en enda last hade förlusten gått till 10000 sp. daler<ref>Julirapporten 1865.</ref>. 
Dock exporterades äfven under följande år ganska 
mycket bomull (1866 utskeppades till Norra Amerika 5604 
''lb'', till England 120579 ''lb'')<ref>Barthelemysamlingen (19 tomen).</ref>. 

Friherre Leyonhufvud blef 1863 batteriofficer, 
hvilken plats han skötte till 1865, då kapten Molander blef hans efterträdare. Doktor Middleship, som alltsedan 1856 varit guvernements- och garnisonsläkare i kolonien, dog 1864, och med. licentiat T. von Goës förordnades 1865 att bestrida denna befattning. Auktionsmästaren G. 
Ekerman, som beklädt denna post sedan 1840 och gjort det på ett utmärkt sätt, och seniorn bland kolonins embets- och tjenstemän, B. A. Ridderhjerta, afledo båda 1865<ref>Barthelemysamlingen (19 tomen).</ref>. 

Det var klent bestäldt med undervisningen på 
Barthelemy. Tidtals förekommo, som blifvit påpekadt, skolföretag af privat natur. Senast hade 3
<span class="ws-noexport; noprint" id="s93" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/98|93]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>barmhertighetssystrar från Guadeloupe gifvit undervisning, men äfven 
de hade nu begifvit sig bort. Befolkningen var gräsligt 
okunnig. Endast en tjugondedel af landets invånare 
kunde läsa, och äfven i staden lemnade förhållandena 
häri mycket öfrigt att önska. Som enda säkra 
botemedlet häremot föreslog Ulrich, att en kompetent svensk 
lärare tillsattes<ref>Marsrapporten 1866.</ref>. Under honom kunde både den 
romersk-katolska lärans anhängare och anglikaner och 
metodister böja sig, och kolonien skulle föras framåt i 
civilisation och försvenskning. Regeringen antog 
guvernörens förslag och förordnade, att ett anslag af 400 sp. 
daler skulle årligen utgå till “folkundervisningens 
befrämjande“ på ön<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>. Religionsundervisning skulle ej 
meddelas, emedan man ville draga till skolan barn af olika 
bekännelser. (Invånarne = 2032 katoliker, 133 
metodister, 211 anglikaner och 14 luteraner.) Fil. doktor 
Falk blef skolans lärare till 1870, då han för sin helsas 
skull nödgades resa hem. Undervisningen öfvertogs 
sedan till 1875 af fil. kandidat Bergecreutz. Resultatet 
motsvarade ej förväntningarne. Det blef emellertid bättre, 
då en vid undervisning van metodist, som satt sig in i 
öns speciella förhållanden, öfvertagit lärarebefattningen. 
Lärjungeantalet, som nedgått till 5, höjde sig nu 
betydligt<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. 

Den 29 Juli 1867 drabbades Barthelemy af ett nytt 
olycksslag. Det var en orkan, som utbredde sina 
skadliga verkningar öfver ön. Han stod ej långt efter 1837 
års i styrka. Skörden såg så lofvande ut och vädret 
var härligt. Men då kom förhärjaren. Bomullsbuskarne, 
trädgårdsväxter och rotfrukter förstördes eller 
förbrändes, kokosnöt- och andra fruktträd blefvo afbrutna eller 
uppryckta med rötterna. 55 hus — 22 på landet och 
33 i staden — förstördes i grund, 60 hus i staden blefvo 
dessutom mer eller mindre skadade af den vilda stormen.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s94" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/99|94]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Tillståndet blef högst betänkligt<ref>Augustirapporten 1867.</ref>. I November och 
December skakades den lilla ön af äfven för de 
vestindiska förhållandena ovanligt svåra jordbäfningar<ref>Januarirapporten 1868.</ref>. 

