Revision 328545 of "Användare:Thurs/Arbetsbänk" on svwikisource

{| style="width:100%; margin-top:5px; border:1px solid #ADA; background-color:#E4F2E4; text-align:left; font-size:0.9em;"
|-
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: left; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|style="width: 60%; text-align: center;"|<table  style="width: 100%; text-align: center;" >
<tr><td><span id=ws-title style="font-size: larger; font-weight:bold; ">S. Barthelemy under svenskt välde</span></td></tr><tr><td>av <span id=ws-author>[[Författare:Erik Olof Emanuel Högström|Erik Olof Emanuel Högström]]</span></td></tr>
</table>
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: right; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|}
<table style="width: 100%; border-bottom: 1px solid #ADA; background: #f0f0ff; font-size:90%">
<tr>
<td>Utgiven 1888 [[Index:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu|index]]</td>
</tr>
</table>


<div style="margin: 4em; text-align:justify">
<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/4|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center>
<big><big><span style="letter-spacing:0.125em">S. BARTHELEMY</span> </big></big>

<big>UNDER SVENKT VÄLDE.</big>

____________


'''AKADEMISK AFHANDLING''' 

<small>SOM MED TILLSTÅND AF</small> 

VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS 

I UPSALA

HUMANISTISKA SEKTION 

<small>TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES</small> 

<small>AF</small> 

'''E. O. E. HÖGSTRÖM,''' 

<small>FILOSOFIE LICENTIAT AF NORRLANDS NATION.</small> 

Å LÄROSALEN N:o IV 

LÖRDAGEN DEN 24 NOV. 1888 

<small>P. V. T. F. M.</small> 

_______________


UPSALA 1888. 

<small><span style="font-variant:small-caps">Almqvist & Wiksells Boktr.-Aktiebolag</span>.</small></center>



<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/5|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>De källor, jag anlitat för min afhandling: S. Barthelemy
under svenskt välde, äro till allra hufvudsakligaste del den i
Riksarkivet befintliga s. k. Barthelemysamlingens handskrifter.

<center>'''Rättelse:'''</center> 

Sid. 1 rad. 2 uppifr. ''står:'' 121,14 qv.-kilom., ''läs:'' 21,14 qv.-kilom.



<span class="ws-noexport; noprint" id="s1" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/6|1]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Ön S. Barthelemy, som är en af de minsta af de 
små Antillerna, upptagande endast en yta af 121,14 
qv.-kilom., omges af öarne S. Martin, Saba, S. Eustache, S. 
Christophe och Barbuda. Öns östligaste punkt ligger på 
17° 53' n. b. och ungefar 45° v. om Ferro. 

Barthelemy koloniserades 1648 af fransmän<ref>Sundler: Geografiskt Lexikon.</ref>. År 
1658 öfvergick ön jemte flera andra vestindiska öar, såsom 
S. Christophe och S. Croix, genom köp i
Malteserriddarnes händer<ref>Falkenstein: Geschichte des Johanniter-Ordens.</ref>. Men dessa vanskötte den fördelaktiga affär, 
de härmed gjorde, till den grad, att de snart sågo sig 
nödsakade att afstå från de omtalade öarne, som då
köptes af Frankrike. På detta sätt kom S. Barthelemy 
1665 under franskt välde, hvarunder ön oafbrutet förblef 
till 1784, då den blef en svensk besittning. 

Det var på sin italienska resa, som Gustaf III
förvärfvade denna ö. På återvägen från Italien besökte 
han nämligen Paris, och här afslöts en traktat,
hvarigenom Frankrike afträdde Barthelemy och dess dependentier 
till Sverige. 

I en skrifvelse af den 8 Juli 1784 underrättar
Gustaf den hemmavarande regeringen derom, att han
medgifvit fransmännen rättighet till en entrepot i Göteborgs 
hamn, hvaremot Frankrike afstått en redan 1741 erhållen 
förmån att som upplagsort för franska varor använda 
Wismar, hvaraf franska handlande dock ej skola hafva 
begagnat sig, och dessutom till Sveriges konung och 
krona öfverlemnat ön S. Barthelemy<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s2" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/7|2]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Den 7 Mars 1785<ref>Rapport af detta datum från Rayalin.</ref> synes ön faktiskt hafva kommit 
i svenskarnes händer. Den öfverlemnades då af 
S. Barthelemys och S. Martins ståthållare, chevalier de Durat, 
i baron S. M. Rayalins vård. Rayalin blef nu öns förste 
svenske guvernör. Doktor Fahlberg blef 
guvernementssekreterare, S. Thunborg blef svensk prest på ön, och 
garnisonen stod under befäl af P. H. Rosenstein. 

Då Barthelemy blef svensk koloni, te sig dess 
förhållanden i en mörk dager. Hela invånareantalet 
uppgick blott till 739 personer, hvaraf 458 voro hvita — 
fransmän, engelsmän och holländare — och 281 negrer.
Den odlade jorden på ön var visserligen god, men 
befann sig i händerna på 9 jordbrukare. Taflans ljusaste 
punkt var den förträffliga hamnen — le Carenage <ref>Chevalier de Durat: Observation sur l’Isle de S. Barthelemy.</ref>. 

Rayalin klagar öfver, att omkostnaderna derute i 
början varit stora, men säger sig på samma gång hysa 
godt hopp, att kolonien i framtiden skall bära sig <ref>Rapport af {{Bråk|20|5}} 1785.</ref>.

Det danska justitierådet och handelsagenten 
Willman, som synes af svenska regeringen hafva blifvit 
vidtalad att yttra sig om de vestindiska förhållandena, 
hvartill han på grund af sin stora handel i de vestindiska 
farvattnen var synnerligen lämplig, ger i ett längre 
utlåtande en bild af ställningen på Barthelemy strax efter 
föreningen med Sverige samt föreslår ock medel, 
hvarigenom densamma kan upphjelpas och förbättras <ref>Promemoria af {{Bråk|8|10}} 1785.</ref>. Öns 
omkrets var liten, folknummern låg, och produkterna få. 
Fiske, kalkbränning och boskapsskötsel voro invånarnes 
vigtigaste näringsgrenar. Af socker och bomull samt 
öns öfriga produkter kunde ön på sin höjd utskeppa 4 
laster årligen. Någon egentlig marknad för sina 
produkter kunde ej Sverige få derute, om ön stängdes för 
främlingar. Willmans åsigt är derför, att de 
grundsatser, staterna på denna tid i allmänhet tillämpade på sina
<span class="ws-noexport; noprint" id="s3" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/8|3]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>kolonier, i det främmande magters fartyg äfven i 
fredstid vägrades tillträde, ej här äro användbara. Exempel 
på afvikande från dessa maximer hafva förut 
förekommit, i det kolonier, som ej sjelfva burit sig, af sina 
moderstater gjorts till frihamnar. På detta sätt hafva säten 
för en blomstrande handel skapats, hvarpå Antillernas 
frihamnar, S. Eustache och S. Thomas äro goda bevis. 
Derför bör ock Barthelemy förses med frihamnsrättigheter. 

I denna promemoria har Willman, som synes hafva 
varit i besittning af för sin tid vidsträckta vyer på 
handelns område, fästat svenska regeringens uppmärksamhet 
på det medel, som sedermera under gynsamma yttre 
förhållanden skulle bevisa sig mägtigt att göra Barthelemy 
till en liten guldgrufva för svenska staten. Som vi sedan 
skola få se, blef nämligen just den omständigheten, att 
svenska regeringen gaf Barthelemy karakteren af 
frihamn <ref>Genom kongl. kungörelsen af {{Bråk|7|9}} 1785 inrättades å Barthelemy 
en Porto Franco.</ref>, att främmande magters handel här på neutral 
mark frigjordes från annorstädes tryckande bojor, den 
kraftiga häfstången till koloniens lifliga uppblomstring 
under flera årtionden. 

Vid 1785 års slut hade folkmängden växt till 950
personer, hvaribland 542 voro fria och 408 slafvar. Den
svenska besättningen på ön uppgick, då både befäl och
manskap inräknades, till en styrka af 56 man <ref>Rayalins rapport af {{Bråk|12|12}} 1785.</ref>.

Handeln omgafs på denna tid fortfarande af
hämmande skrankor. Så brukade handeln på vissa
utländska orter ingalunda vara hvarje medborgare fri och öppen,
utan lades i stället i händerna på privilegierade
kompanier.

Detta blef ock här i Sverige fallet med den handel
på Vestindien, som naturligtvis skulle uppstå genom
förvärfvandet af en koloni i de vestindiska farvattnen.

Ett vestindiskt kompani upprättades nu härför,
liksom Sverige sedan 1731 hade ett ostindiskt.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s4" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/9|4]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Mellan detta vestindiska kompani och guvernören 
öfver Barthelemy delades magten på ön <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. År 1786 den 
31 Oktober utfärdade Gustaf III från Upsala för sagda 
kompani privilegier på 15 år, räknade från den 1 Januari 
1787, att idka sjöfart och handel på S. Barthelemy och 
öfriga till Vestindien hörande öar samt Norra Amerika. 
Härvid skulle följande vilkor iakttagas — naturligtvis 
dock med den inskränkning att de skulle träda i 
bakgrunden för de särskilda bestämmelser, andra magter, 
som kunde ega besittningar i dessa trakter, hvarmed 
vestindiska kompaniet kunde komma i beröring, med 
afseende på samfärdseln med dessa besittningar kunde hafva 
fastslagit. Den fond, som var behöflig för kompaniets 
upprättande, skulle samlas genom aktieteckning. 
Kompaniet får tillåtelse att bruka, befrakta och utsända så 
många fartyg, som dess handel kan tarfva. Dess fartyg 
hafva rätt att föra svenska statens flagga och vimpel. 
Blir kompaniet under sin sjöfart och handel föremål för 
kränkningar och förolämpningar, bemyndigas det att på 
hvad sätt som helst söka skaffa sig upprättelse och att 
sätta våld mot våld samt försäkras om svenska 
regeringens beskydd. 

Kompaniets direktörer erhålla rättighet att till den 
vestindiska handelns fromma besluta sådana reglementen 
och förordningar, som ej öfverskrida de gränser, 
privilegierna uppdraga, och skola dessa reglementen och 
förordningar ega samma gällande kraft, som om de af kongl. 
majestät stadfästats. Direktörerna till- och afsätta 
kompaniets högre och lägre betjening. Vidare beklädes 
kompaniet med en viss judiciell myndighet. Dess 
hufvudkontor ligger i Stockholm. För varor, som föras från 
den ena hamnen till den andra inom riket, befrias 
kompaniet från all landtull, och för de varor, som komma 
utifrån, från sjötullen. De varor, som utföras till 
Barthelemy, skola på dertill af direktionen bestämd tid
<span class="ws-noexport; noprint" id="s5" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/10|5]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>uttagas ur kompaniets magasin och på offentlig auktion 
försäljas. Kompaniet får rätt att uppbära svenska 
statens inkomster af ön, som tull-, hamn-, pass-, vågpengar 
samt kapitationsafgiften och inkomsterna af saltkrikorna. 
Deremot åligger det detsamma att förbättra hamnen och 
saltkrikorna och aflöna de embets- och tjenstemän, som 
i och för den allmänna ordningens upprätthållande och 
rättsskipningen erfordras. Men regeringen åtager sig 
underhållet af guvernör och garnison, hvaremot 
kompaniet afstår en fjerdedel af ofvannämda inkomster. 

Byggnaderna på ön öfvertagas och underhållas af 
kompaniet, om de ej direkt höra till guvernementet och 
garnisonen. Slutligen säger oktrojen uttryckligen, att 
ingen kan komma i åtnjutande af kompaniets förmåner, 
om han ej ingår i detsamma. 

Af samma datum, som den oktroj hvars 
hufvudinnehåll vi nu anfört, är ock det första reglementet 
angående ön Barthelemys styrelse och förvaltning. Häri 
stadgas först rörande guvernörens befogenhet, att han har 
att ombesörja allt, som står i samband med öns försvar, 
att han för befäl öfver den på ön förlagda svenska 
garnisonen och den milis, som kommer att upprättas bland 
invånarne, samt att han enligt särskild instruktion 
sköter de förhållanden, hvari ön kan komma att invecklas 
gent emot främmande magters befälhafvare i de 
vestindiska farvattnen <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. 

Vidare förordnar 1786 års reglemente, att alla 
justitie-, polis- och ekonomieärenden skola upptagas och 
afgöras af en konselj, bestående af 8 personer. I 
konseljen presiderar guvernören som ordförande. De sju 
öfriga ledamöterna äro 1) vestindiska kompaniets förste 
man på ön, som under titel af intendent står i spetsen 
för dervarande hufvudkontor, 2) en justitiarie, som tillika 
för protokollet i konseljen, 3) den äldste af kompaniets 
assistenter på ön, 4) 4 af öns ständiga invånare bland 
dem sjelfva valda personer.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s6" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/11|6]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Svenska lagar och förordningar skola i lagskipnings- 
och ordningsmål vara konseljens rättesnöre. Dock må 
äfven nödig hänsyn tagas till de bruk och sedvänjor, 
som förut förefinnas på Barthelemy. Konseljen eger 
rätt att besluta och tillämpa nya förordningar, som tills 
vidare hafva gällande kraft. De skola dock underställas 
kongl. majestäts ompröfning. Alla domar skola genast 
verkställas. Dock bildas härifrån undantag af de 
brottmål, som gå å ära och lif, samt de civilmål, hvari 
värdet af det omtvistade stiger till ett visst högre belopp. 
I båda dessa fall underställes domen en sista instans i 
Sverige. Konseljen är beslutsmässig, om fem ledamöter 
närvara och i besluten deltaga. Likväl måste för alla 
vigtigare måls afgörande alla ledamöter vara tillstädes. 

Öns drätsel handhar och besörjer kompaniet genom 
de tre första ledamöterna af konseljen. Dessa till- och 
afsätta å kompaniets vägnar tull- och uppbördstjenstemän. 

Guvernören ålägges att gifva kompaniet all den 
handräckning, det kan behöfva. 

Enligt detta reglemente var det egentligen endast 
den militära magten, som stod till guvernörens fulla 
förfogande. På alla öfriga frågor utöfvade vestindiska 
kompaniets embetsmän ett bestämmande inflytande. 
Justitiarien Johan Norderling, som sedermera blef svensk 
guvernör på ön, uttalar 1788 som sin åsigt <ref>Memorial af {{Bråk|27|12}} 1788.</ref>, att det vore 
lugnare och bättre, om det militära öfverväldet utbyttes 
mot ett civilt, och den af konglig majestät förordnade 
konseljen komme till stånd. Han påpekar särskildt den 
fara, som kunde uppstå för ön och kompaniet, om en 
illasinnad guvernör finge all magt i sin hand. 

Den 24 Januari 1789 församlades första gången 
Barthelemys konselj<ref>Rapport af {{Bråk|24|1}} 1789.</ref>. Ordförande var då vice guvernören 
P. H. Rosenstein, som redan 1787 tyckes hafva beklädt 
denna post. Vidare voro närvarande Johan Norderling 
och 4 af öns egna invånare. Dessa senare hade tillsatts
<span class="ws-noexport; noprint" id="s7" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/12|7]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på det sätt, att vice guvernören utsett dem bland de 8 
kandidater, som öns befolkning gett det högsta röstetalet. 

Att äfven andra åsigter om nyttan af 1786 års 
reglemente hystes på ön, visar en skrifvelse af 1790<ref>“Pro memoria“ af {{Bråk|17|9}} 1790.</ref>, 
hvari framhållas de olägenheter, som kunna uppstå deraf, 
att konseljen vore domför, om 5 ledamöter vore
närvarande. Häraf kunde nu följa, att kompaniets tre
embetsmän, om de vore på en gång närvarande i konseljen, 
satte allmänt väl å sido för enskildt intresse och
öfverröstade de två andra. För detta onda kunde endast
rådas bot på det sätt, att det bestämdes, att konseljen i 
alla ärenden af ekonomisk eller administrativ art skulle 
bestå af 7 personer, kompaniets embetsmän inräknade. 
Detta förslag föranledde ej till någon åtgärd från
regeringens sida, utan 1786 års reglemente fortfor att gälla 
till 1805. 

Det är omöjligt att med stöd af de handlingar, som 
stått mig till buds, ge någon fullständigare skildring af 
Barthelemys historia under den första tiden efter
föreningen med Sverige. Guvernörernas rapporter äro högst 
knapphändiga och ofullständiga, och det är först, sedan 
man kommit in på 1800-talet, som ett klarare ljus
börjar sprida sig öfver öns förhållanden. För denna tid 
måste jag inskränka mig till att gifva några spridda drag. 

