Difference between revisions 328543 and 328545 on svwikisource

{| style="width:100%; margin-top:5px; border:1px solid #ADA; background-color:#E4F2E4; text-align:left; font-size:0.9em;"
|-
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: left; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |←  [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Esthers Bok|Esthers Bok]]
|style="width: 60%; text-align: center;"|<table  style="width: 100%; text-align: center;" >
<tr><td><span id=ws-title style="font-size: larger; font-weight:bold; ">[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)|Biblia,<br>Det är All den heliga Skrift<br>Med Förklaringar]]</span></td></tr><tr><td>av <span id=ws-author>[[Författare:Peter Fjellstedt|Peter Fjellstedt]]</span></td></tr><tr><td><hr><span id=ws-chapter style="font-weight:bold;">Jobs Bok</span></td></tr>
</table>
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: right; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren|Psaltaren]]&nbsp;&nbsp;→
|}


__NOEDITSECTION__

<div style="margin-left: 6em; text-align:justify">
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 5" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 009.jpg|band II, 5]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center>
=Jobs Bok=

==Inledning==
</center>

Jobs Bok är icke en lärodikt, utan en sann berättelse, som innehåller samtalen emellan personer
såsom dessa tals innehåll war beskaffadt. Bokens ändamål är att wisa, att bedröfwelser och
lidanden i denna werlden, isynnerhet de frommas lidanden, stå under Guds ledning; men att det
särskilda ändamålet med dessa lidanden icke är så tydligt i hwarje enskildt fall, att den kortsynta
menniskan alltid får tilltro sig att kunna utleta det. Både osakerne till och ändamålet med de
bedröfwelser och lidanden, som öfwergå menniskorna, äro olika, och ingen annan än hjertats
ransakare kan fullkomligt känna allt detta. Imellertid innehåller det Nya Testamentet äfwen öfwer
denna punkt mera ljus än det Gamla Testamentet; ty det wisar oss med fullare klarhet, att
lidanden icke blott hafwa det ändamål, att wara syndastraff och kallelse till bättring för de otrogna,
utan att lidanden också öfwergå de trogna till pröfning för tron och såsom medel till själens
helgelse och fulländning för härlighetens rike. För alla, som äro stadda i lidande och bedröfwelse, är
Jobs Bok ganska tröstlig, ty den wisar, att icke något lidande kan komma utan genom Herrans tillåtelse,
och att, då Han låter lidanden och bedröfwelser öfwergå de fromma, så håller Han sjelf wakt
öfwer dem och är deras hjelpare och hugswalare. Boken har således till sitt syftemål icke något
bestämdt tidehwarf, utan åsyftar att underwisa och trösta dem, som lida, i alla tider, så länge
werlden står. Job är en rätt förebild för alla trogna, som pröfwas, på det de i tron må blifwa
stadfästade och fulländade. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#14:14|Hes. 14:&nbsp;14]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#14:20|20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:11|Jac. 5:&nbsp;11]].

Jobs Bok wisar oss tillika, att äfwen de wisaste menniskor, sådana som Jobs wänner
onekligen woro, så länge de icke blifwit upplyste af Herrans Anda, omöjligen äro i stånd att rätt
begripa och döma i andliga ting, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#2:14|1&nbsp;Cor. 2:&nbsp;14]]. Jobs wänner talade mycket förnuftigt, såsom
det naturliga förnuftet tänker och dömer, så länge själens öga icke blifwit öppnadt af Herrans
Ande. Likwäl blef deras tal af Herran ogilladt. Deremot synes stundom Jobs tal wara
oförståndigares än deras, men, ehuru han under sina swåraste lidanden talade syndigt, så blef likwäl
hans tal af Herran sjelf förklaradt att wara wisar och rättare än hans wänners tal. För det
syndiga fick han af Herran tillrättawisning, men tillika förlåtelse, ty Job förödmjukade sig inför
Gud och emottog med glädje upplysning genom Hans ord.

Jobs Bok författades sannolikt af Mose under den tid, då Israels barn tågade genom
öknen. Ehuru de namn, som i boken förekomma, icke i sig sjelfwa tillräckligt befwisa detta,
emedan olika personer kunna haft samma namn, så är det dock wigtigt, att de äro samma namn,
som nämnas i 1&nbsp;Mose Bok. Den förste af Jobs wänner war Eliphas af Theman. En Eliphas
nämnes i [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#36:4|1&nbsp;Mos. 36:&nbsp;4]], såsom Edoms, d. ä. Esaus son, och Theman nämnes såsom en son af
Eliphas, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#36:11|v. 11]]. Ännu är det i Arabien wanligt, att den förstfödde sonens namn tillägges fadren
och modren såsom ett ärenamn, och att hemmet kallas efter sonens namn, om det icke förut
har ett bestämt namn, så att trakten Theman kan hafwa fått sitt namn af Eliphas son, medan
han war ännu späd. Den andre af Jobs wänner kallas Bildad af Suah. Landet Suah kan
hafwa fått sitt namn af den Suah, som omtalas [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#25:2|1&nbsp;Mos. 25:&nbsp;2]], såsom den sjette sonen af
Abrahams andra hustru Ketura. Då wore Bildad en sonson af Abraham, och Eliphas en sonsons
son, båda af en sidolinea. Elihu, den fjerde af Jobs wänner, kallas en son af Baracheel, och
denne war från Bus, en trakt, som säkert kallades så efter mannen Bus, andre sonen af Nahor,
Abrahams broder, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#22:21|1&nbsp;Mos. 22:&nbsp;21]]. Nahors förste son hette Uz, och om Job läsa wi, att han
war ifrån landet Uz. Således war Elihu en sonsons son af Abrahams broder Nahor, och så
war troligen äfwen Job sjelf. Dessa familjer i Arabien hörde också till Abrahams familj; och att
ibland dem mycken kunskap om den sanne Guden och mycken fromhet och upplyfta tankesätt ännu
funnos qwar, är alltså lätt förklarligt, såwäl som den omständigheten, att Herren för dem
särskildt uppenbarade sig. Herrans särskilda wård om dessa familjer och folk och Hans
uppenbarelse ibland dem äro således äfwen uppfyllelser af Herrans löften till Abraham. Så fick äfwen
Bileam uti Mesopotamien i Nahors gamla hemland och drottningen af Saba och de wise män
af Österlanden åtnjuta enskilda strålar af Guds uppenbarelsers ljus, fastän de icke hörde till
Israels folk. Både ljuset af de uppenbarelser, som fortplantat sig ifrån Adam, Enoch, Noah, Sem
o. s. w. och ljuset af enskilda sednare uppenbarelser bibehöll sig länge ibland folken, fastän det,
mer och mer fördunklades och wanställdes och slutligen helt och hållet utträngdes af hedendomen
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 6" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 010.jpg|band II, 6]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>så att Herren blott i Israel war rätt känd och dyrkad och äfwen i detta folk, endast af dem, som rätt
aktade på Hans heliga uppenbarade ord. Jobs Bok är således äfwen wigtig såsom ett bewis,
huru Herren icke lemnar något folk utan wittnesbörd om sig sjelf, och den lärer oss tillika i
betydlig mån att rätt känna gränserna för förnuftets rättmätiga område uti andeliga ting.

Jobs Bok är full af wigtiga lärdomar både i afseende på trons innehåll, trons lif och
trons werksamhet. Trons werksamhet är ock det rätta namnet på all sann menniskokärlek.
Jobs bok lärer oss också det sanna tålamodets enda grund, som är trogemenskapen med Gud,
och huru de trogna skola framgå på sin wäg genom pröfningar och lidanden till ära och
härlighet.

<center><span id="1"></span>
==1. Capitel.==

'''Jobs fromhet, frestelser, tålamod.'''
</center>

<span style="color:#00F;" id=" 1:1"></span>En man war uti det landet Uz, som
hette Job: han war from och
rättfärdig, gudfruktig, och flydde det onda.

<span style="font-size: 90%;">Landet Uz, synes hafwa legat i Arabien,
emellan twå stammar af Chaldeer och Sabeer,
[[#1:15|v. 15]], [[#1:17|17]]. ”Job är Jobab, konung i Edom,
som nämnes i [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#36:33|1&nbsp;Mos. 36:&nbsp;33]]”. L. Ordet '''from'''
bet. '''fullkomlig, hel,''' så att han wille med helt
och odeladt hjerta tillhöra Herran och uti allt
uppfylla Hans wilja, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#5:3|1&nbsp;Joh. 5:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:2">2</span>. Och honom wordo födde sju söner
och tre döttrar.

<span style="color:#00F;" id=" 1:3">3</span>. Och han egde sjutusen får,
tretusen kameler, femhundrade par oxar och
femhundrade åsninnor, och ganska mycket
tjenstefolk; och han war mäktigare än
alla de i österlandet bodde.

<span style="font-size: 90%;">”Icke derför att han war så rik och mäktig,
utan för sin wishet, sitt förstånd och sin
fromhet aktades han högre än andra”. L.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:4">4</span>. Och hans söner gingo bort, och
gjorde gästabud, hwar sin dag i sitt
hus; och sände bort, och läto bjuda
sina tre systrar, till att äta och dricka
med sig.

<span style="font-size: 90%;">De gåfwo hwarandra måltider, hwar och en
på sin dag, d. ä. wexelwis. Detta kan icke
hafwa warit något syndigt fråsseri, då det skedde
med deras fromme faders wetskap. Men han
fruktade, att deras glädje kunde hafwa gått för långt
och tagit en syndig wändning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:5">5</span>. Och när gästabudsdag ute war,
sände Job bort, och helgade dem; och
stod bittida upp om morgonen, och offrade
brännoffer efter allas deras tal. Förty
Job tänkte: mina söner kunna hafwa
syndat, och wälsignat Gud i sitt hjerta.
Så gjorde Job hwar dag.

<span style="font-size: 90%;">Job helgade dem på det sätt, att han gaf
dem heliga förmaningar ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#18:19|1&nbsp;Mos. 18:&nbsp;19]]) och
genom yttre reningar ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#35:2|1&nbsp;Mos. 35:&nbsp;2]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#19:10|2&nbsp;Mos. 19:&nbsp;10]]) förberedde dem till det brännoffer, som
han sjelf, såsom patriark, offrade, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#8:20|1&nbsp;Mos. 8:&nbsp;20]].
Ordet '''wälsigna''' bet. här, såsom på flera andra
ställen, att '''taga afsked af,''' således afsäga sig
all gemenskap med Herran. (Det war brukligt
att wid afsked wälsigna hwarandra, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#47:10|1&nbsp;Mos. 47:&nbsp;10]]).
'''Hwar dag''', d. w. s. hwarje dag, då
sönerna hade någon sådan gemensam måltid.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:6">6</span>. Men det hände på en dag, då
Guds barn* kommo, och trädde fram
för HERran, kom satan ock med dem.
<span style="font-size: 90%;">*[[#38:7|Job. 38:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Guds barn''' bet. här de heliga Englar,
[[#38:7|cap. 38:&nbsp;7]]. Dels för sina egenskapers skull, emedan
de hafwa mycket af Guds härlighet, dels derföre
att de blifwit stadfästade i sanningen och hafwa
ett saligt umgänge med Gud, blifwa de så
kallade; men ingalunda i den allrahögsta
bemärkelse, i hwilken Guds enfödde Son, född af
Fadren i ewighet, kallas Guds Son, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#2:7|Ps. 2:&nbsp;7]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#1:5|Ebr. 1:&nbsp;5]]. Här framställes allt på
menniskowis ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#6:19|Rom. 6:&nbsp;19]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Galaterna#3:15|Gal. 3:&nbsp;15]]), såsom wi
menniskor kunna fatta, huru motståndarens
anklagelse tillgår; ty om himmelska och
öfwernaturliga ting blefwe för oss berättade efter sin höga
öfwernaturliga beskaffenhet, så skulle wi icke kunna
förstå något deraf, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#3:12|Joh. 3:&nbsp;12]]. Wäl weta wi,
att denna församling icke skedde i härlighetens
himmel, ty der kan satan icke intränga, men
Gud har ett himmelrike äfwen här på jorden.
Detta rike består af menniskor, som ännu icke
blifwit renade från alla sina synder, utan äro
under nådens inrättningar, hwarigenom denna
rening skall ske, men under allt detta är också
satan werksam för att motwerka Guds
nådesafsigter, och det är i denna nådesrikets himmel
satan har tillträde till den rättfärdige Gudens
domstol, såsom de trognas åklagare, emedan uti
denna himmel ännu är en strid mellan ljuset
och mörkret.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:7">7</span>. Men HERren sade till satan:
Hwadan kommer du? Satan swarade
HERren och sade: Jag hafwer farit
geom landet allt omkring.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#5:8|1&nbsp;Pet. 5:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:8">8</span>. Då sade HERren till satan:
Hafwer du icke gifwit akt uppå min
tjenare Job? Ty hans like är icke i
landet, from och rättfärdig, gudfruktig, och
flyr det onda.

<span style="color:#00F;" id=" 1:9">9</span>. Satan swarade HERran och
sade: Menar du att Job fruktar Gud
förgäfwes?

<span style="font-size: 90%;">Satan anklagar Job, att hans Gudsfruktan
war egennytta, och att han tjente Gud, för att
få åtnjuta timlig wälsignelse,[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Malachi#3:14|Mal. 3:&nbsp;14]].
'''Förgäfwes:''' för intet.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 7" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 011.jpg|band II, 7]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 1:10">10</span>. Hafwer du dock förwarat honom,
hans hus, och allt det han hafwer allt
omkring. Du hafwer wälsignat hans
handawerk; och hans gods hafwer
utspridt sig i landet;

<span style="font-size: 90%;">Förwarat, grt. '''omhägnat''' (beskyddat genom
Englarne), [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#34:8|Ps. 34:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#6:17|2&nbsp;Kon. 6:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:11">11</span>. Men räck ut din hand, och kom
wid allt det han eger, det gäller, han
skall wälsigna dig i ansigtet.

<span style="font-size: 90%;">Tag ifrån honom hwad du gifwit honom,
så skall han gifwa dig afsked och smäda dig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:12">12</span>. HERren sade till satan: Si, allt
det han eger, ware i din hand, allena
wid honom sjelf kom icke din hand; då
gick satan ut ifrån HERran.

<span style="color:#00F;" id=" 1:13">13</span>. Men den dagen, då hans söner
och döttrar åto och drucko win i deras
äldsta broders hus,

<span style="color:#00F;" id=" 1:14">14</span>. Kom ett bud till Job, och sade:
Man plöjde med oxarna, och
åsninnorna gingo der när i bet.

<span style="color:#00F;" id=" 1:15">15</span>. Då föllo de af rika Arabien till,
och togo dem, och slogo drängarna med
swärdsegg, och jag undslapp allena, att
jag skulle säga dig det.

<span style="font-size: 90%;">'''De af rika Arabien''', grt.: '''de af Scheba''',
Sabeerne, Ismaels efterkommande, och
Chaldeerne hade redan på den tiden börjat öfwa
röfweri.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:16">16</span>. Medan han ännu talade, kom
en annan, och sade: Guds eld föll af
himmelen, och brände upp fåren, och
drängarna, och förtärde dem; och jag
slapp allena undan, att jag skulle säga
dig det.

<span style="font-size: 90%;">Äfwen blixten kan kallas en Guds eld,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:9|Ps. 18:&nbsp;9]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:13|13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#37:2|Job 37:&nbsp;2,&nbsp;3]]. Då blixten kommer
i ett bestämdt ögonblick för ett bestämdt
ändamåls skull, som i Guds ord förklaras, så är den
ett underwerk. Och detsanna gäller äfwen
angående stormwäder, [[#1:19|v.&nbsp;19]]. I båda fallen blef
det af den allsmäktige Guden tillåtet, att den
försten, som makt hafwer i wädret ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Efesierna#2:1|Eph. 2:&nbsp;1]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Efesierna#6:12|cap. 6:&nbsp;12]]) fick begagna dessa underbara
werkningar i luften för att pröfwa Job. Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#13:13|Uppb. 13:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Tessalonikerna#2:9|2&nbsp;Tess. 2:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#24:24|Matth. 24:&nbsp;24]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#7:12|2&nbsp;Mos. 7:&nbsp;12]]. m. m.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:17">17</span>. Medan han ännu talade, kom
en, och sade: De Chaldeer gjorde tre
spetsar, föllo till kamelerna, och togo
dem, och slogo drängarna med
swärdsegg; och jag slapp allena undan, att
jag skulle säga dig det.

<span style="font-size: 90%;">'''Gjorde tre spetsar:''' uppställde tre hopar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:18">18</span>. Medan han ännu talade, kom
en, och sade: Dina söner och döttrar
åto och drucko i deras äldsta broders hus;

<span style="color:#00F;" id=" 1:19">19</span>. Och si, der kom ett stort wäder
utaf öknen, och stötte på husets fyra
hörn, och kastade det på piltarna, att
de blefwo döde; och jag slapp allena
undan, att jag skulle säga dig det.

<span style="color:#00F;" id=" 1:20">20</span>. Då stod Job upp och ref sönder
sina kläder*, och ref sig i hufwudet†,
och föll ned på jorden, och tillbad;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#37:34|1&nbsp;Mos. 37:&nbsp;34]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Esra Bok#9:3|Esra 9:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:21">21</span>. Och sade: '''Jag är naken'''
'''kommen af min moders lif; naken skall'''
'''jag åter fara dit*: HERren gaf, och'''
'''HERren tog; wäldsignadt ware'''
'''HERrans namn.'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#5:14|Pred. 5:&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Timoteus#6:7|1&nbsp;Tim. 6:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job uttryckte sin starka själsrörelse
och bedröfwelse öfwer olyckorna, men han
utbrast icke in någon klagan emot Gud, utan
skådade all förgänglighet i dess rätta ljus och
öfwerlemnade sig utan knot i Herrans styrelse.
Ännu i dag måste Jobs ord wara ett lösens ord
för alla fromma själar i all motgång och
beröfwelse. Kan man säga med Assaph: '''”Herre,'''
'''när jag dig hafwer, så frågar jag efter'''
'''himmel och jord intet,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:25|Ps. 73:&nbsp;25]], då kan
man äfwen med stilla undergifwenhet, såsom
Job, förlora allt hwad man eger och prisa
Herrans namn.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 1:22">22</span> I allt detta syndade Job intet,
och gjorde intet dårligt emot Gud.

<span style="font-size: 90%;">Lycklig den, om hwilken Herran Ande kan
gifwa det wittnesbörd, att man icke med
otålighet, knot och klagan, eller på något annat sätt
försyndar sig i den swåra pröfningens stunder!</span>

<center><span id="2"></span>
==2. Capitel.==
'''Jos plåga, smälek, wänner.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 2:1"></span>Det begaf sig på en dag, Då Guds
barn kommo och trädde fram för
HERran, att satan ock kom med dem, och
trädde fram för HERran.

<span style="color:#00F;" id=" 2:2">2</span>. Då sade HERren till satan:
Hwadan kommer du? Satan swarade
HERran och sade: Jag hafwer farit genom
landet allt omkring.

<span style="font-size: 90%;">Hwarföre satan framträder för Herran, kunna
wi se af [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten ZacharJa#3:1|Zach. 3:&nbsp;1]], och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#12:1|Upp. 12:&nbsp;1]]. Och
hwarföre satan far genom landet allt omkring,
d. ä. allt omkring öfwer jorden, se wi af
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#5:8|1&nbsp;Pet. 5:&nbsp;8]]. Hans omkringfarande är hastigare än
blixtens fart, och öfwerallt är menniskan utsatt
för hans frestelser och hans glödande skott.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:3">3</span>. HERren sade till satan: Hafwer
du icke gifwit akt på min tjenare Job?
Ty hans like är icke i landet, from och
rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda,
och står ännu i sin fromhet, och du
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 8" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 012.jpg|band II, 8]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>eggade mig, att jag utan sak hafwer
förderfwat honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#1:6|Job 1:&nbsp;6–8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Du eggade mig''' betyder icke, att satan
kunde reta Gud, utan blott, att Gud blef bewekt att
tillåta satan att fresta Job, på det Guds
rättfärdighet måtte komma till full uppenbarelse, och
Hans namn blifwa förhärligadt derigenom, att
Jobs tro och fromhet blef bepröfwad, stadfästad
och framhafd i ljuset.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:4">4</span>. Satan swarade HERran och sade;
Hud för hud, och allt det en man
hafwer låter han för sitt lif.

<span style="font-size: 90%;">Då satan nu såg, att Job war ståndaktig i
sin tro på Herran, fastän han hade mistat alla
egodelarne, så framställer frestaren denna
pröfning såsom ringa, ehuru han förut försäkrat,
att den skulle wara tillräcklig för att bringa
Job till affall. I det han förringar pröfningen,
will han också förringa Jobs fromhet, och detta
är just åklagarens art, att han förringar allt
det goda och framtställer såsom mycket stort allt
det onda, som han finner hos de trogna. Förut
hade satan anklagat Job för egennytta, nu
anklagar han honom för egenkärlek. '''Hud för'''
'''hud''' war ett ordspråk, som just är ett uttryck
för egenkärleken, för det sinnelag hos den fallna
menniskan, att hon hellre will utsätta en
annans hud än sin egen för hugg och slag. I
wår tid lyder samma ordspråk sålunda: ”Hwar
och en är sig sjelf närmast.” Satan känner
noga menniskans natur. ”För sin egen hud
låter en menniska wäl fara barn, boskap, tjenare
och all annor hud.” L. Sådant sinnelag har
just ormen inplantat i menniskosjälen. Men
helt annorlunda lärer oss Christi krälek: '''Ser'''
'''icke hwar och en på sitt eget bästa, utan'''
'''hwar och en på annans bästa.'''
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Filipperna#2:4|Phil. 2:&nbsp;4]]. Och att '''wi skola låta wårt lif för'''
'''bröderna,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#3:16|1&nbsp;Joh. 3:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:5">5</span>. Men räck ut din hand, och kom
wid hans ben och kött, det gäller, han
skall wälsigna dig i ansigtet.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#1:11|Job. 1:&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Wälsigna i ansigtet är ett starkare uttryk än
wälsigna i hjertat, [[#1:5|cap. 1:&nbsp;5]]; det sednare
innebär ett förfördoldt affall i hjertat, men det förra
ett trotsigt affall och liksom öppet afsked.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:6">6</span>. HERren sade till satan: Si, han
ware i din hand, dock skona hans lif.

<span style="font-size: 90%;">Då Gud nu tillät satan ännu mera makt
öfwer Job, så satte Han likwäl en betstämd gräns
för pröfningen och lidandet, och öfwer denna
gräns kunde satan icke gå. Detta är en härlig
tröst för alla Guds barn, då motgång och
lidanden drabba dem. Herren wakar sjelf öfwer
dem, och ingen droppa mer, än Han will,
inskänkes för dem i bedröfwelsens kalk.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:7">7</span>. Då for satan ut ifrån HERrans
ansigte, och slog Job med onda sår,
ifrån hans fotblad upp till hans hjessa;

<span style="font-size: 90%;">Hastigt som en blixt for satan åstad för att
icke ett ögonblick dröja med att plåga Job, då
han nu hade fått tillåtelse dertill. Om satan
någonsin kan wara glad, så är det då, när han
får göra ondt. Är en menniska glad öfwer sin
nästas ofärd, och är hon glad, då han kan
åstadkomma något ondt, så bewisar hon dermed, att
hon har satans sinnelag.</span>

<span style="font-size: 90%;">Att satan genom Guds tillstädjelse kan med
sjukdomar och på annat sätt plåga menniskor,
se wi af Jobs plågor, och detsamma finna wi
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#16:14|1&nbsp;Sam. 16:&nbsp;14]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#16:16|16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#78:49|Ps. 78:&nbsp;49]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#13:11|Luc. 13:&nbsp;11]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#13:16|16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:8">8</span>. Och han tog ett stycke af en potta,
och skrapade af sig dermed, och satt i aska.

<span style="font-size: 90%;">Att sitta i aska och beströ sig med aska, war
ett uttryck af den djupaste sorg. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#6:26|Jer. 6:&nbsp;26]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#27:30|Hes. 27:&nbsp;30]]. De swåra lidanden, som
öfwergingo Job, liknade det swåraste slag af spetelska,
hwaruti huden förstöres och blifwer skroflig, i
bölderna wäxer mask, [[#7:5|cap. 7:&nbsp;5]], och den sjuke
lider på en gång af odräglig sweda på somliga
ställen, och på andra ställen af kroppen känner
han en så stor klåda, att han skrapar sig med
skärfwor, emedan de skrumpna och styfwa
fingrarne dertill icke kunna begagnas. Själen lider
af djup ängslighet och oro. Den sjukes utseende,
den wämjeliga lukten af såren och sjukdomens
smittosamma beskaffenhet göra, att ofta äfwen de
närmaste anhöriga lemna honom hjelplös.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:9">9</span>. Och hans hustru sade till honom:
Står du ännu i din fromhet? Wälsigna
Gud, och dö.

<span style="font-size: 90%;">Detta war för Job det swåraste lidande, att
ingen menniska fanns, som rätt kunde förstå
honom och trösta honom i han nöd, icke en gång
den, som war hans hjerta närmast. Hans
hustru uppmanade honom att icke hoppas någon
hjelp af Herran; hon likasom förebrår honom
hans fromhet såsom onyttig och lönlös. Men
man måste betänka, att hennes lidande af
medlidande med mannen war ganska stort, och
säkert werkade äfwen på henne en stark satanisk
frestelse. Job näpste henne med fogligt allwar,
och det synes, att hon både gaf honom rätt och
sedan led med tålamod den swåra pröfningen.
Efter bedröfwelsens mörka natt uppgick äfwen
öfwer henne ljuset af en säll och lycklig tid.
[[#42:13|Cap. 42:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:10">10</span>. Men han sade till henne: Du
talar, såsom de dåraktiga qwinnor tala:
'''hafwa wi fått godt af Gud, skole wi'''
'''ock icke anamma det onda?''' Uti allt
detta syndade Job icke med sina läppar.

<span style="font-size: 90%;">'''Dåraktig:''' ordet betecknar '''i G. T. en'''
'''gudlös,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#14:1|Ps. 14:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Det goda, som hwar och en menniska af
Herran får åtnjuta, öfwerwäger wida det
bedröfliga, som hon har att genomgå, så framt hon
icke sjelf störtar sig i elände. Och egentligen är
för Guds barn allting godt, som öfwergår dem:
'''Dem, som älska Gud, tjena allting till det'''
'''bästa,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:28|Rom. 8:&nbsp;28]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:11">11</span>. Då nu tre Jobs wänner hörde
all den olycka öfwer honom
kommen war, kommo de hwar af sin stad:
Eliphas af Thema; Bildad af Suah,
och Zophar af Naema; ty de wordo
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 9" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 013.jpg|band II, 9]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>öfwerens, att de skulle komma och ömka
sig öfwer honom, och trösta honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#27:10|Ords. 27:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 2:12">12</span>. Och då de upphofwo sina ögon
långt ifrån, kände de honom icke, och
upphofwo sin röst, och greto, och
hwardera ref sina kläder sönder, och kastade
jord på sitt hufwud upp åt himmelen.

<span style="color:#00F;" id=" 2:13">13</span>. Och sutto med* honom på
jorden i sju dagar och sju nätter, och
talade intet med honom; ty de sågo, att
hans sweda war ganska stor.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#12:15|Rom. 12:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Så länge warade sorgedagarne wid djup sorg,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#50:10|1&nbsp;Mos. 50:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#31:13|1&nbsp;Sam. 31:&nbsp;13]]. Att Jobs
wänner, såsom de sörjande, sutto när honom
tysta på marken, skedde likaledes efter den sed,
hwarmed man på den tiden brukade wisa sin
sorg.</span>

<center><span id="3"></span>
==3. Capitel.==

'''Födslodagens förbannas. Döden önskas.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 3:1"></span>Derefter upplät Job sin mun, och
förbannade sin dag;*
<span style="font-size: 90%;">*[[#15:10|Jer. 15:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I en osäglig smärta önskade nu Job, att han
aldrig hade blifwit född, och förbannade sin
födelsedag (födelse), se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#6:3|Pred. 6:&nbsp;3]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#26:24|Matth. 26:&nbsp;24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:2">2</span>. Utbrast och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 3:3">3</span>. Den dagen ware förtappad, på
hwilken jag född är;* och den natten,
då man sade: En man är aflad.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#20:14|Jer. 20:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job önskar, att den dagen wore borta utur
tidens bok och att den natten aldrig funnits.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:4">4</span>. Den samme dagen ware mörk; och
Gud fråge icke efter honom ofwan efter;
ingen klarhet skine öfwer honom.

<span style="font-size: 90%;">O, att denna dag förblifwer i mörker och
aldrig kommit i ljuset. O, att Gud icke hade
skapat den dagen, och att icke något ljus hade
gjort den till dag! ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:3|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;3]].)</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:5">5</span>. Mörkret behålle honom, och töcken
blifwe öfwer honom med tjockt moln; och
dimma om dagen göre honom gräselig.

<span style="font-size: 90%;">Måtte den dagen hafwa förblifwit inhöljd i
mörker och dödsskugga! Måtte moln hwila
deröfwer, och förmörkelse göra den förskräcklig! Job
önskar sin dag liksom tillbaka till skapelsens
början, då mörker war på djupet, och att denna
dag aldrig hade framkommit utur tidens
ursprungliga natt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:6">6</span>. Den samma natten begripe
mörker; och glädje sig icke ibland årets
dagar, och komme icke i månadstalet.

<span style="font-size: 90%;">Samma önskan som förut framställes här
ännu tydligare, att Jobs födelsestund aldrig hade
kommit i tiden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:7">7</span>. Si, ware den natten ensam; och
ingen glädje komme deruti.

<span style="color:#00F;" id=" 3:8">8</span>. De der dagen förbanna, de
förbanne henne; och de som redo äro till
att uppwäcka Leviathan.

<span style="font-size: 90%;">'''Dagens förbannare,''' nemligen sådane
menniskor, som föregåfwo, att de med sina
beswärjningar och mörka konster kunde göra dagar
lyckliga eller olyckliga eller beswärja Leviathan;
måtte de, om det wore möjligt, förbanna min
födelsestund, d. ä. bringa den tillbaka till tidens
första mörker. Dessa ord bewisa icke, att Job
trodde på sådane beswärjare, uta blott hans
önskan, att hans födelsestund kunde omintetgöras.
Leviathan, se [[#40|cap. 40]]. I Jobs önskan ligger
wäl äfwen den tanken, att det wore godt, om
hans olyckliga födelsestund kunde uppslukas af ett
sådant gap, fastän han ingalunda trodde, att
detta war möjligt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:9">9</span>. Hennes stjernor warde mörka;
förwänte ljus, och det komme intet; och se
icke morgonrodnans ögnabryn.

<span style="font-size: 90%;">Solen är liksom tidens öga, och
morgonrodnadens gryningsstrålar kunna då kallas dess
ögonbryn, se [[#3:4|v. 4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:10">10</span>. Att hon icke igenlyckte mitt lifs
dörr; och icke bortgömde olyckorna för
mina ögon.

<span style="font-size: 90%;">'''Mitt lifs dörr,''' d. ä. moderslifwet. Job
önskade, att han icke hade blifwit född och lärt
känna en sådan olycka.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:11">11</span>. Hwi blef jag icke straxt död i
moderlifwet? Hwi wardt jag icke
förgjord, då jag utur moderlifwet kommen
war?*
<span style="font-size: 90%;">*[[#10:18|Job. 10:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:12">12</span>. Hwi hafwa de tagit mig upp i
skötet? Hwi hafwer jag diat spenar?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: Hwarföre '''emottogo mig knän, och'''
'''hwarföre räcktes mig bröst, att jag dia'''
'''skulle?'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:13">13</span>. Så låge jag nu, och wore stilla;
sofwe, och hade ro;

<span style="font-size: 90%;">Hade jag genast fått dö, så hade jag nu ro,
nemligen till kroppen. På någon själasömn,
hwarom en och annan drömmare i nyare tid
börjat tala, tänkte man på den tiden aldrig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:14">14</span>. Med konungar och rådsherrar på
jorden, som bygga det öde är;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Som bygga sig öde rum,''' nemligen
grafwårdar, som skola bewisa deras wärdighet,
men i hwilka likwäl icke är annat än död och
förödelse, äfwen om dessa grafwårdar fyllas med
guld, [[#3:15|v. 15]]. Fordom fingo de rikas lik mycket
guld med sig till grafwen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:15">15</span>. Eller med förstar, som guld
hafwa, och sina hus fulla med silfwer;

<span style="color:#00F;" id=" 3:16">16</span>. Eller som den der otida född är
fördold, och wore icke till; såsom de unga
barn, som aldrig hafwa sett ljuset.

<span style="color:#00F;" id=" 3:17">17</span>. Der måste ju de oguydaktige låta
af sitt öfwerwåld; der hwilas* dock de,
som mycket omak haft hafwa;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#14:13|Uppb. 14:&nbsp;13]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 10" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 014.jpg|band II, 10]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 3:18">18</span>. Der hafwa fångar frid med
andra och höra icke trugarens röst.

<span style="color:#00F;" id=" 3:19">19</span>. Der äro både små och store;
tjenaren och den, som ifrån sin herra fri är.

<span style="color:#00F;" id=" 3:20">20</span>. Hwi är ljus gifwet de arma;
och lif de bedröfwade hjertan?

<span style="font-size: 90%;">Hwarföre hafwa de arma och bedröfwade fått
lif och fått se ljuset i denna werlden?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:21">21</span>. (De der wänta efter döden, och
han kommer icke; och uppgrofwo honom
wäl utur fördoldt rum.

<span style="color:#00F;" id=" 3:22">22</span>. De der fröjda sig mycket, och äro
glade, att de kunna få grafwen.)

<span style="color:#00F;" id=" 3:23">23</span>. Och den mannen, hwilkens wäg
fördold är, och för honom af Gudi skyld*
warder?
<span style="font-size: 90%;">*[[#19:8|Job 19:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Denna vers hänger tillsammans med [[#3:20|v.&nbsp;20]].
”Hwartill skall den lefwa, som för ångest icke
wet hwarut, hwarthän? bättre är att wara
död.” L. Orden uttrycka en sådan stor
bedröfwelse, att all utwäg är fördold och undangömd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:24">24</span>. Förty min suckan är min dagliga
spis; mina tårar äro min dryck.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#42:4|Ps. 42:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#80:6|Ps. 80:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:25">25</span>. Ty det jag fruktade, det är
kommet öfwer mig; och det jag räddes,
hafwer råkat på mig.

<span style="font-size: 90%;">Allt ifrån det olyckorna började, hade Job
börjat frukta, att något ännu wärre skulle
komma; ty Guds Ande hade welat förbereda honom
på den hårdaste pröfning. Och all denna
fruktan gick i fullbordan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 3:26">26</span>. War jag icke lyckosam? War jag
icke stilla? Hade jag icke god ro? Och
sådan oro kommer.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Jag har icke hwila, icke stillhet, icke'''
'''ro, och ångest kommer''' (ny ångest och nya
lidanden komma oupphörligt).</span>

<span style="font-size: 90%;">Så beskrifwer Job sina ganska swåra
lidanden, så utgjuter han sin djupa bedröfwelse och
sin klagan. Hans tal war syndigt, och han fick
af Herran tillrättawisning derför. I alla
dylika önskningar och i hwarje sådan klagan ligger
alltid en mer eller mindre öppen eller fördold
anklagelse emot Gud sjelf, som är tidens Herre
och händelsernas ledare och styresman. Men Job
lät dock under den odrägliga smärtan icke ett ord
af knot och klagan mot Gud undfalla sig, och
detta bewisar en djup och fast gudsfruktan, tro
och ståndaktighet. Många menniskor klaga till
och med i små motgångar och i lindrig smärta
emot Herran, och många klaga och knota bittert
af oförnöjsamhet, fastän det går dem wäl, men
de önska, att det skulle gå ännu bättre.</span>

<span style="font-size: 90%;">Af Job kunna wi lära tålamod äfwen i
denna beskrifning af hans lidanden, hwaruti hans
otålighet wisade sig allramest; ty dessa klagoljud
bewisa dock ett härligt tålamod och djup
wördnad för Guds majestät, då deremot ofta bittert
och ganska oförståndigt knot kommer öfwer
christna läppar, som icke blott af Job, utan mycket
mer af Herran Jesus sjelf hafwa lärt
tålamod. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:11|Jac. 5:&nbsp;11]]. Job bedröfwades äfwen
öfwer sina wänners tystnad, och wille med sina
klagoljud framkalla dem något deltagande
trösteord.</span>

<center><span id="4"></span>
==4. Capitel.==

'''Eliphas om Jobs otålighet och synd.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 4:1"></span>Då swarade Eliphas af Thema, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 4:2">2</span>. Du lider till äfwentyrs icke gerna,
om man försöker att tala med dig? Men
ho kan låta det?

<span style="color:#00F;" id=" 4:3">3</span>. Si, du hafwer underwisat många,
och styrkt trötta händer.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#35:3|Es. 35:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:4">4</span>. Ditt tal hafwer upprest dem, som
fallne woro; och bäfwande knä hafwer
du förstärkt.

<span style="font-size: 90%;">Jobs wänner framdraga också detta såsom
förebråelse mot honom, att han, fastän han
tröstat, hulpit och upprättat många bedröfwade och
nödlidande, nu wisade sig otålig, då det
drabbade honom sjelf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:5">5</span>. Men nu, medan det kommer
på dig, warder du förtwiflad; och nu,
medan det drabbar dig, förskräckes du;

<span style="color:#00F;" id=" 4:6">6</span>. Ja, der är nu din (Guds) fruktan,
din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

<span style="font-size: 90%;">Om din gudsfruktan, din tröst, ditt hopp och
din fromhet äro uppriktiga och hwila på den
rätta grunden, så behöfwer du icke att förtwifla
i din bedröfwelse. Der är nu din gudsfruktan!
Nu skall den pröfwas, men den synes icke kunna
uthärda profwet!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:7">7</span>. Käre tänk uppå, '''hwar är någon'''
'''oskyldig förgången? Eller hwar äro'''
'''de rättfärdige någon tid utrotade?'''

<span style="font-size: 90%;">I anseende till lekamliga olyckor, hwarigenom
gods och lif förloras, är Eliphas tal falskt,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#4:8|1&nbsp;Mos. 4:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#57:1|Es. 57:&nbsp;1]], ty wår Frälsare sjelf och
alla troswittnen äro bewis deremot, och det är
äfwen falskt, att Gud alltid snart straffar de
ogudaktiga, såsom Eliphas menar, [[#4:8|v.&nbsp;8]]. Se
Jobs swar [[#9:22|cap. 9:&nbsp;22]], och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#44:10|Ps. 44:&nbsp;10]], följ.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73|Ps. 73]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:8">8</span>. '''Såsom jag wäl sett hafwer, de'''
'''som wedermöda plöjde, och olycka '''
'''sådde, de skuro det ock upp;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#22:8|Ords. 22:&nbsp;8]]. [[#15:35|Job. 15:&nbsp;35]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#10:13|Os. 10:&nbsp;13]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Galaterna#6:7|Gal. 6:&nbsp;7,&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Hwad menniskan sår, det skall hon ock'''
'''uppskära,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Galaterna#6:7|Gal. 6:&nbsp;7]]; men hwarken de goda eller
de onda få alltid i denna werlden uppskära allt
hwad de utsått, utan den hufwudsakliga skörden
återstår alltid för ewigheten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:9">9</span>. Att de äro genom Guds Anda
förgångne, och af Hans wredes anda
förgjorde.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#11:4|Es. 11:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">För Gud är det lätt att straffa de ogudaktiga,</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 11" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 015.jpg|band II, 11]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">när Han will; Han kan likasom bortblåsa dem,
se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Tessalonikerna#2:8|2&nbsp;Thess. 2:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:10">10</span>. Lejonens rytande, och lejinnans
röst, och de unga lejons tänder äro
sönderbrutna.

<span style="font-size: 90%;">”Dessa lejon och lejinnor äro de rika
och wäldiga på jorden, som undertrycka de fattiga.”
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#11:2|Ps. 11:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#12:5|Ps. 12:&nbsp;5,&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:11">11</span>. Lejonet är förgånget, att det icke
mera röfwar; och de unga lejon äro
förskingrade.

<span style="color:#00F;" id=" 4:12">12</span>. Och till mig är kommet ett
hemligt ord; och mitt öra hafwer deraf fått
något märkeligt.

<span style="font-size: 90%;">En gudomlig uppenbarelse uti en dröm,
[[#33:15|cap. 33:&nbsp;15,&nbsp;16]]. Detta slags uppenbarelse war i de
äldsta tiderna wanligt. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#20:6|1&nbsp;Mos. 20:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:13">13</span>. Då jag begrundade nattens
syner, då sömnen faller på menniskorna;

<span style="color:#00F;" id=" 4:14">14</span>. Då kom fruktan och bäfwande mig
uppå; och alla min ben förskräcktes.

<span style="color:#00F;" id=" 4:15">15</span>. Och då anden gick fram om mig,
reste mig håret på min kropp;

<span style="font-size: 90%;">Ordet anden kan ock betyda den stilla wind,
som gick fram för Herran, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#19:11|1&nbsp;Kon. 19:&nbsp;11]], och
som gick förbi; men den Helige Ande, som
uppenbarar den fördolda sanningen, går icke förbi,
utan blifwer stilla hos menniskan, om hon will
emottaga Honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:16">16</span>. Då stod en för mina ögon, och
dess skapnad kände jag icke; han war stilla,
och jag hörde en röst:

<span style="font-size: 90%;">Eliphas hade alltså i denna syn sett en
otydlig gestalt, icke så tydlig som då Herren
uppenbarade sig för Abraham. Sedan susingen
tystnat, hörde Eliphas tydliga ord, som innehållas
i följade verser:</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:17">17</span>. '''Huru kan en menniska wara'''
'''rättfärdigare* än Gud? Eller en man'''
'''wara renare än Han, som honom gjort'''
'''hafwer?'''
<span style="font-size: 90%;">*[[#25:4|Job. 25:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#143:2|Ps. 143:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Menniskans naturliga sinne går alltid derpå
ut, att hon will wara rättfärdigare än Gud, och
detta war redan Adams mening, då han sade
till Gud: '''qwinnan, som Du mig gifwit'''
'''hafwer, gaf mig af trädet, så att jag åt.'''
Alltid söker menniskan att rättfärdiga sig sjelf, så
länge hon icke är upplyst af Guds Anda. I
bedröfwelser och straffdomar tycker hon allt går
henne wärre, än hon förtjent, och ännu
orimligare tycker hon det wara, att hon skulle för sina
synders skuld blifwa fördömd, alldenstund hon
menar, att hennes synder icke äro så stora. Hon
gör Gud till en orättwis domare och menar, att
hon sjelf är rättfärdigare, billigare, renare och
mildare än Han i sina domar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:18">18</span>. '''Si, ibland sina tjenare finner'''
'''Han icke trohet; och i sina Englar'''
'''finner Han dårhet;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[#15:14|Job 15:&nbsp;14,&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri andra Bref#2:4|2&nbsp;Pet. 2:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">På sina tjenare tror Han icke, och sina
englar tillräknar Han dårskap, d. ä. om sjelfwa
englarne i himmelen skulle understå sig en sådan
tanke, att icke alla Herrans wägar och domar
äro heliga och rättfärdiga, så skulle de befinnas
lögnaktige, och det skulle tillräknas dem såsom
synd och dårskap.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:19">19</span>. '''Huru mycket mer de, som bo i'''
'''lerhus och de der grundade äro på'''
'''jorden, skola förtäras af makt.'''

<span style="font-size: 90%;">Huru mycket mera måste Gud hålla en
sådan tanke för dårskap hos menniskan, hwilkens
själ bor uti ett hus af ler, en förgänglig kropp
af jord, som icke kan wara till, utan att hafwa
jorden till grundwal och som skall förtäras af
makt!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 4:20">20</span>. Det warar ifrån morgonen intill
aftonen, så warda de upphuggne; och
förr än de warda det warse, äro de platt
borta.

<span style="color:#00F;" id=" 4:21">21</span>. Och deras käraste förgås; och dö
ock oförwarandes.

<span style="font-size: 90%;">Deras käraste, nemligen den odödliga anden,
öfwergifwer kroppen, och detta sker till och med
oförwarandes, och utan att de förut kommit till
den rätta wisheten. Således huru skulle den
dödliga menniskan kunna wåga att säga något
emot Herrans styrelse?</span>

<center><span id="5"></span>
==5. Capitel.==

'''Gud är rättwis. Dårars lycka, frommas aga.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 5:1"></span>Nämn mig en, hwad gäller, om du
någon finner; och se dig om någorstädes
efter en helig;

<span style="font-size: 90%;">”Wisa mig någon helig, som är af Gud
oskyldigt plågad såsom du.”</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:2">2</span> Men en dåre dräper wäl wreden;
och en owisan dödar nitet.

<span style="font-size: 90%;">”Dårar och owisa kallar han här de lösaktiga
och stolta menniskor, som efter Gud intet fråga,
sådana skall Guds wrede och nit förderfwa.” L</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:3">3</span>. Jag såg en dåre wäl rotad;* och
jag bannade straxt han hus;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#37:35|Ps. 37:&nbsp;35]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ordet '''dåre''' brukas ofta i stället för
ogudaktig; ty otro och ogudaktighet äro den största
dårskap. Eliphas war säker på, att den ogudaktiges
lycka icke kunde ega bestånd, utan förutsade, att
det skulle gå illa. Ordet '''banna''' eller '''förbanna'''
brukas stundom om en sådan förutsägelse af
förbannnelse eller undergång.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:4">4</span>. Hans barn skola wara fjerran ifrån
helsan; och skola warda sönderkrossade i
porten, der ingen hjelpare är.

<span style="font-size: 90%;">Helsan, d. ä. '''saligheten.''' De ogudaktiga,
såwäl barn som föräldrar, äro fjerran ifrån nåd
och hjelp af salighetens Gud, emedan de äro
fjerran från Honom sjelf. '''Porten,''' d. ä.
offentlig domsplats (tingssal), emedan offentliga
ärender afgjordes i porten. De ogudaktigas
efterkommande blifwa ofta grofwa brottslingar, som</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 12" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 016.jpg|band II, 12]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">redan i detta lifwet få sin dom af mensklig lag.
I barnen går då dom äfwen öfwer föräldrarne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:5">5</span>. Hans säd skall den hungrige
uppäta, och de wäpnade skola taga henne;
och hans gods skola de törstige utsupa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#18:9|Job 18:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">”Hungriga och törstiga kallar han röfwarena
och tyrannerna”. L. Fastän sädesfälten äro
omgärdade med törnehäckar, samla de hungrige
röfwarena slutligen den ogudaktiges skörd, Ofta
ser man, att stora rikedomar förswinna, ehuru
wäl de förwaras.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:6">6</span>. Förty wedermödan går icke upp
af jorden, och olyckan wäxer icke upp af
åkern;

<span style="font-size: 90%;">Lidande och elände uppwäxa icke såsom plantor
utur jorden, utan de komma öfwer menniskan
för syndens skull.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:7">7</span>. Utan menniskan warder född till
olycka, såsom fåglarna till att flyga.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Utan menniskan warder född till'''
'''olycka, såsom eldens söner''' (d. ä. gnistorna)
'''flyga högt.''' Såsom gnistorna hafwa samma
natur som elden, hwaraf de komma, och flyga
alltid uppåt, så äro ock menniskors barn, födda
af syndiga föräldrar, af samma natur, som de,
och alltid benägna till synd! Såsom gnistorna
äro eldens barn, så äro lidanden, motgångar och
bedröfwelser, syndens barn. Men Eliphas gör
af denna allmänna sanning en orätt tillämpning
på den fromme Job. Se. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73|Ps. 73]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:8">8</span>. Dock will jag nu tala om Gud,
och handla om Honom.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Jag wille heldre söka Gud och ställa'''
'''mitt tal till Honom''' (med bön och åkallan),
om jag wore i ditt ställe. Sedan Eliphas sökt
att wisa Job, att han icke led oskyldigt, och att
lidandet stod i sammanhang med synden,
förmanar han nu Job att taga sin tillflykt till
Herran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:9">9</span>. Som gör mäktiga ting, de der
icke ransakas kunna; och under, som icke
räknas kunna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:10|Job 9:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#72:18|Ps. 72:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#11:33|Rom. 11:&nbsp;33]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ehuru djupt du blifwer nedsänkt i eländet,
så kan Gud ändå hjelpa dig, ty Han gör ännu
större under.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:10">10</span>. Den der regn gifwer på jorden;
och låter watten komma på marken.

<span style="font-size: 90%;">Såsom Gud gifwer regn på jorden, så kan
Han gifwa dig helsa och wälsignelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:11">11</span>. Den der upphöjer de nedriga,
och upphjelper de förtryckta.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#2:7|1&nbsp;Sam. 2:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#113:7|Ps. 113:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#1:52|Luc. 1:&nbsp;52]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:12">12</span>. '''Han gör deras anslag, som'''
'''listige äro, till intet;* att deras hand'''
'''intet kan uträtta.'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Esra Bok#4:15|Neh. 4:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:10|Ps. 33:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#8:10|Es. 8:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:13">13</span>. '''Han begriper de wisa i deras'''
'''listighet; och gör de klokas råd till'''
'''galenskap;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#3:19|1&nbsp;Cor. 3:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Begriper: fångar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:14">14</span>. '''Att de om dagen löpa i'''
'''mörkret, och famla om middagen såsom om'''
'''natten.*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#28:29|5&nbsp;Mos. 28:&nbsp;29]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den samme Guden, som gör stora under i
naturen och gifwer regn på jorden, är också den
allsmäktige styresman, som icke låter de
ogudaktige få öfwerhand öfwer de fromma; utan då
de onda mena, att deras rådslag äro som
allraklokast, så famla de i mörkret och äro
förblindade till förståndet, äfwen i sådana ting, som
andra menniskor kunna lätt inse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:15">15</span>. Och Han hjelper den fattiga
ifrån swärdet, och ifrån deras mun; och
utur den wäldiges hand;

<span style="color:#00F;" id=" 5:16">16</span>. Och är den fattigas tröst, att
orättfärdigheten måste hålla sin mun till.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:42|Ps. 107:&nbsp;42]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Gud är för de fattiga och ringa den rätte
hjelparen och beskyddaren. En gång måste
ondskan och otron förstummas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:17">17</span>. '''Si, salig är den menniska, den'''
'''Gud straffar; derföre förkasta icke den'''
'''Allsmäktiges tuktan;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#3:11|Ords. 3:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#12:5|Ebr. 12:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#1:12|Jac. 1:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#3:19|Uppb. 3:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Det syntes för Eliphas, såsom om Job
förkastade den Allsmäktiges tuktan, då Job önskade,
att han hellre aldrig hade blifwit född, än att
han skulle utstå dessa lidanden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:18">18</span>. '''Ty Han sargar och läker; Han'''
'''slår, och Hans hand helar.*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:39|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;39]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#2:6|1&nbsp;Sam. 2:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#6:1|Os. 6:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Herren skickar ofta bedröfwelser och lidanden,
men Han lindrar dem och gifwer nåd och kraft
att bära dem, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#10:13|1&nbsp;Cor. 10:&nbsp;13]]. Och slutligen helar
Han alla sår hos sina trogna. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#6:1|Os. 6:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:19">19</span>. Utaf sex bedröfwelser frälsar Han
dig; och i den sjunde kommer intet ondt
wid dig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#91:3|Ps. 91:&nbsp;3,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ehuru ofta bedröfwelser komma öfwer dig,
så kan dock Guds makt och godhet hjelpa och
frälsa dig, så att de alla icke blifwa till din
skada, utan till din nytta och wälfärd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:20">20</span>. I dyr tid frälsar Han dig ifrån
döden; och i striden ifrån swärdets
hand.

<span style="color:#00F;" id=" 15:21">21</span>. Han skall skyla dig för tungans
gissel; att du icke skall frukta för
förderf, då det kommer.

<span style="font-size: 90%;">Om försmädarens, lögnarens och baktalarens
tunga än swängde sig såsom en gissel omkring
dig, så skall du likwäl blifwa beskyddad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:22">22</span>. Uti förderf och hunger skall du
le; och icke frukta för wilddjuren i
landet;

<span style="color:#00F;" id=" 15:23">23</span>. Utan ditt förbund skall wara med
stenarne* på marken; och wilddjuren i
landet skola hålla frid med dig.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#91:12|Ps. 91:&nbsp;12]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#2:18|Os. 2:&nbsp;18]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 13" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 017.jpg|band II, 13]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">”Stenarne skola förwara din säd, så att man
gör en mur deraf omkring säden.” L. Genom
Guds hjelp och wälsignelse skall du erfara
liksom ett förbunds wänlighet både af marken och
af djuren på marken. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:28|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;28]].
Marken och djuren skola wara dina wänner.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:24">24</span>. Och du skall förnimma, att din
hydda hafwer frid; och skall försörja din
boning, och icke synda;

<span style="font-size: 90%;">”Guds wälgerningar skola afhålla dig ifrån
att synda”. L. ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#38:15|Es. 38:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:25">25</span>. Och skall förnimma, att din säd
skall warda mycken; och dina
efterkommande såsom gräs på jorden.;

<span style="color:#00F;" id=" 5:26">26</span>. '''Och skall i ålderdomen* komma'''
'''till grafwen, såsom en hwetekärfwe'''
'''införd warder i rättan tid.'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#35:29|1&nbsp;Mos. 35:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 5:27">27</span>. Si, det hafwa wi ransakat, och
det är så; hör dertill, och rätta dig
derefter.

<span style="font-size: 90%;">Hittills har Eliphas i allmänhet talat wäl,
och det synes såsom om han hos Job icke misstänkte
någon annan synd, än ett fördoldt andligt
högmod, som behöfde qwäfwas; derföre förmanar
han Job till förödmjukelse inför Herran och
försäkrar, att Herren skulle hjelpa honom. Denna
förmaning och denna tröst är alltid på sin plats
och bör emottagas af hwarje trogen själ, som
hemsökes af nöd och bedröfwelse. Innehållet: ”'''Gud'''
'''står emot de högfärdiga, men de ödmjuka'''
'''gifwer Han nåd'''”, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#5:5|1&nbsp;Petr. 5:&nbsp;5]]. Men Eliphas
misstänker nu, att Job hade genom fördolda synder
ådragit sig sina lidanden.</span>

<center><span id="6"></span>
==6. Capitel.==

'''Jobs förswar, bön, klagan.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 6:1"></span>Job swarade och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 6:2">2</span>. När man woge min jemmer, och
lade allt mitt lidande på en wåg,

<span style="color:#00F;" id=" 6:3">3</span>. Så skulle det wara swårare än
sanden i hafwet; derföre är förgäfwes
hwad jag säger.

<span style="color:#00F;" id=" 6:4">4</span>. Förty den Allsmäktiges pilar* stå
i mig, hwilkens grymhet utsuper all
min anda; och Guds förskräckelser äro
ställda uppå mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:23|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#38:3|Ps. 38:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den Allsmäktiges pilar äro allahanda
grufliga plågor, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#7:14|Ps. 7:&nbsp;14]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:14|Ps. 18:&nbsp;14,&nbsp;15]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Habacuc#3:11|Hab. 3:&nbsp;11]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:23|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;23]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:42|42]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Hwilkens grymhet,''' grt. '''hwilkas gift,'''
nemligen pilarnes. Det brukades i forntiden (och
brukas ännu i wilda länder) att pilar blefwo
bestrukna med ormgift eller med något annat
gift, på det fienden, som träffades af en sådan
pil, icke skulle kunna undwika döden. Detta gift
är en bild af de stora plågor, som Job kände,
såsom en brännande sweda i hela sin kropp,
hwarigenom hans anda höll på att förqwäfwas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:5">5</span>. Icke ropar wildåsnan när hon
hafwer gräs; ej heller oxen, så han
hafwer foder;

<span style="font-size: 90%;">”I hafwen godt wid att trösta, eder felar
intet”. L.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:6">6</span>. Kan man ock äta, det som
osaltadt är? Eller månne någon will smaka
det hwita om äggblomman?

<span style="font-size: 90%;">”Man äter icke gerna osaltad mat, ehwar
man bättre hafwa kan, men jag måste nu wäl
det och det m. m.” L.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:7">7</span>. Der min själ tillförene wämjade
wid, der är nu min mat för wärks
skull.

<span style="font-size: 90%;">”De plågor, för hwilka min själ alltid
grufwat sig, såsom krankhet, bölder, maskar, sår och
sweda, äro nu min dagliga spis, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#80:6|Ps. 80:&nbsp;6]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:15|Klagow. 3:&nbsp;15]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:19|19]].”</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:8">8</span>. O att min bön måtte ske! och
Gud gåfwe mig det jag förhoppas!

<span style="color:#00F;" id=" 6:9">9</span>. Att Gud toge till att sönderslå
mig; och läte sin hand förkrossa mig;

<span style="color:#00F;" id=" 6:10">10</span>. Så hade jag ändå tröst, och wille
bedja i min sjukdom, att Han icke
skonade mig; jag hafwer dock icke nekat den
Heliges tal.

<span style="font-size: 90%;">Job önskar i sin stora smärta, att Gud måtte
låta honom dö hellre än låta honom lida
längre. Men han talar icke om dygder och
förtjenster och att han led oförskyldt, utan anförer
blott, att han icke begått det stora brottet att i
otro försaka Guds ord. Detta nämner han med
rätta såsom den största förbrytelse. Guds ord
war Jobs högsta tröst i det swåra lidandet, och
han wille förtrösta derpå i döden, som han
önskar sig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:11">11</span>. Hwad är min kraft, att jag skulle
kunna härda ut? Och hwad är min
ändalykt, att min själ skulle wara tålig?

<span style="font-size: 90%;">Hwar är eller hwar ser jag ändan på min
jemmer, att jag ännu skulle kunna uthärda
längre och wänta på en god utgång.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:12">12</span>. Min kraft är dock icke af sten;
ej heller mitt kött af koppar;

<span style="font-size: 90%;">Job beder sina wänner besinna, att han icke
hade stenkraft och att hans kropp icke war gjord
af hård, känslolös koppar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:13">13</span>. Hafwer jag dock ingenstädes hjelp;
och ingen ting will gå fram med mig.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Hos mig är ju ingen hjelp för mig;'''
'''och räddning är alldeles borta!''' I det
följande liknar Job sina wänner wid uttorkade
bäckar, af hwilka han ingen hjelp och tröst
kunde wänta.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:14">14</span>. '''Den der icke bewisar sin nästa'''
'''barmhertighet, han öfwergifwer den'''
'''Allsmäktiges fruktan.'''

<span style="font-size: 90%;">Detta är en allmänt gällande sanning, att
ingen tro och gudsfruktan kan finnas hos den
menniska, som icke bewisar kärlek och</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 14" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 018.jpg|band II, 14]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">barmhertighet emot sin nästa, isynnerhet mot den, som
är stadd i swåra lidanden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:15">15</span>. Mine bröder gå föraktligen fram
om mig*, såsom en bäck såsom en ström
fram om flyter.
<span style="font-size: 90%;">*[[#19:19|Job 19:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom en bäck icke stannar, utan flyter sin
kos, så woro Jobs wänner ostadige. En bäck
hawer watten nog, då regn faller ymnigt, men
när frost kommer, döljer han sig; och i
sommarhetten förtorkar han, låter örter och träd wissna
och bedrager wandrarens hopp: så gjorde Jobs
wänner i hans nöd; de syntes komma för att
trösta honom, men de gåfwo honom ingen
wederqwickelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:16">16</span>. Dock de som rädas för rimfrostet,
öfwer dem warder fallande snö;

<span style="color:#00F;" id=" 6:17">17</span>. Den tid, hettan twingar dem,
skola de försmäkta; och när det hett
blifwer, skola de förgås utaf sitt rum.

<span style="font-size: 90%;">Grt. (16) '''De''' (strömmarne) '''blifwa'''
'''grumliga af is, hwari snö blandar sig,''' (17) '''men'''
'''då de blifwa warma, torka de bort, och då'''
'''det blir hett, förswinna de.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:18">18</span>. Deras wäg går afsides bort; de
wandra der intet wägadt är, och förgås.

<span style="color:#00F;" id=" 6:19">19</span>. De se uppå Thema wägar; på
rika Arabiens stigar akta de;

<span style="color:#00F;" id=" 6:20">20</span>. Men de skola komma på skam,
på det är allrasäkrast; och skola skämma
sig, då de der uppå komne äro.

<span style="font-size: 90%;">Liknelsen, hwaruti Job jemförer sina
opålitliga wänner med bäckar, som blifwa brusande i
regntiden, men borttorka under sommarens hetta,
fortsättes här. I medgången äro de goda
wänner, i motgången äro de usla tröstare.
Resesällskaper, som tåga genom öknarne Theman
och Saba i Arabien, wika af wägen och söka
watten i dessa bäckars torra spår för att swalka
sin törst, men komma på skam, såsom bedragna
i sin förhoppning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:21">21</span>. Ty i ären nu komne till mig; och
medan I sen jemmer, frukten I eder.

<span style="font-size: 90%;">Nu, då I sen mitt swåra lidande, hafwen I
ingen tröst att gifwa, likasom de uttrokade
bäckarne icke hafwa en droppe watten, hwarmed de
kunna släcka wandrarens brännande törst.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:22">22</span>. Hafwer jag ock sagt: Bärer hit,
och skänker mig af eder förmåga?

<span style="color:#00F;" id=" 6:23">23</span>. Och hjelper mig utur fiendens
hand? och förlosser mig utur tyranners
händer?

<span style="color:#00F;" id=" 6:24">24</span>. Lärer mig, jag will tiga; och det
jag icke wet, det underwiser mig.

<span style="color:#00F;" id=" 6:25">25</span>. Hwi straffen I rättfärdigt tal?
Hwilken är ibland eder, som det straffa
kan?

<span style="font-size: 90%;">Job förebrår dem, att de fästade sig wid de
ord, han i sin stora nöd uttalat, i stället för att
behjerta hans lidande och bedröfwelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:26">26</span>. I sätten samman ord allenast till
att straffa; och gören med ord ett
förtwiflat mod.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Tänken I till att straffa ord och'''
'''utandning af en förtwiflad mans tal?'''
nemligen det tal, hwarmed han gör sig lust i
sina djupa qwal?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:27">27</span>. I öfwerfallen en fattig faderlös;
och rycken eder nästa upp med rötter.

<span style="color:#00F;" id=" 6:28">28</span>. Dock medan I hafwen begynt,
ser uppå mig, om jag warder beslagen
med någon lögn för eder.

<span style="font-size: 90%;">I kunnen ju sjelfwa se, att jag icke talar
orätt?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:29">29</span>. Swarer hwad som rätt är; mina
swar skola wäl blifwa rätta.

<span style="font-size: 90%;">Job beder sina wänner, att åter ifrån början
betrakta hela saken och att bortlägga allt hårdt
och orättwist bedömande, samt förswarar sin
oskuld och wisar, att han icke med brottslig
wandel ådragit sig dessa lidanden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 6:30">30</span>. Hwad gäller, min tunga hafwer
icke orätt; och min mun föregifwer icke
ondt.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#27:4|Job 27:&nbsp;4]].</span>

<center><span id="7"></span>
==7. Capitel.==

'''Lifwets korthet. Ängslans tankar.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 7:1"></span>'''Måste icke menniskan alltid wara i'''
'''strid på jorden; och hennes dagar äro'''
'''såsom en dagakarls?'''

<span style="font-size: 90%;">Ordet ”strid” betyder här all den oro, det
arbete, de motgångar och lidanden, som en
menniska under sin lifstid måste genomgå, så att
hennes dagar i allmänhet likna dagakarlens,
hwilken alla dagar har oro och arbete. Job hade
förut klagat öfwer lidandet, se [[#3|cap. 3]]; hans
wänner hade deremot påstått, att lidandet är en
frukt af synden, hwilken är en sanning i
allmänhet, men man gör deraf en fask slutsats, då
man påstår att i enskilda fall hwar och en
menniska får i denna werlden lida mer eller
mindre, allt eftersom hon har syndat mer eller
mindre. Denna falska slutsats will Job nu
wederlägga och ifrån sitt eget elände kastar han
en blick på mensklighetens tillstånd öfwer allt,
såsom fullt af mycken oro och bedröfwelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:2">2</span>. Såsom en dräng åstundar skuggan,
och en dagakarl*, att hans arbete må
wara ute;
<span style="font-size: 90%;">*[[#14:6|Job 14:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:3">3</span> Så hafwer jag wäl arbetat hela
månaden fåfängt, och bedröfwade
nätter* äro mig många wordna.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#6:7|Ps. 6:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Så hafwer jag undfått mig till'''
'''arfs månader af fåfänglighet''' m. m.
Härmed will Job wisa, att både synden och
lidandet äro arf, som ifrån den första allmänna
arfsskadan sprida sig ifrån slägte till slägte.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:4">4</span>. När jag lägger mig, säger jag:
När månne jag skola uppstå? Och sedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 15" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 019.jpg|band II, 15]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>räknar jag när afton skall warda; ty
jag war hwarje man en styggelse in till
mörkret.

<span style="font-size: 90%;">Grt.:'''Om jag ligger, så tänker jag: när'''
'''står jag upp och''' (när) '''wiker natten? Och'''
'''jag blir mätt af att kasta mig af och an'''
'''intill skymningen.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:5">5</span>. Mitt kött är fullt med mask och
mull allt omkring; min hud är
sammanskrynkt, och tillintet worden.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Min kropp är beklädd med mask'''
'''och med skorpor af stoft, min hud hårdnar'''
'''och spricker sönder.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:6">6</span>. '''Mina dagar äro snarare'''
'''bortflugne* än en wäfspole;''' och äro
förledne utan all förtöfwan.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#17:11|Job 17:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#102:12|Ps. 102:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Utan all förtöfwan,''' grt.: <b>utan minsta
hopp,</b> nemligen om tillfrisknande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:7">7</span>. Tänk uppå, att mitt lif är ett
wäder*; och mina ögon komma icke
igen till att se det goda.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#8:9|Job 8:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#78:39|Ps. 78:&nbsp;39]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#90:10|Ps. 90:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#4:14|Jac. 4:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Det goda, nemligen sällhet och lycka här i
tiden. Jobs wänner hade liksom talat å Guds
wägnar, derföre ställer Job sina ord så, att de
stundom äro en bön till Gud, stundom ett
förswar emot wännernas origtiga meningar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:8">8</span>. Om intet lefwandes öga warder
mig mera seendes; din ögon se på mig,
deröfwer förgås jag.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Den som nu ser mig, ser mig snart'''
'''icke mer. Då dina ögon se efter mig, är'''
'''jag icke mera.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:9">9</span>. Molnet warder allt, och går bort;
så ock den som far neder i helwetet,
han kommer icke upp igen;*
<span style="font-size: 90%;">[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:22|Job 16:&nbsp;22]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job talar här icke om uppståndelsen på den
yttersta dagen, utan blott derom, att de döda icke
komma utur sina grafwar igen till detta
närwarande lifwet, likasom aldrig de samma moln
komma tillbaka, hwilka en gång förswunnit.
Ordet helwete, '''grt. Scheol,''' betyder här blott
de dödas boning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:10">10</span>. Och besitter icke sitt hus igen,
och hans rum blifwer öde.

<span style="font-size: 90%;">Hans rum känner honom icke mer,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#103:16|Ps. 103:&nbsp;16]]. I dessa fem verser utgjuter Job sina
dödstankar och liksom tager afsked af detta
närwarande lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:11">11</span>. Derföre will jag ock icke förmena
min mun; jag will tala i mitt hjertas
ångest, och will utsäga min själs
bedröfwelse.

<span style="color:#00F;" id=" 7:12">12</span>. Är jag ett haf eller en hwalfisk,
att du så förswarar mig?

<span style="font-size: 90%;">Är jag så obändig som ett haf eller såsom
ett wattendjur, att jag behöfwer så omstängas
och waktas? Job öfwergår nu till en klagande
bön, hwari den tanke ligger till grund, att då
ingen menniska är utan synd eller oskyldig inför
Gud, så äro alla wärda att lida, och då Job
icke wet med sig swårare synder än andras, så
önskar han, att Gud icke heller måtte hafwa lagt
på honom större plågor än på andra. Lagen
inkommer med uti pröfningen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:13">13</span>. Ty jag tänkte, min säng skall
trösta mig; mitt läger skall lisa mig.

<span style="color:#00F;" id=" 7:14">14</span>. När jag talar med mig sjelf, så
förskräcker du mig med drömmar, och
gör mig förfärelse,

<span style="font-size: 90%;">Äfwen de, som äro sjuka af spetälskan, hafwa
swåra förskräckelser och ångestfulla drömmar,
med dessa förskräckelser hos Job komma icke blott
af det kroppsliga lidandet, utan också af satans
anfäktningar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:15">15</span>. Att min själ önskar sig wara
hängd, och min ben döden.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Så att min själ''' (under dessa
förskräckelser) <b>hellre önskar, att andedrägten
måtte qwäfwas, och döden wore mig
kärare än detta benrangel.</b> Job tänker wid dessa
ord ingalunda på sjelfmord, utan önskar blott,
att hans andedrägt måtte stanna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:16">16</span>. Jag begärer icke mer lefwa; håll
upp af mig, ty mina dagar äro
fågänglige.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#39:14|Ps. 39:&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#62:10|Ps. 62:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#144:4|Ps. 144:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Jag förswinner:''' jag skall icke lefwa
för alltid. Upphör blott något (att plåga mig),
ty mina dagar äro fåfänglighet. Låt mig blott
hafwa en liten lindring, förr än jag dör.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:17">17</span>. Hwad är en menniska, att du
aktar henne högt, och bekymrar dig med
henne?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#8:5|Ps. 8:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#2:6|Ebr. 2:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:18">18</span>. Du hemsöker henne dagligen, och
försöker henne alltid;

<span style="font-size: 90%;">Job uttrycker här sin förundran öfwer Guds
stora omsorg om den swaga och syndiga
menniskan, och att denna wårdande och pröfwande
omsorg är daglig och stundlig. Men af denna
jemförelse mellan Guds ewiga majestät och den
arma menniskans swaghet tager Job sig
anledning till den bön, att hans aga och pröfning
måtte blifwa lindrad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:19">19</span>. Hwi går du icke ifrån mig, och
släpper mig, så länge jag uppswäljer
min spott?

<span style="font-size: 90%;">En frågande bön om en stunds wederqwickelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:20">20</span>. Hafwer jag syndat, hwad skall
jag göra dig, o du menniskors
gömmare? Hwi gjorde du mig, att jag uppå
dig stöta skulle; och är mig sjelf till
tunga?

<span style="font-size: 90%;">Job bekänner, att han är en syndare; han
beder Gud om upplysning, hwad han bör göra.
Ordet ”'''gömmare'''” betyder: wäktare, wårdare,
bewarare. Hwi gjorde m. m. Grt.: '''Hwi'''
'''hwafer du satt mig för dig till ett skottmål'''
'''och mig sjelf till tunga,''' d. är.: hwarföre</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 16" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 020.jpg|band II, 16]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">hafwer du bland alla menniskor utwalt just mig
till ett föremål för denna swåra hemsökelse?</span>

<span style="font-size: 90%;">Då en menniska under hemsökelser och
lidanden i allwarlig sjelspröfning och med ödmjukhet
beder Herran om upplysning, hwarföre Han
med dessa lidanden och bedröfwelser hemsökt
henne, så är en sådan fråga rätt; men är
denna fråga ett uttryck af otålighet eller ett slags
begäran, att Gud skulle göra henne räkenskap
för hemsökelsen, så ådagalägges derigenom ett
syndigt och motsträfwigt sinnelag, som
behöfwer ännu mera bedröfwelse för att brytas och
förödmjukas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 7:21">21</span>. Och hwi förlåter du mig icke min
missgerning, och tager icke bort min synd?
Ty nu skall jag lägga mig i mull; och
när man om morgonen söker mig, är
jag då icke till.

<span style="font-size: 90%;">Den lidandes bön om syndernas förlåtelse,
är uttryckt såsom fråga, emedan Job hwarje
ögonlick wäntade på döden, och '''han trodde,'''
att Gud af nåd och barmhertighet före
dödsstunden skulle förlåta honom och äfwen lindra
hans plågor. Detta wille han anse såsom ett
tecken, att hans synder woro förlåtna.</span>

<center><span id="8"></span>
==8. Capitel.==

'''Bildad om straff, bot, skrymteri.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 8:1"></span>Då swarade Bildad af Suah, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 8:2">2</span>. Huru länge will du sådant tala,
och låta din muns tal hafwa ett sådant
högmod?

<span style="font-size: 90%;">Bildad bestraffar Jobs tal såsom syndigt.
Han besinnade icke Jobs swåra lidande, och hade
icke heller någon klar insigt i Herrans styrelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:3">3</span>. '''Menar du, att Gud dömer'''
'''orätt?* Eller den Allsmäktige skall'''
'''wrida rätten?'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:4|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#34:17|Job 34:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Daniel#9:14|Dan. 9:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Du har ju ingen rätt att fråga Herran,
hwarföre Han gör så eller så, du wet ju, att
Herren gör allting rätt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:4">4</span>. Om dina söner hafwa syndat för
Honom, så hafwer Han förkastat dem
för deras missgernings skull;

<span style="font-size: 90%;">Bildad tager här för afgjordt, att Jobs söner
hade blifwit straffade och omkommit för sina
synders skull, [[#1:13|cap. 1:&nbsp;13]]. Men i denna slutsats
felar Bildad, och wår Frälsare wederlägger
honom, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#13:1|Luc. 13:&nbsp;1–5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:5">5</span>. Men om du i tid gifwer dig in
till Gud, och beder den Allsmäktige;

<span style="color:#00F;" id=" 8:6">6</span>. Och om du är ren och from, så
warder Han uppwakande till dig, och
warder åter upprättande boningen för
din rättfärdighets skull;

<span style="color:#00F;" id=" 8:7">7</span>. Och der du tillförene hafwer haft
litet, skall det härefter ganska mycket
förökas.

<span style="font-size: 90%;">Dessa ord utgå ifrån samma tanke, att om
Job wore ren och from, så skulle han
ofördröjligen af Herran blifwa hulpen. Orden
innehålla en blandning af rätt och orätt. Det är
sannt, att Herren alltid hjelper de fromma, men
icke hafwa de någon egen rättfärdighet, så att
hjelpen skulle komma för deras rättfärdighets
skull, och icke heller finner Han alltid för godt
att upprätta deras boning och gifwa dem lycka
och framgång i detta lifwet, men Han upprättar
deras rättfärdighets boning i himmelen, för
Christi rättfärdighets skull. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#43:25|Es. 43:&nbsp;25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:8">8</span>. Ty fråga de slägter, som i
förtiden warit hafwa,* och tag dig före att
fråga deras fäder.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#4:32|5&nbsp;Mos. 4:&nbsp;32]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#47:9|1&nbsp;Mos. 47:&nbsp;9]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Boken af Chrönikorna#29:15|1&nbsp;Chrön. 29:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#39:13|Ps. 39:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:9">9</span>. '''Ty wi äro såsom i går komne,'''
'''och weta intet; wårt lif är en'''
'''skugga* på jorden;'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#14:2|Job 14:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#39:7|Ps. 39:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#144:4|Ps. 144:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ehuru Bildad icke har alldeles rätt, så
bewisar han likwäl ett fromt sinne och wördnad för
fromma förfäder. Han bekänner, att hans egen
wishet icke hade något wärde. Huru mycket
wisare äro Bildads ord än den nya
upplysningens fräcka tal, som nu för tiden är så wanligt,
hwaruti all äldre wishet föraktas och
framställes såsom okunninghet och oförstånd!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:10">10</span>. De skola lära dig, och säga dig
det, och gifwa sitt tal före utaf sitt hjerta.

<span style="color:#00F;" id=" 8:11">11</span>. '''Icke kan säfwet wäxa, utan'''
'''det står i wätska; eller gräs wäxa utan'''
'''watten.'''

<span style="color:#00F;" id=" 8:12">12</span>. '''Eljest medan det än står i'''
'''blomster, förr än det afhugget warder,'''
'''förtorkas det,* förr än man hö bärgar.'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#129:6|Ps. 129:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#17:6|Jer. 17:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:13">13</span>. '''Så går allom dem, som förgäta'''
'''Gud, och de skrymtares hopp warder'''
'''förtappadt;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#11:20|Job 11:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#10:28|Ordspr. 10:&nbsp;28]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#11:23|cap. 11:&nbsp;23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:14">14</span>. '''Ty hans tröst blifwer om'''
'''intet, och hans hopp såsom ett'''
'''dwärgsnät.'''

<span style="font-size: 90%;">Såsom sann gudsfruktan är den enda
jordmån, hwaruti sann lycka och wälfärd kunna wäxa
och blomstra, så är det ju icke möjligt, att den
menniskan skulle kunna hafwa någon waraktig
lycka och sällhet, som förgäter Gud och är en
skrymtare. Skrymtarens hopp blåser bort såsom
dwärgsnät, d. ä. spindelwäf. I allt detta har
Bildad rätt och endast orätt i den tanken, att
Job war en skrymtare.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:15">15</span>. Han förlåter sig på sitt hus, och
skall dock icke bestå; han skall hålla sig
der intill, och dock icke beståndig blifwa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#49:17|Ps. 49:&nbsp;17,&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:16">16</span>. Det grönskas wäl, förr än solen
kommer; och qwistar wäxa uti dess
örtagård;

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 17" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 021.jpg|band II, 17]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 8:17">17</span>. Dess säd står tjock wid källor;
och dess hus på stenar.

<span style="color:#00F;" id=" 8:18">18</span>. Men när han uppslukar honom
af sitt rum, ställer han sig emot honom,
såsom han kände honom icke.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Men när han''' (nemligen denna plats)
'''uppswäljer honom''' m. m., d. ä. de ogudaktiga
uppslukas af jorden, såsom hö, som förtorkas,
och de komma icke till härlighetens ljus. När den
ogudaktige är borta, så är han snart glömd af
menniskorna, hans plats känner honom icke mer,
och i himmelen är han icke känd, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#13:17|Luc. 13:&nbsp;17]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#7:23|Matth. 7:&nbsp;23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:19">19</span>. Si, detta är fröjden i dess
wäsende; och andra wäxa upp igen af
stoftet.

<span style="font-size: 90%;">Fastän den otrogne, som lefwer utan Gud
kan hafwa fröjd en liten tid i detta lifwet, så
är denna fröjd dock snart förbi; han måste gå
bort, och andra menniskor liksom uppwäxa af
stoftet i hans ställe.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:20">20</span>. Derföre, si, att Gud icke
förkastar de goda, och icke uppehåller de
ondas hand;

<span style="color:#00F;" id=" 8:21">21</span>. Till dess din mun warder full
med löje, och dina läppar fulla med
fröjd.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#126:2|Ps. 126:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 8:22">22</span>. Men de, som dig hata, skola
komma på skam, och de ogudaktigas boning
skall icke blifwa beståndande.

<span style="font-size: 90%;">Är du ditt hjerta god och from, så skola
snart lycka, frid och fröjd skänkas dig af
Herran, se [[#8:6|v.&nbsp;6]]. Bildads ord äro fullkomligt sanna,
då det tillkommande lifwet sammanfattas med
det närwarande, men de äro icke fullkomligt
sanna, då man blott ser på det närwarande
lifwet. Och just deraf komma otaliga misstag och
förwillelser, att man blott tänker på det
närwarande, men icke på det tillkommande lifwet.</span>

<center><span id="9"></span>
== 9. Capitel. ==

'''Job om Guds rättwisa, makt, sin smitta.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 9:1"></span>Job swarade, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 9:2">2</span>. Ja, '''jag wet det fullwäl, att så'''
'''är, att en menniska icke kan bestå'''
'''rättfärdig inför Gud;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#143:2|Ps. 143:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:3">3</span>. '''Täckes honom träta med Honom,'''
'''så kan han icke swara Honom ett emot'''
'''tusende.'''