Guvernören C. Ulrich bortrycktes af döden helt 
hastigt och oväntadt den 11 Augusti 1868. 
Guvernementssekreteraren Videgren hade då erhållit 
tjenstledighet och rest till Sverige, och hans tjenst sköttes af 
konseljnotarien Netherwood. Denne öfvertog nu tills vidare guvernörs- och justitiariebefattningarne, och handlanden Dinzey d. y. blef Netherwoods ställföreträdare. 
En ny ordinarie guvernör och justitiarie utnämdes af regeringen med snaraste. Det blef B. Ulrich, som 
anlände till Barthelemy i December 1868. Videgren 
återvände ej till kolonin, hvarför Netherwood var v. 
guvernementssekreterare till i slutet på 1869, då v. häradshöfding C. Rosén kom ut till kolonin och öfvertog befattningen. Doktor von Goës lemnade ön 1870, och A. Heinrici förordnades till guvernements- och 
garnisonsläkare 1871. Men han blef ej Barthelemyboarne till stor 
nytta, ty han blef snart svagsint och måste afföras till hospitalet på S. Christophe. I December 1872 anlände ny läkare från Sverige, nämligen J. J. Molin. 1871 aflöstes batteribefälhafvaren A. Molander af kapten S. 
Helén<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>. 

Bomullsexporten för 1869 utgjorde 41160 ''lb'', och 
saltexporten 4000 tunnor. 1870 blef skörden af bomull mycket ymnig, men priset var synnerligt lågt<ref>Januarirapporten 1871.</ref>. 
Guvernören tager sig af detta senare anledning att befara, att bomullsodlingen skulle upphöra på Barthelemy, och 
detta anser han blifva till stor skada för kolonin, för hvilken enligt hans åsigt denna odling var den  lämpligaste. Arbetet vid skörden behöfde ej vid ett visst tillfälle en större arbetsstyrka, utan kunde fördelas på hela
<span class="ws-noexport; noprint" id="s95" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/100|95]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>året och verkställas af qvinnor och barn. Likaså kunde bomullen när som helst utskeppas. Rakt motsatt förhållande hade varit rådande med den förr odlade ananasfrukten, som man, om man ej velat hafva den förstörd, måst skörda och skeppa, så fort den mognat. 

1872 inklarerades på Barthelemy 243 fartyg, 314 
båtar, och utklarerades 246 af förra slaget, 312 af det senare. Blott ett enda fartyg fanns numera, som var försedt med från kolonin utfärdadt sjöpass. Folkmängden hade nedgått till 2390 personer, något som guvernören mera 
skattar som en lycka än en olycka. Det hade nämligen 
sedan kolonins glansdagar rådt öfverbefolkning. 
Invånarne måste nu, sedan all företagsamhet var borta, nästan uteslutande lefva på jordens alster, och dessa räckte ej 
till för något större antal<ref>Februarirapporten 1873.</ref>. 

1873 års riksdagsrevisorer fästade riksdagens 
synnerliga uppmärksamhet på den svindlande fart, hvarmed det gick utför för Barthelemy<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. Tulluppbörden sjönk 
oupphörligt — 1864 5577 sp. daler, 1871 2611 sp. daler —, de in- och utpasserade fartygen aftogo med en stor 
procent för hvarje år, bomullsodlingen, som en tid bortåt varit invånarnes förnämsta näringsfång, var i följd af låga pris nästan nedlagd — skörden uppgick 1870 till 48,000 ''lb'', 1871 till 30,000 ''lb'', 1872 till 5,000 ''lb''. 
Saltexporten, några år förut omkring 3,000 tunnor, hade nu upphört. 1862 hade exporterats 5954 dussin stråhattar, 1873 300 dussin, 1862 41,176 dussin ananas, 1873 300 
dussin. 

1873 såg Barthelemys utgiftsstat ut på följande sätt<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>: 