Rosenstein får den 3 Februari 1790 tillstånd att 
återvända till Sverige, och Carl Fredrik Bagge blir i 
hans ställe förordnad att vara kommendant på ön, 
hvilket på denna tid, då hufvudsakligen den militära magten 
låg i guvernörens hand, är liktydigt med guvernör.
Samtidigt konstitueras på vestindiska kompaniets begäran 
E. Röhl till dess agent i Vestindien (= intendent efter 
1786 års reglemente) <ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>.

1791 omtalar Bagge i sina rapporter, att
guvernementssekreteraren Fahlberg upprättat en jordebok öfver 
ön och en karta öfver Barthelemy och S. Martin. Den
<span class="ws-noexport; noprint" id="s8" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/13|8]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>franska revolutionsyran hade redan börjat gripa omkring 
sig på de franska öarne i de vestindiska farvattnen. En 
hop “patrioter“ hade ock kommit öfver till Barthelemy 
och der börjat uppvigglingsförsök. Invånarne hade deraf 
blifvit något anstuckna, så att de börjat visa ohörsamhet 
mot öfverheten. Så t. ex. nekade de att förbättra
vägarne på ön, föregifvande att de redan voro i nog godt 
stånd. Ställningen var ej riktigt lugnande, helst som 
den svenska garnisonen sammansmält till 23 man, hvaraf 
de flesta voro gamla och sjukliga. Med anledning bäraf 
begär Bagge förstärkning af nytt och stridsdugligt
manskap <ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 

1792 upprepar Bagge samma klagovisor. Nu hade 
han derjemte råkat i delo med vestindiska kompaniets 
agent, Röhl, som å kompaniets vägnar gjorde anspråk 
på åtskilliga hus och tomter i Gustavia <ref>Gustavia blef efter Barthelemys förening med Sverige namnet 
på dess enda stad.</ref>, hvilka Bagge 
anser tillhöra svenska staten. Huru denna tvist
afgjordes, upplysa ej Barthelemysamlingens papper. 

Röhl inberättar i flera skrifvelser för 1793 till
kanslikollegium, att kaperierna i de vestindiska farvattnen 
tagit en vildsint fart. Öns och kompaniets fartyg
uppbringades och konfiskerades af engelsmännen. Röhl hade 
emot dem yrkat på fasthållandet af 1780 års “neutrala 
Handels- och Navigationsconvention“ (= den väpnade 
neutraliteten af 1780), men utan framgång, ty
engelsmännen påstodo, att de aldrig antagit dess vilkor, och 
att personer af hvilken nation som helst, hvilka
handlade med de franska besittningarne, förverkade fartyg 
och last. Röhl fruktar derför, att det hopp, man hyst, 
att Barthelemy skulle under skyddet af Sveriges
neutralitet uppblomstra som sätet för en liflig transitohandel, 
ej skall gå i fullbordan. 

Från år 1794 hafva vi ett talande bevis på det ofog, 
England bedref till sjös. Vestindiska kompaniet köpte
<span class="ws-noexport; noprint" id="s9" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/14|9]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nämligen af svenska regeringen 3,000 centner krut och 
afsände dermed fartyget Neptunus till Barthelemy, hvarest 
krutet skulle försäljas. Men Neptunus uppbringades på 
vägen af ett engelskt fartyg, och krutet försåldes i
England. Kompaniets direktion gjorde då anspråk på
försäljningssumman under påstående att krutet ej varit
afsedt för Englands fiender. Huru denna tvist bilades, har 
jag mig ej bekant. 

År 1795 den 17 November erhöll Georg af Trolle 
förordnande att öfvertaga C. F. Bagges
kommendantsplats. De enda aktstycken, jag sett af honom, röra sig 
deromkring, att engelsmännen uppbringat och konfiskerat 
fartyg, tillhörande invånarne på Barthelemy. 

Åren 1798—1799 är Dreyer vestindiska kompaniets 
agent på ön. I vidlyftiga skrifvelser till kanslikollegium 
redogör han för koloniens ställning. Engelsmän och
fransmän drifva alltjemt sitt ofog i de vestindiska farvattnen, 
och svenska fartyg bli ofta offer för kapares roflystnad. 
Talrika bevis härpå anföras. Dreyer begär derför, att 
svenska regeringen måtte till dessa farvatten utsända ett 
armeradt fartyg, som kunde skydda öns skepp <ref>Svenska regeringen utsände ock 1798 kutterbriggen Huzaren, 
som likväl ej fick konvojera “mellan öarne“.</ref>. Han 
afråder från expeditioner från Sverige under dåvarande 
kritiska förhållanden, ty om man ock lyckades få igen 
det en gång kondemnerade, kunde det hända, att det 
fölle i händerna på den nations fiende, som först
kondemnerat det, och i sådant fall ansågs den senare
kondemneringen laglig. 1799 hade kaperisystemet nått sin 
spets. Kapare kryssade beständigt utefter koloniens 
kuster och snokade efter fartyg. Derför rådde den
största osäkerhet i handeln. En omständighet, som gjorde 
ställningen ännu mera kritisk, var att man fruktade, att 
amerikanarne skulle lägga embargo på alla i amerikanska 
hamnar befintliga fartyg. Detta skulle blifva den mest 
tryckande hämsko på den vestindiska handeln, och
Barthelemy, som inom egna gränser ej hade någon tillgång
<span class="ws-noexport; noprint" id="s10" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/15|10]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på lifsmedel och saknade fartyg, som kunde gå till
Europa, och derför vore hänvisadt till att hemta sina
lifsmedel från Amerika, skulle råka i yttersta trångmål<ref>Det amerikanska embargot synes hafva stannat vid blotta hotet.</ref>. 
Som bevis på, till hvilka ytterligheter uppbringningarne 
och kondemneringarne gingo, anför Dreyer, hurusom en 
skeppare från Altona blifvit uppbringad vid snart sagdt 
alla engelska öar i Vestindien och visserligen gått fri, 
men dock nödgats betala så dryga rättegångskostnader, 
att han i sista uppbringningsorten nödgats afstå både 
fartyg och last. Men under all oro hade dock en massa 
främlingar tagit sin tillflykt till ön. Dreyer, som
fruktar, att de åter skola lemna ön, om det blefve allmän 
fred, förfrågar sig angående lämpliga mått och steg för 
att hindra detta. Kolonin vore nämligen i behof af
invånare, ty den vore ej hälften så odlad och befolkad, 
som den borde vara. Barthelemy var större än S.
Eustache, och den senare ön hade dock före kriget stått i 
liflig blomstring. Vattenbristen var redan till största 
delen afhjelpt och kunde än vidare afhjelpas genom
inrättande af cisterner. Hamnen var den bästa i
Vestindien, och öns läge så godt som midt i den vestindiska 
arkipelagen synnerligt förträffligt, enär det lemnade
fördel af vinden till de flesta öar. Öns “krisis“ vore inne. 
Det gälde nu att vända den till sin fördel och draga 
nytta deraf. 

Af den 18 April 1800 finnes ett längre utlåtande af 
Barthelemys konselj, hvari den på ett upplysande sätt 
redogör för kolonins tillstånd, hvilken tillväxt och
förkofran den vunnit, och hvilka hinder varit i vägen för 
ytterligare framåtskridande, samt föreslår åtgärder, 
hvarigenom dessa hinder skulle kunna undanrödjas <ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 
Konseljen påpekar, hurusom i följd af kriget mellan
England och Frankrike och den deraf uppkommande
osäkerheten i de krigförande magternas vestindiska besittningar 
många inflyttningar till Barthelemy skett, och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s11" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/16|11]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>folkmängden sålunda betydligt ökats, samt handelsrörelsen
tilltagit, men hurusom å andra sidan kriget haft ett för 
kolonin menligt inflytande, i det en mängd korsarer
samlat sig i de angränsande farvattnen, uppbringat fartyg 
i öppna sjön samt till och med på kusterna och i
hamnen kränkt neutraliteten. Enligt konseljens uppgift var 
invånarnes antal, då ön kom under svenskt välde 1785, 
408 personer<ref>Denna uppgift torde väl endast åsyfta hvita fria — märk dock olikheten i de Durats observation.</ref>. Detta antal hade 1793 ökats till 1,488, 
hvaraf staden Gustavia, då endast sparsamt befolkad, 
hyste 568 personer. I början på år 1800 hade
folkstocken deremot växt till det betydliga antalet af öfver 
6,000 personer, hvaraf 5,000 kom på Gustavias del. 
Gustavia var nu bebygd med 871 boningshus och hade 
32 cisterner för upphemtande af nödigt vatten. Till
bevis på handelns tillväxt anför konseljen, att under de 
tre senaste åren utgått i medeltal 1,330 fartyg om året, 
årliga varustocken i rörelsen representerat ett värde af 
3 millioner piastres gourdes, och flere betydande
handelshus upprättats. 

Franska kaparne hade huserat värst till 1798. Men 
både före och efter denna tidpunkt hade engelsmännen 
i de vestindiska farvattnen spelat en för kolonins handel 
högst förderlig rol. Dessa senare försvarade sitt
handlingssätt med åberopande af en uti 1661 års traktat 
mellan Sverige och England influten artikel, hvari
“penningar och provision stämplas som contrabande“. Dessa 
kaperier stegrade assuransafgifterna oerhördt, ja
omöjliggjorde erhållandet af assurans, hvilket i sin ordning, då 
de flesta artiklar, som den talrika folkmassan behöfde, 
endast på andra orter kunde anskaffas, stegrade alla 
pris till ytterlighet. Dessa förhållanden anser konseljen 
vara hufvudorsakerna, hvarför kolonin oaktadt tillväxt 
af folkmängd och förkofran af handel dock ej tagit den 
fart och varit af den nytta för moderlandet, som kunnat
<span class="ws-noexport; noprint" id="s12" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/17|12]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>under gynsammare konjunkturer för sjöfarten påräknas. 
Sjöfarten tarfvade derför säkrare skydd. 

Men som kolonin redan kostade moderlandet nog 
mycket, hade konseljen till ett folkvaldt utskott 
öfverlemnat uppgörandet af ett förslag till beskattning, som 
skulle räcka till ej blott för bestridandet af vanliga 
utgifter, utan ock för uppgifna ändamål. Enligt konseljens 
på detta utskotts betänkande grundade slutförslag skulle 
följande fem afgifter påläggas Barthelemys invånare: 
1) Kapitation eller personlig afgift, 2) grundskatt, som 
skulle erläggas per qvadratfot för alla tomter i Gustavia, 
3) näringsskatt<ref>Näringsskatten kallas ock allmänna taxeringsmedlen.</ref>  — vissa borgerliga näringar, som 
bagare-, slagtareverksamhet skulle härifrån undantagas. 4) 
stämpelpappersafgift och tillfälliga afgifter<ref>Dessa tillfälliga afgifter bära namn av konseljintrader.</ref>, såsom för 
bouppteckningar, naturalisationsbref, slafvars manumission, 
sjöpass m. m. Vid barndop, begrafning och vigsel skulle 
ock afgifter erläggas. Dessa eller s. k. kyrkointraderna 
hade af konseljen provisionelt stadfästats, liksom ock 
näringsskatten å krogar, billarder, spelhus m. m. Öfriga 
föreslagna afgifter hänskjutas till konglig majestäts 
stadfästelse. Konseljen hade uppgjort en ny taxa för tull- 
och hamnafgifter, hvarvid afseende fästats å bristen på 
lifsmedel och trävirke, hvarför införseltullen derå satts 
lågt, men utförseltullen högt. 

Konseljen föreslår vidare, att som svenska 
undersåtar på Barthelemy skola utom dem, som der födas, 
räknas äfven de, som aflagt tro- och huldhetsed och på 
detta sätt förvärfvat naturalisation, att alla främlingar 
efter ett års vistelse på ön och derunder ådagalagt 
hedrande uppförande skola kunna erhålla naturalisation, 
och att alla, som sålunda ett år varit naturaliserade, 
skola, om de derjemte äro i besittning af en viss 
förmögenhet, förklaras för borgare. 

Vidare förordas godkännande deraf, att staden låter 
representera sig af tvenne kårer: “köpmannakomitén och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s13" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/18|13]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>de älstes kammare“. Svenska garnisonen på ön borde 
bestå af 30 man. Följande ämbetsmän voro behöfliga: 
befälhafvare, hans sekreterare, en adjutant, en medicus, 
en pastor, en underofficer, justitiarien, notarius, 
stadsingenieur, tullförvaltare, vågmästare, hamnmästare och 
en vaktmästare. 

Öfver detta konseljens utlåtande af den 18 April 
1800 afger kommerskollegiet sedan sitt utlåtande<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. I 
likhet med konseljen anser kollegiet, att handeln är 
hufvuddriffjedern till kolonins uppblomstring. Öns 
jordmån vore nämligen stenbunden, och under 5 à 6 månader 
rådde en brännande torka, ej afbruten af en enda 
regndroppe. Derför vore kolonin omöjlig för plantager. 
Blott odlingen af bomull hade i någon nämvärd grad 
krönts med framgång. Men Barthelemy vore 
medelpunkten i en rik arkipelag och hade derför af naturen 
fått sig anvisadt att egna alla sina krafter och tillgångar 
åt handel och sjöfart. Största fördelen kunde kolonin 
draga af sitt läge, om neutralitet kunde behållas, då 
krigets stormar rasade på alla sidor. Handlande skulle 
då fly dit för att finna en ort, hvarest de i lugn och 
utan tvång och dryga pålagor kunde idka sin rörelse. 
Men i en allmän fredstid skulle handeln så småningom 
aftyna, och näringarna försvinna från ett af naturen så 
missgynnadt ställe, isynnerhet om dryga afgifter, förr i 
denna verldsdel och särskildt i en frihamn okända, påläggas. 
Enär man vid Barthelemys erhållande ansåg, att den enda 
vinst, man af ön kunde draga, var att derstädes kunna 
erhålla de amerikanska varor, som Sverige behöfde, eller 
som svenska köpmän på andra orter kunde afyttra, samt 
att bereda tillfälle till förmånligare afsättning af rikets 
egna produkter och tillverkningar, inrättades genom kongl. 
majestäts kungörelse af den 7 September 1785 å 
Barthelemy en Porto Franco, “hvarest alla slag varor skulle 
få uppläggas, föryttras eller derifrån till andra orter
<span class="ws-noexport; noprint" id="s14" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/19|14]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>sändas med frihet för alla nationer att med sina fartyg 
så i krigs- som fredstider dit inlöpa, der lossa och lasta, 
samt med tillstånd för en hvar att sig derstädes nedsatta 
och handel och sjöfart idka under åtnjutande af fri 
religionsöfning och alla fri- och rättigheter, som äro ön 
tillagda eller i framtiden kunna blifva det“. De personer, 
som för skuld flydde från annan ort, skulle å ön förunnas 
en tioårig fristad. Man hade med dessa åt främlingar,
som slogo sig ned på Barthelemy, beviljade stora fri- 
och rättigheter velat komma holländare och danskar att 
draga det kortare strået, då de i sina kolonier blott 
tagit ett halft steg i denna riktning. Kollegiets åsigt 
är, att ön, om den upphör att vara frihamn, snart skall 
nedsjunka till sin forna obetydlighet, åtminstone då den 
fransk-engelska krigslågan slocknat. Både Barthelemys 
konselj och vestindiska kompaniets direktion hade uttalat 
den mening, att portofrancofriheten endast blifvit för 
vissa år beviljad. Något stöd härför hade de dock ej i 
den kungörelse af 1785, hvarur denna frihet uppspirat. 
Möjligen hade de missuppfattat den deri förekommande 
bestämmelsen om gäldbundna flyktingars rätt till 
fristad på ön i tio år. Kommerskollegiet trädde nu i 
skarpaste opposition mot denna tolkning. Under 
särskildt betonande af den likhet, som förefunnes i S. 
Barthelemys och S. Eustaches förhållanden, då ju båda voro 
“kala klippor“, och den omständighet, att holländarne 
af S. Eustache dragit den rikaste vinst, enär kolonin 
varit frihamn, föreslår kollegiet kongl. majestät att för 
Barthelemy stadfästa frihandelsrätten. 