<span style="font-size: 90%;">Jobs swar syftar tillbaka på hwad både
Bildad och Eliphas hade talat, se [[#4:17|cap. 4:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:4">4</span>. Han är wis och mäktig; hwem
hafwer det dock gått wäl af, som sig
hafwer satt emot Honom?

<span style="font-size: 90%;">Om Guds rättfärdighet, wishet och makt kan
Job tala härligt, men han är icke i stånd, att
på samma sätt tala om Hans kärlek och
förbarmande, Man ser uti Jobs tal tydliga spår af
satans frestelser, hwarigenom satan inblandade
af sin bittra anda uti Jobs tankar och känslor.
Såsom satan wäl känner Gud såsom allwis och
allsmäktig, men icke såsom allgod, så blef Job i
den swåra frestelsen förd i ett sådant mörker, att
han mera såg Guds stora makt och wishet än
Hans kärlek och godhet. Detta är också en
wanlig erfarenhet, då man står under lagen och
Evangelii ljus saknas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:5">5</span>. Han försätter bergen, förr än de
det förnimma; hwilka Han i sin wrede
omkastar.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#51:25|Jer. 51:&nbsp;25]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Han försätter berg så hastigt, att det är skedt,
innan de kunde förnimma det, om de hade
sinnen. Det är icke owanligt, att döda eller
oförnuftiga ting i bilder och liknelser omtalas, såsom
om de woro lefwande. Berg äro också bilder af
folk och mäktiga riken, som synas bergfasta, men
som Herren likaså lätt kan omstörta, som Han
kan låta berg uppslukas af jorden genom
jordbäfningar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:6">6</span>. Han rörer jorden af sitt rum, så
att hennes pelare bäfwa.

<span style="font-size: 90%;">Jordens pelare äro dess grundfästen eller
innersta grundwalar, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#27:51|Matth. 27:&nbsp;51]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri andra Bref#3:10|2&nbsp;Pet. 3:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#20:11|Upp. 20:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:7">7</span>. Han talar till solen, så går hon
icke upp; och Han förseglar stjernorna.

<span style="font-size: 90%;">Icke blott jordem, utan äfwen solen och
stjernorna lyda Herrans ord, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:16|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#19|Ps. 19]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#10:13|Jos. 10:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#38:8|Es. 38:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#24:29|Matth. 24:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:8">8</span>. Han allena utsträcker himmelen;*
och går på hafwets wågor.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:6|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;6]]. [[#26:7|Job 26:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom Herren af begynnelsen utbredt
himmelens fäste öfwer jorden och bewisar sin makt
i skyarne, så bewisar Han också sin makt på
hafwets wågor och upprörer eller stillar dem,
såsom det Honom behagar. Han har dem, såsom
Herrskare, under sina fötter.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:9">9</span>. Han gör karlawagnen (på
himmelen) och Orion; sjustjernorna,* och de
stjernor söder ut.
<span style="font-size: 90%;">*[[#38:31|Job 38:&nbsp;31]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Amos#5:8|Amos 5:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Dessa praktfulla stjernblider nämnas
exempelwis, och Job antyder härmed, att alla
himmelens stjernor lyda härarnes Herre. Orion är
den klara stjernbild, hwaraf de tre ljusaste
stjernorna äro i en rak linea nästan lika långt ifrån
hwarandra. Denna stjernbild kallas på
hebreiska Kesjil, som betyder dåre. De gamle
hedningarne trodde, att den mäktige Nimrod, som
afföll ifrån Gud och införde afguderi, sjelf efter
sin död såsom en gud förflyttades till stjernorna,
och de sågo hans minne och gestalt i denna
stjernbild. Men det Hebreiska namnet innebär,
att Nimrod, som hedningarne så högt aktade,
war en dåre, emedan han uppreste sig emot
Gud. Och Jobs ord på detta ställe wisa, att
Gud är Herre öfwer allt, hwad stort och
mäktigt är i himmelen och på jorden. Hedningarne
dyrkade himlakropparna och äfwen jorden och
mäktiga menniskor såsom gudar. Men Job
känner den ende, sanne Guden, som skapat och</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 18" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 022.jpg|band II, 18]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">widmakthåller dessa ting. Och alla dårar, om de
wore än så wisa och mäktiga i sina egna ögon,
förgås slutligen i sin dårskap.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:10">10</span>. Han gör mäktiga ting, som man
icke utransaka kan; och under, deruppå
intet tal är.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#5:9|Job. 5:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#86:10|Ps. 86:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:11">11</span>. Si, Han går fram om mig, förr
än jag warder det warse; och Han
förwandlar sig, förr än jag det märker.

<span style="font-size: 90%;">Han förwandlar sig. Grt.: '''Han förändrar'''
(nemligen sin wäg).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:12">12</span>. Si, om Han går hasteligen bort,
ho will hemta Honom igen? Ho will
säga till Honom: Hwad gör du?

<span style="color:#00F;" id=" 9:13">13</span>. Han är Gud, hans wrede kan
ingen stilla;* under Honom måste buga
sig de stolta herrar.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Nahum#1:6|Nah. 1:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">De stolta herrar äro alla sådana med förnuft
begåfwade wäsen, som icke wilja lyda Gud, utan
wilja wara sina egna herrar. Härmed får man
icke företrädeswis tänka på¨de höga och förnäma,
de rika och mäktiga ibland menniskorna, ty ibland
dem kunna finnas ödmjuka, lydiga Guds barn,
såwäl som ibland de ringa, och deremot är
mången tiggare och fästningsfånge en sådan stolt
herre, som i sitt hjerta icke frågar efter Gud.
Djefwulen och hans englar, som först affallit
och sedan i menniskonaturen genom syndafallet
uppwäckt högmod och olydnad, intaga det första
rummet ibland de stolta herrar, och alla dessa
Guds rikes fiender måste slutligen blifwa lagda
till den himmelske Konungens fotapall, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#110:1|Ps. 110:&nbsp;1]], äfwen om de af menniskor upphöjdes
allt intill himmelen, såsom hedningarne i sina
inbillningar upphöjde menniskor till stjernorna,
se [[#9:9|v.&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:14">14</span>. Huru skulle jag då swara Honom,
och finna några ord emot Honom?

<span style="color:#00F;" id=" 9:15">15</span>. Om jag än rätt hafwer, så kan
jag dock likwäl intet swara Honom;
utan måste i rätten bedjas före.

<span style="font-size: 90%;">Äfwen om jag hade rätt, eller ehuru jag icke
är en större syndare än andra, twärtemot eder
mening, så kan jag dock icke förswara mig emot
Gud, utan måste bedja om barmhertighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:16">16</span>. Och om jag än åkallade Honom,
och Han hörde mig; så tror jag dock
icke, att Han hörer min röst.

<span style="font-size: 90%;">Äfwen om jag wille gå till rätta med
Honom, och Han hörde min sak, så kan jag dock
icke tro, att Han wille akta derpå för min skull,
om icke af sin blotta barmhertighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:17">17</span>. Ty Han far öfwer mig med
stort; och gör mig såren många utan
sak.

<span style="font-size: 90%;">'''Med storm,''' d. ä. med mycket häftiga plågor.
'''Utan sak,''' d. ä. utan att jag är en ogudaktig,
såsom I beskyllen mig att wara.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:18">18</span>. Han låter icke min anda
wederqwickas; utan gör mig full med
bedröfwelse.

<span style="color:#00F;" id=" 9:19">19</span>. Will man makt, så är Han för
mäkig; will man rätten, ho will wittna
med mig?

<span style="font-size: 90%;">Emot Guds makt har jag ingen makt, och
wille jag åberopa min rätt, hwilken kan wittna
med mig och förswara mig inför Honom?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:20">20</span>. Om jag säger, att jag är
rättfärdig, så fördömer Han mig dock; är
jag from, så gör Han mig dock till ond.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Är jag rättfärdig, så fördömer mig'''
'''min mun, och är jag fullkomlig, så bewisar'''
'''Han mig hafwa orätt,''' d. ä.: jag är så swag
och för Hans majestät så förfärad, att mitt eget
tal måste wittna emot mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:21">21</span>. Är jag än from, så tör min själ
dock icke hålla sig derwid; jag begärer
icke mer lefwa.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Wille jag åberopa min fromhet'''
(inför Gud), '''så kände jag icke min själ. Mitt'''
'''lif''' (mitt lefwerne) '''måste jag förkasta''' (såsom
ofullkomligt och syndigt).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:22">22</span>. Det är det, som jag sagt
hafwer: Han förgör både den goda och den
ogudaktiga.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#9:2|Pred. 9:&nbsp;2,&nbsp;3]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Malachi#3:14|Mal. 3:&nbsp;14,&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Summan af mitt tal är, att Herrans
straffdomar i det närwarande lifwet träffa både de
goda och de ogudaktiga.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:23">23</span>. När han begyner till att slå,
så dräper Han straxt; och begabbar de
oskyldigas frestelse.

<span style="font-size: 90%;">Då Herrans hemsökelser komma, så synes det
stundom, såsom om dessa hårda pröfningar wore
ett begabberi emot den oskyldige, om derwid
kommer i ångest, twifwel och frestelse. Af
sådana lidanden kan icke någon slutsats dragas,
att den lidande har warit ogudaktig, ej heller
att han warit from. Härmed, såwäl som med
det följande, will Job wederlägga sina wänners
påstående, att han med sina synder ådragit sig
sina olyckor och plågor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:24">24</span>. Men landet warder gifwet under
den ogudaktigas hand, att han
undertrycker dess domare; är det icke så, huru
skulle det annars wara?

<span style="font-size: 90%;">Hwad jag säger, besannas äfwen deraf, att
Gud ibland låter en ogudaktig få herrawälde
öfwer ett helt land, så att han får undertrycka
dess rättmätiga styresmän och plåga de fromma.
'''Är det icke så?''' Är det icke Gud, som gör
detta? Är det icke Gud, som tillåter den
ogudaktige ett sådant herrawälde? Hwem skulle det
annars wara? Icke kunnen I säga, att
hwarenda menniska i landet då i lika mån med egna
synder förtjent att lida af en sådan skickelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:25">25</span>. Mina dagar hafwa warit
snarare än en löpare; de hafwa flytt, och
hafwa intet godt sett;

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 19" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 023.jpg|band II, 19]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 9:26">26</span>. De äro förgångne såsom starka
skepp; såsom en örn flyger till maten.

<span style="font-size: 90%;">Förut har Job bewisat sin sak med allmänna
exempel, nu bewisar han det genom sin egen
erfarenhet.</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Såsom rörskepp segla snabbt, och'''
'''örnen flyger fort till rofwet,''' så äro mina
dagar hastigt förgångna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:27">27</span>. När jag tänker: Jag will
glömma bort min klagan; jag will förwandla
mitt ansigte, och wederqwicka mig;

<span style="color:#00F;" id=" 9:28">28</span>. Så fruktar jag mig för all min
sweda, wetande, att du icke låter mig
wara oskyldig.

<span style="color:#00F;" id=" 9:29">29</span>. Är jag nu ogudaktig, hwi hafwer
jag då sådan onyttig wedermöda?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Måste jag nu war skyldig,'''
'''hwarför gör jag mig sådan onyttig möda''' (att
bewisa min oskuld)?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:30">30</span>. Om jag än twådde* mig i snö,
och gjorde mina händer rena i källa;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#2:22|Jer. 2:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:31">31</span>. Så doppar du mig dock i träck;
och mina kläder warda mig illa
ståndande.

<span style="font-size: 90%;">Inför dig, du heliga Gud, är ingen fromhet
fullkomlig, och om jag gåfwe mig aldrig så
mycken möda att bewisa, att jag är ren, så
skulle du likwäl se mina synder och hemsöka
mig såsom en befläckad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:32">32</span>. Ty han är icke min like, den
jag swara kunde, att wi måtte båda
komma för rätten.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#6:10|Pred. 6:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:33">33</span>. Det är ingen, som oss åtskiljer;
som sätter sin hand emellan oss båda.

<span style="font-size: 90%;">I det swåra lidandet war Jobs trosblick
fördunklad, så att han icke kunde fästa trons öga
på Medlaren, som han dock kände, [[#19:25|cap. 19:&nbsp;25]],
såwäl som Elihu, [[#33:23|cap. 33:&nbsp;23]],&nbsp;[[#33:28|28]], se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#1:16|Es. 1:&nbsp;16–18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:34">34</span>. Han tage sitt ris ifrån mig, och
låte sin förskräckelse komma ifrån mig;*
<span style="font-size: 90%;">*[[#13:21|Job 13:&nbsp;21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 9:35">35</span>. Att jag må tala, och icke mer
behöfwer frukta för honom*; ty jag
wet mig oskyldig.
<span style="font-size: 90%;">*[[#33:7|Job 33:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom en djupt lidande, i sitt innersta
upprörd och pröfwad man, talar Job icke uti så
afmätta ordalag, som han säkert skulle hafwa
gjort i en bättre stund. Han talar både om sina
synder och om sin oskuld och hade sanningen på
sin sida i båda delarne, ty han kände sig såsom
en syndare inför Gud, men icke skyldig på det
sätt, som hans wänner mente.</span>

<center><span id="10"></span>
== 10. Capitel. ==

'''Job om Guds stränghet. Bots frist.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 10:1"></span>Min själ grufwar sig för mitt lif;
min klagan will jag låta fara fort, och
tala i min själs bedröfwelse;

<span style="color:#00F;" id=" 10:2">2</span>. Och säga till Gud: Fördöm mig
icke; låt mig få weta, hwarföre du
träter med mig.

<span style="font-size: 90%;">Detta tal af Job är ett uttryck af en själs
ångest, som gränsar tll förtwiflan. Ehuru han
wet sig wara en syndare, som omöjligen kan
wara rättfärdig inför Gud, så wet han dock icke
med sig någon särskild stor förbrytelse, som kunde
wara orsak till denna swåra hemsökelse, derföre
beder han att få weta Herrans afsigt med detta
lidande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:3">3</span>. Hafwer du der lust till, att du
brukar öfwerwåld? och förkastar mig,
hwilken dina händer gjort hafwa? Och
låter de ogudaktigas anslag komma till
ära?

<span style="font-size: 90%;">Du är icke blott en allsmäktig Gud, utan
rättfärdig och barmhertig. Du kan ju icke
hafwa lust till att blott bewisa din makt emot
mig, som är ditt skapade werk och låta mig
oskyldigt lida, under det du låter de ogudaktiga
wara lyckliga och hafwa framgång?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:4">4</span>. Hafwer du ock då köttsliga ögon?
Eller ser du, såsom en menniska ser?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#16:7|1&nbsp;Sam. 16:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:5">5</span>. Eller är din tid såsom en
menniskas tid? Eller dina år såsom en
mans år?

<span style="font-size: 90%;">Du är ju icke föränderlig, såsom menniskor
förändra sig, allt eftersom deras dagar och år
omwexla.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:6">6</span>. Allt du frågar efter min
orättfärdighet, och uppsöker min synd?

<span style="color:#00F;" id=" 10:7">7</span>. Ändå du wet, att jag icke är
ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria
ifrån din hand.

<span style="font-size: 90%;">'''Ända det är,''' grt. '''och att det är''' m. m.
Du wet, o Gud, att jag icke är en skrymtare och
hemlig brottsling, och att ingen kan rädda utur
din hand, derföre fräls mig utur denna nöd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:8">8</span>. <b>Dina händer hafwa fliteligen
gjort mig, och alltsamman beredt mig;
och du nedsänker mig så alldeles.*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:13|Ps. 139:&nbsp;13]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:14|14]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:15|15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Fliteligen,''' d. ä. med underbar wishet har
du skapat hela mitt wäsende. Jag måste derföre
wara dyrt aktad inför dina ögon, och finna
barmhertighet såsom ditt eget skapade werk!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:9">9</span>. <b>Tänk dock uppå, att du hafwer
gjort mig af ler, och skall åter låta
mig komma till jord igen.*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#2:7|1&nbsp;Mos. 2:&nbsp;7]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#3:19|cap. 3:&nbsp;19]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#3:23|23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#103:14|Ps. 103:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:10">10</span>. Hafwer du icke mjölkat mig
såsom mjölk; och låtit mig ystas såsom ost?

<span style="font-size: 90%;">'''Mjölkat,''' grt. '''gjutit.''' Daningen i
moderlifwet framställes under denna liknelse.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 20" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 024.jpg|band II, 20]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 10:11">11</span>. Du hafwer klädt mig uti hud
och kött; med ben och senor hafwer du
sammanfogat mig.

<span style="color:#00F;" id=" 10:12">12</span>. Lif och wälgerning hafwer du
gjort mig; och ditt uppseende bewarar
min anda.

<span style="font-size: 90%;">Först beskrifes kroppens daning och derefter
själens och andens skapelse. Lifwet eller själen
är ett underbart Herrans werk; men skapelsens
största wälgerning är den odödlige anden, som
Han med själen förenat, och andens bewarande
i uppehållelsen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:13">13</span>. Och ändå att du fördöljer
sådant i ditt hjerta; så wet jag dock
likwäl, att du kommer det ihåg.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Och detta hade du i ditt hjerta
förborgadt, och jag måste se, att du hade
sådant i sinnet!</b> Ehuru din nåd genom allt
detta så underbart bewisat sig, så war det dock
din afsigt att hemsöka mig med alla dessa
lidanden!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:14">14</span>. Om jag syndar, så märker du
det straxt; och låter min missgerning icke
wara ostraffad.

<span style="color:#00F;" id=" 10:15">15</span>. Är jag ogudaktig, så är mig
we; är jag rättfärdig, så tör jag likwäl
icke upplyfta mitt hufwud; som den der
full är med föraktelse, och ser min
eländhet:

<span style="font-size: 90%;">Hufwudets upplyftande betyder ett godt
samwetets tillförsigt. Fastän jag har ett godt
samwete, måste jag böja mig i stoftet! se [[#10:17|v.&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:16">16</span>. Och såsom ett upprest lejon
jagar du mig; och handlar åter grufligen
med mig.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Och om det''' (hufwudet) '''upplyftade'''
'''sig, så jagar du mig såsom ett lejon och'''
'''handlar förunderligen med mig.''' Just då,
när en menniska är på det djupaste
förödmjukad och förkrossad genom swåra lidanden, så
känner hon som allrastarkast Guds mäktiga hand,
om hon försöker att med sjelfupphöjelse knota
emot Hans heliga wägar. Hans
öfwerwäldigande makt förnimmes då såsom ett lejons
anfall.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:17">17</span>. Du förnyar dina wittnen emot
mig; och gör din wrede mycken öfwer mig;
mig plågar det ena öfwer det andra.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:14|Ps. 73:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Wittnen, nemligen plågor, hwilka Job ansåg
såsom Herrans wittnen emot honom för att
bewisa hans synder.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:18">18</span>. Hwi hafwer du låtit mig komma
utaf moderlifwet? Ack! att jag dock hade
warit förgjord*, att intet öga hade sett
mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[#3:11|Job 3:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:19">19</span>. Så wore jag, såsom den der
intet hafwer warit till; buren ifrån
moderlifwet till grafwen.

<span style="color:#00F;" id=" 10:20">20</span>. Will då icke mitt korta lif hafwa
en ända? Will du icke låta af mig, att
jag något litet måtte wederqwickas?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#39:14|Ps. 39:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Denna klagan och önskan att icke wara till
uttrycker det djupaste lidande och wisar tillika,
att Job har genom sina qwal och genom sina
oförståndiga wänner, och wäl hufwudsakligen
genom satans frestelser, blifwit drifwen ifrån
den evangeliska ståndpunkten, på hvilken han
först befann sig, [[#1|cap.&nbsp;1]] och [[#2|2]], för att han nu
inkommit uti ett lagiskt sinne, hwarigenom
pröfningen blef för själen så mycket swårare,
emedan han i sina stora plågor icke heller fick
åtnjuta Evangelii ljufliga tröst och stärkande,
fridgifwande förhoppning. I själens djup håller
han sig ännu fast wid Herran, men i hans
hjerta är det dunkelt, så att han hwarken rätt
känner sin syndaskuld eller Guds rättfärdighet
och barmhertighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:21">21</span>. Förr än jag går bort, och
kommer icke igen, nemligen, i mörkrets och
töcknens land;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Mörkrets och dödsens skuggas land.'''
Så kallas här ”det allmänna menniskornas,
jemwäl trognas, tillstånd efter döden, då
kroppen är ifrån själen åtskiljd, och kroppen utan
allt ljus måste undergå den förwandling,
hwarföre sjelfwa naturen förskräckes, så att kroppens
tillstånd synes då eländigare än i detta lifwet.”</span>

<span style="color:#00F;" id=" 10:22">22</span>. Det ett land är, hwilkets ljus
är tjocka mörkret; och der som ingen
skicklighet är; der skenet är såsom ett
töcken.

<span style="font-size: 90%;">Der är äfwen det, som man wille kalla ljus,
ingenting annat än tjocka mörkret i motsats
mot det, som står i [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:11|Ps. 139:&nbsp;11,&nbsp;12]]. Der är
'''ingen skicklighet,''' grt. '''inga ordningar;''' der
är ingen omwexling af ljus och mörker, dag
och natt, årstider, köld óch wärme o. s. w. utan
det närwarande lifwets och den synliga
werldens ordningar och dess sköna, fasta naturlagar
äro der upphäfne.</span>

<center><span id="11"></span>
== 11. Capitel. ==

'''Zophar wredgas, snubbar, råder Job.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 11:1"></span>Då swarade Zophar af Naema, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 11:2">2</span>. När en hafwer länge talat, måste
han ock icke höra? Eller skall en
sqwallrare alltid hafwa rätt?

<span style="font-size: 90%;">'''Sqwallrare,''' grt. '''en läppars man.''' Detta
uttryck kunde betyda wältalig, men här betyder
det mångordig, såsom om Job wille med många
ord försköna sin sak.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:3">3</span>. Måste man tiga för dig allena,
att du försmädar, och ingen skall
genhöfta dig?

<span style="font-size: 90%;">'''Genhöfta dig: komma dig att blygas.'''
Zophar uttydde Jobs tal såsom en försmädelse
emot Gud. Detta war ingalunda Jobs mening</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 21" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 025.jpg|band II, 21]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">och afsigt, utan han wille blott wederlägga sina
wänners förklaring, hwarföre han hemsöktes med
så swårt lidande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:4">4</span>. Du säger: Min lärdom är ren;
och klar är jag för dina ögon.

<span style="color:#00F;" id=" 11:5">5</span>. Ack! att Gud talade med dig, och
uppläte sina läppar;

<span style="color:#00F;" id=" 11:6">6</span>. Och tedde dig, hwad Han ännu
hemligen wet, ty Han hade ännu wäl
mer med dig; på det att du måtte
weta, att Han icke tänker på alla dina
synder.

<span style="font-size: 90%;">Zophar fäster sig i synnerhet wid Jobs
önskan, att Gud skulle med särskild uppenbarelse
wisa honom, hwarföre Han sändt honom ett
sådant lidande. Derföre påstår Zophar, att om
Gud wille tala och uppenbara både sin orsak
och sin rätt att så gå tillwäga, så skulle Job
finna, att hans synder hade förtjent ett ännu
högre mått af lidande, och att Gud derwid icke
ens hade tänkt på alla hans synder.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:7">7</span>. Menar du, att du wet så mycket,
som Gud wet? Och will alltså
fullkomligen råka det, såsom den Allsmäktige?*
<span style="font-size: 90%;">*[[#22:2|Job 22:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:8">8</span>. Han är högre än himmelen*;
hwad will du göra? Djupare än
helwetet; huru kan du känna Honom?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#23:23|Jer. 23:&nbsp;23,&nbsp;24]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Gud är outrannsaklig både till sitt eget
wäsende och sina uppenbarelser. Den synliga
himmelen öfwer oss är en bild af Guds härlighet
och ewiga kärlek, och jordens djup under oss eller
afgrunden är en bild af synden, döden,
förderfwet och fördömelsen. Det ena såwäl som det
andra är för oss outrannsakligt, och huru mycket
mera outransaklig är icke Gud sjelf?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:9">9</span>. Längre än jorden; och bredare än
hafwet.

<span style="font-size: 90%;">Jorden och hafwet kan menniskan icke
utforska, ehuru de äro blott en ringa del af Guds
skapelse; huru mycket mindre kan någon
menniska utforska Hans wäsende och Hans wishet!
Huru kan du då wåga att knota öfwer Herrans
skickelser!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:10">10</span>. Om han all ting omwände
eller fördolde, eller kastade dem i en hop,
ho will förmena Honom det?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Om Han wille fara fram, och
fängsla och församla</b> (till räkenskap), <b>ho skall
hålla Honom tillbaka?</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:11">11</span>. Han känner de fåfängliga män,
och ser odygden; och skulle Han icke
förstå det?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#10:13|Ps. 10:&nbsp;13,&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#35:22|Ps. 35:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:12">12</span>. En fåfänglig man högmodas;
och en född menniska will wara såsom
en ung wildåsna.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''En tomhufwad man lärer wett'''
(lika litet som) '''en wildåsnefåle födes till'''
'''menniska.''' Här liknas den fallna
menniskonaturen wid ett wildt, ostyrigt djur, som icke will
lyda Herrans wilja, utan följa sina egna
böjelser, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#32:9|Ps. 32:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#26:3|Ordspr. 26:&nbsp;3]]. Zophar
syftar härmed på Jobs tal, som förekom honom
wildt och knotande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:13">13</span>. Hade du ställt ditt hjerta (till Gud);
och uppräckt dina händer till Honom;

<span style="color:#00F;" id=" 11:14">14</span>. Hade du långt ifrån dig
bortskaffat missgerningen, som är i din hand,
att ingen orätt hade bott i din hydda;

<span style="color:#00F;" id=" 11:15">15</span>. Så måtte du upplyft ditt ansigte
utan last; och worde fast ståndande, och
intet fruktande.

<span style="color:#00F;" id=" 11:16">16</span>. Så wore du ock förgätande
uselheten; och såsom det wattnet, som
framlupet är, komme du det icke ihåg;

<span style="font-size: 90%;">Beskyllningarne emot Job uttalas allt mera
och mera oförtäckt. Wore du oskyldig och from,
så behöfde du icke så förtwifla. Då skulle du
snart blifwa hulpen, och dina lidanden skulle
icke blifwa bittra i ditt minne och för din
känsla, då du tänkte derpå, sedan de woro
öfwerståndna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:17">17</span>. Och din lifstid wore
uppgångande såsom en middag; och wore
skinande såsom en morgon;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#37:6|Ps. 37:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Wore du oskyldig och ren så skulle ditt lif
wara fröjdefullt såeom en skinande morgonsol,
och du behöfde icke önska dig in i dödens
mörker, [[#10:21|cap. 10:&nbsp;21,&nbsp;22]]. För den rättfärdige skall
alltid ljus uppgå igen, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#97:11|Ps. 97:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:18">18</span>. Och du måtte förtrösta dig, att
hopp wore på färde; och worde med
rolighet kommande i grafwen.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Du kunde förtrösta, ty du hade'''
'''hopp, och fastän''' (nu genom lidandet)
'''förödmjukad, skulle du dock bo i trygghet.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:19">19</span>. Och du skulle lägga dig, och
ingen skulle skrämma dig*; och månge
skulle knekta† dig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#26:6|3&nbsp;Mos. 26:&nbsp;6]]. †[[#19:17|Job 19:&nbsp;17]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Du skulle lägga dig, och ingen
skulle uppskrämma dig, och många skulle
ödmjuka sig för ditt ansigte.</b> Efter en kort
förödmjukelse skulle du komma till så mycket
större ära.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 11:20">20</span>. Men de ogudaktigas ögon skola
försmäkta; och skola icke undkomma kunna;
ty deras hopp skall fela* deras själ,
<span style="font-size: 90%;">*[[#8:13|Job 8:&nbsp;13]]; [[#18:14|cap. 18:&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#112:10|Ps. 112:&nbsp;10]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#11:23|Ordspr. 11:&nbsp;23]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Deras hopp skall wara själens'''
'''utandning''' (nemligen döden). Zophar antyder
härmed också, att Job är ogudaktig, och att han
icke har något annat hopp än döden. Det war
icke underlig, att allt detta hårda tal war mycket
smärtsamt och swidande för Jobs sinne, så
mycket mera som hans lidande war i sig sjelf så
ganska swårt. Deremot är det alltid en stor
nåd och barmhertighet, då Herren sänder någon
trogen själ med sanningens underwisning,
kärlekens förmaning och den rätta trösten till den,
som är stadd i lidande, nöd och bedröfwelse.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 22" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 026.jpg|band II, 22]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center><span id="12"></span>
== 12. Capitel. ==

'''Job om ondas lycka. Guds makt, råd.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 12:1"></span>Då swarade Job, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 12:2">2</span>. Ja, I ären rätte männerna; med
eder blifwer wisheten död.

<span style="font-size: 90%;">Med eder upphör wisheten! I menen eder
allena hafwa den rätta wisheten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:3">3</span>. Jag hafwer så wäl ett hjerta som
I; och är icke ringare än I; och ho är
den som sådant icke wet?

<span style="font-size: 90%;">Hjertat nämnes såsom menniskans innersta
medelpunkt, der wisheten finnes, så framt
menniskans hjerta håller sig till wishetens Gud.
Den sanna wisheten är oskiljaktig från den
sanna fromheten. '''Icke ringare än I''' m. m.:
jag wet allt detta, såwäl som I. Jobs wänner
dömde hårdt, de talade efter det naturliga
förnuftet, och hjertat war icke fullt af wishet och
kärlek. De kunde derföre icke trösta den
bedröfwade, ej heller tillrättawisa honom, då han
felade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:4">4</span>. Den som af sin nästa begabbad
warder, han må åkalla Gud, Han
warder honom hörande: '''den rättfärdige'''
'''och fromme måste warda begabbad;*'''
<span style="font-size: 90%;">*[[#16:10|Job 16:&nbsp;10]]; [[#17:2|cap. 17:&nbsp;2]]; [[#21:3|cap. 21:&nbsp;3]]; [[#30:10|cap. 30:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job klagar, att hans wänner begabbat
honom. Han wille derföre wända sig till
Herran, wäl wetande att den rättfärdige och
fromme måste warda begabbad icke blott af grofwa,
ogudaktiga menniskor, utan också af dem, som
efter lagen wilja wara rättfärdige. Ty lagen
åstadkommer icke blott träldom; utan den
werkar i längden hos dem, som stå under lagen,
ett kärlekslöst och ofördragsamt sinne, som gerna
dömer hårdt öfwer sin nästa och will herrska
och upphäfwa sig öfwer andra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:5">5</span>. <b>Och är för de rika såsom en
lampa, föraktad i deras hjerta; dock
tillredd, att de skola deruppå stöta
fötterna.</b>

<span style="font-size: 90%;">De säkra och tanklösa, i sin egenrättfärdighet
rika, hålla den rättfärdige och fromme, som står
fast i tron, för en föraktlig skrymtare, som will
lysa såsom en lampa i ett mörkt rum, emedan han
anser andra wandra i mörkret och tror sig kunna
upplysa dem. Men den, som står på den rätta
grunden, i tron och på den ewiga sanningen, är
trygg i sin ödmjuka förtröstan på Gud; under
det de säkre stappla med sina fötter, förfela
sanningen och förakta dess ljus, såsom en ringa
nattlampa, men anse sitt förnuft såsom
fullkomligt dagsljus och falla i willfarelse, synd och
förderf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:6">6</span>. Röfwarenas hyddor hafwa nog*,
och de rasa dristeligen emot Gud†;
ändå att Gud hafwer gifwit dem det
i deras händer.
<span style="font-size: 90%;">*[[#21:7|Job 21:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#12:1|Jer. 12:&nbsp;1]] [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Habacuc#1:2|Hab. 1:&nbsp;2,&nbsp;3]].
†[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:3|Ps. 73:&nbsp;3]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:8|8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här börjar nu Job att med widare exempel
wederlägga sina wänners påståenden, att Gud
för de fromma lyckliga och de ogudaktiga
olyckliga i denna werlden. Grt.: <b>De förstörares
hyddor hafwa lugn och trygge äro de, som
reta den högste och föra Gud i sin hand,</b>
d. ä. de, som hafwa sin wåldsamma hand till
sin gud och äro stolta öfwer sin egen kraft, få ju
lefwa i trygghet!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:7">7</span>. Fråga dock djuren, de skola lära
det dig; och fåglarna under himmelen,
de skola säga det dig;

<span style="color:#00F;" id=" 12:8">8</span>. Eller tala med jorden, och hon skall
lära det dig; och fiskarna i hafwet skola
förkunna det dig.

<span style="color:#00F;" id=" 12:9">9</span>. Ho är den, som allt sådant icke
wet, att HERrans hand hafwer det
gjort?

<span style="font-size: 90%;">Af Guds försyn öfwer djuren på marken,
fiskarne i hafwet och naturens krafter kan man
äfwen inse, att Herrans styrelse är outransaklig,
men att allt är af Honom skapadt och beror af
Hans wilja.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:10">10</span>. Att i Hans hand äro alla deras
själar, som lefwande äro, och alla
menniskors kötts ande?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#17:28|Ap.&nbsp;G. 17:&nbsp;28]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Kötts ande,''' se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#16:22|4&nbsp;Mos. 16:&nbsp;22]]. Det är den
odödlige menniskoanden, som igenom Guds
Anda blifwa förenad med Gud; och derföre af
Honom sökes med makt och nåd. Men äfwen
öfwer det förgängliga råder Herrans hand. Han
gifwer lif och tager det åter, såsom det Honom
behagar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:11">11</span>. Pröfwar icke örat talet; och
munnen smakar maten?*
<span style="font-size: 90%;">*[[#34:3|Job 34:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">D. ä.: Hafwer icke jag, såwäl som I, öra
till att höra och förstånd till att pröfwa,
likasom munnen smakar maten?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:12">12</span>. Ja, när fäderna är wishet; och
förstånd hos de gamla.

<span style="font-size: 90%;">Här anföras sådane språk af de gamle wise,
som Job hade hört och med sin själs smak
bepröfwat såsom sanna och rätta. I djup och
innehållsrik betydelse stå dessa tänkespråk wida
öfwer det, som Jobs wänner hade talat.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:13">13</span>. När Honom är wishet och makt,
råd och förstånd.

<span style="font-size: 90%;">'''När Honom,''' nemligen Herran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:14">14</span>. Si, när Han bryter neder, så
hjelper intet bygga, när Han någon
innelycker, så kan ingen utsläppa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#22:22|Es. 22:&nbsp;22]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#3:7|Uppb. 3:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:15">15</span>. Si, när Han förhåller wattnet,
så torkas allt, och när Han släpper det
löst, så omstörtar det landet.

<span style="color:#00F;" id=" 12:16">16</span>. Han är stark, och går det igenom;
Hans är den, som willo far; så ock den,
som förförer.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 23" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 027.jpg|band II, 23]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">'''Hans,''' d. ä. i Hans makt är både den, som
far wilse och den som förförer.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:17">17</span>. Han förer de kloka såsom ett rof;
och gör domarena galna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#15:31|2&nbsp;Sam. 15:&nbsp;31]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#17:14|cap. 17:&nbsp;14]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Samuels Bok#17:23|23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#19:12|Es. 19:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">De klokaste och skarpsinnigaste menniskor äro
dock i andeliga ting alltid dåraktige och
förblindade, då de icke wilja blifwa upplyste af Guds
uppenbarade sanning; men stundom händer, att
de äfwen uti jordiska angelägenheter tänka och
tala, göra och döma ganska oförståndigt.
Föraktet för Guds uppenbarade sanning blifwer
ofta bestraffadt dermed, att äfwen det naturliga
förståndet fördunklas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:18">18</span>. Han förlossar utur konungars
twång; och binder med ett bälte deras
länder.

<span style="font-size: 90%;">Då konungar regera illa, så händer det
stundom, att Herren straffar dem så, att Han bryter
deras makt. Men ännu oftare måste en sådan
brytning, då den inträffar, anses såsom ett straff
för hela landet för dess synders skull; ty det
lidande och de olyckor, som då öfwergå folket, äro
wida större än den olycka, som drabbar
konungen. — I Österlanden brukas långa wida
kläder, som sammanbindas med bälte kring
länderna och detta bälte är en bild af färdighet och
styrka. Att binda länderna är derföre ett
bildligt uttryck, som betyder att gifwa kraft och
makt eller insätta i ett embete. Det är Gud,
som afsätter och tillsätter konungar, det är Han,
som gör dem swaga eller mäktiga.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:19">19</span>. Presterna* förer Han såsom ett
rof; och de fasta† låter Han fela.
<span style="font-size: 90%;">*[[#32:9|Job 32:&nbsp;9]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#3:2|Es. 3:&nbsp;2,&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Då presterna öfwergifwa den himmelska
sanningen och wisheten, så blifwa de förblindade;
de, som woro fasta i sanningen, men öfwergifwa
Honom, och de, som stå fasta på sin egen
rättfärdighet, såsom Phariseerne, förfalla uti
blindhet, willfarelse och ogudaktighet och deras inre
blifwer uppenbart.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:20">20</span>. Han bortwänder de sannfärdigas
läppar; och de gamlas seder tager Han
bort.

<span style="font-size: 90%;">'''Sannfärdiga''' bet. här de som åtnjuta
förtroende. Högtbetrodde, erfarne, gamle,
bepröfwade och ansedde män förfalla i oförstånd och
förlora sin rätta omdömesförmåga, så snart
Herren tager sin hand ifrån dem. Ordet '''seder'''
bet. här smak, omdömesförmåga, urskiljning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:21">21</span>. Han utgjuter föraktelse på
förstarna;* och gör de mäktigas förbund löst.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:40|Ps. 107:&nbsp;40]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Förbund,''' d. ä. '''bälte.''' I krig blefwo de
tillfågnatagnas bälten upplösta, hwilket war den
största skymf och wanära. Förstar och mäktiga,
stolta, rika och starka kan Herren förödmjuka,
så snart det Honom behagar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:22">22</span>. Han öppnar de mörka grund;
och förer mörkret ut i ljuset.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#10:26|Matth. 10:&nbsp;26]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#4:6|2&nbsp;Cor. 4:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Han förer djupa tink utur mörkret'''
och förer '''dödsskugga i ljuset.''' Äfwen
hemligheter, som menniskor trott wara begrafna för
ewigt, komma plötsligt i ljuset genom Hans
underbara skickelser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:23">23</span>. Han gör somliga till stort folk;*
och gör dem åter till intet; Han
utsprider ett folk; och fördrifwet det åter.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:38|Ps. 107:&nbsp;38]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Alla werldens riken, både de som förswunnit
och de som ännu finnas, wittna om den
allsmäktiga styrelse, hwarom Job här talar.
Herren utbreder folk och riken och bortsopar dem
åter.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 12:24">24</span>. Han förwänder hjertat i
öfwerstarna för folket i landen; och låter dem
fara wille i willmarken, der ingen wäg är;

<span style="color:#00F;" id=" 12:25">25</span>. Att de famla i mörkret utan ljus;
och förwillar dem såsom de druckna.

<span style="font-size: 90%;">Då ett folk skall förgås, så sker det alltid på
det sätt, att förståndet hos regering och folk
förmörkas, sjelfwiskhet och splittring griper omkring
sig, samfundsandan blir en falskhetsanda,
modet sjunker, men fräckheten och lasterna tilltaga.
Då en menniska och ett folk öfwergifwas af
Gud, så blifwa de liksom berusade, och Herren
låter dem falla uti willfarelser och synder, som
uppblåsa, uppegga och förwilla dem. Denna
straffdom framställes på flera ställen i Guds ord
under bilden af en berusningskalk. Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#25:15|Jer. 25:&nbsp;15,&nbsp;16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#23:32|Hes. 23:&nbsp;32–34]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#14:10|Uppb. 14:&nbsp;10]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#51:17|Es. 51:&nbsp;17]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I detta wäldiga tal wisar Job, att i hela
denna förgängliga werlden finnes ingenting så
mäktigt och sjelfständigt, ingenting så wist och
skönt, ingenting äfwen af Guds ordnadt, som
icke åter i sinom tid skall af Gud sjelf
förwandlas eller omintetgöras. Alla sådane Herrans
domar kunna i stoftet för Honom nedböja den
kortsynta och wanmäktiga menniskan, men icke
stilla det längtande, kämpande hjertat, som
erfarit något af Guds Andas djupare
nådewerkningar. I hela denna framställning har Job
fattat saken wida högre och skönare, än den förut
blifwit framställd af hans wänner, men härmed
är han icke nöjd, utan längtar efter en ännu
djupare wishet genom gudomlig uppenbarelse.</span>

<center><span id="13"></span>
== 13. Capitel. ==

'''Jobs förswar, tröst, bön.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 13:1"></span>Si, allt detta hafwer mitt öga sett,
och mitt öra hört, och hafwer det förstått.

<span style="color:#00F;" id=" 13:2">2</span>. Det I weten, det wet jag ock,
och är icke ringare än I;

<span style="color:#00F;" id=" 13:3">3</span>. Dock will jag tala om den
Allsmäktige; och hafwer wilja till att träta
med Gud.

<span style="font-size: 90%;">Denna vers syftar tillbaka på [[#11:5|cap. 11:&nbsp;5]],
m. m., der Zophar sökt att förskräcka honom
med den framställning, huru illa han skulle
bestå, om Gud uppenbarade sig. Job bewisar med
dessa ord sin ödmjuka förtröstan på Gud, och
hans mening är: Jag will hellre tala med Gud</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 24" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 028.jpg|band II, 24]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">än med eder, ty Gud känner mitt hjerta och
min wandel. Orden: '''träta med Gud''' bet. här
'''stå till rätta''' inför Gud. Job wädjar ifrån
menniskors omdöme till Herrans domstol. Detta
är också den högsta tröst för alla falskeligen
anklagade, oskyldiga menniskor, som lida orätt, att
den rättfärdige allwetande Domaren i
himmelen känner deras sak och dömer rätt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:4">4</span>. Ty I uttyden det falskeligen; och
ären alle onyttiga läkare.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#16:2|Job 16:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Gud wet och uttyder allting rätt, men I
uttyden min sak falskeligen och ären onyttige
tröstare. Tröstare är läkare för hjertats sår.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:5">5</span>. Ack! att I kunden tiga, så
worden I wise.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#17:28|Ords. 17:&nbsp;28]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:6">6</span>. Hörer dock mitt straff, och akter
på saken, der jag taler om.

<span style="font-size: 90%;">'''Straff,''' d. ä. motskäl, förswar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:7">7</span>. Wiljen I förswara Gud med
orätt? Och för Honom bruka swek?

<span style="font-size: 90%;">Att förswara Guds wägar och styrelse med
swepskäl och på orätt sätt, är ett swek både mot
Gud och menniskor, ty Hans ära lider
derigenom, och menniskor blifwa beröfwade, ljuset,
kraften och trösten af Hans sanning. Äfwen i
wälmening är det aldrig tillåtet att wanställa
rätt och sanning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:8">8</span>. Wiljen I anse Hans person?
Wiljen I gifwa eder i förswar för Gud?

<span style="font-size: 90%;">Guds rättfärdighet är oskiljaktig från Hans
wäsende. Jobs pröfning war icke emot Guds
rättfärdighet, men denna pröfning stod med
Guds rättfärdighet i ett helt annat sammanhang
än Jobs wänner trodde. Äfwen till förswar
för Herrans sak är det icke lofligt att förifra sig
i kärlekslösa omdömen emot medmenniskor, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#7:1|Matth. 7:&nbsp;1]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#7:5|5]], ty man kan misstaga sig och
ohelga Hans namn i stället för att ära det.
Ett sådant omdöme blir lätteligen en
förmätenhet, då menniskan wågar att sätta sig på Guds
domstol, såsom om Han sjelf icke kunde förswara
sin sak, eller såsom om Han icke wisste rätta
tiden och sättet dertill.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:9">9</span>. Skall det ock blifwa eder wäl
gångande, då Han skall döma eder? Menen
I att I skolen gäcka Honom, såsom
man gäckar en menniska?

<span style="font-size: 90%;">Att tala orätt, fastän i wälmening för
Herrans sak, är äfwen ett gäckeri emot Honom.
Herrans trogna skola derföre i helig wördnad
öfwerlemna saken åt Honom, så framt det icke
gäller att med sanningens bekännelse ära Hans
namn och förwara sig ifrån deltagande uti
smädelser emot Honom, eller uti förnekande af
Hans ord.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:10">10</span>. Han warder eder straffande, om
I hemligen ansen personen.

<span style="font-size: 90%;">Oriktiga, orätta omdömen om Guds wägar
äro således aldrig tillåtna, äfwen om menniskan
i välment afsigt och till förswar yttrar
dem. De bewisa, att den, som så dömer och så
förswarar Honom, har alltför ringa tankar om
Hans outgrundliga wishet och heliga majestät.
Det rätta förswaret för det hemlighetsfulla,
stundom swåra uti Herrans wägar innehålles i Jesu
ord: <b>Det jag gör, wet du icke nu, härefter
skall du det få weta.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#13:7|Joh. 13:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:11">11</span>. Mån Han icke förskräcker eder,
när Han kommer fram? Och Hans
fruktan warder fallande öfwer eder.

<span style="color:#00F;" id=" 13:12">12</span>. Eder åminnelse warder liknad
wid aska; och edra ryggar skola wara
såsom en lerhop.

<span style="font-size: 90%;">I åminnelsen önskar man ära och i ryggen
kraft, men aska och ler trampad under fötterne.
Både ära och kraft förlorar man och kommer
på skam, äran blir aska och ryggen blir en
lerrygg, då man icke låter sanningen och
rättfärdigheten wara det högsta, man eftersträfwar.
Utan sanning och rättfärdighet är sjelfwa
kärleken blott en tom skugga, och Gud sjelf, som är
kärleken, kan omöjligen bewisa sin kärlek utan
fullkomlig rättfärdighet. Jobs wänner hade
talat många sköna och sanna ord, men i oriktigt
sammanhang och med orätt tillämpning, och
fastän de gjorde det i wälmening, till Guds
förswar, så blifwa de icke blott af Job skarpt
tillrättawisade, utan sedan af Herran sjelf
bestraffade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:13">13</span>. Tiger för mig, att jag må tala;
det skall icke fela för mig.

<span style="color:#00F;" id=" 13:14">14</span>. Hwi skall jag bita mitt kött med
mina tänder, och sätta min själ i mina
händer?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#28:21|1&nbsp;Sam. 28:&nbsp;21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Bita köttet med tänderna,''' d. ä. späka och
gräma mig. '''Sätta min själ i mina händer,'''
d. ä. lefwa i beständig dödsfruktan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:15">15</span>. Si, Han warder mig dock
dräpande, och jag kan icke afbida det; dock
will jag straffa mina wägar för
Honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#11:31|1&nbsp;Cor. 11:&nbsp;31]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Si Han dödar mig och jag
hoppas intet</b> (annat); <b>men blott min wandel
inför Honom will jag förswara</b> (mot edra
beskyllningar).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:16">16</span>. Han blifwer ju min helsa; ty
ingen skrymtare* kommer för Honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#24:51|Matth. 24:&nbsp;51]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Han sjelf blifwer min salighet, ingen
skrymtare kommer för Honom. Dessa ord wisa Jobs
förtröstan på Herran och hans fruktan för allt
skrymteri.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:17">17</span>. Hörer mitt tal, och min uttydelse
för eder öron.

<span style="color:#00F;" id=" 13:18">18</span>. Si, jag hafwer allaredan sagt
domen af: jag wet, att jag warder
rättfärdig.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Si, jag hafwer redan beredt mig
att stå till rätta</b> (inför Herran). <b>Jag wet,
att jag får rätt</b> (och att Han icke finner mig
en brottslig skrymtare, såsom I menen).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:19">19</span>. Ho är den, som will gå till rätta
med mig? Men nu måste jag tiga och
förgås.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 25" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 029.jpg|band II, 25]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Ho är den''' (menniska), <b>som will gå
till rätta med mig</b> (och bewisa att jag har
orätt); '''ty då will jag förstummas och dö.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:20">20</span>. Twäggehanda gör mig icke; så
will jag icke gömma mig bort för dig.

<span style="font-size: 90%;">Nu wänder Job sig med bön till Gud.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:21">21</span>. Låt din hand wara långt ifrån
mig; och din förskräckelse förskräcke mig
icke.*
<span style="font-size: 90%;">*[[#9:34|Job 9:&nbsp;34]]; [[#33:7|cap. 33:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Wänd dock plågan (riset [[#9:34|cap. 9:&nbsp;34]], din
plågande hand) och förskräckelsen ifrån mig, [[#13:26|v.&nbsp;26]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:22">22</span>. Kalla mig, och jag will swara
dig; eller jag will tala, och swara du
mig.

<span style="font-size: 90%;">Jobs bön om Herrans utslag i saken genom
en nådig uppenbarelse blifwer här förnyad. Job
anser det såsom nödwändigt till Guds
rättfärdighets ådagaläggande, att hans sak blifwer
framställd i det rätta ljuset, emedan hans
wänner hade med sina beskyllningar icke blott kastat
skugga på Job, utan owetande äfwen nedsatt
Guds rättfärdighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:23">23</span>. Huru många äro mina
missgerningar och synder? låt mig få weta
mina öfwerträdelser och synder.

<span style="font-size: 90%;">Job bekänner sig på flera ställen wara en
syndare, som icke kunde bestå inför Gud ([[#13:26|v.&nbsp;26]];
[[#14:17|cap. 14:&nbsp;17]]; [[#39:37|cap. 39:&nbsp;37]]), men här menar han
de särskilda öfwerträdelser och synder, hwarmed
hans wänner påstodo, att han hade ådragit sig
sitt lidande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:24">24</span>. Hwi fördöljer du ditt ansigte,
och håller mig för din fiende?*
<span style="font-size: 90%;">*[[#19:11|Job 19:&nbsp;11]]; [[#33:10|cap. 33:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#2:5|Klagow. 2:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job wisste med sig sjelf, att han icke wille
wara Guds fiende och uppsåtligen sätta sig emot
Honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:25">25</span>. Will du så hård wara emot ett
flygande löf? Och förfölja ett torrt
halmstrå?

<span style="font-size: 90%;">Med dessa liknelser uttrycker Job, att han
kände sig wara ett intet inför den helige och
mäktige Guden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:26">26</span>. Ty du tillskrifwer mig
bedröfwelse, och will förderfwa mig för min
ungdoms* synders skull.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#25:7|Ps. 25:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Du skrifwer bitterheter emot mig
och låter mig ärfwa min ungdoms synder.</b>
Skrifwandet syftar på ett skriftligt utslag. Med
bitterheter menas både synden och straffet, som
i utslaget woro uppskrifna. Job anser sina
plågor såsom ett sådant skriftligt utslag emot
honom, som om hans ungdomssynder woro skrifna
i hans sår. Skulle dessa pågor wara ett
syndastraff, så wet Job ingen annan förklaring, än
att Gud måste hafwa samlat alla hans
ungdomssynder och nu hemsökt honom med strängt
straff. Jobs ord wisa, att hans trosblick åter
är fördunklad genom lidandet, och att han talar
här från lagens ståndpunkt, såsom om han sjelf
skalle lida det försonande straffet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:27">27</span>. Du hafwer satt min fot i en
stock, och gifwer akt på alla mina stigar;*
och ser på alla mina fotspår;
<span style="font-size: 90%;">*[[#33:11|Job 33:&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job liknar sin sjukdom, som höll honom
fången, wid ett wanligt straff, som bestod
deruti, att förbrytarens fötter sattes i stock,
hwilket ännu brukas i fängelser på somliga ställen.
Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#16:24|Ap.&nbsp;G. 16:&nbsp;24]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Du ser på alla mina fotspår,''' d. ä.: om
mina plågor äro syndastraff, så måste alla
synder och äfwen det minsta stapplande i hela min
wandel hafwa blifwit uppsökta af Gud, som
allting ser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 13:28">28</span>. Jag, som dock förgås som ett
ruttet as; och som ett kläde, det ätet
warder af mal.

<span style="font-size: 90%;">Med denna liknelse syftar Job på sin sjuka
och wanställda kropp.</span>

<center><span id="14"></span>
== 14. Capitel. ==

'''Lifwets korthet, uppståndelse, hopp.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 14:1"></span><b>Menniskan, af qwinna född, lefwer
en liten tid, och är full med orolighet;</b>

<span style="color:#00F;" id=" 14:2">2</span>. <b>Wäxer upp som ett blomster,
och faller af; flyr bort som en
skugga, och blifwer icke.*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[#8:9|Job 8:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#90:10|Ps. 90:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#103:15|Ps. 103:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#144:4|Ps. 144:&nbsp;4]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#40:6|Es. 40:&nbsp;6,&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#13:14|Ebr. 13:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:3">3</span>. Och öfwer en sådan upplåter du
dina ögon, och drager mig för dig i
rätten.

<span style="font-size: 90%;">Med dessa träffande liknelser beskrifwer Job
menniskans swaghet och dödlighet. Job will
härmed framställa, att han icke ens wore wärd,
att Gud så noga gåfwe akt på hans wandel.
Det är en wanlig känsla hos menniskan, då hon
är under lagen och strängt hemsöktes af Herran,
att han anser det wara hårdt, emedan hon är
så swag och så obetydlig, ehuruwäl hon icke kan
förneka sitt syndatillstånd eller sätta Guds
rättfärdighet i fråga. Då den menniskan, som är
under lagen, icke längre kan taga sin tillflykt till
någon egen rättfärdighet, så will hon söka en
tillflykt i sin obetydlighet och sitt intet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:4">4</span>. <b>Ho will finna en ren när dem,
der ingen ren är?*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#51:7|Ps. 51:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#64:6|Es. 64:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här anförer Job en annan orsak, hwarföre
Gud skulle skonsammare behandla honom. Då
synden är allmän och ingen menniska är ren,
så skulle Gud bewisa barmhertighet eller också
hemsöka alla menniskor med lika så hårda
lidanden, som Han lät gå öfwer Job. Äfwen
detta språk talar menniskans hjerta wanligtwis,
så länge hon antingen är i det säkra tillståndet
eller under lagen, och will med sådana skäl dels
wisa ifrån sig fruktan för fördömelsen, dels
rättfärdiga sitt knot och sin klagan i motgångar och
bedröfwelser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:5">5</span>. Han hafwer sin förelagda tid; hans
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 26" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 030.jpg|band II, 26]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>månaders tal är när dig; du hafwer
satt honom ett mål före, derutöfwer
warder han icke gångande.

<span style="font-size: 90%;">Menniskan är för syndens skull dödlig och
måste dö. '''Ett mål:''' en bestämd gräns för
lifstiden är menniskan förelagd, hwaröfwer hon icke
kan gå, ett wisst mått af krafter är gifwet, som
är tillräckligt till en wiss ålder och icke längre.
Det står ej i menniskomakt att förlänga sitt lif
utöfwer denna tidpunkt. Men de flesta
menniskor uppnå aldrig detta mål, utan deras dagar
förkortas, antingen genom deras eget eller
genom andra menniskors förwållande, eller genom
allahanda händelser och skickelser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:6">6</span>. Gack ifrån honom, att han må
hwilas, så länge hans tid kommer, den
han såsom en dagakarl* bidar efter.
<span style="font-size: 90%;">*[[#7:1|Job 7:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med denna bön syftar Job på sig sjelf och
uttrycker sin längtan efter sin hädanfärd,
bedjande om en wederqwickelse dessförinnan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:7">7</span>. Ett träd hafwer hopp, om det än
är afhugget, att det skall åter förwandla
sig; och dess telningar wända icke igen.

<span style="font-size: 90%;">Då ett träd är afhugget, så är roten icke
dermed dödad, och dess telningar upphöra icke.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:8">8</span>. Ändock dess rot föråldras i jorden,
och stubben dör i mullen;

<span style="color:#00F;" id=" 14:9">9</span>. Så grönskas han dock åter af
wattnets lukt, och wäxer, likasom han
plantad wore.

<span style="font-size: 90%;">Och om än af andra orsaker den gamla
roten och stammen skulle dö ut, så kan dock ett
träd grönskas genom wattnets kraft. I de
warma länderna kan man af flera slags träd hugga
en gren och sätta den i fuktig jord, så wäxer
den och blifwer ett träd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:10">10</span>. Men hwar är en menniska, då
hon död, förgången, och borta är?

<span style="color:#00F;" id=" 14:11">11</span>. Såsom ett watten löper utur en
sjö; och såsom en bäck utlöper och
förtorkas:

<span style="color:#00F;" id=" 14:12">12</span>. Så är en menniska, då hon
lägges ned, och warder icke uppstånden, och
warder icke uppwaknande, så länge
himmelen warar, och warder icke uppwäckt
af sin sömn.

<span style="font-size: 90%;">Döden liknas wid en sömn. Med dessa ord
wille Job ingalunda förneka de dödas
uppståndelse, utan säger blott, att de döda icke
uppwäckas, så länge himmelen warar; de stå icke upp
förr än på den yttersta dagen, då himmel och
jord skola förgås och förwandlade warda.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:13">13</span>. Ack! att du förhöljde mig i
helwete, och fördolde mig, så länge din
wrede afgår,* och satte mig ett mål,
att du wille tänka uppå mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#26:20|Es. 26:&nbsp;20]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Förut talade Job om sin död, som han trodde
wara nära, och en dunkel bäfwan uppfyller
honom, ty han hade om tillståndet efter döden
ingen sådan klar kunskap, som Christus har
gifwit oss genom Evangelii ljus. Men nu beder
han om nåd och hwila i döden. Med ordet
'''helwete''' menas här de dödas boning, icke
fördömelsens helwete. Job wisar tydligt i denna
bön, att han tänkte på själens tillstånd efter
döden och på uppståndelsen; ty han beder, att Gud
mätte först från wredens hemsökelse
undangömma hans kropp i grafwen och sedan i sinom tid
tänka på honom och uppwäcka honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:14">14</span>. Menar du, att en död menniska
skall åter lefwa igen? Jag förbidar
dagligen, medan jag strider, till dess min
förwandling kommer;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Om en menniska dör, skall hon
lefwa igen?</b> Job tror det, hans hjerta swarar ja
på denna fråga och tillägger: <b>derföre
förbidar jag dagligen, medan jag strider</b> m. m.,
och i detta hopp kallar han döden blott en
förwandling.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:15">15</span>. Att du wille kalla mig, och jag
måtte swara dig; och du wille icke
förkasta ditt handawerk;

<span style="font-size: 90%;">Dessa ord uttrycka Jobs hopp om
uppståndelsen. De äro en bön, att Gud i
uppståndelsen wille kalla honom, att han då uppwaknande
måtte kunna swara Gud, såsom då en moder
wäcker sitt barn, och det waknar och swarar med
glad röst.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:16">16</span>. <b>Tu du hafwer allaredan talt
mina tren;</b> * men akta dock icke uppå
min synd.
<span style="font-size: 90%;">*[[#31:4|Job 31:&nbsp;4]]; [[#34:21|cap. 34:&nbsp;21]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:2|Ps. 139:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#5:21|Ords. 5:&nbsp;21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Tren,''' d. ä. steg. Fastän du räknat alla
mina steg, så akta dock icke uppå min syndaskuld,
utan förlåt den. I alla dessa härliga ord
wisar det sig, att för Job uppgick ljus i mörkret
under pröfningen. Evangeliskt ljus inträngde
åter i hans hjerta, ty han älskade sanningen
uppriktigt, fastän hans själ stundom war
inhöljd i mörker. Så skänker Herren ljus och
tröst åt dem, som lida, fastän de stundom
pröfwas af swåra twifwelsmål eller förgå sig med
syndig klagan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:17">17</span>. Min öfwerträdelse hafwer du
förseglat uti ett knippe, och sammanfattat
min missgerning.

<span style="font-size: 90%;">Efter den härliga ljusbilden samlar sig nu
åter pröfningens mörker omkring Jobs själ i
förökadt mått, se [[#13:26|cap. 13:&nbsp;26,&nbsp;27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:18">18</span>. Förfaller dock ett berg, och
förgås; och en klippa går af sitt rum.

<span style="color:#00F;" id=" 14:19">19</span>. Wattnet sköljer stenarne bort; och
floden förer jorden bort; men
menniskones hopp är förloradt.

<span style="font-size: 90%;">'''Men,''' grt.: '''och.''' Såsom till och med berg
kunna försjunka wid jordbäfningar, klippor röras
af sina rum, och jord och stenar bortsköljas af
wattenflöden, så hafwer menniskan emot döden
intet hopp i detta lifwet, hon måste äfwen bort
från de lefwandes land. Äfwen här förnekas</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 27" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 031.jpg|band II, 27]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">icke uppståndelsen, men Job har här döden och
icke uppståndelsen för ögonen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:20">20</span>. Ty du stöter henne platt omkull,
så att hon förgås; du förwandlar
hennes wäsende, och låter henne fara.

<span style="color:#00F;" id=" 14:21">21</span>. <b>Äro hennes barn i ära, det wet
hon icke; eller om de äro föraktelige,
det förnimmer hon icke.*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#63:16|Es. 63:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 14:22">22</span>. Medan hon är i köttet, måste
hon hafwa sweda; och medan hennes
själ är än när henne, måste hon lida
wedermöda.

<span style="font-size: 90%;">Här ligger dödens tillstånd mörkt för Jobs
ögon, och lifwets elände är honom tungt, men
det blifwer sedan åter ljusare för hans själ. För
alla, som pröfwas och uppriktigt söka Herran
och Hans ljus, är denna omwexling af ljus och
mörker hos den fromme Job ganska lärorik och
tröstande. De öfwergifwas icke af Herran, som
om dem håller wård och wakt.</span>

<center><span id="15"></span>
== 15. Capitel. ==

'''Eliphas om Jobs skrymtan. De ogudaktigas ofärd.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 15:1"></span>Då swarade Eliphas af Thema, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 15:2">2</span>. Skall en wis man tala så i
wädret, och uppfylla sin buk med wäder?

<span style="color:#00F;" id=" 15:3">3</span>. Du straffar med onyttiga ord; och
ditt tal kommer icke till gagn.

<span style="color:#00F;" id=" 15:4">4</span>. Du hafwer bortkastat räddhågan;
och talar förakteligen för Gudi;

<span style="color:#00F;" id=" 15:5">5</span>. Ty så lärer din ondska din mun;
och du hafwer utwalt en skalk tunga.

<span style="color:#00F;" id=" 15:6">6</span>. Din mun skall fördöma dig, och
icke jag; dina läppar skola swara dig.

<span style="font-size: 90%;">Eliphas anser Jobs tal såsom ett bewis, att
han war en skrymtare, ty han tror sig deruti
finna tecken till egenrättfärdighet, stolthet och
falskhet. Eliphas förmanar icke till bättring och
uppmuntrar icke med något hopp.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:7">7</span>. Är du den första menniska, som född
är? Är du före alla berg aflad?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:25|Ords. 8:&nbsp;25]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Har du mer erfarenhet och wishet än alla
menniskor? Har du warit till före alla andra,
före skapelsen och af ewighet, såsom den ewiga
Wisheten? Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:25|Ords. 8:&nbsp;25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:8">8</span>. Hafwer du hört Guds hemliga
råd?* och är sjelfwa wisdomen ringare
än du?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#40:13|Es. 40:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#11:84|Rom. 11:&nbsp;84]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Sjelfwa wisdomen,''' d. är Guds personliga
Wishet, Guds Son. Eliphas tyckte, att Job i
sitt tal wille upphäfwa sig emot Guds egen
wishet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:9">9</span>. Hwad wet du, det wi icke wete?
Hwad förstår du, det som icke är när oss?

<span style="color:#00F;" id=" 15:10">10</span>. Gråhårige och gamle* äro när
oss, som längre hafwa lefwat än dina
fäder.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#32:7|Job 32:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:11">11</span>. Skulle Guds hugswalelse så
ringa aktas för dig? Men du hafwer
något hemligt stycke när dig.

<span style="font-size: 90%;">Jobs wänner tyckte, att de hade uttalat Guds
hugswalelse, d. ä. en hugswalelse åt Job å Guds
wägnar, och att Job, då han förkastade den,
förkastade Gud sjelf. De frågade derföre: Hafwer
du något hemligt stycke när dig, d. ä.: hwad
skulle du hafwa för en hemlig uppenbarelse,
hwarpå du kunde stödja dig?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:12">12</span>. Hwad tager ditt hjerta före? Hwi
ser du så stolt ut?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Hwi förförer dig ditt hjerta
hwi blinka dina ögon</b> (nemligen af wrede och
stolthet)?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:13">13</span>. Hwi sätter ditt sinne sig emot
Gud, att du låter sådana ord gå af
din mun?

<span style="color:#00F;" id=" 15:14">14</span>. <b>Hwad är en menniska, att hon
skulle wara ren; och att hon skulle
snara rättfärdig, som af qwinna född
är?*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#8:46|1&nbsp;Kon. 8:&nbsp;46]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#6:36|2&nbsp;Chrön. 6:&nbsp;36]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#14:2|Ps. 14:&nbsp;2,&nbsp;3]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#20:9|Ords. 20:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#7:21|Pred. 7:&nbsp;21]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#1:8|1&nbsp;Joh. 1:&nbsp;8]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#1:10|10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom sammanblandning så ofta sker i
stridsfrågor, sammanblanda nu Jobs wänner den
allmänna sanningen, att menniskan är syndig,
med den särskilda beskyllningen, att Job war
syndig framför andra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:15">15</span>. <b>Si, ibland Hans heliga är
ingen ostraffelig; och himlarne äro icke
rene för honom.*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#4:17|Job 4:&nbsp;17,&nbsp;18]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#25:4|cap. 25:&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:16">16</span>. <b>Huru mycket mer menniskan,
som är stygg och ond; den der
orättfärdigheten dricker såsom watten?</b>

<span style="font-size: 90%;">Gud är så helig och fullkomlig, att icke en
gång himlarne äro rene i Hans ögon, huru
skulle då menniskan wara ren inför Honom!
Jobs wänner wisa oss, att man kan hafwa en
sann kännedom om syndaförderfwet i allmänhet
och tala rätt i många ting, utan att derföre
komma till någon sann upplysning, ånger och
bättring till den egna själens frälsning. Det
allmänna syndaförderfwet liknas här wid
watten och, likasom ingen menniska lefwer utan
watten, så indricker menniskan synden i allt sitt
lefwerne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:17">17</span>. Jag will wisa dig det, hör mig;
jag will förtälja dig, hwad jag sett
hafwer:

<span style="color:#00F;" id=" 15:18">18</span>. Hwad de wise sagt hafwa, och
för deras fäder icke hafwer fördoldt
warit;

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 28" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 032.jpg|band II, 28]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 15:19">19</span>. Hwilka allena landet gifwet ar,
så att ingen främmande må gå ibland
dem.

<span style="font-size: 90%;">Jag will wisa dig hwad wåra wisa fäder
hafwa talat, hwilka egde sanningens ljus, utan
att någon främmande eller affällig warit ibland
dem, som kunnat förföra dem till willfarelse. I
wissa folkstammar fanns ännu sann
gudsfruktan, men de fleste woro affallne i afguderi.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:20">20</span>. <b>En ogudaktig bäfwar i alla
sina lifsdagar; och en tyrann är hans
åratal fördoldt.</b>

<span style="color:#00F;" id=" 15:21">21</span>. <b>Hwad han hörer, det
förskräcker* honom; och ända att frid är,
så hafwer han dock den sorg, att han
skall förderfwas.†</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#26:36|3&nbsp;Mos. 26:&nbsp;36]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#28:65|5&nbsp;Mos. 28:&nbsp;65]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#18:11|Job 18:&nbsp;11]].
†[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Tessalonikerna#5:3|1&nbsp;Thess. 5:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:22">22</span>. Han tror icke, att han skall kunna
undfly olyckan; och förmodar sig alltid
swärdet.

<span style="color:#00F;" id=" 15:23">23</span>. När han far ut hit eller dit efter
sin näring,* så tyckes honom, att hans
olyckas tid är förhanden.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#18:12|Job 18:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#109:10|Ps. 109:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:24">24</span>. Ångest och nöd förskräcka honom;
och slå honom ned, såsom en konung
med en här;

<span style="color:#00F;" id=" 15:25">25</span>. Ty han hafwer utsträckt sin hand
emot Gud, och emot den Allsmäktige
förstärkt sig.

<span style="color:#00F;" id=" 15:26">26</span>. Han löper med hufwudet emot
Honom, och står halsstyf emot Honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:15|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:27">27</span>. Han hafwer upphäfwit* sig emot
Honom, och satt sig hardt emot Honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:7|Ps. 73:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:28">28</span>. Men han skall bo i nederslagna
städer, der inga hus äro; utan ligga i
en hop.

<span style="color:#00F;" id=" 15:29">29</span>. Han skall icke warda rik, och hans
gods skall icke förökas; och skall icke
utspridas i landen.

<span style="color:#00F;" id=" 15:30">30</span>. Han skall icke undfly olycka;
eldslågan skall förtorka hans grenar; och skall
warda borttagen af hans muns anda.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#4:9|Job 4:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:31">31</span>. Han är så bedragen, att han
icke tror, att det skall warda wärre med
honom.

<span style="color:#00F;" id=" 15:32">32</span>. <b>Han får en ända, när honom
obeqwämt är;* och hans gren skall
icke grönskas.</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#22:16|Job 22:&nbsp;16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#55:24|Ps. 55:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#7:18|Pred. 7:&nbsp;18]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#9:12|cap. 9:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 15:33">33</span>. <b>Han warder afhemtad såsom
en omogen drufwa af winträdet; och
såsom ett oljoträd bortfäller sitt
blomster.</b>

<span style="color:#00F;" id=" 15:34">34</span>. Ty de skrymtares församling skall
blifwa ensam; och elden skall förtära
hans hus, som gåfwor tager.

<span style="color:#00F;" id=" 15:35">35</span>. Han aflar olycka, och föder
wedermöda;* och deras buk bär list fram
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#4:8|Job 4:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#7:15|Ps. 7:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#59:4|Es. 59:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#7:6|Os. 7:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med denna framställning will Eliphas wisa,
att all synd och allt skrymteri redan i detta
lifwet måste få sitt straff och att ingen skrymtare
och ogudaktig kan åtnjuta timlig lycka under
hela sitt jordiska lif. Denna föreställning ligger
också ganska djupt rotad i menniskonaturen, och
det är endast genom tron på Herrans ord och
Hans heliga styrelse, som denna willfarelse
upphörer. Det naturliga förståndet will gerna
hafwa det så: att all ogudaktighet skall bestraffas
och den sanna fromheten belönas redan i detta
närwarande lifwet; men detta är icke Herrans
wäg. '''Deras buk bär list fram,'''' d. ä. deras
inre '''framföder listiga anslag.'''</span>

<center><span id="16"></span>
== 16. Capitel. ==

'''Jobs hugswalare, oskuld, tröst.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 16:1"></span>Job swarade, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 16:2">2</span>. Jag hafwer sådana ofta hört; I
ären alle arme hugswalare.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:4|Job 13:&nbsp;4]]; [[#21:34|cap. 21:&nbsp;34]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Arme,''' grt. beswärlige.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:3">3</span>. När wilja dock desse lösa ord
hafwa en ända? Eller hwad fattas dig,
att du så swarar?

<span style="font-size: 90%;">'''Lösa ord,''' grt. wädersord, talade i winden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:4">4</span>. Jag kunde ock wäl tala såsom I;
jag wille, att eder själ wore i min själs
stad; jag wille ock finna ord emot eder,
och så rista mitt hufwud öfwer eder.

<span style="color:#00F;" id=" 16:5">5</span>. Jag wille styrka eder med munnen;
och tala af sinnet med mina läppar.

<span style="color:#00F;" id=" 16:6">6</span>. Men om jag än talar, så skonar
min sweda mig dock icke; låter jag ock
blifwa det, så går han dock icke ifrån mig.

<span style="color:#00F;" id=" 16:7">7</span>. Men nu gör han mig
wedermöda; och förstörer all min ledamot.

<span style="color:#00F;" id=" 16:8">8</span>. Han hafwer mig gjort skrynkig;*
och wittnar emot mig; och min
motståndare† häfwer sig upp emot mig, och
swarar emot mig;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#6:8|Ps. 6:&nbsp;8]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:24|Job 13:&nbsp;24]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Min motståndare,''' grt.: <b>min magerhet
står upp emot mig,</b> d. ä.: mitt affallna,
ömkeliga kroppstillstånd wittnar emot mig. Af
mina lidanden hemten I edra bewis emot mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:9">9</span>. Hans wrede sliter mig; och den,
som är mig wred, biter samman
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 29" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 033.jpg|band II, 29]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tänderna öfwer mig; min motståndare ser
hwasst med sina ögon på mig.

<span style="font-size: 90%;">Hans wrede, nemligen Guds wrede. All
känsla af Guds nåd och förbarmande war i denna
stund hos Job förswunnen och han kände sina
lidanden såsom bewis på Guds wrede. Detta
är ock en wanlig erfarenhet hos Herrans
trogna, då de pröfwas med djup bedröfwelse. De
tycka sig stundom wara af Gud öfwergifna och
anse sig wara föremål för Hans wrede. De
orden: '''den som är mig wred''' m. m. kunna
syfta på hwar och en ibland Jobs wänner, som
han nu tyckte woro hans owänner.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:10">10</span>. De gapa med sin mun emot
mig,* och hafwa hånligen slagit mig
wid mitt kindben;† de hafwa tillhopa
släckt sin harm på mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#12:4|Job 12:&nbsp;4]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Micha#5:1|Mich. 5:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">De, nemligen Jobs wänner. Att slå på
kindbenet är här ett bildligt uttryck, hwarmed Job
beskrifwer det hån och förakt han måste lida.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:11">11</span>. Gud hafwer öfwergifwit mig åt
den orättfärdiga; och låtit mig komma
i de ogudaktigas händer.

<span style="font-size: 90%;">Såsom Jobs wänner woro alltför hårda
emot honom, så wisar sig Job nu hård emot
dem, då han kallar dem orättfärdige och
ogudaktige. De hade i wälment, men owist nit om
Guds ära gjort Job orätt, och nu gör han dem
å sia sida orätt. Detta wisar, att äfwen
fromma menniskor fela, isynnerhet då de råka i strid
med andra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:12">12</span>. Jag war rik; men Han hafwer
mig gjort till intet; Han hafwer tagit
mig wid halsen, och sönderslitit mig; och
uppsatt mig sig till ett mål.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:12|Klagow. 3:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Mål,''' d. ä. skottafla, hwaremot pilarne
skjutas. Job liknar sina lidanden wid pilar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:13">13</span>. Han hafwer kringhwärft mig med
sina skyttar;* Han hafwer sargat mina
njurar, och icke skonat; Han hafwer
utgjutit min galla på jorden.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:13|Klagow. 3:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:14">14</span>. Han hafwer gjort mig ett sår
öfwer det andra; Han hafwer
öfwerfallit mig såsom en kämpe.

<span style="color:#00F;" id=" 16:15">15</span>. Jag hafwer sömmat en säck på
min hud; och hafwer lagt mitt horn
i mull.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#30:19|Job 30:&nbsp;19]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#7:6|Ps. 7:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Mitt '''horn,''' d. ä. min kraft, heder och ära.
Horn är en wanlig bild af heder, ära och makt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:16">16</span>. Mitt ansigte är swullet af gråt;
och mina ögonlock äro worden mörka;

<span style="color:#00F;" id=" 16:17">17</span>. Ändock att ingen orättfärdighet
är i min hand; och min bön är ren.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#33:9|Job 33:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Ren,''' d. ä. uppriktig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:18">18</span>. Ack jord, öfwertäckt icke mitt blod;
och mitt rop hafwe intet rum.

<span style="font-size: 90%;">I denna vers syftas på blodshämnden, som
på den tiden war wanlig. Job anser sin ära
såsom mördad genom wännernas anklagelse, och
han önskar nu, att denna synd icke måtte blifwa
glömd och betäckt, utan att hans oskuld måtte
komma i dagen och att hans ropande icke måtte
stanna på något rum, förr än det framträngde
till Gud. '''Mitt rop hafwe intet rum,''' d. ä.:
måtte mitt rop icke finna rum att stanna förr
än det framkommer inför Herran!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:19">19</span>. Och si nu, mitt wittne är i
himmelen; och den mig känner är i höjden.

<span style="font-size: 90%;">Emot de hårda anklagelserna wädjar Job till
det allwetande wittnet i himmelen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:20">20</span>. Mina wänner äro mina
begabbare;* men mitt öga fäller tårar till Gud.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:3|Job 19:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:21">21</span>. Om en man kunde gå till rätta*
med Gud, såsom menniskors barn med
sin nästa.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#6:10|Pred. 6:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#45:9|Es. 45:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#9:20|Rom. 9:&nbsp;20]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Och han skall stå till doms''' (d. ä.
wara förswarare) <b>för en man Gud och
menniskones Son för sin nästa.</b> Han, mitt
wittne, [[#16:19|v.&nbsp;19]], min förswarare, min Medlare,
nemligen Messias, som redan i paradiset
utlofwades, skall förswara mig, syndiga menniska,
och föra min sak inför Gud, Han skall såsom
menniskoson åtaga sig sin nästas sak. I Jobs
bepröfwade själ nedstrålar här på en gång ett
härligt trosljus, och han kan upplyfta sin blick
till den Medlaren, som war utlofwad, på
hwilken alla trogna i gamla förbundet wäntade.
Ordet wittne, [[#16:19|v.&nbsp;19]], (gr. '''Ed''') är samma ord,
som brukas för Messias, Medlaren, på flera
ställen, och hwaraf wittnesbördets tabernakel hade
sitt namn.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 16:22">22</span>. Men de förelagda år* äro
komne; och jag går den wägen bort,
den jag aldrig igen kommer.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:16|Ps. 139:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I wäntan på sin snara död önskar Job så
mycket ifrigare, att hans rättfärdighet snart
måtte komma i ljuset inför dem, som misstänkte
honom.</span>

<center><span id="17"></span>
== 17. Capitel. ==

'''Jobs jämmer, knorr, förakt. förlösning.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 17:1"></span>Min ande är swag, och mina dagar
äro afkortade, och grafwen är förhanden.

<span style="color:#00F;" id=" 17:2">2</span>. Ingen är bedragen af mig;
likwäl måste mitt öga derföre blifwa i
bedröfwelse.

<span style="color:#00F;" id=" 17:3">3</span>. Om du än wille hafwa borgen
af mig; ho wille lofwa för mig?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#49:8|Ps. 49:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ställ dock du för mig en borgen
dig; ho wille eljest lofwa för mig!</b>
Jag har ingen annan förswarare och
borgesman, än den Medlaren, som du, o Gud!
utlofwat. Här wänder Job åter sin blick till löftet</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 30" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 034.jpg|band II, 30]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">om Frälsaren och löftesmannen, såsom i
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:19|cap. 16:&nbsp;19]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:21|21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:4">4</span>. Förstånd hafwer du för deras
hjerta fördolt; derföre skall du icke
upphöja dem.