{|
|-
|colspan="3" align="right"|<small>Sp. daler.</small> 
|-
|Till||guvernören||align=right| 2500 
|-
|colspan="2"|Anslag till underhåll af möbler||align=right| 300
<span class="ws-noexport; noprint" id="s96" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/101|96]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
|-
|Till||guvernementssekreteraren||align=right|200 

|-
|align=center|„||räkenskapsföraren och konseljnotarien||align=right|700 

|-
|align=center|„||ingenieuren||align=right|150 

|-
|align=center|„||läkaren||align=right|800 

|-
|align=center|„||fiskalen||align=right|300 

|-
|align=center|„||domstolsombudet||align=right|300 

|-
|align=center|„||tullbesökaren||align=right|300 

|-
|align=center|„||hamnmästaren||align=right|200 

|-
|align=center|„||vaktdrängen||align=right|96 

|-
|colspan="2"|Bokslutets uppgörande||align=right|150 

|-
|colspan="2"|Hyresersättningar||align=right|336 

|-
|colspan="2"|Aflöning af 1 officer och 21 man||align=right|1890 

|-
|colspan="2"|Vissa beklädnadspersedlar||align=right|252 

|-
|colspan="2"|Medikamenter||align=right|200 

|-
|colspan="2" align=right|Summa spanska daler||align=right|9774 
|}

1873 efterträdde A. Helleday C. Rosén som 
guvernementssekreterare och skötte under 1874, då Ulrich har tjenstledighet, äfven guvernörs- och justitiarieembetena<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. 
Kapten Helén omkom 1874 på ett sorgligt sätt. Stadd 
på resa till Porto Rico för att söka bot för den svåra sjukdom, hvaraf han led, nämligen fallandesot, blef han på fartyget offer för ett anfall af raseri, störtade sig i hafvet och drunknade. Netherwood blef hans efterträdare som batteribefälhafvare. Doktor Molin återvände 
1874 till Sverige, och en pensionerad holländsk läkare, von Hoffman, anställdes på ön. Hans tillfälliga förordnande upphörde 1875, då Molin återkom till kolonin och 
öfvertog sin gamla befattning. Denna gång stannade han ute på ön till 1876, hvarefter holländske undersåten Pfanstiehl förordnades att tills vidare vara läkare på 
Barthelemy. 

Den 12 September 1876 härjades Barthelemy af en
af de vanliga orkanerna. I staden blefvo 41 hus alldeles förstörda, 178 skadade, på landet förstördes 52, och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s97" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/102|97]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>skadades 150. De lidna förlusterna uppskattades i låg värdering till 17975 sp. daler. Intet menniskolif gick förloradt <ref>Septemberrapporten 1876.</ref>. Men man grep sig raskt an med reparationer och nybyggnader, och redan i början af år 1877 voro 
spåren af orkanens vilda framfart igensopade<ref>Januarirapporten 1877.</ref>. Kolonin 
upprättade sig genom sin egen kraft, och guvernören 
hoppas, att detta skall för framtiden blifva invånarne en 
sporre att lita på sig sjelfva. 1876 exporterades från Barthelemy 900 småkreatur, 3100 dussin ananas, 2400 dussin stråhattar, 3900 tunnor kreatursspillning, 19000 ''lb'' bomull och dessutom en massa fjederfä och ägg. 

Literatören H. Nisbeth fick 1876 af svenska staten i uppdrag att företaga en resa till Barthelemy och sedermera yttra sig om dess förvärfskällor. Hans 
reseberättelse är daterad <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">27</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span> 1876<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref> och innehåller mycket af rätt 
stort intresse, hvarför jag går att i korthet redogöra för 
densamma. De kända orsakerna till Barthelemys stora blomstring förbigås. Denna blomstring var helt och hållet konstlad och måste derför upphöra, då handeln kom in på sina naturliga vägar. Som ett säte för transitohandel 
dög ej Barthelemy längre. Nu stodo moderländerna och 
deras kolonier i Vestindien i direkt fraktförbindelse. Till 
och med för S. Thomas aftog transitohandeln, ehuru denna ö genom sitt naturliga läge, i det den var en anknytningspunkt för en stor del af den vestindiska 
ångbåtstrafiken, var särskildt egnad derför och förr drifvit storartade transitoaffärer. 

Hvad den ofta ifrågasatta exporten af jern och trä 
från Sverige till den vestindiska marknaden beträffade, skulle den enligt Nisbeths åsigt ej komma att löna sig. 

Öns naturliga förvärfskällor voro hamnen, saltdammarne, grufanledningarne och den till odling användbara 
jorden. 