I sådant fall skulle det ock visa sig onödigt att 
pålägga Barthelemys invånare de afgifter, som konseljen 
föreslagit. Hvad särskildt “kapitationen“ beträffar, 
anser kollegiet, att dess införande skulle vara den värsta 
örfil åt de hvita. Endast slafvar betalade på andra öar 
en dylik skatt. Och “hvarje skymt af jemlikhet mellan 
dessa klasser“ — utbrister kollegiet — “måste 
sorgfälligt undvikas“. På egentliga näringar böra ej skatt
<span class="ws-noexport; noprint" id="s15" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/20|15]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>läggas, främlingar böra ej erlägga lika stora afgifter 
som naturaliserade. Man bör i allt sitt görande 
vinnlägga sig om att locka främlingar till ön, och derför 
böra ej odrägliga bördor läggas på deras axlar. Ingen 
af de magter, som ega vestindiska kolonier, har vågat 
pålägga invånare i dessa kolonier afgifter, som varit på 
andra öar obekanta. Om handeln på Barthelemy slås i 
tryckande bojor och nedtynges af hård beskattning, 
upphör naturligtvis ock den förmån, Sverige dittills haft af 
kolonin, att dess handlande der fått vestindiska varor ur 
första hand, enär de på andra orter skola kunna säljas 
för billigare pris. Ändamålet med de föreslagna 
afgifterna — nämligen att skaffa svenska statsverket 
ersättning för dess utgifter i och för Barthelemy — kan 
vinnas, utan att nya pålagor blifva nödvändiga, så snart 
vestindiska kompaniets oktroj, som med 1801 utgår, ej 
vidare lemnar den väsentliga delen af inkomsterna åt 
kompaniet. 

Det var ej småsmulor, som under den långa 
oktrojtiden fallit i kompaniets händer. Enligt konseljens till 
dess förslag bifogade räkenskaper hade inkomsterna af 
ön åren 1787 — 1800 utgjort 145,041 piastres gourdes och 
förmodades för 1801 uppgå till 35,874, hvadan kolonin 
afkastat 180,915 piastres under kompanits femtonåriga 
oktrojtid. Då berörde oktroj upphör, vinnes äfven 
stegring af statsinkomsterna i Sverige, enär kompaniet 
åtnjuter lindring i tull för till Sverige hemförda laster. 

Enligt en konseljens ofvan anförda förslag af 1800 
bifogad tablå gestaltade sig rörelsen i Gustavia på 
följande sätt: Der funnos 40 grosshandlare (vestindiska 
kompaniet hade 5 magasin), 3 skeppskramhandlande, 17 
kramhandlande, 17 hökare, 2 assuransmäklare, 8 
värdshus och billiarder, 22 “krögare som försälja drickesvaror“, 
1 urmakare, 6 bagare, 4 slagtare, 3 segelmakare, 3 
guldsmeder, 1 grofsmed, 8 murare, 7 skeppstimmersmän, 9 
hustimmermän, 2 snickare, 6 skräddare, 3 skomakare, 1 
hattmakare, 1 modist, 6 chirurger, 5 skolor. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s16" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/21|16]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>En förteckning öfver inkommande och utgående 
fartyg har konseljen ock utarbetat för åren 1791 — 1799. 
För 1791 uppgick antalet till 512, 1792 till 511, 1793 till 
977, 1794 till 1,155, 1795 till 1,568, 1796 till 1,739, 1797 
till 1,530, 1798 till 1,109, 1799 till 1504. Värdet af de 
varor, som förtullats 1799, uppgick till: 

{|
|  ||align="right"|<small>piastres gourdes. </small>
|-
|Inkommande laster i svenska fartyg från Sverige||align="right"|36,578
|-
|d:o d:o från främmande hamnar||align="right"|6,000 
|-
|Inkommande laster i främmande europeiska fartyg från Europa||align="right"|124,324 

|-
|Inkommande laster i alla nationers fartyg från Amerika eller vestindiska öarne||align="right"|168,930 
|-
|align="right"|Summa piastres||align="right"|335,832 
|-
|Utgående laster i svenska fartyg, som gått direkt till Sverige||align="right"|179,707 
|-
|Utgående laster i svenska fartyg, som gått till främmande hamnar||align="right"|26,000 
|-
|Utgående laster som i främmande fartyg gått till Europa||align="right"|305,775 
|-
|Utgående laster i alla nationers fartyg till Amerika eller vestindiska öarne||align="right"|1,146,410 
|-
|align="right"|Summa piastres||align="right"|1,657,892 
|-
|align="right"|Inkommande||align="right"|335,832 
|-
|align="right"|Summa piastres gourdes||align="right"|1,993,724. 
|}

Man känner sig gripen af en rättvis förvåning, då 
man erfar, hvilka dimensioner, rörelsen i Gustavia, som 
15 år tillförene knappt fanns till, antagit, och huru 
Barthelemy, denna “kala klippa“, lyckats uppsvinga sig till en 
framstående plats för handel och sjöfart, hvaromkring 
Europas och Amerikas flaggor året om svajade, och som 
i sitt sköte mottog och åter derifrån utsände rika laster 
af de båda verldsdelarnes produkter. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s17" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/22|17]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Att de af konseljen enligt utlåtandet af den 18 
April 1800 föreslagna, men af kommerskollegiet afstyrkta 
pålagor verkligen erlades af Barthelemys invånare, 
styrkes af en af justitiarien Bergstedt till svenska regeringen 
aflåten promemoria af 1803<ref>Promemoria af den {{Bråk|31|8}} 1803.</ref>. Stämpelpappersafgiften 
bildade till en början ett undantag<ref>Påbjöds genom en kunglig förordning af Oktober 1804.</ref>.

År 1801 drabbades Barthelemy af en svår olycka<ref>Barthelemysamlingen (1 tomen).</ref>. 
Ryssland, Danmark, Sverige och Preussen hade 1800 
upplifvat 1780 års väpnade neutralitet, och detta förbund 
till sjöfartens skydd blef naturligtvis en nagel i ögat på 
England. För att skilja Danmark derifrån var det, som 
engelsmännen gjorde sitt bekanta anfall på Köpenhamn. 
Men äfven mot Sverige intog England en afgjordt 
fiendtlig hållning. Den 20 Mars 1801 lade nämligen 
engelsmännen utan att vara invecklade i krig med Sverige 
helt enkelt beslag på Barthelemy. J. A. Ankarheim, 
som nu är öns guvernör, berättar i en rapport af den 21 
Mars härom följande. Den 19 Mars hade en engelsk 
flotta af omkring 16 segel visat sig utanför ön. 
Ankarheim, som hade skäl att misstänka fiendtliga afsigter, lät 
då larmklockan gå, men lyckades ej till kolonins försvar 
hopsamla mer än 20 man från staden och 15 från landet, 
hvilka tillsammans med den af 18 man bestående 
besättningen naturligtvis bildade en högst otillräcklig 
försvarsstyrka. Den 20 Mars kommo brigadgeneral Fuller och 
kapten King i land och fordrade inom en timme svar 
derpå, om guvernören vore villig att lemna ön i 
engelsmännens händer eller icke. Ankarheim sammankallade 
då i största hast en krigskonselj, bestående af de svenska 
embetsmännen och några af de förnämsta borgarne i 
Gustavia, och denna konselj var ense derom, att ön 
borde öfverlemnas, då den ej hade minsta utsigt att 
kunna med framgång försvara sig mot den hotande 
öfvermagten. Guvernören påpekar särskildt, huru uselt det
<span class="ws-noexport; noprint" id="s18" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/23|18]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>var stäldt med öns försvarsanstalter. Kanonlavetterna 
voro utruttnade, de 18 svenska soldaterna ledo af 
sjukdom och hade dessutom uppnått en hög ålder, bland 
invånarne funnos knappt 20 redliga svenskar, missnöjet 
jäste öfverallt, och en inneslutning af ön var omöjlig att 
uthärda, helst som man blott hade mat for 20 dagar. 
Derför anser sig Ankarheim forpligtad att kapitulera, 
isynnerhet som han på detta sätt hoppas förskoning för 
invånarne och vill undvika det blodiga öde, som 
engelsmännen nyss låtit öfvergå S. Eustache. Ön 
öfverlemnades derför den 21 Mars åt generallöjtnant Frigge och 
konteramiral Dackworth, som anförde den engelska flottan. 
Alla svenskar, som qvarstannade i kolonin, måste svära 
Englands konung trohetsed, men tillförsäkrades rätt att 
slippa bära vapen mot Sverige. Major Trolle, som 
anförde den svenska garnisonen, fänrik Ögnelod och 
guvernören sjelf qvarhöllos som krigsfångar på ön. 
Justitiarien Bergstedt som egde hus på landet, och doktor 
Fahlberg skulle qvarstanna någon tid för ordnandet af 
sina affärer. Vestindiska kompaniets agent Dreyer 
qvarblef ock derute for att söka skydda kompaniets intressen. 
Alla fartyg i hamnen blefvo tagna, likaledes lades ock 
beslag på kompaniets magasin, emedan de af 
engelsmännen betraktades som publik egendom. Öfverste Willson 
blef engelsk guvernör på Barthelemy. Styrelsen af ön 
genom en konselj efter svensk lag bibehölls, men 
Ankarheim uttalar fruktan för, att lagskipningen skulle blifva 
allt annat än svensk. 

Men förhållandena förändrade sig åter snart. Paul 
I:s i Ryssland mord blef en sakernas vändpunkt. 
Ryssland närmade sig derefter England, och genom 
Petersburgerkonventionen af den 7 Juni 1801 bilades de 
tvistigheter, som förefunnits mellan de båda stormagterna. 
Denna konvention biträddes snart också af Sverige, och 
England förlorade då hvarje spår af skäl att vidare 
behålla Barthelemy. 1802 kom kolonin åter under svenskt 
välde. Ankarheim rapporterar, att öfverste Cranstown,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s19" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/24|19]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>som tyckes hafva efterträdt Willson som öns styresman, 
den 10 Juli lemnat ön. Guvernementets hus, baterier, 
gevär m. m. samt vestindiska kompaniets magasin hade 
återlemnats, men allt befunne sig i en förfärlig oordning 
och förvirring. Ingenting hade från engelsmännens sida 
gjorts för restitution af det, som under den engelska 
förvaltningen försämrats och tagit skada. Major Trolle 
klagar i ett bref, att engelsmännen farit fram som 
riktiga röfvare, kränkt kapitulationsvilkoren, anstält 
husvisitationer m. m. Ankarheim begär hos engelska 
generalbefälhafvaren öfver Vestindien, att till ön måtte sändas 
en för regleringen auktoriserad person<ref>Rapport af {{Bråk|22|7}} 1802.</ref>. Frukten af 
det tryck, som Sverige i denna sak utöfvade på 
England, blef ock att England nödgades i restitution betala 
9000 pund<ref>Barthelemysamlingen (26 tomen).</ref>. 

År 1803 inrättades en särskild kassa för staden 
Gustavia, hvarur åtskilliga allmänna behof, hvilkas 
betäckande förr hvilat å svenska staten, skulle bestridas. 
Första uppslaget till inrättande af denna kassa hade 
gifvits i en instruktion af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">21</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span> 1802, som konseljen 
utfärdat för handelskomitén. Den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">19</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> 1803 blef hon 
verklighet. Då bestämdes följande: 1) en kassa för 
staden Gustavia inrättas, 2) de medel, som tillhöra denna 
kassa, komma att gemensamt disponeras af öns konselj 
och staden, 3) uppbörden, förvaltningen och 
redovisningen uppdragas åt tre personer, en från konseljen, en 
från stadens äldste och en från handelskomitén, 4) kassans 
medel bildas af ''a'') 5 % afgift å de främlingar tillhöriga 
slafvar, som i kolonien försäljas, ''b'') 2<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> % af 
köpeskillingen å alla fartyg, som å ön af främlingar afyttras, ''c'') 
5 % å alla lotterier och raffelspel å egendom, som i 
kolonien försäljes, ''d'') afgift för hvarje sjöpass och 
naturalisationsbref, ''e'') för köpmansbodar eller magasin, ''f'') viss 
afgift af näringsidkare och handtverkare. Justitiarien
<span class="ws-noexport; noprint" id="s20" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/25|20]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Bergstedt anhåller den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">31</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">8</span> 1803 å konseljens och stadens 
vägnar, att kongl. majestät måtte bevilja den nyinrättade 
kassan sin sanktion, hvilket ock sedermera blef fallet. 
Det utlofvades att med kassans medel skulle bestridas 
de utgifter, som erfordrades för upprensning af hamnen, 
iståndsättande af kajerna, regnvattnets afledande samt 
vidare i mon af kassans tillväxt för underhållet af 
offentliga byggnader och besörjandet af åtskilliga allmänna behof. 

För justitiarien Bergstedts promenoria af den 31 
Augusti 1803, som jag härofvan omnämt, går jag att 
utförligare redogöra, enär den synes mig synnerligen 
upplysande för Barthelemys förhållanden. Den belägenhet, 
hvari ön befann sig, då konseljen den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">18</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> 1800 företog 
sin reglering af kolonins intrader, hade rubbats genom 
det engelska öfverfallet af 1801, som helt och hållet 
bragte förhållandena ur jemvigt. Den allmänna freden 
återgaf visserligen Barthelemy åt Sverige, men det var då 
utblottadt och beröfvadt största delen af sin handel. Efter krig 
uppstod visserligen stagnation i handelsrörelsen, men här 
tillkomme, att man hyste en ytterlig misstro till fredens 
varaktighet. Olycksmåttet rågades af vissa lokala 
omständigheter. Negeruppror, skadliga för varuproduktionen, härjade 
flera af franska öarne, de franska och holländska 
administratörerna, som ville för sig sjelfva behålla sina 
kolonialprodukter, förbjödo deras utförsel från de respektive magternas 
kolonier, i Guadeloupe fingo ej främmande fartyg under 60 
tons drägtighet drifva handel, hvilket allt samverkade 
dertill, att handeln gick trögt, då vara ej fick mot vara 
utbytas, att franska och holländska varor blefvo sällsynta 
på ön, och att Barthelemy, som saknade egna produkter 
och genom bestämmelsen om fartyg af stor drägtighet 
utestängdes från åtkomsten af kolonialprodukter, skulle 
nödgas taga sin tillflykt till smyghandel och på detta 
sätt öfversvämmas af dåligt mynt. 

Oaktadt alla dessa missförhållanden vägde tungt i 
vågskålen, hade dock utsigterna för Barthelemys lycka 
och framgång ej helt och hållet grusats, emedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="s21" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/26|21]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>grundvalarne härför lågo i yttre förhållanden, och man 
härutinnan hoppades på en snar återgång till ett bättre. 
Ingen köpman hade velat utflytta, och administrationen 
gjorde i samråd med invånarne allt för att hålla kolonien 
uppe. Inrättningen af en komité för handelsärenden 
upplifvades, stadens representation (de äldste) ökades till 12, 
och landet eller socknen notre Dame fick äfven sin 
kommunala representation. En kassa — den förut omtalade 
— upprättades för stadens behof. Anstalter vidtogos 
till gators stenläggning och regnvattnets afledande från 
hamnen till öppna sjön, på det att hamn och kajer måtte 
ega bestånd. Skolväsendet stod ej under 
administrationens egentliga vård, utan hade varit af mer privat natur. 
Nu hade det genom Bergstedts bemödande kommit 
derhän, att en ändamålsenlig skolbyggnad vore under 
uppförande. 

Öns folkmängd hade vid de beräkningar, som vid 
årets början anställts. Befunnits utgöra 4066 personer. 
Dock torde man kunna antaga, att den verkliga 
folkmängden uppginge till 5000, då man ej inräknat 
kommande och farande, och vidare ej alla kunnat antecknas. 
Minskningen från år 1800 — då 6000 — vore ej af så 
stor betydelse, då man besinnade, att ställets minskade 
rörelse drog mindre folk till sig, och att främlingar, som 
efter kriget åter kommit i besittning af på andra öar 
innehafvande egendom, dit tillbakaflyttat. 

Handeln hade under de 8 första månaderna efter 
öns återlemnande drifvits med 864 större och mindre 
fartyg samt under samma tid i tull-, hamn- och 
vågintrader afkastat 11,962 piastres gourdes — en rätt vacker 
summa, helst om man betänker, att tullarne dittills 
upptagits, utan att någon kontroll skedde af den uppgift, 
som det förtullade godsets egare lemnade. Allmänna 
taxeringsmedlen stego samtidigt till 789 p. g. och 
konseljintraderna till 1600. Kyrkoinkomsterna och 
auktionsprocenten kunde antagas, de förra till 237, de senare till 
1412 p. g. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s22" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/27|22]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>År 1805 skedde genomgripande förändringar i 
kolonins styrelse<ref>Svensk författningssamling för 1805.</ref>. 1786 års reglemente förlorade då sin
gällande kraft, och ett nytt af den 15 Oktober trädde i 
dess ställe. Denna förändring nödvändiggjordes deraf, 
att genom en kungörelse af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">22</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1805 stadgats, att 
vestindiska kompaniets privilegier<ref>Vestindiska kompaniets första oktroj utgick med 1801, men dess 
privilegier synas sedan hafva förlängts till 1806.</ref> skulle med 1805 års 
utgång upphöra, hvarför styrelsen och förvaltningen af 
Barthelemy måste fotas på andra grunder, då det 
vestindiska kompaniet under sin oktrojtid icke blott haft rätt 
att genom sina embetsmän deltaga i öns styrelse, utan 
ock “besörja uppbörden af de publique inkomsterna“ på 
Barthelemy. I ingressen till 1805 års reglemente heter 
det, att då vestindiska kompaniets privilegier med 1805 
upphöra, det med 1806 års ingång skall stå hvarje svensk 
medborgare fritt att idka handel på Vestindien och Norra 
Amerika. 