<span style="font-size: 90%;">Då mina wedersakare icke rätt känna
sanningen, så kan du icke upphöja dem till mina
domare!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:5">5</span>. Han rosar fast bytet för sina
wänner; men hans barns ögon skola
försmälta.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Den som förråder wänner till rof,
hans barns ögon måste försmäkta.</b> Härmed
klagar Job, att hans wänner äro hans
förrädare och gåfwo honom till spillo, såsom ett rof
åt andeliga fiender, men tror, att deras
obarmhertighet icke skall blifwa ostraffad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:6">6</span>. Han hafwer satt mig till ett
ordspråk ibland folk; och jag måste wara
ett under ibland dem.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#30:9|Job 30:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#44:15|Ps. 44:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:14|Klagow. 3:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:7">7</span>. Mitt ansigte är mörkt wordet för
sorgs skull; och all min ledamot äro
såsom en skugge.

<span style="color:#00F;" id=" 17:8">8</span>. Öfwer detta warda de
rättfärdige häpne; och de oskyldige warda
sättande sig emot skrymtarena.

<span style="font-size: 90%;">De rättfärdige häpna deröfwer, att sådane
plågor och lidanden öfwergå de fromma och de
oskyldige blifwa owillige emot skrymtare, som så
åtnjuta jordisk lycka, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73|Ps. 73]]. Hwarken Job
eller hans wänner hafwa ännu kommit till full
klarhet angående det hemlighetsfulla och
underbara, som wisar sig deruti, att Gud ofta låter
de fromma lida och de ogudaktige wara lycklige
i denna werlden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:9">9</span>. Den rättfärdige warder
behållande sin wäg; och den, som rena händer
hafwer, warder stark blifwande.

<span style="font-size: 90%;">De rättfärdige, fastän de äro i fara att stappla
med sina fötter och blifwa willrådige, då de se
sådane underbara skickelser, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73|Ps. 73]], skola
likwäl förblifwa stadige i tron och öfwerlemna
sakens utgång åt Herran, och då få de ännu mera
troskraft.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:10">10</span>. Nu wäl. wänder eder alle hit,
och kommer; jag warder dock icke
finnande någon wis ibland eder.

<span style="color:#00F;" id=" 17:11">11</span>. Mina dagar äro förgångne;*
mina anslag äro förskingrade, som mitt
hjerta besatt hafwa:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#7:6|Job 7:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:12">12</span>. Och hafwa gjort dag af natten,
och af dagen natt.

<span style="font-size: 90%;">Jobs wänner hade sökt att trösta honom med
hopp om helsa och timlig lycka, om han wille
wända sig med rätt ödmjukhet till Herran;
men Job försäkrar dem, att detta war likaså
oförståndigt taladt, som att kalla dagen natt och
natten dag. Job såg blott döden för ögonen
och hoppades ingenting för detta lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:13">13</span>. Om än jag fast länge bidde, så
är dock helwetet mitt hus; och min säng
är i mörkret uppgjord.

<span style="font-size: 90%;">Ordet '''helwetet''' bet. här grafwen, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#7:9|cap. 7:&nbsp;9]]. Säng, d. ä. hwilorum.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:14">14</span>. Förgängelsen kallade jag min
fader; och maskarna* min moder, och
min syster.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#25:6|Job 25:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt: '''Förgängelsen kallar''' jag min fader
m. m.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:15">15</span>. Efter hwad skall jag bida? Och
ho aktar mitt hopp?

<span style="font-size: 90%;">'''Ho aktar mitt hopp,''' d. ä.: hwilken skulle
kunna tro på något sådant hopp för mig, som
I hafwen omtalat, se [[#17:11|v.&nbsp;11,&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 17:16">16</span>. Neder i helwetet warder det
farande; och warder med mig liggande i
mullen.

<span style="font-size: 90%;">Se [[#17:13|v.&nbsp;13]]. Mitt hopp skall fara ned med
mig i grafwen och hwila med mig i mullen.</span>

<center><span id="18"></span>
== 18. Capitel. ==

'''Bildad om ogudaktigas ofärd.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 18:1"></span>Då swarade Bildad af Suah, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 18:2">2</span>. När wiljen I göra en ända på
att tala?* Akter dock till; sedan wilja
wi tala.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#17:27|Ords. 17:&nbsp;27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:3">3</span>. Hwi warda wi aktade (för dig)
såsom oskäliga djur; och äro så orena
för edra ögon?

<span style="font-size: 90%;">Emedan Job klagat öfwer sina wänners
oförsigtighet och oförståndiga bedömande af Herrans
wägar, så swarar Bildad honom med retad
skärpa. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#12:7|cap. 12:&nbsp;7]], och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#17:4|cap. 17:&nbsp;4]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#17:10|10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:4">4</span>. Will du brists för hätskhets skull?
Menar du, att för din skull skall jorden
öfwergifwen warda, och hälleberget utaf
sin rum försatt warda?

<span style="font-size: 90%;">Då menniskan öfwergifwer Gud och
uppsätter sitt eget jag i en falsk sjelfständighet, så will
hon liksom göra sig sjelf till medelpunkten i
skapelsen och grämer sig, att icke allting sker efter
hennes wilja, hwarken jordens beskaffenhet eller
årstider och wäderlek äro henne då rätt till
behag, hon är missnöjd med allt, hwad Gud gör.
Jobs wänner anklaga honom nu, att han
war en sådan menniska, som med denna
syndiga sjelfwiskhet satte sig emot Guds skickelser.
”Gud warder med dig intet annat görande än
med alla andra och icke öfwergifwande sitt sätt
för din skull.” L.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:5">5</span>. Och skall den ogudaktiges ljus
utslockna; och gnistan af hans eld skall
intet lysa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#13:9|Ords. 13:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:6">6</span>. Ljuset i hans hydda skall wara
till mörker; och hans lykta öfwer
honom skall utsläckt warda.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#21:17|Job 21:&nbsp;17]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 31" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 035.jpg|band II, 31]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">Lycka och wälgång liknas här wid ljus och
eld. Ännu är det brukligt, att lampan eller
lyktan i österlänningens hydda är upphängd i
taket och slocknar den, så är lyktan öfwer
honom utsläckt. Då uppstår mörker, som här är
en bild af olycka, elände och bedröfwelse. Det
är denna falska lärosats Jobs wänner
fortfarande drifwa, att det alltid går de ogudaktiga
illa och de fromma wäl i denna werlden.
Bildad uttalar detta påstående ännu skarpare än
Eliphas och med mera bestämd tillämpning på
Job sjelf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:7">7</span>. Hans håfwors tillgångar skola
warda trånga; och hans anslag skall
fela honom;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Hans wäldiga steg skola warda
korta och hans anslag skall fela honom.</b>
Långa steg äro här en bild af kraft, lycka och
framgång, och Bildad påstår, att den
ogudaktiges makt och framgång nödwändigt blifwa
inskränkta, och att hans anslag måste slå fel
redan här i lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:8">8</span>. Ty han är med sina fötter förd i
snaran, och wandrar i nätet

<span style="font-size: 90%;">Snara och nät betyda den olycka och
motgång, hwaruti den ogudaktige genom sin egen
wandel störtar sig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:9">9</span>. En snara skall hålla hans häl;
och de törstige skola få fatt på honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#5:5|Job 5:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:10">10</span>. Hans snara är lagd på jorden;
och hans giller på hans stig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#6:25|Jer. 6:&nbsp;25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:11">11</span>. På alla sidor skola häftig
förfärelse förskräcka honom,* så att han icke
skall weta hwart ut han skall.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#15:21|Job 15:&nbsp;21]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#27:20|cap. 27:&nbsp;20]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#46:5|Jer. 46:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med dessa snaror och giller syftar Bildad på
den straffdom och det lidande, som kommit
öfwer Job såsom en snara, och som Bildad ansåg
såsom bewis på Jobs ogudaktighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:12">12</span>. Hunger skall blifwa hans håfwor;
och uselhet skall blifwa honom tillredd,
och hänga wid honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#15:23|Job 15:&nbsp;23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:13">13</span>. Hans huds starkhet skall förtärd
warda; och hans starkhet skall dödens
förste förtära.

<span style="font-size: 90%;">Hud åsyftar här hela kroppen, men med
särskildt afseende på Jobs sjukdom. Dödens
förste, d. ä.: den grufligaste sjukdom, den
förskräckligaste död.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:14">14</span>. Hans tröst* skall utrotas utur
hans hydda; och de skola drifwa honom
till förskräckelsens konung.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#8:13|Job 8:&nbsp;13,&nbsp;14]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#11:20|cap. 11:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#10:28|Ords. 10:&nbsp;28]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Förskräckelsens konung är döden och den, som
döden i wåld hafwer d. ä. djefwulen.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#2:14|Ebr. 2:&nbsp;14]]. '''De skola drifwa,''' grt.: '''det skall drifwa,'''
nemligen all trösts utrotande och gräslig
förtwiflan skall drifwa den ogudaktige till
förskräckelsens konung.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:15">15</span>. Uti hans hydda skall intet
blifwa: öfwer hans palats skall swafwel
strödt warda.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#19:24|1&nbsp;Mos. 19:&nbsp;24]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Swafwel är en bild af förödelse,
förbränning och förbannelse, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#29:23|5&nbsp;Mos. 29:&nbsp;23]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#34:9|Es. 34:&nbsp;9]]. Det synes att Bildad härmed syftar på
förstörelsen af Jobs hud och förebrår honom
denna olycka såsom en wälförtjent dom. [[#1|Cap. 1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:16">16</span>. Nedan till skola hans rötter
förtorkas, och ofwan uppå afskäras hans säd.

<span style="font-size: 90%;">Roten är familjfadren och säden äro barnen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:17">17</span>. Hans åminnelse skall förgås i
landet och skall intet namn hafwa på
gatan.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#109:13|Ps. 109:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#2:22|Ords. 2:&nbsp;22]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#10:7|cap. 10:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:18">18</span>. Han skall fördrifwen warda ifrån
ljuset i mörkret, och af jorden bortkastad warda.

<span style="color:#00F;" id=" 18:19">19</span>. Han skall inga barn hafwa, och
inga barnabarn i sitt folk: honom skall
ingen qwar blifwa i hans slägt.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#10:11|2&nbsp;Kon. 10:&nbsp;11]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#10:17|17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#21:11|Ps. 21:&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Af allt, hwad Jobs wänner kunde säga, war
säkert denna förebråelse mest sårande, att han
skulle med någon hemlig ogudaktighet hafwa
warit orsaken till sina barns död.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:20">20</span>. De, som efter honom komma,
skola gifwa sig öfwer hans dag; och
dem, som för honom äro, skall fruktan
uppå komma.

<span style="font-size: 90%;">De som warit före honom i werlden och
öfwerlefwa honom, såwäl som de yngre, som
komma efter honom, skola häpna och frukta för ett
sådant straff.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 18:21">21</span>. Detta är den orättfärdigas
boning; och detta är rummet till honom,
som intet wet af Gudi.

<span style="font-size: 90%;">Bildad har, såwäl som Jobs andra wänner,
uttalat många härliga, allmänna sanningar, men
genom den falska tillämpningen på Job särskilt
och på detta närwarande lifwet allena, blifwa
dessa sanningar förwandlade till kärlekslösa och
syndiga omdömen, som i Guds ord förbjudas.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#7:1|Matth. 7:&nbsp;1,&nbsp;2]].</span>

<center><span id="19"></span>
== 19. Capitel. ==

'''Job klagar sig öfwergifwen, Tröstas af uppståndelsen.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 19:1"></span>Job swarade, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 19:2">2</span>. Hwi plågen I dock min själ; och
döfwen mig neder med ord?

<span style="color:#00F;" id=" 19:3">3</span>. I hafwen nu i tio gånger hädat*
mig; och I skämmen eder icke, att I
så omdrifwen mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:20|Job 16:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:4">4</span>. Far jag will, så far jag mig will,

<span style="font-size: 90%;">'''Så far jag mig will,''' d. ä.: min
willfarelse blefwe min egen skada.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 32" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 036.jpg|band II, 32]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 19:5">5</span>. Men I upphäfwen eder
sannerligen emot mig; och straffen mig till
min smälek.

<span style="color:#00F;" id=" 19:6">6</span>. Märker dock en gång, att Gud
gör mig orätt; och hafwer inwefwat
mig uti sina garn.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Märker dock en gång, att Gud har
nedböjt mig och inwefwat mig</b> m. m. I
förskräckligt själsmörker och den djupaste ångest
talar nu Job på ett förunderligt, klagande
sätt emot Herrans styrelse. Det är ett mörker
åter under lagen, hwarifrån Job sedan blifwer,
genom Guds nåd, upplyftad till ett härligt
trosljus.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:7">7</span>. Si, om jag än ropar öfwer
öfwerwåld, så warder jag dock icke hörd:*
jag ropar, och här är ingen rätt.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#30:20|Job 30:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:8">8</span>. Han hafwer igentäpt min wäg,
att jag icke kan gå der fram; och
hafwer satt mörker uppå min stig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#23:17|Job 23:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:9">9</span>. Han hafwer uturklädt mig min
ära; och tagit kronan utaf mitt hufwud.

<span style="color:#00F;" id=" 19:10">10</span>. Han hafwer sönderbråkat mig
allt omkring, och låter mig gå; och
hafwer uppryckt mitt hopp såsom ett
träd.

<span style="color:#00F;" id=" 19:11">11</span>. Hans wrede hafwer förgrymmat
sig öfwer mig; och Han håller mig för
sin fiende.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:24|Job 13:&nbsp;24]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:9|cap. 16:&nbsp;9]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#33:10|cap. 33:&nbsp;10]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#2:5|Klagow. 2:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:12">12</span>. Hans krigsmän äro tillika komne,
och hafwa lagt sin wäg öfwer mig;
och hafwa lägrat sig allt omkring min
hydda.

<span style="font-size: 90%;">'''Hans krigsmän,''' d. ä. de plågor och
olyckor, som Gud sändt såsom härar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:13">13</span>. Han hafwer låtit komma mina
bröder långt ifrån mig; och mina kända
wänner äro mig främmande wordne.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#31:12|Ps. 31:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#38:12|Ps. 38:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:14">14</span>. Min nästa hafwer unddragit sig;
och mina wänner hafwa förgätit mig.

<span style="color:#00F;" id=" 19:15">15</span>. Mitt husfolk och mina
tjensteqwinnor hålla mig för främmande: jag
är worden okänd för deras ögon.

<span style="color:#00F;" id=" 19:16">16</span>. Jag ropade min tjenare, och han
swarade mig intet: jag måste bedja
honom med min egen mun.

<span style="color:#00F;" id=" 19:17">17</span>. Min hustru stygges wid min
anda: jag måste knekta* mitt lifs barn.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#11:19|Job 11:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Knekta,''' d. ä. bedja om medlidande.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:18">18</span>. Förakta ock så mig de unge barn;*
om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#30:1|Job 30:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:19">19</span>. Alla mina trogna wänner
hafwa styggelse wid mig; och de jag kär
hade, hafwa wändt sig emot mig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#41:10|Ps. 41:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#55:14|Ps. 55:&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#88:9|Ps. 88:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:20">20</span>. Mina ben låda wid min hud
och kött:* jag kan med huden icke skyla
mina tänder.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#30:30|Job 30:&nbsp;30]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#102:6|Ps. 102:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#4:8|Klagow. 4:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:21">21</span>. Förbarmer eder öfwer mig;
förbarmer eder öfwer mig, ju I mine
wänner: ty Guds hand hafwer kommit
wid mig.

<span style="color:#00F;" id=" 19:22">22</span>. Hwi förföljen I mig så wäl som
Gud; och kunnen af mitt kött icke mätte
warda?

<span style="font-size: 90%;">Den grämelse, I gören mig, bidrager till att
förtära mig, såsom om I förtärden mitt kött.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:23">23</span>. Ack att mitt tal måtte skrifwet
warda; ack! att det måtte uti en bok
satt warda;

<span style="color:#00F;" id=" 19:24">24</span>. Med en jernstyl* ingrafwet uti
bly; och till en ewig åminnelse hugget
i sten:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#17:1|Jer. 17:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här uppgår för Jobs själ ett klart ljus och
hans tal får nu en annan wändning. Redan i
det föregående (se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:19|cap. 16:&nbsp;19]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:21|21]], och
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#17:3|cap. 17:&nbsp;3]].) finna wi trons ljusblickar i Jobs tal, i
det han började åkalla Gud om hjelp och bedja
om Hans borgen inför Guds domstol. Men
här instrålar ett ännu klarare ljus i hans själ,
som han tydligt såg war en Guds Andas
ingifwelse och derföre önskade han, att hans ord
måtte blifwa outplånligt skrifna till wittnesbörd,
lärdom och tröst för samtida och för
efterkommande. Man hade på den tiden icke sådant
papper som nu, utan ett annat slag. Dessutom
skref man på åtskilliga ämnen. Sådan skrift,
som icke behöfde förwaras länge, skrefs i wax
på waxbestrukna taflor, men sådan skrift, som
skulle blifwa waraktig, skref man med jerngriffel
eller jernstyl på blyplåtar eller inristade den uti
sten, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#8:32|Jos. 8:&nbsp;32]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:25">25</span>. <b>Jag wet, att min förlossare
lefwer; och Han skall på sistone
uppwäcka mig af jorden:</b>

<span style="font-size: 90%;">Här börjar Jobs härliga trosbekännelse om
återlösningen och uppståndelsen, och man ser
tydligt, att denna tro berodde på
uppenbarelsens wisshet. Job säger: '''jag wet'''
([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Timoteus#1:12|2&nbsp;Tim. 1:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#11:1|Ebr. 11:&nbsp;1]].) att min förlossare (Goel, i
grt.) lefwer. Goel war den närmaste
blodsförwandt, som war förbunden att wara
blodhämnaren och lösensman, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#35|4&nbsp;Mos. 35]], och
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#3:24|Rom. 3:&nbsp;24]]. Blef någon utfattig, så skulle
lösensmannen åtaga sig hans sak; blef någon mördad, så
skulle lösensmannen hämnas hans blod. Ofta
kallas Gud sjelf Goel, förlossaren eller
återlösaren i förhållande till sitt återlösta folk.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#6:6|2&nbsp;Mos. 6:&nbsp;6]], och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#43:1|Es. 43:&nbsp;1]]. Då Cain hade
mördat Abel, så framträdde Gud sjelf såsom Abels
Goel. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#4:10|1&nbsp;Mos. 4:&nbsp;10]]. Ja, redan i paradiset,</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 33" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 037.jpg|band II, 33]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">då ormen åstadkommit det första stora mandråpet
och fört synden in i werlden, så utlofwades
qwinnans säd, såsom det andeligen mördade
menniskoslägtets Goel, såsom de fallnas hämnare,
förswarare och återlösare. Ingen Goel, som blott
war menniska, kunde motswara detta ords fulla
mening, ty en menniska kunde wäl wara sin
anförwandts blodhämnare och hämnas på
mördaren, men kunde icke återgifwa nytt lif åt den
döde, kunde icke återställa det utgjutna blodet och
godtgöra hwad som war brutet, Men den af
Gud sjelf utlofwade Goel, som Job här omtalar,
är icke blott wår blodhämnare, som
söndertrampar ormens hufwud, utan han gör den
andeligen mördade menniskan till ett Guds barn
genom ny födelse till nytt lif, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Galaterna#3:26|Gal. 3:&nbsp;26]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#1:3|1&nbsp;Pet. 1:&nbsp;3,&nbsp;4]], förlossar henne ifrån synd och död,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#20:28|Matth. 20:&nbsp;28]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:11|Rom. 8:&nbsp;11]], och återställer Guds
beläte, som genom synden är förloradt. Job
will således med dessa ord säga: Jag wet, att
den Goel, som skall återlösa mig, åtager sig min
sak och blifwer min förswarare, och att han skall
till slut uppstå på jorden, uppstå utur grafwen
med seger såsom dödens öfwerwinnas, göra
mig rättfärdig och frälsa mig från döden och
grafwen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:26">26</span>. <b>Och jag skall sedan med denna
min hud omklädd warda; och skall i
mitt kött få se Gud.*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#13:12|1&nbsp;Cor. 13:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Och sedan de förstört min hud,'''
(skall) '''detta''' (ske), <b>och från mitt kött skall jag
skåda Gud.</b> Nu har Job den fulla klarheten,
att han både skall få erfara den i Herrans
löften omtalade återlösningen ifrån synden, uppstå
i de rättfärdigas uppståndelse och få skåda Gud
och wara befriad från det swidande kött, som
maskar nu förstörde.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:27">27</span>. <b>Honom skall jag mig se; och
mina ögon skola skåda Honom,* och
ingen annan.</b> Mina njurar äro
upptärda uti mitt sköte.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#17:15|Ps. 17:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#3:2|1&nbsp;Joh. 3:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med stort eftertryck fortfar Job att bekänna:
'''Honom skall jag mig se,''' d. ä.: denne Goel
skall jag se till min wälfärd, mig till godo, skåda
honom sjelf med egna ögon och icke främmande,
d. ä.: icke såsom en främmande, utan såsom den
blodsförwandt, som han har återlöst. Den
tillsats, som följer på denna trosbekännelse, syftar
åter på Jobs lidande: <b>mina njurar äro
förtärde uti mitt sköte.</b> Dessa ord uttrycka Jobs
innerliga längtan efter den förlossning, som han
nu i tron skådade. Uppståndelsen är
återlösningens fulländning och står med återlösningen i
ett oupplösligt sammanhang. Till
fullkomligheten af en Goel, sådan som en trogen israelit
war förwissad skulle komma med högre
återlösningsmakt än någon lekamlig blodsförwandt,
hörde just detta, att han skulle kunna gifwa lif
igen åt sina döda blodsförwandter; ty det war
hufwudsakligen med afseende på döden han
kallades Goel, såsom återlösare och återställare till
nytt lif. Detta kunde ingen utom Han, som kom
såsom Goel från himmelen och gifwer werlden
lif. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#6:33|Joh. 6:&nbsp;33]]. Detta är icke det enda ställe,
hwaruti uppståndelsen i det Gamla Testamentet
omtalas, men här är uppståndelsen uttalad med
särdeles klarhet. Det är ganska lärorikt och
tröstande, att för den lidande Job, just efter det
förfärligare mörker, uppgick detta härliga ljus.
Det är just i lidandets och pröfningens dunklaste
natt den största klarheten födes hos Herrans
trogna, som längta efter Hans Andas ljus.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:28">28</span>. Ty I sägen: Huru skola wi
förfölja honom; och finna en sak emot
honom?

<span style="font-size: 90%;">'''Ty''' I sägen: '''om''' I sägen m. m.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 19:29">29</span>. Frukter eder för swärdet; förty
swärdet är en hämnd öfwer
missgerningar; på det I weta mågen, att näpst
är till.

<span style="font-size: 90%;">'''Så frukter eder''' m. m. Edra obarmhertiga
anklagelser emot mig äro inför den rättfärdige
Guden, som är min förswarare, eder tillräknade
såsom missgerningar och kunna icke blifwa
ostraffade.</span>

<center><span id="20"></span>
== 20. Capitel. ==

'''Zophar om ogudaktigas lycka, arghet.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 20:1"></span>Då swarade Zophar af Naema, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 20:2">2</span>. Deruppå måste jag swara, och kan
icke bida;

<span style="color:#00F;" id=" 20:3">3</span>. Och will gerna höra, ho mig det
straffa och lasta skall; ty mitt förstånds
ande skall swara för mig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#18:13|Ords. 18:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Zophar, den tredje af Jobs wänner,
uppträder med mera ytlighet och häftighet, än de twå
föregående. Jobs härliga trosbekännelse om
rättfärdiggörelse, frälsning och uppståndelse,
hwarigenom allt det dunkla i Guds skickelse med honom
skulle blifwa fullkomligt klart i det tillkommande
lifwet, kunde Zophar icke fatta, utan fäster sig
blott wid de sista klagoljuden i den lidande
mannens tal. Såsom det ofta händer med dem, som
äro häftiga, att de hafwa mycket förtroende till
sig sjelfwa, så lider äfwen Zophar af detta fel.
För sin häftighet har han ingen sådan ursäkt,
som den lidande Job, ty han hade inga plågor;
han hade bort tänka lugnt och hafwa medlidande
med Job, som led till själ och kropp.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:4">4</span>. <b>Wet du icke, att alltid så
tillgånget är; ifrån den tiden menniskorna
på jorden warit hafwa;</b>

<span style="color:#00F;" id=" 20:5">5</span>. <b>Att de ogudaktigas berömmelse
står icke länge; och skrymtares glädje
warar ett ögonblick?*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#37:36|Ps. 37:&nbsp;36]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:6">6</span>. Om hans höjd än räckte upp i
himmelen, och hans hufwud komme in
till skyn;

<span style="color:#00F;" id=" 20:7">7</span>. Så måste han dock på sistone
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 34" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 038.jpg|band II, 34]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>förgås såsom träck; så att de, som se uppå
honom, skola säga: Hwar är han?

<span style="color:#00F;" id=" 20:8">8</span>. Såsom en dröm förgår, så skall
han ej heller funnen warda; och såsom
en syn den om natten förswinner.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:20|Ps. 73:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:9">9</span>. Det öga, som honom sett hafwer,
det ser honom icke mer;* och hans rum
skall icke mer se honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#14:13|2&nbsp;Mos. 14:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:10">10</span>. Hans barn skola tigga gå, och
hans hand skall gifwa honom
wedermöda till lön.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Och hans händer måste återgifwa
hans egodelar,</b> d. ä.: Han måste gifwa ifrån
sig både det orättfångna godset och det, som han
med rätta eger, så att han blifwer utarmad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:11">11</span>. Hans ben skola umgälla hans
ungdoms synder; och skola lägga sig i
jorden med honom.

<span style="font-size: 90%;">D. ä.: hans synder skola följa honom i
grafwen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:12">12</span>. Om än ondskan smakar honom
wäl uti hans mun; skall hon dock fela
honom på hans tunga;

<span style="color:#00F;" id=" 20:13">13</span>. Hon skall warda förhållen, och
icke tillåten; och skall warda honom
förtagen i hans hals.

<span style="color:#00F;" id=" 20:14">14</span>. Hans mat skall förwända sig i
hans buk uti ormagalla.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#20:17|Ords. 20:&nbsp;17]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt. [[#20:12|v.&nbsp;12—14]]. <b>Om än ondskan smakar
honom wäl uti hans mun, och han gömmer
den under sin tunga, och skonar den, och icke
låter den fara, och behåller den i sin gom,
så förwandlar sig likwäl denna hans föda
i hans inelfwor och blifwer till ormagalla
uti hans inre.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:15">15</span>. De egodelar, som han uppswulgit
hafwer, måste han åter utspy; och Gud
skall drifwa dem utur hans buk.

<span style="font-size: 90%;">Med denna starka liknelse menas hastiga och
stora förluster, hwarigenom all lycka och sällhet
förloras.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:16">16</span>. Han skall suga huggormagalla;
och ormtunga skall dräpa honom.

<span style="font-size: 90%;">Härmed menas de allra bittraste lidanden,
som af synd och ogudaktighet förorsakas, hwilka
äro ormens, d. ä. djefwulens bett och styng.
Ormtunga är också en bild af onda menniskors
falska tungor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:17">17</span>. Han skall icke få se de strömmar
eller wattubäckar, som med honung och
smör flyta.

<span style="font-size: 90%;">'''Bäckar,''' d. ä.: öfweflöd, (på honung och
smör) är en bild af jordisk lycka och ymniga
tillgångar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:18">18</span>. Han skall arbeta, och icke nyttja
det; och hans egodelar skola warda
annars mans, så att han icke skall hafwa
hugnad utaf dem.

<span style="color:#00F;" id=" 20:19">19</span>. Förty han hafwer undertryckt och
öfwergifwit den fattige; han hafwer rifwit
till sig hus,* dem han icke byggt hafwer;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#5:8|Es. 5:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:20">20</span>. Ty hans buk kunde icke full
warda; och skall icke genom sina kosteliga
egodelar undkomma.

<span style="color:#00F;" id=" 20:21">21</span>. Af hans mat skall intet qwar
wara; derföre skola hans goda dagar
icke waraktige blifwa.

<span style="color:#00F;" id=" 20:22">22</span>. Om han än öfwerflödar, och
hafwer nog, skall honom dock likwäl ångest
ske; alla händers möda skall öfwer honom
komma.

<span style="font-size: 90%;">'''Alla händers möda,''' grt.: <b>alla eländas
händer,</b> d. ä. de olyckligas händer, som han
förtryckt hafwer, skola komma öfwer honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:23">23</span>. Hans buk skall honom en gång
full warda; och Han skall sända sin
wredes grymhet öfwer honom; Han skall
öfwer honom regna låta sin strid.

<span style="font-size: 90%;">För att fylla hans buk skall Gud sända
öfwer honom sin wredes glöd och för att mätta
hans girighet och lusta skall Gud sända öfwer
honom ett swafwelregn, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#19:24|1&nbsp;Mos. 19:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#11:6|Ps. 11:&nbsp;6]],
en wanlig bild af Herrans straffdomar, med
anledning af straffet öfwer Sodom och Gomorra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:24">24</span>. Han skall fly för jernharnesk; och
kopparbågen skall förjaga honom.

<span style="color:#00F;" id=" 20:25">25</span>. Ett draget swärd skall gå igenom
honom; och swärds blänkande, som
honom skall bittert warda, skall med
förskräckelse gå öfwer honom.

<span style="font-size: 90%;">Starka fiender skola förfölja och döda honom:
antingen obarmhertiga menniskor eller olyckor
och swåra plågor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:26">26</span>. Intet mörker är som honom skyla
må; en eld skall förtära honom, den icke
uppblåst är; och den som qwar blifwer
i hans hydda, honom skall illa gå.

<span style="font-size: 90%;">”En eld upptänd af Gud och icke uppblåst af
menniskor.” L. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#66:24|Es. 66:&nbsp;24]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:27">27</span>. Himmelen skall uppenbara hans
ondska; och jorden skall sätta sig upp
emot honom.

<span style="font-size: 90%;">Här sammanfattar Zophar summan af sin
framställning och påstår, att himmel och jord
skola förena sig om att straffa den ogudaktige och
uppenbara hans gerningar. Glödande torka,
storm och swafwelregn från himmelen och allt,
hwad ondt och skadligt är på jorden, måste
komma öfwer den ogudaktige, och härmed syftar
Zophar på Job.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 20:28">28</span>. Hans säd* i hans hus skall
bortförd warda, förspilld uti hans wredes
dag.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#21:17|Job 21:&nbsp;17]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 35" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 039.jpg|band II, 35]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 20:29">29</span>. Detta är en ogudaktig menniskas
lön när Gudi, och hans ords arf när
Gudi

<span style="font-size: 90%;">'''Hans ords arf,''' d. ä. lönen för hans
tankar, ord och gerningar, men här nämnes ordet
särskilt med afseende på Jobs tal, som för Jobs
wänner syntes wara så ogudaktigt. Om Zophar
gäller till en del detsamma, sam förut
anmärktes om Jobs twå öfriga wänner, att han
yttrade många wigtiga sanningar, men i orätt
sammanhang och med orätt tillämpning. Wi
kunna häraf lära, huru nödwändigt det är för
den kortsynta menniskan att bedja Gud om den
sanna rättfärdigheten och wisheten. Man kan
wara fullkomligt renlärig och likwäl så orätt
dela sanningens ord och så orätt tillämpa Lag
och Evangelium, att man dermed skadar istället
för att gagna sig sjelf och andra. Sanningen
är ett tweeggadt swärd, den dödar och gifwer
lif; anwändes den så, att den gamla menniskan
dödas och en ny menniska födes genom
sanningens ord ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#1:18|Jac. 1:&nbsp;18]]), så brukas den efter
Herrans wilja. Men tillämpas blott lagen på den
ångerfulle syndarens förkrossade hjerta, eller
Evangelium på den hårda, obotfärdiga syndaren,
så taga båda skada deraf, ehuru både Lagen och
Evangelium innehålla gudomlig sanning.</span>

<center><span id="21"></span>
== 21. Capitel. ==

'''Job om ogudaktigas timliga lycka, ewiga straff.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 21:1"></span>Job swarade, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 21:2">2</span>. Hörer dock till mina ord, och låter
säga eder:

<span style="color:#00F;" id=" 21:3">3</span>. Hafwer tålamod med mig, att jag
ock må tala;* och görer sedan spott af
mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#18:13|Ords. 18:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:4">4</span>. Mån jag handla med en menniska,
att min ande icke skulle härutinnan ångse
warda?

<span style="font-size: 90%;">Hade jag att göra blott med en menniska, så
behöfde jag ju icke hafwa sådan ångest som nu,
då jag har att göra med en allsmäktig Gud.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:5">5</span>. Wänder eder hit till mig, I
skolen förundra eder; och måsten lägga
handen på munnen.

<span style="color:#00F;" id=" 21:6">6</span>. När jag tänker der uppå, så
förskräckes jag och ett bäfwande kommer
uppå mitt kött.

<span style="font-size: 90%;">Då Job icke kunde begripa Herrans
hemlighetsfulla skickelse, emedan han icke kunde förstå
orsaken till och ändamålet med sitt lidande, så
plågades han nu äfwen af något twifwel på
Guds rättfärdighet, och dessa twifwel försatte
hans själ i den allra djupaste ångest och
förskräckelse. Så omwexlar ljus och mörker! Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:25|cap. 19:&nbsp;25]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:7">7</span>. <b>Hwi lefwa då de ogudaktige;
warda gamle och wäxa till i egodelar?*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:3|Ps. 73:&nbsp;3,&nbsp;[et]c]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#12:1|Jer. 12:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Habacuc#1:13|Hab. 1:&nbsp;13]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Malachi#3:13|Mal. 3:&nbsp;13,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="font-size: 90%;">För att wederlägga Zophars påstående, att
de fromma måste alltid blifwa lyckliga och de
ogudaktige alltid få sitt straff redan i detta
lifwet, framställer Job här twärtom de ogudaktigas
lycka i denna werlden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:8">8</span>. Deras säd är säker omkring dem;
och deras afföda är när dem.

<span style="color:#00F;" id=" 21:9">9</span>. Deras hus hafwer frid för
räddhåga; och Guds ris är icke öfwer dem.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:5|Ps. 73:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:10">10</span>. Deras oxe släpper man till, och
missgår icke; deras ko kalfwar, och är
icke ofruktsam.

<span style="color:#00F;" id=" 21:11">11</span>. Deras unga barn gå ut såsom
en hjord; och deras barn springa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#144:12|Ps. 144:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:12">12</span>. De fröjda sig med trummor och
harpor; och äro glade med pipande;

<span style="color:#00F;" id=" 21:13">13</span>. De warda gamle med goda
dagar; och förskräckas som nogast ett
ögonblick för helwetet.

<span style="font-size: 90%;">De lefwa i säkerhet och wälmåga och (grt.)
'''nederfara i ett ögonblick till helwetet.'''
Ingen timlig nöd, inga långa dödsqwal!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:14">14</span>. De dock säga till Gud: Gack bort
ifrån oss;* wi wilja icke weta af dina
wägar.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#22:17|Job 22:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:15">15</span>. Ho är den Allsmäktige, att wi
Honom tjena skole?* Eller hwad kan det
båta oss, om wi löpe emot Honom?†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#5:2|2&nbsp;Mos. 5:&nbsp;2]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Malachi#3:14|Mal. 3:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I dessa twå verser beskrifwer Job de
obotfärdigas innersta tankar och låter dem tala sina
hjertans rätta tungomål. Hwad kan det båta,
om wi löpa emot Honom, d. ä.: hwad kan det
gagna oss, om wi möta Honom, nemligen med
bön och åkallan. Detta kalla de med hån: <b>att
löpa emot Gud.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:16">16</span>. Men si, deras egodelar stå icke
uti deras händer; derföre skall de
ogudaktigas sinne wara långt ifrån mig!*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#22:18|Job 22:&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Så dömer Job om de ogudaktigas lycka.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:17">17</span>. Huru warder de ogudaktigas lykta
utsläckt?* Och deras förderf kommer
öfwer dem?† Han skall utskifta jämmer i
sin wrede.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#20:28|Job 20:&nbsp;28]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#13:9|Ords. 13:&nbsp;9]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#11:6|Ps. 11:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:18">18</span>. De skola warda såsom strå för
wädret, och såsom agnar, hwilka stormen
bortförer.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#1:4|Ps. 1:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#35:5|Ps. 35:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#29:5|Es. 29:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#13:3|Os. 13:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:19">19</span>. Gud förwarar åt hans barn
bedröfwelse; när Han skall löna honom,
då skall man förnimma det.

<span style="color:#00F;" id=" 21:20">20</span>. Hans ögon skola se hans förderf;
och af den Allsmäktiges wrede skall han
dricka.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#75:9|Ps. 75:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#25:15|Jer. 25:&nbsp;15,&nbsp;16]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 36" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 040.jpg|band II, 36]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 21:21">21</span>. Ty ho skall hafwa behag till hans
hus efter honom? Och hans månaders
tat skall näppeligen halft blifwa.

<span style="font-size: 90%;">I dessa verser anförer Job sina wänners
påstående om de ogudaktigas straff i detta lifwet
och kommer sedan med ännu skarpare
wederläggning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:22">22</span>. Ho will lära* Gud, den ock
dömer de höga?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#40:13|Es. 40:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#11:34|Rom. 11:&nbsp;34]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#2:16|1&nbsp;Cor. 2:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med sådana påståenden, som I hafwen gjort,
wiljen lära Gud, huru Han skulle styra
werlden. Det är eder mening, att det så borde wara,
men I kunnen ju se, att det icke så tillgår;
ty [et]c. [[#21:23|v.&nbsp;23]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:23">23</span>. Denne dör frisk och helbregda,
rik och säll.

<span style="color:#00F;" id=" 21:24">24</span>. Hans mjölkekar äro fulla med
mjölk, och hans ben warda fulla med
märg.

<span style="color:#00F;" id=" 21:25">25</span>. Men en annan dör med bedröfwad
själ; och hafwer aldrig ätit i glädje.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#5:16|Pred. 5:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:26">26</span>. Och de ligga tillhopa med
hwarannan i jorden, och maskar öfwertäcka
dem.

<span style="font-size: 90%;">Allt detta kunnen I se, att det sker, och detta
wederlägger edra meningar om Guds styrelse:
den är icke så klar, att edra ord hafwa trängt
till djupet af Guds underbara försyn.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:27">27</span>. Si, jag känner wäl edra tankar,
och edra wrånga anslag emot mig.

<span style="color:#00F;" id=" 21:28">28</span>. Ty I sägen: Hwar är förstens
hus? Och hwar äro hyddorna, der de
ogudaktige bodde?

<span style="font-size: 90%;">Dessa äro edra tankar emot mig: att jag
måste wara ogudaktig, emedan mitt hus blifwit
ödelagdt, likasom ogudaktigas hyddor stundom
blifwa ödelagda.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:29">29</span>. Talen I dock der om såsom meniga
folket? Och weten icke, hwad de
andras wäsende betyder.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Hafwen I icke härom frågat de
wägfarande och kännen I icke deras tecken?</b>
Med dessa frågor will Job säga sina wänner,
att de woro okunnige i de ting, som hwarje
wägfarande wisste, och som woro likaså wäl
bekanta, som wägfarande känna sina wägmärken.
Jobs wänner hade framställt sådana
kännemärken på fromma och ogudaktiga, som woro
stridande mot allmän erfarenhet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:30">30</span>. Ty den onde warder behållen
intill förderfwelsens dag; och intill
wredens dag blifwer han.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:18|Ps. 73:&nbsp;18,&nbsp;19]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#12:3|Jer. 12:&nbsp;3]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri andra Bref#2:9|2&nbsp;Pet. 2:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:31">31</span>. Ho will säga hwad han
förtjenar,* när man det utwärtes anser? Ho
will wedergälla honom hwad han gör?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#9:2|Pred. 9:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">När den onde, den ogudaktige är i makt och
anseende, såsom många förblifwa ända till sin
dödsdag, som för dem är wredens dag, ho will
säga hwad han förtjenar, då man ser på hans
timliga lycka? Efter eder mening skulle just
lyckan wara ett bewis på hans fromhet. Men
då man wet, att han är ogudaktig, ho skall
wedergälla honom? ty Gud gör det ju icke alltid i
detta lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:32">32</span>. Men han warder bortdragen till
grafwen; och man waktar efter honom
i högen.

<span style="font-size: 90%;">Han är icke blott lycklig här i lifwet, utan
han får också en hederlig begrafning; man
besöker hans graf med ärebetygelser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:33">33</span>. Bäckaslem behagar honom wäl;
och alla menniskor warda dragne efter
honom; och uppå dem, som för honom
warit hafwa, är intet tal.

<span style="font-size: 90%;">'''Bäckaslem behagar honom wäl,''' m. m.,
grt.: <b>Grafwens jordklimpar äro honom
söta,</b> d. ä. han hwilar lugnt, efter hwad hans
efterlefwande wänner mena.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 21:34">34</span>. Huru trösten I mig så fåfängt;
och edra swar finnas dock orätt?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:2|Job 16:&nbsp;2]].</span>

<center><span id="22"></span>
== 22. Capitel. ==

'''Eliphas förewiter, förmanar Job.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 22:1"></span>Då swarade Eliphas af Thema, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 22:2">2</span>. Menar du, att en man kan
liknas wid Gud? Eller någon är så klok,
att han kan likna sig wid Honom.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#11:7|Job 11:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Månne en man är Gudi nyttig?
Sig sjelf gagnar den, som är klok.</b> Job
hade i sitt tal yttrat ångestfulla twifwel om
Guds rättfärdighet, men framhållit Hans
allmakt. Eliphas frågar derföre: hwad skulle Gud
af menniskan hafwa för nytta? Kunde Gud af
menniskan hafwa någon nytta, så wore den tanke
möjlig, att Gud genom lidande kunde wilja
twinga menniskan att lyda Honom, men då nu
menniskan icke kan gagna Gud, emedan Han icke
behöfwer någon menniskas tjenst, så kunde Jobs
lidande, såsom Eliphas tänkte, icke förklaras på
något annat sätt, än så: att det war ett straff
för Jobs synder. Job hade genom erfarenhetsbewis
wederlagt sina wänners allmänna framställning
i denna sak. Wännerna gifwa icke
wika, utan de anwända sina förra meningar med
ökad skärpa på Jobs egen person.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:3">3</span>. Menar du, att det den
Allsmäktige behagar, att du räknar dig så from?
Eller hwad hjelper det Honom, om än
dina wägar utan brist woro?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#35:7|Job 35:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Äfwen om du wore rättfärdig och from, så
hade Gud intet gagn deraf, så att Han</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 37" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 041.jpg|band II, 37]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">derigenom wore skyldig, att swara på din klagan,
såsom du fordrar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:4">4</span>. Menar du Han fruktar att straffa
dig? Och gå till rätta med dig?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Skulle Han straffa dig för din
gudsfruktan och gå till rätta med dig?</b>
Så orimligt är ditt påstående och så oförnuftig
din begäran. Du påstår, att du är from och
att Gud straffar dig ändå, och du kallar
Honom till answar för hwad Han gör. Detta
anser nu Eliphas som ett fullt bewis på Jobs
ogudaktighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:5">5</span>. Ja, din ondska är fast stor; och
uppå din orättfärdighet är ingen ände.

<span style="color:#00F;" id=" 22:6">6</span>. Du hafwer tagit af din broder
pant* utan sak; du hafwer dragit
kläderna af de nakna.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#22:26|2&nbsp;Mos. 22:&nbsp;26]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#24:6|5&nbsp;Mos. 24:&nbsp;6]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#24:10|10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Eliphas börjar nu att uppräkna sådana
synder, som han förmodade, att Job hade begått,
Han beskyller honom isynnerhet för
obarmhertighet och wåldsamhet, och att han derigenom
ådragit sig detta straff af en rättfärdig Gud.
Wi se häraf, att redan på den tiden tänkte äfwen
menniskor, som icke hörde till Israels folk, på
den stora sanning, som blifwit ännu tydligare
framlagd i Nya Testamentet: <b>Dom utan
barmhertighet skall öfwergå honom, som
barmhertighet icke gjort hafwer.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#2:13|Jac. 2:&nbsp;13]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:7">7</span>. Du hafwer icke gifwit de trötta
watten att dricka; du hafwer nekat den
hungriga ditt bröd.

<span style="color:#00F;" id=" 22:8">8</span>. Du hafwer brukat wåld i landet,
och bodde deruti med stort prål.

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Och en mäktig man, honom hörer
landet till. och den ansedde må bo deruti.</b>
Efter denna grundsats har du, Job, handlat.
Så menar Eliphas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:9">9</span>. Enkor hafwer du låtit gå ohulpna;
och sönderbrutit de faderlösas armar.

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Sönderbrutna blefwo de faderlösas
armar,</b> d. ä. de faderlösas och wärnlösas lilla
förmåga blef qwäfd och deras mod och kraft
blefwo brutna, derigenom att du icke wille hjelpa
eller uppmuntra dem.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:10">10</span>. Derföre är du omwefwad med
snara; och fruktan hafwer dig hasteligen
försträckt;

<span style="color:#00F;" id=" 22:11">11</span>. Skulle du då icke se mörkret, och
wattufloden icke öfwertäcka dig?

<span style="font-size: 90%;">Ordagrannt: <b>Ser du icke mörkret och
wattufloden, som betäcker dig?</b> d. ä.: Är du så
förblindad, att du i det bedröfwelsens mörker
de floder af lidande, som öfwerskölja dig,
icke kan se en straffdom ifrån Herran för dina
synder?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:12">12</span>. Si, Gud är hög i himmelen; och
ser stjernorna uppe i höjden.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Är icke Gud högt uppe i
himmelen? Och se du på stjernorna deruppe, huru
höga de äro!</b> Huru kan då du wåga att wilja
gå till rätta med den Allrahögste!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:13">13</span>. Och du säger: Hwad wet Gud?
Skulle han kunna döma det i mörkret är?

<span style="font-size: 90%;">Då du nekar till din ogudaktighet, så säger
du dermed: hwad wet Gud? Skulle Han kunna
se mina fördolda synder?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:14">14</span>. Skyn skyler för Honom, och Han
ser intet; Han wandrar i himmelens
omgång.

<span style="font-size: 90%;">Du tänker, o Job, att skyn är ett täckelse för
Honom, och att Han icke kan se din syndaskuld,
emedan Han är upphöjd i himmelens krets.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:15">15</span>. Will du akta på werldens lopp,
der de orättfärdige uti gångne äro.

<span style="font-size: 90%;">Will du icke gifwa akt på werldens lopp och
huru de orättfärdige förgångne äro, såsom t. ex.
i syndafloden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:16">16</span>. Hwilka förgångne äro förr än tid
war; och wattnet hafwer bortsköljt
deras grund.

<span style="color:#00F;" id=" 22:17">17</span>. De som till Gud sade: Far ifrån
oss;* hwad skulle den Allsmäktige kunna
göra dem?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#21:14|Job 21:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:18">18</span>. Ändock Han uppfyllde deras hus
med egodelar; men de ogudaktiges råd
ware långt ifrån mig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#21:16|Job 21:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Eliphas upprepar till en del Jobs ord,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#21:14|cap. 21:&nbsp;14]], [[#21:16|16]], men wänder dem till sin fördel,
räknar Job bland de ogudaktiga och anser hans
förlust och lidande såsom bewis för sitt påstående.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:19">19</span>. De rättfärdige skola få det se, och
glädja sig;* och den oskyldige skall
bespotta dem.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:42|Ps. 107:&nbsp;42]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:20">20</span>. Deras wäsende skall förswinna;
och det qwar är af dem, skall elden
förtära.

<span style="color:#00F;" id=" 22:21">21</span>. Så förlika dig nu med Honom,
och haf frid; derutaf skall du hafwa
mycket godt.

<span style="font-size: 90%;">Låt försona dig med Gud, så skall du deraf
hafwa frid och mycket godt. Hittills hade Eliphas förehållit Job, att han war brottslig, nu
förmanar han honom till bättring.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:22">22</span>. Hör lagen utaf Hans mun; och
fatta Hans tal uti ditt hjerta.

<span style="color:#00F;" id=" 22:23">23</span>. Om du omwänder dig till den
Allsmäktige, så skall du uppbyggd warda;
och kasta det orätt är långt ifrån din
hydda;

<span style="color:#00F;" id=" 22:24">24</span>. Så skall Han gifwa guld igen för
stoft; och för sten gyllene bäckar.

<span style="color:#00F;" id=" 22:25">25</span>. Och du skall hafwa guld nog;
och silfwer skall dig med hopar tillfalla.

<span style="font-size: 90%;">Såsom Eliphas förut haft orätta tankar i
afseende på frommas och ogudaktigas
wedergällning i detta lifwet, så wågar han här att
gifwa Job stora förhoppningar om timlig lycka,</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 38" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 042.jpg|band II, 38]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">om han wille rätt omwända sig till Gud; men
denna förhoppning war likaså grundlös i sin
allmänna tillämpning, som wännernas
beskyllningar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:26">26</span>. Då skall du hafwa din lust i
den Allsmäktige; och upplyfta ditt
anlete till Gud;

<span style="color:#00F;" id=" 22:27">27</span>. Du skall bedja Honom, och Han
skall höra dig; och ditt löfte skall du
betala.

<span style="color:#00F;" id=" 22:28">28</span>. Ehwad du tager dig före, det
skall Han låta dig wäl afgå; och ljus
skall skina på dina wägar.

<span style="color:#00F;" id=" 22:29">29</span>. Förty de som sig ödmjuka, dem
upphöjer Han; och den som sina ögon
nederslår, han skall blifwa frälst;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#29:23|Ords. 29:&nbsp;23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#18:14|Luc. 18:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Af dessa evangeliska sanningar kan man
finna, att Eliphas hade mycken kunskap, så att
sanningens ljus på den tiden ingalunda war så
ringa, som man wanligtwis föreställer sig. Hade
dessa sanningar blifwit med mera kärlek och i
bättre sammanhang framställda för Job uti hans
lidande, så skulle de hafwa werkat hos honom
en ljuflig tröst.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 22:30">30</span>. Och den oskyldige skall hulpen
warda; för sina händers renhets* skull
skall han hulpen warda.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:25|Ps. 18:&nbsp;25]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Oaktadt en och annan evangelisk blick wisar
Eliphas dock, att han ännu saknar det rätta
ljuset. Hans mening är ännu, att den oskyldige
måste hjelpas för sin oskyldighets skull, eller för
en annans renhets skull. Om lag och
rättfärdighet känner Eliphas mången härlig sanning,
men om Guds oförtjenta, förlåtande och
rättfärdiggörande nåd för den utlofwade
Förlossarens skull har han ännu icke fått något rätt
ljus. Men ett sådant ljus uppgick för Job,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:25|cap. 19:&nbsp;25]].</span>

<center><span id="23"></span>
== 23. Capitel. ==

'''Job flyr till Guds dom, är otålig.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 23:1"></span>Job swarade, och sade;

<span style="color:#00F;" id=" 23:2">2</span>. Mitt tal blifwer ännu bedröfwadt;
min makt är swag för mitt suckandes
skull.

<span style="font-size: 90%;">'''Min makt är swag,''' grt: <b>Min hand är
tung,</b> d. ä. mitt lidande af Herrans hand är
tungt och förswåras genom suckande öfwer eder
orättwisa.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:3">3</span>. Ack! det jag wisste, huru jag skulle
finna Honom;* och komma till Hans
stol;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#3:21|1&nbsp;Joh. 3:&nbsp;21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:4">4</span>. Och sätta min rätt fram för
Honom; och uppfylla min mun med straff.

<span style="font-size: 90%;">I förtröstansfull öfwertygelse och wisshet om
Guds rättfärdighet och sin oskuld, beträffande
sina wänners beskyllningar, önskar Job ännu, att
Herren måtte uppenbara sig och slita twisten och
låta hans oskyldighet komma i dagen.</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Straff,''' grt: öfwertygelser, skäl, bewis.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:5">5</span>. Och förfara, hwad ord han mig
swara wille; och förnimma, hwad Han
mig sägande worde.

<span style="color:#00F;" id=" 23:6">6</span>. Will Han med stor makt träta med
mig? Han ställe sig icke så emot mig;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Skulle Han emot mig anwända sin
makt? Han skulle wända sig till mig.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:7">7</span>. Utan lägge mig före hwad likt är,
så will jag wäl winna min rätt.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Finge der en uppriktig förswara
sin sak hos Honom, så skulle jag alltid af
min domare blifwa frikänd.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:8">8</span>. Men går jag rätt framåt, så är
Han der icke; går jag tillbaka, så
warder jag honom icke warse.

<span style="color:#00F;" id=" 23:9">9</span>. Är Han på wenstra sidan, så
fattar jag Honom icke; förgömmer Han sig
på högra sidan, så ser jag Honom icke.

<span style="font-size: 90%;">Hwart jag wänder mig, så kan jag icke
synligen träffa Honom; ehuru Han är allestädes
närwarande, så är Han öfwerallt förborgad och
swarar mig intet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:10">10</span>. Men Han känner wäl min wäg;
Han försöke mig, så skall jag funnen
warda såsom guld;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#33:9|Job 33:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#17:3|Ps. 17:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:11">11</span>. Ty jag sätter min fot uppå Hans
själ; och håller Hans wäg, och wiker
icke deraf;

<span style="color:#00F;" id=" 23:12">12</span>. Och träder icke ifrån Hans
läppars bud; och bewarar Hans muns ord,
mer än jag skyldig är.

<span style="font-size: 90%;">'''Mer än jag skyldig är,''' grt.: <b>mer än min
stadga,</b> d. ä. mer än på min egen wilja aktar
jag på Hans muns ord.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:13">13</span>. Han är enig, ho will swara
Honom? Och Han gör allt som Han will.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#115:3|Ps. 115:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">”Gud är en, men den enes är ingen
medlare.” L. Hwilken längtan efter mera kunskap
om Förlossaren, såsom medlare inför Gud, hade
Job, isynnerhet i sin swåra pröfning!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:14">14</span>. Och om Han mig än
wedergäller, hwad jag förtjent hafwer, så står
ändå för Honom mycket tillbaka.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Hwad som öfwer mig är bestämdt
skall Han fullända, och mycket sådant som
detta har Han i sinnet.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 23:15">15</span>. Derföre är jag förskräckt för
Honom; och när jag det märker, så fruktar
jag mig för Honom.

<span style="color:#00F;" id=" 23:16">16</span>. Gud har gjort mitt hjerta
blödigt; och den Allsmäktige hafwer mig
förskräckt;

<span style="color:#00F;" id=" 23:17">17</span>. Ty mörkret wänder icke åter med
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 39" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 043.jpg|band II, 39]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>mig; och mörker will för mig icke bortgömdt warda.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:8|Job 19:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Mörkret är också här en bild af elände och
lidande. Swårt war Jobs kroppsliga lidande,
men säkert war hans själs qwal under den swåra
pröfningen ännu större, ty Gud fördolde för
honom nådens ljus, och satan fick pröfwa honom
både med kroppsliga plågor och pinsamma
twifwel och anfäktningar i själen. Men Job står
likwäl fast i sin gudsfruktan, han fruktar Herran och will icke öfwergifwa Honom.</span>

<center><span id="24"></span>
== 24. Capitel. ==

'''Ogudaktigas wälgång, tankar, straff.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 24:1"></span>Hwi skulle tiderna för den Allsmäktige
icke fördolde wara? Och de Honom
känna, se icke Hans dagar?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Hwarföre skulle icke tider''' (att straffa
de ogudaktiga) <b>hållas förborgade af den
Allsmäktige, så att de, som känna Honom,
icke se Hans dagar?</b> Jobs wänner hade
påstått, att man alltid får se de ogudaktigas straff
här i werlden, men Job wisar nu, att de hade
orätt, och åberopar sig den allmänna erfarenheten, att man icke ser, att det så tillgår. Om
sådana wedergällningstider, som I omtalen,
nödwändigt wore att wänta i detta lifwet,
hwarföre blifwa sådana tider af den
Allsmäktige så gömda, att äfwen de, som känna Herrans
wägar, icke alltid få se dessa Hans wedergällningsdagar? I kunnen ju se, hwad de ogudaktige göra, nemligen att [et]c. [[#24:2|v.&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:2">2</span>. De flytta råmärken;* de röfwa
bort hjorden, och föda honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#19:14|5&nbsp;Mos. 19:&nbsp;14]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#27:17|cap. 27:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#22:28|Ords. 22:&nbsp;28]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:3">3</span>. De drifwa bort de faderlösas åsna; och taga enkans oxe till pant.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#24:17|5&nbsp;Mos. 24:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:4">4</span>. De fattige måste wika för dem; och
de torftige i landet måste förgömma sig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#28:28|Ords. 28:&nbsp;28]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:5">5</span>. Si, wilddjuren i öknen gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de
skola bereda mat för ungarna.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Si, såsom wildåsnor i öknen, gå
de ut till sitt arbete, sökande efter rof;
wildmarken gifwer dem föda för deras barn.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:6">6</span>. De uppskära af den åker, som dem
icke tillhörer; och berga den wingård,
som de med orätt hafwa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#21:15|1&nbsp;Kon. 21:&nbsp;15,&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:7">7</span>. De nakna låta de ligga, och låta
dem intet öfwertäckelse i frosten, från
hwilka de deras kläder borttagit hafwa;

<span style="color:#00F;" id=" 24:8">8</span>. Så att de måste hålla sig i bergskrefwor, när en regnskur af bergen
faller neder uppå dem; efter de eljest ingen
råd hafwa.

<span style="font-size: 90%;">De fattige och förtryckte måste fly undan och
blifwa nakne och huswille.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:9">9</span>. De slita barnet ifrån bröstet, och
göra det faderlöst; och göra
menniskorna fattiga med pantande.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#24:10|5&nbsp;Mos. 24:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I det föregående har Job beskrifwit öknens
kringströfwande röfware, och nu wänder han
talet på de ogudaktiga och wåldsamma i städerna.
De rika taga barnen såsom pant för bröd och
göra dem till trälar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:10">10</span>. Den nakna låta de gå utan
kläder; och från de hungriga borttaga de
axen.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#19:9|3&nbsp;Mos. 19:&nbsp;9,&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt: ''''Hungrige bära deras kärfwar,''' de
fattige måste lida hunger under sitt arbete för
sina hårda förtryckare, äfwen då de inberga skörden, som skulle wara en glädjens tid.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:11">11</span>. De twinga dem till att göra olja
uppå deras qwarn; och trampa deras
pressar, och låta dem likwäl törsta.

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#25:4|5&nbsp;Mos. 25:&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:12">12</span>. De göra folket i staden suckande,* och de slagnas själar ropande; och
Gud straffar dem icke.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:4|Jac. 5:&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:13">13</span>. Derföre äro de affallne ifrån ljuset, och känna icke dess wäg, och wända
icke om till dess stigar igen.

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Desse äro ibland dem, som
sträfwa emot ljuset</b> m. m. De stå emot både
Guds ords ljus och samwetets ljus.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:14">14</span>. I lysningen står mördaren upp,
och dräper den fattige och torftige; och
om natten är hon som en tjuf.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#10:8|Ps. 10:&nbsp;8,&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den ogudaktige röfwar och mördar om
dagen och stjäl om natten. De orden fattige och
torftige hafwa ofta en bildlig betydelse, så att
dermed betecknas de ödmjuke och andeligen fattige, de stilla i landet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:15">15</span>. Horkarlens öga hafwer akt på
skymningen.* och säger: Mig ser intet
öga;† och han förtäcker sitt anlete.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#7:8|Ords. 7:&nbsp;8,&nbsp;9]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#10:11|Ps. 10:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#29:15|Es. 29:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Således få mördare, röfware, förtryckare,
tjufwar och äktenskapsbrytare ofta wara länge utan
straff, stundom intill döden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:16">16</span>. I mörkret bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med
hwarannan, och wilja icke weta af ljuset.

<span style="color:#00F;" id=" 24:17">17</span>. Ty om än morgonen kommer dem,
är det dem såsom ett mörker; förty han
förnimmer mörkrets förskräckelse.

<span style="font-size: 90%;">Här talar Job om sådana ogudaktiga, som
hafwa mindre mod än de förut beskrifne. Då
sådana menniskor få blifwa ostraffade, så måste
ju eder wedergällningslära wara falsk! Detta är
Jobs wederläggning.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 40" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 044.jpg|band II, 40]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 24:18">18</span>. Han '''far''' rätteligen åstad såsom
uppå ett watten*: hans håfwor warda
icke stora i landet; och han brukar icke
sin wingård.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#49:4|1&nbsp;Mos. 49:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nu anförer Job i denna och de tre följande
verserna sina wänners inkast, att sådana ogudaktigas lycka likwäl är ostadig, såsom om de
fore på watten, och att de hwarken kunna
blifwa rika, ej heller länge bruka sin wingård eller
sitt gods.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:19">19</span>. Helwetet tager bort dem, som
synda; såsom hetta och torka förtärer
snöwattnet bort.

<span style="color:#00F;" id=" 24:20">20</span>. De barmhertige skola förgäta
honom: hans lust warder full med mask;
man skall icke mer tänka uppå honom;
han skall sönderbruten warda såsom ett
ruttet träd.

<span style="font-size: 90%;">Sådant är edert påstående, men I kunnen
ju ofta se, att motsatsen inträffar, så att äfwen
de, som bedröfwa enkor och faderlösa, förblifwa
i denna werlden ostraffade.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:21">21</span>. Han hafwer bedröfwat den ensamma, som intet föder; och enkan
hafwer han intet godt gjort;

<span style="color:#00F;" id=" 24:22">22</span>. Och hafwer dragit de mäktiga
under  sig med sin kraft; när han står,
skall han icke wiss wara uppå sitt lif.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Och likwäl uppehåller Gud de
wåldsamma genom sin kraft, den
ogudaktige står upp igen, äfwen då han war
owiss om sitt lif</b> (nemligen från sjuksängen,
eller han räddas utur lifsfaror, såsom om Gud
hade om honom en särdeles wård).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:23">23</span>. Han gör sig sjelf en trygghet,
der han sig uppå förlåter; dock se Hans
ögon uppå deras handel.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Han''' (Gud) <b>gifwer dem säkerhet,
och de stödja sig derpå, under det Hans
ögon äro på deras</b> (de ogudaktigas) '''wandel,'''
d. ä. Gud ser dem wäl i deras onda wäsende,
men uppehåller dem ändå.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:24">24</span>. De äro en liten tid upphäfne;
men de warda om intet, och
undertryckte,* och taga en ända såsom all
ting; och såsom agnar på axen skola
de afslagne warda.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#37:35|Ps. 37:&nbsp;35,&nbsp;36]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Undertryckte,''' grt. '''de sjunka,''' nemligen i
döden. Detta anförer Job emot sina wänner
och wisar, att de hade orätt, då de påstått, att
timliga straff alltid måste komma öfwer ogudaktiga, och han säger dem, att många ogudaktige
äro lyckliga under hela den korta lifstiden, ända
till dess de nedsjunka i döden; och äfwen deras
död synes stundom wara likaså lugn och lätt,
som då ett sädesax afslås.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 24:25">25</span>. Är det icke så? Nu wäl, ho will
straffa mig för lögn, och göra mina ord
em intet?

<center><span id="25"></span>
== 25. Capitel. ==

'''Ingen ren för Gud.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 25:1"></span>Då swarade Bildad af Suah, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 25:2">2</span>. Är icke herrskap och fruktan när
Honom, hwilken frid gör ibland sina
högsta?

<span style="font-size: 90%;">Hos Gud är herrawälde (herrskap) och
Honom måste alla frukta. Han regerar och håller
frid och ordning äfwen bland de högsta af sina
skapade werk; Han styrer englahärarne, och himlens härar, solen, månen, stjernorna m. m.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 25:3">3</span>. Ho kan räkna hans krigsmän?*
Och öfwer hwem uppgår icke Hans ljus?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Daniel#7:10|Dan. 7:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Krigsmän,''' grt.: härar: alla stjernehärar
och alla Guds otaliga skapade wäsen. Solens
ljus, som lyser öfwer all werlden, är af Honom
skapadt, men Han är sjelf den ewiga solen för
alla ljusets andar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 25:4">4</span>. <b>Och huru kan en menniska rättfärdig wara för Gudi? Eller huru kan
en qwinnas barn rent wara?*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#4:17|Job 4:&nbsp;17,&nbsp;[et]c]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#15:14|cap. 15:&nbsp;14,&nbsp;[et]c]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#20:9|Ords. 20:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Hwar och en menniska är syndig och oren
inför den Helige och rättfärdige Guden. Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#4:17|cap. 4:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 25:5">5</span>. Si, månen skiner icke ännu; och
stjernorna äro ännu icke rena för Hans
ögon.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Si, ända upp till månan, den skiner
ju icke klart, och stjernorna äro icke rena för
Hans ögon.</b> De ljusaste, härligaste ting hafwa
icke något klart ljus inför Honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 25:6">6</span>. Huru mycket mindre en menniska,
den malen; och en menniskas barn, den
masken?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#7:6|Job 7:&nbsp;6]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#17:14|cap. 17:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I jemförelse med solen, månan och
stjernorna är den swaga, dödliga menniskan såsom
en mal eller mask, och huru skulle den kunnat
wara ren inför Gud och wåga att sätta sig upp
emot Honom!</span>

<span style="font-size: 90%;">Bildads tal är kort. Han kan icke swara
på Jobs kraftiga bewis, att deras påstående om
frommas lycka och ogudaktigas olycka i denna
werlden war ogrundadt, han måste med häpen,
tystnad erkänna det outransakliga i Herrans styrelse öfwer goda och onda menniskor. Bildad
påstår således blott, att Job hade talat för
djerft, såsom om han skulle kunna wara ren
och rättfärdig inför Gud, inför hwilken icke himlarne äro rena.</span>

<center><span id="26"></span>
== 26. Capitel. ==

'''Bildad straffas. Gud prisas.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 26:1"></span>Job swarade och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 26:2">2</span>. Hwem är du biståndig? Den som
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 41" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 045.jpg|band II, 41]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>ingen makt hafwer? Hjelper du honom,
som ingen starkhet hafwer i armen?

<span style="color:#00F;" id=" 26:3">3</span>. Hwem gifwer du råd? Den som
intet wet? Och du bär fram dina stora
gerningar?

<span style="font-size: 90%;">'''Dina stora gerningar,''' grt.: <b>din stora
insigt.</b> Job will härmed säga, att hans
wänners inbillade stora insigt för honom war en
wanmäktig tröst.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:4">4</span>. För hwem talar du? Och inför
hwem går anden ifrån dig?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Hwilkens ande är af dig utgången?'''
d. ä. Hwad för en ande är uti ditt tal? icke
den sanna kärlekens, barmhertighetens och
wishetens ande, icke Herrans ande, utan din egen
ande. Job håller nu ett härligt tal om
Herrans under i skapelsen, till swar på Bildads
ord, och will härmed bewisa, att den stora
hemligheten i Guds styrelse, hwarom de hade talat,
härmed icke kunde förklaras.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:5">5</span>. De Reser ängslas under
wattnen; och de som när dem bo.

<span style="font-size: 90%;">Job börjar sin beskrifning af Guds makt med
de nedersta djupen i skapelsen. De Reser, d. ä.
de aflidne ogudaktiga qwida i afgrunden. Djupt
under alla hafwets watten ända till dessa
nedersta djup sträcker sig Guds makt och blicken
af Hans allwetande öga, så att afgrundens
innewånare bäfwa af ångest för Honom. Ordet
Resar betyder ofta de aflidna ogudaktigas själar.
Emedan resarne woro så ogudaktige, att man
war wiss om deras fördömelse, så blef det
brukligt att med detta ord beteckna de aflidna
ogudaktiga i allmänhet, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#14:5|1&nbsp;Mos. 14:&nbsp;5]]. Refaim,
Refaiterna, woro en särskild jättelik stam, men
med samma ord betecknades sedan jättelika,
ogudaktiga och i wåldsamhet utmärkta hedniska
stammar i allmänhet. Särskildt torde wäl Job här
syfta på de ogudaktiga, som nedsjönko i
syndaflodens watten, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#6:4|1&nbsp;Mos. 6:&nbsp;4]], och på Sodoms
och Gomorrhas döda folk under det Döda
hafwet. De som när dem bo, grt.; (under
wattnen och) hwad deruti bor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:6">6</span>. Helwetet är bart för Honom och
förderfwet hafwer intet öfwertäckelse.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:8|Ps. 139:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#15:11|Ords. 15:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#4:13|Ebr. 4:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Helwetet,''' d. ä. afgrunden; '''Förderfwet,'''
d. ä. döden (och dödsboningen). [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#20:14|Uppb. 20:&nbsp;14]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#27:20|Ords. 27:&nbsp;20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:7">7</span>. Han sträcker ut* norden på intet;
och hänger jorden uppå intet.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:8|Job 9:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#104:2|Ps. 104:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#10:12|Jer. 10:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Jorden och alla himlakroppar swäfwa fritt i
werldsrymden, de hållas och föras genom
Herrans makt och hänga icke på någon ting. Det
nattliga himlahwalfwet med nordens alla
stjernor har Han utbredt på intet. I österlanden
hållas ofta samtal i de klara nätterna under
den sköna stjernhimmelen. Ett sådant samtal
synes detta hafwa warit. Huru mycket högre
war Jobs kunskap om himmel och jord än
Hinduernas berömda wishet kunnat fatta, hwilka
säga, att himlen är på ett högt berg (på Meru)
och att jorden hwilar på ryggen af en stor
sköldpadda! De, som tro, att menniskan utan
uppenbarelsens ljus genom blotta förnuftet hade
kunnat komma till den kännedom om skapelsens
och naturens under, hwaraf christenheten nu är
i besittning, kunde finna sitt misstag genom
denna jemförelse. De upplyftaste bland Greker och
Romare hade icke heller sådan kunskap som Job.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:8">8</span>. Wattnet samlar Han i sina skyar*;
och skyarna remna icke der under.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#135:7|Ps. 135:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Molnen innehålla tunga och stora
wattenmassor, men wattnet utgjutes icke strömwis,
utan kommer i droppar för att wattna jorden,
och äfwen detta hörer till Herrans under.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:9">9</span>. Han håller sin stol*; och
utbreder sin sky derföre.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#66:1|Es. 66:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Sin throns ansigte,''' d. ä. den synliga
himmelen inhöljer Han i skyar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:10">10</span>. Han hafwer satt ett mål* om
wattnet, in till dess ljus och mörker
blifwer ändadt.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:9|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#38:10|Job 38:&nbsp;10,&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:7|Ps. 33:&nbsp;7]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#104:9|Ps. 104:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#5:22|Jer. 5:&nbsp;22]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Han har bestämt wattnets gränser allt intill
ändan, då ljus och mörkers omskiftelse upphörer.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:11">11</span>. Himmelens stoder skälfwa, och
gifwa sig för Hans näpst.

<span style="font-size: 90%;">'''Himmelens stoder,''' d. ä. Himlens krafter. De
grundkrafter och grundlagar i skapelsen,
hwarigenom himmel och jord, himlakropparne och
skyarne hafwa sin närwarande skick. Wid starkt
åskwäder, i stormar och jordbäfningar m. m. är
det såsom om dessa grundkrafter bäfwade. Men
ännu större blir denna bäfwan, då den stora
förwandlingen nalkas. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#21:26|Luc. 21:&nbsp;26]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#12:27|Ebr. 12:&nbsp;27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:12">12</span>. För Hans kraft warder hafwet
hasteligen stormande; och för Hans
klokhet stillar sig hafwets höghet.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#51:15|Es. 51:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#31:35|Jer. 31:&nbsp;35]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:13">13</span>. På himmelen warder det klart
igenom Hans wäder; och Hans hand
drifwer bort hwalfisken.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Genom sin anda hafwer Han
beprydt himlarne, och Hans hand hafwer gjort
den slingrande ormen,</b> nemligen den stora
stjernbild i norr, som kallas draken. Under det
tindrande stjernehwalfwet wisar Job sina
wänner några bewis på Herrans stora makt och
nämner exempelwis den stjernbild, som kallades
ormen eller draken. Job började med att tala
om afgrunden och slutade med himlarymden,
samt wisade, att Herrans makt och majestät sträcker
sig öfwer allt. Ormen, som Job nämner, har
samma namn som ormen i paradiset.
Hedningarne i Babylon, bland hwilka
stjernwetenskapen idkades såsom en del af deras gudalära,
indelade stjernorna uti wissa bilder, åt hwilka
de gåfwo allahanda namn. Dessa namn skulle
för alltid i stjernskrift förwara minnet af wissa
märkwärdiga ting, personer eller händelser, eller
något af läran om deras afgudar. Ormen eller
draken fick sitt namn till minne af syndafallet.
De wisste, att den ormen war satan, men de
föreställde sig hans bild bland stjernorna</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 42" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 046.jpg|band II, 42]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#14:29|Es. 14:&nbsp;29]]). Då menniskan är bortwänd ifrån den
sanne Guden, så är hon alltid mer eller mindre
underkastad djefwulens makt och inflytelse, hon
har då på wisst sätt satan bland stjernorna,
såsom en ljusets engel. Apostelen kallar honom
denna werldens gud, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#4:4|2&nbsp;Cor. 4:&nbsp;4]], och säger oss,
att hwad hedningarne offra, det offra de åt
djeflarne och icke åt Gud. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#10:20|1&nbsp;Cor. 10:&nbsp;20]]. Ibland
hedningarne är det också mycket wanligt att
tillbedja djefwulen under hans eget namn, och ett
allmänt bruk är att tillbedja ormar. Allt detta
är en dyrkan åt den gamla ormen.
Rikswapnet i China och andra stora riken är en drake.
De gamle Perserne kallade satan Ahriman och
trodde, att han war ett sjelfständigt wäsende,
som icke war skapadt af ljusets Gud, utan ewig
och lika mäktig som den gode Guden. Då Job
säger till sina wänner, att Gud skapat den
stjernebild, som kallades ormen, så antyder han
dermed äfwen, att satan är ett af Gud skapadt,
fastän från Honom affallet wäsende
hwaröfwer Gud är oändeligt upphöjd i makt, så att
allting, både i himlarymderna och afgrunden
står under Hans wälde.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 26:14">14</span>. Si, alltså går det till med Hans
gerningar; men hwad besynnerligt hafwa
wi derutinnan hört? Ho kan förstå Hans
makts dunder?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Si, dessa äro yttre drag af
wägar, och hwilket ringa ljud hafwa wi
om Honom förnummit, och ho kan förstå
Hans starkhets dunder?</b> Såsom ett
hwiskande ljud i jemförelse med åskans dunder, så ringa
är wår kunskap om Gud i jemförelse med Hans
outransakliga wägar och Hans oändliga makt.</span>

<center><span id="27"></span>
== 27. Capitel. ==

'''Jobs samwete. Skrymtares hopp.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 27:1"></span>Och Job höll talet fram; hof upp sitt
ordspråk, och sade:

<span style="font-size: 90%;">Efter en tystnad och wäntan på hwad hans
wänner skulle swara, börjar Job åter att tala.
Hans wänner hade hwarken kunnat trösta
honom eller förklara Guds hemlighetsfulla skickelse
i de olyckor och lidanden, som öfwergingo Job.
De hade slutat ([[#25|cap. 25]]) med en förmaning till
ödmjukhet och framhållit Guds höghet och makt,
men detta hade ingenting att göra med den
hufwudfråga, hwarom nu talades. Derföre har
Job swarat med en högre beskrifning om Guds
härliga makt, men tillika wisat, att Han i sin
allmakt, såwäl som i sin styrelse, är för
menniskor outransaklig. [[#26:14|Cap. 26:&nbsp;14]]. Hans
wänner kunna nu icke swara honom, och Job håller
derföre ett tal, hwaruti han framlägger både
sin oskuld i afseende på wännernas beskyllning,
sin wisshet att han icke skall blifwa af det onda
öfwerwunnen, att synden alltid förer till straff
och elände och att han will eftersträfwa den
sanna wisheten, som han bekänner sig ännu icke
fullt hafwa funnit.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:2">2</span>. Så sannt som Gud lefwer,* den
mig min rätt förwägrar, och den
Allsmäktige, som min själ bedröfwar:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#45:23|Es. 45:&nbsp;23]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Den mig min rätt förwägrar,''' d. ä. som
dröjer att i min sak gifwa det utslag, hwarom
jag beder.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:3">3</span>. Så länge min ande i mig är,
och andedrägten af Gudi i min näsa är:

<span style="color:#00F;" id=" 27:4">4</span>. Mina läppar skola intet orätt
tala, och min tunga skall intet
bedrägeri för händer hafwa.

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#2:7|1&nbsp;Mos. 2:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:5">5</span>. Bort det ifrån mig, att jag skulle
gifwa eder rätt; intill dess min ände
kommer, skall jag icke wika ifrån min
fromhet:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#33:9|Job 33:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Skulle det blifwa sanning, som Jobs
wänner hade talat, så måste Job förneka sin
fromhet, och medgifwa, att han wore en skrymtare;
men detta will han för ingen del göra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:6">6</span>. Ifrån min rättfärdighet, som jag
håller, will jag icke gå: mitt samwete
gnager mig icke för alla mina lifsdagar.

<span style="color:#00F;" id=" 27:7">7</span>. Men min fiende warder funnen
ogudaktig; och min motståndare orättwis.

<span style="font-size: 90%;">Job will ingalunda förneka sin syndfullhet,
som han flera gånger bekänt, men bekräftar, att
han icke hade på sitt samwete sådan
ogudaktighet, som hans wänner beskyllde honom för.</span>

<span style="font-size: 90%;">De hade deruti gjort sig sjelfwa skyldige till
skrymteri och orättwisa, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#7:4|Matth. 7:&nbsp;4,&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:8">8</span>. Ty hwad är en skrymtares hopp,
att han så girig är; och Gud rycker
dock hans själ bort?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#16:26|Matth. 16:&nbsp;26]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#12:20|Luc. 12:&nbsp;20]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nu framställer också Job syndens alltid
bedröfliga följder, fastän de icke alltid komma i
denna werlden. ”Skrymtare kallas i denna bok
allestädes falska menniskor, såsom alle äro för
Gud, hwilka ingen tro hafwa.” L.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:9">9</span>. Menar du, att Gud skall höra
hans röst,* när ångest kommer honom
uppå?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:42|Ps. 18:&nbsp;42]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#28:9|Ords. 28:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#1:15|Es. 1:&nbsp;15]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#14:12|Jer. 14:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#8:18|Hes. 8:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Micha#3:4|Mich. 3:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#9:31|Joh. 9:&nbsp;31]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Om jag wore en sådan ogudaktig, som I
hafwen kallat mig, tron I, att min bön då så
lätt skulle blifwa hörd, som I hafwen sagt?
[[#22:21|Cap. 22:&nbsp;21]], [[#22:27|27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:10">10</span>. Huru kan han hafwa lust till
den Allsmäktige, och något åkalla honom.

<span style="font-size: 90%;">Skall skrymtaren så lätt kunna wända sig
med bön till Herran? Huru skulle den
ogudaktige af sig sjelf hafwa lust och kraft att åkalla
Gud? Job wisar här, att han wäl kände
menniskohjertat, och huru omöjligt det är för
syndaren att af egen kraft omwända sig till Herran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:11">11</span>. Jag will lära eder om Guds
hand; och hwad for den Allsmäktige
gäller, will jag icke dölja.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 43" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 047.jpg|band II, 43]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">Job inser, att hans wänner kunde missförstå
ett och annat i hans förra tal, såsom om han
twiflade på Guds rättfärdiga wedergällning
äfwen i det tillkommande, emedan han wisat, att
Gud icke alltid wedergäller hwar och en efter
hans gerningar i detta närwarande lifwet.
Derföre will han nu tydligare framlägga
denna sak.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:12">12</span>. Si, I hållen eder alle, att I
aren wise; hwi gifwen I då sådana
onyttiga ting före?