Åtskilliga af Barthelemys invånare hade inkommit
<span class="ws-noexport; noprint" id="s98" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/103|98]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till regeringen med en petition, att en del af hamnen 
måtte nyttjas som torrdocka. Härom yttrar Nisbeth, att 
han, sedan han utforskat de vestindiska handelsvägarnes 
gång, fått klart för sig, att behofven i detta afseende 
redan voro fyllda, i det dockanläggningar funnes på S. 
Thomas och Martinique. 

Saltdammarnes försättande i dugligt skick anser 
Nisbeth likaledes opraktiskt. S. Martin och S. Christophe 
producera mera salt, än de kunna afsätta. Dessutom 
voro saltdammarne belägna på den mot vinden liggande 
sidan af ön, och saltet kunde ej föras till Gustavia, 
emedan det under dåvarande konkurrens ej tålde vid en dylik 
extra transportkostnad. 

Vid byn l’Orient hade man 1868 upptäckt bly. 1875 
hade ett bolag bildat sig för blygrufvans bearbetning, 
men några egentliga arbeten voro ej ännu företagna. 
Emellertid hade sakkunniga, som pröfvat malmen, funnit 
den god, och Nisbeth anser sig hafva goda skäl att 
antaga, att en bearbetning af grufvan skall bära sig. 

Den vigtigaste förvärfskällan var utan allt tvifvel 
den till odling brukbara jorden. Ungefär 1000 acres voro 
odlingsbara, 1000 acres kunde dessutom användas som 
betesmarker. Landtbefolkningen<ref>Utgjorde vid 1875 års slut 1581 personer.</ref> var hänvisad att lefva 
af fiske kring ön, uppdragning af får, getter och fjederfä, 
odling af ananas och bomull samt tillverkning af 
stråhattar. Fisket var ytterst sparsamt gifvande, och 
fattigdomen tvang landtbrukarne att sälja sina kreatur, innan 
de uppnått lämplig ålder och godt hull. Före inbördes 
kriget i Amerika odlades nästan uteslutande ananas. De 
höga bomullspris, som då uppstodo, trängde ananasplantan 
i bakgrunden. Men sedan kriget upphört, blef odlingen 
af bomull mindre lönande. Tillverkningen af stråhattar 
hade en tid legat nere, men höll nu på att taga upp sig. 
Den var visserligen föga lönande, men hade dock en viss 
betydelse, emedan den kunde bedrifvas vid sidan af mer
<span class="ws-noexport; noprint" id="s99" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/104|99]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>vinstgifvande företag. Men landtbefolkningen saknade 
råd och ledning och var tvungen att för de oundgängliga 
behofvens fyllande afyttra hvad den kunde till Gustavias 
köpmän med deras begränsade affärer. 

För stadens invånare<ref>Vid 1875 års slut 793 personer.</ref> var det dock i allmänhet 
sämre stäldt, och det var nästan en gåta, huru de kunde släpa fram sin tillvaro. Det kunde blott förklaras genom ett till sin spets drifvet kreditsystem. Köpmännen fingo ej sälja det minsta mot kontant betalning, hvarför äfven de råkat på obestånd och fått sina små besparingar från bättre dagar förvandlade till värdelösa fordringar. 

Nisbeth föreslår slutligen ett medel, genom hvars 
användning kolonin skulle så småningom befria sig från den tryckande fattigdomen, och detta medel bestod i odling 
af tobaksplantan. 