Sjelfva reglementet uppdrager åt guvernören samma 
myndighet i militära ärenden, som 1786 års reglemente. 
I kraft häraf för han således befäl såväl öfver den 
svenska garnisonen som öfver öns egna milis. Enligt speciell 
instruktion skall han sköta kolonins ministeriella ärenden. 
Är guvernören på ett eller annat sätt hindrad, träder 
“guvernörens adjutant“ i hans ställe. 

Reglementet uppdrager vidare en bestämd gräns 
mellan sättet för afgörandet af å ena sidan polis- och 
ekonomiemål och å andra sidan lagskipningsfrågor. 
Afgörandet af de förra ligger i guvernörens hand, ehuru 
justitiarien och guvernementssekreteraren skola, då dylika 
frågor förekomma, närvara och bistå med sina råd. 
Protokoll skall härvid föras. Om den ene eller båda af de 
nämda embetsmännen äro af olika mening än guvernören, 
skall denna intagas i protokollet, som då så fort, sig göra 
låter, öfversändes till konungen. Men det beslut, 
guvernören fattat, går likväl i verkställighet, och alla
<span class="ws-noexport; noprint" id="s23" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/28|23]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>expeditioner rörande dylika mål utfärdas endast i hans namn. 
Hvad de judiciella ärenderna åter beträffar, ombesörjas de 
af en domstol, bestående af guvernören som ordförande, 
guvernörens adjutant, justitiarien och guvernörens 
sekreterare jemte tre erfarne män af öns invånare, som dessa 
sjelfva utse. Domstolen är fullsuten, då 5 ledamöter, 
justitiarien inräknad, äro tillstädes, utom i mål af svårare 
beskaffenhet eller sådana, som gå å ära och lif, då 
guvernören och alla ledamöterna böra i beslutet deltaga. 
Om de ordinarie ledamöterna äro förhindrade, kunna 
extra ordinarie förordnas att intaga deras plats. 
Flertalets mening segrar. Blifva rösterna på hvardera sidan 
lika, segrar i brottmål deras mening, som fria, och i 
civilmål deras, som bland sig räkna ordföranden. Svenska 
lagar och författningar böra följas. Men då dessa ej 
innehålla något stadgande, som är tillämpligt på det 
föreliggande fallet, dömer domstolen efter de sedvanor, som 
på Barthelemy förr varit gällande. Om guvernören i 
polis- och ekonomiemål samt domstolen i 
lagskipningsfrågor finner nödigt besluta några nya förordningar, skola 
de underställas konglig majestäts pröfning, men ega dock 
gällande kraft, tills annorlunda förordnas. Alla utslag 
och domar såväl i polis- och ekonomiemål som i 
justitiemål verkställas genast. Undantag göres i de brottmål, 
som gå å ära och lif, och i civilmål, hvari föremålet för 
tvisten går till ett visst högre värde, då domen 
underställes en sista instans i Sverige. 

Som vestindiska kompaniets rätt att uppbära tre 
fjerdedelar af på ön inflytande tullafgifter och öfriga 
publika inkomster upphör med 1805 och med 1806 i stället 
tillfaller svenska kronan, ålägges guvernören att jemte 
justitiarien och guvernementssekreteraren tillse, det 
uppbördstjenstemännen, som ock af dem tillsättas, göra sin 
pligt, och äro de tre ansvariga för inkomsternas 
regelbundna inflytande i kassan. Blir härvid skiljaktighet 
mellan guvernörens och de två andras mening, skall dock 
beslutet utföras i enlighet med guvernörens åsigt, men
<span class="ws-noexport; noprint" id="s24" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/29|24]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>protokollet liksom i öfriga ekonomiemål skyndsammast 
öfversändas till konungen. De allmänna medlen skola 
förvaras i en jernkista med tre nycklar, hvaraf de tre 
nämda embetsmännen har hvar sin. Alla protokoll, som 
icke äro af den art, att de måste genast inskickas, böra 
inom sex månader efter årets slut till Sverige af 
guvernören öfversändas. 

Det stundade nya tider, fulla af oro, för Barthelemy. 
Flammorna från den europeiska krigsteatern kastade sitt 
återsken på de vestindiska farvattnen. Vi befinna oss 
vid den tidpunkt, då Gustaf IV Adolf slog in på den mot 
Napoleon riktade politik, som skulle föra vårt fosterland 
till undergångens brant. Till den koalition, som 1805 
bildade sig som en ny nödvändig motvigt mot Napoleons 
sträfvande efter universalvälde, sällade sig ock Gustaf 
IV, och det fiendtliga förhållandet mellan Sverige och 
England, som häraf blef en frukt, utöfvade ock sitt 
inflytande på den lilla svenska kolonin i det fjerran 
belägna vesterhafvet. Ankarheim rapporterar nämligen 
1806, att han från general Ernouf, guvernör på 
Gnadeloupe, erhållit notis om krigsförklaringen mellan Sverige 
och Frankrike<ref>Rapport af {{Bråk|15|7}} 1806.</ref>. Ömsesidigt behof hade hittills oaktadt 
alla krigsrykten gjort Sveriges flagga respekterad af 
franska kapare, och handeln hade fortgått under skyddet 
af den strängaste neutralitet. General Ernouf vore 
vänligt sinnad mot ön. Han hade uppehållit kungörandet 
af fredsbrottet under trenne veckors tid, och detta hade 
han vågat, oaktadt Jerome Bonaparte, som var 
öfverbefälhafvare för den franska eskadern i dessa farvatten, 
hyste en helt annan sinnesstämning mot Barthelemy. 
Fredliga tänkesätt lade ock guvernören på Martinique, 
Villaret, i dagen. Ankarheim hyser derför det hopp, att 
Ernouf och Villaret skola, om Bonaparte aflägsnar sig 
ur de vestindiska farvattnen, söka uppehålla vänlig 
handelsförbindelse med Barthelemy. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s25" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/30|25]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Sedermera blef kriget offentligt kungjordt på 
Guadeloupe, och franska kapare kringströfvade ön och 
borttogo dit hörande fartyg. Situationen tillspetsades ännu 
mer deraf, att dessa kapare åtnjöto skydd af Barthelemys 
invånare, som ej sällan dolde dem. På detta sätt var 
en dam satt för den vestindiska handeln, som dock 
utgjorde en nödvändig förutsättning för kolonins lyckliga 
bestånd. Flera handlande lemnade ön, och kolonin tycktes 
med stora steg gå sin undergång till mötes. Det enda, 
som kunde råda bot härför, vore att hos de franska 
guvernementerna föreslå neutralitet för ön. Man hade i 
Vestindien redan förut haft exempel derpå, att ehuru 
magter lågo i krig med hvarandra, någon af deras 
kolonier likväl kunde förklaras neutral. Under Englands 
och Frankrikes krig hade på detta sätt neutralitet 
beviljats S. Martin genom fördrag mellan engelska och franska 
guvernementerna derute. Ankarheim tror sig derför hafva 
all anledning att hoppas, att ett förslag i denna riktning 
med afseende på Barthelemy skulle hos franska 
guvernementet vinna anklang, men han önskar först inhemta 
konungens vilja. Men än värre än fransmännen foro 
Sveriges vänner och bundsförvandter, engelsmännen, fram 
derute. Redan innan kriget förklarades, borttogo ej blott 
Englands kapare, utan äfven dess krigsskepp alla fartyg, 
som gingo till eller kommo från franska öarne eller de 
spanska delarne af Amerika. Ankarheim slutar denna 
gång sin rapport med en allvarlig reqvisition af krut och 
manskap, en nödvändig förutsättning för att Sveriges 
anseende i Vestindien skulle åtminstone till någon del 
kunna uppehållas och häfdas. 

Tillståndet blef allt värre<ref>Rapport af {{Bråk|7|2}} 1807.</ref>, I slutet af 1806 
petitionerade många af Gustavias invånare, för hvilka 
handeln med kolonialprodukter var en lifsfråga, hos 
Ankarheim, att han måtte söka utverka neutralitet för ön. 
Ankarheim tvekar, om han bör taga några mått och steg
<span class="ws-noexport; noprint" id="s26" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/31|26]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>för uppnåendet af detta syfte, enär han ej ännu fått del 
af kongl. majestäts vilja härutinnan, och dessutom 
fruktade, att engelsmännen skulle, förbittrade häröfver, 
blokera de franska öarne eller postera kryssare utanför 
Barthelemy. Men som öns handlande envist höllo fast 
vid sin begäran, menande att det dock vore bättre att 
hafva med ''en'' fiende att göra, hänsköt guvernören frågan 
till konseljen, ehuru hon var af politisk natur och således 
låg uteslutande under hans domvärjo. I konseljen utsågs 
justitiarien Bergstedt till ombud för att söka utverka den 
önskade neutraliteten. Bergstedt afreste ofördröjligen till 
Guadeloupe, men blef der hänvisad till Martinique. Denna 
ös guvernör gaf det svar, att han, ehuru han var för egen 
del böjd för en provisorisk neutralitetskonvention, likväl 
ansåg det för sin pligt att afslå densamma. Ankarheims 
enda hopp härefter är, som han sjelf säger, att franska 
befälhafvarnes vänliga tänkesätt skola lägga hinder i vägen 
för kaparnes roflystnad. Engelsmännens uppförande 
framträdde i en allt sorgligare dager. I början på 1807 lade 
sig en engelsk fregatt utanför öns hamn och tog alla 
dess fartyg, som voro på väg till S. Martin eller S. 
Eustache. Ankarheim lät då gifva honom några glatta 
lag, men detta hade endast väckt förvåning på fregatten 
såsom bevis på ytterlig djerfhet. Det enda, Ankarheim 
derefter kunnat göra, var att hos engelske befälhafvaren 
i Vestindien, amiral Cochrane, anföra besvär öfver den 
serie af fiendtligheter, hvarför engelsmännen gjort 
Barthelemy till ett föremål. 

1808 tyckes förhållandet till engelsmännen hafva 
antagit en vänligare karakter<ref>Rapport af {{Bråk|18|5}} 1808.</ref>. Ett franskt öfverfall hade 
ön fått utstå den 12 November 1807. Cochrane ditsände 
derför till öns beskydd kapten Bowker med briggen 
Epersier. Bowker stannade visserligen blott i tio dagar i öns 
närhet, men efter någon tid anlände en annan engelsk 
brigg under kapten Hodge, som ock af amiral Cochrane
<span class="ws-noexport; noprint" id="s27" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/32|27]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>utsändts för att betäcka och skydda Barthelemy mot 
fransmännens angrepp och öfverfall. 

Sinnesstämningen på Barthelemy var ej den bästa. 
Der rådde särskildt missnöje öfver den förhöjning i tull- 
och hamnafgifter, som synes hafva skett omkring 1800. 
1806<ref>Skrifvelse af {{Bråk|10|6}} 1806.</ref> anföras häröfver hos konglig majestät klagomål af 
en mängd invånare på Barthelemy. Den nu tillämpade 
strängare kontrollen vid tullens erläggande behagade dem 
ej heller. Uppgifterna till tullkammarn, förr lemnade 
genom en nota öfver varornas sammanlagda värde, hade 
försvårats genom ett påbud om fakturor och manifester, 
som skulle innehålla specifikation öfver varorna. Både 
Ankarheim och kommerskollegiet<ref>Kommerskollegiets utlåtande af {{Bråk|12|6}} 1809.</ref> uppvisa det grundlösa 
i dessa klagomål. 

De klagande underkasta äfven sättet för öns styrelse 
sin kritik. Genom 1805 års reglemente hade konglig 
majestät uppdragit en viss skilnad mellan en 
justitiedomstol och en polis- och ekonomierätt. Men i sjelfva 
verket vore de sammanblandade, i det medlemmar af den 
senare — guvernör, justitiarie och 
guvernementssekreterare — hade säte och stämma i den förra. Klagandena 
föreslå återkallandet af denna bestämmelse i reglementet 
och införandet af en ny, afsedd att uppdraga en skarp 
gräns mellan den verkställande och lagskipande magten. 
Äfven häröfver yttrar sig kommerskollegiet. Det finner 
anmärkningen föga grundad, men hemställer i alla fall, 
enär klagandena syntes fästa så stor vigt vid en 
förändring häruti, till konglig majestät, att alla mål må af 
den i 1805 års reglemente omförmälda domstolen 
upptagas, att ekonomie- och justitiemål må efter de röstandes 
flertal afgöras, men att beslutanderätten i polismål må 
ligga i guvernörens hand, äfven om flertalet vore af olika 
mening. 

De klagandes anmärkningar synas ej hafva ledt till 
någon påföljd. Hvad särskildt 1805 års reglemente
<span class="ws-noexport; noprint" id="s28" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/33|28]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>angår, fortforo dess bestämmelser att tillämpas, tills 1811 
års reglemente såg dagen. Möjligen kan detta hafva 
tagit något intryck af de klagandes anmärkningar öfver 
sättet att behandla å ena sidan polis- och ekonomiemål 
samt å andra sidan justitieärenden, men troligen mera af 
kommerskollegiets med anledning deraf framstälda 
förslag. De tre slagen frågor hänvisas nämligen på nytt 
till en enda konselj, om de ock här på något olika sätt 
afgöras, än förslaget åsyftar. 

1810 anföra sex borgare i Gustavia klagomål mot 
justitiarien Bergstedt och guvernementssekreteraren 
Fahlberg, hvilket de säga sig göra å allmänhetens vägnar<ref>Skrifvelse, ställd till guvernören af {{Bråk|14|11}} 1810.</ref>. 
Missnöjet med dem gick så långt, att ett slags “uppror“
utbröt, och de två nämda personerna måste lemna ön. I 
en rapport af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span> 1811 talar ock Ankarheim om 1810 
års uppror. Ett visst dunkel tyckes hvila öfver 
tilldragelsen. Hvad missbelåtenheten med Bergstedt beträffar, 
anser Ankarheim, att densamma uppspirat ur en enda 
persons fiendskap. En del af allmänheten hade sedan 
förledts att deltaga i den mot Bergstedt riktade 
oppositionen. Fahlberg tyckes deremot städse hafva varit en 
orolig ande, som gerna kastade sig in i intrigspel. Som 
en sådan skildras han af Ankarheim. Men äfven om 
Bergstedt ändrar Ankarheim sedermera sitt omdöme. I 
en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> 1812 yttrar han nämligen, då han 
redan nedlagt sitt embete och efterträdts af baron 
Stackelberg, att ett sorgligt öde på slutet af hans embetstid 
blifvit hans lott. Tvenne personer, som af högsta 
magten satts vid hans sida — Ankarheim åsyftar härmed 
tydligen Bergstedt och Fahlberg — hade, ehuru han 
skänkt dem sitt oinskränkta förtroende, lönat honom med 
otack och gått så långt i brottslighet, att de försnillat 
allmänna medel och sedermera ville vältra 
ersättningsskyldigheten på honom<ref>Barthelemysamlingen (2 tomen).</ref>. Några bevis för detta påstående 
framdragas dock icke. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s29" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/34|29]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Fahlberg fortfor att spela en för 
Barthelemyförhållandena egendomlig rol, äfven sedan hän lemnat ön. Den 
26 Mars 1811 uppträdde Ankarheim inför konseljen och 
anklagade guvernementssekreteraren Samuel Fahlberg för 
förräderi mot Sveriges konung och krona<ref>Konseljens protokoll af samma datum.</ref>. Fahlbergs 
brott skulle hafva bestått deri, att han umgåtts med 
planer att med Englands hjelp spela Barthelemy i den 
afsatte Gustaf Adolfs händer. Denna anklagelse 
förefaller så orimlig, dessa stämplingar synas vid denna 
tidpunkt till den grad hafva saknat hvarje sken af 
möjlighet att kunna lyckas, att de ej gerna kunde upprinna i 
en med sitt fulla förstånd begåfvad mans hjerna. Dock 
är det svårt att om så aflägsna händelser och endast med 
stöd af de upplysningar, som stått mig till buds, härom 
uttala ett positivt omdöme, hvarför jag inskränker mig 
till att redogöra för sakförhållandet i den dager, hvari 
det ur kolonialdomstolens papper träder oss till mötes. 
Ankarheims anklagelse var grundad på trenne bref. Det 
första var skrifvet af kommendanten på Lewards öarne, 
Elliot, och stäldt till Ankarheim. I detta bref säger sig 
Elliot hysa fullt förtroende till bäraren deraf, hvilken 
hade i uppdrag att muntligen närmare förklara hans 
önskningar. Det andra och tredje brefvet hade Fahlberg 
författat, hvaraf han sändt det förra till Ankarheim och 
det senare till öfverstlöjtnant C. F. Bagge. I brefvet till 
Ankarheim erkänner sig Fahlberg vara den af Elliot 
omtalade bäraren, och i brefvet till Bagge, om hvilken 
Fahlberg trodde, att han skulle blifva Ankarheims 
efterträdare<ref>Bagge ville blifva Ankarheims efterträdare. Petitionerar derom 
i till svenska regeringen ställd skrifvelse af {{Bråk|14|5}} 1811.</ref>, skulle han ohöljdt blottat sin ställning, enär 
han trott, att Bagge, som anförde garnisonen på ön, 
skulle vara villig att öfverlemna ön åt Gustaf Adolf, om 
Ankarheim gjorde motstånd. Men Bagge hade mött 
förslaget med samma djupa afsky, som Ankarheim sjelf. 
Sedan domstolen öfverlagt, om den kunde till afgörande
<span class="ws-noexport; noprint" id="s30" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/35|30]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>upptaga ett dylikt mål, och detta bejakats, förehades 
saken i upprepade domstolssessioner under 1811. 
Fahlberg, som vistades på Antigua, stämdes att personligen 
inställa sig för domstolen, men gaf ett vägrande svar, 
föregifvande att ett dylikt mål hörde under hofrättens 
domvärjo, samt att han dessutom fruktade att å nyo 
uppträda på ön, emedan han fortfarande fruktade för 
deltagarne i föregående års oroligheter. I December 1811 
nedlades målet tills vidare, emedan konseljen ej var 
domför, enär flera af de ordinarie ledamöterna förklarats 
jäfviga, och någon extra ledamot ej vidare fanns att på ön 
tillgå, i det somliga uppträdt som vittnen, och andra sedan 
upproret voro Fahlbergs vederdelomän. Handlingarne 
skulle till kongl. majestät öfverlemnas med förfrågan, 
huru man skulle bära sig åt. Då Stackelberg tillträdt 
guvernörskapet öfver ön, lät han på befallning af 
justitiekanslern den 9 Maj 1812 upptaga målet. Han ansåg, att 
hinder nu mer, då tre<ref>Enligt rapport af {{Bråk|7|10}} 1812 hade Stackelberg skyndat 
komplettera domstolen genom val af tre ledamöter.</ref> ojäfvige ledamöter funnos, ej 
vidare förelåg. Men den 13 Maj afgjorde domstolen emot 
guvernörens åsigt saken på det sätt, att då målet genom 
formligt beslut hänskjutits till kongl. majestät, detsamma 
icke kunde derute vidare upptagas. Och derefter tyckes 
glömskans slöja hafva dragits öfver den egendomliga 
saken. 