<span style="font-size: 90%;">'''Onyttiga ting,''' d. ä. ogrundade
framställningar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:13">13</span>. Detta är en ogudaktig menniskas
lön när Gudi; och de tyranners arf,
som de af den Allsmäktige få skola.

<span style="font-size: 90%;">Nu wisar Job, huru Gud wedergäller, då
det sker i denna werlden, nemligen så, att
syndens straff icke alltid kommer öfwer de
ogudaktige sjelfwa, utan öfwer barn och barnabarn
intill tredje och fjerde led.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:14">14</span>. Om han får många barn, så
skola de höra swärdet till;* och hans
afföda skall icke af bröd mätt warda.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#18:19|Job 18:&nbsp;19]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:15">15</span>. Hans återlefde skola i döden
begrafne warda; och hans enkor skola icke
gråta.

<span style="color:#00F;" id=" 27:16">16</span>. Om han samlar penningar
tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder
såsom ler:

<span style="color:#00F;" id=" 27:17">17</span>. Så skall han wäl tillreda det;
men den rättfärdige skall kläda sig
deruti, och den oskyldige skall utskifta
penningarna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#13:22|Ords. 13:&nbsp;22]]: [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#28:8|cap. 28:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#2:26|Pred. 2:&nbsp;26]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:18">18</span>. Han bygger sitt hus såsom en
spindel; såsom en waktare gör sig ett
skjul.

<span style="color:#00F;" id=" 27:19">19</span>. När den rike nedlägges, skall han
intet få med sig:* han skall upplåta
sina ögon, och finna intet.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#49:18|Ps. 49:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Timoteus#6:7|1&nbsp;Tim. 6:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:20">20</span>. Honom skall öfwerfalla
förskräckelse* såsom watten; om natten skall
stormwäder taga honom bort;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#15:21|Job 15:&nbsp;21]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#18:11|cap. 18:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:21">21</span>. Östanwäder skall föra honom
bort, att han skall förgås: och owäder
skall drifwa honom af hans rum.

<span style="font-size: 90%;">För den ogudaktige är döden såsom en
bortsköljande wattenflod, eller såsom en förskräcklig
stormwind. Hwarken olyckorna eller döden äro
förskräckliga för Guds barn.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 27:22">22</span>. Detta skall han låta komma
öfwer honom, och skall icke skona honom;
allt skall det gå honom ifrån handa.

<span style="color:#00F;" id=" 27:23">23</span>. Man skall klappa händer
tillhopa öfwer honom, och hwissla öfwer
honom, der han warit hafwer.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#11:20|Ords. 11:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#2:15|Klagow. 2:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den ogudaktiges minne lefwer icke i
wälsignelse bland hans efterkommande. Ofta
förskingras hastigt, hwad han förwärfwat, eller kommer
i fromma händer, [[#27:17|v.&nbsp;17]].</span>

<center><span id="28"></span>
== 28. Capitel. ==

'''Werldslig och Guds wishet.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 28:1"></span>Silfret hafwer sin gång, och guldet
sitt rum, der det werkas.

<span style="font-size: 90%;">'''Sin gång:''' sina ställen eller ådror i bergen,
hwarifrån det hemtas. '''Werkas,''' grt.: '''smältes.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:2">2</span>. Jern tager man utaf jorden; och
utaf stenar smälter man koppar:

<span style="font-size: 90%;">Att hemta silfwer och guld, jern och koppar
utur jordens djup och att utsmälta dessa metaller
utur stenen, hwaruti de äro blandade, dertill har
Gud gifwit menniskan förstånd, så att hon kan
det. Detta kunde man redan i Adams tid.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#4:22|1&nbsp;Mos. 4:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:3">3</span>. På mörkret warder ju en tid
ände; och finner ju någon på sistone det
fördolda.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Man öfwerwinner mörkret och
utforskar fullkomligt dunkelhetens och de mörka
djupens dolda sten</b> (nemligen för att finna
dessa metaller). ”Man gräfwer omsider så djupt,
att man finner det, som fördoldt ligger i
jordens mörker.” L.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:4">4</span>. Det springer ut en sådan bäck, att
de, som bo deromkring, icke kunna gå
deröfwer till fots: han warder
menniskorna allt för djup, och flyter sin kos.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Man bryter ett schakt långt ifrån
den boende: öfwergifna af foten hänga de
ned, långt ifrån menniskor swäfwa de.</b> Så
beskrifwer Job grufarbetares ställning i
grufwor, der de stundom måste fästa sig wid linor,
under det de uthugga malmen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:5">5</span>. Man får ock eld nedan utur
jorden; der dock ofwan till bröd wäxer.

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Af jorden wäxer bröd ofwantill
och inunder wändes den om såsom af eld.</b>
I grufwor ske så stora förändringar inne i
jorden, såsom om den utbrändes af eld, och dertill
begagnas elden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:6">6</span>. Man finner saphir på somliga rum;
och jordklimpar, der guld är uti.

<span style="font-size: 90%;">Med sådan framgång krönes den möda,
hwarmed menniskan söker efter jordens fördolda skatter.
Saphiren är en mycket dyrbar ljusblå ädelsten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:7">7</span>. Den stigen hafwer ingen fågel
kunnat; och intet gams öga sett:

<span style="font-size: 90%;">Den stigen, nemligen i grufworna. Gam är
en roffågel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:8">8</span>. De stolta barn hafwa icke trampat
honom; och intet lejon gångit deruppå.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 44" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 048.jpg|band II, 44]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">'''De stolta barn,''' grt.: '''stolthetens''' eller
modets '''barn,''' de djerfwaste bland rofdjuren. Inga
djur trampa grufwans dunkla stig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:9">9</span>. Bär man också handen på stenen;
och grafwer bergen omkull.

<span style="color:#00F;" id=" 28:10">10</span>. Man grafwer bäckar utur
hällebergen; och allt det kosteligt är ser ögat.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Man spränger gångar i bergen'''
m. m.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:11">11</span>. Man förtager strömmar wattnet;
och hafwer fram i ljuset det derutinnan
fördoldt är.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Strömmarnes drypande hindrar
man</b> (d. ä. wattenådrorna i grufworna tillstoppar
man) '''och framdrager det fördolda i ljuset.'''
De i jordens djup förborgade metallerna kan
menniskan uppsöka och framdraga, men månne
menniskan också kan finna den fördolda
wisheten? Framdragandet af de dyrbaraste jordiska
skatter utur jordens mörka djup har Job anfört
såsom exempel på de stora ting, som det
menskliga förståndet kan åstadkomma. Men wisheten,
som är en dyrbar, oförgänglig skatt, kan
menniskan icke genom eget förnuft och egen kraft och
egna forskningar uppleta.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:12">12</span>. Huru will man nu wishet finna;
och hwar är rummet till förståndighet?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Men wisheten, hwar finnes den?'''
m. m. Såsom wisheten beskrifwes [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8|Ords. 8]] och
på andra ställen menas dermed den himmelska
sanningen, såsom den meddelas genom gudomlig
uppenbarelse, och såsom Christus säger om sig
sjelf: Jag är '''Sanningen.''' Han kallas också
'''Ordet,''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#1:1|Joh. 1:&nbsp;1]], såsom Guds uttalade wishet,
den wishet, genom hwilken werlden blef skapad
([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:23|Ords. 8:&nbsp;23]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:31|31]]) och genom hwilken personliga
wishet werlden är återlöst.</span>

<span style="font-size: 90%;">Den återlösande wisheten gifwer det rätta
lifwet, såsom den säger om sig sjelf: <b>Den mig
finner, han finner lifwet och skall få behag
af Herranom, men den som syndar emot
mig, han skadar sin själ: Alla de mig hata,
de älska döden.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:35|Ords. 8:&nbsp;35,&nbsp;36]]. I denna
wishet är det sanna lifwet; ty den är sjelf
wägen till Gud, såsom Christus säger: <b>Jag är
wägen, sanningen och lifwet.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#14:6|Joh. 14:&nbsp;6]].
Om denna wishet hade Job genom Herrans
uppenbarelser en stor kunskap. Jobs wänner
hade talat mest efter sitt eget förnuft i förening
med en sådan kunskap om Gud, som man på
den tiden kunde hafwa; men de hade icke frågat
efter sanningen, den i det fördolda ligger och
den hemliga wisheten. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#51:8|Ps. 51:&nbsp;8]]. Till denna
wishet will nu Job wisa dem wägen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:13">13</span>. Ingen wet, hwar hon ligger;
och warder icke funnen uti de lefwandes
land.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Menniskan wet icke hennes wärde'''
m. m. Detta förklarar apostelen sålunda: <b>”Den
naturliga menniskan förnimmer intet af det
Guds Anda tillhörer.”</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#2:14|1&nbsp;Cor. 2:&nbsp;14]].
Wisheten är icke af jordiskt eller menskligt ursprung.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:14">14</span>. Afgrunden säger: Hon är icke i
mig; och hafwet säger: När mig är
hon icke.

<span style="font-size: 90%;">Hwarken i jordens innersta djup eller i
hafwet är denna skatt till finnandes.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:15">15</span>. Man kan icke gifwa der
penningar före; ej heller silfwer uppwäga till
att betala henne med.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#3:14|Ords. 3:&nbsp;14]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:11|cap. 8:&nbsp;11]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:19|19]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#16:16|cap. 16:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:16">16</span>. Hon räknas icke wid Ophiriskt
guld; eller wid kostelig onich och saphir.

<span style="color:#00F;" id=" 28:17">17</span>. Guld och diamant kan icke liknas
derwid; ej heller kan hon tillbytas för
gyllene klenodier.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#3:14|Ords. 3:&nbsp;14,&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:18">18</span>. Ramoth och Gabis aktar man
intet; hon är högre aktad än perlor.

<span style="font-size: 90%;">I [[#28:15|v.&nbsp;15,&nbsp;16,&nbsp;17]] har Job nämnt sådana
dyrbarheter, som finnas i jordens djup och i bergen,
och i [[#28:18|v.&nbsp;18]] nämner han äfwen sådana
dyrbarheter, som hemtas utur hafwet, nemligen perlor.
'''Ramoth:''' koraller. '''Gabis:''' krystall.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:19">19</span>. Topas af Ethiopien warder icke
lika skattad emot henne; och det renaste
guld gäller icke deremot.

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#28:17|2&nbsp;Mos. 28:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:20">20</span>. Hwadan kommer då wisheten;
och hwar är rummet till förståndigheten?

<span style="color:#00F;" id=" 28:21">21</span>. Hon är fördold för alla
lefwandes ögon; och öfwerskyld för fåglarna
under himmelen.

<span style="color:#00F;" id=" 28:22">22</span>. Fördömelsen och döden säga: Wi
hafwa med wåra öron hört hennes rykte.

<span style="font-size: 90%;">I [[#28:12|vers.&nbsp;12]] framställes frågan: hwar finnes
wisheten? Job har nu wisat, att man icke med
förståndets forskning kan finna wisheten, ej
heller köpa den med jordens dyrbaraste skatter.
Öfwer allt i skapelsen finnas spår af den
skapande och uppehållande gudomliga wisheten, men
i fördömelsen och i döden, nemligen bland de
döda, som äro förtappade, känna de den blott
såsom genom ett dunkelt rykte.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:23">23</span>. Gud wet wägen dertill, och
känner hennes rum.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#1:5|Jac. 1:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:24">24</span>. Förty Han ser jordens ända; och
skådar allt det under himmelen är.

<span style="color:#00F;" id=" 28:25">25</span>. Så att Han gifwer wädret sin
wigt; och wattnet sitt mått.

<span style="color:#00F;" id=" 28:26">26</span>. Då Han satte regnet ett mål
före; och tordönet och ljungelden sin
wäg:

<span style="color:#00F;" id=" 28:27">27</span>. Då såg Han henne, och räknade
henne; tillredde henne, och fann henne.

<span style="font-size: 90%;">Då Gud skapade werlden, hade Han wisheten
för ögonen, ty Han skapade allt genom den andre
Gudomspersonen: <b>genom Ordet. Då räknade
Han henne,</b> grt.: '''då uppenbarade Han henne,'''
(genom skapelsen); ty hela skapelsen wittnar om
oändlig wishet. '''Då tillredde Han henne,''' d. ä.
då '''framställde Han henne,''' på ett sådant sätt,
att den af skapade förnuftiga wäsen kan fattas,
nemligen i Skapelsen. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#1:20|Rom. 1:&nbsp;20]]. '''Då fann'''</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 45" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 049.jpg|band II, 45]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">'''Han henne,''' grt.: <b>Då framdrog Han henne
i ljuset,</b> då öppnade Han utwäg för menniskan
att lära känna henne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 28:28">28</span>. Och sade till menniskan: <b>Si
HERrans fruktan är wishet;* och
fly det onda är förståndighet.</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#111:10|Ps. 111:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#1:7|Ords. 1:&nbsp;7]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#9:10|cap. 9:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Hwar wisheten finnes, har Job wisat, och
här är wägen till wisheten, och Herren sjelf will
wisa menniskan denna wäg. Han sjelf säger till
menniskans hjerta dessa ord: ”Si, Herrans
fruktan är wishet” m. m. Menniskans
upplysning och omwändelse genom den Heliga
Andas nåd är den enda wägen till den himmelska
wisheten. Wisheten har menniskan då, när han
genom tron har Jesum i sitt hjerta och i
Honom är förenad med Gud. All annan wishet
är blott inbillning och mörker, och apostelen säger
om alla, som icke söka wisheten i Herrans ord:
<b>Då de höllo sig för wisa, äro de wordne
dårar.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#1:22|Rom. 1:&nbsp;22]]. Härmed har också Job
sagt sina tre wänner, hwad som i grunden
fattades dem. Dem fattades den wishet af
himmelen, som är anda och lif.</span>

<center><span id="29"></span>
== 29. Capitel. ==

'''Jobs wälstånds gerningar.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 29:1"></span>Och Job hof åter upp sitt ordspråk,
och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 29:2">2</span>. Ack! att jag wore såsom uti de
förra månader, uti de dagar då Gud
bewarade mig.

<span style="color:#00F;" id=" 29:3">3</span>. Då Hans lykta sken öfwer mitt
hufwud; och jag i mörkret gick wid Hans
ljus:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#112:4|Ps. 112:&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:4">4</span>. Såsom jag war i min ungdoms
tid, då Guds hemlighet war öfwer min
hydda.

<span style="font-size: 90%;">'''Herrens lykta''' ([[#29:3|v.&nbsp;3]]), d. ä. nådens ljus, i
ordet, i dagliga prof af Guds godhet samt i
wisshet om nådaståndet. Denna wishet är en
härlig och stärkande tröst äfwen under de
swåraste lidanden, så att man deruti har ett ljus
till och med i det förskräckligaste mörker af
olyckor, bedröfwelser och anfäktelser. <b>Guds
hemlighet</b> ([[#29:4|v.&nbsp;4]]), Guds nåd, som åstadkommer ett
<b>frimodigt, förtroligt trons umgänge med
Honom i nådaståndet.</b> En sådan andans
gemenskap med Gud är för de flesta menniskor en
hemlighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:5">5</span>. Då den Allsmäktige ännu med
mig war; och mina tjenare* allt
omkring mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:16|Job 19:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:6">6</span>. Då jag twådde min wäg uti smör;
och hälleberget utgöt mig oljofloder.

<span style="font-size: 90%;">Dessa uttryck äro en bildlig beskrifning af
timlig lycka och wälstånd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:7">7</span>. Då jag utgick till stadsporten; och
lät bereda mig mitt säte på gatan:

<span style="color:#00F;" id=" 29:8">8</span>. Då mig ynglingar sågo, och
undstungo sig; och de gamle uppstodo för
mig.

<span style="color:#00F;" id=" 29:9">9</span>. Då de öfwerste igenwände att tala,
och lade sin hand på sin mun.

<span style="color:#00F;" id=" 29:10">10</span>. Då förstarnas röst gömde sig
undan; och deras tunga lådde wid deras
gom:

<span style="color:#00F;" id=" 29:11">11</span>. Ty hwilkens öra mig hörde, den
prisade mig salig; och hwilkens öga mig
såg, den wittnade om mig.

<span style="color:#00F;" id=" 29:12">12</span>. Förty jag halp den fattiga, som
ropade; och den faderlösa, som ingen
hjelpare hade:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#72:12|Ps. 72:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#21:13|Ords. 21:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Jobs wänner hade beskyllt honom för
obarmhertighet, se [[#22:6|cap. 22:&nbsp;6]], [[#22:9|9]], men de hade icke
något exempel derpå, utan de trodde det, emedan
de icke ansågo det möjligt, att Gud eljest kunde
hafwa hemsökt Job med sådana lidanden;
derföre anförer Job, att hela hans föregående lif
kunde wederlägga dem.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:13">13</span>. Dens wälsignelse, som förgås skulle,
kom öfwer mig; och jag tröstade enkans
hjerta.

<span style="color:#00F;" id=" 29:14">14</span>. Rättfärdighet war min
klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel;
och min dom war min skrud.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#31:21|Job 31:&nbsp;21]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#59:17|Es. 59:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Efesierna#6:14|Eph. 6:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Rättfärdighet och rättwisa omgåfwo mig och
följde mig såsom kläderna på kroppen. '''Dom,'''
d. ä. rätt dom eller omdöme war min
hufwudbonad, den prydde mig, då jag satt i porten för
att döma.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:15">15</span>. Jag war den blindes öga, och
den haltes fot:

<span style="color:#00F;" id=" 29:16">16</span>. Jag war de fattigas fader: och
hwilken sak jag icke wisste, den
utfrågade jag.

<span style="color:#00F;" id=" 29:17">17</span>. Jag sönderslog den orättfärdiges
oxlatänder; och tog rofwet utur hans
tänder.

<span style="font-size: 90%;">Såsom en förste ibland sitt folk war Job
istånd att hjelpa många nödlidande, och hans
dom war alltid rättwis, då han afgjorde de mål,
som för honom framlades. Då han icke noga
kände målet, anställde han sträng ransakning, och
stod emot de wåldsammas orättwisa, glupskhet
och list. Oxlatänder och tänder afbilda snålhet
och obarmhertighet hos onda menniskor, som
liknas wid rofdjur.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:18">18</span>. Jag tänkte: Jag will dö uti mitt
näste; och göra mina dagar många
såsom sand.

<span style="font-size: 90%;">Sand är ett wanligt bildligt uttryck för att
beteckna en obestämd myckenhet. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#22:17|1&nbsp;Mos. 22:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:19">19</span>. Min säd gick upp af wätska; och
dagg blef öfwer min årswäxt:

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 46" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 050.jpg|band II, 46]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 29:20">20</span>. Min härlighet förnyade sig för
mig; och min båge förwandlade sig i
min hand.

<span style="font-size: 90%;">'''Förwandlade sig,''' d. ä. fick förökad kraft,
mitt anseende och min inflytelse woro i
tilltagande, såsom träd wid wattubäckar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:21">21</span>. De hörde mig, och tego; och
waktade uppå mitt råd.

<span style="color:#00F;" id=" 29:22">22</span>. Efter mina ord talade ingen mer;
och mitt tal dröp på dem.

<span style="font-size: 90%;">'''Dröp''' betyder, att Jobs tal i hans wälstånd
för folket war angenämt, såsom regnets
drypande på en torr mark.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:23">23</span>. De waktade på mig såsom på
regn; och uppgapade med munnen såsom
efter aftonregn.

<span style="font-size: 90%;">Såsom den försmäktande i öknen, der intet
watten finnes, begärligt öppnar munnen för att
wederqwickes af regndropparna, så war folket
begärligt efter Jobs wisa och rättwisa tal i hans
wälgångstid. '''Aftonregn,''' grt.: Serlaregn: det
regn, som faller om wåren mot skördetiden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:24">24</span>. Om jag log till dem, förläto de
sig icke deruppå; och tordes icke
bedröfwa mig.

<span style="font-size: 90%;">Då jag war wänlig mot dem, wågade de
likwäl icke att anse det som förtrolighet och att
blifwa närgångne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 29:25">25</span>. När jag wille komma till deras
handlingar, så måste jag sitta främst:
och bodde såsom en konung ibland
krigsfolk, då jag hugswalade dem, som
sorgfulle woro.

<span style="font-size: 90%;">I denna beskrifning om sitt förra anseende
wisar Job, att, oaktadt all förträfflighet,
sannfärdighet och uppriktighet, han likwäl behöfde
mera sjelfkännedom och förödmjukelse, och dertill
fördes han nu genom de swåra pröfningarna.</span>

<center><span id="30"></span>
== 30. Capitel. ==

'''Jobs föraktare och anfäktning.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 30:1"></span>Nu le de åt mig, som yngre äro än
jag; hwilkas fäder jag icke wille wyrdt
sätta ibland min hjords hundar:

<span style="font-size: 90%;">'''Wyrdt:''' hafwa bewärdigat att.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:2">2</span>. Hwilkas förmåga jag för intet höll;
de icke till ålders komma kunde.

<span style="font-size: 90%;">Nu förakta mig de odugligaste menniskor,
som jag icke ens skulle welat begagna såsom
herdars biträde till att wakta min boskap. Med
denna beskrifning om det pinsamma förakt, som
Job nu måste lida af de ringa, sedan hans lycka
hade wändt sig, bewisar han tillika, huru
otillförlitliga menniskors omdömen om hwarandra
äro, och att de flesta hedra eller förakta sin nästa
efter makt, stånd och rikedom mera, än efter
personens wärde, som wanligtwis i olyckan blifwer
misskändt. Att detta förakt war swidande för
den förstlige och i sin lyckas dagar så älskade och
ärade, men nu så djupt förödmjukade Job, är
lätt att begripa.

Grt. ([[#30:2|v.&nbsp;2]]): <b>Också deras händers förmåga;
hwartill gagnade den mig?</b> Mogen ålder war
för dem förlorad. Till arbete woro de oduglige
och äfwen i den mogna åldern utan förstånd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:3">3</span>. De som för hungers skull och
bekymmer ensamme flydde in i öknen;
nyligen förderfwade och elände wordne:

<span style="color:#00F;" id=" 30:4">4</span>. De som nässlor uppryckte omkring
buskarna; och enerötter war deras mat.

<span style="font-size: 90%;">'''Enerötter,''' rötterna af genistbusken, som äro
mycket bittra; men i yttersta nödfall af öknens
folk begagnas till nödbröd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:5">5</span>. Och då de dem uppryckte,
fröjdades de deröfwer såsom en tjuf.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Dem man utdrifwer ifrån samhället
och ropar emot dem, såsom emot tjufwar.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:6">6</span>. Wid de stygga bäckar bodde de;
uti jordkulor och bergskrefwor.

<span style="color:#00F;" id=" 30:7">7</span>. Emellan buskar ropade de; och
ibland tistlar församlade de sig:

<span style="color:#00F;" id=" 30:8">8</span>. De lösa och föraktade menniskors
barn; de, som ringast woro i landet.

<span style="font-size: 90%;">'''Woro,''' d. ä. '''äro.''' De som bo i wilda, djupa
dalar och i öknen bland törnebuskar och tistlar
och äro de ringaste af menniskor, de förakta
mig nu.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:9">9</span>. Nu är jag deras strängaspel
worden; och måste wara deras nymäre:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#17:6|Job 17:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#69:12|Ps. 69:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:14|Klagow. 3:&nbsp;14]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#3:63|63]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Nymäre,''' d. ä. saga. Jag är nu deras
'''taleämne''' och ett föremål för deras bespottelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:10">10</span>. De styggas* wid mig, och draga
sig långt ifrån mig; och spara icke att
spotta för mitt ansigte.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:19|Job 19:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Att spotta i någons närwaro anses i
Österlanden för den största skymf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:11">11</span>. Ty Han hafwer spänt min sena,
och hafwer ödmjukat mig; och lagt ett
betsel i munnen på mig.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ty Han hafwer upplöst min sena
och förödmjukat mig, och de lössläppa
tygeln inför mitt ansigte,</b> d. ä. Gud hafwer
upplöst min båges sena, Han har tagit ifrån
mig all makt att förswara mig, och
förödmjukat mig så, att de sämsta menniskor bortkasta
alla band af anständighet och aktning, de bewisa
mig '''otygladt''' förakt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:12">12</span>. På högra sidan, der jag
grönskades, satte de sig upp emot mig; och
stötte mina fötter bort, och gjorde en
wäg* öfwer mig, till att förderfwa mig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#51:23|Es. 51:&nbsp;23]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>På min högra sida framträder en
fräck ungdom, de bortstöta mina fötter och
göra en wäg till mig till att förderfwa mig</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:13">13</span>. De hafwa förspillt mina stigar;
det war dem så lätt att göra mig skada,
att de ingen hjelp behöfde dertill:

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 47" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 051.jpg|band II, 47]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">'''Förspillt,''' grt. '''förderfwat.''' De, som icke
kunna hjelpa sig sjelfwa, hafwa ändå förmåga
att utan någon hjelp hata och gräma mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:14">14</span>. De äro inkomne såsom genom
stora refwor; och äro utan ordan
infallne.

<span style="font-size: 90%;">'''Utan ordan,''' grt. '''med gny.''' Mina fiender
komma öfwer mig, såsom då en krigshär
bryter sig in genom stadsmuren och infaller med
storm.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:15">15</span>. Förskräckelse hafwer wändt sig
emot mig;* och såsom ett wäder förföljt
min frihet; och såsom en löpande sky
min helsa.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#23:15|Job 23:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom ett ilande moln är min wälfärd
förswunnen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:16">16</span>. Men nu utgjuter sig min själ
öfwer mig; och mina sorgedagar hafwa
fattat mig.

<span style="font-size: 90%;">Grt: '''Men nu försmälter i mig mitt hjerta'''
(af jemmer m. m.).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:17">17</span>. Om natten warda mina ben
allestäds igenomborrade; och de som mig
jaga, lägga sig icke till sofwa;

<span style="font-size: 90%;">Plågorna woro så häftiga, att de liksom
genomborrade märg och ben öfwerallt. <b>De som
mig jaga,</b> grt. '''mine frätare,''' d. ä. mina
frätande qwal hwila icke dag eller natt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:18">18</span>. Genom stor kraft warder jag
margalunda klädd; och de begjorda mig
dermed, såsom igenom min kjortels
hufwudsmog.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Genom stor makt förändrar sig min
klädnad; såsom med min klädnads</b> (lifrocks)
'''halsöppning omgjordar han mig.''' Genom
den wäldiga sjukdomen hade Herren omgifwit
honom med en skorpa af sår, såsom med en
klädnad, trång såsom halsöppningen på lifrocken.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:19">19</span>. Man hafwer trampat mig i träck;
och aktat mig lika emot stoft ock aska.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#7:6|Ps. 7:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:20">20</span>. Ropar jag till dig, så swarar
du mig intet;* går jag fram, så aktar
du mig icke.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#13:2|Ps. 13:&nbsp;2]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:21">21</span>. Du är mig förwänd till en
grufwelig; och drager ditt hat till mig med
din hands starkhet.

<span style="font-size: 90%;">Gud syntes nu för Job obewekligen sträng,
och de starka plågorna syntes honom wara
bewis, att Gud hatade honom. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#12:11|Ebr. 12:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:22">22</span>. Du lyfter mig upp, och låter mig
fara uppå wädret; och försmälter mig
krafteligen;

<span style="font-size: 90%;">Job jemförer sig med ett stoft, som upplyftes
och föres omkring af en windhwirfwel. Det,
som föres af en hwirfwel, bortföres och
förswinner. Så wäntade Job att snart i sitt
lidande, upplösas och bortföras i döden och blifwa
till stoft.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:23">23</span>. Ty jag wet, du öfwerantwardar
mig åt döden; der är det hus, som alla
lefwande förelagdt är.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#90:3|Ps. 90:&nbsp;3]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#9:27|Ebr. 9:&nbsp;27]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:24">24</span>. Dock räcker han icke sin hand ut
in i benhuset; och de warda ej ropande
öfwer sitt förderf.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Men uti förstörelsen må man då
icke uträcka handen, och i sin undergång får
man då icke klaga?</b> Detta säger Job med
afseende på wännernas förebråelse för hans klagan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:25">25</span>. Jag gret* ju uti den hårda
tiden, och min själ warkunnade sig öfwer
den fattiga.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#35:13|Ps. 35:&nbsp;13,&nbsp;14]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#12:15|Rom. 12:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Jag hade medlidande med de nödställda och
fattiga, men nu har ingen medlidande med mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:26">26</span>. Jag wäntade det goda, och det
onda kom; jag wäntade ljuset, och mörkret kom.

<span style="color:#00F;" id=" 30:27">27</span>. Mina inelfwor sjuda, och hålla
icke upp; mig är uppå kommen sorgetid.

<span style="font-size: 90%;">Inelfwornas sjudande uttrycker det
allradjupaste qwal.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:28">28</span>. Jag går bedröfwad, ändock jag
på ingen wredgas; jag står upp i
menigheten och ropar:

<span style="font-size: 90%;">Jag kan icke en gång afhålla mig från
klagorop, då menniskor äro omkring mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:29">29</span>. Jag är drakars broder, och
strutsfåglars stallbroder.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#102:7|Ps. 102:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Micha#1:8|Mich. 1:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Drakar,''' grt. schakaler. Schakalen är ett
wilddjur, större än en räf, men mindre än en
warg och har någon likhet med dessa djur. Den
finnes i Österlanden i myckenhet. Job jemförer
sin klagan med schakalens och strutsfågelns
ömkeliga skri, som likna klagoljud.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:30">30</span>. Min hud öfwer mig är swart
worden; och mina ben äro förtorkade af
hetta.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:20|Job 19:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#5:10|Klagow. 5:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 30:31">31</span>. Min harpa är worden en klagan;
och min pipa en gråt.

<center><span id="31"></span>
== 31. Capitel. ==

'''Job beropar sig på sin wandel.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 31:1"></span>Jag hafwer gjort ett förbund med mina
ögon, att jag icke skall sköta efter någon
jungfru;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#5:28|Matth. 5:&nbsp;28]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Sköta efter,''' d. ä. '''gifwa akt på.''' Till
swar på sina wänners beskyllningar framhåller
Job några drag af sin fromma wandel. I
[[#30:25|cap. 30:&nbsp;25]], nämner han sin wälgörenhet och ömhet,
mot fattiga; nu nämner han sin kyskhet, att han
alltid förbjudit sina ögon att ens åskåda någon
jungfru med en blick af lusta och ([[#31:9|v.&nbsp;9]]) att han
alltid haft afsky för äktenskapsbrott. Wi se
häraf, huru wäl den sanna sedelagen war känd af
begynnelsen äfwen ibland dem, som icke hörde
till Israels folk, och långt förr än de tio buden</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 48" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 052.jpg|band II, 48]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">blefwo gifna på Sinai. Då Job under sitt
lidande inför Herrans ansigte kan säga, huru han
fruktat att försynda sig med sina ögon, så wisar
han, huru ömt hans samwete war, och i denna
berömwärda sederenhet wisar sig Evangelii
skarpblick i lagens tolkning. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#5:28|Matth. 5:&nbsp;28]].
<b>Hwilken som ser på en qwinna till att begära
henne, han hafwer allaredan gjort hor med
henne i sitt hjerta.</b> Snart hafwa 4000 år
förflutit, sedan Job talade dessa ord, men månne
wår tids beskaffenhet wittnar om något stort
framskridande i allt det goda, sköna och ädla,
hwarom denna bok wittnar, att det fanns hos
de fromma i forntiden?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:2">2</span>. Men hwad gifwer mig Gud till
lön ofwan efter; och hwad arfwedel den
Allsmäktige af höjden?

<span style="font-size: 90%;">Om jag hade försyndat mig med otukt, så
wisste jag wäl, hwilken del, hwilket straff jag
(såsom ett arf) hade haft att wänta af Gud,
fastän jag war så mäktig, att icke menniskor
hade kunnat straffa mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:3">3</span>. Skulle icke heller den orättfärdige
hafwa den wedermödan; och en
ogerningsman sådan jemmer lida?

<span style="font-size: 90%;">Jag fruktade Herran, ty jag wet, att otukten,
såwäl som andra synder, är en orättfärdighet,
som medförer förderf och förkastelse ifrån Guds
ansigte.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:4">4</span>. Ser Han icke mina wägar, och
räknar alla mina gånger?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#16:9|2&nbsp;Chr. 16:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#34:21|Job 34:&nbsp;21]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#5:21|Ords. 5:&nbsp;21]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#15:3|cap. 15:&nbsp;3]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#32:19|Jer. 32:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job tager den allseende Guden till wittne på
sin wandel och sitt tal.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:5">5</span>. Hafwer jag wandrat i
fåfänglighet; eller min fot skyndat sig till
bedrägeri?

<span style="color:#00F;" id=" 31:6">6</span>. Man wäge mig på en rätt wåg,
så skall Gud förnimma min fromhet.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:18|Job 13:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:7">7</span>. Hafwer min gång wikit utaf
wägen, Och mitt hjerta efterföljt mina ögon,
och något lådat wid mina händer;

<span style="color:#00F;" id=" 31:8">8</span>. Så låt mig så, och en annan äte
det;* och min ätt warde utrotad.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Tredje Boken Mose#26:16|3&nbsp;Mos. 26:&nbsp;16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#28:38|5&nbsp;Mos. 28:&nbsp;38]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I dessa verser omtalar Job sin rättrådighet
och sin afsky för allt bedrägeri och all orätt,
och bedyrar sin utsaga med denna edliga
bekräftelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:9">9</span>. Hafwer mitt hjerta låtit sig draga
till qwinna; och hafwer waktat wid min
nästas dörr;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#24:15|Job 24:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#7:25|Ords. 7:&nbsp;25]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här betygar Job sin afsky för äktenskapsbrott,
och att han icke ens tillåtit sig att i hjertat hysa
någon lust eller dragning till en annans hustru
och ännu mindre att söka tillfälle till en sådan
syndig gerning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:10">10</span>. Så warde min hustru af en
annan skämd, och andra besofwe henne;

<span style="font-size: 90%;">Detta är en edlig bekräftelse såsom i [[#31:8|v.&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:11">11</span>. Ty det är en last och en
missgerning för domarena.

<span style="font-size: 90%;">Härwid hade jag icke blott haft att wänta
straff af Herran, utan äfwen mensklig hämnd.
Såsom furste hade Job icke haft någon
öfwerhet såsom domare öfwer sig, men lag och rätt
gällde mer än furstens person.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:12">12</span>. Ty det wore en eld, som
förtärer intill förderf, och all min tilldrägt
utrotade.

<span style="font-size: 90%;">'''Tilldrägt,''' d. ä. inkomst. Otuktssynden är
en eld, som förstör och förderfwar kropp och
själ, och den är äfwen såsom en brand i de
timliga egodelarne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:13">13</span>. Hafwer jag föraktat min tjenares
eller min tjenarinnas rätt, då de med
mig trätte?

<span style="color:#00F;" id=" 31:14">14</span>. Hwad wille jag göra, när Gud
reser sig upp? Och hwad wille jag
swara, när Han hemsöker?

<span style="font-size: 90%;">Emot tjenare och de ringa, som icke hade
någon makt, hade Job warit rättwis och mild,
wäl wetande, att han ock hade en Herra i
himmelen. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Kolosserna#4:1|Col. 4:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:15">15</span>. Hafwer ock icke Han gjort honom,
den mig i moderlifwet gjorde? Och
hafwer ju så wäl tillredt honom i lifwet.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:13|Ps. 139:&nbsp;13]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#139:15|15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#14:31|Ords. 14:&nbsp;31]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#17:5|cap. 17:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Herrans fruktan war alltså grundlagen för
Jobs hela umgängelse med sina medmenniskor
och för hans behandling af dem alla. Han tänkte
alltid på, att äfwen de woro skapade af Gud,
och att de woro menniskor, såwäl som han sjelf.
O, huru mycket hafwa många mäktiga, stolta,
sjelfwiska och känslolösa menniskor ännu i dag
att lära af den ömsinte och rättwisa fursten i
Österlanden, som här talar!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:16">16</span>. Hafwer jag de torftiga förnekat,
hwad de begärde; och låtit enkans ögon
försmäkta?

<span style="color:#00F;" id=" 31:17">17</span>. Hafwer jag ätit min beta allena,
att den faderlöse icke också hafwer ätit
deraf?

<span style="color:#00F;" id=" 31:18">18</span>. Ty ifrån min ungdom hafwer jag
hållit mig såsom en fader; och allt ifrån
mitt moderlif hafwer jag gerna
hugswalat.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>De faderlösa hafwa ifrån min
ungdom uppwäxt med mig, såsom hos en fader,
och ifrån min späda ålder har jag warit
enkans tröst.</b> Dessa verser äro swar på
wännernas förebråelse, [[#22:9|cap. 22:&nbsp;9]]. Job wisar
härmed tillika, att ömhet och barmhertighet emot
wärnlösa och behöfwande, såsom frukter af en
sann gudsfruktan, utgöra en nödwändig del af
en uppriktig fromhet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:19">19</span>. Hafwer jag någon sett förgås,
derföre att han icke hade kläder; och
låtit den fattiga gå oskyld?

<span style="color:#00F;" id=" 31:20">20</span>. Hafwa icke hans sidor wälsignat
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 49" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 053.jpg|band II, 49]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>mig, då han af mina lamms skinn wärmd
wardt?

<span style="font-size: 90%;">'''Sidor''' eller länder står här i stället för hela
kroppen. De fattiga hafwa wälsignat mig, ty
jag klädde dem med ullen af mina får.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:21">21</span>. Hafwer jag låtit komma min hand
wid den faderlösa, ändock jag såg mig
i porten makt hafwa;

<span style="color:#00F;" id=" 31:22">22</span>. Så falle mina skuldror ifrån mina
axlar, och min arm gånge sönder ifrån
läggen.

<span style="color:#00F;" id=" 31:23">23</span>. Ty jag fruktade Gud såsom en
olycka öfwer mig, och kunde Hans tunga
icke bära.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ty öfwer mig war fruktan för
förderf ifrån Herran, och för Hans majestät
förmådde jag intet.</b> Den rätta gudsfruktan
är en wida bättre och mäktigare lag, än alla
menskliga lagar, sedeläror och stadgar. En
sådan gudsfruktan bewarar den mäktige från
öfwermod och hårdhet, och den fattige och ringe
ifrån sjelfswåld, fräckhet, kryperi och falskhet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:24">24</span>. Hafwer jag satt guld till min
tröst, och sagt till guldklimpen: Du är
mitt hopp?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#62:11|Ps. 62:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Marci Evangelium#10:24|Marc. 10:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Timoteus#6:17|1&nbsp;Tim. 6:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:25">25</span>. Hafwer jag gladt mig, att jag
mycket egodelar hade, och min hand
allahanda förwärfwat hade?

<span style="font-size: 90%;">Icke blott girigheten war en synd i Jobs ögon,
utan också förtröstan på egodelarna. Utan att
wara girig och snål kan en menniska med själ
och hjerta wara fästad wid egodelarna och hafwa
dem till sin gud. Så widt det kommer an på
menniskor, är det till en stor del penningemakten,
som regerar i wår tid. Förloras egodelarne, så
äro många så olycklige och rådlöse, som om Gud
wore död, och många äro så angelägna att samla
mammon, som om ingen Gud i himmelen
funnes till, som kunde försörja barn och barnabarn.
Dessa behöfwa att lära känna den sanne Guden,
ty de känna Honom icke.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:26">26</span>. Hafwer jag sett på ljuset, då det
klarligen sken, och på månan, då han i
fyllo gick?

<span style="font-size: 90%;">I föregående verser har Job försäkrat, att
han icke haft mammon till sin gud, och nu
wisar han, att han icke heller fallit i det afguderi,
som redan på den tiden war wanligt, att
tillbedja solen och månan. Man tillbad den klara
morgonsolen och fullmånan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:27">27</span>. Hafwer mitt hjerta hemligen
låtit sig tälja i det sinnel, att min mun
skulle kyssa min hand?

<span style="font-size: 90%;">Himlakropparnes dyrkan bestod till en del
deruti, att man kysste handen och utsträckte den till
solen eller månan. Detta skulle wara en
kyllningskyss, hwarmed man wille erkänna
himlakropparne såsom gudar. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#2:12|Ps. 2:&nbsp;12]]. '''Tälja,'''
grt. '''bedraga,''' förföra.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:28">28</span>. Hwilket ock en missgerning är för
domarena; förty dermed hade jag nekat
Gud i höjden.

<span style="font-size: 90%;">Häraf se wi, att detta afguderi ännu icke hade
tagit öfwerhand, utan ansågs såsom ett affall
ifrån den sanna gudsdyrkan, ifrån den
uppenbarade sanningen, och såsom ett brott, hwilket i
somliga länder bestraffades af öfwerheten. Detta
är också ett bewis för denna boks höga ålder.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:29">29</span>. Hafwer jag gladt mig, när det
min fiende illa gick; och upphäfwit mig,
att olycka råkade uppå honom?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#24:18|Ords. 24:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:30">30</span>. Ty jag lät min mun icke synda,
så att han önskade hans själ en banna.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#5:44|Matth. 5:&nbsp;44]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#12:14|Rom. 12:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här wisar Job tydligen, att Herrans Ande i
hans hjerta hade upptändt det nya lif, som
åtföljes af Christi sinne: <b>Älsker edra owänner,
wälsigner dem, som eder banna, görer wäl
emot dem, som eder hata</b> m. m. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#5:44|Matth. 5:&nbsp;44]].
<b>Taler wäl om dem, som gå efter edert
argesta, taler wäl och önsker dem intet ondt.</b>
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#12:14|Rom. 12:&nbsp;14]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:31">31</span>. Hafwa icke de män i min hydda
måst säga: Ack! att wi icke måtte af
hans kött mättade warda.

<span style="font-size: 90%;">Jobs folk önskade, att de aldrig måtte få se
honom i någon olycka, äfwen om de deraf kunde
draga någon fördel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:32">32</span>. Ute måste den främmande icke
blifwa; utan den wägfarande lät jag
min dörr upp.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#13:2|Ebr. 13:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#4:9|1&nbsp;Pet. 4:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den sanna gästfriheten är en del af den
menniskokärlek, som är en trons frukt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:33">33</span>. Hafwer jag såsom en menniska
skylt mitt skalkhet, att jag skulle hemligen
fördölja min missgerning?

<span style="color:#00F;" id=" 31:34">34</span>. Hafwer jag grufwat mig för stora
hopen?* eller hafwer frändernas
föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla,
och gick icke ut genom dörren.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#23:2|2&nbsp;Mos. 23:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Hafwer den stora hopens förakt
mig förskräckt, så att jag blef stilla</b> m. m.?
Gjorde jag mig någonsin skyldig till en gerning,
som jag behöfde fördölja eller som kom mig att
blygas, så att jag icke för folket kunde frimodigt
wisa mitt ansigte?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:35">35</span>. Ho gifwer mig en förklarare, att
den Allsmägtige må höra mitt begär?
Att någon måtte skrifwa en bok om
min sak.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>O, att jag hade den, som wille höra
mig! här är min underskrift</b> (namnteckningen
under min förswarsskrift). <b>Måtte den
Allsmäktige swara mig och min anklagare
skrifwa en klagoskrift!</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:36">36</span>. Så wille jag taga henne uppå
mina axlar; och ombinda mig henne
såsom en krona.

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 50" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 054.jpg|band II, 50]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 31:37">37</span>. Jag wille förkunna talet på mina
gånger; och såsom en förste wille jag det
frambära.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Alla mina steg wille jag förkunna'''
m. m.: oförskräckt och frimodigt wille jag för
min wederpart framlägga hela min wandel i
ljuset.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:38">38</span>. Om min jord ropar emot mig,
och dess fåror alla tillika gråta;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Habacuc#2:11|Hab. 2:&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ingen torfwa jord eger jag med orätt och
ingen fåra har warit wittne till, att jag
förtryckt mina arbetare. Sjelfwa jorden och
fårorne tagas här till wittne och föreställas såsom
gråtande, då de se någon orätt begås, eller då
de bearbetas af förtrycktas händer och fuktas af
be fattigas tårar. Jorden gömmer dessa tårar
och framhafwer dem såsom wittnen inför
Honom, som allting ser.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 31:39">39</span>. Hafwer jag dess frukt obetalad
ätit; och gjort åkermännernas lefwerne
tungt:

<span style="color:#00F;" id=" 31:40">40</span>. Så wäxe mig tistel för hwete;
och törne för bjugg. En ända hafwa
Jobs ord.

<span style="font-size: 90%;">Dessa ord äro också en edlig bekräftelse såsom
i [[#31:8|v.&nbsp;8]], [[#31:10|10]].</span>

<center><span id="32"></span>
== 32. Capitel. ==

'''Elihu inbillade klokhet.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 32:1"></span>Då wände de tre män åter att swara
Job, efter han höll sig rättfärdig.

<span style="color:#00F;" id=" 32:2">2</span>. Men Elihu, Baracheels son af
Bus af Rams slägte, wardt wred uppå
Job, att han höll sin själ rättfärdigare
än Gud.

<span style="font-size: 90%;">Nu uppträder Elihu och försöker att blifwa
skiljedomare. Bus war hans fädernesland, som
fått sitt namn af Abrahams brorson.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#22:21|1&nbsp;Mos. 22:&nbsp;21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:3">3</span>. Och wardt han wred uppå de tre
hans wänner, att de intet swar funno,
och dock fördömde Job.

<span style="font-size: 90%;">Härmed är nu uttryckligen wisadt, att alla
tre Jobs wänner, som talat, hade haft orätt.
Då Job framlade för dem sin fromma wandel,
så kunde de icke motsäga honom. Härmed är
tillika wisadt, att de hade utgått ifrån en falsk
synpunkt, då de hade påstått, att redan i denna
werlden ogudaktighet alltid måste bestraffas och
fromhet alltid belönas, och att, då en from
menniska lider, dessa lidanden skulle wara ett bewis,
att hemliga synder och inre ogudaktighet wore
orsaken dertill.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:4">4</span>. Ty Elihu hade bidat, så länge de
hade talat med Job, efter de woro äldre
än han;

<span style="color:#00F;" id=" 32:5">5</span>. Derföre, då han såg, att intet swar
war i de tre mäns mun, wardt han wred.

<span style="color:#00F;" id=" 32:6">6</span>. Och så swarade Elihu, Baracheels
son af Bus, och sade: Jag är ung, och
I ären gamle, derföre hafwer jag skytt
och fruktat bewisa min konst på eder.

<span style="color:#00F;" id=" 32:7">7</span>. Jag tänkte, låt åren tala; och
åldren* bewisa wishet.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#12:12|Job 12:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:8">8</span>. Men anden är i menniskan, och
den Allsmäktiges Ande gör henne förståndig.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#38:36|Job 38:&nbsp;36]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#2:6|Ords. 2:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#2:26|Pred. 2:&nbsp;26]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Daniel#1:17|Dan. 1:&nbsp;17]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Daniel#2:21|cap. 2:&nbsp;21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">En menniskas förstånd eller wishet beror icke
på ålder och stånd, utan på den ande, Gud
genom skapelsen gifwit henne, och ännu mera
derpå, huruwida hon genom nådens Ande blifwit
delaktig af den himmelska wisheten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:9">9</span>. Mästarena äro icke de wisaste; och
de gamle förstå icke hwad rätt är.

<span style="font-size: 90%;">De, som innehafwa mästares ställning, namn
och anseende, äro likwäl icke alltid de wisaste.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:10">10</span>. Derföre will jag ock tala, hör
härtill; jag will ock bewisa* min konst.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#9:23|Jer. 9:&nbsp;23]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Konst,''' grt. '''kunskap.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:11">11</span>. Si, jag hafwer bidat, medan I
talat hafwen; jag hafwer gifwit akt på
edert förstånd, till dess I hafwen gjort
en ända på edert tal;

<span style="color:#00F;" id=" 32:12">12</span>. Och jag hafwer haft akt uppå
eder; och si, ingen är ibland eder, som
Job straffa eller till hans ord swara kan.

<span style="color:#00F;" id=" 32:13">13</span>. I mågen tilläfwentyrs säga: Wi
hafwa drabbat på wisheten, att Gud
hafwer bortkastat honom, och ingen
annan.

<span style="font-size: 90%;">Jobs wänner hade påstått, att hans lidanden
woro bewis, att han af Herren war förkastad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:14">14</span>. Det talet gör mig icke fyllest; jag
will intet swara honom, efter som I
taladen.

<span style="font-size: 90%;">Elihu kunde icke gilla hwad Jobs wänner
hade talat.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:15">15</span>. Ack! de uppgifwas, och kunna
intet mer swara; de kunna intet mer tala.

<span style="color:#00F;" id=" 32:16">16</span>. Efter jag nu bidat hafwer, och
de kunna intet tala; förty de stå tyste,
och swara intet mer;

<span style="color:#00F;" id=" 32:17">17</span>. Will jag dock swara min part,
och bewisa min konst:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#27:2|Ords. 27:&nbsp;2]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#27:21|21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Se [[#32:10|v.&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:18">18</span>. Ty jag är så full med ord, att
min ande ängslas i min buk.

<span style="color:#00F;" id=" 32:19">19</span>. Si, min buk är såsom must, den
tilltäppt är, hwilken nya fat sönderslår;

<span style="font-size: 90%;">Elihu liknar sin åstundan att uttala sina
tankar wid en legel, som, uppfylld af nytt jäsande</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 51" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 055.jpg|band II, 51]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">win, wore nära att söndersprängas. Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#9:17|Matth. 9:&nbsp;17]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:20">20</span>. Jag måste tala, att jag må få
andas; jag måste upplycka mina läppar
och swara;

<span style="color:#00F;" id=" 32:21">21</span>. Jag will på ingens person se,
och ingen menniska till wiljes tala;

<span style="font-size: 90%;">Elihu försäkrar, att han will bemöda sig att
framställa sanningen rätt, hwarken till fördel för
Job eller för de wänner, som hade talat.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 32:22">22</span>. Förty jag wet icke, om jag så
gjorde, om min Skapare innan en kort
tid mig borttagande worde.

<span style="font-size: 90%;">Dessa ord wisa oss, huru Elihu ledes och
uppfylles af en sann gudsfruktan, och att denna
inledning till hans tal, som wid första påseendet
kunde synas wittna om egenkärlek, icke får
wilseleda oss. Den wisar blott, huru hans tålamod
hade blifwit pröfwadt under de långa samtalen
emellan Job och hans wänner, hwaruti han
tyckte, att alla hade orätt; men att en skyldig
aktning för de äldre fordrade hans tystnad.</span>

<center><span id="33"></span>
== 33. Capitel. ==

'''Job förmanas att betänka plågors orsak.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 33:1"></span>Hör dock, Job, mitt tal; och gif akt på
alla mina ord:

<span style="color:#00F;" id=" 33:2">2</span>. Si, jag låter min mun upp, och
min tunga skall tala i min mun;

<span style="color:#00F;" id=" 33:3">3</span>. Mitt hjerta skall tala rätt; och
mina läppar skola säga ett rent förstånd.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Efter mitt hjertas uppriktighet äro
mina ord, och hwad jag wet skola mina
läppar rent uttala.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:4">4</span>. Guds Ande hafwer gjort mig;
och den Allsmäktiges Ande hafwer
gifwit mig lif.

<span style="font-size: 90%;">Förakta mig icke för min ungdoms skull, utan
gif akt uppå, huruwida Guds Anda gifwit mig
wishet, Han som har skapat mig och gifwit mig
lifwet. Elihu nämner den Helige Ande såsom
den Gudomspersonen, af hwilken själens
beskaffenhet och utrustning närmast beror, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#2:7|1&nbsp;Mos. 2:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#3:5|Joh. 3:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:5">5</span>. Kan du, så swara mig; kom fram
jemte mig.

<span style="color:#00F;" id=" 33:6">6</span>. Si, jag hörer Gudi till, såsom du
säger; och utaf jord är jag också gjord;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#2:7|1&nbsp;Mos. 2:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#12:7|Pred. 12:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Si, jag är inför Gud lika med dig,
också jag är skapad af jord.</b> Job hade
klagat, att Gud handlade med honom mera efter
sin öfwermakt, och att Job derföre icke kunde
tala om sin rätt, ehuru han tyckte sig lida orätt,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:15|cap. 9:&nbsp;15]]. Elihu will nu wisa, att Jobs tal
kunde wederläggas med blotta skäl, utan makt
och majestät.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:7">7</span>. Dock du torf icke förfäras för
mig; och min hand skall icke wara dig
för swår.

<span style="font-size: 90%;">Se [[#13:21|cap. 13:&nbsp;21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Du torf icke:''' du behöfwer icke.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:8">8</span>. Du hafwer talat för mina öron;
dina ords röst måste jag höra.

<span style="color:#00F;" id=" 33:9">9</span>. Jag är ren och utan all last;
oskyldig, och hafwer ingen synd;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:17|Job 16:&nbsp;17]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#23:10|cap. 23:&nbsp;10]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#27:5|cap. 27:&nbsp;5,&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:10">10</span>. Si, han hafwer funnit en sak
emot mig, derföre håller han mig för
sin fiende.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:24|Job 13:&nbsp;24]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#16:9|cap. 16:&nbsp;9]]: [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#19:11|cap. 19:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:11">11</span>. Han hafwer satt min fot i
stocken och förwarat alla mina wägar,*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:27|Job 13:&nbsp;27]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Allt detta upptager nu Elihu utur Jobs tal,
för att derpå grunda sin wederläggning och
tillrättawisning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:12">12</span>. Si, rätt derutaf besluter jag emot
dig, att du icke är rättfärdig; ty Gud
är mer än en menniska.

<span style="font-size: 90%;">Det är en orättfärdighet, att du wågat att
så framställa din sak inför den Helige och
Allsmäktige Guden, som är så mycket högre än en
menniska. Det är orätt, att du wågat fordra,
att Han skulle swara dig; du borde ödmjukt
underkasta dig och wara wiss om, att Han gör både
rätt och wäl uti allt hwad Han gör.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:13">13</span>. Hwi will du träta med Honom,
att Han icke gör dig räkenskap på allt
det Han gör?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#40:19|Es. 40:&nbsp;19]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Huru kan du begära, att Han nu, då det
rörer dig, skulle gifwa en förklaring öfwer sina
underbara skickelser?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:14">14</span>. Om Gud en gång något
befaller, skall man då icke först se derefter,
om det rätt är.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ty Gud talar en gång och en
annan gång</b> (och) '''man aktar det icke.''' Man
lägger icke på hjertat hwad Gud både genom
sitt uppenbarade ord och genom drömmar och
allahanda skickelser gifwer menniskan att betänka,
på det hon må fatta, hwad Han dermed will
säga henne. Huru kan då menniskan klaga, att
Gud icke kungör henne sin wilja.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:15">15</span>. Uti synens dröm om natten, när
sömnen faller uppå menniskorna, när de
sofwa på sängen;

<span style="color:#00F;" id=" 33:16">16</span>. Då öppnar Han menniskors öra;
och förskräcker dem, och näpser dem;

<span style="color:#00F;" id=" 33:17">17</span>. På det Han skall wända
menniskan ifrån olycka; och förwara henne för
öfwermod.

<span style="font-size: 90%;">Genom drömmar uppenbarade Gud ofta sin
wilja för öppna hjertan i Gamla Testamentets
tid. De, som då hade någon kunskap om och
trodde på den sanne Guden, hade icke det
uppenbarade ordet i samma rika mått, som wi hafwa</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 52" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 056.jpg|band II, 52]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">det. Utom bland Israels folk funnos blott mer
eller mindre rigtiga minnen af ursprungliga
uppenbarelser, samt af sådan upplysning, hwarmed
Guds Anda sedan benådade en och annan
person bland hedningarna, fastän denna upplysning
icke war af samma klara beskaffenhet, som bland
Israels folk, utan skedde mera genom syner och
drömmar. Före den tid, då Herren i Israel
uppenbarade sig genom Mose, fanns äfwen ibland
andra folk, isynnerhet af Abrahams
efterkommande, mycken kunskap om den sanne
Guden och mycken uppriktig fromhet, såsom Job
och hans wänner tydligen wisa. Denna
kunskap aftynade med tiden, men många spår deraf
wisa sig bland hedniska folkslag ända till Christi
födelse. Och ännu i dag finnas bland
hedningarne spår deraf, fastän på det grufligaste sätt
wanställda.</span>

<span style="font-size: 90%;">Då Herren hemsöker menniskor med
bedröfwelser och lidanden för att föra dem till
besinning och bättring, eller (sedan de blifwit
omwände) för att rena och luttra dem från
widlådande synder, så låter Han dem stundom genom
någon syn eller dröm, eller på annat sätt få
weta hwad lidandets orsak och ändamål är.
Härmed will Elihu äfwen säga, att Job måste
hafwa af Herran undfått någon sådan
underwisning om ändamålet med detta lidande.</span>

<span style="font-size: 90%;">([[#33:17|V.&nbsp;17]].) Synden är i sig sjelf den största
olycka och förer till många olyckor. Bedröfwelser
och lidanden hafwa äfwen det ändamål, att de
skola hindra en menniska ifrån synden, från
fortfarande i syndasäkerheten eller från syndiga
företag och förödmjuka det högmodiga hjertat,
som gör motstånd emot nåden. Den omwända
menniskan blifwer genom lidanden förwarad för
öfwermod.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:18">18</span>. Han skonar hennes själ för
förderf; och hans lif, att det icke skall falla
i swärdet;

<span style="font-size: 90%;">Då Gud sänder lidande öfwer en menniska,
så är det <b>alltid ett bewis på Hans stora
barmhertighet.</b> Alla lidanden i nådens tid äro
budskap från Herran, helsningar från Honom,
kallelser till omwändelse, till förödmjukelse, till
allwarlig sjelfpröfning och ifrigare traktande
efter att fullborda kallelsen uti Guds räddhåga.
Hwarje lidande är ett bewis, att Gud will skona
menniskan ifrån ett större ondt och isynnerhet
ifrån den ewiga döden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:19">19</span>. Och näpser honom med sweda
uppå hans säng; och alla hans ben
mäkteligen.

<span style="color:#00F;" id=" 33:20">20</span>. Och far så med honom, att
honom wämjes wid maten,* och hans
själ icke hafwer lust till att äta.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:18|Ps. 107:&nbsp;18]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:21">21</span>. Hans kött förswinner, så att man
icke ser det, och hans ben förkrossas, så
att man icke gerna ser dem;

<span style="color:#00F;" id=" 33:22">22</span>. Att hans själ nalkas till förderf,
och hans lif till de döda.

<span style="font-size: 90%;">'''De döda,''' grt. '''de förgörare,''' d. ä.
dödsqwalen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:23">23</span>. Om nu en Engel, en af tusende
trädde fram för honom, till att
förkunna* menniskan Guds rättfärdighet;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Amos#3:7|Amos 3:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:24">24</span>. Då skall han förbarma sig öfwer
honom, och säga: Han skall förlossad
warda, att han icke skall fara neder i
förderfwet; ty jag hafwer funnit en
försoning.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: [[#33:23|v.&nbsp;23]]: <b>Om då en Engel, en
Medlare, en af tusende är öfwer honom till
att förkunna menniskan Hans rättfärdighet.</b>
Ordet medlare heter här på grundspråket
uttolkare och betyder '''förbundets Engel.''' [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Malachi#3:1|Mal. 3:&nbsp;1]].
Medlaren emellan Gud och menniskan, Han som
är förswararen och förebedjaren inför Fadren
och Han som för menniskan förkunnar Guds
rättfärdighet och huru han inför Gud skall
blifwa rättfärdig. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#1:30|1&nbsp;Cor. 1:&nbsp;30]]. Ordet
tusende står här såsom ett inbegrepp af hela
englawerlden, såwida Herren begagnar dem såsom
sändebud till jorden och såsom redskap till
utförande af Hans rikes angelägenheter i denna
werlden. Af alla dessa tusende himmelska
sändebud till jorden är Medlaren, förbundets
Engel, den allrahögste. Herren söker menniskan
på många sätt, men ett af de förnämligaste sätt,
hwarigenom menniskan af Honom sökes, är
lidandet. I lidandet är Medlaren med sin
Helige Ande närwarande, för att då, om möjligt,
med sitt ord bana sig wäg till menniskans
hjerta, kungöra och tillbjuda henne Guds
rättfärdighet, d. ä. Medlarens förwärfwade
rättfärdighet, som ensam gäller inför Gud ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#53:5|Es. 53:&nbsp;5]]),
och förmå henne att med tron mottaga och
ikläda sig den.</span>

<span style="font-size: 90%;">[[#33:24|V.&nbsp;24]]. Då menniskans hjerta igenom Guds
förbarmande öppnas för Medlaren till att tro
på Honom, såsom sin enda rättfärdighet, så har
hon syndernas förlåtelse och är rättfärdig inför
Gud. Detta uttryckes här med de orden, att
Herren förbarmar sig öfwer syndaren och säger:
'''han skall förlossad warda.''' Så snart
synden är förlåten, så slipper menniskan fara neder
i förderfwet, ty så snart hon är förlossad ifrån
synden, så är hon ock förlossad ifrån döden och
helwetet. Försoningen, som fullbordades på
Golgatha, war redan afgjord före werldens
begynnelse. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#1:20|1&nbsp;Pet. 1:&nbsp;20]]. Men med
afseende på den enskilda menniskan är det såsom om
denna försoning och lösepenning wore fördold,
så länge hon icke sjelf genom Guds Andas nåd
börjat begära och med tron tillegna sig den.
Det är såsom om Gud icke hade funnit
försoningen för den menniskan, så länge hon icke
will tillegna sig den, åberopa sig den i tron och
igenom den allena blifwa frälst. Så snart den
ångerfulle och nådehungrige syndaren emottager
Medlarens i nådelöftena tillbjudna lösepenning,
så '''finner''' Gud den i menniskans hjerta. Så
länge hon icke i tron hade emottagit och
tillegnat sig denna försoning och lösepenning, så hade
hon den icke, och så länge kunde Gud icke heller
finna den hos henne. Det är i wåra hjertan Gud
will finna denna lösepenning, och så snart Han
där finner den, så äro wi frälste, likasom</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 53" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 057.jpg|band II, 53]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">Israels barn i Egypten woro frälste ifrån döden, så
snart Herrans Engel fann påskalammets
blodstecken öfwer deras dörrar. <b>Han skall
förlossad warda,</b> grt.: '''Förlossa du honom!''' Det
är Fadrens ord till Sonen, så snart den ewiga
rättfärdigheten genom den sålunda funna
lösepenningen är tillfredsställd. Det är såsom om
Fadren då wille förklara, att Hans rättfärdighet
genom syndarens rättfärdighet i tron på
Medlaren har fått sin fulla rätt, och att den
benådade menniskan nu öfwerlemnades åt
Förlossaren, för att göra henne allt det goda, som Hans
ewiga kärlek åstundar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:25">25</span>. Hans kött komme sig till igen,
såsom i ungdomen; och låt honom åter
warda ung igen.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Då skall hans kött warda friskare
än i barndomen, han skall komma igen till
sin ungdoms dagar.</b> En sådan förlossning
ifrån det lekamliga lidandet står här såsom en
bild af själens förlossning från andelig sjukdom
och från andelig och ewig död. Men äfwen
från timlig bedröfwelse och lekamliga plågor
blifwer menniskan stundom förlossad, så snart
Herren har wunnit ändamålet med den
hemsökelse och pröfning, Han låtit öfwergå henne,
neml. själens frälsning. Behagar det Gud att
låta det lekamliga lidandet äfwen derefter
fortfara, så är det till trons pröfning och stärkande,
till frambringande af allt härligare andeliga
frukter ([[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#15:2|Joh. 15:&nbsp;2]]).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:26">26</span>. Han skall bedja Gud, Han skall
bewisa honom nåd;* Han skall låta se
sitt ansigte† med glädje; och skall
wedergälla menniskan hennes rättfärdighet.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#50:15|Ps. 50:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#58:9|Es. 58:&nbsp;9]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#42:3|Ps. 42:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Så snart menniskan sålunda genom
rättfärdiggörelse och ny födelse blifwit ett Guds barn,
så kan hon åkalla Gud såsom '''Abba Fader.'''
Då får hon erfara Guds nåd och i tron skåda
Hans ansigtes ljus.</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Wedergälla''' m. m. Grt.: <b>Och Han
återställer åt menniskan sin rättfärdighet.</b> Den
rättfärdighet, som menniskan genom syndafallet
har förlorat, blifwer återställd i rättfärdiggörelsen,
der Guds Sons rättfärdighet tilldömes den
på honom troende, och den menniskan får ock af
Herran nåd och kraft att wandra i rättfärdighet.
Och om hon någon gång genom swåra
hemsökelser wore misstänkt och misskänd såsom Job af
sina wänner, så gör Gud äfwen derpå en sådan
utgång, att den menniskans rättfärdighet
blifwer återställd också inför medmenniskor.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:27">27</span>. Han skall för menniskorna
bekänna, och säga: Jag hafwer syndat och illa
gjort, och mig är ännu för litet skedt.

<span style="font-size: 90%;">Sedan Elihu beskrifwit, huru Herren
anwänder lidanden för att föra menniskan till sann
omwändelse, så wisar han nu, huru lidandet
åstadkommer ett ödmjukt sinne hos den
omwända själen, så att hon förödmjukar sig äfwen
inför sina medmenniskor; hon anser då sina
synder såsom stora och lidandet deremot såsom
ganska lindrigt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:28">28</span>. Han hafwer förlossat min själ,
att hon icke skulle komma i förderf; utan
mitt lif skulle få se ljuset.

<span style="font-size: 90%;">Att prisa Gud är hjertats tungomål hos den
frälsta och benådade menniskan, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#97:11|Ps. 97:&nbsp;11,&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:29">29</span>. Si, allt detta gör Gud twå eller
tre gånger med hwar och en:

<span style="font-size: 90%;">Några gånger söker Herren menniskan
mäktigt med sin nåd, men icke alltid och icke
oupphörligt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:30">30</span>. På det Han skall hemta hans
själ igen utur förderfwet; och upplyser
honom med de lefwandes ljus.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#56:14|Ps. 56:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nu har Elihu framlagt det ena stora
ändamålet, hwarför Gud hemsöker menniskor med
lidande, nemligen för att frälsa själen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 33:31">31</span>. Gif akt häruppå, Job, och hör
härtill; och tig, att jag må tala.

<span style="color:#00F;" id=" 33:32">32</span>. Men hafwer du något att tala,
så swara mig. Säg, är du rättfärdig,
jag will gerna höra det;

<span style="color:#00F;" id=" 33:33">33</span>. Hafwer du ock intet, så hör mig;
och tig, jag will lära dig wisdom.

<span style="font-size: 90%;">Elihu frågar här, om Job hade något att
inwända emot hwad han hade talat, eljest wille
han framlägga hwad han widare hade att säga
Stillatigande medgifwer Job, att allt detta war
rätt taladt, och han låter Elihu fortsätta.</span>

<center><span id="34"></span>
== 34. Capitel. ==

'''Gud rättwis emot goda och onda.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 34:1"></span>Och Elihu swarade, och sade:

<span style="font-size: 90%;">Ordet '''swara''' betyder äfwen att fortsätta
talet. Stundom brukas det i den mening, att
talet, som börjas, är ett swar på tysta, icke
uttalade tankar hos den, med hwilken man talar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:2">2</span>. Hörer I wise mitt tal, och I
förståndige akter på mig;

<span style="color:#00F;" id=" 34:3">3</span>. Ty örat pröfwar talet; och
munnen smakar maten.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#12:11|Job 12:&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom Gud har skapat munnen med smak
för maten, så har Han skapat själen med
förmåga att pröfwa rätt och sanning, så att om
icke menniskans wilja gör motstånd mot
sanningen, så kan hon förnimma och urskilja den. I
samwetet ligger för sanningen ett outplånligt
wittnesbörd, ehuru det till en tid kan nedtystas.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:4">4</span>. Låt oss utwälja en dom, att wi
måge emellan oss känna hwad godt är.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Låtom oss utforska det rätta, att
wi må inbördes lära hwad godt är.</b>
Härmed förklarar Elihu, att hwarken Job eller hans
wänner rätt framställt ämnet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:5">5</span>. Ty Job hafwer sagt: Jag är
rättfärdig;* och Gud hafwer förwägrat mig
min rätt.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#13:18|Job 13:&nbsp;18]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#23:10|cap. 23:&nbsp;10]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#27:2|Job 27:&nbsp;2]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#27:5|5,&nbsp;[et]c]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 54" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 058.jpg|band II, 54]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 34:6">6</span>. Jag måste ljuga, om jag än rätt
hade; jag warder plågad af mina skott*,
om jag än det icke förskyllat hade.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#6:4|Job 6:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Jag måste ljuga, om jag än rätt hade,'''
d. ä. af de swåra plågorna twingas jag, att
emot min öfwertygelse gifwa eder rätt, fastän
jag icke är skyldig till den brottslighet, som I
påbörden mig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:7">7</span>. Ho är en sådan som Job? Som
gabberi dricker såsom watten;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#15:16|Job 15:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Elihu will dermed säga, att Jobs tal är fullt
af gudlöshet, likasom deraf öfwerswämmadt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:8">8</span>. Och går på wägen med
illgerningsmän, så att han wandrar med
ogudaktiga män?

<span style="font-size: 90%;">D. ä. Jobs tal wisar, att hans själ ännu
är på samma onda wäg, som otrogna och
ogudaktiga.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:9">9</span>. Ty han hafwer sagt: Om än
någon rättfärdig wore, så gäller han dock
intet när Gudi:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:22|Job 9:&nbsp;22]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Allt detta [[#34:5|v.&nbsp;5,&nbsp;6]], [[#34:9|9]], anförer Elihu utur
Jobs tal för att derpå grunda och deremot
anföra en ny wederläggning.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:10">10</span>. Hörer mig, I wise män: <b>Bort
det, att Gud skulle wara ogudaktig,
och den Allsmäktige orättwis:*</b>
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:4|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#36:23|Job 36:&nbsp;23]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#3:5|Rom. 3:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:11">11</span>. <b>Utan Han lönar menniskan,
efter som hon hafwer förtjent;</b> och
drabbar uppå hwar och en efter hans
gerningar.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#24:12|Ordspr. 24:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#17:10|Jer. 17:&nbsp;10]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#32:19|cap. 32:&nbsp;19]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#7:27|Hes. 7:&nbsp;27]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#33:20|cap. 33:&nbsp;20]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#16:27|Matth. 16:&nbsp;27]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#3:8|1&nbsp;Cor. 3:&nbsp;8]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#5:10|2&nbsp;Cor. 5:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Elihu påstår likwäl icke, såsom de andra
wännerna, att denna wedergällning alltid sker
i detta närwarande lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:12">12</span>. Utan twifwel, Gud fördömer
ingen med orätt; och den Allsmäktige
böjer icke rätten.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#51:6|Ps. 51:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Job hade icke heller welat säga, att Gud
fördömer någon med orätt eller att Han böjer
rätten, men då han wille förswara sin oskuld emot
sina wänners sårande beskyllningar, så woro
hans uttryck om Guds styrelse stundom sådana,
att de på detta sätt kunde tydas, under det han
wisade, att jordiska pröfningar och lidanden
äfwen öfwergå de fromma.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:13">13</span>. Ho hafwer skickat det uppå
jorden är? och ho hafwer satt hela jordens
krets?

<span style="font-size: 90%;">Både emedan Gud är helig och rättfärdig,
[[#34:10|v.&nbsp;10,&nbsp;11,&nbsp;12]], och emedan Han är hela jordens
Herre [[#34:13|v.&nbsp;13]], så måste Hans dom alltid wara
rätt.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:14">14</span>. Om Han det toge sig före, kunde
Han allas anda och lif till sig samla:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#104:29|Ps. 104:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:15">15</span>. Allt kött worde tillhopa
förgåendes; och menniskan worde åter till
aska igen.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#12:7|Pred. 12:&nbsp;7]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Om Gud toge sig före att förderfwa
menniskorna, och wore Han icke helig och rättwis, så
kunde werlden omöjligen bestå. Och emedan
hela jorden är Hans, så kan Han icke annat
än styra sin egendom på bästa sätt, så att allt
går wäl, och detta kunde Han icke, om Han icke
wore rättwis. Så snart någon menniska klagar
öfwer Herrans skickelser, så glömmer hon, att
hon är Guds skapade werk, och sätter sig upp
emot Honom i en falsk sjelfständighet. Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#3:5|1&nbsp;Mos. 3:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:16">16</span>. Hafwer du förstånd, så hör detta;
och gif akt på mitt tals röst:

<span style="color:#00F;" id=" 34:17">17</span>. Skulle någon fördenskull twinga
rätten, att han hatar honom? Och
derföre att du stolt är, skulle du
fördenskull fördöma den rättfärdiga?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#18:25|1&nbsp;Mos. 18:&nbsp;25]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#8:3|Job 8:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Skulle den herrska, som hatar det
rätt är och beskyller du för orättfärdighet
den Rättfärdige och Mäktige?</b> d. ä. Skulle
Gud kunna styra werlden, om Han hade lust
till något orätt, och huru kan en menniska wåga
att ont den Rättfärdige och Allsmäktige hysa
twifwel?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:18">18</span>. Skulle någon säga till
konungen: Du Belial? Och till förstarna: I
ogudaktige?

<span style="font-size: 90%;">Äfwen jordiska riken kunna icke bestå, om de
icke regeras med rättfärdighet och rätt, och
äfwen till jordiska konungar och furstar får man
icke säga: du Belial, (du ogudaktige) eller till
furstarne: I orättfärdige. Belial betyder först
satan, lögnens fader, som är fiendtlig mot allt
godt. Det brukas äfwen om lögnaktiga och
orättfärdiga menniskor, som också kallas Belials
barn. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#13:13|5&nbsp;Mos. 13:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#6:14|2&nbsp;Cor. 6:&nbsp;14,&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:19">19</span>. Den dock icke ser på förstarnas
person*; och känner icke mer den
härliga än den fattiga: förty de äro alle
hans handawerk.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#10:17|5&nbsp;Mos. 10:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#19:7|2&nbsp;Chrön. 19:&nbsp;7]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Apostlagerningarna#10:34|Ap.G. 10:&nbsp;34]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#2:11|Rom. 2:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Galaterna#2:6|Gal. 2:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Efesierna#6:9|Eph. 6:&nbsp;9]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Kolosserna#3:25|Col. 3:&nbsp;25]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#1:17|1&nbsp;Pet. 1:&nbsp;17]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Den''' d. ä. Han som, Gud som etc.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:20">20</span>. Med hast måste menniskorna dö;
och om midnattstid* förskräckas, och
förgås, de mäktige warda kraftlösa
borttagne.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#12:29|2&nbsp;Mos. 12:&nbsp;29]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Konunga-Boken#19:35|2&nbsp;Kon. 19:&nbsp;35]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Härmed antyder Elihu, att wedergällningen
hufwudsakligen kommer i döden och efter döden,
så att Gud alltid är rättfärdig, fastän Han icke
alltid börjar wedergällningen här i tiden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:21">21</span>. Ty Hans ögon se uppå hwars
och ens wägar; och Han skådar alla
deras gånger.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#5:21|Ordspr. 5:&nbsp;21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:22">22</span>. Intet mörker eller skygd är, att
ogerningsmän måga sig der fördölja:

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 55" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 059.jpg|band II, 55]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 34:23">23</span>. Ty det warder ingen tillstadt,
att han kommer med Gud till rätta.

<span style="font-size: 90%;">Gud behöfwer icke, såsom menskliga domare,
någon tid till ransakning. Han hafwer tålamod
och wäntar på menniskans bättring, men så
snart alla medel, som Han anwändt till
menniskans omwändelse, wisat sig wara förgäfwes;
och den i Guds wisa rådslut bestämda stunden
är kommen, så blifwer den menniskan bortryckt,
utan att någon ransakning behöfwer ske. Allt
blifwer i domen klart och uppenbart.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:24">24</span>. Han förgör många stolta, som
icke stå till att räkna; och sätter andra
i deras stad:

<span style="color:#00F;" id=" 34:25">25</span>. Derföre att Han känner deras
gerningar; och omstörtar dem om natten,
att de skola sönderkrossade warda.

<span style="font-size: 90%;">Emedan Han i innersta grunden känner
både deras hjertan och deras wandel, så kan saken
hastigt afgöras.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:26">26</span>. Han kastar de ogudaktiga uti en
hop, der man gerna ser det:

<span style="font-size: 90%;">'''Der man gerna ser det,''' d. ä. inför
åskådare, som se derpå, såsom wid offentliga
bestraffningar. Så blifwa de ogudaktiga för sin
orättfärdighets skull bortryckta för hwars mans
åsyn.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:27">27</span>. Derföre att de icke hafwa följt
Honom efter; och förstodo ingen af Hans
wägar:

<span style="color:#00F;" id=" 34:28">28</span>. Att de fattigas rop skulle komma
inför Honom; och Han den eländes rop
höra måtte:

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Att Han må låta komma öfwer
dem den fattiges rop</b> m. m. De hårda och
obarmhertiga undfå slutligen helt hastigt den
stränga dom, som de hafwa ådragit sig. Äfwen
häruti wisar Gud sin rättfärdighet, att Han
hörer de nödlidandes och förtrycktas suckar, och
sjelf hjelper dem, som ingen hjelpare hafwa.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:29">29</span>. Om Han frid gifwer, ho will
fördöma*? Och om Han förskyler
anletet, ho will se uppå Honom ibland
folken och menniskorna?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:34|Rom. 8:&nbsp;34]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Om Han gifwer frid och låter allt wäl gå
för hela folk eller enskilda menniskor, ho will
säga, att detta är orätt, och om Han åt en
menniska gifwer den sanna friden, ho will fördöma?
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:33|Rom. 8:&nbsp;33,&nbsp;34]]. Och om Han förskyler anletet,
om Han undandrager sin nåd och sina
wälgerningar, ho skulle då kunna med några
förnuftsgrunder framtwinga Hans nådebewisningar?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:30">30</span>. Så låter Han nu en skrymtare
regera, till att plåga folket.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>På det skrymtare icke må regera till
att förföra folket,</b> d. ä. sådana hastiga
omwexlingar, som förut blifwit nämnda, gör Gud,
på det ogudaktiga menniskor icke må få
öfwerwåldet i werlden och förföra allt folk. Från de
styrande och från dem, som hafwa makt och
anseende, utgår ofta mycket ondt, ty ondt
exempel werkar allaskadligast, då det finnes hos
dem, som innehafwa maktens och ärans
ställning i lifwet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:31">31</span>. För Guds skull will jag lida
talet, och icke förmena det:

<span style="color:#00F;" id=" 34:32">32</span>. Hafwer jag icke drabbat rätt, så
lär du mig bättre: hafwer jag orätt
handlat, will jag icke göra så mer.

<span style="color:#00F;" id=" 34:33">33</span>. Man wäntar nu swar af dig:
ty du förkastar all ting; och du hafwer
begynt det, och icke jag. Wet du nu
något, så tala:

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Skall det bero på dig, huru Han
skall wedergälla? Ty du förkastar, ty du
will utwälja och icke jag, så tala då, hwad
du wet.</b> Elihu talar här såsom å Herrans
wägnar, då han säger: du will wälja och icke
jag. Det war nemligen i Herrans namn och
å Hans wägnar Elihu wille tala. Han förebrår
Job, att han hade liksom tillwällat sig den
rättighet att få förkasta eller undslippa en skickelse
och utwälja en annan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:34">34</span>. Wisa män låter jag wäl tala;
och en wis man hörer mig.