Jag har redan förut omnämt, hurusom svenska 
riksdagen redan 1818 uttalade sig i den riktning, att Sverige 
borde, om sig göra läte, afhända sig sin koloni, S. 
Barthelemy. Riksdagen 1844—45, som tillät att kolonin återfördes under rikets allmänna drätsel, var af samma mening. De alltjemt växande bidragen<ref>Dessa bidrag balanserades i riksgäldskontorets böcker, tills genom ett riksdagsbeslut af 1872 hela kostnaden (omkr. {{Bråk|1|2}} million kronor) 
afskrefs.</ref> till Barthelemys 
underhåll voro naturligtvis egnade att stadfästa riksdagen 
i denna åsigt. Den 6 Maj 1868 aflät den till kongl. 
majestät en skrifvelse, hvari den skarpt betonade nödvändigheten att söka blifva kolonin qvitt. Riksdagen fästade dervid blott ett vilkor, nämligen att detta skulle ske på ett Sverige fullt värdigt skick. Underhandlingar 
inleddes med främmande magter, i det man hörde sig för, om de voro böjda för att öfvertaga ön. Dylika underhandlingar fördes 1868 och 1870 med Förenta Staterna och 1869 med Italien, men ledde ej till något resultat<ref>1878 års riksdagshandlingar.</ref>. 
Först de, som 1876 påbörjades med Frankrike, kröntes
<span class="ws-noexport; noprint" id="s100" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/105|100]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>med framgång. Den 10 Augusti 1877 afslöts mellan 
Frankrike och Sverige en traktat, hvari Frankrike
förband sig att öfvertaga Barthelemy. Dock skulle först 
folkomröstning försiggå på ön. Denna blef ock verkställd 
och utföll så, att 351 Barthelemyboar röstade för och 1 
emot skilsmessa från Sverige och återförening med
Frankrike. De närmare vilkoren för öfverlemnandet af kolonin 
fastställdes derefter genom ett nytt fördrag i Paris af 
den 31 Oktober 1877, och detta fördrag godkändes
sedermera af franska representationen och svenska
riksdagen — det senare i April 1878. 

Vilkoren i Pariserfördraget voro: 1) Frankrike
förband sig att som pensioner åt de svenska embets- och 
tjenstemännen på Barthelemy betala till Sverige 320,000 
francs<ref>Pensionerna kapitaliserades och utbetalades på en gång.</ref>, 2) Frankrike förband sig att för afträdelsen af 
kolonin betala till Sverige 80,000 francs. Dessa 80,000 
francs<ref>De ställdes under förvaltning af personer, som Barthelemys invånare bland sig utsågo.</ref> skulle af Sverige användas till upprättandet af 
ett sjukhus eller någon annan välgörenhetsinrättning på 
Barthelemy, 3) på ön qvarblifvande svenskar skulle ega 
rätt att med iakttagande af vissa bestämmelser behålla 
sin nationalitet. 

Så var då Barthelemys öde af gjordt. Den 16 Mars 
1878 svajade den svenska flaggan för sista gången öfver 
ön. Samma dag öfverlemnades den till guvernören på 
Guadeloupe, som anländt dit med en fransk eskader <ref>Guvernören Ulrichs sista rapport är af {{Bråk|20|3}} 1878.</ref>, 
och den lilla kolonin återvände efter en nära hundraårig 
förening med Sverige i sitt ursprungliga moderlands sköte.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s101" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/106|101]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><small>Bilaga.</small> 

<center><big>'''Sammandrag öfver inkomster och utgifter på''' 
'''Barthelemy för åren 1812—1844.'''</big></center> 