1811 var summan af från Barthelemy utgående 
fartyg 1793<ref>Barthelemysamlingen (26 tomen).</ref>. Häraf togo de engelska öarne brorslotten 
med 1083, till spanska öarne gingo 207, till Södra Amerika 
338 och till Norra Amerika 155. 

Under 1811 begär Ankarheim upprepade gånger sitt 
afsked och framställer då som stöd för sin anhållan 
åtskilliga af kolonins förhållanden i dystra färger. Möjligt är 
väl, att hans långt framskridna ålder kom honom att måla 
allt för svart. Det råder brist på svenska embetsmän<ref>Rapport af {{Bråk|21|11}} 1811.</ref>,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s31" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/36|31]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>som han anser vara ett af “öns besynnerliga och särdeles 
tryckande öden“. Vice notarien i domstolen Svanholm 
var död. Två bröder Theustedt voro nu snart sagdt de 
enda, som kunde användas. Den ene hade konstituerats 
att tills vidare öfvertaga den efter Fahlberg ledigblifna 
guvernementssekreterareplatsen, den andre att vara vice 
notarie i domstolen efter Svanholm. “En upprorisk 
folkmassa af alla europeiska nationer, som utgör detta ställes 
population, kan ej désarmeras och med en tillräcklig 
garnison hållas till lydnad“, yttrar Ankarheim vidare. 
Sedermera fick han ett nytt obehag på halsen. En del af 
landets och stadens invånare anförde då hos honom 
besvär öfver det sätt, hvarpå en i domstolen ledigvarande 
plats fyllts. De klagande ansågo sin valrätt kränkt, men 
deras besvär blefvo af guvernementet ogillade. I 
sammanhang härmed får man veta, hvilka af Barthelemys 
invånare på denna tid verkligen hade rätt att välja 
ledamöter i domstolen. Väljarekategorierna voro följande: 
1) alla egare eller innehafvare af jord, 2) alla infödda 
svenskar samt öns egna invånare, som uppnått 21 års 
ålder och ej äro i privat tjenst, 3) alla å stället varande 
naturaliserade svenska undersåtar, så framt de ej äro 
privata tjenare, 4) alla sådana personer, som under 7 år 
beständigt vistats på ön och drifvit något yrke — gesäller 
och dagsverksarbetare dock undantagna. 

Obehagen växte Ankarheim och hans 70 år öfver 
hufvudet. Hans enda hopp var derför, att svenska 
regeringen ville bevilja honom nådigt afsked och gifva honom 
understöd under hans återstående lefnadsdagar<ref>Rapport af {{bråk|30|12}} 1811.</ref>. 
Ankarheim visste ej då, att hans efterträdare redan var 
utnämd<ref>Stackelberg blef utnämd {{bråk|3|10}} 1811.</ref>. Men i början på 1812 rapporterar han<ref>Ankarheims sista rapport af {{bråk|6|2}} 1812.</ref>,  att 
baron Berndt Robert Stackelberg ankommit till ön, och 
att styrelsen skulle några dagar derefter åt honom 
öfverlemnas.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s32" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/37|32]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>1805 års reglemente hade nu förlorat sin gällande 
kraft och ersatts af ett nytt af den <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">25</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span> 1811. Enligt 
1811 års reglemente tillkom guvernören ''a'') besörjandet 
af militära ärenden och kolonins försvar, befäl öfver 
garnisonen och milisen, ''b'') brefvexlingen med främmande 
magters befälhafvare, ''c'') befattningen med högre 
ordningsmål. Guvernörens närmaste man är en placemajor, 
som tillika gör tjenst hos honom som adjutant<ref>Barthelemysamlingen (24 tomen).</ref>. 

Lagskipningen ombesörjes af en konselj, 
sammansatt af 7 ledamöter, guvernören som ordförande, 
justitiarien, placemajoren, guvernementssekreteraren samt tre 
erfarne och kunniga män, valda af och bland öns 
invånare. Konseljen är domför, om 5 ledamöter närvara och 
deltaga i domens afkunnande (likaledes om 4 äro 
närvarande och enat sig om samma mening). Dock tarfva 
vigtigare mål eller sådana, som gå å ära och lif, allas 
närvaro. Svenska lagar och författningar skola vara 
norm för konseljen i hvad de på kolonins förhållanden 
hafva tillämplighet. Eljes må i Vestindien förut 
förefintliga bruk och sedvanor tjena som rättesnöre. I 
enlighet med reglementena af 1786 och 1805 bestämmer 
ock detta af 1811, att domar skola genast bringas till 
utförande utom i brottmål, som gå å lif och ära, och i 
civilmål, hvari värdet af det omtvistade öfverstiger ett 
visst högre belopp. Båda arterna af mål gå till en sista 
instans i Sverige. Utom lagskipningen falla äfven den 
civila förvaltningen och alla ekonomie- och polismål 
under konseljens beslutanderätt. Ärenderna afgöras efter 
rösternas flertal, hvarvid är att märka, att ordföranden 
i förvaltnings-, ekonomie- och polismål har två röster. 
(Då konseljen sitter som domstol, väger blott i det fall 
ordförandens röst tyngre, att rösterna i ett mål af 
civilrättslig natur utfallit på båda sidorna lika, då han har 
votum decisivum.) är guvernören förhindrad att som 
ordförande presidera, träder placemajoren i hans ställe.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s33" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/38|33]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Skulle äfven han vara förhindrad, ersattes han af 
justitiarien. Konseljen har att med afseende på kolonins 
styrelse ställa sig gällande författningar till efterrättelse. 
Beslutar och tillämpar konseljen nya författningar, böra 
minst 5 af konseljens 7 ledamöter vara derom ense. 
Sådana författningar hafva då laga kraft, tills kongl. 
majestät annorlunda beslutar. I polismål, som fordra ett 
hastigt afgörande, kan guvernören på egen hand lemna 
föreskrifter, och guvernören och justitiarien kunna i 
förening å konseljens vägnar utfärda expeditioner i 
ekonomiska ärenden, som ej utan störande inverkan på 
handeln och den allmänna rörelsen tåla uppskof, som 
sjöpass, borgarebref m. m. 

En komité af 11 ledamöter, som öns invånare bland 
sig utse, sammanträder hvart tredje år för att 
öfverlägga om de förbättringar, som kunna anses vara i 
förvaltningen af behofvet påkallade, och hvad för öfrigt kan 
ega samband med kolonins allmänna nytta och välmåga. 
Till utomordentligt sammanträde kan komitén dessutom 
af konseljen sammankallas, när någon fråga af särdeles 
vigtig natur står på dagordningen. Men då må endast 
den fråga, som varit upphofvet till sammankallandet, 
blifva föremål för behandling. Konseljen har då att till 
statssekreteraren för Handels- och Finansärenderna 
öfversända komiténs hemställningar jemte eget utlåtande. 

Förvaltningen af öns intrader åligger guvernören, 
placemajoren, justitiarien och den, som konseljens valda 
medlemmar bland sig dertill utse. Dessa fyra ega att i 
samråd antaga tjenstemän för uppbörden och vid 
tullverket samt bära ansvar derför, att kongl. majestäts och 
kronans inkomster ordentligt inflyta. I alla finansiella 
frågor har guvernören två röster, och hans mening blir 
alltså den segrande, om en af de tre öfriga biträder den. 
Allmänna inkomsterna bestämmas genom särskilda 
författningar, utgifterna af den stat, som af statskontoret 
nppgöres. Ett sammandrag häröfver författas hvarje 
månad, hvilket, af räkenskapsföraren ordentligt
<span class="ws-noexport; noprint" id="s34" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/39|34]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>underskrifvet, före den 15 i påföljande månad i konseljen 
företes. Redogörelsen för drätseln i dess helhet skall inom 
sex månader efter hvarje års utgång till Handels- och 
Finansexpeditionen insändas. 

I justitieärenden för konseljen titel af domstol, i 
polis- och ekonomieärenden af regeringskonselj och i 
frågor, som röra allmänna medels förvaltning af 
finanskonselj. Till Sverige gående expeditioner undertecknas af 
guvernören allena i militära och ministeriella ärenden 
samt högre ordningsmål, men tillika af justitiarien å 
konseljens vägnar i alla öfriga mål samt kontrasigneras i 
förra fallet af guvernementssekreteraren och i senare af 
denne och konseljens notarie. 

1811 års reglemente, jemfördt med motsvarande af 
1805, innehåller en del i ögonen fallande nyheter och 
bildar i vissa afseenden en återgång till de föreskrifter, 
1786 års reglemente innehåller. Guvernören, som 1805 
blifvit snart sagdt enväldig i polis-, ekonomie- och 
finansiella ärenden — de skulle visserligen afgöras i samråd 
med justitiarien och guvernementssekreteraren, men 
guvernörens mening skulle vid beslutens tillämpning följas 
— får nu maka åt sig för konseljen, hvilkens ordförande 
han dock blir, och hvari han vid dylika frågors 
afgörande erhåller tvenne röster, den till placemajor 
förvandlade guvernörens adjutant får en särdeles framskjuten 
ställning och tränger justitiarien och 
guvernementssekreteraren åt sidan, och förvaltningen af öns drätsel lägges 
i en fåtaligare konseljs hand. Men det mest 
anmärkningsvärda hos 1811 års reglemente är, att det 
tillskapar ett slags representation för hela ön. Denna 
representation var visserligen högst fåtalig och saknade 
beslutanderätt. Men den hade dock en rådgifvande stämma, 
och invånarne hade i densamma kunnat få ett organ, 
hvarigenom de kunnat framställa sina önskningar till den 
kraft och verkan, de först i kolonins konselj och 
sedermera inför svenska regeringen kunde hafva. Nu ville 
det dock sig så illa, att denna representation ej blef af
<span class="ws-noexport; noprint" id="s35" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/40|35]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>någon praktisk nytta. Komitén var och förblef 
nämligen blott en representation på papperet. 

Det har redan förut påpekats, att baron 
Stackelberg i början på 1812 blef Ankarheims efterträdare. Den 
15 April rapporterar Stackelberg, att han öfvertagit 
styrelsen öfver kolonin och konungens kassa, hvari rätt 
stora summor funnos<ref>Barthelemysamlingen (2 tomen).</ref>. Vid denna tidpunkt bekläddes 
guvernementssekreterarebefattningen af Fischier, C. F. 
Werdeman var notarius publicus, och 
sekreterarebefattningen i konseljen gafs åt F. L. Thenstedt (f. d. 
guvernementssekreterare), P. Ollongren förvaltade 
justitiarieembetet och Schürer placemajorsbefattningen. Mellan dem 
tyckes hafva utspunnit sig en häftig tvist om företräde 
i rang<ref>Rapport af {{Bråk|28|6}} 1812.</ref>. Stackelberg var i början belåten med 
förhållandena på ön, men denna belåtenhet tog ett hastigt 
slut. Redan den 3 Juli 1812 begär han sitt afsked<ref>Rapport af {{Bråk|3|7}} 1812.</ref>. 
En obehaglig händelse hade inträffat, som i högsta grad 
upprört honom. En chevalier de Serviez, som inställt 
sig på ön försedd med talrika rekommendationer, 
anförde hos Stackelberg klagomål deröfver, att en 
handlande Krafft yttrat sig skymfligt om hans antecedentia. 
Guvernören sökte bilägga tvisten. Men härunder 
började de Serviez utfara i smädelser mot Kraffts 
kompanjon, Elbers, hvilket hade till följd, att denne, ehuru han 
i början sagt, att han satte sig öfver skymfen, vid nästa 
konseljsammanträde angrep guvernören, derför att han 
ej tagit Elbers i försvar, ehuru han vore medlem af 
konseljen. Stackelberg erhöll dock snart ett slags 
förtroende votum, i det en mängd borgare i Gustavia 
petitionerade hos honom, att han måtte stanna qvar på sin 
post. Elbers karakteriseras af Stackelberg som en 
orolig ande och en af anstiftarne af 1810 års uppror. I en 
längre Oktoberrapport redogör guvernören för kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s36" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/41|36]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tillstånd<ref>Rapport af {{Bråk|7|10}} 1812.</ref>. Han hade mottagit styrelsen den 14 
Februari, och hans första steg som öns styresman var att 
komplettera konseljen. Som principer för valet af 
konseljledamöter fastställdes, att födda eller naturaliserade 
svenska undersåtar samt egare af fast egendom skulle ega 
rätt att välja och vara valbara med undantag af dem, 
som voro stadda i privat tjenst. Det ser ut, som dessa 
principer göra den aktiva och passiva valrätten något 
inskränktare, än de som enligt Ankarheims rapport af 
<span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">21</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span> 1811 på den tiden tillämpades. 

Under Juli och Augusti hade tullinkomsterna 
betydligt förminskats, derför att det mellan Amerika och 
England utbrutna kriget — Amerika hade förklarat 
England krig den 18 Juni efter att den 4 Februari hafva 
lagt embargo på alla i amerikanska hamnar befintliga 
egna och främmande fartyg — hindrat amerikanska 
fartyg att som förr besöka ön. Men under dessa månader 
hade 52 nya svenska fartyg tillkommit. Dock var det 
ett faktum, att tillökningen i den egna flottan ej kunde 
på långt när ersätta den minskning i tullinkomsterna, 
som uppstod genom uteblifvandet af främmande fartyg. 
Handeln och rörelsen inskränkte sig nu till en mindre 
betydande kommunikation med närgränsande öar, till 
mottagandet af ett och annat europeiskt eller undsluppet 
amerikanskt fartyg samt till några under svensk flagga 
gjorda spekulationer på Amerika. 