<span style="color:#00F;" id=" 34:35">35</span>. Men Job talar owisligen; och
hans ord äro icke wisa.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: ([[#34:34|v.&nbsp;34]]) <b>Wisa män skola instämma
med mig, och kloka män skola lyssna till mig</b>
(och medgifwa [[#34:35|v.&nbsp;35]]), <b>att Job talar
oförståndigt och att hans ord icke äro wisa.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:36">36</span>. Min Fader, låt Job försökt warda
allt intill ändan, derföre att han
wände sig till orättfärdiga menniskor.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#21:10|Ordspr. 21:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Min Fader! måtte Job få lida
intill ändan, emedan han swarat såsom
ogudaktiga män.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 34:37">37</span>. Han hafwer utöfwer sin synd
ännu dertill hädat: derföre låt honom
inför oss slagen warda; och träte sedan
med sina ord inför Gud.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ty han lägger hädelse till sin synd,
slår händerna tillsammans ibland oss</b> (af
otålighet) '''och talar många ord emot Gud.'''
Nu ådagalägger äfwen Elihu brist på
skonsamhet och medlidande, fastän hans insigt och
wishet är stor.</span>

<center><span id="35"></span>
== 35. Capitel. ==

'''Fromhet gagnar, arghet skadar icke Gud, utan menniskor.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 35:1"></span>Och Elihu swarade, och sade:

<span style="font-size: 90%;">Sedan Elihu bidat någon tid för att
afwakta, om Job hade något att swara, fortsätter han
sitt tal.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:2">2</span>. Håller du det för rätt, att du
säger: Jag är rättwisare än Gud?

<span style="font-size: 90%;">Så hade Job icke sagt, men Elihu drog af</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 56" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 060.jpg|band II, 56]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">hans tal denna slutsats. [[#9:20|Cap. 9:&nbsp;20]], [[#9:22|22]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#10:15|cap. 10:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:3">3</span>. Ty du säger: Ho blifwer något
räknad för dig? Hwad hjelper det, om
jag håller mig ifrån synd?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:22|Job 9:&nbsp;22]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#10:15|cap. 10:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ty du säger: hwad gagnar det mig?
hwad hjelper det mig mer, än om jag
syndade?</b> d. ä. Du har således sagt: hwad nytta
har man af fromheten mer än af synden?
Äfwen detta war en slutsats, som Elihu drog af
Jobs tal, och en sådan tanke ligger djupt rotad,
ja, liksom fastwext i många menniskors hjertan,
och fastän de icke uttala den eller ens tänka klart
derpå, så lefwa de dock så, som om fromheten
wore onyttig, och synden oskadlig.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:4">4</span>. Jag will swara dig med orden,
och dina wänner med dig.

<span style="color:#00F;" id=" 35:5">5</span>. Se upp till himmelen, och skåda;
och se uppå skyarna, att de äro dig
för höge.

<span style="color:#00F;" id=" 35:6">6</span>. Om du syndar, hwad kan du
skaffa emot Honom? Och om din
ondska är stor, hwad kan du göra Honom?

<span style="color:#00F;" id=" 35:7">7</span>. Och om du är rättfärdig, hwad
kan du gifwa Honom; eller hwad kan
Han taga af dina händer?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#22:3|Job 22:&nbsp;3]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Med din synd kan du icke skada och med din
rättfärdighet kan du icke gagna den Allsmäktige,
som är öfwer alla himlar. Redan den synliga
himlen och äfwen skyarne äro wida högre, än
att du kan räcka dit.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:8">8</span>. En menniska, såsom du är, må
din ondska något göra; och en
menniskas barn din rättfärdighet.

<span style="font-size: 90%;">Dina medmenniskor kan du skada eller
gagna, men till Guds skada eller nytta kan du
intet uträtta.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:9">9</span>. De samme måga ropa, när dem
mycket öfwerwåld sker; och ropa öfwer
de wäldigas arm;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>De förtryckta ropa öfwer wåldet och
klaga öfwer de wäldigas arm.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:10">10</span>. De der intet säga: Hwar är
Gud min skapare, som sånger gör om
natten?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Men de säga icke: Hwar är Gud
min skapare</b> m. m. Då de klaga, wända de
sig likwäl icke till Herran med bön om nåd och
hjelp. Sångerna om natten antyda de stora
förwandlingar från sorg till glädje, som Herren
kan åstadkomma. Han förwandlar sorgen i glädje,
klagoljuden i fröjdesång och låter sitt ljus uppgå
i mörkret öfwer dem, som åkalla Honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:11">11</span>. Den oss gör lärdare än djuren*
på jorden; och wisare än fåglarna
under himmelen.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#32:9|Ps. 32:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Fåglarne under himmelen sjunga med
mångahanda ljud till sin Skapares ära, redan innan
nattens dunkelhet är förswunnen, och djuren på
marken prisa sin Skapare, hwart och ett på sitt
sätt; men menniskan, som är skapad till Guds
beläte, bör i högre mening prisa sin Skapare
och tänka på det ewiga härliga mål, hwartill
hon är skapad. I dessa Elihus ord ligger tillika
en wink till Job, att han under sin klagan icke
tänkt derpå eller besinnat, hwilka fördolda men
härliga afsigter Gud kunde hafwa med den
swåra pröfningen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:12">12</span>. Men de skola der ock ropa
öfwer de ondas högmod; och Han skall
icke höra dem:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#27:9|Job 27:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#1:28|Ordspr. 1:&nbsp;28]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#15:29|cap. 15:&nbsp;29]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#1:15|Es. 1:&nbsp;15]].</span>

<span style="font-size: 90%;">De som icke fråga efter Gud, [[#35:10|v.&nbsp;10]], ropa
förgäfwes, [[#35:9|v.&nbsp;9]]. (Likwäl blifwa de hårda och
obarmhertiga straffade för sina synder, fastän de
fattiga, som lida, icke äro fromma.)</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:13">13</span>. Ty Gud hörer icke fåfängligheten;
och den Allsmäktige ser der icke till.

<span style="font-size: 90%;">Fåfänglighet är en menniskas klagan alltid
då, när hon klagar öfwer andra, men icke öfwer
sig sjelf och sina egna synder. Fåfänglighet är
äfwen bönen, då den sker utan tanke och
andakt, då menniskan beder blott om timlig hjelp
och will icke hafwa för själen. Den är
fåfänglig, då menniskan beder i sitt eget namn
och således icke i Jesu namn, se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#14:13|Joh. 14:&nbsp;13,&nbsp;14]]. Men Gud hörer ofta menniskans bön, då
den är allwarlig, fastän hon ännu icke kommit
till trons bön i Jesu namn, och detta gör Han
för att med makten af sin barmhertighet draga
henne till Sonen, att hon måtte tro på Honom.
Will menniskan likwäl icke omwända sig, så
blifwa sådane bönhörelser wittnesbörd emot henne
i domen. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#21:29|1&nbsp;Kon. 21:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:14">14</span>. Nu säger du: Du ser Honom
icke; men en dom* är för Honom,
allenast förbida Honom.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#14:10|Rom. 14:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Fastän du ännu icke kan se Guds afsigt med
ditt lidande, och fastän Han icke efter din önskan,
uppenbarar sig och swarar dig ([[#30:20|cap. 30:&nbsp;20]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#23:3|cap. 23:&nbsp;3]], [[#23:9|9]]), så will Han dock utföra din sak
rätt. Han har en rättwis dom i beredskap,
förbida Honom med tålamod!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 35:15">15</span>. Om Hans wrede icke så hastigt
hemsöker, och icke sköter, att der så många
laster äro:

<span style="color:#00F;" id=" 35:16">16</span>. Derföre hafwer Job fåfängt
öppnat sin mun; och gifwer onyttiga ord
före med oförnuft.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#34:35|Job 34:&nbsp;35]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Nu, emedan Hans wrede icke straffar, utan
dröjer, såsom om Han icke märkte den stora
mängden (af synder), derföre hafwer Job fåfängt
(d. ä. utan rätt insigt) öppnat sin mun m. m.</span>

<center><span id="36"></span>
== 36. Capitel. ==

'''Guds rättwisa, styrelse, makt.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 36:1"></span>Elihu talade ytterligare, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 36:2">2</span>. Töfwa ännu litet; jag will wisa
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 57" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 061.jpg|band II, 57]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dig det; ty jag hafwer ännu på Guds
wägnar något att säga.

<span style="color:#00F;" id=" 36:3">3</span>. Jag will hemta mitt förstånd
fjerran efter; och bewisa, att min Skapare
är rättwis.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#51:6|Ps. 51:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Fjerran efter,''' d. ä. från höga och djupa
ting.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:4">4</span>. Mitt tal skall utan twifwel icke
falskt wara; mitt förstånd skall utan fel
wara för dig.

<span style="color:#00F;" id=" 36:5">5</span>. Si, Gud förkastar icke de mäktiga;
ty Han är ock mäktig af hjertans kraft.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:4|Job 9:&nbsp;4]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#12:13|cap. 12:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt; <b>Si, Gud är mäktig, men Han
försmår ingen, ty Han är ock mäktig af
hjertans kraft.</b> Hjertat nämnes här såsom
wishetens och barmhertighetens säte. Gud
handlar med menniskorna icke efter sin makt allena,
utan efter sitt hjertas wishet och barmhertighet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:6">6</span>. Den ogudaktige bewarar Han icke;
utan hjelper den arma till rätta.

<span style="font-size: 90%;">Gud upprätthåller icke för alltid de
ogudaktigas lycka, se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#73:18|Ps. 73:&nbsp;18–20]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:7">7</span>. Han wänder icke sina ögon ifrån
den rättfärdiga*; och konungarne låter
Han sitta på stolen i ewig tid, att de
höge blifwa.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:18|Ps. 33:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#34:16|Ps. 34:&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ifrån de rättfärdiga wänder Han
icke sina ögon, och med konungarne
upphöjer Han dem på thronen i ewig tid, att
de höge blifwa.</b> Äfwen då de rättfärdige lida,
har Gud icke wändt sina ögon ifrån dem,
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#34:16|Ps. 34:&nbsp;16]], och Hans afsigt är att genom
förödmjukelsen föra dem till ewig upphöjelse.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#5:6|1&nbsp;Pet. 5:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:8">8</span>. Och om fångar* ligga i bojor,
och bundne med tåg jemmerligen;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:10|Ps. 107:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:9">9</span>. Så gifwer Han dem tillkänna,
hwad de gjort hafwa; och deras odygd,
att de hafwa brukat wåld;

<span style="color:#00F;" id=" 36:10">10</span>. Och öppnar dem örat till tuktan,
och säger dem, att de skola omwända
sig ifrån det orätt är.

<span style="color:#00F;" id=" 36:11">11</span>. Om de höra och tjena Honom,
så skola de i goda dagar gamle warda,
och lefwa* med lust.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#30:19|5&nbsp;Mos. 30:&nbsp;19]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:12">12</span>. Höra de icke, så skola de falla
för swärd *; och förgås, förr än de
warda det warse.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#1:20|Es. 1:&nbsp;20]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#36:8|v.&nbsp;8]]): <b>Och om de äro fångna i
bojor och bundna med eländets band.</b> Då
oomwända menniskor genom nöd och elände
liksom blifwa Herrans fångar, så will Herren
derigenom föra dem till besinning och bättring;
både med nöden och med sin Andas röst talar
Han till deras hjertan. Och då de fromme
blifwa sålunda bundne i eländets band, såsom Job
nu war, så will Herren derigenom hela, rena
och luttra dem från inre widlådande, måhända för
dem sjelfwa fördolda synder, hwarom de under
lidandet blifwa upplyste af Hans Anda. Han
binder med eländets band, för att skänka den
sanna friheten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:13">13</span>. De skrymtare, när wreden
kommer uppå dem, ropa de icke, när de
fångne ligga;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>De i hjertat skrymtaktige hysa
wrede, de ropa icke, då de blifwa bundne.</b> Då
de hemsökas af Herran med bedröfwelse och äro
bundne i eländets band, så hysa de knot och
missnöje, de ropa icke till Herran med ödmjuk
bön; derföre: [[#36:14|v.&nbsp;14,&nbsp;[et]c]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:14">14</span>. Så skall deras själ dö med qwal;
och deras lif ibland bolare.

<span style="font-size: 90%;">Bolare, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#23:17|5&nbsp;Mos. 23:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#1:24|Rom. 1:&nbsp;24]], nämnas
här såsom det afskywärdaste slag af syndare. Med
sådana syndare förgås alla, som stå Guds nåd
emot. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#22:15|Uppb. 22:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:15">15</span>. Men den arma skall Han hjelpa*
utur hans armod; och öppnar den arme
örat i bedröfwelsen.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#66:2|Es. 66:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Den arme,''' d. ä. den som förödmjukar sig
och blifwer andeligen fattig. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#5:3|Matth. 5:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:16">16</span>. Han skall taga dig utur ångestens
wida mun, den ingen botten hafwer;
och ditt bord skall hafwa ro, uppfyldt
med allt godt.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#23:5|Ps. 23:&nbsp;5]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Äfwen dig skall Han befria utur
ångestens mun och i det ställe</b> (gifwa dig) <b>ett
utrymme, som icke trångt är, och hwad som
på ditt bord sättes, skall wara fullt af
fetma.</b> Här uttalar Elihu sitt hopp om Jobs
fromhet och sin wisshet, att Herren skulle hjelpa
honom utur bedröfwelsen och gifwa honom ro och
wälsignelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:17">17</span>. Men du gör de ogudaktigas sak
god, så att deras sak och rätt blifwer
behållen.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Men är du full af ett ogudaktigt
sinne, så skola dom och straff följa
hwarandra.</b> Om ditt hjerta är fullt af missnöje och
knotande omdöme om Guds wägar, så kunna
Herrans dom och straff öfwer dig icke uteblifwa.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:18">18</span>. Se till, om icke otålighet hafwer
rört dig i qwalen; eller stora gåfwor icke
hafwa böjt dig.

<span style="font-size: 90%;">Se till, att du icke af plågorna må blifwa
frestad till otålighet under Guds tuktans
hemsökelse, och att du icke låter en tanke på din
rikedom bedraga dig, att du skulle kunna med offer
och botöfningar m. m. blidka Gud och köpa dig
lös. [[#1:5|Cap. 1:&nbsp;5]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:19">19</span>. Menar du, att din wäldighet skall
bestå kunna utan bedröfwelse; eller eljest
någon starkhet eller förmåga?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Menar du, att Han skall akta din
rikedom? Nej, icke guld och alla maktens
krafter!</b> Inga offer, ingen lösepenning, som
menniskor kunna åstadkomma af egna krafter,
äro gällande inför Gud.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 58" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 062.jpg|band II, 58]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 36:20">20</span>. Du torf icke begära natten till
att öfwerfalla menniskorna i deras rum;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Längta icke efter den natt, som
borttager folken från sina rum.</b> Önska dig icke
af otålighet att blifwa höljd i dödens natt, som
tager menniskorna ur de lefwandes land. Job
hade önskat sig döden, derpå syftar Elihu. Se
[[#7:16|cap. 7:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:21">21</span>. Wakta dig, och wänd dig icke till
det orätt är, såsom du för jemmers skull
dig företagit hafwer.

<span style="color:#00F;" id=" 36:22">22</span>. Si, Gud är för hög i sin kraft;
ho är en lagförare, såsom Han är?

<span style="font-size: 90%;">'''Lagförare,''' grt. lärare, som kan underwisa
både med tuktan och med sin Andes
upplysande nåd.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:23">23</span>. Ho will hemsöka öfwer Honom
Hans wäg? Och ho will säga till
Honom: Du gör orätt?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Femte Boken Mose#32:4|5&nbsp;Mos. 32:&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den andra Boken af Chrönikorna#19:7|2&nbsp;Chrön. 19:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#8:3|Job 8:&nbsp;3]];
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#34:10|cap. 34:&nbsp;10]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#34:19|19]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:24">24</span>. Tänk uppå, att du icke wet Hans
werk, såsom menniskorna sjunga.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Tänk uppå, att du äfwen prisar
Hans werk, hwarom menniskorna sjunga,</b>
nemligen i psalmer och lofsånger, som beskrifwa
Herrans under i naturens och isynnerhet i
nådens rike.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:25">25</span>. Ty alla menniskor se det;
menniskorna se det fjerran.

<span style="font-size: 90%;">Alla menniskor kunna se, om de wilja se,
Herrans förunderliga werk både nära och
fjerran. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#19|Ps. 19]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:26">26</span>. Si, Gud är stor* och okänd;
Hans åratal kan ingen utfråga.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#92:9|Ps. 92:&nbsp;9]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#93:2|Ps. 93:&nbsp;2]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#102:13|Ps. 102:&nbsp;13]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#63:16|Es. 63:&nbsp;16]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#5:19|Klagow. 5:&nbsp;19]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Daniel#6:26|Dan. 6:&nbsp;26]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#1:12|Ebr. 1:&nbsp;12]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:27">27</span>. Han gör wattnet till små
droppar; och drifwer sina skyar samman till
regn;

<span style="color:#00F;" id=" 36:28">28</span>. Så att skyarna flyta, och drypa
fast uppå menniskorna.

<span style="color:#00F;" id=" 36:29">29</span>. Då Han tager sig före att skingra
sina skyar och tager sitt täckelse bort;

<span style="color:#00F;" id=" 36:30">30</span>. Si, så utbreder Han sitt ljus
öfwer dem, och öfwertäcker hafwet, dädan
de komma.

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#36:29|v.&nbsp;29]].): <b>Ja! Kan någon forstå
molnens utbredning och Hans tälts dunder?</b>
Kan någon förstå Hans underbara werk i
regnet, molnet och åskan?</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#36:30|v.&nbsp;30]].): <b>Han utbreder öfwer sig sitt
ljus och betäcker hafwets grunder.</b> Hans
blixtar glänsa i molnen och öfwer hafwets djup.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:31">31</span>. Ty dermed dömer Han folket, och
gifwer mat tillfyllest.

<span style="font-size: 90%;">I dunder, blixt och storm utförer Herren
stundom sina straffdomar. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Domare Boken#5|Dom. 5]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#50:3|Ps. 50:&nbsp;3,&nbsp;4]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#97:3|Ps. 97:&nbsp;3,&nbsp;4]]. Och genom regnet gör Han
jorden fruktbärande eller straffar med misswext.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:32">32</span>. Han håller händerna före, och
betäcker ljuset; och bjuder det, att det
skall igenkomma.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Han höljer händerna i ljus och
befaller öfwer dem det skall träffa.</b> Hans
ljungeldar såsom Hans swärd träffa hwem Han
will.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 36:33">33</span>. Om detsamma förkunnar Hans
herde; och Hans boskap om skyn.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Hans dunder förkunnar Honom,
Hans wredes ifwer den kommande.</b> Då
ljungeldarne skola utföra Herrans straffdomar,
[[#36:32|v.&nbsp;32,&nbsp;33]], så är dundret en röst af Hans wrede
och förkunnar, att Han kommer. Hwarje
ljungeld är också en påminnelse om Herrans
tillkommelse i domen.</span>

<center><span id="37"></span>
== 37. Capitel. ==

'''Guds werk, domar obegriplige.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 37:1"></span>Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och
bäfwar.

<span style="font-size: 90%;">Redan i naturens under låter Herren ofta
se sin förunderliga makt, så att menniskorna
måste förskräckas och bäfwa. Huru mycket mera
borde då en helig bäfwan afhålla dem ifrån att
af Herran begära någon förklaring öfwer Hans
ofta underbara skickelser i försynens styrelse!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:2">2</span>. Hörer Hans rösts skall, och det ljud
som utaf Hans mun går.

<span style="color:#00F;" id=" 37:3">3</span>. Han ser under alla himlar; och
Hans ljus skiner uppå jordens ändar.

<span style="color:#00F;" id=" 37:4">4</span>. Efter Honom bullrar dundret, och
Han dundrar med ett stort skall; och när
Hans dundrande hördt warder, kan man
icke förhålla det;

<span style="color:#00F;" id=" 37:5">5</span>. Gud dundrar med sitt dunder
grufligen;* och gör stora ting,† och warder
dock icke känd.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:14|Ps. 18:&nbsp;14]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#5:9|Job 5:&nbsp;9]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:10|cap. 9:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Guds wägar kunna icke utransakas i åskans
dunder, ännu mindre kan Han fullkomligt känd
warda i sin werldsregering. Sannolikt lät Gud
höra sin röst i skyn under detta tal.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:6">6</span>. Han talar till snön, så är han
straxt här på jorden; och till regnskuren,
så är regnskuren der med makt.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:9|Ps. 33:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#147:15|Ps. 147:&nbsp;15,&nbsp;16]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Det allsmäktiga skapareordet ”'''warde,'''”
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:3|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;3]], fortsättes beständigt i uppehållelsen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:7">7</span>. Man förgömmer sig ibland alla
menniskor, att folket skall känna Hans
werk.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Han beseglar alla menniskors hand,
att alla Hans skapelses menniskor måga
känna</b> (Honom). Om wintern och om natten
förseglas menniskors hand, så att de icke kunna
fortsätta sina arbeten på marken, utan hafwa
tillfälle att begrunda Herrans werk, på det de
må lära känna Honom.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 59" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 063.jpg|band II, 59]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 37:8">8</span>. Wilddjuret kryper uti skjul, och
blifwer i sitt rum.

<span style="color:#00F;" id=" 37:9">9</span>. Sunnan efter kommer wäder; och
nordan efter köld.

<span style="color:#00F;" id=" 37:10">10</span>. Af Guds Anda kommer frost;*
och stort watten, då Han utgjuter.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#38:29|Job 38:&nbsp;29]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Af Guds blåsande kommer frost,
och wattnets widd sammangjutes</b> (till is).
Wattenytan blifwer såsom en gjuten spegel.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:11">11</span>. De tjocka skyar skilja sig, att klart
skall warda; och igenom molnet utbrister
Hans ljus;

<span style="color:#00F;" id=" 37:12">12</span>. Han wänder skyarna, hwart Han
will, att de skola göra allt det Han
bjuder* dem på jordens krets.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#148:8|Ps. 148:&nbsp;8]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:13">13</span>. Ehwad det är öfwer en slägt*
eller öfwer ett land, då man finner
Honom barmhertig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#19:18|2&nbsp;Mos. 19:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Samuels Bok#12:18|1&nbsp;Sam. 12:&nbsp;18]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#37:12|v.&nbsp;12]]): <b>Han wänder deras werk
efter sina wisa radslut, att de uträtta allt
hwad Han bjuder dem på jordens krets.</b>
Gud styrer allt hwad som sker, så att Hans
afsigter måste befrämjas. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:28|Rom. 8:&nbsp;28]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#37:13|v.&nbsp;13]]): <b>Ehwad det är till tuktan,
om det är nyttigt för Hans jord, eller till
barmhertighet, låter Han det inträffa.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:14">14</span>. Akta deruppå, Job; statt, och
förnim Guds under;

<span style="color:#00F;" id=" 37:15">15</span>. Wet du, när Gud låter detta
komma öfwer dem? Och när Han låter
sina skyars ljus utgå?

<span style="color:#00F;" id=" 37:16">16</span>. Wet du, huru skyarne utsprida
sig? Hwilka under de fullkomlige weta:

<span style="color:#00F;" id=" 37:17">17</span>. Att dina kläder warma äro, då
landet är stilla af sunnan wäder?

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#37:16|v.&nbsp;16]]): '''Känner du molnets wigter,'''
(känner du) '''den Allwetandes underwerk?'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:18">18</span>. Ja, du utbreder icke skyarna med
Honom, hwilka starka äro, och anseendes
såsom en grund.

<span style="font-size: 90%;">'''Såsom en grund,''' grt. såsom en gjuten
spegel. I forntiden brukades blott gjutna
metallspeglar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:19">19</span>. Låt oss höra, hwad wi skola säga
honom: förty wi räcka icke intill Honom
för mörker.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#18:12|Ps. 18:&nbsp;12]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I wårt förstånds naturliga mörker kunna wi
ju icke fatta Herrans werk, wi kunna ju icke
förstå Hans under i naturens rike, och ännu
mindre i Hans konungsliga werldsstyrelse!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:20">20</span>. Ho skall förtälja Honom, hwad
jag talar? Om någon talar, han warder
uppslukad.

<span style="font-size: 90%;">Så ofullkomligt är mitt tal inför Gud, att
jag måste bäfwa för anklagelse och wedergällning;
jag måste frukta förderf, om Gud efter mitt
tal skulle wedergälla mig. Detta säger Elihu
exempelwis om sig sjelf, för att wisa, att Job
hade ännu mera orsak att bäfwa för en
sådan dom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:21">21</span>. Nu ser man icke ljuset, som inom
skyn lyser; men när wädret blåser, göres
det klart.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Och nu ser man ju icke en gång på
ljuset, som glänser i skyarna, då winden far
deröfwer och gör det klart.</b> Det swaga,
menskliga ögat kan ju icke ens blicka in i den klara
solen, då molnen skingras af winden; huru
mycket mindre kan det menskliga förnuftets swaga
öga skåda in i det ewiga ljuset!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:22">22</span>. Ifrån nordan kommer guld den
förskräcklige Gudi till lof;

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ifrån norden kommer guld: hos
Gud är förskräckligt majestät.</b> Från jordens
dunkla gömmor kan det jordiska guldet
framdragas, men ho will från det fruktanswärda
majestätets fördoldheter framdraga Hans
förborgade wishets skatter, som bor uti ett
otillgängligt ljus!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:23">23</span>. Men den Allsmäktige kunna de
icke finna, den så stor är i makten; ty
Han måste ingen räkenskap göra* af sin
rätt och rättfärdiga saker;
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#33:13|Job 33:&nbsp;13]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Den Allsmäktige, som är så hög i
makt kunna wi icke fatta. Men Han är
stor i dom och rättfärdighetsfullhet, och Han
förtrycker icke.</b> (Han gör dig icke orätt.)</span>

<span style="color:#00F;" id=" 37:24">24</span>. Derföre måste menniskorna frukta
Honom; och Han fruktar inga wisa.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#40:13|Es. 40:&nbsp;13,&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Så har nu Elihu framställt Guds
outransaklighet och dermed welat wisa, huru orätt Job
hade gjort, då han liksom fordrat räkenskap af
Gud för sitt lidande och önskat, att Gud skulle
deröfwer gifwa honom en förklaring. Men
äfwen detta tal af Elihu, ehuru han talat wisare
än Jobs wänner, war icke tillräckligt att lösa
den swåra frågan, som afhandlades mellan Job
och hans wänner, och derföre täcktes Gud sjelf
genom uppenbarelse gifwa den förklaring, som
Hans tjenare Job hade önskat.</span>

<center><span id="38"></span>
== 38. Capitel. ==

'''Gud straffar Job, prisar sin makt.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 38:1"></span>Och HERren swarade Job uti ett
wäder,* och sade:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Den första Konunga-Boken#19:11|1&nbsp;Kon. 19:&nbsp;11]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#40:1|Job 40:&nbsp;1]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#1:4|Hes. 1:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Detta wäder hade redan börjat [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#36:27|cap. 36:&nbsp;27]],
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#36:33|33]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#37:1|cap. 37:&nbsp;1]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#37:5|5]]. Hwad Job flera gånger hade
önskat, nemligen att Gud sjelf måtte uppenbara
sig, det skedde. Fastän Herren nu icke
uppenbarar sig i Nya Testamentet på samma
utomordentliga sätt, så uppenbarar Han sig dock
andeligen för hwarje hjerta, som beder derom.
För den menniskan, som kommit till tro på
Jesum och således lefwer det fördolda lifwet med
Christo i Gudi, [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Kolosserna#3:3|Col. 3:&nbsp;3]], är hela skapelsen en</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 60" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 064.jpg|band II, 60]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">uppslagen bok med både stjereskrift och
blosterskrift och mångfaldiga annat slags skrift om
himlens och jordens HErre, som skapat och
upphåller allting. Men isynnerhet är den Heliga Skrift
för den pånyttfödde menniskan ett lefwande ord,
hwaruti Herren sjelf talar till hennes hjerta.
Ofta får den menniskan genom särdeles lefwande
intryck af något ställe i Skriften likasom ett nytt
ljus, en ny uppenbarelse. För den menniskan
wisar sig också Herrans uppenbarelser uti sådana
skickelser, hwaruti andra menniskor se endast en
slump eller en händelse. Men någon slump
finnes icke, och händelserna styras af den himmelska
konungahanden. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#10:29|Matth. 10:&nbsp;29]]. I Gamla
Testamentet war kunskapen om Gud och om Hans
underbara wägar icke så klar, som den blifwit
igenom Evangelii ljus i Nya Testamentet. Men
äfwen i Nya Testamentet måste Herrans trogna
med ödmjuk öfwerlåtenhet åt Herran bekänna,
att de icke kunna fatta Hans outransakliga
styrelse i den enskilda händelsernas gång, och ännu
mera war en sådan ödmjuk öfwerlåtenhet
nödwändig uti Gamla Testamentet. Barnaskapets
klara blick i den himmelske Fadrens stora
hushållning war icke möjlig, så länge det fulla
barnaskapets tilgång till Fadren i enfödde Sonen
ännu icke war så öppnad. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#1:12|Joh. 1:&nbsp;12]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Evangelium#15:15|Joh. 15:&nbsp;15]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:2">2</span>. Hwilken är den, som i sina tankar
så fela will, och talar så med oförnuft?

<span style="font-size: 90%;">Herren wänder först sitt tal till Job och
gifwer honom swar, såsom han hade önskat. Detta
swar är en outsägligt nådig tillrättawisning.
Job hade felat i sitt tal, och nu blifwer han
underwisad af Herran sjelf. Den, som beder
Herran om upplysning, blifwer också af Honom
upplyft. Att Job hade syndat med sina ord
hindrade icke Herran ifrån denna underbara
tillrättawisande uppenbarelse. Häraf se wi både
Guds rättfärdighet och barmhertighet. Wi lära
också, huru försigtig man bör wara uti hwarje
ord man talar, isynnerhet då, när utan talar
om Herran, om Hans ord och om Hans wägar.
<b>För hwart och ett fåfängt ord, som
menniskorna tala, skola de göra räkenskap på
domedag.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#12:36|Matth. 12:&nbsp;36]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:3">3</span>. Gjorda dina länder såsom en man:
jag will fråga dig? säg, är du så klok?

<span style="font-size: 90%;">'''Gjorda dina länder''' m. m., d. ä. rusta dig
till striden. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:32|cap. 9:&nbsp;32]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#31:35|cap. 31:&nbsp;35]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:4">4</span>. Hwar war du, då jag grundade
jorden?* Säg mig:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#8:29|Ords. 8:&nbsp;29]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Denna och alla de följande frågorna skola
wisa både Job och oss alla, att wårt förnuft och
wår insigt äro långt ifrån tillräckliga att kunna
fatta Guds werldsregering och hela sammanhanget
af Hans skickelser. Äfwen om en menniska
uppnår en hög ålder, så är hon likwäl såsom
ett barn i jemförelse med werldens ålder. Det
föregående af Guds werldsregering har ingen
sett; ty ifrån begynnelsen har ingen menniska
warit närwarande; hwad som skall följa kan icke
heller någon se, ty framtiden och ewigheten äro
för menniskan förborgade, så att hon icke wet
mera derom, än hon får weta af Guds ord. Och
äfwen af det närwarande kan menniskan icke
öfwerskåda mer än en liten fläck af werldens
stora skådeplats. Huru högst otillbörligt är det
derföre, att den kortlifwade, korttänkta och
kortsynta menniskan wågar att fälla sjelfkloka
omdömen om den allsmäktige Gudens alltomfattande
styrelse.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:5">5</span>. Wet du, ho henne hafwer satt sitt
mått; eller ho hafwer dragit något snöre
öfwer henne?

<span style="color:#00F;" id=" 38:6">6</span>. Eller hwaruppå står hennes
fotafäste; eller ho hafwer henne en hörnsten
lagt?

<span style="color:#00F;" id=" 38:7">7</span>. Då morgonstjernorna tillsammans
lofwade mig; och alla Guds barn*
fröjdade sig.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#1:6|Job 1:&nbsp;6]]: [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#2:1|cap. 2:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Då Gud skapade werlden, fröjdade sig
morgonstjernorna och lofwade Herran. De prisade
Honom för den nya skapelsen, som de då fingo
skåda. Med morgonstjernorna menas ljusets
englar, den himmelska skapelsens innewånare,
hwilka här äfwen kallas Guds barn, emedan de
i den stora pröfningen, som öfwergick
englawerlden, blefwo beståndande, då djefwulen och
hans englar föllo. Genom denna ståndaktighet
uppstod hos dem den fria kärleken till sin
himmelske Fader, den fria lydnaden och det fulla,
fria himmelska lif, hwarigenom de kommo i
åtnjutande af den stora härligheten, som war
nådelönen för deras fria kärlek och lydnad. De blefwo
derigenom för alltid stadfästade i sanningen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:8">8</span>. Ho hafwer tillslutit hafwet med
sina dörrar,* då det utbrast såsom utur
moderlifwet?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#26:10|Job 26:&nbsp;10]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#104:9|Ps. 104:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">I [[#38:5|v.&nbsp;5—7]] beskrifwes skapelsen under bilden
af ett hus, som uppbygges; men här öfwergår
bilden till en annan liknelse, hwaraf wi kunna
finna, att hafwet först war inneslutet i jordens
sköte såsom i ett moderlif. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:2|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;2]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri andra Bref#3:5|2&nbsp;Petr. 3:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#7:11|1&nbsp;Mos. 7:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:9">9</span>. Då jag klädde det med skyar; och
inwefwade det i töcken, såsom i
lindakläder;

<span style="font-size: 90%;">Detta syftar på andra skapelsedagen.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:6|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;6]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:8|8]], och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#2:6|cap. 2:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:10">10</span>. Då jag förtog det dess stod med
min damm; och satte det bom och
dörrar före;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:9|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:7|Ps. 33:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#5:22|Jer. 5:&nbsp;22]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Här åsyftas isynnerhet tredje skapelsedagens
werk.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:11">11</span>. Och sade: Allt här intill skall du
komma och icke widare; här skola dina
stolta böljor sätta sig.

<span style="color:#00F;" id=" 38:12">12</span>. Hafwer du i din tid budit
morgonen; och wisat morgonrodnaden sitt
rum?

<span style="color:#00F;" id=" 38:13">13</span>. Att jordens ändar måga fattade
warda; och de ogudaktige der utskuddade
blifwa?

<span style="font-size: 90%;">Jorden, som om natten är inwecklad i
mörker, blifwer af morgonrodnaden liksom fattad</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 61" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 065.jpg|band II, 61]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">och utskakad ur dess dunkla gömmor, och de
ogudaktige, som frukta ljuset, blifwa '''utskuddade,'''
bortdrifne ifrån mörkrets gerningar och
nödsakade att gömma sig undan.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:14">14</span>. Inseglet skall sig förwandla
såsom ler, så att de skola blifwa såsom
ett kläde:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#51:8|Es. 51:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Då hon förwandlar sig såsom
inseglets ler och framställer sig såsom i en
klädnad.</b> Då morgonens ljus utbreder sig öfwer
jorden, så synes hon uti sin gestalt såsom
signetets bilder, och inskrift wisar sig i leret, hwarpå
signetet har blifwit aftryckt. Till försegling
brukades på den tiden lera i stället för lack, som
är en senare uppfinning. I morgonljusen synes
jordens hela klädnad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:15">15</span>. Och dem ogudaktigom skall deras
ljus förtaget warda; och de högfärdigas
arm skall sönderbruten warda.

<span style="font-size: 90%;">De ogudaktigas ljus är mörkret, och nattens
mörker, som är deras ljus, blifwer för dem
borttaget, så snart morgonrodnaden uppgår, [[#38:13|v.&nbsp;13]];
då komma deras onda gerningar i dagen och
deras arm, deras makt blifwer krossad. Detta
eger redan sin fulla tillämpning här i tiden
både i egentlig och bildlig mening, och
fullkomligt uppfyllas dessa ord en gång, då ewighetens
morgonrodnad framskakar ur sin mantelflik allt
det onda, som skett under syndens natt på
jorden, och framlägger det i den klaraste dag.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:16">16</span>. Hafwer du kommit uti hafwets
grund, och wandrat uti djupets fjät?

<span style="color:#00F;" id=" 38:17">17</span>. Hafwa dödens dörrar* någon
tid upplåtit sig för dig; eller hafwer
du sett dörrarna at mörkret?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#9:14|Ps. 9:&nbsp;14]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Hafwets djup har du icke genomwandrat och
ännu mindre har du haft tillträde till
afgrundens rymder. Dödens och mörkrets dörrar
betyda dödsrikets ingång.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:18">18</span>. Hafwer du förnummit, huru bred
jorden är? Låt höra, wet du allt detta?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Predikare#8:17|Pred. 8:&nbsp;17]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Sedan den tiden har man kunnat uträkna
det egentliga måttet af jordens storlek, men det
är blott siffrorna menniskan wet, under det
jordrymdens mångfaldiga innehåll likwäl är till större
delen förborgadt. Ju mera menniskan forskat i
naturens riken, destomera har man funnit, att
man ännu knappt wet någonting, och att äfwen
i denna rigtning målet för wetenskapen om
Herrans werk är oändligt, såsom Han sjelf.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:19">19</span>. Hwilken är wägen dit, der ljuset
bor; och hwilket är mörkrets rum?

<span style="font-size: 90%;">Både ljuset och mörkret äro obegripliga.
Solen är blott ljusbärare: den himlakropp, som bär
ljuset till jorden. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#1:16|1&nbsp;Mos. 1:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:20">20</span>. Att du måtte aftaga dess gräns;
och märka stigen till dess hus?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Att du må föra dem till sitt mål
och weta stigarna till deras hus.</b> Du wet
hwarken ljusets ursprung eller mörkrets gräns,
huru skulle du kunna regera dag och natt, eller
bestämma öfwer sorgliga och glada dagar för
menniskorna!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:21">21</span>. Wisste du, att du skulle på den
tiden född warda; och huru många dina
dagar blifwa skulle?

<span style="color:#00F;" id=" 38:22">22</span>. Hafwer du der warit, dädan snön
kommer? Eller hafwer du sett, hwadan
haglet kommer?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Har du kommit till snöns wisthus?
Hafwer du sett haglets skattkammare?</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:23">23</span>. Hwilka jag bewarat hafwer intill
bedröfwelsens dag; intill stridens och
örligets dag:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#9:18|2&nbsp;Mos. 9:&nbsp;18]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Josua Bok#10:11|Jos. 10:&nbsp;11]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#11:19|Uppb. 11:&nbsp;19]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#16:21|Uppb. 16:&nbsp;21]]. Jfr
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Hesekiel#38:22|Hes. 38:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:24">24</span>. Genom hwilken wäg delar sig
ljuset? Och östanwäder uppkommer på
jorden?

<span style="font-size: 90%;">Att ljuset utsprider sig öfwer hela werlden,
att luften såsom ett haf omgifwer jorden,
hwaruti windarne såsom strömmar frambrusa och dela
jorden sig emellan, är lika underbart för
menniskan, som skapelsens öfriga under. Östanwädret
är i Österlanden wanligtwis det starkaste och
nämnes här exempelwis.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:25">25</span>. Ho hafwer utskiftat åt regnskuren
sitt lopp *; och åt ljungelden och
dundret wägen?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Amos#4:7|Amos 4:&nbsp;7]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:26">26</span>. Så att det regnar uppå jorden,
der ingen är; i öknen, der ingen
menniska är;

<span style="color:#00F;" id=" 38:27">27</span>. Att det skall uppfylla ödemarken
och öknen; och kommer gräset till att
wäxa?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#107:35|Ps. 107:&nbsp;35]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:28">28</span>. Ho är regnets fader? Ho hafwer
födt daggens droppar?

<span style="color:#00F;" id=" 38:29">29</span>. Utur hwars lif är isen utgången?
Och ho hafwer födt rimfrosten under
himmelen?

<span style="font-size: 90%;">Regnets fader och isens moderlif äro
liknelser, som innebära, att alla skapelsens werk bero
på lefwande krafter.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:30">30</span>. Att wattnet skulle fördoldt warda
såsom under stenar; och djupet blifwer
ofwan uppå ståndande?

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Såsom under sten gömma sig
wattnen och djupens yta sammandrages</b> (till is).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:31">31</span>. Kan du binda tillsammans
sjustjernornas band; eller upplösa Orions
band?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#9:9|Job 9:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Amos#5:8|Amos 5:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Kan du lösa eller binda stjernorna efter ditt
behag och regera årets tider.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:32">32</span>. Kan du hemta morgonstjernorna
fram i sin tid; eller föra wagnen på
himmelen öfwer sina barn?

<span style="font-size: 90%;">'''Öfwer sina barn,''' grt. <b>med sina barn.
Wagnen</b> betecknar den samling (konstellation)
af klara stjernor på norra himmelen, som af sin</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 62" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 066.jpg|band II, 62]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">likhet med en wagn blifwit kallad '''Carlawagnen'''
eller '''Stora Björn. Barn''' kallas de smärre
stjernorna omkring dessa klara.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:33">33</span>. Wet du, huru himmelen skall
regeras*; eller kan du sätta ett
herradöme öfwer Honom på jorden?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#31:35|Jer. 31:&nbsp;35]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Wet du himmelens lagar, och kan
du bestämma Hans herrawälde öfwer
jorden?</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:34">34</span>. Kan du föra dina dunder högt
uppe i skyarna, att wattnets myckenhet
dig öfwertäcker?

<span style="color:#00F;" id=" 38:35">35</span>. Kan du utsläppa ljungeldar, att
de fara åstad, och säga: Här äro wi?

<span style="color:#00F;" id=" 38:36">36</span>. Ho hafwer satt wisdomen uti det
fördolda; Ho hafwer gifwit tankarna
förstånd?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#32:8|Job 32:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Ho hafwer gifwit dig en sådan wishet, att
du skulle kunna förstå dessa fördolda ting? Ho
hafwer nedlagt wishet i menniskans inre och
inplantat förstånd i hennes tankar?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:37">37</span>. Ho är så wis, att han skyarna
räkna kan? Ho kan förstoppa
wattuleglarne i himmelen,

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Ho räknar skyarna med wishet och
utgjuter himmelens wattuleglar.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 38:38">38</span>. När stoftet är wått wordet, så
att det tillhopa löper, och klimparna
låda tillsammans.

<center><span id="39"></span>
== 39. Capitel. ==

'''Guds wishet, gerningar, regering. Jobs swar.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 39:1"></span>Kan du gifwa lejoninnan hennes rof
i jagten? Och mätta de unga lejonen:*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#104:21|Ps. 104:&nbsp;21]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Talet öfwergår här till den delen af naturens
rike, der lifwet wisar sig ännu underbarare, och
der Herrans beständiga och särskilda omsorg om
hwarje lefwande wäsende i sin skapelse
ådagalägges.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:2">2</span>. Så att de lägga sig uti sitt rum,
och stilla ligga i kulan på wakt?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#10:9|Ps. 10:&nbsp;9]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:3">3</span>. Ho reder åt korpen mat*, när
hans ungar ropa till Gud och weta
icke, hwar deras mat är?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#145:15|Ps. 145:&nbsp;15]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#147:9|Ps. 147:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#6:26|Matth. 6:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Djuren på marken, fiskarne i hafwet och
fåglarne i luften ropa hwar på sitt sätt till sin
Skapare, som försörjer dem alla. Och för allas
rop är Hans öra öppet. Han hörer dem alla,
Han wårdar dem alla, till dess det behagar
Honom att låta dem warda till stoft igen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:4">4</span>. Kan du sätta tiden, när
stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafwer
du märkt, när hindarne gå hafwande?

<span style="color:#00F;" id=" 39:5">5</span>. Hafwer du räknat deras månader,
när de fulle warda; eller wet du tiden,
när de skola föda.

<span style="color:#00F;" id=" 39:6">6</span>. De böja sig, när de föda, och
rifwa sig, och låta ut sina ungar.

<span style="color:#00F;" id=" 39:7">7</span>. Deras ungar warda fete, och wäxa
ute; de gå ut, och komma icke till dem
igen.

<span style="color:#00F;" id=" 39:8">8</span>. Ho hafwer låtit wildåsnan så fri
gå? Ho hafwer wildåsnans band
upplöst?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#24:5|Job 24:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#2:24|Jer. 2:&nbsp;24]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Osea#8:9|Os. 8:&nbsp;9]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Wildåsnan är ett djur, som har likhet med
den tama åsnan, men skyr menniskors närhet
mer än andra djur.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:9">9</span>. Hwilken jag marken till hus
gifwit hafwer, och öknen till boning.

<span style="color:#00F;" id=" 39:10">10</span>. Han gör lek af stadsbullret;
plågarenas trug hörer han icke.

<span style="color:#00F;" id=" 39:11">11</span>. Han ser efter bergen, der hans
bet är, och söker, hwar grönt är.

<span style="color:#00F;" id=" 39:12">12</span>. Menar du, att enhörningen* skall
tjena dig, och skall blifwa wid din krubba?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#24:8|4&nbsp;Mos. 24:&nbsp;8]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Fjerde Boken Mose#23:22|4&nbsp;Mos. 23:&nbsp;22]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:13">13</span>. Kan du binda honom oket uppå
i dina fåror, så att han efter dig plog
drager i dalarna?

<span style="color:#00F;" id=" 39:14">14</span>. Kan du förlåta dig på honom,
deraf att han mycket förmår, och låta
honom för dig arbeta?

<span style="color:#00F;" id=" 39:15">15</span>. Kan du betro honom, att han
drager dig din säd hem igen, och
församlar henne i din lada?

<span style="color:#00F;" id=" 39:16">16</span>. Påfågelns wingar äro skönare än
storkens eller strutsfågelns wingar:

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Strutsfågelns winge swingar sig
glädtigt; månne det är storkens winge och
fjäder?</b> Strutsfågeln har så små wingar, att
han icke kan flyga, men swingar ändå sin winge
och springer, såsom om han han flöge.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:17">17</span>. Som sina ägg lägger i jorden,
och låter heta jorden utkläcka dem.

<span style="font-size: 90%;">I de hetaste trakterna på jorden (inom
wändkretsarna) lägger strutsfågeln sina ägg i sanden,
men ligger icke deröfwer, utan låter solwärmen
alstra och utkläcka ungarna. Men utom
wändkretsarna, der det är kallare, ligger strutsfågeln
på sina ägg och utkläcker dem såsom andra
fåglar. Äfwen dessa märkwärdiga egenheter hos
fåglarne och djuren wittna om den oändliga
rikedomen i Skaparens tankar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:18">18</span>. Han förgäter, att de måga warda
trampade, och något wilddjur sönderslår
dem.

<span style="color:#00F;" id=" 39:19">19</span>. Han är så hård emot sina ungar,
likasom de icke woro hans*: han aktat
icke, att han arbetar fåfängt,
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia Klagowisor#4:3|Klagow. 4:&nbsp;3]].</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 63" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 067.jpg|band II, 63]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 39:20">20</span>. Ty Gud hafwer förtagit honom
wisdom, och hafwer intet förstånd
gifwit honom.

<span style="font-size: 90%;">Bland Araberna nämnes strutsfågeln
ordspråkswis såsom en bild af dumhet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:21">21</span>. På den tiden han reser sig,
upphöjer han sig, och bespottar både
häst och man.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#33:17|Ps. 33:&nbsp;17]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#147:10|Ps. 147:&nbsp;10]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Strutsfågeln är mycket stor, och då han
uppreser hufwudet, är han högre än en reslig man,
Med wingarna, som äro för små till flygt,
underlättar han sitt löpande, så att ingen häst kan
springa så fort. Strutsfågelns ägg är omkring
ett qwarter långt och i tjocklek såsom en stor
mans arm. Strutsfågelns stora, mjuka och
yfwiga fjädrar brukas till prydnader.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:22">22</span>. Kan du gifwa hästen kraft; eller
kan du pryda hans hals med hans
gnäggande?

<span style="font-size: 90%;">'''Gnäggande,''' grt. '''den fladdrande mahnen.'''</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:23">23</span>. Kan du förfära honom såsom
gräshoppor? Hwad förfärligt är, det är
hans nos pris.

<span style="font-size: 90%;">Grt,: <b>Kan du göra att han springer
såsom gräshoppor? Hans präktiga frustande
är förfärligt.</b> Det är så långt ifrån, att
menniskan kunnat gifwa åt hästen dessa egenskaper,
att hon fastmer häpnar derför.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:24">24</span>. Han rifwer jorden, och är
frimodig i sin starkhet; och drager ut emot
den wäpnade.

<span style="color:#00F;" id=" 39:25">25</span>. Han bespottar räddhågan, och
förfäras icke; och flyr icke för swärd;

<span style="color:#00F;" id=" 39:26">26</span>. Det ännu kogret emot honom
skallrade; och glimmade både glafwen
och sköld.

<span style="color:#00F;" id=" 39:27">27</span>. Han skälfwer och rasar, och
trampar jorden; och tror icke, att trumpeten
ljuder.

<span style="font-size: 90%;">'''Tror icke,''' d. ä. aktar icke.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:28">28</span>. När trumpeten fast klingar, säger
han huj; och känner lukten af striden
lång wäg, förstarnas rop och fröjd.

<span style="font-size: 90%;">Stridshästens stolta kraft och mod måste ju
wittna om en wida högre makt hos Skaparen;
ty menniskan hade icke ens i sina tankar kunnat
föreställa sig ett sådant djur, om hon aldrig hade
sett det.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:29">29</span>. Flyger höken genom ditt förstånd,
och utbreder sina wingar söder ut?

<span style="font-size: 90%;">'''Söderut,''' d. ä. äfwen mot det starka
sunnanwädret går denna snabba flygt obehindrad.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:30">30</span>. Flyger örnen så högt af din
befallning, att han gör sitt näste i höjden?

<span style="color:#00F;" id=" 39:31">31</span>. I bergsklippan bor han, och
blifwer i bergskrefwor, och i fasta rum.

<span style="color:#00F;" id=" 39:32">32</span>. Dädan af skådar han efter mat;
och hans ögon se långt bort.

<span style="color:#00F;" id=" 39:33">33</span>. Hans ungar supa blod; och hwar
en åtel är, der är han.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#24:28|Matth. 24:&nbsp;28]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#17:37|Luc. 17:&nbsp;37]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#49:16|Jer. 49:&nbsp;16]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten ObadJa#4|Obad. v. 4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:34">34</span>. Och HERren swarade Job, och
sade:

<span style="color:#00F;" id=" 39:35">35</span>. Den som will träta med den
Allsmäktige, skulle han draga sig undan?
Och den som will straffa Gud, måste
han icke swara?

<span style="font-size: 90%;">Af dessa många, stora under i naturens riken
har Job redan blifwit djupt förödmjukad och
ångrar sina djerfwa, förhastade ord. Job
swarade icke, då Herren gaf honom tid dertill, utan
Herren swarade sjelf.</span>

<span style="font-size: 90%;">Grt. ([[#39:35|v.&nbsp;35]]): <b>Will ännu tadlaren gå till
rätta med den Allsmäktige? Den som welat
lära Gud, månne han ännu will swara?</b>
Denna fråga ställer nu Herren till den redan
förödmjukade och ångerfulle mannen, för att
föra honom till full inre klarhet och till full
seger öfwer att sjelfklokhet och egenwilja.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:36">36</span>. Job swarade HERran, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 39:37">37</span>. Si, jag hafwer bannats, hwad
skall jag swara? Jag will lägga min
hand uppå min mun.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#29:9|Job 29:&nbsp;9]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#39:2|Ps. 39:&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Si jag hafwer bannats,''' grt.: si jag
hafwer warit obetänksam m. m.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 39:38">38</span>. Jag hafwer en gång talat,
derföre will jag icke mer swara; på en
annan tid will jag icke göra det mer.

<center><span id="40"></span>
== 40. Capitel. ==

'''Behemoth. Guds makts prof.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 40:1"></span>Och HERren swarade Job utur ett
wäder*, och sade:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#38:1|Job 38:&nbsp;1]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:2">2</span>. Gjorda dina länder som en man*:
jag will fråga dig, och säg du mig:
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jobs Bok#38:3|Job 38:&nbsp;3]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:3">3</span>. Skulle du göra min dom om
intet; och fördöma mig*, på det du skall
wara rättfärdig?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#51:6|Ps. 51:&nbsp;6]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#3:4|Rom. 3:&nbsp;4]].</span>

<span style="font-size: 90%;">'''Fördöma,''' d. ä. döma. I det föregående har
Gud af Job fordrat räkenskap för hans klagan
öfwer den gudomliga werldsregeringen, samt
wisat honom genom flera exempel, huru högst
otillräcklig en menniskas insigt är, för att kunna
upphäfwa sig till domare öfwer det, som Herren
gör. Nu wänder Herren sig till den andra
punkten, nemligen Jobs twifwelaktiga ord om
den gudomliga rättfärdigheten. Guds
rättfärdighet är oskiljaktig från Hans allmakt och i det
Herren framställer ännu flera bewis på sin makt,
bewisar Han också sin oändliga rättfärdighet.
Sanning och rättfärdighet äro makt; men lögn</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 64" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 068.jpg|band II, 64]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">och orättfärdighet äro alltid wanmakt och föra
till undergång, såsom hos de fallne englarne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:4">4</span>. Och hafwer du en arm* såsom
Gud; och kan du med lika röst dundra,
såsom Han gör?
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#79:11|Ps. 79:&nbsp;11]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:5">5</span>. Bepryd dig med härlighet, och
upphäf dig; kläd dig med lof och ära.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#93:1|Ps. 93:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Tror du, att du kan döma om den
Allsmäktiges rättfärdighet, så måste du hafwa gudomliga
egenskaper, och om du hafwer dem, så bewisa
dem, bepryd dig med härlighet, kufwa de
högmodiga och hjelp dig sjelf!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:6">6</span>. Strö ut din grymhets wrede; se
uppå alla högmodiga, och böj dem:

<span style="color:#00F;" id=" 40:7">7</span>. Och förtryck de ogudaktiga, der de
äro.

<span style="color:#00F;" id=" 40:8">8</span>. Begraf dem tillsammans i jorden;
och försänk deras prål uti det fördolda.

<span style="color:#00F;" id=" 40:9">9</span>. Så will jag ock bekänna dig, att
din högra hand dig hjelpa kan.

<span style="color:#00F;" id=" 40:10">10</span>. Si, Behemoth, den jag bredwid
dig gjort hafwer, han skall äta hö såsom
en oxe.

<span style="font-size: 90%;">De twå wäldiga och förskräckliga djur, som
nu beskrifwas, finnas båda i Egypten. Behemoth,
Nilhästen, är större än Elephanten. Den kan
wara från 6 till 8 fot hög, och från 13 till 18
fot lång. Detta djur har ett mycket stort och
långt, nedtryckt hufwud, mahn såsom en häst, och
wida näsborrar, utur hwilka det utblåser
brusande strömmar af watten. Fötterna äro
jemförelsewis korta och huden så tjock och hård, att
afskjutna kulor stötas tillbaka, såsom om de
blifwit skjutna emot jern. '''Han skall äta hö,''' grt.:
han äter gräs. Om dagen uppehåller sig detta
djur i wattnet, men om natten betar det på
fälten.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:11">11</span>. Si, hans kraft är uti hans
länder; och hans förmåga i hans buks
nafle.

<span style="color:#00F;" id=" 40:12">12</span>. Hans stjert sträcker sig ut såsom
en ceder; hans höftsenor äro förwecklade.

<span style="color:#00F;" id=" 40:13">13</span>. Hans ben äro såsom kopparrör;
hans benläggar såsom jernstafrar.

<span style="color:#00F;" id=" 40:14">14</span>. Han är begynnelsen af Guds
wägar; den honom gjort hafwer, han
öfwerfaller honom med sitt swärd.

<span style="font-size: 90%;"><b>Den honom gjort hafwer har gifwit
honom hans swärd.</b> Detta swärd är de
förskräckliga tandraderna med de stora huggtänderna.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:15">15</span>. Bergen bära honom gräs, och
alla wilddjur spela der.

<span style="font-size: 90%;">Redan detta wittnar om en förundranswärd
wishet och godhet i djurrikets skapelse. Detta
djur med det förskräckliga gapet äter gräs på
bergen och låter de andra wilddjuren leka der i
trygghet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:16">16</span>. Han ligger i skuggan fördold; i
rör och i träck.

<span style="color:#00F;" id=" 40:17">17</span>. Busken öfwertäcker honom med sin
skugga; och pilträd wid bäckar öfwertäcka
honom.

<span style="color:#00F;" id=" 40:18">18</span>. Si, han uppslukar strömmen, och
grufwar sig icke; han låter sig tycka,
att han will uttömma Jordanen med
sin mun.

<span style="font-size: 90%;">Äfwen för Jordanflodens häftiga strömdrag
skulle detta starka djur icke frukta sig, om det
brusade öfwer honom.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:19">19</span>. Likwäl griper man honom med
sina egna ögon; och med snöre
genomborrar man honom hans näsa.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Kan man fånga honom för hans
ögon? Kan man med streck genomborra
hans näsa?</b> Ehuru detta stora djur är fredligt,
så är det dock nästan omöjligt att fånga det.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:20">20</span>. Kan du draga Leviathan med
en krok; och fatta hans tunga med ett
snöre?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#27:1|Es. 27:&nbsp;1]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Leviathan är krokodilen, som finnes i
Nilfloden i Egypten och på många andra ställen i
warma länder. Det är ett stort och mycket
rofgirigt wattendjur, som till sin gestalt har likhet
med en ödla. Krokodilen kan blifwa 15 alnar
lång och derutöfwer. Dess tänder och swalg, då
gapet uppspärras, äro fasansfulla. Detta djur
är det andra exemplet, hwarmed Gud will wisa
menniskans wanmakt. Ingen kan fånga
krokodilen med krok och metref.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:21">21</span>. Kan du sätta honom en ring i
näsan, och borra honom hans kindben
igenom med en syl?

<span style="color:#00F;" id=" 40:22">22</span>. Menar du, att han skall mycket
bedjas före; eller smeka dig?*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jeremia#50:44|Jer. 50:&nbsp;44]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Om du hade fångat krokodilen, skulle du
kunna sätta en ring i hans näsa eller genom hans
kindben och binda honom i säfwen, såsom fiskare
i wattnet fastbinda den fisk de fångat, att den
må lefwa, till dess de behöfwa den? Månne
han skall mycket bedja dig och ödmjukt tigga
om sitt lif?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:23">23</span>. Menar du, att du kan göra ett
förbund med honom, att du må hafwa
honom till en träl ewinnerligen?

<span style="font-size: 90%;">Tror du, att du skall kunna tämja honom
och bruka honom som ett arbetsdjur?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:24">24</span>. Kan du spela med honom såsom
med en fågel? eller binda honom åt
dina pigor?”

<span style="font-size: 90%;">Kan du binda honom åt dina flickor till att
leka med?</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:25">25</span>. Menar du, att sällskapet skola
skära honom sönder, att han blifwer
utdelad ibland köpmännerna?

<span style="color:#00F;" id=" 40:26">26</span>. Kan du fylla en not med hans
hud; och någon fiskryssja med hans
hufwud?

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 65" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 069.jpg|band II, 65]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">Kan du fylla hans hud med taggar och hans
hufwud med fiskarehakar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:27">27</span>. När du kommer din hand wid
honom, så kom ihåg, att det en strid
är, den du icke uthålla kan.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Lägg din hand på honom! kom då
ihåg, att det är din sista kamp.</b></span>

<span style="color:#00F;" id=" 40:28">28</span>. Si, hans hopp skall fela
honom, och han skall uppenbarligen
fördrifwen warda.

<span style="font-size: 90%;">Si, hans hopp är bedraget; sjunker han icke
ned, då han ser honom! d. ä.: Den, som hoppas
att kunna fånga krokodilen, han sjunker ned wid
blotta åsynen af det förskräckliga djuret.</span>

<center><span id="41"></span>
== 41. Capitel. ==

'''Leviathan beskrifwes.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 41:1"></span>Ingen är så dristig, att han honom
uppwäcka tör; ho är då den, som för
mig bestå kan?

<span style="font-size: 90%;">Är menniskan så wanmäktig, att hon icke en
gång kan bestå emot dessa skapade djur, utan
måste digna ned af förskräckelse, huru mycket
mindre kan då den swaga menniskan bestå inför
Skaparen, om han wågar att sätta sig upp emot
Honom!</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:2">2</span>. Ho hafwer något gifwit mig
tillförene, att jag må honom det
wedergälla?* Mitt är allt det under hela
hjmmelen är.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#11:35|Rom. 11:&nbsp;35]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Andra Boken Mose#19:5|2&nbsp;Mos. 19:&nbsp;5]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#24:1|Ps. 24:&nbsp;1]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#50:12|Ps. 50:&nbsp;12]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#10:26|1&nbsp;Cor. 10:&nbsp;26]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Den allsmäktige Herren och Skaparen är
tillika all tings egare, och Han kan derföre i sin
ting och med det honom tillhörer göra, såsom
Honom täckes, utan att det wore någon
orättfärdighet; ty Han har inga förbindelser eller
skyldigheter mot de skapade tingen. Allt godt, de
hafwa, hafwa de fått af Honom, och detta allt
wittnar om Hans godhet, men det är ingen
orättfärdighet, om Han tager det tillbaka.
Sålunda stå Hans allmakt och rättfärdighet uti ett
oupplösligt sammanhang.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:3">3</span>. Jag will icke förtiga hans kraft;
ej: heller hans makt, eller huru
wälskapad han är.

<span style="font-size: 90%;">Leviathan eller krokodilen blifwer nu widare
beskrifwen. Att han är wälskapad will säga,
att hela den ofantliga kroppen med sina otaliga
yttre och inre delar är wäl inrättad för djurets
natur.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:4">4</span>. Ho kan upptäcka honom hans
kläde? Eller ho tör wåga det att fatta
honom i tänderna?

<span style="font-size: 90%;">Ho kan taga af honom hans kläde, d. ä.
hud, pansar? Hans hud är tjock och hård
såsom ben, hängande tillhopa med otaliga, täta,
böjliga fogningar.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:5">5</span>. Ho kan öppna hans anletes
kindben? Förskräckliga stå hans tänder allt
omkring.

<span style="color:#00F;" id=" 41:6">6</span>. Hans fjäll äro likasom sköldar
sammanfästade hwar i annan.

<span style="color:#00F;" id=" 41:7">7</span>. Det ena hänger in i det andra,
så att wädret icke går der emellan;

<span style="color:#00F;" id=" 41:8">8</span>. Det hänger hwar i annan, och
hålla sig tillsammans, så att de icke
kunna skiljas åt.

<span style="font-size: 90%;">Se [[#41:4|v.&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:9">9</span>. Hans nysande är såsom ett
glimmande ljus; hans ögon äro såsom
morgonrodnadens ögnahwarf.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: '''Hans nysande utstrålar ljus''' m. m.
Då djuret nyser, så glänsa wattenstrålarne, som
han utblåser, i solens glans. Ögonen äro stora
och röda och liknas wid morgonrodnaden.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:10">10</span>. Utaf hans mun fara bloss och
eldbränder.

<span style="font-size: 90%;">Då han flåsar, så är det såsom om rök och
eld komme ur hans gap och näsa.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:11">11</span>. Utaf hans näsa går rök, såsom
utaf heta grytor och kittlar.

<span style="color:#00F;" id=" 41:12">12</span>. Hans ande är glödande kol; och
utur hans mun går låge.

<span style="font-size: 90%;">Krokodilens starka och heta andedrägt liknas
wid eldslåga. Djuret älskar hettan och plägar
ligga med gapet uppspärradt mot den heta solen.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:13">13</span>. Han hafwer en stark hals; och
det är honom lust, då han något
förderfwar.

<span style="font-size: 90%;">Grt: <b>Hans hals är styrkans herberge,
och framför honom dansar ångesten,</b> d. är:
hwart han wänder sig, wäcker han förskräckelse.
Lefwande wäsen bäfwa och fly med plötsliga
språng såsom i dans.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:14">14</span>. Hans kötts ledamöter hänga wid
hwart annat; de äro fäste i honom, att
han icke rörd warder.

<span style="font-size: 90%;">'''Hans kötts ledamöter,''' d. ä. de köttstycken,
som på andra djur hänga mjuka och lösa, äro
på krokobilen fasta, och hela hans kropp är
betäckt med en tjock fast hud, så att han icke kan
känna något intryck utifrån.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:15">15</span>. Hans hjerta är hårdt såsom sten;
och så fast, som ett stycke af understenen
i qwarnen.

<span style="font-size: 90%;">Hos wissa djur är hjertat mycket hårdt och
fast och slår mycket långsamt. Denna hårdhet
uttrycker också krokodilens oförskräckthet.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:16">16</span>. När han reser sig, förfära sig de
starke; och när han får dem fatt, är der
ingen nåd.

<span style="font-size: 90%;">'''När han får dem fatt''' m. m., grt.: När
han framrusar, blifwa de utom sig (af
förskräckelse).</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:17">17</span>. Om man will till honom med
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 66" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 070.jpg|band II, 66]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>swärd, så rörer han sig icke; eller med
spets, skott och harnesk.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Om utan will till honom med
swärd, kan det icke bestå, ej heller skott,
spett och harnesk.</b> Såsom berg motstår
krokodilens hårda kropp både swärd och spjut.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:18">18</span>. Han aktar jern såsom strå; och
koppar såsom ruttet trä.

<span style="color:#00F;" id=" 41:19">19</span>. Ingen skytt förjagar honom;
slungostenar äro honom såsom agnar.

<span style="color:#00F;" id=" 41:20">20</span>. Hammaren aktar han såsom strå;
han bespottar de bäfwande spetsar.

<span style="color:#00F;" id=" 41:21">21</span>. Han kan ligga på skarpt grus;
han lägger sig uppå det skarpt är, såsom
på gyttja.

<span style="color:#00F;" id=" 41:22">22</span>. Han gör, att djupa hafwet sjuder
såsom en gryta; och rörer det ihop,
såsom man blandar en salva.

<span style="color:#00F;" id=" 41:23">23</span>. Efter honom är wägen ljus;
djupet aktar han såsom en gammal
gråhårig.

<span style="font-size: 90%;">Grt.: <b>Han gör wägen efter sig ljus, man
tycker floden wara hwitt hår.</b> Hans wäg i
wattnet blifwer hwit af fradga och skum.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 41:24">24</span>. På jorden kan ingen liknas
honom; han är gjord till att wara utan
fruktan.

<span style="color:#00F;" id=" 41:25">25</span>. Han föraktar allt det högt är;
han är konung öfwer alla högmodiga.

<span style="font-size: 90%;">Grt. <b>Han är konung öfwer alla
stolthetens söner</b> (både wilddjur och stolta
menniskor).</span>

<span style="font-size: 90%;">Det war en djup förödmjukelse inför det
himmelska Majestätet, som behöfde werkas hos Job,
och denna förödmjukelse har nu skett derigenom,
att Gud genom denna tafla af skapelsens stora
under wisat honom, huru ringa menniskan är
emot den Guden, som skapat och uppehåller allt
detta. Menniskan är så swag, att hon äfwen
måste frukta för djuren; huru mycket mera bör
hon då frukta för Skaparen! Menniskan är så
kortsynt och förnuftet så inskränkt, att hon icke
kan fatta Guds skapade werk och förklara
naturens lagar; huru mycket mindre kan hon fatta
Skaparens oändliga wishet! Och kan menniskan
icke fatta Honom, så höfwes det henne, att med
ödmjukhet och helig wördnad tillbedja Honom
äfwen i de ting, som hon icke förstår, och i
hwilka allt för henne är swårt och dunkelt. Detta
måste Job nu besinna. Med denna djupa
förödmjukelse har Job nu kommit till insigt, huru
oförståndigt han talat, då han war nära att
twifla på Guds rättfärdighet i Hans skickelser.
Gud fann i sin wishet icke för godt att tala
med Job från rättfärdighetens synpunkt. Detta
war icke förenbart med det gudomliga
Majestätets oändliga höghet. Det hade då warit,
såsom om Skaparen wore skyldig att förswara sin
rättfärdighet och förklara skälen till sina
skickelser i werldsstyrelsen. Med förödmjukelsen blef
också förklaringen öfwer Guds wishet och
rättfärdighet åt Job gifwen. Han hade nu blifwit
helad ifrån den fördolda egenkärlek och
egenrättfärdighet, som oaktadt hans stora fromhet
widlådde honom. Han war nu öfwertygad om, att
Herren, den Allsmäktige, gör allting wäl, fastän
menniskan icke alltid kan fatta det. Genom
tuktan och Herrans tal fördes Job till rätt
ödmjukhet och lefwande tro. Förut hade Job stundom
talat ifrån lagens synpunkt och haft att göra
med Gud såsom sin domare, inför hwilken
wandel, förtjenst och wedergällning påtänktes. Men
nu will den förödmjukade och af nådens ljus
upplyste mannen hafwa att göra med Gud
såsom Fader och helt och hållet bero af Hans
wishet och faderskärlek. Han älskade sanningen; och
Evangelii sanning, som han redan kände ([[#19|cap. 19]]),
blef nu genom förödmjukelsen mera klar och
lefwande i hans själ.</span>

<span style="font-size: 90%;">Af Guds härliga tal till Job böra wi äfwen
lära, att alla Hans skapade werk böra så
betraktas, att de för oss predika om Gud och
himmelska sanningar. Hwarje ting i naturen, allt
ifrån stjernorna ända ned till hafwets djup,
talar om Honom och will lära oss något om
Honom. Hwarje skapadt ting är ursprungligen en
Guds tanke, fastän genom synden och
förbannelsen så mycket blifwit wanstäldt. Fåglarne
under himmelen, fiskarne i hafwet och liljorna
på marken predika om skapelsen och
uppehållelsen, om Guds allmakt, wishet och godhet
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#6:25|Matth. 6:&nbsp;25]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#6:30|30]].</span>

<center><span id="42"></span>
== 42. Capitel. ==

'''Job bekänner, beder, wälsignas.'''</center>

<span style="color:#00F;" id=" 42:1"></span>Och Job swarade HERran, och sade:

<span style="color:#00F;" id=" 42:2">2</span>. Jag wet, att du all ting förmår;*
och ingen tanke är för dig fördold.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#115:3|Ps. 115:&nbsp;3]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#40:26|Es. 40:&nbsp;26]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#38:10|Ps. 38:&nbsp;10]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:3">3</span>. Det är en fåwitsk man, som
menar fördölja sitt råd; derföre hafwer jag
owisligen talat, det mig för högt är,
och det jag icke förstår.

<span style="color:#00F;" id=" 42:4">4</span>. Så hör nu, låt mig tala; jag
will fråga dig, lär mig.

<span style="font-size: 90%;">Job tyckte sig förut wara wis, och han hade
i sanning undfått stort ljus af Herran; men nu
har han undfått ännu mera ljus, så att han
rätt ser sin egen ringhet, bekänner och afbeder
sin synd och längtar efter mera upplysning af
Herran. Då menniskan kommit till sann
ödmjukhet och lefwande tro, så har hon fortfarande
hunger och törst efter mera ljus och mera nåd
från Herran.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:5">5</span>. Jag hafwer hört dig med öronen;
och mina ögon se dig ock nu.

<span style="font-size: 90%;">På samma sätt som Job fick höra och se
Herran i Hans uppenbarelses tecken, få wi nu
icke höra och se Honom; men wi få höra och se
Honom i ordet och i trons umgänge med Honom.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Filipperna#3:20|Phil. 3:&nbsp;20]]. Wi få höra och se Honom äfwen
i Hans skapade werk, så snart wi låtit Hans
Ande öppna wåra öron och ögon.</span>

<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 67" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 071.jpg|band II, 67]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="color:#00F;" id=" 42:6">6</span>. Derföre gifwer jag mig skuld;*
och gör bot i stoft och aska.†
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli första Bref till Korintierna#11:31|1&nbsp;Cor. 11:&nbsp;31]]. †[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Jona#3:6|Jon. 3:&nbsp;6]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Se [[#42:4|v.&nbsp;4]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:7">7</span>. Då nu HERren dessa orden med
Job talat hade, sade HERren till
Eliphas af Thema: Min wrede är
förgrymmad öfwer dig, och öfwer dina
twå wänner; förty I hafwen icke
rätteligen talat om mig, såsom min
tjenare Job.

<span style="font-size: 90%;">Ehuru dessa tre wänner hade uttalat många
sköna sanningar, så hade de dock gjort en orätt
sammanställning och tillämpning deraf. Man
kan hålla en predikan, som innehåller idel
sanning och är mycket wacker, men likwäl i
sammanhang och tillämpning så oriktig, att den
leder åhörarne till den ewiga döden, om de rätta
sig derefter. Guds utlåtande öfwer dessa mäns
tal bör lära oss att alltid tänka på den
allwetande domarens öra, som hörer alla wåra ord.
Äfwen med talet kan menniskan ganska swårt
försynda sig, och stundom är talet brottsligare
än sjelfwa de syndiga gerningarne.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:8">8</span>. Så tager nu sju stutar, och sju
wädrar, och går bort till min tjenare
Job, och offrar bränneoffer för eder, och
låter min tjenare Job bedja för eder;
förty honom will jag anse, så att jag
icke skall låta eder se, huru I hafwen
bedrifwit en dårhet; förty I hafwen icke
rätt talat, såsom min tjenare Job.

<span style="font-size: 90%;">Ehuru Job också hade talat owisligt, så hade
han dock talat med sanningskärlek och mera rätt
än hans wänner. Märkwärdig är Herrans
befallning om detta försoningsoffer och att de skulle
låta Job bedja för sig. Härmed hänwisas de
den rätte Medlaren och Förebedjaren från
himmelen, som utlofwad war. På Honom
syftade offren, af Honom woro de heliga menniskor
i Gamla Testamentet, som Gud benådade med
bestämmelse, på ett eller annat sätt
förebilder, och äfwen Job war en förebild af Honom.
Det presterliga i Jobs ställning, sedan han nu
af Herran blifwit så rikt benådad, framträder
här ännu mera än i [[#1|cap. 1]]. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#2:5|1&nbsp;Pet. 2:&nbsp;5]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#2:9|9]]
och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Jakobs Bref#5:16|Jac. 5:&nbsp;16]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:9">9</span>. Då gingo bort Eliphas af
Theman, Bildad af Suah, och Zophar af
Naema, och gjorde såsom HERren dem
sagt hade; och HERren såg till Jobs
person;*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#19:21|1&nbsp;Mos. 19:&nbsp;21]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:10">10</span>. Och HERren wände Jobs
fängelse, då han bad för sina wänner; och
HERren gaf Job dubbelt så mycket, som
han tillförene haft hade.

<span style="font-size: 90%;">Jobs swåra sjukdom och lidande hade warit
såsom ett fängelse, hwarutur han nu blef
förlossad. De orden: <b>då han bad för sina
wänner,</b> äro isynnerhet märkwärdiga, och wisa, att
i sann kärlek till nästan och uppriktig förbön
ligger alltid den största wälsignelsen för den
menniskan sjelf, som utöfwar denna kärlek. Ju
längre en menniska kommer i en sann tro och
kärlek till nästan, desto mera andeligt och äfwen
lekamligt godt får hon af Herran, i den mån
Herren ser, att det länder till hennes wälfärd.
Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Mattei Evangelium#19:29|Matth. 19:&nbsp;29]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:11">11</span>. Och till honom kommo alla hans
bröder, och alla hans systrar, och alla
de honom tillförne kände, och åto med
honom i hans hus, och wände sig till
honom, och hugswalade honom öfwer
allt det onda, som HERren hade låtit
komma öfwer honom; och hwardera gaf
honom ett stycke penningar och ett
gyllene klenodium.

<span style="color:#00F;" id=" 42:12">12</span>. Och HERren wälsignade Job mer
än tillförene, så att han fick fjortontusen
får, och sextusen kameler, och tusen par
oxar, och tusende åsnor.

<span style="color:#00F;" id=" 42:13">13</span>. Och fick sju söner, och tre döttrar;

<span style="color:#00F;" id=" 42:14">14</span>. Och kallade den första Jemina;
den andra Kezia, och den tredje
KerenHappuch.

<span style="font-size: 90%;">'''Jeminaä''' bet. klar som dagen, '''Kezia'''
wälluktande ört, och '''KerenHappuch''' sminkhorn. Alla
tre namnen skola antyda skönhet, behag och ädla
egenskaper.</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:15">15</span>. Och wordo icke funna så
dägeliga qwinnor i all land, såsom Jobs
döttrar; och deras fader gaf dem
arfwedel med deras bröder.