{|
|-
|Behållning då kolonin öfverlemnades till kongl. majestäts disposition||align="right"|57848||sp. daler<ref>En spansk daler eller dollar, förr benämd piastre gourde eller 
piaster, vexlade i sitt värde mellan 3 kronor 75 öre och 4 kronor.</ref>. 
|}
{|
|-
|&nbsp;||align="center"|Tillskott från Sverige.||align="center"|Inkomster af kolonin. 
|-
|&nbsp;||align="center"|<small>sp. daler.</small>||align="center"|<small>sp. daler.</small>
|-
|1812||align="right"|—||align="right"|94878 
|-
|1813||align="right"|—||align="right"|70876 
|-
|1814||align="right"|—||align="right"|129122 
|-
|1815||align="right"|—||align="right"|139627 
|-
|1816||align="right"|—||align="right"|55676 
|-
|1817||align="right"|—||align="right"|29627 
|-
|1818||align="right"|—||align="right"|38022 
|-
|1819||align="right"|—||align="right"|48204 
|-
|1820||align="right"|—||align="right"|39623 
|-
|1821||align="right"|—||align="right"|52189 
|-
|1822||align="right"|—||align="right"|37926 
|-
|1823||align="right"|—||align="right"|22377 
|-
|1824||align="right"|—||align="right"|19507 
|-
|1825||align="right"|—||align="right"|11907 
|-
|1826||align="right"|218||align="right"|15006 
|-
|1827||align="right"|—||align="right"|29674 
|-
|1828||align="right"|600||align="right"|42992 
|-
|1829||align="right"|1765||align="right"|39281 
|-
|1830||align="right"|6348||align="right"|27886 
|-
|1831||align="right"|421||align="right"|15069 
|-
|1832||align="right"|560||align="right"|9794 
|-
|1833||align="right"|9787||align="right"|7706 
|-
|1834||align="right"|5370||align="right"|6229 
|-
|1835||align="right"|3056||align="right"|6403 
|-
|1836||align="right"|1223||align="right"|8182 
|-
|1837||align="right"|—||align="right"|9732 
|-
|1838||align="right"|1720||align="right"|6613 
|-
|1839||align="right"|3091||align="right"|8316 
|-
|1840||align="right"|660||align="right"|8282 
|-
|1841||align="right"|580||align="right"|8533 
|-
|1842||align="right"|3416||align="right"|6450 
|-
|1843||align="right"|1861||align="right"|6761 
|-
|1844||style="border-bottom: 1px solid black;" align="right"|938||style="border-bottom: 1px solid black;" align="right"|6425 
|-
|align="right" colspan="2"|S:a sp. d:r 41514||align="right"|S:a sp. d:r 1058995 
|}

<span class="ws-noexport; noprint" id="s102" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/107|102]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
{| 
| ||align="center"|  Remisser till Sverige. || align="center"|Kolonins utgifter.
|-
| ||align="center"| <small>sp. daler</small> ||align="center"| <small>sp. daler</small>
|-
| 1812 ||align="right"| 113234 ||align="right"| 16011
|-
| 1813 ||align="right"| 11866 ||align="right"| 20535
|-
| 1814 ||align="right"| 123932 ||align="right"| 31784
|-
|1815
|align="right"|118394 
|align="right"|44151 
|-
|1816 
|align="right"|17113 
|align="right"|40700 
|-
|1817 
|align="right"|1411 
|align="right"|26006 
|-
|1818 
|align="right"|9703 
|align="right"|22808 
|-
|1819 
|align="right"|15585 
|align="right"|28906 
|-
|1820 
|align="right"|6942 
|align="right"|27435 
|-
|1821 
|align="right"|32344 
|align="right"|27229 
|-
|1822 
|align="right"|25058 
|align="right"|26536 
|-
|1823 
|align="right"|1254 
|align="right"|25414 
|-
|1824 
|align="right"|—
|align="right"|19701 
|-
|1825 
|align="right"|—
|align="right"|14361 
|-
|1826 
|align="right"|—
|align="right"|16170 
|-
|1827 
|align="right"|6596 
|align="right"|17193 
|-
|1828 
|align="right"|29450 
|align="right"|16138 
|-
|1829 
|align="right"|2086 
|align="right"|17277 
|-
|1830 
|align="right"|20108 
|align="right"|15700 
|-
|1831 
|align="right"|—
|align="right"|17933 
|-
|1832 
|align="right"|—
|align="right"|12421 
|-
|1833 
|align="right"|—
|align="right"|16346 
|-
|1834 
|align="right"|—
|align="right"|11444 
|-
|1835 
|align="right"|—
|align="right"|9444 
|-
|1836 
|align="right"|—
|align="right"|9205 
|-
|1837 
|align="right"|—
|align="right"|9451 
|-
|1838 
|align="right"|—
|align="right"|8441 
|-
|1839 
|align="right"|—
|align="right"|11477 
|-
|1840 
|align="right"|—
|align="right"|9140 
|-
|1841 
|align="right"|—
|align="right"|8885 
|-
|1842 
|align="right"|—
|align="right"|9515 
|-
|1843 
|align="right"|—
|align="right"|9741 
|- 
|1844 
|align="right" style="border-bottom: 1px solid black;"|—
|align="right" style="border-bottom: 1px solid black;"|8719 
|-
|colspan="2" align="right"|S:a sp. d:r 554076||align="right"|S:a sp. d:r 606177
|}


<references/>
</div>