Under de fyra första månaderna af Stackelbergs 
guvernement hade engelska kryssare jagat och borttagit 
flera af öns fartyg. Stackelberg inlade häremot en 
lif1ig gensaga hos engelske amiralen Laforey, och 
kryssarne försvunne, förmodligen derför att de bättre 
behöfdes på något annat håll. Den svenska garnisonen 
befann sig vid Stackelbergs ankomst i en tragikomisk 
situation. Den bestod af 9 man, hvaraf 7 voro vanföra 
krymplingar. Man må väl i sanning kalla den uppgift
<span class="ws-noexport; noprint" id="s37" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/42|37]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>rätt tung, som ålåg guvernören att med en dylik 
försvarsstyrka upprätthålla styrelsens anseende och 
värdighet, under det att fiendtliga kryssare omsvärmade ön, 
och äfven tillståndet i det inre lemnade åtskilligt öfrigt 
att önska. Stackelberg säger sjelf, att invånarne kände 
sig förledda att visa tecken till motspänstighet och 
olydnad mot ett guvernement, hvars stöd var en dylik 
garnison. Domstolen var öfverhopad af mål, och anser 
Stackelberg orsaken dertill ligga i det förhållande, att å ön 
hade samlat sig invånare af så olika nationer, hvilkas 
tänkesätt och intressen naturligtvis på mångfaldigt sätt 
bröto sig mot hvarandra. “Trätor och slagsmål 
förekomma ofta“. 

Öns folkmängd utvisade i Februari 1812 följande 
siffror: å landet 933 hvita, 90 fria kulörta, 588 slafvar, 
summa 1,601 personer — i staden 1,025 hvita, 1,038 fria 
kulörta, 1,818 slafvar, summa 3,881 personer — således 
öns hela befolkning utom främlingar, som tillfälligtvis 
vistades der, 5,482 personer. Tillståndet hos 
landtbefolkningen var i allmänhet fattigt. Men behofven voro få 
och lätt tillfredsställda. Bomullsodlingen hade, enär 
priset å bomull fallit, gett vika för odlingen af 
trädgårdsväxter, och denna och boskapsskötsel voro invånarnes 
på landet hufvudnäringar. Stadsboarne voro i 
allmänhet bättre lottade, och handel, sjöfart och slöjder voro 
deras vigtigaste näringsgrenar. 

I en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">10</span> 1812 till regeringen uttalar 
Stackelberg sin stora glädje deröfver, att en afdelning 
af kongl. majestäts kansli inrättats som ett departement, 
som hade att befatta sig med Pommerns och 
Barthelemys angelägenheter, och att i spetsen för departementet 
stod hofkanslern af Vetterstedt. Redan den 15 Maj 
1812 hade svenska riksdagen fattat beslut att separera 
Barthelemy från statsverket<ref>Barthelemysamlingen (23 tomen).</ref>. Detta beslut stöddes derpå, 
att man under de förflutna åren sett, hurusom kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s38" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/43|38]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>politik och intressen kunde vara skiljaktiga från 
moderlandets, hvarför ett dylikt frigörande från de former, 
som bundo det senare, borde befrämja kolonins egna 
handel och äfven gifva mera lif åt svenska 
handelsföretag i de vestindiska farvattnen. Den pommerska 
expeditionen, som under Pommerns dåvarande ställning, 
saknade sysselsättning, organiserades derför till ett 
kolonialdepartement, dock under uttryckligt vilkor att dess 
embetsmän ej skulle betunga statsverket, utan njuta sitt 
underhåll från kolonialfonden. 

Stackelberg är den förste guvernör, som afger 
talrika och någorlunda fullständiga rapporter. Den röda 
tråden häri är hans ordande om de penningremisser, som 
afgå till Sverige. Som jag sedermera å ett ställe 
sammanfört de ekonomiska fördelar, Barthelemy under denna 
tid skänkt Sverige, bryr jag mig ej om att anföra 
storleken af de summor, som allt efter omständigheterna 
månatligen eller med längre mellanrum öfversändes. 

I slutet af 1812 började de engelska kryssarne åter 
drifva sitt vilda spel kring kolonin, och det hjelpte ej, 
att Stackelberg åberopade den i Örebro mellan England 
och Sverige af slutade freden<ref>Rapport af {{Bråk|31|12}} 1812.</ref>. Öfvergreppen från engelsk 
sida fortgingo under 1813 oaktadt guvernementets 
protester. Det engelska ofoget nådde sin spets, då ett 
svenskt fartyg, som låg for ankar inom en kabellängd 
från Barthelemy, anfölls af båtar från engelska 
örlogsfartyget Vestal. Det svenska fartygets alla vinklar och 
vrår genomsnokades, det ena ankartåget kapades, och 
engelsmännen beredde sig att bortföra sitt rof, då öns 
batterier började spela och afskräckte dem från att gå 
vidare. 

På denna tid synes tanken på en utvidgning af det 
svenska väldet i Vestindien hafva föresväfvat regeringen. 
Redan 1812 författades en beskrifning öfver S. Lucie, 
och 1813 säger sig Stackelberg kunna med första lemna
<span class="ws-noexport; noprint" id="s39" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/44|39]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>en fullständig beskrifning öfver Guadeloupe, som han 
anser vara en af Vestindiens perlor. Öfverstelöjtnant 
Bagge insamlade underrättelser om S. Vincent, emedan 
svenska kronprinsen sagt, att engelska kronan vore 
villig afstå denna ö. Sedan det på Barthelemy blifvit 
kändt, att England i Mars 1813 öfverlemnat Guadeloupe 
till Sveriges konungahus, tolkar Bagge i ett bref till 
Vetterstedt Barthelemyboarnes glädje deröfver. “De 
agreabla underrättelserna om Guadeloupes öfverlemnande 
till Sverige hafva beredt öns invånare en obeskriflig 
fägnad“, säger han. Men denna anledning till glädje, som 
för Barthelemys handelsidkande invånare genom 
föreningen med en större och på produkter rikare ö öppnade 
vyer till en vidsträcktare rörelse, skulle snart bortfalla, 
ty genom Pariserfreden 1814 afträddes Guadeloupe till 
Frankrike. 

I ofvannämda bref påminner ock Bagge Vetterstedt 
derom, att han fått löfte att blifva utnämd till 
Stackelbergs efterträdare. Men det tyckes hafva varit Bagges 
lott att ständigt blifva gäckad i sina förväntningar att 
på Barthelemy erhålla guvernörstiteln. Stackelberg ordar 
nu ej mer om, att han önskar afsked, utan blir lugnt 
qvar på sin post till 1816. 

Oenigheten mellan embetsmännen var ett kräftsår, 
som vanligtvis frätte på styrelsens kraft och anseende 
under det svenska väldets dagar och äfven spred sitt 
gift öfver det Stackelbergska regimentet. I bref till 
Vetterstedt klagar Stackelberg bittert öfver justitiarien 
Ollongren. Denne vore “själen i alla intriger och 
motigheter“, hvarmed Stackelberg hade att kämpa. 

1814 var det år, som inbragte Sverige största 
behållningen från Barthelemy. Också äro guvernörens 
rapporter merendels torra sifferuppgifter öfver de alltmer 
växande inkomsterna. I Majrapporten påpekar 
Stackelberg, att under de senaste åtta månaderna handeln 
betydligt tilltagit, och tullinkomsterna ökats<ref>Barthelemysamlingen (8 tomen).</ref>. Kolonins
<span class="ws-noexport; noprint" id="s40" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/45|40]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>köpmän använde flitigt de utvägar, den politiska 
ställningen utvisade för deras verksamhet. 
Handelsförbindelsen med Norra Amerika, “hvaraf öns trefnad 
hufvudsakligen berodde“, hade<ref>Uppgiften om den oafbrutna fortgången af handelsförbindelsen 
med Norra Amerika är rätt egendomlig, då man betänker, att det 
engelsk-amerikanska kriget fortfarit sedan 1812 och står i föga 
öfverensstämmelse med rapporten af {{Bråk|7|10}} 1812.</ref> oafbrutet fortgått till årets 
början, men efter denna tid hade den engelska blokaden af 
de amerikanska hamnarne hindrat tillförseln af 
amerikanska varor, som sedan kunde hafva kringförts på 
svenska fartyg. En ökad export af vestindiska produkter 
motvägde dock detta missförhållande. De engelska 
kaparne visade sin forna vanvördnad för neutrala magters 
egendom och område. Elbers, med hvilken Stackelberg 
nu tyckes hafva kommit på god fot, får rättighet att 
utrusta ett fartyg med kanoner för att kunna sätta hårdt 
mot hårdt. 

Det synes, som om det i början af 1814 varit fråga 
om att bevilja Guadeloupe frihamnsrätt. Stackelberg 
tar sig åtminstone af en förmodan, att något sådant vore 
påtänkt anledning att skrifva till af Vetterstedt och på 
det kraftigaste afråda från detta steg. Eljes skulle 
regeringen rikta en dödsstöt mot Barthelemy. Det vore 
nämligen ute med den “nakna klippan“, om dess på 
frihandelsrättigheten grundade handel lede någon 
inskränkning, då deremot Guadeloupe var ett “jordiskt paradis“, 
som nog skulle bära sig utan konstlade åtgärder. I 
Augusti vet Stackelberg, att Guadeloupe gått förloradt<ref>Barthelemysamlingen (3 tomen).</ref>.  
Han uttalar nu farhågor derför, att sedan allmän 
europeisk fred var sluten, och de holländska och danska 
öarne återkommit till sina lagliga styrelser, dessa 
frihamnar kunde draga främlingarne från Barthelemy. Vid 
uppdragen jemförelse befunnes S. Thomas, som låg 
närmare Södra Amerikas spanska kust, Porto Rico och S. 
Domingo, hafva lättare att draga kusthandeln och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s41" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/46|41]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>handeln på dessa stora öar till sig. På S. Eustache funnes 
snart sagdt inga tullar. Det bästa, Barthelemy hade att 
lägga i vågskålen, var dess goda hamn, som isynnerhet 
under orkanmånaderna var af stort värde. 

1815 var ock ett på remissor till Sverige bördigt 
år, ja, kolonins inkomster uppgingo till betydligt högre 
belopp än föregående års, men så voro ock utgifterna 
betydligt större. 

Nu anlände ändtligen den så ofta begärda och länge 
väntade nya garnisonen<ref>Rapport af {{Bråk|30|6}} 1815.</ref> . Den bestod af ett 
detachement artillerister under anförande af kapten Lorich, och 
hela styrkan uppgick till 30 man. Stackelberg anser 
dock detta antal otillräckligt och önskar, att det måtte 
höjas till 60, som förr var föreslaget. 

Åtskilliga ombyten af embetsmän skedde vid denna 
tidpunkt. Pastor Forsström, som en längre tid skött 
själavården bland svenskarne derute och tillika varit 
stadsingenieur, aflöstes af hofpredikanten Lönner. 
Justitiariesysslan var anförtrodd åt O. E. Bergius, och 
guvernementssekreterareposten åt L. Thenstedt. Äfven från 
slafmarknaden — slafveriet upphäfdes först 1847 på 
Barthelemy — anskaffade man ett slags tjensteman. Det 
inropades nämligen för 255 spanska daler en slaf, som 
skulle tjenstgöra som profoss och vattenhemtare för 
garnisonen<ref>Rapport af {{Bråk|15|8}} 1815.</ref>. 

Stackelbergs lynne var häftigt och uppbrusande<ref>Hans efterträdares omdöme.</ref>,
men så blef han ock oupphörligt retad af underordnade 
embetsmäns opposition. Nu kom han i ett ytterst spändt 
förhållande till garnisonsläkaren Leurén. Det gick 
slutligen så långt, att denne blef arresterad. Båda vände 
sig med sina klagomål till kongl. majestät, hvarvid 
guvernören särskildt betonade den anarkiska anda, som 
rådde bland öns embetsmän. Hans åtgärd att låta det 
komma till den ytterlighet, att Leurén insattes i arrest,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s42" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/47|42]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>blef på högre ort omildt bedömd, och guvernören ålades 
att undvika dylika uppträden. I en skrifvelse till 
hofkanslern af Vetterstedt yttrar Leurén, att han och 
guvernören länge umgåtts på mycket vänskaplig fot. 
Förhållandet hade genom en mängd små orsaker — som 
t. ex. guvernörens “hetta i spel“ — på sista tiden 
öfvergått till raka motsatsen. Stackelberg var enligt 
Leuréns omdöme fallen för “misstänksamhet, arbiträrt och 
häftigt uppförande“. Leurén bifogar vidare åtskilliga 
rätt intressanta observationer öfver 
Barthelemyförhållanden. Det rådde en dödande enformighet på ön. Det var 
endast nyheter från Europa, som kunde gjuta något lif 
in i svenskarnes tillvaro derute. Hvad de egentliga 
invånarne beträffade, var handeln, som ibland upplifvades, 
ibland råkade i lägervall, allteftersom de amerikanska, 
engelska och franska förhållandena varierade, den enda 
fråga af allmännare natur, som drog deras intresse till 
sig, och förordningar om tullsatser och sjöpapper utgjorde 
föremålen för Barthelemyboarnes djerfvaste 
kannstöperier. Emellertid gjordes allt för Barthelemys 
upphjelpande. Vägar och gator anlades, och Gustavias hamn 
hade nyligen blifvit grundligt upprensad. Ett bolag för 
tillverkning af salt hade bildat sig. Leurén, som sjelf 
var medlem häraf, begärde nu för bolaget åtskilliga 
privilegier<ref>Förmåner beviljades upprepade gånger saltkompaniet, men 
tillverkningen ville dock ej taga någon riktig fart.</ref>, som tullfrihet och förmånsrätt till saltkrikors 
anläggning. 

Den mellan England och Amerika afslutade freden 
vållade ej öns handel någon skada<ref>Rapport af {{Bråk|21|10}} 1815.</ref>, isynnerhet sedan 
engelsmännen i sina vestindiska kolonier förbjudit all 
införsel, som ej skedde å engelska fartyg, och på detta 
sätt tvungit amerikanarne att uppsöka någon annan 
nations hamn, hvarest utbyte af produkter kunde ega rum. 
Men för att vara riktigt säker att kunna draga den 
engelsk-amerikanska transitohandeln till sig, anser
<span class="ws-noexport; noprint" id="s43" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/48|43]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>guvernören det vara nödvändigt nedsätta tullsatserna<ref>Sedermera yttrar Stackelberg, att handeln till hans glädje höll 
sig uppe, oaktadt tallsatserna ej sänkts.</ref>. 
Då skulle både köpare och säljare känna sig manade 
föredraga Barthelemy från S. Thomas, der tullafgifterna 
voro, enligt hvad Stackelberg förnummit, faststälda till 
6 % på inkommande och 7<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>% på utgående varor, men 
så föga noggranhet iakttogs vid en lasts förtullning, att 
tullen blott gick till ungefär 2 %. På Barthelemy 
deremot gick tullen till 9 % utom hamnpengar. 

Splitet mellan embetsmännen fortfor att spela samma 
bedröfliga roll i kolonins inre historia. Ovänskap 
upplågade nu mellan Stackelberg och justitiarien Bergius. 
Guvernören, som synes hafva strängt hållit på etikettens 
fordringar, gaf Bergius en lexa, derför att han 
uppvaktat honom i “morgonstöflar“ och fordrade, att han för 
framtiden skulle vid dylika tillfällen vara “ordentligt 
klädd“. Ett obehagligt uppträde timade i konseljen, 
och Bergius klagar öfver, att hans försök att medla 
mellan de militära och civila intressen, som pläga förekomma 
i kolonier, misslyckats, och att han dagligen är föremål 
för guvernörens “misstänksamhet och chicaner“. Bergius 
begärde slutligen sitt afsked<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref>. 1816 blir han förbjuden 
att vistas i kolonin och lemnar också ön. 

Från 1815 finnes ett förslag till nytt reglemente, 
som dock aldrig fick kongl. majestäts sanktion. Med 
afseende på de koloniala myndigheternas magtområden 
skiljer det sig betydligt från 1811 års reglemente och 
närmar sig 1805 års. Afgörandet af polis- och 
exekutionsmål och ärenden, som röra handel och sjöfart, samt 
i allmänhet frågor af civil eller administrativ natur 
lägges i guvernörens hand. Vid afgörandet af ministeriella 
ärenden, polis- och exekutionsmål skola placemajoren och 
guvernementssekreteraren vara närvarande. Eljes står 
vid guvernörens sida en rådplägande — ej beslutande — 
konselj, som består af justitiarien, tre af invånarne valda
<span class="ws-noexport; noprint" id="s44" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/49|44]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>och tre af guvernören utsedda medlemmar. En särskild 
summa ställes till guvernörens disposition att af honom 
for hemliga och opåtänkta utgifter användas, och 
guvernören är härför endast skyldig kongl. majestät 
redovisning. 

Lagskipningen besörjes af en domstol, som består 
af en utaf konungen utnämd justitiarie och sex af 
invånarne valda ledamöter. 