<span style="color:#00F;" id=" 42:16">16</span>. Och Job lefde derefter hundrade
och fyratio år, så att han fick se sina
barn och barnabarn,* allt intill fjerde
led.
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Salomos Ordspråk#17:6|Ords. 17:&nbsp;6]].</span>

<span style="color:#00F;" id=" 42:17">17</span>. Och Job blef död, gammal och
mätt af lefwande.*
<span style="font-size: 90%;">*[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#25:8|1&nbsp;Mos. 25:&nbsp;8]]; [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Första Boken Mose#35:29|cap. 35:&nbsp;29]].</span>

<span style="font-size: 90%;"><b>Herrans, Herrans Ande är med mig;
derföre hafwer Herren smort mig; Han hafwer
sändt mig, till att predika dem eländom,
till att förbinda de förkrossade hjertan, till
att predika de fångar förlossning, och dem
bundnom öppning: — — Till att skaffa de
sörjande i Zion, att dem skall prydning för
aska, glädjeolja för sorg, och sköna kläder
för en bedröfwad ande, gifwen warda, att
de skola kallas rättfärdighetens träd,
Herrans plantering till pris.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#61:1|Es. 61:&nbsp;1]],&nbsp;[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten Esaia#61:3|3]]. Denne
predikaren från himmelen, Christus, som är
rättfärdighetens och salighetens wäg för den fallna
menniskan, uppenbarades ifrån begynnelsen och
under alla tider för sådana hjertan, som icke
stodo emot Guds Anda. Åt Job hade Han
redan gifwit mycken nåd, mycket ljus och en
innerlig längtan efter den rättfärdighet, som</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 68" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 072.jpg|band II, 68]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">innehålles i Evangelii hemlighet; men det war icke
förr än i det swåra lidandet Herren behagade
på ett underbart sätt så predika för honom, att
ben kunskap om rättfärdigheten genom tron, som
han redan förut egde ([[#19|cap. 19]]), blef klar och
lefwande i hans hjerta. Det swåra lidandet
upptäckte för honom, att han, oaktadt all sin
fromhet, på ett så fint sätt, att han sjelf icke
märkte det, sökte återupprätta sin egen
rättfärdighet. Den innerliga och djupa hjertats
förkrosselse, hwarigenom menniskan drifwes ifrån
sig sjelf helt och hållet till Herran och Hans
nådelöften, fulländades hos Job egentligen genom
lidandet och igenom Herrans uppenbarelse och
predikan. Wisserligen är denna predikan, som
af den himmelske predikaren synes så owäntad
och underbar, icke wid första påseendet ett
Evangelium för den bedröfwade själen; men Job
kände förut sjelfwa grunden af Evangelii
innehåll, Herrans löften om Frälsaren och
försoningen. Job behöfde blott en djupare insigt om
Herrans oändliga makt och rättfärdighet och om
sitt eget intet, för att nu såsom en arm syndare
med mera angelägenhet än förut taga emot
syndernas förlåtelse, nåd och rättfärdighet af Guds
blotta förbarmande. Herren wisade honom detta.
Job war förut rättfärdig ([[#1:8|cap. 1:&nbsp;8]]), men blef
nu stadfästad i denna rättfärdighet, som är af
tron allena. Under de swåraste frestelserna hade
han stundom råkat under lagen. Job
förödmjukade sig nu och bad om nåd, han bekände sin
fåwitskhet, [[#42:3|cap. 42:&nbsp;3]], gaf sig sjelf skuld och gjorde
bot i stoft och aska, [[#42:6|cap. 42:&nbsp;6]]. Och då gaf
Herren honom rätt, hwad han hade talat blef
rätt, så snart han kom i en rätt ställning till
Herran, [[#42:8|cap. 42:&nbsp;8]]. Det syndiga blef förlätet
och borttaget, men det rätta stod qwar och kom
på sin rätta plats. Att Herren nu gaf honom
rätt, bewisar ock, att han blef rättfärdiggjord
genom tron på Medlaren, som utlofwad war. Så
länge menniskan icke är rättfärdiggjord af
Herran, så innehålles alltid något orätt i allt hwad
hon tänker, i allt hwad hon talar och i allt hwad
hon gör; emedan hjertat ännu icke är i rätt
ställning till Gud. Syndens kraft, ormens
hufwud är då i den menniskan ännu icke krossadt,
utan sprider en giftblandning, en blandning af
lögn öfwer de bästa tankar, ord och gerningar,
som menniskan kan åstadkomma. Men så snart
Herren får wända menniskans hjerta till
Evangelii sanning, så blifwer han '''sann''' både i sitt
wäsende, i sitt tal och i sitt lefwerne. Således
kunna wi af Jobs bok lära rättfärdighetens
wäg. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Psaltaren#32:1|Ps. 32:&nbsp;1,&nbsp;2]].</span>

<span style="font-size: 90%;">Men äfwen sedan en menniska blifwit genom
sann och lefwande tro med Herran förenad och
delaktig af den rättfärdighet, som är förwärfwad
genom Medlarens försoning, så widlåda syndiga
böjelsen i hjertat och swaghetssynder i lefwernet,
som måste bekämpas och öfwerwinnas, och om
de äro fördolda, måste de uppdagas för att
kunna besegras. Derföre äro bedröfwelser och
lidanden nödwändiga för Jesu efterföljare såsom
medel, hwarigenom Herren renar och luttrar
dem, alltmera förödmjukar dem och bortbränner
i lidandets ugn det qwarblifna slagg af
egenrättfärdighet, sjelfwiskhet, högmod, egennytta och
allt annat ondt, som welat lägga sig såsom
frestelse och snara omkring deras hjertan. Genom
lidandet blifwa de också mera drifna till Herran
och undfå ett fullare mått af Hans nåds
rikedomar. Derigenom blifwer lidandet för Guds
barn medel till helgelse och tillwäxt i nåden.
Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:17|Rom. 8:&nbsp;17]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:18|18]], [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Romarne#8:28|28]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#4:16|2&nbsp;Cor. 4:&nbsp;16,&nbsp;17]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Brefwet till Ebreerna#12|Ebr. 12]]. Wi lära således af Jobs bok äfwen
'''helgelsens wäg.'''</span>

<span style="font-size: 90%;">Både i '''rättfärdiggörelsen''' och i '''helgelsen'''
är satan menniskans motståndare och anklagare.
Han står emot henne inför Guds domstol och
framhåller alla hennes synder, på det han icke
må wåga att tro på nåden och blifwa
rättfärdiggjord, och detta motstånd får den nådesökande
menniskan erfara i sitt hjerta, der han liksom
får höra en röst, sägande: för dig är det för
sent, du är en för stor syndare för att kunna få
nåd. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Propheten ZacharJa#3|Zach. 3]], som utförligt handlar om
detta motstånd. Och sedan rättfärdiggörelsen har
skett och menniskan blifwit ett Guds barn, så
har motståndaren wisserligen förlorat sin rätt
och sitt wälde öfwer den menniskan, men han
följer henne med särdeles waksamhet på hennes
lefnadswäg, han uppsöker alla hennes fel och
brister och frambär dem såsom åklagare inför
den himmelske domaren och yrkar, på grund af
Guds rättfärdighet, att den menniskan för dessa
synders skull icke tillhörer Guds rike, utan hans
(satans) rike, emedan synden är hans. Dessa
anklagelser wederläggas inför Gud genom
Återlösarens fullkomliga rättfärdighet; så länge
själen i tron håller sig fast wid Honom, så eger
hon Hans rättfärdighet och fullkomlighet och har
i Honom en förswarare när Fadren.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ första Bref#2:1|1&nbsp;Joh. 2:&nbsp;1,&nbsp;2]]. Men det måste i hela Christi trogna
församling, och hos hwar och en af dess medlemmar
särskilt, ådagaläggas, att de hafwa tro på
Christum, att de hafwa Christi sinne, att deras
kärlek till Honom öfwerstiger egenkärleken och
werldskärleken, och att Hans rättfärdighet, som igenom
tron är deras, har makt att öfwerwinna synden.
Derföre fick satan tillåtelse att fresta och plåga
Job, och detta är blott ett enskildt exempel,
hwarmed Guds Anda har welat för oss uppenbara,
huru de otaliga bedröfwelser, frestelser och
motgångar, som öfwergå den trogna församlingen,
stå i ett djupt sammanhang med syndens
upphof, som är en lögnare och en mandråpare af
begynnelsen. Såsom han frestade Job, så
frestar han de trogna ännu, fastän på otaliga olika
sätt, och ehuru menskliga ögon icke kunna se
honom. Icke wisste Job och hans wänner,
hwarifrån hans lidanden kommo. Han ansåg dem
såsom kommande från Herran, och detta war
rätt; ty satan kunde icke göra någonting utan
Herrans tillstädjelse. Genom tålamod och tro
allt intill döden måste Herrans trogna i Christi
Anda och kraft öfwerwinna åklagaren.
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#12:11|Uppb. 12:&nbsp;11]]. Satans anfall emot de trogna består
stundom uti swåra själsqwal, twifwel,
anfäktelser, hädiska tankar emot Gud och Hans ord,
såsom glödande skott, och uti de mångfaldigaste
frestelser. Se [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Korintierna#12:7|2&nbsp;Cor. 12:&nbsp;7]]. [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli Bref till Efesierna#6:12|Eph. 6:&nbsp;12]].
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Petri första Bref#5:8|1&nbsp;Pet. 5:&nbsp;8]] och [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#12:9|Uppb. 12:&nbsp;9,&nbsp;10]], der han omtalas både
såsom plågare, frestare och åklagare. Stundom
bestå hans anfall i andra lidanden. Se
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Lukas’ Evangelium#13:16|Luc. 13:&nbsp;16]]. Redan af Jobs bok lära wi att känna
den mäktige motståndaren, som Guds barn i</span>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sband II, 69" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 073.jpg|band II, 69]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><span style="font-size: 90%;">denna werlden skola för Lammets blods skull och
för deras wittnesbörds ords skull öfwerwinna
för att upphöjas till ära och härlighet.</span>

<span style="font-size: 90%;">Såsom Job icke tillhörde Israels folk efter
köttet, men war en sann medlem af det andeliga
Israel genom tron på Israels Gud, så kunna
wi anse honom såsom en ganska betydelsefull
förebild af alla de hedniska folk, som som blifwit
omwända och omwändas till christendomen, och som
utgjort och utgöra den allrastörsta delen af
Christi kyrka och församling. Job är en förebild af
den stridande och lidande församlingen på
jorden. De, som strida och lida, kunna af Jobs
exempel äfwen lära, att de hafwa en härlig
seger att wänta, om de genom Guds nåd blifwa
beständiga i tro och tålamod. De höra härwid,
till sin uppmuntran och tröst, tänka på
Skriftens ord: <b>Hwar ock nu någon kämpar, han
krönes icke, utan han redligen kämpar,</b>
[[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Pauli andra Bref till Timoteus#2:5|2&nbsp;Tim. 2:&nbsp;5]], och på Herrans nådiga förmaning
och löfte: <b>War trofast intill döden, så skall
jag gifwa dig lifsens krona.</b> [[Bibeln (Fjellstedts förklaringar)/Johannes’ Uppenbarelse#2:10|Uppb. 2:&nbsp;10]].
I lidanden och frestelse segrade Jobs tålamod
och tro, och på samma wäg och med samma
wapen måste alla Herrans trogna segra i denna
strid, som de alla, hwar och en på sitt särskilda
sätt, måste genomgå. Christus har
öfwerwunnit synden, döden, djefwulen och all helwetets
makt, och Hans andeliga kropp, som är
församlingen, måste lida, strida och winna seger i Hans
efterföljelse. Af Jobs bok lära wi således också
känna '''korsets wäg.''' Genom förnedring till
upphöjelse, genom tålamod och ståndaktighet till
oförgänglig ära och ewig salighet.</span>

<center>'''Ände på Jobs Bok.'''</center>
</div>

[[Kategori:Job|Fjellstedt]]
[[Kategori:Peter Fjellstedts bibel|#18]]⏎
|style="width: 60%; text-align: center;"|<table  style="width: 100%; text-align: center;" >
<tr><td><span id=ws-title style="font-size: larger; font-weight:bold; ">S. Barthelemy under svenskt välde</span></td></tr><tr><td>av <span id=ws-author>[[Författare:Erik Olof Emanuel Högström|Erik Olof Emanuel Högström]]</span></td></tr>
</table>
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: right; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|}
<table style="width: 100%; border-bottom: 1px solid #ADA; background: #f0f0ff; font-size:90%">
<tr>
<td>Utgiven 1888 [[Index:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu|index]]</td>
</tr>
</table>


<div style="margin: 4em; text-align:justify">
<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/4|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center>
<big><big><span style="letter-spacing:0.125em">S. BARTHELEMY</span> </big></big>

<big>UNDER SVENKT VÄLDE.</big>

____________


'''AKADEMISK AFHANDLING''' 

<small>SOM MED TILLSTÅND AF</small> 

VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS 

I UPSALA

HUMANISTISKA SEKTION 

<small>TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES</small> 

<small>AF</small> 

'''E. O. E. HÖGSTRÖM,''' 

<small>FILOSOFIE LICENTIAT AF NORRLANDS NATION.</small> 

Å LÄROSALEN N:o IV 

LÖRDAGEN DEN 24 NOV. 1888 

<small>P. V. T. F. M.</small> 

_______________


UPSALA 1888. 

<small><span style="font-variant:small-caps">Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktiebolag</span>.</small></center>



<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/5|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>De källor, jag anlitat för min afhandling: S. Barthelemy
under svenskt välde, äro till allra hufvudsakligaste del den i
Riksarkivet befintliga s. k. Barthelemysamlingens handskrifter.

<center>'''Rättelse:'''</center> 

Sid. 1 rad. 2 uppifr. ''står:'' 121,14 qv.-kilom., ''läs:'' 21,14 qv.-kilom.



<span class="ws-noexport; noprint" id="s1" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/6|1]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Ön S. Barthelemy, som är en af de minsta af de 
små Antillerna, upptagande endast en yta af 121,14 
qv.-kilom., omges af öarne S. Martin, Saba, S. Eustache, S. 
Christophe och Barbuda. Öns östligaste punkt ligger på 
17° 53' n. b. och ungefar 45° v. om Ferro. 

Barthelemy koloniserades 1648 af fransmän<ref>Sundler: Geografiskt Lexikon.</ref>. År 
1658 öfvergick ön jemte flera andra vestindiska öar, såsom 
S. Christophe och S. Croix, genom köp i
Malteserriddarnes händer<ref>Falkenstein: Geschichte des Johanniter-Ordens.</ref>. Men dessa vanskötte den fördelaktiga affär, 
de härmed gjorde, till den grad, att de snart sågo sig 
nödsakade att afstå från de omtalade öarne, som då
köptes af Frankrike. På detta sätt kom S. Barthelemy 
1665 under franskt välde, hvarunder ön oafbrutet förblef 
till 1784, då den blef en svensk besittning. 

Det var på sin italienska resa, som Gustaf III
förvärfvade denna ö. På återvägen från Italien besökte 
han nämligen Paris, och här afslöts en traktat,
hvarigenom Frankrike afträdde Barthelemy och dess dependentier 
till Sverige. 

I en skrifvelse af den 8 Juli 1784 underrättar
Gustaf den hemmavarande regeringen derom, att han
medgifvit fransmännen rättighet till en entrepot i Göteborgs 
hamn, hvaremot Frankrike afstått en redan 1741 erhållen 
förmån att som upplagsort för franska varor använda 
Wismar, hvaraf franska handlande dock ej skola hafva 
begagnat sig, och dessutom till Sveriges konung och 
krona öfverlemnat ön S. Barthelemy<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s2" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/7|2]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Den 7 Mars 1785<ref>Rapport af detta datum från Rayalin.</ref> synes ön faktiskt hafva kommit 
i svenskarnes händer. Den öfverlemnades då af 
S. Barthelemys och S. Martins ståthållare, chevalier de Durat, 
i baron S. M. Rayalins vård. Rayalin blef nu öns förste 
svenske guvernör. Doktor Fahlberg blef 
guvernementssekreterare, S. Thunborg blef svensk prest på ön, och 
garnisonen stod under befäl af P. H. Rosenstein. 

Då Barthelemy blef svensk koloni, te sig dess 
förhållanden i en mörk dager. Hela invånareantalet 
uppgick blott till 739 personer, hvaraf 458 voro hvita — 
fransmän, engelsmän och holländare — och 281 negrer.
Den odlade jorden på ön var visserligen god, men 
befann sig i händerna på 9 jordbrukare. Taflans ljusaste 
punkt var den förträffliga hamnen — le Carenage <ref>Chevalier de Durat: Observation sur l’Isle de S. Barthelemy.</ref>. 

Rayalin klagar öfver, att omkostnaderna derute i 
början varit stora, men säger sig på samma gång hysa 
godt hopp, att kolonien i framtiden skall bära sig <ref>Rapport af {{Bråk|20|5}} 1785.</ref>.

Det danska justitierådet och handelsagenten 
Willman, som synes af svenska regeringen hafva blifvit 
vidtalad att yttra sig om de vestindiska förhållandena, 
hvartill han på grund af sin stora handel i de vestindiska 
farvattnen var synnerligen lämplig, ger i ett längre 
utlåtande en bild af ställningen på Barthelemy strax efter 
föreningen med Sverige samt föreslår ock medel, 
hvarigenom densamma kan upphjelpas och förbättras <ref>Promemoria af {{Bråk|8|10}} 1785.</ref>. Öns 
omkrets var liten, folknummern låg, och produkterna få. 
Fiske, kalkbränning och boskapsskötsel voro invånarnes 
vigtigaste näringsgrenar. Af socker och bomull samt 
öns öfriga produkter kunde ön på sin höjd utskeppa 4 
laster årligen. Någon egentlig marknad för sina 
produkter kunde ej Sverige få derute, om ön stängdes för 
främlingar. Willmans åsigt är derför, att de 
grundsatser, staterna på denna tid i allmänhet tillämpade på sina
<span class="ws-noexport; noprint" id="s3" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/8|3]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>kolonier, i det främmande magters fartyg äfven i 
fredstid vägrades tillträde, ej här äro användbara. Exempel 
på afvikande från dessa maximer hafva förut 
förekommit, i det kolonier, som ej sjelfva burit sig, af sina 
moderstater gjorts till frihamnar. På detta sätt hafva säten 
för en blomstrande handel skapats, hvarpå Antillernas 
frihamnar, S. Eustache och S. Thomas äro goda bevis. 
Derför bör ock Barthelemy förses med frihamnsrättigheter. 

I denna promemoria har Willman, som synes hafva 
varit i besittning af för sin tid vidsträckta vyer på 
handelns område, fästat svenska regeringens uppmärksamhet 
på det medel, som sedermera under gynsamma yttre 
förhållanden skulle bevisa sig mägtigt att göra Barthelemy 
till en liten guldgrufva för svenska staten. Som vi sedan 
skola få se, blef nämligen just den omständigheten, att 
svenska regeringen gaf Barthelemy karakteren af 
frihamn <ref>Genom kongl. kungörelsen af {{Bråk|7|9}} 1785 inrättades å Barthelemy 
en Porto Franco.</ref>, att främmande magters handel här på neutral 
mark frigjordes från annorstädes tryckande bojor, den 
kraftiga häfstången till koloniens lifliga uppblomstring 
under flera årtionden. 

Vid 1785 års slut hade folkmängden växt till 950
personer, hvaribland 542 voro fria och 408 slafvar. Den
svenska besättningen på ön uppgick, då både befäl och
manskap inräknades, till en styrka af 56 man <ref>Rayalins rapport af {{Bråk|12|12}} 1785.</ref>.

Handeln omgafs på denna tid fortfarande af
hämmande skrankor. Så brukade handeln på vissa
utländska orter ingalunda vara hvarje medborgare fri och öppen,
utan lades i stället i händerna på privilegierade
kompanier.

Detta blef ock här i Sverige fallet med den handel
på Vestindien, som naturligtvis skulle uppstå genom
förvärfvandet af en koloni i de vestindiska farvattnen.

Ett vestindiskt kompani upprättades nu härför,
liksom Sverige sedan 1731 hade ett ostindiskt.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s4" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/9|4]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Mellan detta vestindiska kompani och guvernören 
öfver Barthelemy delades magten på ön <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. År 1786 den 
31 Oktober utfärdade Gustaf III från Upsala för sagda 
kompani privilegier på 15 år, räknade från den 1 Januari 
1787, att idka sjöfart och handel på S. Barthelemy och 
öfriga till Vestindien hörande öar samt Norra Amerika. 
Härvid skulle följande vilkor iakttagas — naturligtvis 
dock med den inskränkning att de skulle träda i 
bakgrunden för de särskilda bestämmelser, andra magter, 
som kunde ega besittningar i dessa trakter, hvarmed 
vestindiska kompaniet kunde komma i beröring, med 
afseende på samfärdseln med dessa besittningar kunde hafva 
fastslagit. Den fond, som var behöflig för kompaniets 
upprättande, skulle samlas genom aktieteckning. 
Kompaniet får tillåtelse att bruka, befrakta och utsända så 
många fartyg, som dess handel kan tarfva. Dess fartyg 
hafva rätt att föra svenska statens flagga och vimpel. 
Blir kompaniet under sin sjöfart och handel föremål för 
kränkningar och förolämpningar, bemyndigas det att på 
hvad sätt som helst söka skaffa sig upprättelse och att 
sätta våld mot våld samt försäkras om svenska 
regeringens beskydd. 

Kompaniets direktörer erhålla rättighet att till den 
vestindiska handelns fromma besluta sådana reglementen 
och förordningar, som ej öfverskrida de gränser, 
privilegierna uppdraga, och skola dessa reglementen och 
förordningar ega samma gällande kraft, som om de af kongl. 
majestät stadfästats. Direktörerna till- och afsätta 
kompaniets högre och lägre betjening. Vidare beklädes 
kompaniet med en viss judiciell myndighet. Dess 
hufvudkontor ligger i Stockholm. För varor, som föras från 
den ena hamnen till den andra inom riket, befrias 
kompaniet från all landtull, och för de varor, som komma 
utifrån, från sjötullen. De varor, som utföras till 
Barthelemy, skola på dertill af direktionen bestämd tid
<span class="ws-noexport; noprint" id="s5" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/10|5]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>uttagas ur kompaniets magasin och på offentlig auktion 
försäljas. Kompaniet får rätt att uppbära svenska 
statens inkomster af ön, som tull-, hamn-, pass-, vågpengar 
samt kapitationsafgiften och inkomsterna af saltkrikorna. 
Deremot åligger det detsamma att förbättra hamnen och 
saltkrikorna och aflöna de embets- och tjenstemän, som 
i och för den allmänna ordningens upprätthållande och 
rättsskipningen erfordras. Men regeringen åtager sig 
underhållet af guvernör och garnison, hvaremot 
kompaniet afstår en fjerdedel af ofvannämda inkomster. 

Byggnaderna på ön öfvertagas och underhållas af 
kompaniet, om de ej direkt höra till guvernementet och 
garnisonen. Slutligen säger oktrojen uttryckligen, att 
ingen kan komma i åtnjutande af kompaniets förmåner, 
om han ej ingår i detsamma. 

Af samma datum, som den oktroj hvars 
hufvudinnehåll vi nu anfört, är ock det första reglementet 
angående ön Barthelemys styrelse och förvaltning. Häri 
stadgas först rörande guvernörens befogenhet, att han har 
att ombesörja allt, som står i samband med öns försvar, 
att han för befäl öfver den på ön förlagda svenska 
garnisonen och den milis, som kommer att upprättas bland 
invånarne, samt att han enligt särskild instruktion 
sköter de förhållanden, hvari ön kan komma att invecklas 
gent emot främmande magters befälhafvare i de 
vestindiska farvattnen <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. 

Vidare förordnar 1786 års reglemente, att alla 
justitie-, polis- och ekonomieärenden skola upptagas och 
afgöras af en konselj, bestående af 8 personer. I 
konseljen presiderar guvernören som ordförande. De sju 
öfriga ledamöterna äro 1) vestindiska kompaniets förste 
man på ön, som under titel af intendent står i spetsen 
för dervarande hufvudkontor, 2) en justitiarie, som tillika 
för protokollet i konseljen, 3) den äldste af kompaniets 
assistenter på ön, 4) 4 af öns ständiga invånare bland 
dem sjelfva valda personer.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s6" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/11|6]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Svenska lagar och förordningar skola i lagskipnings- 
och ordningsmål vara konseljens rättesnöre. Dock må 
äfven nödig hänsyn tagas till de bruk och sedvänjor, 
som förut förefinnas på Barthelemy. Konseljen eger 
rätt att besluta och tillämpa nya förordningar, som tills 
vidare hafva gällande kraft. De skola dock underställas 
kongl. majestäts ompröfning. Alla domar skola genast 
verkställas. Dock bildas härifrån undantag af de 
brottmål, som gå å ära och lif, samt de civilmål, hvari 
värdet af det omtvistade stiger till ett visst högre belopp. 
I båda dessa fall underställes domen en sista instans i 
Sverige. Konseljen är beslutsmässig, om fem ledamöter 
närvara och i besluten deltaga. Likväl måste för alla 
vigtigare måls afgörande alla ledamöter vara tillstädes. 

Öns drätsel handhar och besörjer kompaniet genom 
de tre första ledamöterna af konseljen. Dessa till- och 
afsätta å kompaniets vägnar tull- och uppbördstjenstemän. 

Guvernören ålägges att gifva kompaniet all den 
handräckning, det kan behöfva. 

Enligt detta reglemente var det egentligen endast 
den militära magten, som stod till guvernörens fulla 
förfogande. På alla öfriga frågor utöfvade vestindiska 
kompaniets embetsmän ett bestämmande inflytande. 
Justitiarien Johan Norderling, som sedermera blef svensk 
guvernör på ön, uttalar 1788 som sin åsigt <ref>Memorial af {{Bråk|27|12}} 1788.</ref>, att det vore 
lugnare och bättre, om det militära öfverväldet utbyttes 
mot ett civilt, och den af konglig majestät förordnade 
konseljen komme till stånd. Han påpekar särskildt den 
fara, som kunde uppstå för ön och kompaniet, om en 
illasinnad guvernör finge all magt i sin hand. 

Den 24 Januari 1789 församlades första gången 
Barthelemys konselj<ref>Rapport af {{Bråk|24|1}} 1789.</ref>. Ordförande var då vice guvernören 
P. H. Rosenstein, som redan 1787 tyckes hafva beklädt 
denna post. Vidare voro närvarande Johan Norderling 
och 4 af öns egna invånare. Dessa senare hade tillsatts
<span class="ws-noexport; noprint" id="s7" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/12|7]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på det sätt, att vice guvernören utsett dem bland de 8 
kandidater, som öns befolkning gett det högsta röstetalet. 

Att äfven andra åsigter om nyttan af 1786 års 
reglemente hystes på ön, visar en skrifvelse af 1790<ref>“Pro memoria“ af {{Bråk|17|9}} 1790.</ref>, 
hvari framhållas de olägenheter, som kunna uppstå deraf, 
att konseljen vore domför, om 5 ledamöter vore
närvarande. Häraf kunde nu följa, att kompaniets tre
embetsmän, om de vore på en gång närvarande i konseljen, 
satte allmänt väl å sido för enskildt intresse och
öfverröstade de två andra. För detta onda kunde endast
rådas bot på det sätt, att det bestämdes, att konseljen i 
alla ärenden af ekonomisk eller administrativ art skulle 
bestå af 7 personer, kompaniets embetsmän inräknade. 
Detta förslag föranledde ej till någon åtgärd från
regeringens sida, utan 1786 års reglemente fortfor att gälla 
till 1805. 

Det är omöjligt att med stöd af de handlingar, som 
stått mig till buds, ge någon fullständigare skildring af 
Barthelemys historia under den första tiden efter
föreningen med Sverige. Guvernörernas rapporter äro högst 
knapphändiga och ofullständiga, och det är först, sedan 
man kommit in på 1800-talet, som ett klarare ljus
börjar sprida sig öfver öns förhållanden. För denna tid 
måste jag inskränka mig till att gifva några spridda drag. 

Rosenstein får den 3 Februari 1790 tillstånd att 
återvända till Sverige, och Carl Fredrik Bagge blir i 
hans ställe förordnad att vara kommendant på ön, 
hvilket på denna tid, då hufvudsakligen den militära magten 
låg i guvernörens hand, är liktydigt med guvernör.
Samtidigt konstitueras på vestindiska kompaniets begäran 
E. Röhl till dess agent i Vestindien (= intendent efter 
1786 års reglemente) <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>.

1791 omtalar Bagge i sina rapporter, att
guvernementssekreteraren Fahlberg upprättat en jordebok öfver 
ön och en karta öfver Barthelemy och S. Martin. Den
<span class="ws-noexport; noprint" id="s8" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/13|8]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>franska revolutionsyran hade redan börjat gripa omkring 
sig på de franska öarne i de vestindiska farvattnen. En 
hop “patrioter“ hade ock kommit öfver till Barthelemy 
och der börjat uppvigglingsförsök. Invånarne hade deraf 
blifvit något anstuckna, så att de börjat visa ohörsamhet 
mot öfverheten. Så t. ex. nekade de att förbättra
vägarne på ön, föregifvande att de redan voro i nog godt 
stånd. Ställningen var ej riktigt lugnande, helst som 
den svenska garnisonen sammansmält till 23 man, hvaraf 
de flesta voro gamla och sjukliga. Med anledning bäraf 
begär Bagge förstärkning af nytt och stridsdugligt
manskap <ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 

1792 upprepar Bagge samma klagovisor. Nu hade 
han derjemte råkat i delo med vestindiska kompaniets 
agent, Röhl, som å kompaniets vägnar gjorde anspråk 
på åtskilliga hus och tomter i Gustavia <ref>Gustavia blef efter Barthelemys förening med Sverige namnet 
på dess enda stad.</ref>, hvilka Bagge 
anser tillhöra svenska staten. Huru denna tvist
afgjordes, upplysa ej Barthelemysamlingens papper. 

Röhl inberättar i flera skrifvelser för 1793 till
kanslikollegium, att kaperierna i de vestindiska farvattnen 
tagit en vildsint fart. Öns och kompaniets fartyg
uppbringades och konfiskerades af engelsmännen. Röhl hade 
emot dem yrkat på fasthållandet af 1780 års “neutrala 
Handels- och Navigationsconvention“ (= den väpnade 
neutraliteten af 1780), men utan framgång, ty
engelsmännen påstodo, att de aldrig antagit dess vilkor, och 
att personer af hvilken nation som helst, hvilka
handlade med de franska besittningarne, förverkade fartyg 
och last. Röhl fruktar derför, att det hopp, man hyst, 
att Barthelemy skulle under skyddet af Sveriges
neutralitet uppblomstra som sätet för en liflig transitohandel, 
ej skall gå i fullbordan. 

Från år 1794 hafva vi ett talande bevis på det ofog, 
England bedref till sjös. Vestindiska kompaniet köpte
<span class="ws-noexport; noprint" id="s9" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/14|9]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nämligen af svenska regeringen 3,000 centner krut och 
afsände dermed fartyget Neptunus till Barthelemy, hvarest 
krutet skulle försäljas. Men Neptunus uppbringades på 
vägen af ett engelskt fartyg, och krutet försåldes i
England. Kompaniets direktion gjorde då anspråk på
försäljningssumman under påstående att krutet ej varit
afsedt för Englands fiender. Huru denna tvist bilades, har 
jag mig ej bekant. 

År 1795 den 17 November erhöll Georg af Trolle 
förordnande att öfvertaga C. F. Bagges
kommendantsplats. De enda aktstycken, jag sett af honom, röra sig 
deromkring, att engelsmännen uppbringat och konfiskerat 
fartyg, tillhörande invånarne på Barthelemy. 

Åren 1798—1799 är Dreyer vestindiska kompaniets 
agent på ön. I vidlyftiga skrifvelser till kanslikollegium 
redogör han för koloniens ställning. Engelsmän och
fransmän drifva alltjemt sitt ofog i de vestindiska farvattnen, 
och svenska fartyg bli ofta offer för kapares roflystnad. 
Talrika bevis härpå anföras. Dreyer begär derför, att 
svenska regeringen måtte till dessa farvatten utsända ett 
armeradt fartyg, som kunde skydda öns skepp <ref>Svenska regeringen utsände ock 1798 kutterbriggen Huzaren, 
som likväl ej fick konvojera “mellan öarne“.</ref>. Han 
afråder från expeditioner från Sverige under dåvarande 
kritiska förhållanden, ty om man ock lyckades få igen 
det en gång kondemnerade, kunde det hända, att det 
fölle i händerna på den nations fiende, som först
kondemnerat det, och i sådant fall ansågs den senare
kondemneringen laglig. 1799 hade kaperisystemet nått sin 
spets. Kapare kryssade beständigt utefter koloniens 
kuster och snokade efter fartyg. Derför rådde den
största osäkerhet i handeln. En omständighet, som gjorde 
ställningen ännu mera kritisk, var att man fruktade, att 
amerikanarne skulle lägga embargo på alla i amerikanska 
hamnar befintliga fartyg. Detta skulle blifva den mest 
tryckande hämsko på den vestindiska handeln, och
Barthelemy, som inom egna gränser ej hade någon tillgång
<span class="ws-noexport; noprint" id="s10" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/15|10]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på lifsmedel och saknade fartyg, som kunde gå till
Europa, och derför vore hänvisadt till att hemta sina
lifsmedel från Amerika, skulle råka i yttersta trångmål<ref>Det amerikanska embargot synes hafva stannat vid blotta hotet.</ref>. 
Som bevis på, till hvilka ytterligheter uppbringningarne 
och kondemneringarne gingo, anför Dreyer, hurusom en 
skeppare från Altona blifvit uppbringad vid snart sagdt 
alla engelska öar i Vestindien och visserligen gått fri, 
men dock nödgats betala så dryga rättegångskostnader, 
att han i sista uppbringningsorten nödgats afstå både 
fartyg och last. Men under all oro hade dock en massa 
främlingar tagit sin tillflykt till ön. Dreyer, som
fruktar, att de åter skola lemna ön, om det blefve allmän 
fred, förfrågar sig angående lämpliga mått och steg för 
att hindra detta. Kolonin vore nämligen i behof af
invånare, ty den vore ej hälften så odlad och befolkad, 
som den borde vara. Barthelemy var större än S.
Eustache, och den senare ön hade dock före kriget stått i 
liflig blomstring. Vattenbristen var redan till största 
delen afhjelpt och kunde än vidare afhjelpas genom
inrättande af cisterner. Hamnen var den bästa i
Vestindien, och öns läge så godt som midt i den vestindiska 
arkipelagen synnerligt förträffligt, enär det lemnade
fördel af vinden till de flesta öar. Öns “krisis“ vore inne. 
Det gälde nu att vända den till sin fördel och draga 
nytta deraf. 

Af den 18 April 1800 finnes ett längre utlåtande af 
Barthelemys konselj, hvari den på ett upplysande sätt 
redogör för kolonins tillstånd, hvilken tillväxt och
förkofran den vunnit, och hvilka hinder varit i vägen för 
ytterligare framåtskridande, samt föreslår åtgärder, 
hvarigenom dessa hinder skulle kunna undanrödjas <ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 
Konseljen påpekar, hurusom i följd af kriget mellan
England och Frankrike och den deraf uppkommande
osäkerheten i de krigförande magternas vestindiska besittningar 
många inflyttningar till Barthelemy skett, och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s11" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/16|11]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>folkmängden sålunda betydligt ökats, samt handelsrörelsen
tilltagit, men hurusom å andra sidan kriget haft ett för 
kolonin menligt inflytande, i det en mängd korsarer
samlat sig i de angränsande farvattnen, uppbringat fartyg 
i öppna sjön samt till och med på kusterna och i
hamnen kränkt neutraliteten. Enligt konseljens uppgift var 
invånarnes antal, då ön kom under svenskt välde 1785, 
408 personer<ref>Denna uppgift torde väl endast åsyfta hvita fria — märk dock olikheten i de Durats observation.</ref>. Detta antal hade 1793 ökats till 1,488, 
hvaraf staden Gustavia, då endast sparsamt befolkad, 
hyste 568 personer. I början på år 1800 hade
folkstocken deremot växt till det betydliga antalet af öfver 
6,000 personer, hvaraf 5,000 kom på Gustavias del. 
Gustavia var nu bebygd med 871 boningshus och hade 
32 cisterner för upphemtande af nödigt vatten. Till
bevis på handelns tillväxt anför konseljen, att under de 
tre senaste åren utgått i medeltal 1,330 fartyg om året, 
årliga varustocken i rörelsen representerat ett värde af 
3 millioner piastres gourdes, och flere betydande
handelshus upprättats. 

Franska kaparne hade huserat värst till 1798. Men 
både före och efter denna tidpunkt hade engelsmännen 
i de vestindiska farvattnen spelat en för kolonins handel 
högst förderlig rol. Dessa senare försvarade sitt
handlingssätt med åberopande af en uti 1661 års traktat 
mellan Sverige och England influten artikel, hvari
“penningar och provision stämplas som contrabande“. Dessa 
kaperier stegrade assuransafgifterna oerhördt, ja
omöjliggjorde erhållandet af assurans, hvilket i sin ordning, då 
de flesta artiklar, som den talrika folkmassan behöfde, 
endast på andra orter kunde anskaffas, stegrade alla 
pris till ytterlighet. Dessa förhållanden anser konseljen 
vara hufvudorsakerna, hvarför kolonin oaktadt tillväxt 
af folkmängd och förkofran af handel dock ej tagit den 
fart och varit af den nytta för moderlandet, som kunnat
<span class="ws-noexport; noprint" id="s12" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/17|12]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>under gynsammare konjunkturer för sjöfarten påräknas. 
Sjöfarten tarfvade derför säkrare skydd. 

Men som kolonin redan kostade moderlandet nog 
mycket, hade konseljen till ett folkvaldt utskott 
öfverlemnat uppgörandet af ett förslag till beskattning, som 
skulle räcka till ej blott för bestridandet af vanliga 
utgifter, utan ock för uppgifna ändamål. Enligt konseljens 
på detta utskotts betänkande grundade slutförslag skulle 
följande fem afgifter påläggas Barthelemys invånare: 
1) Kapitation eller personlig afgift, 2) grundskatt, som 
skulle erläggas per qvadratfot för alla tomter i Gustavia, 
3) näringsskatt<ref>Näringsskatten kallas ock allmänna taxeringsmedlen.</ref>  — vissa borgerliga näringar, som 
bagare-, slagtareverksamhet skulle härifrån undantagas. 4) 
stämpelpappersafgift och tillfälliga afgifter<ref>Dessa tillfälliga afgifter bära namn av konseljintrader.</ref>, såsom för 
bouppteckningar, naturalisationsbref, slafvars manumission, 
sjöpass m. m. Vid barndop, begrafning och vigsel skulle 
ock afgifter erläggas. Dessa eller s. k. kyrkointraderna 
hade af konseljen provisionelt stadfästats, liksom ock 
näringsskatten å krogar, billarder, spelhus m. m. Öfriga 
föreslagna afgifter hänskjutas till konglig majestäts 
stadfästelse. Konseljen hade uppgjort en ny taxa för tull- 
och hamnafgifter, hvarvid afseende fästats å bristen på 
lifsmedel och trävirke, hvarför införseltullen derå satts 
lågt, men utförseltullen högt. 

Konseljen föreslår vidare, att som svenska 
undersåtar på Barthelemy skola utom dem, som der födas, 
räknas äfven de, som aflagt tro- och huldhetsed och på 
detta sätt förvärfvat naturalisation, att alla främlingar 
efter ett års vistelse på ön och derunder ådagalagt 
hedrande uppförande skola kunna erhålla naturalisation, 
och att alla, som sålunda ett år varit naturaliserade, 
skola, om de derjemte äro i besittning af en viss 
förmögenhet, förklaras för borgare. 

Vidare förordas godkännande deraf, att staden låter 
representera sig af tvenne kårer: “köpmannakomitén och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s13" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/18|13]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>de älstes kammare“. Svenska garnisonen på ön borde 
bestå af 30 man. Följande ämbetsmän voro behöfliga: 
befälhafvare, hans sekreterare, en adjutant, en medicus, 
en pastor, en underofficer, justitiarien, notarius, 
stadsingenieur, tullförvaltare, vågmästare, hamnmästare och 
en vaktmästare. 

Öfver detta konseljens utlåtande af den 18 April 
1800 afger kommerskollegiet sedan sitt utlåtande<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. I 
likhet med konseljen anser kollegiet, att handeln är 
hufvuddriffjedern till kolonins uppblomstring. Öns 
jordmån vore nämligen stenbunden, och under 5 à 6 månader 
rådde en brännande torka, ej afbruten af en enda 
regndroppe. Derför vore kolonin omöjlig för plantager. 
Blott odlingen af bomull hade i någon nämvärd grad 
krönts med framgång. Men Barthelemy vore 
medelpunkten i en rik arkipelag och hade derför af naturen 
fått sig anvisadt att egna alla sina krafter och tillgångar 
åt handel och sjöfart. Största fördelen kunde kolonin 
draga af sitt läge, om neutralitet kunde behållas, då 
krigets stormar rasade på alla sidor. Handlande skulle 
då fly dit för att finna en ort, hvarest de i lugn och 
utan tvång och dryga pålagor kunde idka sin rörelse. 
Men i en allmän fredstid skulle handeln så småningom 
aftyna, och näringarna försvinna från ett af naturen så 
missgynnadt ställe, isynnerhet om dryga afgifter, förr i 
denna verldsdel och särskildt i en frihamn okända, påläggas. 
Enär man vid Barthelemys erhållande ansåg, att den enda 
vinst, man af ön kunde draga, var att derstädes kunna 
erhålla de amerikanska varor, som Sverige behöfde, eller 
som svenska köpmän på andra orter kunde afyttra, samt 
att bereda tillfälle till förmånligare afsättning af rikets 
egna produkter och tillverkningar, inrättades genom kongl. 
majestäts kungörelse af den 7 September 1785 å 
Barthelemy en Porto Franco, “hvarest alla slag varor skulle 
få uppläggas, föryttras eller derifrån till andra orter
<span class="ws-noexport; noprint" id="s14" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/19|14]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>sändas med frihet för alla nationer att med sina fartyg 
så i krigs- som fredstider dit inlöpa, der lossa och lasta, 
samt med tillstånd för en hvar att sig derstädes nedsatta 
och handel och sjöfart idka under åtnjutande af fri 
religionsöfning och alla fri- och rättigheter, som äro ön 
tillagda eller i framtiden kunna blifva det“. De personer, 
som för skuld flydde från annan ort, skulle å ön förunnas 
en tioårig fristad. Man hade med dessa åt främlingar,
som slogo sig ned på Barthelemy, beviljade stora fri- 
och rättigheter velat komma holländare och danskar att 
draga det kortare strået, då de i sina kolonier blott 
tagit ett halft steg i denna riktning. Kollegiets åsigt 
är, att ön, om den upphör att vara frihamn, snart skall 
nedsjunka till sin forna obetydlighet, åtminstone då den 
fransk-engelska krigslågan slocknat. Både Barthelemys 
konselj och vestindiska kompaniets direktion hade uttalat 
den mening, att portofrancofriheten endast blifvit för 
vissa år beviljad. Något stöd härför hade de dock ej i 
den kungörelse af 1785, hvarur denna frihet uppspirat. 
Möjligen hade de missuppfattat den deri förekommande 
bestämmelsen om gäldbundna flyktingars rätt till 
fristad på ön i tio år. Kommerskollegiet trädde nu i 
skarpaste opposition mot denna tolkning. Under 
särskildt betonande af den likhet, som förefunnes i S. 
Barthelemys och S. Eustaches förhållanden, då ju båda voro 
“kala klippor“, och den omständighet, att holländarne 
af S. Eustache dragit den rikaste vinst, enär kolonin 
varit frihamn, föreslår kollegiet kongl. majestät att för 
Barthelemy stadfästa frihandelsrätten. 

I sådant fall skulle det ock visa sig onödigt att 
pålägga Barthelemys invånare de afgifter, som konseljen 
föreslagit. Hvad särskildt “kapitationen“ beträffar, 
anser kollegiet, att dess införande skulle vara den värsta 
örfil åt de hvita. Endast slafvar betalade på andra öar 
en dylik skatt. Och “hvarje skymt af jemlikhet mellan 
dessa klasser“ — utbrister kollegiet — “måste 
sorgfälligt undvikas“. På egentliga näringar böra ej skatt
<span class="ws-noexport; noprint" id="s15" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/20|15]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>läggas, främlingar böra ej erlägga lika stora afgifter 
som naturaliserade. Man bör i allt sitt görande 
vinnlägga sig om att locka främlingar till ön, och derför 
böra ej odrägliga bördor läggas på deras axlar. Ingen 
af de magter, som ega vestindiska kolonier, har vågat 
pålägga invånare i dessa kolonier afgifter, som varit på 
andra öar obekanta. Om handeln på Barthelemy slås i 
tryckande bojor och nedtynges af hård beskattning, 
upphör naturligtvis ock den förmån, Sverige dittills haft af 
kolonin, att dess handlande der fått vestindiska varor ur 
första hand, enär de på andra orter skola kunna säljas 
för billigare pris. Ändamålet med de föreslagna 
afgifterna — nämligen att skaffa svenska statsverket 
ersättning för dess utgifter i och för Barthelemy — kan 
vinnas, utan att nya pålagor blifva nödvändiga, så snart 
vestindiska kompaniets oktroj, som med 1801 utgår, ej 
vidare lemnar den väsentliga delen af inkomsterna åt 
kompaniet. 

Det var ej småsmulor, som under den långa 
oktrojtiden fallit i kompaniets händer. Enligt konseljens till 
dess förslag bifogade räkenskaper hade inkomsterna af 
ön åren 1787 — 1800 utgjort 145,041 piastres gourdes och 
förmodades för 1801 uppgå till 35,874, hvadan kolonin 
afkastat 180,915 piastres under kompanits femtonåriga 
oktrojtid. Då berörde oktroj upphör, vinnes äfven 
stegring af statsinkomsterna i Sverige, enär kompaniet 
åtnjuter lindring i tull för till Sverige hemförda laster. 

Enligt en konseljens ofvan anförda förslag af 1800 
bifogad tablå gestaltade sig rörelsen i Gustavia på 
följande sätt: Der funnos 40 grosshandlare (vestindiska 
kompaniet hade 5 magasin), 3 skeppskramhandlande, 17 
kramhandlande, 17 hökare, 2 assuransmäklare, 8 
värdshus och billiarder, 22 “krögare som försälja drickesvaror“, 
1 urmakare, 6 bagare, 4 slagtare, 3 segelmakare, 3 
guldsmeder, 1 grofsmed, 8 murare, 7 skeppstimmersmän, 9 
hustimmermän, 2 snickare, 6 skräddare, 3 skomakare, 1 
hattmakare, 1 modist, 6 chirurger, 5 skolor. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s16" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/21|16]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>En förteckning öfver inkommande och utgående 
fartyg har konseljen ock utarbetat för åren 1791 — 1799. 
För 1791 uppgick antalet till 512, 1792 till 511, 1793 till 
977, 1794 till 1,155, 1795 till 1,568, 1796 till 1,739, 1797 
till 1,530, 1798 till 1,109, 1799 till 1504. Värdet af de 
varor, som förtullats 1799, uppgick till: 

{|
|  ||align="right"|<small>piastres gourdes. </small>
|-
|Inkommande laster i svenska fartyg från Sverige||align="right"|36,578
|-
|d:o d:o från främmande hamnar||align="right"|6,000 
|-
|Inkommande laster i främmande europeiska fartyg från Europa||align="right"|124,324 

|-
|Inkommande laster i alla nationers fartyg från Amerika eller vestindiska öarne||align="right"|168,930 
|-
|align="right"|Summa piastres||align="right"|335,832 
|-
|Utgående laster i svenska fartyg, som gått direkt till Sverige||align="right"|179,707 
|-
|Utgående laster i svenska fartyg, som gått till främmande hamnar||align="right"|26,000 
|-
|Utgående laster som i främmande fartyg gått till Europa||align="right"|305,775 
|-
|Utgående laster i alla nationers fartyg till Amerika eller vestindiska öarne||align="right"|1,146,410 
|-
|align="right"|Summa piastres||align="right"|1,657,892 
|-
|align="right"|Inkommande||align="right"|335,832 
|-
|align="right"|Summa piastres gourdes||align="right"|1,993,724. 
|}

Man känner sig gripen af en rättvis förvåning, då 
man erfar, hvilka dimensioner, rörelsen i Gustavia, som 
15 år tillförene knappt fanns till, antagit, och huru 
Barthelemy, denna “kala klippa“, lyckats uppsvinga sig till en 
framstående plats för handel och sjöfart, hvaromkring 
Europas och Amerikas flaggor året om svajade, och som 
i sitt sköte mottog och åter derifrån utsände rika laster 
af de båda verldsdelarnes produkter. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s17" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/22|17]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Att de af konseljen enligt utlåtandet af den 18 
April 1800 föreslagna, men af kommerskollegiet afstyrkta 
pålagor verkligen erlades af Barthelemys invånare, 
styrkes af en af justitiarien Bergstedt till svenska regeringen 
aflåten promemoria af 1803<ref>Promemoria af den {{Bråk|31|8}} 1803.</ref>. Stämpelpappersafgiften 
bildade till en början ett undantag<ref>Påbjöds genom en kunglig förordning af Oktober 1804.</ref>.

År 1801 drabbades Barthelemy af en svår olycka<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 
Ryssland, Danmark, Sverige och Preussen hade 1800 
upplifvat 1780 års väpnade neutralitet, och detta förbund 
till sjöfartens skydd blef naturligtvis en nagel i ögat på 
England. För att skilja Danmark derifrån var det, som 
engelsmännen gjorde sitt bekanta anfall på Köpenhamn. 
Men äfven mot Sverige intog England en afgjordt 
fiendtlig hållning. Den 20 Mars 1801 lade nämligen 
engelsmännen utan att vara invecklade i krig med Sverige 
helt enkelt beslag på Barthelemy. J. A. Ankarheim, 
som nu är öns guvernör, berättar i en rapport af den 21 
Mars härom följande. Den 19 Mars hade en engelsk 
flotta af omkring 16 segel visat sig utanför ön. 
Ankarheim, som hade skäl att misstänka fiendtliga afsigter, lät 
då larmklockan gå, men lyckades ej till kolonins försvar 
hopsamla mer än 20 man från staden och 15 från landet, 
hvilka tillsammans med den af 18 man bestående 
besättningen naturligtvis bildade en högst otillräcklig 
försvarsstyrka. Den 20 Mars kommo brigadgeneral Fuller och 
kapten King i land och fordrade inom en timme svar 
derpå, om guvernören vore villig att lemna ön i 
engelsmännens händer eller icke. Ankarheim sammankallade 
då i största hast en krigskonselj, bestående af de svenska 
embetsmännen och några af de förnämsta borgarne i 
Gustavia, och denna konselj var ense derom, att ön 
borde öfverlemnas, då den ej hade minsta utsigt att 
kunna med framgång försvara sig mot den hotande 
öfvermagten. Guvernören påpekar särskildt, huru uselt det
<span class="ws-noexport; noprint" id="s18" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/23|18]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>var stäldt med öns försvarsanstalter. Kanonlavetterna 
voro utruttnade, de 18 svenska soldaterna ledo af 
sjukdom och hade dessutom uppnått en hög ålder, bland 
invånarne funnos knappt 20 redliga svenskar, missnöjet 
jäste öfverallt, och en inneslutning af ön var omöjlig att 
uthärda, helst som man blott hade mat for 20 dagar. 
Derför anser sig Ankarheim forpligtad att kapitulera, 
isynnerhet som han på detta sätt hoppas förskoning för 
invånarne och vill undvika det blodiga öde, som 
engelsmännen nyss låtit öfvergå S. Eustache. Ön 
öfverlemnades derför den 21 Mars åt generallöjtnant Frigge och 
konteramiral Dackworth, som anförde den engelska flottan. 
Alla svenskar, som qvarstannade i kolonin, måste svära 
Englands konung trohetsed, men tillförsäkrades rätt att 
slippa bära vapen mot Sverige. Major Trolle, som 
anförde den svenska garnisonen, fänrik Ögnelod och 
guvernören sjelf qvarhöllos som krigsfångar på ön. 
Justitiarien Bergstedt som egde hus på landet, och doktor 
Fahlberg skulle qvarstanna någon tid för ordnandet af 
sina affärer. Vestindiska kompaniets agent Dreyer 
qvarblef ock derute for att söka skydda kompaniets intressen. 
Alla fartyg i hamnen blefvo tagna, likaledes lades ock 
beslag på kompaniets magasin, emedan de af 
engelsmännen betraktades som publik egendom. Öfverste Willson 
blef engelsk guvernör på Barthelemy. Styrelsen af ön 
genom en konselj efter svensk lag bibehölls, men 
Ankarheim uttalar fruktan för, att lagskipningen skulle blifva 
allt annat än svensk. 

Men förhållandena förändrade sig åter snart. Paul 
I:s i Ryssland mord blef en sakernas vändpunkt. 
Ryssland närmade sig derefter England, och genom 
Petersburgerkonventionen af den 7 Juni 1801 bilades de 
tvistigheter, som förefunnits mellan de båda stormagterna. 
Denna konvention biträddes snart också af Sverige, och 
England förlorade då hvarje spår af skäl att vidare 
behålla Barthelemy. 1802 kom kolonin åter under svenskt 
välde. Ankarheim rapporterar, att öfverste Cranstown,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s19" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/24|19]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>som tyckes hafva efterträdt Willson som öns styresman, 
den 10 Juli lemnat ön. Guvernementets hus, baterier, 
gevär m. m. samt vestindiska kompaniets magasin hade 
återlemnats, men allt befunne sig i en förfärlig oordning 
och förvirring. Ingenting hade från engelsmännens sida 
gjorts för restitution af det, som under den engelska 
förvaltningen försämrats och tagit skada. Major Trolle 
klagar i ett bref, att engelsmännen farit fram som 
riktiga röfvare, kränkt kapitulationsvilkoren, anstält 
husvisitationer m. m. Ankarheim begär hos engelska 
generalbefälhafvaren öfver Vestindien, att till ön måtte sändas 
en för regleringen auktoriserad person<ref>Rapport af {{Bråk|22|7}} 1802.</ref>. Frukten af 
det tryck, som Sverige i denna sak utöfvade på 
England, blef ock att England nödgades i restitution betala 
9000 pund<ref>Barthelemysamlingen (26 tomen).</ref>. 

År 1803 inrättades en särskild kassa för staden 
Gustavia, hvarur åtskilliga allmänna behof, hvilkas 
betäckande förr hvilat å svenska staten, skulle bestridas. 
Första uppslaget till inrättande af denna kassa hade 
gifvits i en instruktion af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">21</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span> 1802, som konseljen 
utfärdat för handelskomitén. Den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">19</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> 1803 blef hon 
verklighet. Då bestämdes följande: 1) en kassa för 
staden Gustavia inrättas, 2) de medel, som tillhöra denna 
kassa, komma att gemensamt disponeras af öns konselj 
och staden, 3) uppbörden, förvaltningen och 
redovisningen uppdragas åt tre personer, en från konseljen, en 
från stadens äldste och en från handelskomitén, 4) kassans 
medel bildas af ''a'') 5 % afgift å de främlingar tillhöriga 
slafvar, som i kolonien försäljas, ''b'') 2<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> % af 
köpeskillingen å alla fartyg, som å ön af främlingar afyttras, ''c'') 
5 % å alla lotterier och raffelspel å egendom, som i 
kolonien försäljes, ''d'') afgift för hvarje sjöpass och 
naturalisationsbref, ''e'') för köpmansbodar eller magasin, ''f'') viss 
afgift af näringsidkare och handtverkare. Justitiarien
<span class="ws-noexport; noprint" id="s20" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/25|20]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Bergstedt anhåller den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">31</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">8</span> 1803 å konseljens och stadens 
vägnar, att kongl. majestät måtte bevilja den nyinrättade 
kassan sin sanktion, hvilket ock sedermera blef fallet. 
Det utlofvades att med kassans medel skulle bestridas 
de utgifter, som erfordrades för upprensning af hamnen, 
iståndsättande af kajerna, regnvattnets afledande samt 
vidare i mon af kassans tillväxt för underhållet af 
offentliga byggnader och besörjandet af åtskilliga allmänna behof. 

För justitiarien Bergstedts promenoria af den 31 
Augusti 1803, som jag härofvan omnämt, går jag att 
utförligare redogöra, enär den synes mig synnerligen 
upplysande för Barthelemys förhållanden. Den belägenhet, 
hvari ön befann sig, då konseljen den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">18</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> 1800 företog 
sin reglering af kolonins intrader, hade rubbats genom 
det engelska öfverfallet af 1801, som helt och hållet 
bragte förhållandena ur jemvigt. Den allmänna freden 
återgaf visserligen Barthelemy åt Sverige, men det var då 
utblottadt och beröfvadt största delen af sin handel. Efter krig 
uppstod visserligen stagnation i handelsrörelsen, men här 
tillkomme, att man hyste en ytterlig misstro till fredens 
varaktighet. Olycksmåttet rågades af vissa lokala 
omständigheter. Negeruppror, skadliga för varuproduktionen, härjade 
flera af franska öarne, de franska och holländska 
administratörerna, som ville för sig sjelfva behålla sina 
kolonialprodukter, förbjödo deras utförsel från de respektive magternas 
kolonier, i Guadeloupe fingo ej främmande fartyg under 60 
tons drägtighet drifva handel, hvilket allt samverkade 
dertill, att handeln gick trögt, då vara ej fick mot vara 
utbytas, att franska och holländska varor blefvo sällsynta 
på ön, och att Barthelemy, som saknade egna produkter 
och genom bestämmelsen om fartyg af stor drägtighet 
utestängdes från åtkomsten af kolonialprodukter, skulle 
nödgas taga sin tillflykt till smyghandel och på detta 
sätt öfversvämmas af dåligt mynt. 

Oaktadt alla dessa missförhållanden vägde tungt i 
vågskålen, hade dock utsigterna för Barthelemys lycka 
och framgång ej helt och hållet grusats, emedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="s21" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/26|21]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>grundvalarne härför lågo i yttre förhållanden, och man 
härutinnan hoppades på en snar återgång till ett bättre. 
Ingen köpman hade velat utflytta, och administrationen 
gjorde i samråd med invånarne allt för att hålla kolonien 
uppe. Inrättningen af en komité för handelsärenden 
upplifvades, stadens representation (de äldste) ökades till 12, 
och landet eller socknen notre Dame fick äfven sin 
kommunala representation. En kassa — den förut omtalade 
— upprättades för stadens behof. Anstalter vidtogos 
till gators stenläggning och regnvattnets afledande från 
hamnen till öppna sjön, på det att hamn och kajer måtte 
ega bestånd. Skolväsendet stod ej under 
administrationens egentliga vård, utan hade varit af mer privat natur. 
Nu hade det genom Bergstedts bemödande kommit 
derhän, att en ändamålsenlig skolbyggnad vore under 
uppförande. 

Öns folkmängd hade vid de beräkningar, som vid 
årets början anställts. Befunnits utgöra 4066 personer. 
Dock torde man kunna antaga, att den verkliga 
folkmängden uppginge till 5000, då man ej inräknat 
kommande och farande, och vidare ej alla kunnat antecknas. 
Minskningen från år 1800 — då 6000 — vore ej af så 
stor betydelse, då man besinnade, att ställets minskade 
rörelse drog mindre folk till sig, och att främlingar, som 
efter kriget åter kommit i besittning af på andra öar 
innehafvande egendom, dit tillbakaflyttat. 

Handeln hade under de 8 första månaderna efter 
öns återlemnande drifvits med 864 större och mindre 
fartyg samt under samma tid i tull-, hamn- och 
vågintrader afkastat 11,962 piastres gourdes — en rätt vacker 
summa, helst om man betänker, att tullarne dittills 
upptagits, utan att någon kontroll skedde af den uppgift, 
som det förtullade godsets egare lemnade. Allmänna 
taxeringsmedlen stego samtidigt till 789 p. g. och 
konseljintraderna till 1600. Kyrkoinkomsterna och 
auktionsprocenten kunde antagas, de förra till 237, de senare till 
1412 p. g. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s22" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/27|22]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>År 1805 skedde genomgripande förändringar i 
kolonins styrelse<ref>Svensk författningssamling för 1805.</ref>. 1786 års reglemente förlorade då sin
gällande kraft, och ett nytt af den 15 Oktober trädde i 
dess ställe. Denna förändring nödvändiggjordes deraf, 
att genom en kungörelse af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">22</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1805 stadgats, att 
vestindiska kompaniets privilegier<ref>Vestindiska kompaniets första oktroj utgick med 1801, men dess 
privilegier synas sedan hafva förlängts till 1806.</ref> skulle med 1805 års 
utgång upphöra, hvarför styrelsen och förvaltningen af 
Barthelemy måste fotas på andra grunder, då det 
vestindiska kompaniet under sin oktrojtid icke blott haft rätt 
att genom sina embetsmän deltaga i öns styrelse, utan 
ock “besörja uppbörden af de publique inkomsterna“ på 
Barthelemy. I ingressen till 1805 års reglemente heter 
det, att då vestindiska kompaniets privilegier med 1805 
upphöra, det med 1806 års ingång skall stå hvarje svensk 
medborgare fritt att idka handel på Vestindien och Norra 
Amerika. 

Sjelfva reglementet uppdrager åt guvernören samma 
myndighet i militära ärenden, som 1786 års reglemente. 
I kraft häraf för han således befäl såväl öfver den 
svenska garnisonen som öfver öns egna milis. Enligt speciell 
instruktion skall han sköta kolonins ministeriella ärenden. 
Är guvernören på ett eller annat sätt hindrad, träder 
“guvernörens adjutant“ i hans ställe. 

Reglementet uppdrager vidare en bestämd gräns 
mellan sättet för afgörandet af å ena sidan polis- och 
ekonomiemål och å andra sidan lagskipningsfrågor. 
Afgörandet af de förra ligger i guvernörens hand, ehuru 
justitiarien och guvernementssekreteraren skola, då dylika 
frågor förekomma, närvara och bistå med sina råd. 
Protokoll skall härvid föras. Om den ene eller båda af de 
nämda embetsmännen äro af olika mening än guvernören, 
skall denna intagas i protokollet, som då så fort, sig göra 
låter, öfversändes till konungen. Men det beslut, 
guvernören fattat, går likväl i verkställighet, och alla
<span class="ws-noexport; noprint" id="s23" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/28|23]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>expeditioner rörande dylika mål utfärdas endast i hans namn. 
Hvad de judiciella ärenderna åter beträffar, ombesörjas de 
af en domstol, bestående af guvernören som ordförande, 
guvernörens adjutant, justitiarien och guvernörens 
sekreterare jemte tre erfarne män af öns invånare, som dessa 
sjelfva utse. Domstolen är fullsuten, då 5 ledamöter, 
justitiarien inräknad, äro tillstädes, utom i mål af svårare 
beskaffenhet eller sådana, som gå å ära och lif, då 
guvernören och alla ledamöterna böra i beslutet deltaga. 
Om de ordinarie ledamöterna äro förhindrade, kunna 
extra ordinarie förordnas att intaga deras plats. 
Flertalets mening segrar. Blifva rösterna på hvardera sidan 
lika, segrar i brottmål deras mening, som fria, och i 
civilmål deras, som bland sig räkna ordföranden. Svenska 
lagar och författningar böra följas. Men då dessa ej 
innehålla något stadgande, som är tillämpligt på det 
föreliggande fallet, dömer domstolen efter de sedvanor, som 
på Barthelemy förr varit gällande. Om guvernören i 
polis- och ekonomiemål samt domstolen i 
lagskipningsfrågor finner nödigt besluta några nya förordningar, skola 
de underställas konglig majestäts pröfning, men ega dock 
gällande kraft, tills annorlunda förordnas. Alla utslag 
och domar såväl i polis- och ekonomiemål som i 
justitiemål verkställas genast. Undantag göres i de brottmål, 
som gå å ära och lif, och i civilmål, hvari föremålet för 
tvisten går till ett visst högre värde, då domen 
underställes en sista instans i Sverige. 

Som vestindiska kompaniets rätt att uppbära tre 
fjerdedelar af på ön inflytande tullafgifter och öfriga 
publika inkomster upphör med 1805 och med 1806 i stället 
tillfaller svenska kronan, ålägges guvernören att jemte 
justitiarien och guvernementssekreteraren tillse, det 
uppbördstjenstemännen, som ock af dem tillsättas, göra sin 
pligt, och äro de tre ansvariga för inkomsternas 
regelbundna inflytande i kassan. Blir härvid skiljaktighet 
mellan guvernörens och de två andras mening, skall dock 
beslutet utföras i enlighet med guvernörens åsigt, men
<span class="ws-noexport; noprint" id="s24" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/29|24]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>protokollet liksom i öfriga ekonomiemål skyndsammast 
öfversändas till konungen. De allmänna medlen skola 
förvaras i en jernkista med tre nycklar, hvaraf de tre 
nämda embetsmännen har hvar sin. Alla protokoll, som 
icke äro af den art, att de måste genast inskickas, böra 
inom sex månader efter årets slut till Sverige af 
guvernören öfversändas. 

Det stundade nya tider, fulla af oro, för Barthelemy. 
Flammorna från den europeiska krigsteatern kastade sitt 
återsken på de vestindiska farvattnen. Vi befinna oss 
vid den tidpunkt, då Gustaf IV Adolf slog in på den mot 
Napoleon riktade politik, som skulle föra vårt fosterland 
till undergångens brant. Till den koalition, som 1805 
bildade sig som en ny nödvändig motvigt mot Napoleons 
sträfvande efter universalvälde, sällade sig ock Gustaf 
IV, och det fiendtliga förhållandet mellan Sverige och 
England, som häraf blef en frukt, utöfvade ock sitt 
inflytande på den lilla svenska kolonin i det fjerran 
belägna vesterhafvet. Ankarheim rapporterar nämligen 
1806, att han från general Ernouf, guvernör på 
Gnadeloupe, erhållit notis om krigsförklaringen mellan Sverige 
och Frankrike<ref>Rapport af {{Bråk|15|7}} 1806.</ref>. Ömsesidigt behof hade hittills oaktadt 
alla krigsrykten gjort Sveriges flagga respekterad af 
franska kapare, och handeln hade fortgått under skyddet 
af den strängaste neutralitet. General Ernouf vore 
vänligt sinnad mot ön. Han hade uppehållit kungörandet 
af fredsbrottet under trenne veckors tid, och detta hade 
han vågat, oaktadt Jerome Bonaparte, som var 
öfverbefälhafvare för den franska eskadern i dessa farvatten, 
hyste en helt annan sinnesstämning mot Barthelemy. 
Fredliga tänkesätt lade ock guvernören på Martinique, 
Villaret, i dagen. Ankarheim hyser derför det hopp, att 
Ernouf och Villaret skola, om Bonaparte aflägsnar sig 
ur de vestindiska farvattnen, söka uppehålla vänlig 
handelsförbindelse med Barthelemy. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s25" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/30|25]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Sedermera blef kriget offentligt kungjordt på 
Guadeloupe, och franska kapare kringströfvade ön och 
borttogo dit hörande fartyg. Situationen tillspetsades ännu 
mer deraf, att dessa kapare åtnjöto skydd af Barthelemys 
invånare, som ej sällan dolde dem. På detta sätt var 
en dam satt för den vestindiska handeln, som dock 
utgjorde en nödvändig förutsättning för kolonins lyckliga 
bestånd. Flera handlande lemnade ön, och kolonin tycktes 
med stora steg gå sin undergång till mötes. Det enda, 
som kunde råda bot härför, vore att hos de franska 
guvernementerna föreslå neutralitet för ön. Man hade i 
Vestindien redan förut haft exempel derpå, att ehuru 
magter lågo i krig med hvarandra, någon af deras 
kolonier likväl kunde förklaras neutral. Under Englands 
och Frankrikes krig hade på detta sätt neutralitet 
beviljats S. Martin genom fördrag mellan engelska och franska 
guvernementerna derute. Ankarheim tror sig derför hafva 
all anledning att hoppas, att ett förslag i denna riktning 
med afseende på Barthelemy skulle hos franska 
guvernementet vinna anklang, men han önskar först inhemta 
konungens vilja. Men än värre än fransmännen foro 
Sveriges vänner och bundsförvandter, engelsmännen, fram 
derute. Redan innan kriget förklarades, borttogo ej blott 
Englands kapare, utan äfven dess krigsskepp alla fartyg, 
som gingo till eller kommo från franska öarne eller de 
spanska delarne af Amerika. Ankarheim slutar denna 
gång sin rapport med en allvarlig reqvisition af krut och 
manskap, en nödvändig förutsättning för att Sveriges 
anseende i Vestindien skulle åtminstone till någon del 
kunna uppehållas och häfdas. 

Tillståndet blef allt värre<ref>Rapport af {{Bråk|7|2}} 1807.</ref>, I slutet af 1806 
petitionerade många af Gustavias invånare, för hvilka 
handeln med kolonialprodukter var en lifsfråga, hos 
Ankarheim, att han måtte söka utverka neutralitet för ön. 
Ankarheim tvekar, om han bör taga några mått och steg
<span class="ws-noexport; noprint" id="s26" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/31|26]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>för uppnåendet af detta syfte, enär han ej ännu fått del 
af kongl. majestäts vilja härutinnan, och dessutom 
fruktade, att engelsmännen skulle, förbittrade häröfver, 
blokera de franska öarne eller postera kryssare utanför 
Barthelemy. Men som öns handlande envist höllo fast 
vid sin begäran, menande att det dock vore bättre att 
hafva med ''en'' fiende att göra, hänsköt guvernören frågan 
till konseljen, ehuru hon var af politisk natur och således 
låg uteslutande under hans domvärjo. I konseljen utsågs 
justitiarien Bergstedt till ombud för att söka utverka den 
önskade neutraliteten. Bergstedt afreste ofördröjligen till 
Guadeloupe, men blef der hänvisad till Martinique. Denna 
ös guvernör gaf det svar, att han, ehuru han var för egen 
del böjd för en provisorisk neutralitetskonvention, likväl 
ansåg det för sin pligt att afslå densamma. Ankarheims 
enda hopp härefter är, som han sjelf säger, att franska 
befälhafvarnes vänliga tänkesätt skola lägga hinder i vägen 
för kaparnes roflystnad. Engelsmännens uppförande 
framträdde i en allt sorgligare dager. I början på 1807 lade 
sig en engelsk fregatt utanför öns hamn och tog alla 
dess fartyg, som voro på väg till S. Martin eller S. 
Eustache. Ankarheim lät då gifva honom några glatta 
lag, men detta hade endast väckt förvåning på fregatten 
såsom bevis på ytterlig djerfhet. Det enda, Ankarheim 
derefter kunnat göra, var att hos engelske befälhafvaren 
i Vestindien, amiral Cochrane, anföra besvär öfver den 
serie af fiendtligheter, hvarför engelsmännen gjort 
Barthelemy till ett föremål. 

1808 tyckes förhållandet till engelsmännen hafva 
antagit en vänligare karakter<ref>Rapport af {{Bråk|18|5}} 1808.</ref>. Ett franskt öfverfall hade 
ön fått utstå den 12 November 1807. Cochrane ditsände 
derför till öns beskydd kapten Bowker med briggen 
Epersier. Bowker stannade visserligen blott i tio dagar i öns 
närhet, men efter någon tid anlände en annan engelsk 
brigg under kapten Hodge, som ock af amiral Cochrane
<span class="ws-noexport; noprint" id="s27" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/32|27]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>utsändts för att betäcka och skydda Barthelemy mot 
fransmännens angrepp och öfverfall. 

Sinnesstämningen på Barthelemy var ej den bästa. 
Der rådde särskildt missnöje öfver den förhöjning i tull- 
och hamnafgifter, som synes hafva skett omkring 1800. 
1806<ref>Skrifvelse af {{Bråk|10|6}} 1806.</ref> anföras häröfver hos konglig majestät klagomål af 
en mängd invånare på Barthelemy. Den nu tillämpade 
strängare kontrollen vid tullens erläggande behagade dem 
ej heller. Uppgifterna till tullkammarn, förr lemnade 
genom en nota öfver varornas sammanlagda värde, hade 
försvårats genom ett påbud om fakturor och manifester, 
som skulle innehålla specifikation öfver varorna. Både 
Ankarheim och kommerskollegiet<ref>Kommerskollegiets utlåtande af {{Bråk|12|6}} 1809.</ref> uppvisa det grundlösa 
i dessa klagomål. 

De klagande underkasta äfven sättet för öns styrelse 
sin kritik. Genom 1805 års reglemente hade konglig 
majestät uppdragit en viss skilnad mellan en 
justitiedomstol och en polis- och ekonomierätt. Men i sjelfva 
verket vore de sammanblandade, i det medlemmar af den 
senare — guvernör, justitiarie och 
guvernementssekreterare — hade säte och stämma i den förra. Klagandena 
föreslå återkallandet af denna bestämmelse i reglementet 
och införandet af en ny, afsedd att uppdraga en skarp 
gräns mellan den verkställande och lagskipande magten. 
Äfven häröfver yttrar sig kommerskollegiet. Det finner 
anmärkningen föga grundad, men hemställer i alla fall, 
enär klagandena syntes fästa så stor vigt vid en 
förändring häruti, till konglig majestät, att alla mål må af 
den i 1805 års reglemente omförmälda domstolen 
upptagas, att ekonomie- och justitiemål må efter de röstandes 
flertal afgöras, men att beslutanderätten i polismål må 
ligga i guvernörens hand, äfven om flertalet vore af olika 
mening. 

De klagandes anmärkningar synas ej hafva ledt till 
någon påföljd. Hvad särskildt 1805 års reglemente
<span class="ws-noexport; noprint" id="s28" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/33|28]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>angår, fortforo dess bestämmelser att tillämpas, tills 1811 
års reglemente såg dagen. Möjligen kan detta hafva 
tagit något intryck af de klagandes anmärkningar öfver 
sättet att behandla å ena sidan polis- och ekonomiemål 
samt å andra sidan justitieärenden, men troligen mera af 
kommerskollegiets med anledning deraf framstälda 
förslag. De tre slagen frågor hänvisas nämligen på nytt 
till en enda konselj, om de ock här på något olika sätt 
afgöras, än förslaget åsyftar. 

1810 anföra sex borgare i Gustavia klagomål mot 
justitiarien Bergstedt och guvernementssekreteraren 
Fahlberg, hvilket de säga sig göra å allmänhetens vägnar<ref>Skrifvelse, ställd till guvernören af {{Bråk|14|11}} 1810.</ref>. 
Missnöjet med dem gick så långt, att ett slags “uppror“
utbröt, och de två nämda personerna måste lemna ön. I 
en rapport af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span> 1811 talar ock Ankarheim om 1810 
års uppror. Ett visst dunkel tyckes hvila öfver 
tilldragelsen. Hvad missbelåtenheten med Bergstedt beträffar, 
anser Ankarheim, att densamma uppspirat ur en enda 
persons fiendskap. En del af allmänheten hade sedan 
förledts att deltaga i den mot Bergstedt riktade 
oppositionen. Fahlberg tyckes deremot städse hafva varit en 
orolig ande, som gerna kastade sig in i intrigspel. Som 
en sådan skildras han af Ankarheim. Men äfven om 
Bergstedt ändrar Ankarheim sedermera sitt omdöme. I 
en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> 1812 yttrar han nämligen, då han 
redan nedlagt sitt embete och efterträdts af baron 
Stackelberg, att ett sorgligt öde på slutet af hans embetstid 
blifvit hans lott. Tvenne personer, som af högsta 
magten satts vid hans sida — Ankarheim åsyftar härmed 
tydligen Bergstedt och Fahlberg — hade, ehuru han 
skänkt dem sitt oinskränkta förtroende, lönat honom med 
otack och gått så långt i brottslighet, att de försnillat 
allmänna medel och sedermera ville vältra 
ersättningsskyldigheten på honom<ref>Barthelemysamlingen (2 tomen).</ref>. Några bevis för detta påstående 
framdragas dock icke. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s29" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/34|29]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Fahlberg fortfor att spela en för 
Barthelemyförhållandena egendomlig rol, äfven sedan hän lemnat ön. Den 
26 Mars 1811 uppträdde Ankarheim inför konseljen och 
anklagade guvernementssekreteraren Samuel Fahlberg för 
förräderi mot Sveriges konung och krona<ref>Konseljens protokoll af samma datum.</ref>. Fahlbergs 
brott skulle hafva bestått deri, att han umgåtts med 
planer att med Englands hjelp spela Barthelemy i den 
afsatte Gustaf Adolfs händer. Denna anklagelse 
förefaller så orimlig, dessa stämplingar synas vid denna 
tidpunkt till den grad hafva saknat hvarje sken af 
möjlighet att kunna lyckas, att de ej gerna kunde upprinna i 
en med sitt fulla förstånd begåfvad mans hjerna. Dock 
är det svårt att om så aflägsna händelser och endast med 
stöd af de upplysningar, som stått mig till buds, härom 
uttala ett positivt omdöme, hvarför jag inskränker mig 
till att redogöra för sakförhållandet i den dager, hvari 
det ur kolonialdomstolens papper träder oss till mötes. 
Ankarheims anklagelse var grundad på trenne bref. Det 
första var skrifvet af kommendanten på Lewards öarne, 
Elliot, och stäldt till Ankarheim. I detta bref säger sig 
Elliot hysa fullt förtroende till bäraren deraf, hvilken 
hade i uppdrag att muntligen närmare förklara hans 
önskningar. Det andra och tredje brefvet hade Fahlberg 
författat, hvaraf han sändt det förra till Ankarheim och 
det senare till öfverstlöjtnant C. F. Bagge. I brefvet till 
Ankarheim erkänner sig Fahlberg vara den af Elliot 
omtalade bäraren, och i brefvet till Bagge, om hvilken 
Fahlberg trodde, att han skulle blifva Ankarheims 
efterträdare<ref>Bagge ville blifva Ankarheims efterträdare. Petitionerar derom 
i till svenska regeringen ställd skrifvelse af {{Bråk|14|5}} 1811.</ref>, skulle han ohöljdt blottat sin ställning, enär 
han trott, att Bagge, som anförde garnisonen på ön, 
skulle vara villig att öfverlemna ön åt Gustaf Adolf, om 
Ankarheim gjorde motstånd. Men Bagge hade mött 
förslaget med samma djupa afsky, som Ankarheim sjelf. 
Sedan domstolen öfverlagt, om den kunde till afgörande
<span class="ws-noexport; noprint" id="s30" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/35|30]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>upptaga ett dylikt mål, och detta bejakats, förehades 
saken i upprepade domstolssessioner under 1811. 
Fahlberg, som vistades på Antigua, stämdes att personligen 
inställa sig för domstolen, men gaf ett vägrande svar, 
föregifvande att ett dylikt mål hörde under hofrättens 
domvärjo, samt att han dessutom fruktade att å nyo 
uppträda på ön, emedan han fortfarande fruktade för 
deltagarne i föregående års oroligheter. I December 1811 
nedlades målet tills vidare, emedan konseljen ej var 
domför, enär flera af de ordinarie ledamöterna förklarats 
jäfviga, och någon extra ledamot ej vidare fanns att på ön 
tillgå, i det somliga uppträdt som vittnen, och andra sedan 
upproret voro Fahlbergs vederdelomän. Handlingarne 
skulle till kongl. majestät öfverlemnas med förfrågan, 
huru man skulle bära sig åt. Då Stackelberg tillträdt 
guvernörskapet öfver ön, lät han på befallning af 
justitiekanslern den 9 Maj 1812 upptaga målet. Han ansåg, att 
hinder nu mer, då tre<ref>Enligt rapport af {{Bråk|7|10}} 1812 hade Stackelberg skyndat 
komplettera domstolen genom val af tre ledamöter.</ref> ojäfvige ledamöter funnos, ej 
vidare förelåg. Men den 13 Maj afgjorde domstolen emot 
guvernörens åsigt saken på det sätt, att då målet genom 
formligt beslut hänskjutits till kongl. majestät, detsamma 
icke kunde derute vidare upptagas. Och derefter tyckes 
glömskans slöja hafva dragits öfver den egendomliga 
saken. 

1811 var summan af från Barthelemy utgående 
fartyg 1793<ref>Barthelemysamlingen (26 tomen).</ref>. Häraf togo de engelska öarne brorslotten 
med 1083, till spanska öarne gingo 207, till Södra Amerika 
338 och till Norra Amerika 155. 

Under 1811 begär Ankarheim upprepade gånger sitt 
afsked och framställer då som stöd för sin anhållan 
åtskilliga af kolonins förhållanden i dystra färger. Möjligt är 
väl, att hans långt framskridna ålder kom honom att måla 
allt för svart. Det råder brist på svenska embetsmän<ref>Rapport af {{Bråk|21|11}} 1811.</ref>,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s31" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/36|31]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>som han anser vara ett af “öns besynnerliga och särdeles 
tryckande öden“. Vice notarien i domstolen Svanholm 
var död. Två bröder Theustedt voro nu snart sagdt de 
enda, som kunde användas. Den ene hade konstituerats 
att tills vidare öfvertaga den efter Fahlberg ledigblifna 
guvernementssekreterareplatsen, den andre att vara vice 
notarie i domstolen efter Svanholm. “En upprorisk 
folkmassa af alla europeiska nationer, som utgör detta ställes 
population, kan ej désarmeras och med en tillräcklig 
garnison hållas till lydnad“, yttrar Ankarheim vidare. 
Sedermera fick han ett nytt obehag på halsen. En del af 
landets och stadens invånare anförde då hos honom 
besvär öfver det sätt, hvarpå en i domstolen ledigvarande 
plats fyllts. De klagande ansågo sin valrätt kränkt, men 
deras besvär blefvo af guvernementet ogillade. I 
sammanhang härmed får man veta, hvilka af Barthelemys 
invånare på denna tid verkligen hade rätt att välja 
ledamöter i domstolen. Väljarekategorierna voro följande: 
1) alla egare eller innehafvare af jord, 2) alla infödda 
svenskar samt öns egna invånare, som uppnått 21 års 
ålder och ej äro i privat tjenst, 3) alla å stället varande 
naturaliserade svenska undersåtar, så framt de ej äro 
privata tjenare, 4) alla sådana personer, som under 7 år 
beständigt vistats på ön och drifvit något yrke — gesäller 
och dagsverksarbetare dock undantagna. 

Obehagen växte Ankarheim och hans 70 år öfver 
hufvudet. Hans enda hopp var derför, att svenska 
regeringen ville bevilja honom nådigt afsked och gifva honom 
understöd under hans återstående lefnadsdagar<ref>Rapport af {{bråk|30|12}} 1811.</ref>. 
Ankarheim visste ej då, att hans efterträdare redan var 
utnämd<ref>Stackelberg blef utnämd {{bråk|3|10}} 1811.</ref>. Men i början på 1812 rapporterar han<ref>Ankarheims sista rapport af {{bråk|6|2}} 1812.</ref>,  att 
baron Berndt Robert Stackelberg ankommit till ön, och 
att styrelsen skulle några dagar derefter åt honom 
öfverlemnas.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s32" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/37|32]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>1805 års reglemente hade nu förlorat sin gällande 
kraft och ersatts af ett nytt af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">25</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span> 1811. Enligt 
1811 års reglemente tillkom guvernören ''a'') besörjandet 
af militära ärenden och kolonins försvar, befäl öfver 
garnisonen och milisen, ''b'') brefvexlingen med främmande 
magters befälhafvare, ''c'') befattningen med högre 
ordningsmål. Guvernörens närmaste man är en placemajor, 
som tillika gör tjenst hos honom som adjutant<ref>Barthelemysamlingen (24 tomen).</ref>. 

Lagskipningen ombesörjes af en konselj, 
sammansatt af 7 ledamöter, guvernören som ordförande, 
justitiarien, placemajoren, guvernementssekreteraren samt tre 
erfarne och kunniga män, valda af och bland öns 
invånare. Konseljen är domför, om 5 ledamöter närvara och 
deltaga i domens afkunnande (likaledes om 4 äro 
närvarande och enat sig om samma mening). Dock tarfva 
vigtigare mål eller sådana, som gå å ära och lif, allas 
närvaro. Svenska lagar och författningar skola vara 
norm för konseljen i hvad de på kolonins förhållanden 
hafva tillämplighet. Eljes må i Vestindien förut 
förefintliga bruk och sedvanor tjena som rättesnöre. I 
enlighet med reglementena af 1786 och 1805 bestämmer 
ock detta af 1811, att domar skola genast bringas till 
utförande utom i brottmål, som gå å lif och ära, och i 
civilmål, hvari värdet af det omtvistade öfverstiger ett 
visst högre belopp. Båda arterna af mål gå till en sista 
instans i Sverige. Utom lagskipningen falla äfven den 
civila förvaltningen och alla ekonomie- och polismål 
under konseljens beslutanderätt. Ärenderna afgöras efter 
rösternas flertal, hvarvid är att märka, att ordföranden 
i förvaltnings-, ekonomie- och polismål har två röster. 
(Då konseljen sitter som domstol, väger blott i det fall 
ordförandens röst tyngre, att rösterna i ett mål af 
civilrättslig natur utfallit på båda sidorna lika, då han har 
votum decisivum.) är guvernören förhindrad att som 
ordförande presidera, träder placemajoren i hans ställe.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s33" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/38|33]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Skulle äfven han vara förhindrad, ersattes han af 
justitiarien. Konseljen har att med afseende på kolonins 
styrelse ställa sig gällande författningar till efterrättelse. 
Beslutar och tillämpar konseljen nya författningar, böra 
minst 5 af konseljens 7 ledamöter vara derom ense. 
Sådana författningar hafva då laga kraft, tills kongl. 
majestät annorlunda beslutar. I polismål, som fordra ett 
hastigt afgörande, kan guvernören på egen hand lemna 
föreskrifter, och guvernören och justitiarien kunna i 
förening å konseljens vägnar utfärda expeditioner i 
ekonomiska ärenden, som ej utan störande inverkan på 
handeln och den allmänna rörelsen tåla uppskof, som 
sjöpass, borgarebref m. m. 

En komité af 11 ledamöter, som öns invånare bland 
sig utse, sammanträder hvart tredje år för att 
öfverlägga om de förbättringar, som kunna anses vara i 
förvaltningen af behofvet påkallade, och hvad för öfrigt kan 
ega samband med kolonins allmänna nytta och välmåga. 
Till utomordentligt sammanträde kan komitén dessutom 
af konseljen sammankallas, när någon fråga af särdeles 
vigtig natur står på dagordningen. Men då må endast 
den fråga, som varit upphofvet till sammankallandet, 
blifva föremål för behandling. Konseljen har då att till 
statssekreteraren för Handels- och Finansärenderna 
öfversända komiténs hemställningar jemte eget utlåtande. 

Förvaltningen af öns intrader åligger guvernören, 
placemajoren, justitiarien och den, som konseljens valda 
medlemmar bland sig dertill utse. Dessa fyra ega att i 
samråd antaga tjenstemän för uppbörden och vid 
tullverket samt bära ansvar derför, att kongl. majestäts och 
kronans inkomster ordentligt inflyta. I alla finansiella 
frågor har guvernören två röster, och hans mening blir 
alltså den segrande, om en af de tre öfriga biträder den. 
Allmänna inkomsterna bestämmas genom särskilda 
författningar, utgifterna af den stat, som af statskontoret 
nppgöres. Ett sammandrag häröfver författas hvarje 
månad, hvilket, af räkenskapsföraren ordentligt
<span class="ws-noexport; noprint" id="s34" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/39|34]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>underskrifvet, före den 15 i påföljande månad i konseljen 
företes. Redogörelsen för drätseln i dess helhet skall inom 
sex månader efter hvarje års utgång till Handels- och 
Finansexpeditionen insändas. 

I justitieärenden för konseljen titel af domstol, i 
polis- och ekonomieärenden af regeringskonselj och i 
frågor, som röra allmänna medels förvaltning af 
finanskonselj. Till Sverige gående expeditioner undertecknas af 
guvernören allena i militära och ministeriella ärenden 
samt högre ordningsmål, men tillika af justitiarien å 
konseljens vägnar i alla öfriga mål samt kontrasigneras i 
förra fallet af guvernementssekreteraren och i senare af 
denne och konseljens notarie. 

1811 års reglemente, jemfördt med motsvarande af 
1805, innehåller en del i ögonen fallande nyheter och 
bildar i vissa afseenden en återgång till de föreskrifter, 
1786 års reglemente innehåller. Guvernören, som 1805 
blifvit snart sagdt enväldig i polis-, ekonomie- och 
finansiella ärenden — de skulle visserligen afgöras i samråd 
med justitiarien och guvernementssekreteraren, men 
guvernörens mening skulle vid beslutens tillämpning följas 
— får nu maka åt sig för konseljen, hvilkens ordförande 
han dock blir, och hvari han vid dylika frågors 
afgörande erhåller tvenne röster, den till placemajor 
förvandlade guvernörens adjutant får en särdeles framskjuten 
ställning och tränger justitiarien och 
guvernementssekreteraren åt sidan, och förvaltningen af öns drätsel lägges 
i en fåtaligare konseljs hand. Men det mest 
anmärkningsvärda hos 1811 års reglemente är, att det 
tillskapar ett slags representation för hela ön. Denna 
representation var visserligen högst fåtalig och saknade 
beslutanderätt. Men den hade dock en rådgifvande stämma, 
och invånarne hade i densamma kunnat få ett organ, 
hvarigenom de kunnat framställa sina önskningar till den 
kraft och verkan, de först i kolonins konselj och 
sedermera inför svenska regeringen kunde hafva. Nu ville 
det dock sig så illa, att denna representation ej blef af
<span class="ws-noexport; noprint" id="s35" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/40|35]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>någon praktisk nytta. Komitén var och förblef 
nämligen blott en representation på papperet. 

Det har redan förut påpekats, att baron 
Stackelberg i början på 1812 blef Ankarheims efterträdare. Den 
15 April rapporterar Stackelberg, att han öfvertagit 
styrelsen öfver kolonin och konungens kassa, hvari rätt 
stora summor funnos<ref>Barthelemysamlingen (2 tomen).</ref>. Vid denna tidpunkt bekläddes 
guvernementssekreterarebefattningen af Fischier, C. F. 
Werdeman var notarius publicus, och 
sekreterarebefattningen i konseljen gafs åt F. L. Thenstedt (f. d. 
guvernementssekreterare), P. Ollongren förvaltade 
justitiarieembetet och Schürer placemajorsbefattningen. Mellan dem 
tyckes hafva utspunnit sig en häftig tvist om företräde 
i rang<ref>Rapport af {{Bråk|28|6}} 1812.</ref>. Stackelberg var i början belåten med 
förhållandena på ön, men denna belåtenhet tog ett hastigt 
slut. Redan den 3 Juli 1812 begär han sitt afsked<ref>Rapport af {{Bråk|3|7}} 1812.</ref>. 
En obehaglig händelse hade inträffat, som i högsta grad 
upprört honom. En chevalier de Serviez, som inställt 
sig på ön försedd med talrika rekommendationer, 
anförde hos Stackelberg klagomål deröfver, att en 
handlande Krafft yttrat sig skymfligt om hans antecedentia. 
Guvernören sökte bilägga tvisten. Men härunder 
började de Serviez utfara i smädelser mot Kraffts 
kompanjon, Elbers, hvilket hade till följd, att denne, ehuru han 
i början sagt, att han satte sig öfver skymfen, vid nästa 
konseljsammanträde angrep guvernören, derför att han 
ej tagit Elbers i försvar, ehuru han vore medlem af 
konseljen. Stackelberg erhöll dock snart ett slags 
förtroende votum, i det en mängd borgare i Gustavia 
petitionerade hos honom, att han måtte stanna qvar på sin 
post. Elbers karakteriseras af Stackelberg som en 
orolig ande och en af anstiftarne af 1810 års uppror. I en 
längre Oktoberrapport redogör guvernören för kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s36" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/41|36]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tillstånd<ref>Rapport af {{Bråk|7|10}} 1812.</ref>. Han hade mottagit styrelsen den 14 
Februari, och hans första steg som öns styresman var att 
komplettera konseljen. Som principer för valet af 
konseljledamöter fastställdes, att födda eller naturaliserade 
svenska undersåtar samt egare af fast egendom skulle ega 
rätt att välja och vara valbara med undantag af dem, 
som voro stadda i privat tjenst. Det ser ut, som dessa 
principer göra den aktiva och passiva valrätten något 
inskränktare, än de som enligt Ankarheims rapport af 
<span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">21</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span> 1811 på den tiden tillämpades. 

Under Juli och Augusti hade tullinkomsterna 
betydligt förminskats, derför att det mellan Amerika och 
England utbrutna kriget — Amerika hade förklarat 
England krig den 18 Juni efter att den 4 Februari hafva 
lagt embargo på alla i amerikanska hamnar befintliga 
egna och främmande fartyg — hindrat amerikanska 
fartyg att som förr besöka ön. Men under dessa månader 
hade 52 nya svenska fartyg tillkommit. Dock var det 
ett faktum, att tillökningen i den egna flottan ej kunde 
på långt när ersätta den minskning i tullinkomsterna, 
som uppstod genom uteblifvandet af främmande fartyg. 
Handeln och rörelsen inskränkte sig nu till en mindre 
betydande kommunikation med närgränsande öar, till 
mottagandet af ett och annat europeiskt eller undsluppet 
amerikanskt fartyg samt till några under svensk flagga 
gjorda spekulationer på Amerika. 

Under de fyra första månaderna af Stackelbergs 
guvernement hade engelska kryssare jagat och borttagit 
flera af öns fartyg. Stackelberg inlade häremot en 
lif1ig gensaga hos engelske amiralen Laforey, och 
kryssarne försvunne, förmodligen derför att de bättre 
behöfdes på något annat håll. Den svenska garnisonen 
befann sig vid Stackelbergs ankomst i en tragikomisk 
situation. Den bestod af 9 man, hvaraf 7 voro vanföra 
krymplingar. Man må väl i sanning kalla den uppgift
<span class="ws-noexport; noprint" id="s37" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/42|37]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>rätt tung, som ålåg guvernören att med en dylik 
försvarsstyrka upprätthålla styrelsens anseende och 
värdighet, under det att fiendtliga kryssare omsvärmade ön, 
och äfven tillståndet i det inre lemnade åtskilligt öfrigt 
att önska. Stackelberg säger sjelf, att invånarne kände 
sig förledda att visa tecken till motspänstighet och 
olydnad mot ett guvernement, hvars stöd var en dylik 
garnison. Domstolen var öfverhopad af mål, och anser 
Stackelberg orsaken dertill ligga i det förhållande, att å ön 
hade samlat sig invånare af så olika nationer, hvilkas 
tänkesätt och intressen naturligtvis på mångfaldigt sätt 
bröto sig mot hvarandra. “Trätor och slagsmål 
förekomma ofta“. 

Öns folkmängd utvisade i Februari 1812 följande 
siffror: å landet 933 hvita, 90 fria kulörta, 588 slafvar, 
summa 1,601 personer — i staden 1,025 hvita, 1,038 fria 
kulörta, 1,818 slafvar, summa 3,881 personer — således 
öns hela befolkning utom främlingar, som tillfälligtvis 
vistades der, 5,482 personer. Tillståndet hos 
landtbefolkningen var i allmänhet fattigt. Men behofven voro få 
och lätt tillfredsställda. Bomullsodlingen hade, enär 
priset å bomull fallit, gett vika för odlingen af 
trädgårdsväxter, och denna och boskapsskötsel voro invånarnes 
på landet hufvudnäringar. Stadsboarne voro i 
allmänhet bättre lottade, och handel, sjöfart och slöjder voro 
deras vigtigaste näringsgrenar. 

I en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">10</span> 1812 till regeringen uttalar 
Stackelberg sin stora glädje deröfver, att en afdelning 
af kongl. majestäts kansli inrättats som ett departement, 
som hade att befatta sig med Pommerns och 
Barthelemys angelägenheter, och att i spetsen för departementet 
stod hofkanslern af Vetterstedt. Redan den 15 Maj 
1812 hade svenska riksdagen fattat beslut att separera 
Barthelemy från statsverket<ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. Detta beslut stöddes derpå, 
att man under de förflutna åren sett, hurusom kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s38" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/43|38]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>politik och intressen kunde vara skiljaktiga från 
moderlandets, hvarför ett dylikt frigörande från de former, 
som bundo det senare, borde befrämja kolonins egna 
handel och äfven gifva mera lif åt svenska 
handelsföretag i de vestindiska farvattnen. Den pommerska 
expeditionen, som under Pommerns dåvarande ställning, 
saknade sysselsättning, organiserades derför till ett 
kolonialdepartement, dock under uttryckligt vilkor att dess 
embetsmän ej skulle betunga statsverket, utan njuta sitt 
underhåll från kolonialfonden. 

Stackelberg är den förste guvernör, som afger 
talrika och någorlunda fullständiga rapporter. Den röda 
tråden häri är hans ordande om de penningremisser, som 
afgå till Sverige. Som jag sedermera å ett ställe 
sammanfört de ekonomiska fördelar, Barthelemy under denna 
tid skänkt Sverige, bryr jag mig ej om att anföra 
storleken af de summor, som allt efter omständigheterna 
månatligen eller med längre mellanrum öfversändes. 

I slutet af 1812 började de engelska kryssarne åter 
drifva sitt vilda spel kring kolonin, och det hjelpte ej, 
att Stackelberg åberopade den i Örebro mellan England 
och Sverige af slutade freden<ref>Rapport af {{Bråk|31|12}} 1812.</ref>. Öfvergreppen från engelsk 
sida fortgingo under 1813 oaktadt guvernementets 
protester. Det engelska ofoget nådde sin spets, då ett 
svenskt fartyg, som låg for ankar inom en kabellängd 
från Barthelemy, anfölls af båtar från engelska 
örlogsfartyget Vestal. Det svenska fartygets alla vinklar och 
vrår genomsnokades, det ena ankartåget kapades, och 
engelsmännen beredde sig att bortföra sitt rof, då öns 
batterier började spela och afskräckte dem från att gå 
vidare. 

På denna tid synes tanken på en utvidgning af det 
svenska väldet i Vestindien hafva föresväfvat regeringen. 
Redan 1812 författades en beskrifning öfver S. Lucie, 
och 1813 säger sig Stackelberg kunna med första lemna
<span class="ws-noexport; noprint" id="s39" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/44|39]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>en fullständig beskrifning öfver Guadeloupe, som han 
anser vara en af Vestindiens perlor. Öfverstelöjtnant 
Bagge insamlade underrättelser om S. Vincent, emedan 
svenska kronprinsen sagt, att engelska kronan vore 
villig afstå denna ö. Sedan det på Barthelemy blifvit 
kändt, att England i Mars 1813 öfverlemnat Guadeloupe 
till Sveriges konungahus, tolkar Bagge i ett bref till 
Vetterstedt Barthelemyboarnes glädje deröfver. “De 
agreabla underrättelserna om Guadeloupes öfverlemnande 
till Sverige hafva beredt öns invånare en obeskriflig 
fägnad“, säger han. Men denna anledning till glädje, som 
för Barthelemys handelsidkande invånare genom 
föreningen med en större och på produkter rikare ö öppnade 
vyer till en vidsträcktare rörelse, skulle snart bortfalla, 
ty genom Pariserfreden 1814 afträddes Guadeloupe till 
Frankrike. 

I ofvannämda bref påminner ock Bagge Vetterstedt 
derom, att han fått löfte att blifva utnämd till 
Stackelbergs efterträdare. Men det tyckes hafva varit Bagges 
lott att ständigt blifva gäckad i sina förväntningar att 
på Barthelemy erhålla guvernörstiteln. Stackelberg ordar 
nu ej mer om, att han önskar afsked, utan blir lugnt 
qvar på sin post till 1816. 

Oenigheten mellan embetsmännen var ett kräftsår, 
som vanligtvis frätte på styrelsens kraft och anseende 
under det svenska väldets dagar och äfven spred sitt 
gift öfver det Stackelbergska regimentet. I bref till 
Vetterstedt klagar Stackelberg bittert öfver justitiarien 
Ollongren. Denne vore “själen i alla intriger och 
motigheter“, hvarmed Stackelberg hade att kämpa. 

1814 var det år, som inbragte Sverige största 
behållningen från Barthelemy. Också äro guvernörens 
rapporter merendels torra sifferuppgifter öfver de alltmer 
växande inkomsterna. I Majrapporten påpekar 
Stackelberg, att under de senaste åtta månaderna handeln 
betydligt tilltagit, och tullinkomsterna ökats<ref>Barthelemysamlingen (8 tomen).</ref>. Kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s40" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/45|40]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>köpmän använde flitigt de utvägar, den politiska 
ställningen utvisade för deras verksamhet. 
Handelsförbindelsen med Norra Amerika, “hvaraf öns trefnad 
hufvudsakligen berodde“, hade<ref>Uppgiften om den oafbrutna fortgången af handelsförbindelsen 
med Norra Amerika är rätt egendomlig, då man betänker, att det 
engelsk-amerikanska kriget fortfarit sedan 1812 och står i föga 
öfverensstämmelse med rapporten af {{Bråk|7|10}} 1812.</ref> oafbrutet fortgått till årets 
början, men efter denna tid hade den engelska blokaden af 
de amerikanska hamnarne hindrat tillförseln af 
amerikanska varor, som sedan kunde hafva kringförts på 
svenska fartyg. En ökad export af vestindiska produkter 
motvägde dock detta missförhållande. De engelska 
kaparne visade sin forna vanvördnad för neutrala magters 
egendom och område. Elbers, med hvilken Stackelberg 
nu tyckes hafva kommit på god fot, får rättighet att 
utrusta ett fartyg med kanoner för att kunna sätta hårdt 
mot hårdt. 

Det synes, som om det i början af 1814 varit fråga 
om att bevilja Guadeloupe frihamnsrätt. Stackelberg 
tar sig åtminstone af en förmodan, att något sådant vore 
påtänkt anledning att skrifva till af Vetterstedt och på 
det kraftigaste afråda från detta steg. Eljes skulle 
regeringen rikta en dödsstöt mot Barthelemy. Det vore 
nämligen ute med den “nakna klippan“, om dess på 
frihandelsrättigheten grundade handel lede någon 
inskränkning, då deremot Guadeloupe var ett “jordiskt paradis“, 
som nog skulle bära sig utan konstlade åtgärder. I 
Augusti vet Stackelberg, att Guadeloupe gått förloradt<ref>Barthelemysamlingen (3 tomen).</ref>.  
Han uttalar nu farhågor derför, att sedan allmän 
europeisk fred var sluten, och de holländska och danska 
öarne återkommit till sina lagliga styrelser, dessa 
frihamnar kunde draga främlingarne från Barthelemy. Vid 
uppdragen jemförelse befunnes S. Thomas, som låg 
närmare Södra Amerikas spanska kust, Porto Rico och S. 
Domingo, hafva lättare att draga kusthandeln och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s41" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/46|41]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>handeln på dessa stora öar till sig. På S. Eustache funnes 
snart sagdt inga tullar. Det bästa, Barthelemy hade att 
lägga i vågskålen, var dess goda hamn, som isynnerhet 
under orkanmånaderna var af stort värde. 

1815 var ock ett på remissor till Sverige bördigt 
år, ja, kolonins inkomster uppgingo till betydligt högre 
belopp än föregående års, men så voro ock utgifterna 
betydligt större. 

Nu anlände ändtligen den så ofta begärda och länge 
väntade nya garnisonen<ref>Rapport af {{Bråk|30|6}} 1815.</ref> . Den bestod af ett 
detachement artillerister under anförande af kapten Lorich, och 
hela styrkan uppgick till 30 man. Stackelberg anser 
dock detta antal otillräckligt och önskar, att det måtte 
höjas till 60, som förr var föreslaget. 

Åtskilliga ombyten af embetsmän skedde vid denna 
tidpunkt. Pastor Forsström, som en längre tid skött 
själavården bland svenskarne derute och tillika varit 
stadsingenieur, aflöstes af hofpredikanten Lönner. 
Justitiariesysslan var anförtrodd åt O. E. Bergius, och 
guvernementssekreterareposten åt L. Thenstedt. Äfven från 
slafmarknaden — slafveriet upphäfdes först 1847 på 
Barthelemy — anskaffade man ett slags tjensteman. Det 
inropades nämligen för 255 spanska daler en slaf, som 
skulle tjenstgöra som profoss och vattenhemtare för 
garnisonen<ref>Rapport af {{Bråk|15|8}} 1815.</ref>. 

Stackelbergs lynne var häftigt och uppbrusande<ref>Hans efterträdares omdöme.</ref>,
men så blef han ock oupphörligt retad af underordnade 
embetsmäns opposition. Nu kom han i ett ytterst spändt 
förhållande till garnisonsläkaren Leurén. Det gick 
slutligen så långt, att denne blef arresterad. Båda vände 
sig med sina klagomål till kongl. majestät, hvarvid 
guvernören särskildt betonade den anarkiska anda, som 
rådde bland öns embetsmän. Hans åtgärd att låta det 
komma till den ytterlighet, att Leurén insattes i arrest,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s42" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/47|42]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>blef på högre ort omildt bedömd, och guvernören ålades 
att undvika dylika uppträden. I en skrifvelse till 
hofkanslern af Vetterstedt yttrar Leurén, att han och 
guvernören länge umgåtts på mycket vänskaplig fot. 
Förhållandet hade genom en mängd små orsaker — som 
t. ex. guvernörens “hetta i spel“ — på sista tiden 
öfvergått till raka motsatsen. Stackelberg var enligt 
Leuréns omdöme fallen för “misstänksamhet, arbiträrt och 
häftigt uppförande“. Leurén bifogar vidare åtskilliga 
rätt intressanta observationer öfver 
Barthelemyförhållanden. Det rådde en dödande enformighet på ön. Det var 
endast nyheter från Europa, som kunde gjuta något lif 
in i svenskarnes tillvaro derute. Hvad de egentliga 
invånarne beträffade, var handeln, som ibland upplifvades, 
ibland råkade i lägervall, allteftersom de amerikanska, 
engelska och franska förhållandena varierade, den enda 
fråga af allmännare natur, som drog deras intresse till 
sig, och förordningar om tullsatser och sjöpapper utgjorde 
föremålen för Barthelemyboarnes djerfvaste 
kannstöperier. Emellertid gjordes allt för Barthelemys 
upphjelpande. Vägar och gator anlades, och Gustavias hamn 
hade nyligen blifvit grundligt upprensad. Ett bolag för 
tillverkning af salt hade bildat sig. Leurén, som sjelf 
var medlem häraf, begärde nu för bolaget åtskilliga 
privilegier<ref>Förmåner beviljades upprepade gånger saltkompaniet, men 
tillverkningen ville dock ej taga någon riktig fart.</ref>, som tullfrihet och förmånsrätt till saltkrikors 
anläggning. 

Den mellan England och Amerika afslutade freden 
vållade ej öns handel någon skada<ref>Rapport af {{Bråk|21|10}} 1815.</ref>, isynnerhet sedan 
engelsmännen i sina vestindiska kolonier förbjudit all 
införsel, som ej skedde å engelska fartyg, och på detta 
sätt tvungit amerikanarne att uppsöka någon annan 
nations hamn, hvarest utbyte af produkter kunde ega rum. 
Men för att vara riktigt säker att kunna draga den 
engelsk-amerikanska transitohandeln till sig, anser
<span class="ws-noexport; noprint" id="s43" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/48|43]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>guvernören det vara nödvändigt nedsätta tullsatserna<ref>Sedermera yttrar Stackelberg, att handeln till hans glädje höll 
sig uppe, oaktadt tallsatserna ej sänkts.</ref>. 
Då skulle både köpare och säljare känna sig manade 
föredraga Barthelemy från S. Thomas, der tullafgifterna 
voro, enligt hvad Stackelberg förnummit, faststälda till 
6 % på inkommande och 7<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>% på utgående varor, men 
så föga noggranhet iakttogs vid en lasts förtullning, att 
tullen blott gick till ungefär 2 %. På Barthelemy 
deremot gick tullen till 9 % utom hamnpengar. 

Splitet mellan embetsmännen fortfor att spela samma 
bedröfliga roll i kolonins inre historia. Ovänskap 
upplågade nu mellan Stackelberg och justitiarien Bergius. 
Guvernören, som synes hafva strängt hållit på etikettens 
fordringar, gaf Bergius en lexa, derför att han 
uppvaktat honom i “morgonstöflar“ och fordrade, att han för 
framtiden skulle vid dylika tillfällen vara “ordentligt 
klädd“. Ett obehagligt uppträde timade i konseljen, 
och Bergius klagar öfver, att hans försök att medla 
mellan de militära och civila intressen, som pläga förekomma 
i kolonier, misslyckats, och att han dagligen är föremål 
för guvernörens “misstänksamhet och chicaner“. Bergius 
begärde slutligen sitt afsked<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref>. 1816 blir han förbjuden 
att vistas i kolonin och lemnar också ön. 

Från 1815 finnes ett förslag till nytt reglemente, 
som dock aldrig fick kongl. majestäts sanktion. Med 
afseende på de koloniala myndigheternas magtområden 
skiljer det sig betydligt från 1811 års reglemente och 
närmar sig 1805 års. Afgörandet af polis- och 
exekutionsmål och ärenden, som röra handel och sjöfart, samt 
i allmänhet frågor af civil eller administrativ natur 
lägges i guvernörens hand. Vid afgörandet af ministeriella 
ärenden, polis- och exekutionsmål skola placemajoren och 
guvernementssekreteraren vara närvarande. Eljes står 
vid guvernörens sida en rådplägande — ej beslutande — 
konselj, som består af justitiarien, tre af invånarne valda
<span class="ws-noexport; noprint" id="s44" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/49|44]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>och tre af guvernören utsedda medlemmar. En särskild 
summa ställes till guvernörens disposition att af honom 
for hemliga och opåtänkta utgifter användas, och 
guvernören är härför endast skyldig kongl. majestät 
redovisning. 

Lagskipningen besörjes af en domstol, som består 
af en utaf konungen utnämd justitiarie och sex af 
invånarne valda ledamöter. 

Det är hufvudsakligen i nu anförda punkter, 1815 
års förslag af viker från 1811 års reglemente. Eljes går 
det i dettas hjulspår. Förslaget har både ljusa och mörka 
sidor. Den föreslagna utvidgningen af guvernörens magt 
var nog å ena sidan egnad att åt styrelseåtgärderna gifva 
en prägel af större enhet och kraft, men å andra sidan 
torde nog invånarne, som nu voro vana att genom sina 
representanter i den beslutande regerings- och 
finanskonseljen inverka på händelsernas gång, illa hafva 
fördragit en förändring, som skulle hafva kommit den enda 
form af representation, som stod dem öfrig — den i 
1811 års reglemente omtalade elfvamannakomitén nämnes 
ej ens i det nya förslaget — att nedsjunka till en blott 
rådgifvande ställning. En afgjord fördel synes mig hafva 
legat i forslagets bestämmelser om domstolens 
sammansättning. De sönderhöggo med ens den knut, som så 
ofta visat sig vara besvärlig, i det de ur domstolen 
aflägsnade guvernören, placemajoren och 
guvernementssekreteraren och gåfvo justitiarien den ställning, han, 
som vanligen var domstolens enda juridiskt bildade 
person, hade rätt att intaga. Afund, rangstrider och 
etikettfrågor födde af sig oupphörliga strider mellan de i 
domstolen sittande embetsmännen, hvilka strider 
inverkade störande på målens lugna och lidelsefria behandling, 
och det låg något oegentligt deruti, att justitiarien eller 
domaren, som han ock kallades, nödgades åt guvernören 
afstå ordförandeplatsen i domstolen. Hade 1815 års 
förslag blifvit ett för kolonien gällande reglemente, så hade 
en bestämd gräns uppdragits mellan den verkställande
<span class="ws-noexport; noprint" id="s45" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/50|45]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>och lagskipande magten, som förut på ett betänkligt sätt 
gått in i hvarandra, och Barthelemy hade fått en 
domstol efter svenskt mönster med en domare som 
ordförande och en nämd, om ock Barthelemys nämdemän fått 
större myndighet än de svenska. 

Redan förut har omnämts, att tvisten mellan 
Stackelberg och Bergius 1816 gick till den ytterlighet, att 
den senare förbjöds att vistas på ön. 
Guvernementssekreteraren Thenstedt konstituerades då till justitiarie, 
och von Hauswolff, som 1813 utsändts med särskild 
rekommendation från hofkanslern, öfvertog tills vidare 
guvernementssekretariatet. Den förre placemajoren 
Schürer hade rest hem, och baron E. Koskull förordnades i 
hans ställe. De nya embetsmännen fullgjorde enligt 
Februarirapporten med osparad möda och nit sina 
åligganden, och för första gången på lång tid synes ett godt 
förhållande hafva rådt mellan öfver- och underordnade<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref> . 

Handeln och sjöfarten aftogo detta år på ett 
betänkligt vis. <ref>1816 års Januarirapport.</ref>. S. Eustache blef nu den farligaste 
rivalen. Holländarne hade på nytt tagit denna ö i 
besittning och sökte genom låga tullsatser draga rörelsen till 
sig. Stackelberg nödgades derför taga det länge 
påtänkta steget att äfven på Barthelemy sänka 
tullafgifterna, och han belönades derför af invånarne, som häraf 
hoppades handelns raska återuppblomstrande, med en i 
ståtliga ordalag affattad tacksägelseadress. 

I Maj 1816 beviljade regeringen Stackelbergs flera 
gånger upprepade begäran om afsked och utnämde i hans 
ställe öfverstelöjtnant Rosensvärd till Barthelemys 
guvernör. I ett bref till hofkanslern, dateradt Augusti 
1816, yttrar Stackelberg, att han hört, att han ådragit 
sig konungens onåd, och att han på grund af sitt 
behandlingssätt af Bergius och jemväl af andra orsaker 
blifvit från sitt embete entledigad. Nu yrkade han, 
stödjande sig på ett godt samvetes vitnesbörd, laglig
<span class="ws-noexport; noprint" id="s46" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/51|46]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>undersökning och afvaktade med otålighet Rosensvärds 
ankomst till ön. 

Rosensvärd anlände den 5 Augusti 1816 till 
Barthelemy, men mottog först den 10 styrelsen<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref>. Hans 
treåriga guvernörskap blef en enda jeremiad. Han hade 
mottagit uppdraget att blifva öns styresman, emedan han 
på detta sätt hoppades kunna ordna sina derangerade 
affärer, men denna hans förväntning tyckes ej hafva 
krönts med framgång, och han såg allt i dystra färger. 
Nog torde många förhållanden på Barthelemy hafva 
lemnat åtskilligt öfrigt att önska, men så var ock 
Rosensvärd en målare, som förstod att göra sina taflor svarta. 
I sin första rapport klagar han öfver det klena 
utrymmet i guvernementshuset. Han och hans familj — 
Rosensvärd var gift och hade tagit hustru och barn med 
sig till Barthelemy — voro deri lika instängda som i 
det engelska fartyg, hvarmed de anländt till ön. Sjelf 
vore han efter resan mycket matt och sjuk och, ehuru 
han fått ett hälft års lön i förskott, i fullkomlig 
afsaknad af pengar. “En piaster derute är mindre i sitt värde 
till varorna och våra behofver än 1 Rdr riksgälds i 
Stockholm.“ Han ber derför om ett helt års lön i förskott 
under påstående att en guvernör vore “olycklig“, om 
han ej hade riklig tillgång på pengar. Derute kunde 
man knappast få låna en summa, och räntan vore 
gräsligt hög — 40, 60, ja ända till 100 %. 

I sammanhang med omnämnandet af Stackelbergs 
afresa från ön säger Rosensvärd, att denne synes hafva 
varit en god styresman för kolonin, hvarför han ock 
åtnjutit invånarnes aktning och kärlek. Man måste 
öfverse med yttringarne af hans häftiga lynne och betänka, 
att han haft att kämpa med en mycket obefogad 
opposition från underordnade embetsmäns sida. 

Enligt Rosensvärds åsigt låg ej orsaken till 
handelns af tynande och stagnationen i rörelsen deruti, att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s47" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/52|47]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tullarne voro högre än på närliggande öar, utan var 
fastmer att söka 1) deri att på Barthelemy ej fanns mer 
än en spekulativ köpman — Elbers — och 2) deri att 
kapitaler saknades, hvarför de amerikanska köpmännen, 
som misströstade om försäljning af sina laster och skälig 
vinst derå, ej vågade sända sina fartyg till Barthelemy. 
Om ej dessa förhållanden vore för handen, skulle 
handeln oaktadt den allmänna freden förete större 
lifaktighet. På 100 år torde knappast gynsammare period 
inträffa än den senast förflutna, då alla kolonier voro i 
engelsmännens händer, och engelsmännen lågo i krig med 
alla europeiska stater, som hade kolonier — utom 
Sverige — och äfven med Amerika. Att den svenska 
handeln på ön var så obetydlig, föreföll Rosensvärd 
egendomligt, då ju öns produkter behöfdes i Sverige, och 
många svenska varor borde hafva en strykande afgång 
på ön. Men detta vore svenskarnes eget fel. De 
förstode ej att välja lämpliga exportartiklar. Fartyg hade 
t. ex. anländt till ön, lastade med kakelugnar, 
eldgafflar, sängvärmare och dylikt. Dessutom hölle svenskarne 
sina varor i oerhördt pris. 

Hofkanslern af Vetterstedt yttrar sig ungefär 
samtidigt i ett längre utlåtande öfver orsakerna till den i 
ögonen fallande minskning, hvari Barthelemys handel 
1816 råkade. Dervid synes han böjd att gå en 
medelväg mellan Stackelbergs och Rosensvärds åsigter, i det 
han dels antager, att S. Eustache var på god väg att 
draga till sig den Barthelemy förr tillkommande 
byteshandeln mellan Amerika och engelska kolonierna, dels 
ock att Barthelemyboarnes brist på driftkapital och 
företagsamhet lade hämmande bojor på öns handel. Men 
som Barthelemys läge vore bättre, måste främlingarne 
lockas till S. Eustache genom lägre tullsatser. Det var 
derför nödvändigt att sönderrifva den slöja af 
hemlighetsfullhet, hvari holländarne visste insvepa dessa 
förhållanden, och moderera Barthelemys tullafgifter efter 
de på S. Eustache brukliga. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s48" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/53|48]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>I slutet af 1816 började Rosensvärds klagovisor 
blifva bittrare. I guvernementshuset “finnes blott en 
säng, sängkläderna äro utslitna, lakan, örngått 
otillräckliga, servietter usla eller inga“, yttrar han i en 
skrifvelse till hofkanslern. Rosensvärd sökte så mycket som 
möjligt spara. Detta hindrade dock ej, att han rörande 
en eller annan utgift, som nödvändigt måste göras, 
råkade i delo med finanskonseljen, som hårdnackadt 
motsatte sig hvarje utgift, som ej vunnit kongl. majestäts 
sanktion. 

Barthelemys gyllene år voro nu förbi. Inkomsterna 
öfversköto väl utgifterna, så att betydliga remisser 
fortfarande gingo till Sverige, men man hade under 1814 
och 1815 vant sig vid, att “guldet flödade fram i 
strömmar ur Barthelemys nakna klippa“<ref>Uttryck af Bergius i bref till hofkanslern.</ref> och var derför ej 
nöjd med hvad 1816 och 1817 förde i sitt sköte. Enligt 
Rosensvärds Februarirapport för 1817 te sig 
förhållandena på ön i en dyster dager. Stadskassan, som några 
år förut befunnit sig i ett blomstrande tillstånd, var nu 
bankrutt. Rosensvärd anhåller derför att på kronans 
kassa få öfvertaga några af de utgifter, som förr hvilat 
å stadskassan. Detta blef ock fallet. 

Handelns oerhörda aftynande injagade en verklig 
fasa hos guvernören. Fattigdomen började blifva 
tryckande bland öns befolkning, som ju till största delen var 
hänvisad att lefva af denna näringsgren. Hvad som 
gjorde förhållandet så mycket sorgligare var att veta, 
att S. Thomas och S. Eustache fortfarande drefvo en 
betydlig handel. Till den förra kolonin kommo massor 
af europeer och amerikanare för att utbyta sina varor, 
och den hade derjemte sina egna och S. Croix’ 
produkter att afyttra. S. Eustache var liksom Barthelemy en 
genom konst och klokhet tillskapad handelsplats, och 
med denna ö borde man med framgång kunna täfla. 
Rosensvärd skall söka taga reda på dess tullförhållanden
<span class="ws-noexport; noprint" id="s49" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/54|49]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>för att derefter kunna lämpa Barthelemys. Tullsatserna 
hade bort sänkas, då S. Thomas och S. Eustache 
återlemnades i sina respektiva magters händer<ref>Rosensvärd synes således nu hafva öfvergått till Stackelbergs åsigt.</ref>. 
Handelsfriheten på S. Eustache var större. Fartyg voro ej 
derifrån tvungna att gå på en viss hamn, och 
invånarnes på S. Eustache sjöpass voro billigare. På 
Barthelemy måste nya sjödokument lösas för hvarje resa, 
äfven om den mest inskränkta expedition afsågs, och 
detta var en hämsko på företagsamheten. 

Det dröjer ej länge, innan man ser Rosensvärd 
invecklad i de sedvanliga striderna med andra embetsmän. 
Han vände sig till hofpredikanten Lönner med en 
anhållan, att han måtte predika på Engelska hvarannan 
söndag, eftersom största delen af befolkningen talade detta 
språk. Men saken strandade derpå, att Lönner härför 
begärde 500 à 600 piaster i årlig ersättning, under det 
att Rosensvärd misströstade om att kunna genom 
subskription samla mer än 200 piaster<ref>1818 rapporterar dock Rosensvärd, att Lönner åtagit sig att 
då och då hålla engelska predikningar.</ref>. Detta hade till 
följd, att guvernören blef så vred på Lönner för hans 
girighets skull, att “han så när kört ut presten“. 
Sedermera uppstod tvist om val af en ledamot i konseljen. 
En köpman Vaucrosson var i tur att afgå, men blef 
omvald. Men han hade mot sig ett stort parti, som 
mot honom anmärkte, att han städse gått i guvernörens 
ledband. Rotpartiets kandidat var en köpman Runnels, 
som förr — för sju år sedan — varit ledamot af 
konseljen. Guvernementssekreteraren Hauswolff blandade sig 
i spelet och beredde Rosensvärd mycket obehag, i det 
han ute i staden berättade allt, som tilldrog sig i 
konseljen. Hvilken nu orsaken må hafva varit, blef ett nytt 
val företaget, och Runnels utsågs då till konseljledamot 
i Vaucrossons ställe. Vid ett strax derpå infallande 
konseljsammanträde kom den under askan glimmande elden
<span class="ws-noexport; noprint" id="s50" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/55|50]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till utbrott. Runnels hade till detta anmält, att han 
“genom en utsväfning dagen förut var urståndsatt att 
närvara“, hvarför han önskade sammanträdet uppskjutet. 
Sedan sökte han bortresonnera hela saken. 

I Amerika rådde svår kris, och från alla håll 
förspordes klagan öfver de dåliga tiderna. Rosensvärd 
anhåller att genom hofkanslern erhålla konglig majestäts 
tillåtelse att draga vexlar på Sverige, om tillståndet 
fortfore att blifva sämre<ref>1817 års Aprilrapport.</ref>. Det skulle dock dröja länge, 
innan denna nödfallsutväg behöfde tillgripas. 

Stor sjuklighet herskade på ön. 20 svenskar hade 
redan under de gångna månaderna dött derute. De 
militära förhållandena erbjödo ock en dyster anblick. 
Trumslagaren vid garnisonen hade gått ur tiden, krut 
saknades, och “det är intet bättre“. Batterierna voro högst 
usla. “De ligga högt upp mot himlen, och inga 
kastmaskiner finnas.“ Några bättre och mera tidsenliga 
kanoner, som lätt kunna flyttas från öns ena hamn till den 
andra, anhåller Rosensvärd särskildt, att regeringen må 
sända ut, “Då skulle ej de fördömda kaparne löpa in 
och ankra i öns hamnar.“ 

Af ett bref från Rosensvärd till hofkanslern af 
Vetterstedt, dateradt <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">24</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1817, erfar man, att Rosensvärd 
från regeringen erhållit några förebråelser och 
varningar<ref>Rosensvärds rapporter till kongl. majestät äro skrifna på franska och hållna i mera allmänna drag; men de kompletteras af vidlyftiga skrifvelser till af Vetterstedt.</ref>. Hvilken orsaken härtill varit, framgår ej tydligt 
af skrifvelsen. Dock synes den hafva varit af finansiell 
natur. Förebråelserna väckte endast Rosensvärds 
förvåning. Han visste med sig, att han efter bästa 
förmåga skött sina pligter och gjort allt för att bringa reda 
i öns finansiella förhållanden. Öns kassor förvaltades 
under finanskonseljens uppsigt, och guvernören erhöll af 
denna det vitsord, att han i allt rättat sig efter
<span class="ws-noexport; noprint" id="s51" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/56|51]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>reglemente och förordningar<ref>Protokoll af {{Bråk|2|6}} 1817.</ref>. Det enda, hvari Rosensvärd 
ansåg sig hafva felat, var att han ej affordrat 
Stackelberg fullständig redogörelse, men han hade ansett det 
vara nog att af honom mottaga den kontanta 
behållningen i kronans kassa, då han visste, att Stackelberg i 
Stockholm skulle underkastas revision. Derjemte 
betonar guvernören skarpt, att styresmannen öfver en så 
långt aflägsen och af så många yttre förhållanden 
beroende koloni ofta tvangs att handla efter eget omdöme, 
och att då domen öfver handlingen plägade utfalla efter 
det uppnådda resultatet. Nu var guvernörens öfver 
Barthelemy ställning synnerligen kritisk, ty handeln låg 
öfverallt nere, S. Eustache gjorde allt för att tillfoga ön 
skada, kassorna voro tomma, de allmänna byggnaderna 
mycket förfallna. Personligen var Rosensvärd af sorg 
tryckt till jorden, enär han nyligen förlorat sin älskade 
maka. 

I en skrifvelse till hofkanslern<ref>Bref af {{Bråk|7|8}} 1817.</ref>  berättar 
Rosensvärd sig nu hafva fått reda på nyckeln till gåtan, huru 
S. Eustaches redd hade kunnat förete en så liflig anblick. 
Den holländske guvernören hade nämligen tillåtit 
amerikanska fartyg att utminutera sina laster på redden och 
betala tull endast för de varor, de lyckades försälja. 
Men deraf ledo öns egna köpmän skada, och guvernören 
hade nödgats efter deras önskan upphäfva dessa 
bestämmelser. Ehuru således S. Eustache bidragit och 
fortfarande bidrog till förminskningen af Barthelemys handel, 
låg grundorsaken dertill i den allmänna freden, som 
gjorde att handeln drefs mellan producenten och 
konsumenten, utan att någon förmedlande tredje man 
behöfdes, och i den stagnation, som rådde i både Europas och 
Amerikas rörelse: Som vanligt spekulerade guvernören 
öfver lämpligheten af nedsättning i tull- och 
hamnafgifter. Dock ärnade han först låta de tre orkanmånaderna 
förflyta, enär fartygen derunder skydde S. Eustaches
<span class="ws-noexport; noprint" id="s52" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/57|52]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dåliga hamn och hellre gingo till Barthelemy. Nöden 
på Vestindiens öar var allmän, yttrar vidare guvernören 
i ofvannämda bref. På S. Thomas hade eländet lagt 
många i grafven, och äfven på Barthelemy gingo många 
utan arbete och svulto. 

En till Barthelemy anländ underrättelse, som gladde 
Rosensvärd mycket, var att Stackelberg fått alla sina 
skulder till kronan efterskänkta<ref>En 1817 tillsatt komité, som hade att granska Stackelbergs 
förvaltning, kom till det resultat, att han häftade till kolonins kassa i 
en skuld af 13,771 sp. daler.</ref>. “Intet hade det gått 
så för en så olycklig varelse som jag“, utbrister 
Rosensvärd i ett anfall af sin vanliga pessimism. 

1818 blef ett för kolonin något gynsammare år. 

I Januari underrättar Rosensvärd hofkanslern<ref>Bref af {{Bråk|11|1}} 1818.</ref>, att 
köpmannen Elbers, som visserligen varit en företagsam 
man, men å andra sidan genom tredska och 
uppstudsighet mot öfverheten städse på ett sorgligt sätt utmärkt 
sig — så hade han 1810 jemte en Cremony varit chef 
för upproret, 1812 uppläst ett näsvist memorial i 
konseljen, hvarför han derifrån uteslöts — nu satt kronan 
på verket genom en skamlig och bedräglig bankrutt. 
Guvernören anser, att dylika köpmän böra skötas med 
strama tyglar. Men äfven sekreteraren Hauswolff 
visade i sitt uppförande mot guvernören ofta prof på 
oförskämdhet och spelade under täcket med åtskilliga af öns 
invånare. Rosensvärd, som på senaste tiden märkte, att 
åtskilliga Barthelemybor behandlade honom med föga 
aktning, hade frågat Hauswolff om orsaken härtill och 
då fått till svar, att det troligen kommit till deras 
vetskap, att guvernören vore mindre väl anskrifven på högre 
ort. Detta svar retade naturligtvis Rosensvärd. Det 
har redan “länge bland embetsmännen rådt en 
aristokratisk anda“, som uppkommit dels genom brist på 
ordentliga föreskrifter om hvars och ens magtssfer, dels 
ock derigenom att guvernören sett genom fingrarne med
<span class="ws-noexport; noprint" id="s53" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/58|53]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>deras öfvergrepp, yttrar han. 1805 års reglemente lade 
mera magt i guvernörens hand än det nuvarande, hvars 
fel var, att det ej nog bestämdt uppdrog gränserna för 
konseljens magt. Snart kom det till ett nytt uppträde 
mellan guvernören och sekreteraren<ref>Bref af {{Bråk|1|2}} 1818.</ref>. “Hauswolff måtte 
ibland vara litet vriden eller ej rätt nykter, han eller 
jag måste bort“, säger Rosensvärd, som anser att han ej 
begått större dumhet, än då han reste ut till Barthelemy. 

Strider mellan embetsmännen hade städse som en 
tryckande mara legat öfver kolonins förhållanden. 
Mellan guvernör och justitiarie förekommo ofta kollisionsfall, 
hvilket ej kunde förekommas, förrän justitiarien på sätt, 
1815 års förslag till nytt reglemente förordar, blef 
ordförande i domstolen. En polisrätt var derjemte högst 
nödvändig — föreslogs ock af Rosensvärd — på det att 
domstolen ej alltför mycket måtte betungas af smärre 
ordningsmål<ref>Polisrätten stannade vid blotta förslaget.</ref>. Men justitiarien borde enligt Rosensvärds 
åsigt ej hafva något att dermed skaffa, utan placemajoren, 
som var den allmänna ordningens upprätthållare och 
vårdare på ön, borde vara den dömande i polisrätten. Nu 
var ön alldeles utan polis, och guvernören hade ej några 
medel att disponera för upprättande af en polismagt, sedan 
stadskassan, som förr underhållit densamma, nu blifvit 
bankrutt. En soldat måste göra ronden i staden, men 
kunde ej billigtvis gå omkring på gatorna och “drifva in 
svinen“. 

Baron Koskull hade 1817 rest hem, och 
placemajorsbefattningen stod då obesatt, tills löjtnant Berghult 1818 
förordnades att tills vidare bestrida densamma. Stor 
hjelp tillskyndades härigenom guvernören, men så mycket 
mer obehag beredde honom hans motparti på ön — 
Hauswolff och Runnels i konseljen och handlandena Danouille 
och Röhl. 

Underrättelse om Karl XIII:s frånfälle och Karl XIV:s 
tronbestigning infördes i stadens tidning — Gustavia hade
<span class="ws-noexport; noprint" id="s54" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/59|54]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nämligen en sådan, som utkom en gång i veckan — och 
embetsmän och befolkning svuro under högtidligheter den 
nye konungen sin trohetsed. 

En händelse, som tilldrog sig mycken 
uppmärksamhet och blef föremål för olika kommentarier, timade 1818. 
Ett portugisiskt fartyg, som var en “pris“ och således 
röfvaregods, fördes nämligen till Barthelemy och försåldes 
der <ref>I Oktober 1818 förbjöd konungen försäljning på Barthelemy af 
priser, tagna från i vänskapligt forhållande till Sverige stående magter.</ref>. Rosensvärd påstod sig ej hafva af vetat saken, förrän 
försäljningen redan var skedd, och framhöll som 
hufvudorsak dertill, att stadens ende polisbetjent ej gjort sin 
pligt. En viss Stuart tillvitade deremot guvernören, att 
han varit medveten om brottet, men ändå låtit det 
passera. Saken blef föremål för domstolens behandling, och 
Stuart, som ej kunde bevisa sitt påstående, dömdes för 
den å heder och ära gående beskyllningen till böter och 
afbön. 

Den omständigheten, att domstolen lät det stanna 
vid så lindrigt straff, försämrade Rosensvärds redan förut 
mycket medtagna helsotillstånd. Den 19 September 
nödgades han afresa till de varma baden i Nevis, och 
placemajoren Berghult blef då regeringens främste man på 
ön<ref>Hauswolffs rapport af {{Bråk|10|12}} 1818.</ref>. Men det dröjde ej länge, innan Rosensvärd i Nevis 
slutade sina dagar. Dödsorsaken var lungsot. Hauswolff, 
som reste till Nevis för att bevista hans begrafning och 
dervid representera svenska guvernementet, säger att 
Rosensvärd, som under hela sitt lif hållit på styfvern, under 
sina sista dagar blef en slösare och ställde till 
oupphörliga fester för Nevis’ invånare. Att man ej behöfver 
tillmäta denna utsago alltför stort värde, torde vara 
sjelfklart, då man betänker, på hvilken fot Hauswolff stått 
till den döde. 

Som jag förr påpekat, var Rosensvärd en man, som 
såg allting i svarta färger. Men så synes han ock hafva 
varit ett offer för ständiga bekymmer och motgångar:
<span class="ws-noexport; noprint" id="s55" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/60|55]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>hans ekonomiska ställning var ej den bästa<ref>Af Norderlings rapport af Januari 1821 framgår, att 
fordringsegarne i Rosensvärds dödsbo fingo nöja sig med {{Bråk|66|2|3}} %, och kronan 
synes dessutom hafva efterskänkt åtskilligt.</ref>, hans 
älskade maka rycktes helt hastigt från hans sida, och 
hans helsa lemnade åtminstone under den senare delen af 
hans Barthelemyvistelse mycket öfrigt att önska. Kanske 
blef hans lynne härigenom ömtåligare, än nödigt var. 
Men säkert är, att han sökte efter bästa förmåga fylla 
den plats, hvarå han var satt, och att han med allvar 
arbetade på att sätta sig in i kolonins lifsfrågor: 
handeln och driffjedrarne för dess uppblomstring och 
tillbakagång, något som hans bref till hofkanslern, hvilka med 
stor omständlighet behandla detta ämne, nogsamt utvisa. 
I ett till af Vetterstedt stäldt anförande sökte 
Hauswolff försvara sig mot de klagomål. Rosensvärd anfört 
mot honom<ref>Oktober 1818.</ref>. Försvaret är dock tämligen lamt och går 
ej på sak. I stället slår sekreteraren omkring sig med 
stora ord och allmänna fraser. Han anser orsaken till 
sina förmäns fiendskap mot honom ligga deri, att han 
städse gått öppet till väga och ej skytt att ohöljdt blotta 
förefintliga missförhållanden. För Thenstedtska slägten 
— två bröder Thenstedt, af hvilka den ene var v. 
justitiarie, och den andre förordnad till notarius publicus 
— hade han alltid varit en nagel i ögat. Hauswolff 
begär att få komma bort från ön, emedan han ej kan 
lida, att högsta makten förlorar sin auktoritet. 
“Guvernementet går ej öppet till väga, i vår domstol går ej ens 
anständigt till, vi drunkna i affärer, emedan ledaren ej 
är dem mägtig och gör småsaker till berg, utlänningen 
drager på axlarne åt oss, pöbeln yttrar sig i paskiller, 
den bättre tiger och gör betraktelser“, är slutklämmen 
i Hauswolffs anförande. 

Redan innan Rosensvärd gått ur tiden, hade C. F. 
Bagge, som numera synes i egenskap af privatperson 
hafva varit bosatt på Barthelemy, börjat för tredje
<span class="ws-noexport; noprint" id="s56" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/61|56]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>gången fiska efter guvernörsskapet<ref>November 1818.</ref>. Genom bref sökte han 
tydliggöra för hofkanslern, att Berghult, som saknade 
ålderns auktoritet, ej kunde upprätthålla “årning“ och 
respekt, utan att han sjelf vore rätte mannen att som 
guvernör träda i spetsen för öns angelägenheter. Men 
äfven denna gång gäckades hans förväntning. Af 
hofkanslerns svar insåg han slutligen, att intet var i detta 
afseende att hoppas<ref>Maj 1819.</ref>. Men han säger sig vara liksom 
fastväxt vid Barthelemys klippa och ber af Vetterstedt 
söka åstadkomma, att “det konungsliga ädelmodet kastar 
en välgörande stråle öfver en gammal mans slåknande 
dag“. (Bagge stafvade som det anstod en af gamla 
tidens knektar). 

1819 blef ett för Barthelemys handel ganska 
fördelaktigt år. 

Under årets förra hälft är placemajoren Berghult 
vice guvernör öfver kolonin. De gamla striderna mellan 
embetsmännen hade ej förlorat något af sin styrka. Men 
rolerna voro nu ombytta. Det förra guvernementets 
vänner, bröderna Thenstedt, understödda af handlandena 
Peterson och Portelly, bildade nu oppisitionen, under att 
vice guvernören hade sitt stöd i Hauswolff och hans parti. 
Berghult riktar mot justitiarien Thenstedt den 
förebråelsen, att han vill draga allt från styrelsens afgörande och 
i stället lägga det under konseljens beslutanderätt. 
Intresset för valet af konseljledamöter hade i Gustavia 
ytterligt slappats. Derför var det enligt Berghults 
påstående lätt för en valintrigör att få hvilken han ville 
invald i konseljen. Så lyckades det Thenstedt, som 
genom sitt inflytande hade att förfoga öfver en mängd 
röster, att drilla saken derhän, att hans vän Portelly blef 
utsedd till konseljledamot. 

Berghult synes hafva varit en energisk man. Han 
påyrkade i sina rapporter, att guvernören måtte utrustas 
med magt att krossa sina motståndare eller, rättare sagdt,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s57" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/62|57]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>med så stor magt, att motståndare ej kunde uppstå. Hans
åsigt var att, eftersom ytterligheterna beröra hvarandra, 
vi samma fördelar skulle uppkomma, om handeln lades i 
guvernörens hand, som på S. Thomas ernåtts, derigenom 
att guvernementet låg i handelns. Der kände sig alla 
köpmän som förenade i ett bolag, här var hvarje 
handlande den andres fiende och afundsman, och hans lösen 
var: “förtjenar ej jag, skall ingen annan förtjena, och 
samhället må hellre gå till sin undergång“. Guvernören 
borde hafva nog stor myndighet att göra slut på denna 
splitets anda. Rosensvärd hade enligt Berghults åsigt 
uppträdt alltför lamt i det bråk, som uppstod efter 
försäljningen af den portugisiska prisen. Polisbetjenten 
borde genast hafva straffats, och Stuart för sina fräcka 
beskyllningar hafva satts i arrest. Men tiden hade gått, 
och skriket mot öfverhetens slapphet hade tagit fart, och 
man hade blifvit nödsakad att företaga energiska mått 
och steg mot de sydamerikanska independenternas 
kaparefartyg och deras försök att i Gustavias hamn försälja 
tagna priser. 

Det motparti, Berghult hade i Gustavia, fortfor att 
göra honom förtret<ref>Portelly skröt öfver att hafva mägtiga gynnare i Sverige. F. d. 
justitiarien Bergius, nu expeditionssekreterare i kolonialdepartementet. 
ansågs gå de oppositionella Barthelemybornas ärenden.</ref>. Särskildt visade honom Petersen, 
Portelly och C. Thenstedt vanvördnad genom att icke 
infinna sig vid den sedvanliga festen i guvernementshuset 
till firande af konungens namnsdag. Gustavias öfriga 
invånare lade deremot med entusiasm sina rojalistiska 
tänkesätt i dagen. Hauswolff anser Berghult vara sin 
sanne vän och en nitisk embetsman. 

Om köpmannen Ebers, som blef föremål för så olika 
omdömen, yttrar Berghult, att han var öns ende driftige 
handlande. Nu hade han lyckats på nytt få vind i seglen. 
Som bevis på hans förmåga att göra affärer anföres, att 
då ett fartyg Oden, lastadt med jern och bräder, nyligen 
anlände från Stockholm, kunde Elbers genom sina
<span class="ws-noexport; noprint" id="s58" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/63|58]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>mägtiga relationer för högt högt pris kontant köpa hela 
lasten. 

Det fanns på ön ett tryckeri, fastän naturligtvis af 
enklaste art, och en tidning utkom, som förr omnämts, 
en gång hvarje vecka. Nu hade allt råkat i ytterligt 
förfall. En mulatt skötte både tryckeriet och tidningen. 
Oanständiga och för enskilda personer smädliga 
tryckerialster sågo ofta dagens ljus, till och med guvernören blef 
föremål för sårande paskiller, och likväl hade ingen 
kontroll från styrelsens sida utöfvats. Nu infördes ett slags 
censur. Boktryckeriets egare ålades nämligen att, innan 
skrift trycktes, inlemna den till guvernementssekreteraren, 
som hade att bevilja tillstånd till tryckning eller förbjuda 
densamma. 

I ett bref till hofkanslern sökte Hauswolff gifva en 
bild af förhållandena mellan embetsmännen på ön. Den 
vanliga oenigheten fortfor, och härtill var enligt 
sekreterarens åsigt justitiarien skulden. Berghult drog såsom 
varande den yngre och saknande den auktoritet, hans 
värf kräfde, det kortare strået i striderna med Thenstedt, 
som hade ett mägtigt parti bakom sig. Hauswolff hade 
börjat längta efter den nye guvernörens ankomst, sedan 
han märkt, att oppositionen kommit underfund med, att 
Berghult ej var verklig guvernör. Den sämre delen af 
befolkningen uppeldades häraf till tredska och olydnad 
mot öfverheten. Nu hade dock tillståndet blifvit något 
bättre, sedan hofkanslern gifvit Berghult nödigt ryggstöd, 
i det han i sina depescher häfdat styrelsens anseende och 
genom sina allvarliga ord bragt de oroliga hufvudena till 
lugn och besinning. 

Berghults vice guvernörskap blef dock en enda strid. 
Medlemmarne i konselj och domstol voro städse — med 
undantag af Hauswolff — af annan åsigt än han. En 
hetare kamp än vanligt upplågade, då Berghult i konseljen 
sökte få antagen en förordning om förbud mot spel och 
dans på landsbygden. Men vice guvernören, som ej synes 
hafva tvekat att, då det gällde genomdrifvandet af hvad
<span class="ws-noexport; noprint" id="s59" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/64|59]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>han ansåg nyttigt, sätta sig öfver lagliga former, 
utfärdade å eget ansvar förordningen. 

Den 20 Augusti anlände den nyutnämde guvernören, 
Johan Norderling, som förut varit justitiarie på ön, till 
Barthelemy<ref>Rapport af Augusti 1819.</ref>. Han tyckte sig genast förmärka, att 
invånarne voro intagna af verklig glädje öfver hans ankomst. 
Hvart och ett af partierna satte genast alla krafter i 
rörelse för att draga honom öfver på sin sida. Enligt 
Norderlings åsigt var det Hauswolff, som ingjutit sin ande 
i Berghults styrelsesystem, men så var han ock 
motpartiets “syndabock“. Till en viss grad syntes sekreteraren 
hafva förtjenat ovilja genom “sin kitslighet, sin 
påflugenhet och sin oförsigtiga tunga“. Thenstedt vore i 
besittning af talanger, men hans hat och misstroende borde 
gifva vika för vänskap och öppenhet, om ett godt 
samarbete mellan guvernör och justitiarie skulle kunna ega 
rum. “Domarens magra hjerta har jag väl föga hopp 
om, men hvad vill han väl göra?“ — yttrar Norderling 
i bref till hofkanslern. 

Hans omdöme om Berghult låter denne framstå i ett 
fördelaktigt ljus. F. d. vice guvernören begärde nu sitt 
afsked från placemajorsbefattningen och afreste 
ofördröjligen till Sverige. 

Den 21 September 1819 härjades Barthelemy af en 
förfärlig orkan, hvartill man ej sett motstycke sedan 
1772. Orkanen utbröt, just då det allmänna tillståndet 
var som bäst, i det handeln var rätt god, och invånarnes 
sinnen derför fulla af ljusa och glada 
framtidsförhoppningar. I Gustavia föryandlades 56 hus till ruiner, och 
af många fartyg blef det endast spillror qvar. Dock 
rasade stormen på angränsande öar ännu vildare. På S. 
Martin bragte han 300 menniskor om lifvet. 

Då Norderling vid sitt tillträde till guvernementet 
reviderade öns kassor, hade kronans kassa betydande 
kontanta tillgångar att uppvisa, under det att stadens 
kassa befann sig i den forna sorgliga ställningen. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s60" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/65|60]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Invånarnes antal uppgick till 4587 personer, sålunda 
fördelade: hvita i staden 719, negrer och kulörta 713, 
slafvar 1478 = 2910 personer — 

hvita på landet 1019, negrer och kulörta 103, 
slafvar 555 = 1677 personer. 

I bref <ref>Dateradt {{Bråk|16|11}} 1819.</ref>  till expeditionssekreteraren Bergius redogör 
Norderling något längre fram för ställningen inom kolonin. 
Spåren efter den förfärliga orkan, som den 21 
September spred förödelse öfver ön, började nu utplånas<ref>Kongl. majestät lät utdela 3000 sp. daler till deras hjelp, som 
befunno sig under orkanens följder.</ref>. 
De förmögna hjelpte de fattigare att föra upp sina hus, 
de flesta fartyg voro reparerade, och hamnen var frigjord 
från spillror och vrak. 

Norderling anser sig hafva afhjelpt åtskilliga 
missbruk, som inrotat sig i öns styrelse, men han vågade ej 
gå alltför bröstgänges till väga, emedan han trodde sig
hafva mot sig en liga, som sent eller aldrig förläte, 1) att 
han ej uppträdt med förkrossande stränghet mot Berghult 
och Hauswolff, 2) att han satt konseljen och domstolen i 
vederbörlig respekt. Bergius borde afhålla sig från att 
korrespondera med enskilda på ön, ty derigenom erhölle 
partiandan ny näring. Hvartenda ord, som man kunde 
vända till sin fördel, användes som ett anfallsvapen mot 
Rosensvärds och Berghults styrelse. Stympade och vrängda 
utdrag ur bref ven flögo kring staden, krigsplaner 
uppgjordes, och kannstöpande sammankomster höllos. Man 
åsyftade en “sakramenskad köpmansstyrelse, hvari chefen 
borde omskapas till en snart sagdt stadsbetjent, beroende 
för sitt lifs uppehälle af deras — köpmännens — nåd, 
liksom en kolbonde af sin brukspatron“. “I hvilken sylta 
har jag ej kommit“, utbrister Norderling. Invånarne på 
Barthelemy skulle nog helst se, att guvernör, domstol 
och tullbetjenter vore borta. “Vive saint Thomas“ — 
var det vanliga skriket. Der gick en skeppare till 
tullhuset och anmälde, att han hade mjöllast. “Du är ett
<span class="ws-noexport; noprint" id="s61" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/66|61]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nöt“, hette det, “du har socker“ — hvarför ingen 
införseltull på S. Thomas ifrågakom. Sedan delade 
tulltjenstemännen och skepparen rofvet, och danska kronan 
fick intet. 

Den svåra orkanen hade förvandlat S. Eustache till 
en enda hög af ruiner, så att ön enligt Norderlings åsigt 
torde hafva svårt att komma sig. På S. Thomas fanns 
ett ständigt förråd af östersjö-, medelhafs-, engelska och 
holländska varor, som lockade köpare till ön. På 
Barthelemy handlade man deremot efter den gamla slentrianen 
och slogs om de franska och engelska kabotörernas 
utsmugglade socker och rom för att betala de amerikanska 
lasterna. Ej en enda spik eller ett skeppund jern från 
Sverige fanns derute. De svenska köpmännen saknade 
all företagsamhet, “de ligga som hunden på hötappen“, 
säger Norderling, som var en älskare af ett kraftigt språk, 
kryddadt af populära bilder. 

En ny placemajor, J. Haasum, var nu tillsatt. Om 
honom betygade Norderling, att han var en dugtig karl, 
men justitiarien synes han fortfarande hafva betraktat 
med stort misstroende. “Blott jag kunde få fan och hatet 
ur Thenstedt“, utropar han. Hauswolff afslutade med 
1819 sin vistelse i kolonin, och Haasum förordnades <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>
1820 att tills vidare jemte sin egen äfven bestrida 
guvernementssekreterarebefattningen. 

1820 ingick med tämligen goda löften för 
Barthelemys handel<ref>Rapport {{Bråk|17|1}} 1820 (Barthelemysamlingen 7 tomen).</ref>. Man såg vanligen 15 à 20 
nordamerikanare i hamnen och dessutom en mängd franska, engelska 
och holländska kabotörer, som tillförde ön vestindiska 
kolonialprodukter. Nu märktes ej något spår af 
föregående års förhärjande orkan. Hamnen var åter satt i 
godt skick, och de stadens byggnader, som tagit skada 
af stormen, på nytt uppförda. På orkanen följde den 
fruktansvärdaste torka<ref>Rapport af {{Bråk|27|3}} 1820.</ref>. Inga växter buro frukt, och 
allt låg förbrändt. Landtbefolkningen hade derför mycket
<span class="ws-noexport; noprint" id="s62" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/67|62]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>svårt att skaffa sig det, de till sitt nödtorftiga uppehälle 
oundgängligen behöfde. I September föllo dock häftiga 
regn, men dessa förde i släptåg en elakartad feber, som 
skördade många offer. Ett tjugotal främlingar jemte 
åtskilliga af öns egna invånare dogo. Guvernörens fyra 
barn nedlades på sjukbädden, och tre blefvo feberns rof. 
Hvad som grep Norderling mest var att hans äldste son, 
Gabriel, som blifvit utnämd till guvernementssekreterare 
och nyss anländt till ön, också gick bort. Slutligen blef 
helsotillståndet bättre, då senhöstens friska vindar fått 
bortsopa feberdunsterna<ref>Rapport af {{Bråk|28|12}} 1820.</ref>. 

Partilidelserna på ön tycktes nu hafva lagt sig till 
ro. Den opposition mot styrelsen, som, under det vice 
guvernören Berghult stod i spetsen derför, satts i scen af 
köpmannaoligarkin och enligt Norderlings åsigt gått ut 
på att göra guvernören till en lekboll i handlandenas 
händer — liksom fallet varit vid upproret 1810 “au 
temps de vieille femme Ankarheim“ — höjde nu ej 
vidare hufvudet<ref>Norderlings skrifvelse till Bergius af {{Bråk|4|5}} 1820.</ref>. Och äfven bland de lägre 
samhällslagren hade en bättre anda börjat göra sig gällande. 
Norderling vädjade nämligen, efter hvad han sjelf säger, 
med stor framgång till “packets“ hederskänsla. De 
blodiga slagsmål, som förr vanligtvis utgjort afslutningen 
på de ofta förekommande sjömansbalerna, blefvo allt 
sällsyntare. Guvernören sjelf drog ej i betänkande att ofta 
infinna sig vid dylika tillställningar, hvarvid han ställde 
vänliga ord till deltagarne och på detta sätt lyckades 
väcka till lif en viss ambition, som blef en driffjeder till 
ett bättre uppförande. 

Norderling var väl vuxen sin post. Han var från 
sin justitiarietid förtrogen med Barthelemys speciella 
förhållanden, han var en handlingens och kraftens man, som 
förstod att på nytt lägga fasta grundvalar under 
guvernementet och krossa oppositionens månghöfdade hydra, 
men han var ock glad och lefnadsfrisk och visste att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s63" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/68|63]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>genom sina umgängesgåfvor göra sig omtyckt af hög och 
låg. Hvad man möjligen kan förebrå honom är att det 
låg något af despot hos honom, så att han någongång 
drog under sin egen domvärjo hvad som föll under 
konseljens och domstolens beslutanderätt. Han synes för 
ett dylikt tillvägagående hafva erhållit någon varning 
från kolonialdepartementet. I en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1820 
sökte han försvara sig för denna beskyllning och påstår, 
att man hemma i Sverige missuppfattade honom, om man 
trodde, att han af magtlystnad droge alla polismål under 
sin speciella pröfning. Han ansåg, att en guvernör gjorde 
klokast uti att så mycket som möjligt dela det odiösa i 
dylika mål med domstolen. Dock medger han, att han 
ofta gjorde processen kort med “slafvar, äfventyrare och 
filles de joie“. Som vanligt rådde naturligtvis en viss 
spänning mellan guvernör och domstol. Särskildt blef 
Norderlings förhållande till justitiarien aldrig riktigt godt. 
Också sjöng han i sina bref till hofkanslern samma 
klagovisa öfver den senare. Så yttrar han en gång<ref>I skrifvelse af Februari 1820.</ref>: “alla 
klaga öfver Thenstedts lömska och oförsonliga sinne, jag 
fruktar honom ej, men kommer efter mig en svag 
guvernör, skall han rida ryggen af honom och sätta kolonin i 
ljusan låga“. 

Flera gånger förut hade det varit fråga om att 
upprätta en stadsmilis, men åsigterna om den nytta, en dylik 
kår kunde medföra, hade varit delade<ref>Rapport af {{Bråk|21|3}} 1821.</ref>. Emellertid kom 
den genom placemajor Haasums kraftiga åtgörande till 
stånd 1820. Den bestod af två kompanier, det ena 
sammansatt af hvita och det andra af kulörta, hvardera 
räknande 150 man<ref>Haasums rapport af {{Bråk|22|10}} 1820.</ref>. Då landtmilisen var klent organiserad, 
och garnisonen bestod af 22 man, hvaraf de flesta voro 
ålderstigna eller sjukliga, kunde nog upprättandet af denna 
stadsmilis vara af behofvet påkalladt. Inom garnisonen 
utspelades detta år ett blodigt drama. Fändrik J. von
<span class="ws-noexport; noprint" id="s64" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/69|64]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Platen blef nämligen nedstucken af sergeanten Andersson. 
Dråpet tycktes hafva begåtts under rusets inflytelse. 
Emellertid pliktade Andersson med lifvet derför. Han 
blef halshuggen af profossen James Duck, “den ende slaf, 
som torde hafva tillhört Ers Majestät“, som Norderling 
yttrar i sin rapport till konungen. 

Gustavias redd hade i början af 1820 företett en 
liflighet, som bådade godt för årets handel. Utgången 
motsvarade dock ej förväntningarne, och förhållandet blef 
således ett motsatt mot vanligheten, enligt hvilken 
handeln plägade under årets första månader föra ett mera 
tynande lif för att blomstra upp, sedan skörden af de 
vestindiska kolonialprodukterna blifvit verkställd. Det 
tyckes hafva uppstått en sorts öfverproduktion, och för 
den öfverfulla marknaden fanns ej tillräcklig mängd 
köpare. Så inträdde en allmän stockning i rörelsen. 
Nordamerikanska varor hade utkommit till Barthelemy och 
de andra vestindiska frihamnarne i en sådan mängd<ref>Norderlings bref till Bergius af {{Bråk|4|5}} 1820.</ref>, att 
prisen derå föllo oerhördt, och kolonialprodukterna rönte 
samma öde i Norra Amerika. “Farmern och 
plantageegaren skrika ej mindre än frihamnsköpmannen.“ 

Det var på denna tid, som de spanska kolonierna i 
Södra Amerika kämpade den oafhängighetskamp, hvarå 
framgången skulle sätta sin krona. Deras kapare 
svärmade oupphörligt kring på de vestindiska farvattnen, och 
det var gifvet, att äfven neutrala magter, som hade 
kolonier derute, skulle med dem komma i beröring af 
mångfaldig art. Norderling säger sig hafva strängt tillämpat 
den grundsatsen, att han förnekade under egen flagga 
seglande insurgenter allt tillträde till öns hamnar, om de 
förde priser med sig, och eljes endast i det fall lät dem 
ankra, att de varit utsatta för verklig sjöskada, då de 
endast fingo så lång tid på sig, som oundgängligt 
behöfdes för reparationen. Detta var plägsed äfven i andra 
kolonier. Men kryssarne synas hafva vetat kringgå
<span class="ws-noexport; noprint" id="s65" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/70|65]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>guvernörens föreskrifter. De skaffade sig nämligen dels 
holländsk, dels amerikansk flagg och kommo sedan till 
Barthelemy för att afyttra en hop varor samt blefvo då 
mottagna, emedan de satte lif i handel och rörelse. 
Norderling synes således sjelf hafva gett sig dispens från sin 
stränga grundsats. Han erkänner, att han sjelf ofta blef 
dragen vid näsan och ofta måste blunda, men synes hafva 
sökt ett stöd för sitt handlingssätt i de främmande 
flaggor, hvarunder de fartyg, som förde kaparegodset, 
inkommo till ön. 

1821 blef det bästa året i tjugotalets 
Barthelemy-historia. Förhållandena inom kolonin voro mycket 
fördelaktiga. Embetsmännen lefde i sämja, till och med 
guvernören och justitiarien synas hafva dragit någorlunda 
godt i lag, det var lif i handel och sjöfart, och den 
allmänna stämningen på ön var derför den bästa. Som af 
den bifogade bilagan synes, beredde ock kolonin detta år 
Sverige en rätt vacker vinst. Taflan saknar dock ej 
heller nu sin skugga. Den 9 och 10 September gick en 
orkan fram öfver ön<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|17|9}} 1821.</ref>, som i häftighet och styrka liknade 
1819 års. Auktionskammaren, metodistkyrkan och en 
mängd negerkojor förvandlades till spillror. Norderling 
sjelf, som för att erhålla frisk luft flyttat in i 
köpmannen Elbers hus nedanför stora batteriet, måste fly 
derifrån klockan två på natten mellan den 9 och 10, och 
detta tyckes hafva skett i rätta ögonblicket, ty “salen 
flyttades några alnar, men sängkammarn flög till fanders“, 
som han på sitt grofkorniga språk berättar saken. På 
sjön betecknade stormen sin väg med än gräsligare spår 
af sin härjande framfart. Elfva amerikanska fartyg och 
några engelska och svenska droghers<ref>Drogher kallades en mindre vestindisk farkost.</ref> gingo förlorade, 
och ett tretiotal menniskolif uppslukades af de uppretade 
böljorna. 

Under 1822 gick handeln fortfarande i de gamla 
hjulspåren och lyckades någorlunda hålla sig uppe.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s66" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/71|66]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Barthelemy var den förtjenande mellanden mellan Norra 
Amerika och de engelska kolonierna. Der utbyttes de 
amerikanska lifsmedlen och de vestindiska 
kolonialprodukterna mot hvarandra. Men ett annat förhållande 
skulle snart inträda <ref>Rapport af {{Bråk|10|9}} 1822.</ref>. Engelska parlamentet beslöt 
nämligen att öppna Englands kolonier för amerikanarne, och 
detta beslut blef för Barthelemy, som just genom sin 
transitohandel uppsvingat sig till en viss betydenhet, af 
ödesdiger beskaffenhet, om ock följderna ej genast klart 
trädde i dagen. Det dröjde en tid, innan engelsmän och 
amerikanare hunno vänja sig vid de förändrade 
förhållandena, och det var först följande år förbehållet att 
tydligt visa, hvilket afbräck Barthelemy led deraf, att 
handeln bröt sig nya banor. I början voro både engelska 
och amerikanska köpmän missbelåtna med de ömsesidiga 
privilegierna. 

Året utmärktes af en brännande torka<ref>Rapport af {{Bråk|24|4}} 1822.</ref>, som 
utbredde sina skadliga verkningar öfver hela vestindiska 
arkipelagen och hade till följd, att skörden slog fel, och 
att socker- och kaffeproduktionen blef högst obetydlig. 

Saltkompaniet, som länge legat i dödskampen, erhöll 
nytt lif 1822, derigenom att doktor Leurén och en 
köpman vid namn J. Bernier, som stodo i spetsen för 
bolaget, lyckades anskaffa nytt driftkapital och med all kraft 
arbetade på saltproduktionen. 

Detta år<ref>Rapport af {{Bråk|6|3}} 1822.</ref> kungjordes på ön konglig majestäts 
tillåtelse för de kulörta att deltaga i valet af 
konseljledamöter — en rättighet hvarom de upprepade gånger 
petitionerat. 