Det är hufvudsakligen i nu anförda punkter, 1815 
års förslag af viker från 1811 års reglemente. Eljes går 
det i dettas hjulspår. Förslaget har både ljusa och mörka 
sidor. Den föreslagna utvidgningen af guvernörens magt 
var nog å ena sidan egnad att åt styrelseåtgärderna gifva 
en prägel af större enhet och kraft, men å andra sidan 
torde nog invånarne, som nu voro vana att genom sina 
representanter i den beslutande regerings- och 
finanskonseljen inverka på händelsernas gång, illa hafva 
fördragit en förändring, som skulle hafva kommit den enda 
form af representation, som stod dem öfrig — den i 
1811 års reglemente omtalade elfvamannakomitén nämnes 
ej ens i det nya förslaget — att nedsjunka till en blott 
rådgifvande ställning. En afgjord fördel synes mig hafva 
legat i forslagets bestämmelser om domstolens 
sammansättning. De sönderhöggo med ens den knut, som så 
ofta visat sig vara besvärlig, i det de ur domstolen 
aflägsnade guvernören, placemajoren och 
guvernementssekreteraren och gåfvo justitiarien den ställning, han, 
som vanligen var domstolens enda juridiskt bildade 
person, hade rätt att intaga. Afund, rangstrider och 
etikettfrågor födde af sig oupphörliga strider mellan de i 
domstolen sittande embetsmännen, hvilka strider 
inverkade störande på målens lugna och lidelsefria behandling, 
och det låg något oegentligt deruti, att justitiarien eller 
domaren, som han ock kallades, nödgades åt guvernören 
afstå ordförandeplatsen i domstolen. Hade 1815 års 
förslag blifvit ett för kolonien gällande reglemente, så hade 
en bestämd gräns uppdragits mellan den verkställande
<span class="ws-noexport; noprint" id="s45" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/50|45]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>och lagskipande magten, som förut på ett betänkligt sätt 
gått in i hvarandra, och Barthelemy hade fått en 
domstol efter svenskt mönster med en domare som 
ordförande och en nämd, om ock Barthelemys nämdemän fått 
större myndighet än de svenska. 

Redan förut har omnämts, att tvisten mellan 
Stackelberg och Bergius 1816 gick till den ytterlighet, att 
den senare förbjöds att vistas på ön. 
Guvernementssekreteraren Thenstedt konstituerades då till justitiarie, 
och von Hauswolff, som 1813 utsändts med särskild 
rekommendation från hofkanslern, öfvertog tills vidare 
guvernementssekretariatet. Den förre placemajoren 
Schürer hade rest hem, och baron E. Koskull förordnades i 
hans ställe. De nya embetsmännen fullgjorde enligt 
Februarirapporten med osparad möda och nit sina 
åligganden, och för första gången på lång tid synes ett godt 
förhållande hafva rådt mellan öfver- och underordnade<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref> . 

Handeln och sjöfarten aftogo detta år på ett 
betänkligt vis. <ref>1816 års Januarirapport.</ref>. S. Eustache blef nu den farligaste 
rivalen. Holländarne hade på nytt tagit denna ö i 
besittning och sökte genom låga tullsatser draga rörelsen till 
sig. Stackelberg nödgades derför taga det länge 
påtänkta steget att äfven på Barthelemy sänka 
tullafgifterna, och han belönades derför af invånarne, som häraf 
hoppades handelns raska återuppblomstrande, med en i 
ståtliga ordalag affattad tacksägelseadress. 

I Maj 1816 beviljade regeringen Stackelbergs flera 
gånger upprepade begäran om afsked och utnämde i hans 
ställe öfverstelöjtnant Rosensvärd till Barthelemys 
guvernör. I ett bref till hofkanslern, dateradt Augusti 
1816, yttrar Stackelberg, att han hört, att han ådragit 
sig konungens onåd, och att han på grund af sitt 
behandlingssätt af Bergius och jemväl af andra orsaker 
blifvit från sitt embete entledigad. Nu yrkade han, 
stödjande sig på ett godt samvetes vitnesbörd, laglig
<span class="ws-noexport; noprint" id="s46" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/51|46]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>undersökning och afvaktade med otålighet Rosensvärds 
ankomst till ön. 

Rosensvärd anlände den 5 Augusti 1816 till 
Barthelemy, men mottog först den 10 styrelsen<ref>Barthelemysamlingen (4 tomen).</ref>. Hans 
treåriga guvernörskap blef en enda jeremiad. Han hade 
mottagit uppdraget att blifva öns styresman, emedan han 
på detta sätt hoppades kunna ordna sina derangerade 
affärer, men denna hans förväntning tyckes ej hafva 
krönts med framgång, och han såg allt i dystra färger. 
Nog torde många förhållanden på Barthelemy hafva 
lemnat åtskilligt öfrigt att önska, men så var ock 
Rosensvärd en målare, som förstod att göra sina taflor svarta. 
I sin första rapport klagar han öfver det klena 
utrymmet i guvernementshuset. Han och hans familj — 
Rosensvärd var gift och hade tagit hustru och barn med 
sig till Barthelemy — voro deri lika instängda som i 
det engelska fartyg, hvarmed de anländt till ön. Sjelf 
vore han efter resan mycket matt och sjuk och, ehuru 
han fått ett hälft års lön i förskott, i fullkomlig 
afsaknad af pengar. “En piaster derute är mindre i sitt värde 
till varorna och våra behofver än 1 Rdr riksgälds i 
Stockholm.“ Han ber derför om ett helt års lön i förskott 
under påstående att en guvernör vore “olycklig“, om 
han ej hade riklig tillgång på pengar. Derute kunde 
man knappast få låna en summa, och räntan vore 
gräsligt hög — 40, 60, ja ända till 100 %. 

I sammanhang med omnämnandet af Stackelbergs 
afresa från ön säger Rosensvärd, att denne synes hafva 
varit en god styresman för kolonin, hvarför han ock 
åtnjutit invånarnes aktning och kärlek. Man måste 
öfverse med yttringarne af hans häftiga lynne och betänka, 
att han haft att kämpa med en mycket obefogad 
opposition från underordnade embetsmäns sida. 

Enligt Rosensvärds åsigt låg ej orsaken till 
handelns af tynande och stagnationen i rörelsen deruti, att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s47" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/52|47]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>tullarne voro högre än på närliggande öar, utan var 
fastmer att söka 1) deri att på Barthelemy ej fanns mer 
än en spekulativ köpman — Elbers — och 2) deri att 
kapitaler saknades, hvarför de amerikanska köpmännen, 
som misströstade om försäljning af sina laster och skälig 
vinst derå, ej vågade sända sina fartyg till Barthelemy. 
Om ej dessa förhållanden vore för handen, skulle 
handeln oaktadt den allmänna freden förete större 
lifaktighet. På 100 år torde knappast gynsammare period 
inträffa än den senast förflutna, då alla kolonier voro i 
engelsmännens händer, och engelsmännen lågo i krig med 
alla europeiska stater, som hade kolonier — utom 
Sverige — och äfven med Amerika. Att den svenska 
handeln på ön var så obetydlig, föreföll Rosensvärd 
egendomligt, då ju öns produkter behöfdes i Sverige, och 
många svenska varor borde hafva en strykande afgång 
på ön. Men detta vore svenskarnes eget fel. De 
förstode ej att välja lämpliga exportartiklar. Fartyg hade 
t. ex. anländt till ön, lastade med kakelugnar, 
eldgafflar, sängvärmare och dylikt. Dessutom hölle svenskarne 
sina varor i oerhördt pris. 

Hofkanslern af Vetterstedt yttrar sig ungefär 
samtidigt i ett längre utlåtande öfver orsakerna till den i 
ögonen fallande minskning, hvari Barthelemys handel 
1816 råkade. Dervid synes han böjd att gå en 
medelväg mellan Stackelbergs och Rosensvärds åsigter, i det 
han dels antager, att S. Eustache var på god väg att 
draga till sig den Barthelemy förr tillkommande 
byteshandeln mellan Amerika och engelska kolonierna, dels 
ock att Barthelemyboarnes brist på driftkapital och 
företagsamhet lade hämmande bojor på öns handel. Men 
som Barthelemys läge vore bättre, måste främlingarne 
lockas till S. Eustache genom lägre tullsatser. Det var 
derför nödvändigt att sönderrifva den slöja af 
hemlighetsfullhet, hvari holländarne visste insvepa dessa 
förhållanden, och moderera Barthelemys tullafgifter efter 
de på S. Eustache brukliga. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s48" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/53|48]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>I slutet af 1816 började Rosensvärds klagovisor 
blifva bittrare. I guvernementshuset “finnes blott en 
säng, sängkläderna äro utslitna, lakan, örngått 
otillräckliga, servietter usla eller inga“, yttrar han i en 
skrifvelse till hofkanslern. Rosensvärd sökte så mycket som 
möjligt spara. Detta hindrade dock ej, att han rörande 
en eller annan utgift, som nödvändigt måste göras, 
råkade i delo med finanskonseljen, som hårdnackadt 
motsatte sig hvarje utgift, som ej vunnit kongl. majestäts 
sanktion. 

Barthelemys gyllene år voro nu förbi. Inkomsterna 
öfversköto väl utgifterna, så att betydliga remisser 
fortfarande gingo till Sverige, men man hade under 1814 
och 1815 vant sig vid, att “guldet flödade fram i 
strömmar ur Barthelemys nakna klippa“<ref>Uttryck af Bergius i bref till hofkanslern.</ref> och var derför ej 
nöjd med hvad 1816 och 1817 förde i sitt sköte. Enligt 
Rosensvärds Februarirapport för 1817 te sig 
förhållandena på ön i en dyster dager. Stadskassan, som några 
år förut befunnit sig i ett blomstrande tillstånd, var nu 
bankrutt. Rosensvärd anhåller derför att på kronans 
kassa få öfvertaga några af de utgifter, som förr hvilat 
å stadskassan. Detta blef ock fallet. 

Handelns oerhörda aftynande injagade en verklig 
fasa hos guvernören. Fattigdomen började blifva 
tryckande bland öns befolkning, som ju till största delen var 
hänvisad att lefva af denna näringsgren. Hvad som 
gjorde förhållandet så mycket sorgligare var att veta, 
att S. Thomas och S. Eustache fortfarande drefvo en 
betydlig handel. Till den förra kolonin kommo massor 
af europeer och amerikanare för att utbyta sina varor, 
och den hade derjemte sina egna och S. Croix’ 
produkter att afyttra. S. Eustache var liksom Barthelemy en 
genom konst och klokhet tillskapad handelsplats, och 
med denna ö borde man med framgång kunna täfla. 
Rosensvärd skall söka taga reda på dess tullförhållanden
<span class="ws-noexport; noprint" id="s49" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/54|49]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>för att derefter kunna lämpa Barthelemys. Tullsatserna 
hade bort sänkas, då S. Thomas och S. Eustache 
återlemnades i sina respektiva magters händer<ref>Rosensvärd synes således nu hafva öfvergått till Stackelbergs åsigt.</ref>. 
Handelsfriheten på S. Eustache var större. Fartyg voro ej 
derifrån tvungna att gå på en viss hamn, och 
invånarnes på S. Eustache sjöpass voro billigare. På 
Barthelemy måste nya sjödokument lösas för hvarje resa, 
äfven om den mest inskränkta expedition afsågs, och 
detta var en hämsko på företagsamheten. 

Det dröjer ej länge, innan man ser Rosensvärd 
invecklad i de sedvanliga striderna med andra embetsmän. 
Han vände sig till hofpredikanten Lönner med en 
anhållan, att han måtte predika på Engelska hvarannan 
söndag, eftersom största delen af befolkningen talade detta 
språk. Men saken strandade derpå, att Lönner härför 
begärde 500 à 600 piaster i årlig ersättning, under det 
att Rosensvärd misströstade om att kunna genom 
subskription samla mer än 200 piaster<ref>1818 rapporterar dock Rosensvärd, att Lönner åtagit sig att 
då och då hålla engelska predikningar.</ref>. Detta hade till 
följd, att guvernören blef så vred på Lönner för hans 
girighets skull, att “han så när kört ut presten“. 
Sedermera uppstod tvist om val af en ledamot i konseljen. 
En köpman Vaucrosson var i tur att afgå, men blef 
omvald. Men han hade mot sig ett stort parti, som 
mot honom anmärkte, att han städse gått i guvernörens 
ledband. Rotpartiets kandidat var en köpman Runnels, 
som förr — för sju år sedan — varit ledamot af 
konseljen. Guvernementssekreteraren Hauswolff blandade sig 
i spelet och beredde Rosensvärd mycket obehag, i det 
han ute i staden berättade allt, som tilldrog sig i 
konseljen. Hvilken nu orsaken må hafva varit, blef ett nytt 
val företaget, och Runnels utsågs då till konseljledamot 
i Vaucrossons ställe. Vid ett strax derpå infallande 
konseljsammanträde kom den under askan glimmande elden
<span class="ws-noexport; noprint" id="s50" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/55|50]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till utbrott. Runnels hade till detta anmält, att han 
“genom en utsväfning dagen förut var urståndsatt att 
närvara“, hvarför han önskade sammanträdet uppskjutet. 
Sedan sökte han bortresonnera hela saken. 

I Amerika rådde svår kris, och från alla håll 
förspordes klagan öfver de dåliga tiderna. Rosensvärd 
anhåller att genom hofkanslern erhålla konglig majestäts 
tillåtelse att draga vexlar på Sverige, om tillståndet 
fortfore att blifva sämre<ref>1817 års Aprilrapport.</ref>. Det skulle dock dröja länge, 
innan denna nödfallsutväg behöfde tillgripas. 

Stor sjuklighet herskade på ön. 20 svenskar hade 
redan under de gångna månaderna dött derute. De 
militära förhållandena erbjödo ock en dyster anblick. 
Trumslagaren vid garnisonen hade gått ur tiden, krut 
saknades, och “det är intet bättre“. Batterierna voro högst 
usla. “De ligga högt upp mot himlen, och inga 
kastmaskiner finnas.“ Några bättre och mera tidsenliga 
kanoner, som lätt kunna flyttas från öns ena hamn till den 
andra, anhåller Rosensvärd särskildt, att regeringen må 
sända ut, “Då skulle ej de fördömda kaparne löpa in 
och ankra i öns hamnar.“ 

Af ett bref från Rosensvärd till hofkanslern af 
Vetterstedt, dateradt <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">24</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1817, erfar man, att Rosensvärd 
från regeringen erhållit några förebråelser och 
varningar<ref>Rosensvärds rapporter till kongl. majestät äro skrifna på franska och hållna i mera allmänna drag; men de kompletteras af vidlyftiga skrifvelser till af Vetterstedt.</ref>. Hvilken orsaken härtill varit, framgår ej tydligt 
af skrifvelsen. Dock synes den hafva varit af finansiell 
natur. Förebråelserna väckte endast Rosensvärds 
förvåning. Han visste med sig, att han efter bästa 
förmåga skött sina pligter och gjort allt för att bringa reda 
i öns finansiella förhållanden. Öns kassor förvaltades 
under finanskonseljens uppsigt, och guvernören erhöll af 
denna det vitsord, att han i allt rättat sig efter
<span class="ws-noexport; noprint" id="s51" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/56|51]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>reglemente och förordningar<ref>Protokoll af {{Bråk|2|6}} 1817.</ref>. Det enda, hvari Rosensvärd 
ansåg sig hafva felat, var att han ej affordrat 
Stackelberg fullständig redogörelse, men han hade ansett det 
vara nog att af honom mottaga den kontanta 
behållningen i kronans kassa, då han visste, att Stackelberg i 
Stockholm skulle underkastas revision. Derjemte 
betonar guvernören skarpt, att styresmannen öfver en så 
långt aflägsen och af så många yttre förhållanden 
beroende koloni ofta tvangs att handla efter eget omdöme, 
och att då domen öfver handlingen plägade utfalla efter 
det uppnådda resultatet. Nu var guvernörens öfver 
Barthelemy ställning synnerligen kritisk, ty handeln låg 
öfverallt nere, S. Eustache gjorde allt för att tillfoga ön 
skada, kassorna voro tomma, de allmänna byggnaderna 
mycket förfallna. Personligen var Rosensvärd af sorg 
tryckt till jorden, enär han nyligen förlorat sin älskade 
maka. 