Det föregående året hade kännetecknats af ett 
tillfredsställande lugn i kolonins inre förhållanden, men det 
var lugnet före stormen. Ofridens ande fick på nytt ön 
under sitt välde, och de gamla striderna upplågade med 
förnyad styrka. Men det var andra personer, som nu
<span class="ws-noexport; noprint" id="s67" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/72|67]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>innehade hufvudrolerna. Justitiariens opposition mot 
styrelsen hade tystnat, och det var i stället ett helt parti, 
bestående af några framstående köpmän och lägre 
tjenstemän, som gjorde allt för att undergräfva guvernörens 
ställning. Partiets koryfeer voro<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|9|2}} 1822.</ref>  köpmännen Runnels, 
Danouille och Röhl och tjenstemannen vid tullen 
Falkman, hamnmästaren Viksell, konseljnotarien Dahlbeck och 
löjtnant Tybell. Röhl anförde nu i Sverige klagomål 
mot Norderling. Han skall enligt Norderlings påstående 
hafva fattat hat till honom, emedan “hans 
Knodd-Högvördighet en gång för oförskämdhet utvisats ur konseljen“. 
Men då Röhl snart kom till insigt derom, att partiet gick 
för långt, öfvergaf han dess fana<ref>Rapport af {{Bråk|24|4}} 1822.</ref> . Mellan guvernören 
och Dahlbeck blef striden allt hetare. Den senare 
jemrar sig i oupphörliga skrifvelser till hofkanslern öfver 
den sorgliga ställningen derute. Han hade, oaktadt han 
i allt ansåge sig hafva följt lagens föreskrifter, ådragit 
sig ovänskap från de högre embetsmännens sida — 
guvernörens, placemajorens såsom varande guvernörens måg, 
justitiariens, hvilkens knep han påstår sig hafva 
genomskådat. Någon af partiets medlemmar hade till 
Sverige öfversändt en afskrift af några beskyllningar mot 
Norderling, hvilka stått att läsa i en amerikansk tidning<ref>Rapport af {{Bråk|6|3}} 1822.</ref>. 
Beskyllningarne gingo ut på, att guvernören uppträdde 
ovänligt mot amerikanarne och i hamnen mottoge pirater. 
Det synes, som om man i Sverige ej skulle hafva lemnat 
Dem utan afseende. Norderling grämde sig nämligen, 
som han sjelf säger, djupt öfver konglig majestäts visade 
missnöje med vissa sidor af hans styrelse och 
tillbakakastade med kraft de framställda beskyllningarne. “Hans 
händer voro rena.“ Nu trädde ock hofpredikanten 
Lönner, som, efter hvad förut visats, var prest i kolonin, i 
skarp opposition mot styrelsen och anförde klagomål mot 
densamma hos kolonialdepartementet, och Norderling
<span class="ws-noexport; noprint" id="s68" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/73|68]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>fäller om honom det omdöme, att han var själen i det 
missnöjda partiet. Vid en inspektion af lazarettet hade 
Lönner anmärkt, att man i rummen förvarade torr mylla, 
som gjorde dem till afrikanska sandöknar. Jag lemnar 
derhän, om han hade fog för anmärkningen. I alla fall 
erhöll han af konseljen en skrapa, och från denna stund 
tyckes han hafva fattat ett bittert hat till Norderling 
och framstår derefter som den der höll oppositionens 
trådar i sin hand. Emot honom vände sig ock snart 
guvernörens hela förbittring, och hans återkallande till Sverige 
yrkades på det bestämdaste<ref>Augustirapporten 1822.</ref>. Regeringen gick ock snart 
häri Norderlings önskan till mötes. Norderling är glad 
att vara utaf med “jesuiten“. “Må han gerna för mig 
få ett bondpastorat, men i Stockholm duger han ej“, 
lyder Norderlings afskedsomdöme om Lönner. 

Äfven Dahlbeck blef hemkallad, och 
sekreterarebefattningen i konseljen sköttes tills vidare af C. Fischer. 
Tybell reste tillbaka till Sverige. Öfver Viksells 
embetsförvaltning anställdes undersökning, som slutligen hade 
till följd, att han återfick hamnmästarebefattningen<ref>Rapport af {{Bråk|10|9}} 1822.</ref>. 
Detta kom “den heliga ligan“, som Norderling med 
afseende fästadt på oppositionspartiets främste man, 
Lönner, kallade detsamma att fatta nytt mod och hoppas på 
återfåendet af sin ledare. 

Följande år fick ock pastor Lönner konglig 
majestäts tillåtelse att återvända till Barthelemy, hvarför han 
betygar sin tacksamhet i ett bref af den 6 Juli. Han 
mottogs, efter hvad han påstår, med stor kallsinnighet af 
guvernören och hans tvenne mågar, placemajoren Haasum 
och den nyutnämde justitiarien Morsing. Men emellertid 
tyckas tvisterna hafva hvilat under 1823, och Norderling 
säger ofta i sina rapporter, att det största lugn rådde i 
kolonin. 

Åtskilliga förändringar i embetsmannakåren skedde 
1823. L. Thenstedt, som länge varit sjuklig och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s69" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/74|69]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dessutom aldrig synes som ordinarie innehaft 
justitiariesysslan, drog sig nu tillbaka och protokollssekreteraren L. 
Morsing installerades den 7 Juli som öns justitiarie<ref>Rapport af {{Bråk|31|7}} 1823.</ref>. 
Sekreterarebefattningen i konseljen gafs samtidigt åt G. 
Ekholtz. 

Det började nu gå mer och mer utför för Barthelemy. 
Handeln råkade i en lägervall, som tilltog i den mon, 
engelsmän och amerikanare lärde sig inse fördelarne af 
det direkta varuutbytet, och Barthelemy således upphörde 
att spela rollen af en förmedlande länk i den 
handelskedja, som dittills omslutit Norra Amerika och 
Vestindien<ref>Rapport af {{Bråk|10|6}} 1823.</ref>. Äfven under 1823 kommo väl amerikanare af 
gammal vana till ön för att afyttra sina lifsmedel, men 
köpmännen vågade ej skaffa sig så stora lager deraf, då 
de ej voro säkra att kunna afyttra dem<ref>Rapport af November 1823.</ref>. Under 
orkanmånaderna — Augusti, September och Oktober — tycktes 
handeln nästan dö ut. 

Man började nu derute hysa allvarliga farhågor för 
kolonins blifvande öde. Norderling betonar oupphörligt 
i sina rapporter, att staten var för hög. Besparingar i 
löner och indragningar af tjenster voro enligt hans åsigt 
nödvändiga. I sin Novemberrapport väckte han följande 
förslag: 1) guvernörens lön borde sänkas med 2000 piaster 
(från 7000 till 5000), 2) anslaget till det kalas, som 
brukade gå af stapeln på konungens födelsedag, borde 
sänkas — saken hade dessutom blifvit en slentrianmässig 
skyldighet, hvarpå invånarne snart sagdt pockade — och 
3) prestbefattningen borde indragas, och lönen således 
inbesparas. Norderling håller före, att ingen svensk prest 
behöfdes derute. Soldaterna finge nöja sig med på 
fartyg vanliga andaktsöfningar, man kunde använda 
husandakt och dessutom besöka metodistkapellet.

Ett slags civiläktenskap för katoliker synes under 
Norderlings guvernement hafva användts på ön<ref>Rapport af {{Bråk|6|10}} 1823.</ref>. Emedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="s70" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/75|70]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>lång tid kunde gå om, hvarunder det ej fanns katolsk prest att tillgå i kolonin, och guvernören ville undvika, att folk lefde tillsammans i konkubinat, lät han en sorts kommunala tjenstemän, som han kallar “les capitaines 
du quartier“ efter gudstjensten kungöra lysningar till 
blifvande äktenskap och kontrahenterna sedermera i 
närvaro af föräldrar och vittnen inför honom svära 
hvarandra trohet. Han lemnade det sedan i deras fria skön att låta helga det knutna bandet, då det blef tillgång till prest. I allmänhet tyckes Norderling hafva 
synnerligen vinnlagt sig om att uppträda som katolikernas 
gynnare och vårdare af deras kult. Så arbetade han energiskt för, att kolonin måtte vara försedd med katolsk prest. Detta förefaller något egendomligt, då man 
känner, att han ansåg den protestantiske prostens tillvaro i kolonin obehöflig. Får man ej anse det vara fullt fog 
för denna hans skiljaktiga ståndpunkt, som han sjelf 
anför, nämligen att den katolske prosten nödvändigt behöfdes som undervisare af den gräsligt okunniga 
landtbefolkningen, kan man väl ock i den omständigheten, att 
den protestantiske prosten naturligtvis aflönades ur 
kolonins hårdt anlitade kassa, under det att den katolska befolkningen sjelf fick aflöna sin själasörjare, spåra en 
orsak dertill. Möjligen förlänade ock hans förbittring mot Lönner en viss grad af skefhet åt hans åsigt i detta fall. 

I staden verkade metodisterna mycket godt med sin skola. Vid en examen 1824 förhörde guvernören der 
öfver hundra neger- och mulattbarn, som gåfvo 
tillfredsställande svar<ref>Rapport af Februari 1824.</ref>. 

1824 blef i ekonomiskt hänseende ett nytt olycksår för Barthelemy. Handeln förde under årets förra hälft ett tynande lif och sjönk under orkanmånaderna ända 
derhän, att blott en enda amerikanare visade sig i 
Gustavias hamn. Det blef icke blott icke något öfverskott på inkomstsidan, utan kolonin ville icke ens bära sig. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s71" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/76|71]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Det förbud, hvarigenom den svenska regeringen den 
30 Oktober 1823 satte en dam för den rättighet, 
främmande fartyg under Norderlings chefsskap åtnjutit att i hamnen försälja sina laster i minut, visade sig ej 
mägtigt att upphjelpa handeln<ref>Marsrapporten 1824.</ref>. De få köpmän en gros, som funnos på ön, hade visserligen önskat, att detaljhandeln i hamnen måtte upphöra, men ändrade färg, sedan prohibitivsystemet börjat tillämpas, och under trycket af dåvarande tidsförhållanden, då man måste noga akta sig 
för hvarje steg, som kunde kasta främlingarne i 
grannarnes armar, tillät Norderling åtminstone, att fartyg fingo afyttra en del af sina laster i Barthelemy, oaktadt 
det öfriga af lasten var bestämdt för andra orter. 

De inre förhållandena visade nu åter tecken till oro. Handelshuset Bigard, en mulattfamilj, som från far till son beredt styrelsen svårigheter och varit inblandad i 
upproret under Ankarheim och sedermera deltagit i den oreda, Falkman, Viksell m. fl. tillställt, fortsatte äfven nu sina stämplingar<ref>Majrapporten 1824.</ref>. Striderna mellan guvernören och 
Lönner upplågade äfven på nytt<ref>Julirapporten 1824.</ref>. Lönner, som för andra gången skulle styra kosan tillbaka till 
fäderneslandet, höll en afskedspredikan, hvari han hade till ämne de förföljelser, konung David nödgades utstå. Med konung 
David skall han hafva menat sig sjelf. En skandalös sensation blef häraf följden. I Maj 1824 begaf sig Lönner på hemvägen. Anländ till S. Croix, undfägnar han 
hofkanslern med följande kraftuttryck: “Gudskelof att jag är med lifvet från guvernörens blodiga hand, hans döfstumma själ känner intet annat än guld och våld.“ 

1825 nådde den ekonomiska kris, hvarför Barthelemy 
några år varit utsatt, sin spets. Kolonins handel visade endast svaga tecken till lif. Tullinkomsterna, som under vanliga år uppgått till 1500 à 2000 piaster för
<span class="ws-noexport; noprint" id="s72" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/77|72]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>månad, gingo nu i bästa fall till 800 piaster<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|3| 1}} 1825.</ref>. Man 
började nu derute uppge hoppet om en förändring till ett bättre. En stum förtviflan lägrade sig öfver sinnena<ref>Rapport af {{Bråk|11| 5}} 1825.</ref>. Flera köpmans- och handtverkarefamiljer utvandrade till 
Porto Rico, emedan de fruktade, att de ej skulle kunna lifnära sig i kolonin. Men det var under stor sorg och saknad, de togo detta steg, och den svenska styrelsen enligt 1811 års reglemente efterlemnade hos dem ett 
saknadt minne. Utgifterna öfverstego allt mer inkomsterna, och embetsmännen bragtes i trångmål, derför att de ej 
kunde utfå sina löner. Kassans beräknade tillstånd den 
6 December, då lönerna skulle utbetalas, visar en mörk bild<ref>Rapport af {{Bråk|14|11}} 1825.</ref>. Det antogs blifva, som följer: 

{|style="width:80%"
|-
|colspan="3" align="center"|''Skulder:''

|-
|Till guvernören, som fyllt en brist i sista qvartalet||align="right"|922 ||align="center"|piaster 
|-
|Till löntagare för 2 och 3 qvartalen ||align="right"| 4749 ||align="center"| „
|-
|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;„ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;„ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;4 qvartalet ||align="right"|3022 ||align="center"|„ 
|-
|För garnisonen, milisen m. m ||align="right"|260||align="center"|„ 
|-
|align="right"|Summa ||align="right"|8953||align="center"| piaster. 

|-
|colspan="3" align="center"|''Tillgångar:''
|-
|Kassans kontanta tillgångar d. <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span>||align="right"|1034||align="center"|piaster 
|-
|Tullkassan||align="right"|641 ||align="center"|„
|-
|Återstoden af månaden och Decembers fem första dagar antogos skola gifva ||align="right"| 40 ||align="center"|„
|-
|align="right"|Summa  ||align="right"|1715||align="center"| piaster.
|-
|align="right"|Alltså brist ||align="right"|7238 ||align="center"|piaster. 
|}

1825 skedde genom konglig majestäts order en 
förändring i sammansättningen af kolonialdomstolen<ref>Kungjordes på ön {{Bråk|8| 3}} 1825.</ref>. 
Den skulle hädanefter bestå af justitiarien som 
ordförande, guvernementssekreteraren och 3 af invånarne valda 
medlemmar. Mindre vigtiga mål kunde af 4 —
<span class="ws-noexport; noprint" id="s73" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/78|73]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>hvaribland justitiarien naturligtvis skulle vara en — afdömas, 
men alla 5 ledamöternas närvaro fordrades för mål, som 
gingo å ära och lif. En gräns var således uppdragen 
mellan den lagskipande och verkställande magten, och 
de drabbningar, som så ofta levererats mellan 
domstolens ordförande, guvernören, och dess juridiskt bildade 
ledamot, justitiarien, borde ej härefter förekomma. En 
förändring, som följande år vidtogs i kolonins styrelse, 
återförde dock till en viss grad förhållandena på den 
gamla foten, att de verkställande och lagskipande 
myndigheterna delvis sammanblandades. För att en 
indragning i staten skulle kunna ske, blef nämligen 
guvernörsbefattningen tills vidare afskaffad, och en 
interimsstyrelse, bestående af placemajoren och justitiarien, sattes 
i guvernörens ställe<ref>Kongl. majestäts order af {{bråk|4|2}} 1826.</ref> . Regeringskonseljen, domstolen 
och finanskonseljen fortbestodo. I den nya styrelsen 
hade placemajoren och justitiarien lika magt och 
myndighet, om ock något högre rang tillkom placemajoren<ref>Placemajorens namn står alltid till venster om justitiariens 
under rapporterna.</ref>. 

Norderling drog sig nu tillbaka till privatlifvet, 
sedan han för Barthelemys invånare kungjort den nya 
ordningen<ref>Hans sista rapport är af {{bråk|2|5}} 1826.</ref>. Han dog 1828 ute i kolonin. 

Det var hädanefter placemajoren J. Haasum och 
justitiarien L. Morsing, som ledde öns angelägenheter. 

Handeln lefde fortfarande endast ett matt och 
flämtande lif. Tullinkomsterna uppgingo endast till 500 
spanska daler för månad<ref>Rapport af {{bråk|2|6}} 1826.</ref>. 

Öns folkmängd hade nu nedgått till 4016 personer, 
hvaraf 1723 voro hvita, 906 fria kulörta och 1387 
slafvar. Landtbefolkningen tillkämpade sig en torftig 
utkomst med fiske, trädgårdsodling och boskapsskötsel. 
Bomullsplanteringen nedgick mer och mer, enär priset å 
bomull ställde sig särdeles lågt. 1825 års afkastning
<span class="ws-noexport; noprint" id="s74" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/79|74]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>var 150 balar, men 1826 års antogs ej gå öfver 80. 
Norderling hade sökt få vinplantering till stånd och derför 
anskaffat frön från Madeira, men hans företag hade ej 
gynnats af framgång. Torkan varade för länge — ibland 
ända till 5 à 6 månader — för att ömtåliga plantor 
skulle kunna lefva i den tunna matjordsskorpan. 

I December 1826 timade en händelse, som hade den 
största betydelse för Barthelemy och kom hoppets sol 
att på nytt sprida sina lifgifvande strålar öfver den lilla 
klippön i vesterhafvet. Engelsmännen stängde nämligen 
åter sina kolonier för amerikanarne, och som genom ett 
trollslag förvandlades situationen på Barthelemy. Der 
kom mod i misströstans ställe, modet födde af sig 
företagsamhet, der blef lif och rörelse, och snart stod den 
forna transitohandeln i full blomma. 

1827 företedde Gustavias hamn den gamla 
anblicken. Massor af tyngre fartyg kommo för att afyttra 
Norra Amerikas lifsmedel, och deromkring svärmade lätta 
engelska droghers, lastade med vestindiska 
kolonialprodukter<ref>Marsrapporten 1827.</ref>. Nu sprungo tullinkomsterna under årets bättre 
månader med ens upp till 2500 à 3000 spanska daler, 
skulden till embetsmännen betalades, och kolonin kunde 
på nytt lemna sitt moderland tribut. 

Detta år sökte svenska regeringen göra en 
sjelfständig affär på Barthelemy<ref>Decemberrapporten 1827.</ref>. Den utsände nämligen till 
försäljning derute 1000 centner krut och 31561 fot 
tunnbräder som last å skeppet Carl Johan. Det gick trögt 
att försälja lasten<ref>Januarirapporten 1828.</ref>. Hvad särskildt bräder beträffar, 
fanns redan förut god tillgång af amerikanska på platsen. 

Med Carl Johan följde ock 10 soldater, som blefvo 
en välbehöflig förstärkning i den ytterligt försvagade 
garnisonen. 

1828 gaf lysande ekonomiska resultat.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s75" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/80|75]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Tullinkomsterna stego i April ända till 4442 sp. daler, och vackra 
summor kunde öfversändas till Sverige. 

För öfrigt utmärka sig Haasums och Morsings 
rapporter för en gräslig torrhet. De innehålla i allmänhet 
blott redogörelse för de remisser, som gingo till Sverige, 
och de mått och steg, styrelsen vidtog för att hålla de 
i de vestindiska farvattnen på denna tid så ofta 
förekommande kaparne inom tillbörliga skrankor. Den 
franske amiralen i Vestindien Bergeret anklagade 1828 
Barthelemys styrelse derför, att den skulle hafva låtit en 
pirat inlöpa i hamnen och der försälja sitt röfvaregods. 
Anklagelsen ledde ej till någon åtgärd. Haasum och 
Morsing påstodo sig städse vinnlägga sig om att skaffa 
svenska regeringens förbud mot införandet till kolonin 
af kaparnes röfvaregods efterlefnad och endast i det fall 
tillåta kapare med sina priser inlöpa i öns hamnar, att 
de lidit verklig sjöskada, som oundgängligen kräfde 
reparation. 

Ett förhållande, hvarpå den nuvarande styrelsen 
öfver Barthelemy särskildt fäste uppmärksamheten, var 
det glödande hat, som förefanns mellan hvita och 
kulörta, och som ofta gaf sig luft i blodiga slagsmål. Det 
behöfdes blott, att en hvit och en kulört hade något 
obytt med hvarandra, så uppstod der träta, folk 
samlades, man tog parti för och mot, och snart var slagsmålet 
i full gång. De hvita voro intagna af en oändlig massa 
fördomar mot de färgades klass. 

1829 och 1830 utmärkte sig ock för ett tämligen 
friskt lif i handel och sjöfart, om äfven resultaten ej 
gingo upp mot 1828 års<ref>Rapporter för 1829 och 1830.</ref>. Man började dock på nytt 
blifva missmodig i kolonin, emedan man hade anledning 
att befara, att England stod i begrepp att åter öppna 
sina kolonier för amerikanarne. Och det fruktade 
slaget skulle ej länge låta vänta på sig. 

I December 1830 återvände justitiarien L. Morsing
<span class="ws-noexport; noprint" id="s76" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/81|76]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till Sverige. Prestbefattningen i kolonin, som varit 
obesatt sedan 1824, uppdrogs nu åt domkyrkoadjunkten i 
Linköping C. A. Carlsson. 

Här ligger gränsen mellan Barthelemys goda och 
onda år. De yttre förhållandena hade väl vexlat, och 
den med dessa förhållanden på det innerligaste 
sammanväxta handeln, som utgjorde lifsvilkoret för Barthelemy, 
hade understundom haft de största svårigheter att 
bekämpa, men kolonin hade i alla fall icke blott burit sig 
sjelf, utan äfven lemnat en betydlig afkastning, som 
kommit moderlandet till godo. Men nu var det förbi med 
den gyllene tiden för Barthelemy. England öppnade för 
beständigt sina kolonier för amerikanarne, och kolonin 
hade spelat ut sin roll som en förmedlare af handeln 
mellan Norra Amerika och de engelska kolonierna i 
Vestindien. Domen var härmed fälld öfver Barthelemys öde, 
och kolonin råkade in i en ohjelplig regress. 

Med 1831 års början öppnades de engelska 
kolonierna i Vestindien å nyo för amerikanarne, och ett 
dråpslag var härmed gifvet åt Barthelemys transitohandel<ref>Barthelemysamlingen (11 tomen).</ref> . 
Tullinkomsterna, otvifvelaktigt den bästa mätaren på 
kolonins handel och rörelse, föllo med ens till 600 à 700 
sp. daler i månaden, ja, för Mars 1832 gingo de blott 
till 380 sp. daler. 

Främmande handlande, som mera tillfälligtvis för 
den goda förtjenstens skull nedslagit sina bopålar på ön, 
flyttade derifrån, och folkmängden, som 1830 utgjorde 
4394 personer, nedgick 1831 till 4208 personer. 

Placemajoren J. Haasum och justitiarien L. Morsing<ref>Morsing har återvändt från sin resa.</ref> 
stå fortfarande gemensamt i spetsen för Barthelemys 
angelägenheter, P. Ekholtz är guvernementssekreterare och 
domstolsnotarie, hvilken senare befattning 1831 öfvertages 
af den från Sverige utreste C. Ulrich, och C. L. Plagemann tullförvaltare och räkenskapsförare. 

Öns milis utgjorde 397 man, fördelade på tvenne
<span class="ws-noexport; noprint" id="s77" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/82|77]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>stads- och tvenne landtkompanier samt en artilleri- och 
en dragonkår. I spetsen derför stod en befälhafvare med 
titeln major — nu P. Petersen —, vid hans sida en adjutant — nu C. L. Treffenberg. 

I April 1831 afreser Haasum, som erhållit 
tjenstledighet, till fäderneslandet, och högsta magten ligger 
nu uteslutande i Morsings hand. Haasums tjenstledighet 
räckte till senare delen af 1833. Under denna tid tima 
händelser, som påminna om förra dagars 
Barthelemyförhållanden. Det är den gamla embetsmannafejden, som 
lågar upp på nytt, i det Morsing och Ekholtz på det 
häftigaste råka i delo med hvarandra. I skrifvelser till 
regeringen och hofkanslern slunga de anklagelser mot 
hvarandra. Det gick slutligen derhän, att Morsing fick en 
skrapa för otillbörligt skrifsätt, hvarefter han begärde 
sitt afsked<ref>Barthelemysamlingen (12 tomen).</ref>. Detta erhöll han ock, då Haasum 
återvändt till kolonin, och hans motståndare blef hans 
efterträdare som justitiarie. Men Morsings uppgift att jemte 
Haasum utgöra öns styrelse gick ej i arf på Ekholtz, 
utan Haasum blef nu öns ende styresman. Hans titel 
vexlar mellan placemajor, kommendant och guvernör. 
C. Ulrich blef guvernementssekreterare. 

Pastor Carlsson öppnade 1831 en skola för gossar<ref>Barthelemysamlingen (11 tomen).</ref>. 
Skolan bestod af två klasser. I den första lästes 
engelska — innanläsning —, religionshistoria, aritmetik, 
Sveriges geografi och historia samt engelsk grammatik. 
Andra klassens läroämnen voro franska, katekes, 
geometri, allmän historia och geografi, svenska, algebra och 
latin. De nödiga medlen till företagets uppehållande 
erhöllos genom frivilliga bidrag, skolafgifter och ett årligt 
anslag af 100 sp. daler från kongl. majestät. En 
flickskola, hvari 12 lärjungar mottogo undervisning, 
öppnades ock af samme pastor Carlsson. Om den förefintliga 
metodistskolan fäller denne ett synnerligt förklenande 
omdöme. Han säger nämligen, att lärarne uti densamma
<span class="ws-noexport; noprint" id="s78" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/83|78]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>saknade en pedagogs nödvändiga förutsättningar för 
framgångsrik verksamhet: kunskap och dygd. De voro, som 
han uttrycker sig, “torggummor“. 

I bref af 2 Maj 1834 till kommersrådet Bergius 
yttrar Haasum, att handeln fortfarande visar högst få 
lifstecken<ref>Barthelemysamlingen (12 tomen).</ref>. Tullinkomsterna för April gingo till 290 sp. 
daler. Och det värsta var, att man ej hade någon 
förbättring att vänta, och att ingen åtgärd från styrelsens 
sida kunde upphjelpa förhållandet. Tullsatserna voro så 
låga, att de eljes missbelåtna Barthelemyboarne voro 
dermed nöjda. Fattigdomen grep med jernhand omkring 
sig. Många voro bragta till tiggarestafven, och bördan 
blef dubbelt så tung för dem, som hade något. 
Kassornas tillstånd var bedröfligt, och guvernören måste gång 
på gång anlita den kredit, som kongl. majestät för 
Barthelemys räkning anordnat i London. Folkmängden hade 
nedgått till 3720 personer — 2080 i Gustavia, 1640 på 
landet. 

1835 och 1836 erbjuda just intet af speciellt 
intresse. De gå i sina föregångares fotspår med afseende 
på stagnationen i handeln. 1835 timar en förändring 
inom embetsmannakåren. Ekholtz går ur tiden — han 
säges vara allmänt sörjd och saknad — och Ulrich blir v. justitiarie. 

Den 26 Juni 1837 förekom följande fråga i kolonins 
konselj, förstärkt med särskildt tillkallade handlande. 
Från kolonialdepartementet hade anländt en skrifvelse, 
hvari det uttalades den önskan, att öns handlande 
måtte yttra sig om orsakerna till handelns förfall och 
föreslå de medel, som möjligen kunde förefinnas till 
densammas upphjelpande. Kommendanten hade infordrat 
handelskårens utlåtande, men som detta uteblef, förekom 
nu saken till behandling i konseljen. Orsakerna till 
handelns förfall inom kolonin ansåg man enstämmigt vara 
att söka i den omständigheten, att engelska hamnarne i
<span class="ws-noexport; noprint" id="s79" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/84|79]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Vestindien öppnats för amerikanarne. Deremot stod man 
der helt rådlös, då frågans andra afdelning kom till 
behandling. 

Den 2 Augusti 1837 drabbades det redan förut, 
menskligt att döma, nog hårdt pröfvade Barthelemy af 
en fasansvärd olycka<ref>Rapport af {{Bråk|12|8}} 1837.</ref>. En rasande orkan, 
förskräckligare till sina följder än 1819 års, strök då fram öfver ön 
och utvecklade en vild styrka. 200 hus förvandlades till 
spillror, och ungefär 100 blefvo mer eller mindre svårt 
ramponerade. 40 menniskor dödades, 30 sårades. 
Kronans hus å ön ledo mycket af orkanen, isynnerhet 
guvernementshuset, och guvernören och hans barn sväfvade i 
dödsfara, då de sökte rädda sig undan de ramlande 
ruinerna. Både den katolska kyrkan och den svenska blefvo 
af stormen synnerligt illa åtgångna. På landet var 
orkanen i allmänhet skonsammare i sin framfart. Ett 
lifligt deltagande kom kolonin till del från de 
kringliggande öarne, ett deltagande som äfven gaf sig luft i rika 
penningbidrag, och äfven inom kolonin insamlades vackra 
summor till deras hjelp, hvilka träffats af olycksslaget. 
Af kongl. majestät erhöllo de som skänk 1000 pund<ref>Rapport af {{Bråk|2|3}} 1838.</ref>, 
och konseljen tillsatte en komité af förtroendemän, som 
skulle handhafva utdelningen af dessa pengar. Man grep 
sig genast kraftigt an med reparationer och nybyggnad, 
och vid årets slut voro de publika byggnaderna satta i 
någorlunda hjelpligt skick<ref>Rapport af {{Bråk|16|8}} 1838.</ref>. 

Handeln höll sig under 1837, 1838 och 1839 vid 
någorlunda friskt lif. Tullinkomsterna sprungo för Juni 
1839 upp till 897 sp. daler<ref>1839 års Julirapport.</ref>. Under detta år 
inklarerades 59 svenska fartyg, 52 amerikanska, 251 engelska, 
33 franska, 7 danska, 54 holländska, 8 spanska, 1 
kolumbianskt<ref>1840 års Januarirapport.</ref>. De flesta häraf voro dock af liten drägtighet. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s80" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/85|80]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>1840 öfvergicks kolonin af ett nytt slags olycka. Det 
bröt nämligen ut elakartade intermitenta febrar, som 
skördade många offer<ref>Rapporter för 1840.</ref>. De uppgingo under årets lopp 
till 300. De flesta embetsmän nedlades på sjukbädden, 
men tillfrisknade så småningom. Tullförvaltaren 
Plagemann och batteribefälhafvaren Lyon förlorade sina hustrur, 
tullbesökaren Abbot och hans maka dogo. Guvernören 
gjorde länge sjukdomen motstånd, men slutligen blef äfven 
han angripen deraf. V. justitiarien Ulrich, som 
tillfrisknat, skrifver nu rapporterna till Sverige. Det är en 
mörk bild, han ger af förhållandena i kolonin<ref>1840 års Decemberrapport.</ref>. 
Folkmängden hade nedgått till 2555 personer. Den allmänna 
nöden och fattigdomen hade gett febern vapen i händerna. 
Eländet trotsade hvarje beskrifning. Nu voro äfven de 
båda läkarne — Leurén och en extra läkare, Mason — 
sjuka. Sjukdomen förorsakade en nästan total 
stagnation i de vanliga göromålen. Af April 1841 finnes en 
rätt utförlig redogörelse för kolonins tillstånd vid 1840 
års slut, hvilken redogörelse synes utgå från 
kolonialdepartementet<ref>Barthelemysamlingen (14 tomen).</ref>. Deri heter det, att utsigterna för 
kolonins uppblomstring voro synnerligen små, då man ej 
hade skäl att vänta en förändring i förhållandet mellan 
England och Norra Amerika. Till utvidgande af sin egen 
afkastning kunde ej kolonin taga sin tillflykt, enär den 
utom bete för några kreatur och en ringa mängd 
trädgårdsalster blott frambragte något bomull och salt, af 
hvilket senare skörden för år brukade uppgå till ungefär 
3000 tunnor. Ehuru en svår farsot rasat, som laggt 300 
à 400 menniskor i grafven och beröfvat menniskorna all 
verksamhetsifver, var det dock lika mycket lif i handel 
och rörelse som under föregående år. Härtill fanns en 
orsak af tillfällig art. På de engelska öarne hade 
marknaden blifvit öfverfylld med varor, och stockning hade 
derför inträdt. Derför gjordes en och annan spekulation
<span class="ws-noexport; noprint" id="s81" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/86|81]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på Barthelemy. Tullinkomsterna, som spredo det 
klaraste ljus häröfver, voro 1839 6353 sp. daler och 1840 
6754. Antalet af under 1840 in- och utpasserade fartyg 
belöpte sig till 458, af båtar till omkring 950. Ön egde 
blott 4 egentliga fartyg. Angående direkt 
fraktförbindelse mellan moderlandet och kolonin hade kolonins 
styrelse blifvit rådfrågad, men svaret hade utfallit i 
afböjande riktning. 

I sammanhang härmed anför jag ett af kapten 
Annerstedt, befälhafvare öfver korvetten Najaden, som 
företog en expedition till Vestindien och Södra Amerika 
1842—43, afgifvet utlåtande om Vestindiens 
handelsförhållanden och Barthelemys ekonomiska ställning<ref>Barthelemysamlingen (14 tomen).</ref>. Detta 
utlåtande, som han på svenska regeringens befallning 
afgaf, är af ungefär följande innehåll. Så länge Spanien 
hade qvar sina stora kolonier i Amerika, var all 
främmande handel med dessa förbjuden. Men detta förbud 
alstrade naturligtvis smyghandel i stor skala. Då voro 
kolonierna i Vestindien af stort värde för Europas magter. 
Efter spanska koloniernas frigörelse förändrades 
situationen. Nu gingo fartygen direkt till alla kontinentens 
hamnar utan att ställa sig i någon förbindelse med 
Vestindiens öar, som förlorade desto mer i värde och 
välstånd, ju mer fastlandets rikedomar tillväxte. Norra 
Amerika hade slagit under sig bästa handeln med 
Vestindien, som det förser med lifsmedel, skeppsförnödenheter 
och husgerådssaker, hvilka varor det var i tillfälle att 
sälja till lägre pris än européerna. Hvad Barthelemy 
beträffade, hade det liksom grannöarne haft sin soliga 
lyckotid och var nu inne i sin olycksperiod. Grunden 
för dess blomstring, transitohandeln, var fallen, och 
kolonin var nu hänvisad till sina egna resurser, som enligt 
Annerstedts åsigt voro af en sorglig beskaffenhet — “en 
torr och kal klippa, några qvadratmils yta, 2500 
invånare“. Den ringa handel, som ännu drefs på ön, bestod
<span class="ws-noexport; noprint" id="s82" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/87|82]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>förnämligast i smuggling af bränvin (gin) och
proviantartiklar till grannskapets öar. Öns skogstillgångar voro
borta, klipporna, hvarå endast låg en lätt skorpa af 
matjord, hafva intet skydd mot sol och vind. Odlingen af 
växter var derför förknippad med stora svårigheter. 
Ananasplantan och bomullsbusken gingo bäst. Men sedan 
en strängare tulluppsigt börjat tillämpas på de franska
öarne, dit mycken bomull förr insmugglats från 
Barthelemy, hade bomullsodlingen trädt i bakgrunden. 
Invånarne, som ej trycktes af hårda skatter, lefde ett lugnt 
lif, belåtna med sin lott. 

Med 1841 inträdde ett bättre hälsotillstånd inom
kolonin<ref>Marsrapporten 1841.</ref>. Inga nya sjukdomsfall förekommo. I Juni
företog guvernören Haasum, som åtnjöt tjenstledighet, en
rekreationsresa hem till Sverige, och justitiarien Ulrich 
förvaltade hans embete. I senare delen af 1842
återvände Haasum och återtog sin befattning.

1843 gick en förskräcklig jordbäfning fram öfver
den vestindiska arkipelagen<ref>Februarirapporten 1843.</ref>. Barthelemy kom någorlunda
helskinnadt undan. Men för Guadeloupe gick det så
mycket sämre. De sårade och dödade räknades här i 
tusental. 

Handel och rörelse förete det gamla utseendet. Ett
eller annat amerikanskt fartyg, lastadt med mat- och
trävaror, ett eller annat danskt eller tyskt, förande
bränvin, gaf lifvet i hamnen en prägel af friskhet. Men 
marknaden blef som vanligt lätt öfverfull, och 
afsättningen gick lamt. 

Några ombyten af embetsmän skedde vid denna 
tidpunkt<ref>Rapporter för 1843 och 1844.</ref> . Doktor J. Uddenberg blef garnisons- och
guvernementsläkare, major M. Myhrberg 
guvernementssekreterare — platsen hade varit obesatt sedan 1835 —, G. 
Röhl blef Plagemanns efterträdare som tullförvaltare.
Guvernören får på nytt tjenstledighet och afreser till
<span class="ws-noexport; noprint" id="s83" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/88|83]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Europa i Juni 1844<ref>Julirapporten 1844.</ref>. Justitiarien Ulrich är som vanligt 
hans ställföreträdare. Kolonin fick nu en särskild katolsk 
prest efter att förut vanligtvis hafva haft sådan 
gemensam med S. Martin<ref>Novemberrapporten 1844.</ref>. Äfven metodisterna hade sin 
predikant. Men den svenska prestbefattningen blef ej 
besatt, sedan pastor Carlsson, som det synes, före 1840 
lemnat ön. Guvernören trädde i hans ställe vid 
utförandet af presterliga förrättningar. Härom var följande 
förordnadt: 1) hos guvernören göres anmälan om de 
presterliga förrättningar, som dervarande svenskar vilja hafva 
enligt svensk kyrkolag och ordning utförda, 2) guvernören 
förrättar dop, brudvigsel och jordfästning, 3) lysning 
kungöres under två veckors tid på den tafla, hvarå legala 
kungörelser meddelas allmänheten, och tillkännagifves tre 
söndagar å rad genom anslag å den svenska kyrkans 
dörr, 4) mötes intet hinder, fullbordas äktenskapet genom 
vigsel, 5) guvernören skall föra fullständig förteckning 
öfver dop, brudvigslar och jordfästningar, hvilken sändes 
till Upsala domkapitel<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

Redan 1818 föreslog konungen svenska riksdagen, 
att Barthelemy måtte säljas, om det kunde ske på 
någorlunda förmånliga vilkor, och riksdagen gaf härtill sitt 
bifall. I den skrifvelse till riksdagen 1841—45, hvari 
konungen väckte förslag om upphörandet af kolonins 
separatställning och återbringande under statsverket, yttras att 
stora ansträngningar gjorts härför, som dock ej krönts 
med framgång. Kolonin, som skilts från statsverket, på 
det att dess handel skulle få en friare och naturligare 
utveckling, hade länge burit sig på ett utmärkt sätt, och 
kongl. majestät hade ofta kunnat anvisa summor, som 
influtit derifrån, till Sveriges gagn och nytta. Men sedan 
England öppnat sina kolonier för direkt handel med 
Amerika, och Barthelemy, som stod eller föll med sin 
transitohandel, hade blifvit till största delen beröfvad
<span class="ws-noexport; noprint" id="s84" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/89|84]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>densamma, hade alltsedan 1833 fordrats årliga tillskott af 
kongl. majestäts enskilda medel<ref>Redan förut hade dock tillskott lemnats.</ref>. Härtill hade åtgått 
rätt betydliga summor. Men nu förestode flera 
nybyggnader och reparationer på ön, och man kunde antaga, 
att det årliga underhållet skulle gå till ungefär 1300 
pund, hvilket blefve för drygt för kongl. majestäts 
enskilda tillgånger. Men som man ej kunde lemna kolonin 
vind för våg, föreslogs att svenska staten åter skulle 
införlifva densamma med sig, helst som det ej vore blott 
med afseende på koloniers afkastning, som dessa egde 
värde, och det här för en relativt ringa allmän uppoffring 
erbjöde sig tillfälle till förvärfvande af mången enskild 
erfarenhet och vinst på företag, som häraf kunde blifva en frukt. 

Denna kongl. majestäts proposition blef af riksdagen 
bifallen, och det blef sedan riksdagens sak att medelst 
lämpligt understöd hålla den lilla kolonin uppe. 
Statskontoret öppnade nu för Barthelemys guvernement kredit 
i London<ref>Decemberrapporten 1845.</ref> (först för 800 pund, sedermera 1000 och 1200 
pund, allt per år). Kolonialdepartementet upphörde att 
fungera, och Barthelemy stod hädanefter under 
finansdepartementets vård och uppsigt. Styrelsens på 
Barthelemy rapporter ställas från 1846 års början till chefen för 
detta departement. 

Till kolonins embets- och tjenstemän utgingo vid 
denna tid följande löner<ref>Barthelemysamlingen (15 tomen).</ref>: 
{|width="100%"
|-
| ||  ||colspan="2" align="right"|<small>Sp. daler.</small> 
|-
|Till 
|rowspan="2"|
{|
|-
|guvernören||align="right"|&nbsp; 
|-
|align="center"|„||årligt anslag till möbler
|}
|align="right"|2500
|-
|align="center"|„||align="right"|300||align="right"|2800 
|-
|align="center"|„|| justitiarien || ||align="right"|1000 
|-
|align="center"|„|| guvernementssekreteraren || ||align="right"|400 
|-
|align="center"|„||colspan="2"|konseljnotarie- och notarie-publicibefattningen förvaltas af justitiarien för sportlerna 
|-
|align="center"|„||batteriofficern || ||align="right"|448 
|-
<span class="ws-noexport; noprint" id="s85" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/90|85]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
|-
|Till ||läkaren|| || align="right"| 200
|-
|align="center"|„||tullförvaltaren  || ||align="right"|700 
|-
|align="center"|„ ||räkenskapsföraren|| || align="right"| 250 

|-
|align="center"|„ ||fiskalen|| || align="right"| 300 

|-
|align="center"|„ ||konseljvaktmästaren  || ||align="right"|200 

|-
|align="center"|„ ||tullvaktmästaren eller besökaren  || ||align="right"|200 

|-
|align="center"|„ ||vaktdräng || ||align="right"| 60 

|-
|align="center"|„ ||ingenieuren, hamnmästaren, auktionsförvaltaren || ||align="right"| 0 

|-
|&nbsp;||align="right" colspan="2"|Summa sp. daler || align="right"|6558 
|}

Landtbefolkningens ställning var 1845 lyckligare, än 
hvad på lång tid varit fallet. Man både särskildt slagit 
sig på odlingen af yams, en rotfrukt som i Vestindien 
ofta brukades i stället för potatis. Den torra och 
sandiga jordmånen var synnerligt passande härför, och 
betydliga qvantiteter utskeppades till Antigua och andra 
engelska kolonier. Tillståndet i Gustavia synes deremot 
hafva varit desto sämre. Haasum, som återvände i 
November och genast öfvertog styrelsen, säger, att stadens 
förfallna utseende är ett säkert bevis för den lägervall, 
hvari handeln råkat. Flera hus hade för orkantiden 
nedrifvits, emedan de under denna kunde skada andra, och 
man ej hade råd att reparera dem. Nu stodo endast 
grundmurarne qvar på de med gräs och kaktus beväxta 
tomterna<ref>Novemberrapporten 1845.</ref>. 

1846 och 1847 årens rapporter äro fyllda med 
uppgifter om slafemancipationens gradvisa framåtskridande 
på Barthelemy. Svenska riksdagen hade anvisat pengar 
till friköpning af öns slafvar. Men hela beloppet 
utanordnades ej på en gång, hvilket väckte ond blod både 
hos slafvar och slafegare. Hvarje slaf ville naturligtvis 
så fort som möjligt komma i en fri mans lyckliga 
ställning, och slafegarne fruktade, att styrelsen skulle tvinga 
vissa att på grund af sin fattigdom sälja slafvar för
<span class="ws-noexport; noprint" id="s86" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/91|86]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>rampris och så slutligen använda detta som en norm vid 
de öfriga slafvarnes friköpning. En slafvärderingskomité 
tillsattes under ordförandeskap af auktionsförvaltaren G. 
Ekerman. Komitén arbetade flitigt. Redan 1846 
friköptes 241 slafvar för 19991 sp. daler, och under 1847 
års lopp blefvo de återstående, 282 till antalet, friköpta 
för en summa af 24699 sp. daler. Den 9 Oktober 1847 
kungjordes högtidligt, att slafveriet var afskaffadt på 
Barthelemy, och de frigjorda hemburo i en adress sina 
varma tacksägelser till Sveriges konung och folk, som 
löst dem ur träldomens bojor. Hela folkmängden — de 
523 f. d. slafvarne inräknade — utgjorde 1847 2683 
personer — 1505 på landet, 1178 i staden. 

Major Myhrberg, som af guvernören ansågs 
oskicklig för sina befattningar, aflägsnades från dem, och 
doktor J. Uddenberg blef guvernementssekreterare, och 
tullförvaltaren Röhl räkenskapsförare<ref>Julirapport 1847. (Myhrberg hade äfven varit räkenskapsförare.)</ref>. Garnisonen utgjordes 
af 1 korporal, 2 vice korporaler och 18 man af 
landtmilisen och stod under befäl af kapten Lyon. 

Det var dåliga tider i hela Vestindien<ref>Marsrapporten 1848.</ref>. I de 
engelska kolonierna voro förhållandena mycket tryckta. 
Det forna välståndet, som länge undergräfts, var nu 
försvunnet. Arbetslönerna voro nedsatta med 50 %, men 
den ena sockerplantagen efter den andra nedlades i alla 
fall. Dessutom rådde det på flera af grannöarne 
mycken jäsning och oro, som ibland gaf sig luft i mord och 
plundring. Det var den svarta stammen, som höjde 
hufvudet ur stoftet och upptog kampen med sina hvita 
förtryckare. På de danska öarne blef nu slafveriet 
upphäfdt. Märkvärdigt nog lemnades de gamla och till 
arbete odugliga slafvarne qvar i sina herrars händer. 
På Barthelemy underhöllos de genom bidrag från en 
understödsfond<ref>Julirapporten 1848.</ref>. 

Tullförvaltaren Röhl dör 1848. Handlanden Delisle
<span class="ws-noexport; noprint" id="s87" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/92|87]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>blef hans efterträdare som tullförvaltare, justitiarien 
Ulrich som räkenskapsförare<ref>Julirapporten 1848.</ref>. Men Delisle skötte 
platsen endast tills vidare, och notarien Höghberg blef af 
regeringen förordnad till ordinarie tullförvaltare<ref>Januarirapporten 1849.</ref>. 
Kapten Lyon gick ur tiden 1849, och sekundlöjtnanten 
Afzelius, som händelsevis befann sig i Vestindien, 
förordnades att tills vidare sköta den lediga platsen. 1851 
kom den af regeringen utnämde batteribefalhafvaren, 
friherre E. von Vegesack ut till Barthelemy och aflöste 
Afzelius<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

1850 utmärkte sig för en för kolonin högst 
förderflig torka. Den blef värre, än man i mannaminne 
upplefvat. Vatten kunde ej få köpas för pengar. Sorgligast var det stäldt för landtboarne, som hvarken hade bete 
eller vatten för sina kreatur. De sökte lifnära dem med kaktusarter, hvarå taggarne afbrännts<ref>Aprilrapporten 1850.</ref>. I Juni föllo 
välgörande regnskurar, berg och dalar stodo snart klädda i en grönskande skrud, och plantering af potatis och yams bedrefs med all ifver. Landtmannens utsigter 
ljusnade, men så kom der en ny olycka i form af en orkan, 
som återgaf jorden hennes förra förbrända utseende<ref>Julirapporten 1850.</ref>. 
Orkanen rasade ej med samma vilda styrka som 1837 
års, men varade längre. Hus och vägar förstördes, 
stadens enda promenadplats — den s. k. nya vägen — blef på det sorgligaste tilltygad, och fartyg blefvo vrak. Den 
hemske besökaren kräfde ej denna gång något 
menniskolif, ehuru han hotade många. 

På Barthelemy bildades 1851 en anglikansk 
församling<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. Man hade länge varit i afsaknad af evangelisk 
själavård, om det bortsåges från de metodistmissionärer, 
som mera tillfälligtvis vistades på ön. Nu kom
<span class="ws-noexport; noprint" id="s88" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/93|88]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>engelske biskopen på Anguilla öfver till Barthelemy, upptog 24 nya medlemmar i den anglikanska kyrkan, 
konfirmerade och utdelade nattvarden. Derjemte ställde han en prest — J. A. Rock — i spetsen för den nybildade församlingen, hvilket godkändes af guvernören. En skola, hufvudsakligen afsedd för de lägre klasserna, upprättades ock 1851. Lärare var B. V. Bigard, som derför 
åtnjöt 100 sp. dalers arvode ur slafunderstödsfonden. 

Den katolska församlingen på ön, som i sig 
inneslöt mer än <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> af hela befolkningen, stod under biskopen af Guadeloupe. Denne företager ock ofta 
inspektionsresor till Barthelemy. 

Det var ej ännu slut på den långa rad af hårda 
olycksslag, som tid efter annan träffade Barthelemy. Den 2 Mars 1852 utbröt en förskräcklig eldsvåda i Gustavia<ref>Marsrapporten 1852.</ref>. 
Det stod ej i menniskomagt att hindra de vildt 
framrusande lågorna, som hade stormen till bundsförvandt, 
och snart var den på sydvestra sidan af hamnen liggande staden ett enda eldhaf. Flammorna fingo den bästa näring i de tätt sammanpackade, med spåntak försedda trähusen. 135 hus lades i aska, och 400 à 500 menniskor stodo der utan tak öfver hufvudet. Intet af lösegendomen kunde heller räddas. Man uppskattade  sammanfattningen af de lidna skadorna till 80000 sp. daler. Nöden och eländet nådde sin spets. Allmänna medel till 
understöd stodo ej kolonin till buds. De icke 
brandskadade visade sig synnerligt hjelpsamma, och från närgränsande öar inflöto de rikaste bidrag. En komité tillsattes, och dagliga utdelningar af lifsmedel och pengar 
förekommo. På detta sätt afhjelptes de mest trängande behofven, och man började snart tänka på att bygga. Bidrag inflöto fortfarande från flera håll, till och med i 
London och Newyork insamlades pengar till de 
brandskadades hjelp, och ett räntefritt lån lemnades af svenska staten<ref>Rapporter för 1852.</ref>.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s89" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/94|89]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Doktor J. Uddenberg, som äfven förvaltat 
guvernementssekreteraretjensten, slutade efter ett långvarigt lidande sina dagar i Mars 1852. Tullförvaltaren Höghberg förordnades då att tills vidare vara guvernörens 
sekreterare, men äfven han dog samma år. 
Batteribefälhafvaren von Vegesack skötte derefter 
tullförvaltarebefattningen<ref>Rapporter för 1852.</ref>. 

I April 1853 företog Haasum, som å nyo har 
tjenstledighet, en resa till fäderneslandet, och Ulrich förvaltade under hans frånvaro guvernörsembetet. Denna 
tjenstledighet räckte till November 1854. V. häradshöfding Gadd förordnades 1853 till guvernementssekreterare. och tullförvaltare, men han rycktes bort, innan han ännu vistats ett år i kolonin. De båda tjensterna gåfvos då 
åt länsnotarien V. O. Almgren, som i December 1854 tillträdde dem<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

Under 1853 utträngde odlingen af ananas nästan 
helt och hållet bomullsplanteringen, och ananas blef härefter en tid bortåt Barthelemys förnämsta exportartikel. 
Ulrich fäller en hård dom öfver kolonins köpmän. De 
saknade blick och drefvo dessutom affärer på 
närgränsande öar, hvarför deras uppmärksamhet drogs dit. Efterfrågan var visserligen ej stor, men så stodo ock bodarne nästan tomma. Ej ens invånarnes egna behof 
kunde fyllas, utan man blef snart tvungen att taga sina 
husbehofsartiklar från andra öar<ref>Julirapporten 1853.</ref>. 

Exporten af ananas blef allt lifligare. Den 
uppdrefs 1855 till ett värde af 9927 sp. daler. Detta år exporterades följande artiklar af öns egen produktion: 

Ananas 39718 dussin, Bananas 1946 knippor, Yams 
339 tunnor, Pistache 40 tunnor, Pumpor 53<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> dussin, 
Stråhattar 3863 stycken, Cigarrer 2660 bundtar, Bomull 1195 skålp., Getskinn 1422 stycken. Hästar 5 stycken, 
Nötkreatur 78 stycken, Får 575 stycken, Getter 60
<span class="ws-noexport; noprint" id="s90" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/95|90]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>stycken, Svin 376 stycken, Kalkoner 83 stycken, Höns 29 dussin. 
Sammanlagda värdet häraf beräknades till 17254 sp. daler<ref>Januarirapporten 1856.</ref>. 

1856 skedde åter flera förändringar i 
embetsmannakåren. Almgren afled, och Vegesack fick afsked. Deras efterträdare anlände i slutet af året. De voro löjtnant 
F. A. Lidströmer, utsedd till batteribefälhafvare, och F. V. Videgren, åt hvilken tullförvaltare- och 
guvernementssekreterarebefattningarne voro gifna<ref>Decemberrapporten 1856.</ref>. 

Folkmängden på Barthelemy utgjorde 1857 2901 
personer och hade således något ökats från senaste 
mantalsskrifning. Samhället var i allmänhet lugnt och fredligt, men detta år timade en händelse, som mycket 
upprörde sinnesstämningen. Landtbrukaren Danet blef 
nämligen på ett gräsligt sätt mördad<ref>Majrapporten 1857.</ref>. 

Haasum afreste 1858 åter till Sverige. Han hade 
tjenstledighet och ärnade återvända, men sedermera kom han på andra tankar och begärde sitt afsked. Detta beviljades, och <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">14</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span> 1860 beslöt kongl. majestät, att 
guvernörs- och justitiariembetena skulle förenas. På grund 
häraf blef justitiarien C. Ulrich Barthelemys guvernör. 

Under 1858 steg ananasodlingen till den höjd, att 95000 dussin deraf utskeppades. Men så blef det tillbakagång. 1859 exporterades 66000 dussin. Man fick söka orsaken härtill i tvenne omständigheter: 1) torkan 
försenade skörden, så att fartyg, som kommit för att 
taga ananaslast, nödgades gå bort tomma, och 2) 
Barthelemys ananasfrukt började få mindre godt anseende på den amerikanska marknaden<ref>Barthelemysamlingen (17 tomen).</ref>. 

1858 utbetalade statskontoret för Barthelemys räkning 23312 rdr rmt, 1859 21684 rdr rmt och 1860 38779 rdr rmt. Svenska statens utgifter för Barthelemy 
varierade sedermera mellan 20000 och 25000 kronor årligen<ref>Stego dock längre fram mer och mer (utgjorde t. ex. 1874 11024 sp. daler).</ref>.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s91" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/96|91]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Folkmängden hade 1860 nedgått med 99 personer 
sedan senaste räkning. Den var sålunda fördelad: i 
staden 340 män, 643 qvinnor = 983 — på landet 855 män, 
964 qvinnor = 1819. Proportionen mellan män och 
qvinnor i staden var mycket betänklig. Orsaken till 
qvinnornas talrikhet i förhållande till männen låg deri, 
att de unga männen för sin utkomst skull emigrerade 
till andra öar<ref>Marsrapporten 1860.</ref>. 

1861 dogo kolonins två mest framstående handlande, 
Dinzey och Delisle. Båda efterlemnade ett i hög 
aktning stående minne. Delisle hade varit den katolska kyrkans på ön pelare. 1834 blef han ledamot af konseljen och domstolen och återvaldes oupphörligt i 27 år<ref>Marsrapporten 1860.</ref>. 

Kammarjunkaren Netherwood anlände detta år till 
Barthelemy för att öfvertaga konseljnotarie- och 
räkenskapsföraretjensterna.

I sin Marsrapport för 1862 yttrar guvernören 
Ulrich följande. Han hade under sin tretioettåriga vistelse i kolonin sett nöden och fattigdomen taga säkra, om ock långsamma, steg framåt, så småningom undanträngande den allmänna välmåga, som ännu 1831 fanns, ehuru 
kolonin redan då hade sin glansperiod bakom sig. 
Folkmängden hade sammansmält till ungefär hälften, de välbergade handlande, som funnos 1831, hade nu dött, flyttat bort eller nedsjunkit i armod. Inga spekulativa handlande inflyttade i stället, och den ringa folkmängden och 
kolonins brist på inre resurser kunde just ej verka tilldragande. Af den forna transitohandeln återstod knappt ett spår. I samma mon handeln gått ned, i samma mon hade intraderna minskats, ty dessa bestodo 
hufvudsakligen af tull- och hamnafgifter. 
Förvaltningsomkostnaderna hade i stället stigit. De utgjorde 1851 11367 sp. 
daler, men 1861 16508 sp. daler. Ville man söka efter orsaken härtill, funne man den framförallt i det långt drifna sparsamhetssystem, som länge tillämpats, hvarför
<span class="ws-noexport; noprint" id="s92" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/97|92]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>genomgående reparationer af de offentliga byggnaderna 
nu voro alldeles nödvändiga. 

Kolonins behållna inkomster gingo under perioden 
1845—1862 årligen i medeltal till 4920 sp. daler, under 
det förvaltningsomkostnaderna belöpte sig till 10282 sp. 
daler årligen<ref>Krigskomisarien Obitz’ revisionsberättelse.</ref>. 

Ananasodlingen började nu i sin ordning gifva vika 
för bomullsplanteringen<ref>Februarirapporten 1862.</ref>. Det var inbördes kriget i Amerika, som gaf bomullsodlarne ny vind i seglen. 
Bomullsprisen sprungo hastigt upp. 1865 gaf ett bakslag. De under de föregående åren städse växande bomullsprisen hade framkallat öfverspekulation. Barthelemys 
köpmän hade för högt pris uppköpt icke blott öns egen bomull, utan äfven angränsande öars. Men så inträffade ett häftigt prisfall i afsättningsorten, Norra Amerika. Det betalades <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> eller <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> af hvad lasten kostade. På en enda last hade förlusten gått till 10000 sp. daler<ref>Julirapporten 1865.</ref>. 
Dock exporterades äfven under följande år ganska 
mycket bomull (1866 utskeppades till Norra Amerika 5604 
''lb'', till England 120579 ''lb'')<ref>Barthelemysamlingen (19 tomen).</ref>. 

Friherre Leyonhufvud blef 1863 batteriofficer, 
hvilken plats han skötte till 1865, då kapten Molander blef hans efterträdare. Doktor Middleship, som alltsedan 1856 varit guvernements- och garnisonsläkare i kolonien, dog 1864, och med. licentiat T. von Goës förordnades 1865 att bestrida denna befattning. Auktionsmästaren G. 
Ekerman, som beklädt denna post sedan 1840 och gjort det på ett utmärkt sätt, och seniorn bland kolonins embets- och tjenstemän, B. A. Ridderhjerta, afledo båda 1865<ref>Barthelemysamlingen (19 tomen).</ref>. 

Det var klent bestäldt med undervisningen på 
Barthelemy. Tidtals förekommo, som blifvit påpekadt, skolföretag af privat natur. Senast hade 3
<span class="ws-noexport; noprint" id="s93" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/98|93]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>barmhertighetssystrar från Guadeloupe gifvit undervisning, men äfven 
de hade nu begifvit sig bort. Befolkningen var gräsligt 
okunnig. Endast en tjugondedel af landets invånare 
kunde läsa, och äfven i staden lemnade förhållandena 
häri mycket öfrigt att önska. Som enda säkra 
botemedlet häremot föreslog Ulrich, att en kompetent svensk 
lärare tillsattes<ref>Marsrapporten 1866.</ref>. Under honom kunde både den 
romersk-katolska lärans anhängare och anglikaner och 
metodister böja sig, och kolonien skulle föras framåt i 
civilisation och försvenskning. Regeringen antog 
guvernörens förslag och förordnade, att ett anslag af 400 sp. 
daler skulle årligen utgå till “folkundervisningens 
befrämjande“ på ön<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>. Religionsundervisning skulle ej 
meddelas, emedan man ville draga till skolan barn af olika 
bekännelser. (Invånarne = 2032 katoliker, 133 
metodister, 211 anglikaner och 14 luteraner.) Fil. doktor 
Falk blef skolans lärare till 1870, då han för sin helsas 
skull nödgades resa hem. Undervisningen öfvertogs 
sedan till 1875 af fil. kandidat Bergecreutz. Resultatet 
motsvarade ej förväntningarne. Det blef emellertid bättre, 
då en vid undervisning van metodist, som satt sig in i 
öns speciella förhållanden, öfvertagit lärarebefattningen. 
Lärjungeantalet, som nedgått till 5, höjde sig nu 
betydligt<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. 

Den 29 Juli 1867 drabbades Barthelemy af ett nytt 
olycksslag. Det var en orkan, som utbredde sina 
skadliga verkningar öfver ön. Han stod ej långt efter 1837 
års i styrka. Skörden såg så lofvande ut och vädret 
var härligt. Men då kom förhärjaren. Bomullsbuskarne, 
trädgårdsväxter och rotfrukter förstördes eller 
förbrändes, kokosnöt- och andra fruktträd blefvo afbrutna eller 
uppryckta med rötterna. 55 hus — 22 på landet och 
33 i staden — förstördes i grund, 60 hus i staden blefvo 
dessutom mer eller mindre skadade af den vilda stormen.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s94" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/99|94]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Tillståndet blef högst betänkligt<ref>Augustirapporten 1867.</ref>. I November och 
December skakades den lilla ön af äfven för de 
vestindiska förhållandena ovanligt svåra jordbäfningar<ref>Januarirapporten 1868.</ref>. 

Guvernören C. Ulrich bortrycktes af döden helt 
hastigt och oväntadt den 11 Augusti 1868. 
Guvernementssekreteraren Videgren hade då erhållit 
tjenstledighet och rest till Sverige, och hans tjenst sköttes af 
konseljnotarien Netherwood. Denne öfvertog nu tills vidare guvernörs- och justitiariebefattningarne, och handlanden Dinzey d. y. blef Netherwoods ställföreträdare. 
En ny ordinarie guvernör och justitiarie utnämdes af regeringen med snaraste. Det blef B. Ulrich, som 
anlände till Barthelemy i December 1868. Videgren 
återvände ej till kolonin, hvarför Netherwood var v. 
guvernementssekreterare till i slutet på 1869, då v. häradshöfding C. Rosén kom ut till kolonin och öfvertog befattningen. Doktor von Goës lemnade ön 1870, och A. Heinrici förordnades till guvernements- och 
garnisonsläkare 1871. Men han blef ej Barthelemyboarne till stor 
nytta, ty han blef snart svagsint och måste afföras till hospitalet på S. Christophe. I December 1872 anlände ny läkare från Sverige, nämligen J. J. Molin. 1871 aflöstes batteribefälhafvaren A. Molander af kapten S. 
Helén<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>. 

Bomullsexporten för 1869 utgjorde 41160 ''lb'', och 
saltexporten 4000 tunnor. 1870 blef skörden af bomull mycket ymnig, men priset var synnerligt lågt<ref>Januarirapporten 1871.</ref>. 
Guvernören tager sig af detta senare anledning att befara, att bomullsodlingen skulle upphöra på Barthelemy, och 
detta anser han blifva till stor skada för kolonin, för hvilken enligt hans åsigt denna odling var den  lämpligaste. Arbetet vid skörden behöfde ej vid ett visst tillfälle en större arbetsstyrka, utan kunde fördelas på hela
<span class="ws-noexport; noprint" id="s95" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/100|95]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>året och verkställas af qvinnor och barn. Likaså kunde bomullen när som helst utskeppas. Rakt motsatt förhållande hade varit rådande med den förr odlade ananasfrukten, som man, om man ej velat hafva den förstörd, måst skörda och skeppa, så fort den mognat. 

1872 inklarerades på Barthelemy 243 fartyg, 314 
båtar, och utklarerades 246 af förra slaget, 312 af det senare. Blott ett enda fartyg fanns numera, som var försedt med från kolonin utfärdadt sjöpass. Folkmängden hade nedgått till 2390 personer, något som guvernören mera 
skattar som en lycka än en olycka. Det hade nämligen 
sedan kolonins glansdagar rådt öfverbefolkning. 
Invånarne måste nu, sedan all företagsamhet var borta, nästan uteslutande lefva på jordens alster, och dessa räckte ej 
till för något större antal<ref>Februarirapporten 1873.</ref>. 

1873 års riksdagsrevisorer fästade riksdagens 
synnerliga uppmärksamhet på den svindlande fart, hvarmed det gick utför för Barthelemy<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. Tulluppbörden sjönk 
oupphörligt — 1864 5577 sp. daler, 1871 2611 sp. daler —, de in- och utpasserade fartygen aftogo med en stor 
procent för hvarje år, bomullsodlingen, som en tid bortåt varit invånarnes förnämsta näringsfång, var i följd af låga pris nästan nedlagd — skörden uppgick 1870 till 48,000 ''lb'', 1871 till 30,000 ''lb'', 1872 till 5,000 ''lb''. 
Saltexporten, några år förut omkring 3,000 tunnor, hade nu upphört. 1862 hade exporterats 5954 dussin stråhattar, 1873 300 dussin, 1862 41,176 dussin ananas, 1873 300 
dussin. 

1873 såg Barthelemys utgiftsstat ut på följande sätt<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>: 

{|
|-
|colspan="3" align="right"|<small>Sp. daler.</small> 
|-
|Till||guvernören||align=right| 2500 
|-
|colspan="2"|Anslag till underhåll af möbler||align=right| 300
<span class="ws-noexport; noprint" id="s96" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/101|96]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
|-
|Till||guvernementssekreteraren||align=right|200 

|-
|align=center|„||räkenskapsföraren och konseljnotarien||align=right|700 

|-
|align=center|„||ingenieuren||align=right|150 

|-
|align=center|„||läkaren||align=right|800 

|-
|align=center|„||fiskalen||align=right|300 

|-
|align=center|„||domstolsombudet||align=right|300 

|-
|align=center|„||tullbesökaren||align=right|300 

|-
|align=center|„||hamnmästaren||align=right|200 

|-
|align=center|„||vaktdrängen||align=right|96 

|-
|colspan="2"|Bokslutets uppgörande||align=right|150 

|-
|colspan="2"|Hyresersättningar||align=right|336 

|-
|colspan="2"|Aflöning af 1 officer och 21 man||align=right|1890 

|-
|colspan="2"|Vissa beklädnadspersedlar||align=right|252 

|-
|colspan="2"|Medikamenter||align=right|200 

|-
|colspan="2" align=right|Summa spanska daler||align=right|9774 
|}

1873 efterträdde A. Helleday C. Rosén som 
guvernementssekreterare och skötte under 1874, då Ulrich har tjenstledighet, äfven guvernörs- och justitiarieembetena<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. 
Kapten Helén omkom 1874 på ett sorgligt sätt. Stadd 
på resa till Porto Rico för att söka bot för den svåra sjukdom, hvaraf han led, nämligen fallandesot, blef han på fartyget offer för ett anfall af raseri, störtade sig i hafvet och drunknade. Netherwood blef hans efterträdare som batteribefälhafvare. Doktor Molin återvände 
1874 till Sverige, och en pensionerad holländsk läkare, von Hoffman, anställdes på ön. Hans tillfälliga förordnande upphörde 1875, då Molin återkom till kolonin och 
öfvertog sin gamla befattning. Denna gång stannade han ute på ön till 1876, hvarefter holländske undersåten Pfanstiehl förordnades att tills vidare vara läkare på 
Barthelemy. 

Den 12 September 1876 härjades Barthelemy af en
af de vanliga orkanerna. I staden blefvo 41 hus alldeles förstörda, 178 skadade, på landet förstördes 52, och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s97" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/102|97]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>skadades 150. De lidna förlusterna uppskattades i låg värdering till 17975 sp. daler. Intet menniskolif gick förloradt <ref>Septemberrapporten 1876.</ref>. Men man grep sig raskt an med reparationer och nybyggnader, och redan i början af år 1877 voro 
spåren af orkanens vilda framfart igensopade<ref>Januarirapporten 1877.</ref>. Kolonin 
upprättade sig genom sin egen kraft, och guvernören 
hoppas, att detta skall för framtiden blifva invånarne en 
sporre att lita på sig sjelfva. 1876 exporterades från Barthelemy 900 småkreatur, 3100 dussin ananas, 2400 dussin stråhattar, 3900 tunnor kreatursspillning, 19000 ''lb'' bomull och dessutom en massa fjederfä och ägg. 

Literatören H. Nisbeth fick 1876 af svenska staten i uppdrag att företaga en resa till Barthelemy och sedermera yttra sig om dess förvärfskällor. Hans 
reseberättelse är daterad <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">27</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span> 1876<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref> och innehåller mycket af rätt 
stort intresse, hvarför jag går att i korthet redogöra för 
densamma. De kända orsakerna till Barthelemys stora blomstring förbigås. Denna blomstring var helt och hållet konstlad och måste derför upphöra, då handeln kom in på sina naturliga vägar. Som ett säte för transitohandel 
dög ej Barthelemy längre. Nu stodo moderländerna och 
deras kolonier i Vestindien i direkt fraktförbindelse. Till 
och med för S. Thomas aftog transitohandeln, ehuru denna ö genom sitt naturliga läge, i det den var en anknytningspunkt för en stor del af den vestindiska 
ångbåtstrafiken, var särskildt egnad derför och förr drifvit storartade transitoaffärer. 

Hvad den ofta ifrågasatta exporten af jern och trä 
från Sverige till den vestindiska marknaden beträffade, skulle den enligt Nisbeths åsigt ej komma att löna sig. 

Öns naturliga förvärfskällor voro hamnen, saltdammarne, grufanledningarne och den till odling användbara 
jorden. 

Åtskilliga af Barthelemys invånare hade inkommit
<span class="ws-noexport; noprint" id="s98" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/103|98]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till regeringen med en petition, att en del af hamnen 
måtte nyttjas som torrdocka. Härom yttrar Nisbeth, att 
han, sedan han utforskat de vestindiska handelsvägarnes 
gång, fått klart för sig, att behofven i detta afseende 
redan voro fyllda, i det dockanläggningar funnes på S. 
Thomas och Martinique. 

Saltdammarnes försättande i dugligt skick anser 
Nisbeth likaledes opraktiskt. S. Martin och S. Christophe 
producera mera salt, än de kunna afsätta. Dessutom 
voro saltdammarne belägna på den mot vinden liggande 
sidan af ön, och saltet kunde ej föras till Gustavia, 
emedan det under dåvarande konkurrens ej tålde vid en dylik 
extra transportkostnad. 

Vid byn l’Orient hade man 1868 upptäckt bly. 1875 
hade ett bolag bildat sig för blygrufvans bearbetning, 
men några egentliga arbeten voro ej ännu företagna. 
Emellertid hade sakkunniga, som pröfvat malmen, funnit 
den god, och Nisbeth anser sig hafva goda skäl att 
antaga, att en bearbetning af grufvan skall bära sig. 

Den vigtigaste förvärfskällan var utan allt tvifvel 
den till odling brukbara jorden. Ungefär 1000 acres voro 
odlingsbara, 1000 acres kunde dessutom användas som 
betesmarker. Landtbefolkningen<ref>Utgjorde vid 1875 års slut 1581 personer.</ref> var hänvisad att lefva 
af fiske kring ön, uppdragning af får, getter och fjederfä, 
odling af ananas och bomull samt tillverkning af 
stråhattar. Fisket var ytterst sparsamt gifvande, och 
fattigdomen tvang landtbrukarne att sälja sina kreatur, innan 
de uppnått lämplig ålder och godt hull. Före inbördes 
kriget i Amerika odlades nästan uteslutande ananas. De 
höga bomullspris, som då uppstodo, trängde ananasplantan 
i bakgrunden. Men sedan kriget upphört, blef odlingen 
af bomull mindre lönande. Tillverkningen af stråhattar 
hade en tid legat nere, men höll nu på att taga upp sig. 
Den var visserligen föga lönande, men hade dock en viss 
betydelse, emedan den kunde bedrifvas vid sidan af mer
<span class="ws-noexport; noprint" id="s99" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/104|99]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>vinstgifvande företag. Men landtbefolkningen saknade 
råd och ledning och var tvungen att för de oundgängliga 
behofvens fyllande afyttra hvad den kunde till Gustavias 
köpmän med deras begränsade affärer. 

För stadens invånare<ref>Vid 1875 års slut 793 personer.</ref> var det dock i allmänhet 
sämre stäldt, och det var nästan en gåta, huru de kunde släpa fram sin tillvaro. Det kunde blott förklaras genom ett till sin spets drifvet kreditsystem. Köpmännen fingo ej sälja det minsta mot kontant betalning, hvarför äfven de råkat på obestånd och fått sina små besparingar från bättre dagar förvandlade till värdelösa fordringar. 

Nisbeth föreslår slutligen ett medel, genom hvars 
användning kolonin skulle så småningom befria sig från den tryckande fattigdomen, och detta medel bestod i odling 
af tobaksplantan. 

Jag har redan förut omnämt, hurusom svenska 
riksdagen redan 1818 uttalade sig i den riktning, att Sverige 
borde, om sig göra läte, afhända sig sin koloni, S. 
Barthelemy. Riksdagen 1844—45, som tillät att kolonin återfördes under rikets allmänna drätsel, var af samma mening. De alltjemt växande bidragen<ref>Dessa bidrag balanserades i riksgäldskontorets böcker, tills genom ett riksdagsbeslut af 1872 hela kostnaden (omkr. {{Bråk|1|2}} million kronor) 
afskrefs.</ref> till Barthelemys 
underhåll voro naturligtvis egnade att stadfästa riksdagen 
i denna åsigt. Den 6 Maj 1868 aflät den till kongl. 
majestät en skrifvelse, hvari den skarpt betonade nödvändigheten att söka blifva kolonin qvitt. Riksdagen fästade dervid blott ett vilkor, nämligen att detta skulle ske på ett Sverige fullt värdigt skick. Underhandlingar 
inleddes med främmande magter, i det man hörde sig för, om de voro böjda för att öfvertaga ön. Dylika underhandlingar fördes 1868 och 1870 med Förenta Staterna och 1869 med Italien, men ledde ej till något resultat<ref>1878 års riksdagshandlingar.</ref>. 
Först de, som 1876 påbörjades med Frankrike, kröntes
<span class="ws-noexport; noprint" id="s100" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/105|100]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>med framgång. Den 10 Augusti 1877 afslöts mellan 
Frankrike och Sverige en traktat, hvari Frankrike
förband sig att öfvertaga Barthelemy. Dock skulle först 
folkomröstning försiggå på ön. Denna blef ock verkställd 
och utföll så, att 351 Barthelemyboar röstade för och 1 
emot skilsmessa från Sverige och återförening med
Frankrike. De närmare vilkoren för öfverlemnandet af kolonin 
fastställdes derefter genom ett nytt fördrag i Paris af 
den 31 Oktober 1877, och detta fördrag godkändes
sedermera af franska representationen och svenska
riksdagen — det senare i April 1878. 

Vilkoren i Pariserfördraget voro: 1) Frankrike
förband sig att som pensioner åt de svenska embets- och 
tjenstemännen på Barthelemy betala till Sverige 320,000 
francs<ref>Pensionerna kapitaliserades och utbetalades på en gång.</ref>, 2) Frankrike förband sig att för afträdelsen af 
kolonin betala till Sverige 80,000 francs. Dessa 80,000 
francs<ref>De ställdes under förvaltning af personer, som Barthelemys invånare bland sig utsågo.</ref> skulle af Sverige användas till upprättandet af 
ett sjukhus eller någon annan välgörenhetsinrättning på 
Barthelemy, 3) på ön qvarblifvande svenskar skulle ega 
rätt att med iakttagande af vissa bestämmelser behålla 
sin nationalitet. 

Så var då Barthelemys öde af gjordt. Den 16 Mars 
1878 svajade den svenska flaggan för sista gången öfver 
ön. Samma dag öfverlemnades den till guvernören på 
Guadeloupe, som anländt dit med en fransk eskader <ref>Guvernören Ulrichs sista rapport är af {{Bråk|20|3}} 1878.</ref>, 
och den lilla kolonin återvände efter en nära hundraårig 
förening med Sverige i sitt ursprungliga moderlands sköte.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s101" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/106|101]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><small>Bilaga.</small> 

<center><big>'''Sammandrag öfver inkomster och utgifter på''' 
'''Barthelemy för åren 1812—1844.'''</big></center> 

{|
|-
|Behållning då kolonin öfverlemnades till kongl. majestäts disposition||align="right"|57848||sp. daler<ref>En spansk daler eller dollar, förr benämd piastre gourde eller 
piaster, vexlade i sitt värde mellan 3 kronor 75 öre och 4 kronor.</ref>. 
|}
{|
|-
|&nbsp;||align="center"|Tillskott från Sverige.||align="center"|Inkomster af kolonin. 
|-
|&nbsp;||align="center"|<small>sp. daler.</small>||align="center"|<small>sp. daler.</small>
|-
|1812||align="right"|—||align="right"|94878 
|-
|1813||align="right"|—||align="right"|70876 
|-
|1814||align="right"|—||align="right"|129122 
|-
|1815||align="right"|—||align="right"|139627 
|-
|1816||align="right"|—||align="right"|55676 
|-
|1817||align="right"|—||align="right"|29627 
|-
|1818||align="right"|—||align="right"|38022 
|-
|1819||align="right"|—||align="right"|48204 
|-
|1820||align="right"|—||align="right"|39623 
|-
|1821||align="right"|—||align="right"|52189 
|-
|1822||align="right"|—||align="right"|37926 
|-
|1823||align="right"|—||align="right"|22377 
|-
|1824||align="right"|—||align="right"|19507 
|-
|1825||align="right"|—||align="right"|11907 
|-
|1826||align="right"|218||align="right"|15006 
|-
|1827||align="right"|—||align="right"|29674 
|-
|1828||align="right"|600||align="right"|42992 
|-
|1829||align="right"|1765||align="right"|39281 
|-
|1830||align="right"|6348||align="right"|27886 
|-
|1831||align="right"|421||align="right"|15069 
|-
|1832||align="right"|560||align="right"|9794 
|-
|1833||align="right"|9787||align="right"|7706 
|-
|1834||align="right"|5370||align="right"|6229 
|-
|1835||align="right"|3056||align="right"|6403 
|-
|1836||align="right"|1223||align="right"|8182 
|-
|1837||align="right"|—||align="right"|9732 
|-
|1838||align="right"|1720||align="right"|6613 
|-
|1839||align="right"|3091||align="right"|8316 
|-
|1840||align="right"|660||align="right"|8282 
|-
|1841||align="right"|580||align="right"|8533 
|-
|1842||align="right"|3416||align="right"|6450 
|-
|1843||align="right"|1861||align="right"|6761 
|-
|1844||style="border-bottom: 1px solid black;" align="right"|938||style="border-bottom: 1px solid black;" align="right"|6425 
|-
|align="right" colspan="2"|S:a sp. d:r 41514||align="right"|S:a sp. d:r 1058995 
|}

<span class="ws-noexport; noprint" id="s102" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/107|102]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
{| 
| ||align="center"|  Remisser till Sverige. || align="center"|Kolonins utgifter.
|-
| ||align="center"| <small>sp. daler</small> ||align="center"| <small>sp. daler</small>
|-
| 1812 ||align="right"| 113234 ||align="right"| 16011
|-
| 1813 ||align="right"| 11866 ||align="right"| 20535
|-
| 1814 ||align="right"| 123932 ||align="right"| 31784
|-
|1815
|align="right"|118394 
|align="right"|44151 
|-
|1816 
|align="right"|17113 
|align="right"|40700 
|-
|1817 
|align="right"|1411 
|align="right"|26006 
|-
|1818 
|align="right"|9703 
|align="right"|22808 
|-
|1819 
|align="right"|15585 
|align="right"|28906 
|-
|1820 
|align="right"|6942 
|align="right"|27435 
|-
|1821 
|align="right"|32344 
|align="right"|27229 
|-
|1822 
|align="right"|25058 
|align="right"|26536 
|-
|1823 
|align="right"|1254 
|align="right"|25414 
|-
|1824 
|align="right"|—
|align="right"|19701 
|-
|1825 
|align="right"|—
|align="right"|14361 
|-
|1826 
|align="right"|—
|align="right"|16170 
|-
|1827 
|align="right"|6596 
|align="right"|17193 
|-
|1828 
|align="right"|29450 
|align="right"|16138 
|-
|1829 
|align="right"|2086 
|align="right"|17277 
|-
|1830 
|align="right"|20108 
|align="right"|15700 
|-
|1831 
|align="right"|—
|align="right"|17933 
|-
|1832 
|align="right"|—
|align="right"|12421 
|-
|1833 
|align="right"|—
|align="right"|16346 
|-
|1834 
|align="right"|—
|align="right"|11444 
|-
|1835 
|align="right"|—
|align="right"|9444 
|-
|1836 
|align="right"|—
|align="right"|9205 
|-
|1837 
|align="right"|—
|align="right"|9451 
|-
|1838 
|align="right"|—
|align="right"|8441 
|-
|1839 
|align="right"|—
|align="right"|11477 
|-
|1840 
|align="right"|—
|align="right"|9140 
|-
|1841 
|align="right"|—
|align="right"|8885 
|-
|1842 
|align="right"|—
|align="right"|9515 
|-
|1843 
|align="right"|—
|align="right"|9741 
|- 
|1844 
|align="right" style="border-bottom: 1px solid black;"|—
|align="right" style="border-bottom: 1px solid black;"|8719 
|-
|colspan="2" align="right"|S:a sp. d:r 554076||align="right"|S:a sp. d:r 606177
|}


<references/>
</div>