I en skrifvelse till hofkanslern<ref>Bref af {{Bråk|7|8}} 1817.</ref>  berättar 
Rosensvärd sig nu hafva fått reda på nyckeln till gåtan, huru 
S. Eustaches redd hade kunnat förete en så liflig anblick. 
Den holländske guvernören hade nämligen tillåtit 
amerikanska fartyg att utminutera sina laster på redden och 
betala tull endast för de varor, de lyckades försälja. 
Men deraf ledo öns egna köpmän skada, och guvernören 
hade nödgats efter deras önskan upphäfva dessa 
bestämmelser. Ehuru således S. Eustache bidragit och 
fortfarande bidrog till förminskningen af Barthelemys handel, 
låg grundorsaken dertill i den allmänna freden, som 
gjorde att handeln drefs mellan producenten och 
konsumenten, utan att någon förmedlande tredje man 
behöfdes, och i den stagnation, som rådde i både Europas och 
Amerikas rörelse: Som vanligt spekulerade guvernören 
öfver lämpligheten af nedsättning i tull- och 
hamnafgifter. Dock ärnade han först låta de tre orkanmånaderna 
förflyta, enär fartygen derunder skydde S. Eustaches
<span class="ws-noexport; noprint" id="s52" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/57|52]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dåliga hamn och hellre gingo till Barthelemy. Nöden 
på Vestindiens öar var allmän, yttrar vidare guvernören 
i ofvannämda bref. På S. Thomas hade eländet lagt 
många i grafven, och äfven på Barthelemy gingo många 
utan arbete och svulto. 

En till Barthelemy anländ underrättelse, som gladde 
Rosensvärd mycket, var att Stackelberg fått alla sina 
skulder till kronan efterskänkta<ref>En 1817 tillsatt komité, som hade att granska Stackelbergs 
förvaltning, kom till det resultat, att han häftade till kolonins kassa i 
en skuld af 13,771 sp. daler.</ref>. “Intet hade det gått 
så för en så olycklig varelse som jag“, utbrister 
Rosensvärd i ett anfall af sin vanliga pessimism. 

1818 blef ett för kolonin något gynsammare år. 

I Januari underrättar Rosensvärd hofkanslern<ref>Bref af {{Bråk|11|1}} 1818.</ref>, att 
köpmannen Elbers, som visserligen varit en företagsam 
man, men å andra sidan genom tredska och 
uppstudsighet mot öfverheten städse på ett sorgligt sätt utmärkt 
sig — så hade han 1810 jemte en Cremony varit chef 
för upproret, 1812 uppläst ett näsvist memorial i 
konseljen, hvarför han derifrån uteslöts — nu satt kronan 
på verket genom en skamlig och bedräglig bankrutt. 
Guvernören anser, att dylika köpmän böra skötas med 
strama tyglar. Men äfven sekreteraren Hauswolff 
visade i sitt uppförande mot guvernören ofta prof på 
oförskämdhet och spelade under täcket med åtskilliga af öns 
invånare. Rosensvärd, som på senaste tiden märkte, att 
åtskilliga Barthelemybor behandlade honom med föga 
aktning, hade frågat Hauswolff om orsaken härtill och 
då fått till svar, att det troligen kommit till deras 
vetskap, att guvernören vore mindre väl anskrifven på högre 
ort. Detta svar retade naturligtvis Rosensvärd. Det 
har redan “länge bland embetsmännen rådt en 
aristokratisk anda“, som uppkommit dels genom brist på 
ordentliga föreskrifter om hvars och ens magtssfer, dels 
ock derigenom att guvernören sett genom fingrarne med
<span class="ws-noexport; noprint" id="s53" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/58|53]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>deras öfvergrepp, yttrar han. 1805 års reglemente lade 
mera magt i guvernörens hand än det nuvarande, hvars 
fel var, att det ej nog bestämdt uppdrog gränserna för 
konseljens magt. Snart kom det till ett nytt uppträde 
mellan guvernören och sekreteraren<ref>Bref af {{Bråk|1|2}} 1818.</ref>. “Hauswolff måtte 
ibland vara litet vriden eller ej rätt nykter, han eller 
jag måste bort“, säger Rosensvärd, som anser att han ej 
begått större dumhet, än då han reste ut till Barthelemy. 

Strider mellan embetsmännen hade städse som en 
tryckande mara legat öfver kolonins förhållanden. 
Mellan guvernör och justitiarie förekommo ofta kollisionsfall, 
hvilket ej kunde förekommas, förrän justitiarien på sätt, 
1815 års förslag till nytt reglemente förordar, blef 
ordförande i domstolen. En polisrätt var derjemte högst 
nödvändig — föreslogs ock af Rosensvärd — på det att 
domstolen ej alltför mycket måtte betungas af smärre 
ordningsmål<ref>Polisrätten stannade vid blotta förslaget.</ref>. Men justitiarien borde enligt Rosensvärds 
åsigt ej hafva något att dermed skaffa, utan placemajoren, 
som var den allmänna ordningens upprätthållare och 
vårdare på ön, borde vara den dömande i polisrätten. Nu 
var ön alldeles utan polis, och guvernören hade ej några 
medel att disponera för upprättande af en polismagt, sedan 
stadskassan, som förr underhållit densamma, nu blifvit 
bankrutt. En soldat måste göra ronden i staden, men 
kunde ej billigtvis gå omkring på gatorna och “drifva in 
svinen“. 

Baron Koskull hade 1817 rest hem, och 
placemajorsbefattningen stod då obesatt, tills löjtnant Berghult 1818 
förordnades att tills vidare bestrida densamma. Stor 
hjelp tillskyndades härigenom guvernören, men så mycket 
mer obehag beredde honom hans motparti på ön — 
Hauswolff och Runnels i konseljen och handlandena Danouille 
och Röhl. 

Underrättelse om Karl XIII:s frånfälle och Karl XIV:s 
tronbestigning infördes i stadens tidning — Gustavia hade
<span class="ws-noexport; noprint" id="s54" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/59|54]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nämligen en sådan, som utkom en gång i veckan — och 
embetsmän och befolkning svuro under högtidligheter den 
nye konungen sin trohetsed. 

En händelse, som tilldrog sig mycken 
uppmärksamhet och blef föremål för olika kommentarier, timade 1818. 
Ett portugisiskt fartyg, som var en “pris“ och således 
röfvaregods, fördes nämligen till Barthelemy och försåldes 
der <ref>I Oktober 1818 förbjöd konungen försäljning på Barthelemy af 
priser, tagna från i vänskapligt forhållande till Sverige stående magter.</ref>. Rosensvärd påstod sig ej hafva af vetat saken, förrän 
försäljningen redan var skedd, och framhöll som 
hufvudorsak dertill, att stadens ende polisbetjent ej gjort sin 
pligt. En viss Stuart tillvitade deremot guvernören, att 
han varit medveten om brottet, men ändå låtit det 
passera. Saken blef föremål för domstolens behandling, och 
Stuart, som ej kunde bevisa sitt påstående, dömdes för 
den å heder och ära gående beskyllningen till böter och 
afbön. 

Den omständigheten, att domstolen lät det stanna 
vid så lindrigt straff, försämrade Rosensvärds redan förut 
mycket medtagna helsotillstånd. Den 19 September 
nödgades han afresa till de varma baden i Nevis, och 
placemajoren Berghult blef då regeringens främste man på 
ön<ref>Hauswolffs rapport af {{Bråk|10|12}} 1818.</ref>. Men det dröjde ej länge, innan Rosensvärd i Nevis 
slutade sina dagar. Dödsorsaken var lungsot. Hauswolff, 
som reste till Nevis för att bevista hans begrafning och 
dervid representera svenska guvernementet, säger att 
Rosensvärd, som under hela sitt lif hållit på styfvern, under 
sina sista dagar blef en slösare och ställde till 
oupphörliga fester för Nevis’ invånare. Att man ej behöfver 
tillmäta denna utsago alltför stort värde, torde vara 
sjelfklart, då man betänker, på hvilken fot Hauswolff stått 
till den döde. 

Som jag förr påpekat, var Rosensvärd en man, som 
såg allting i svarta färger. Men så synes han ock hafva 
varit ett offer för ständiga bekymmer och motgångar:
<span class="ws-noexport; noprint" id="s55" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/60|55]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>hans ekonomiska ställning var ej den bästa<ref>Af Norderlings rapport af Januari 1821 framgår, att 
fordringsegarne i Rosensvärds dödsbo fingo nöja sig med {{Bråk|66|2|3}} %, och kronan 
synes dessutom hafva efterskänkt åtskilligt.</ref>, hans 
älskade maka rycktes helt hastigt från hans sida, och 
hans helsa lemnade åtminstone under den senare delen af 
hans Barthelemyvistelse mycket öfrigt att önska. Kanske 
blef hans lynne härigenom ömtåligare, än nödigt var. 
Men säkert är, att han sökte efter bästa förmåga fylla 
den plats, hvarå han var satt, och att han med allvar 
arbetade på att sätta sig in i kolonins lifsfrågor: 
handeln och driffjedrarne för dess uppblomstring och 
tillbakagång, något som hans bref till hofkanslern, hvilka med 
stor omständlighet behandla detta ämne, nogsamt utvisa. 
I ett till af Vetterstedt stäldt anförande sökte 
Hauswolff försvara sig mot de klagomål. Rosensvärd anfört 
mot honom<ref>Oktober 1818.</ref>. Försvaret är dock tämligen lamt och går 
ej på sak. I stället slår sekreteraren omkring sig med 
stora ord och allmänna fraser. Han anser orsaken till 
sina förmäns fiendskap mot honom ligga deri, att han 
städse gått öppet till väga och ej skytt att ohöljdt blotta 
förefintliga missförhållanden. För Thenstedtska slägten 
— två bröder Thenstedt, af hvilka den ene var v. 
justitiarie, och den andre förordnad till notarius publicus 
— hade han alltid varit en nagel i ögat. Hauswolff 
begär att få komma bort från ön, emedan han ej kan 
lida, att högsta makten förlorar sin auktoritet. 
“Guvernementet går ej öppet till väga, i vår domstol går ej ens 
anständigt till, vi drunkna i affärer, emedan ledaren ej 
är dem mägtig och gör småsaker till berg, utlänningen 
drager på axlarne åt oss, pöbeln yttrar sig i paskiller, 
den bättre tiger och gör betraktelser“, är slutklämmen 
i Hauswolffs anförande. 

Redan innan Rosensvärd gått ur tiden, hade C. F. 
Bagge, som numera synes i egenskap af privatperson 
hafva varit bosatt på Barthelemy, börjat för tredje
<span class="ws-noexport; noprint" id="s56" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/61|56]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>gången fiska efter guvernörsskapet<ref>November 1818.</ref>. Genom bref sökte han 
tydliggöra för hofkanslern, att Berghult, som saknade 
ålderns auktoritet, ej kunde upprätthålla “årning“ och 
respekt, utan att han sjelf vore rätte mannen att som 
guvernör träda i spetsen för öns angelägenheter. Men 
äfven denna gång gäckades hans förväntning. Af 
hofkanslerns svar insåg han slutligen, att intet var i detta 
afseende att hoppas<ref>Maj 1819.</ref>. Men han säger sig vara liksom 
fastväxt vid Barthelemys klippa och ber af Vetterstedt 
söka åstadkomma, att “det konungsliga ädelmodet kastar 
en välgörande stråle öfver en gammal mans slåknande 
dag“. (Bagge stafvade som det anstod en af gamla 
tidens knektar). 

1819 blef ett för Barthelemys handel ganska 
fördelaktigt år. 

Under årets förra hälft är placemajoren Berghult 
vice guvernör öfver kolonin. De gamla striderna mellan 
embetsmännen hade ej förlorat något af sin styrka. Men 
rolerna voro nu ombytta. Det förra guvernementets 
vänner, bröderna Thenstedt, understödda af handlandena 
Peterson och Portelly, bildade nu oppisitionen, under att 
vice guvernören hade sitt stöd i Hauswolff och hans parti. 
Berghult riktar mot justitiarien Thenstedt den 
förebråelsen, att han vill draga allt från styrelsens afgörande och 
i stället lägga det under konseljens beslutanderätt. 
Intresset för valet af konseljledamöter hade i Gustavia 
ytterligt slappats. Derför var det enligt Berghults 
påstående lätt för en valintrigör att få hvilken han ville 
invald i konseljen. Så lyckades det Thenstedt, som 
genom sitt inflytande hade att förfoga öfver en mängd 
röster, att drilla saken derhän, att hans vän Portelly blef 
utsedd till konseljledamot. 

Berghult synes hafva varit en energisk man. Han 
påyrkade i sina rapporter, att guvernören måtte utrustas 
med magt att krossa sina motståndare eller, rättare sagdt,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s57" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/62|57]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>med så stor magt, att motståndare ej kunde uppstå. Hans
åsigt var att, eftersom ytterligheterna beröra hvarandra, 
vi samma fördelar skulle uppkomma, om handeln lades i 
guvernörens hand, som på S. Thomas ernåtts, derigenom 
att guvernementet låg i handelns. Der kände sig alla 
köpmän som förenade i ett bolag, här var hvarje 
handlande den andres fiende och afundsman, och hans lösen 
var: “förtjenar ej jag, skall ingen annan förtjena, och 
samhället må hellre gå till sin undergång“. Guvernören 
borde hafva nog stor myndighet att göra slut på denna 
splitets anda. Rosensvärd hade enligt Berghults åsigt 
uppträdt alltför lamt i det bråk, som uppstod efter 
försäljningen af den portugisiska prisen. Polisbetjenten 
borde genast hafva straffats, och Stuart för sina fräcka 
beskyllningar hafva satts i arrest. Men tiden hade gått, 
och skriket mot öfverhetens slapphet hade tagit fart, och 
man hade blifvit nödsakad att företaga energiska mått 
och steg mot de sydamerikanska independenternas 
kaparefartyg och deras försök att i Gustavias hamn försälja 
tagna priser. 

Det motparti, Berghult hade i Gustavia, fortfor att 
göra honom förtret<ref>Portelly skröt öfver att hafva mägtiga gynnare i Sverige. F. d. 
justitiarien Bergius, nu expeditionssekreterare i kolonialdepartementet. 
ansågs gå de oppositionella Barthelemybornas ärenden.</ref>. Särskildt visade honom Petersen, 
Portelly och C. Thenstedt vanvördnad genom att icke 
infinna sig vid den sedvanliga festen i guvernementshuset 
till firande af konungens namnsdag. Gustavias öfriga 
invånare lade deremot med entusiasm sina rojalistiska 
tänkesätt i dagen. Hauswolff anser Berghult vara sin 
sanne vän och en nitisk embetsman. 

Om köpmannen Ebers, som blef föremål för så olika 
omdömen, yttrar Berghult, att han var öns ende driftige 
handlande. Nu hade han lyckats på nytt få vind i seglen. 
Som bevis på hans förmåga att göra affärer anföres, att 
då ett fartyg Oden, lastadt med jern och bräder, nyligen 
anlände från Stockholm, kunde Elbers genom sina
<span class="ws-noexport; noprint" id="s58" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/63|58]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>mägtiga relationer för högt högt pris kontant köpa hela 
lasten. 

Det fanns på ön ett tryckeri, fastän naturligtvis af 
enklaste art, och en tidning utkom, som förr omnämts, 
en gång hvarje vecka. Nu hade allt råkat i ytterligt 
förfall. En mulatt skötte både tryckeriet och tidningen. 
Oanständiga och för enskilda personer smädliga 
tryckerialster sågo ofta dagens ljus, till och med guvernören blef 
föremål för sårande paskiller, och likväl hade ingen 
kontroll från styrelsens sida utöfvats. Nu infördes ett slags 
censur. Boktryckeriets egare ålades nämligen att, innan 
skrift trycktes, inlemna den till guvernementssekreteraren, 
som hade att bevilja tillstånd till tryckning eller förbjuda 
densamma. 

I ett bref till hofkanslern sökte Hauswolff gifva en 
bild af förhållandena mellan embetsmännen på ön. Den 
vanliga oenigheten fortfor, och härtill var enligt 
sekreterarens åsigt justitiarien skulden. Berghult drog såsom 
varande den yngre och saknande den auktoritet, hans 
värf kräfde, det kortare strået i striderna med Thenstedt, 
som hade ett mägtigt parti bakom sig. Hauswolff hade 
börjat längta efter den nye guvernörens ankomst, sedan 
han märkt, att oppositionen kommit underfund med, att 
Berghult ej var verklig guvernör. Den sämre delen af 
befolkningen uppeldades häraf till tredska och olydnad 
mot öfverheten. Nu hade dock tillståndet blifvit något 
bättre, sedan hofkanslern gifvit Berghult nödigt ryggstöd, 
i det han i sina depescher häfdat styrelsens anseende och 
genom sina allvarliga ord bragt de oroliga hufvudena till 
lugn och besinning. 

Berghults vice guvernörskap blef dock en enda strid. 
Medlemmarne i konselj och domstol voro städse — med 
undantag af Hauswolff — af annan åsigt än han. En 
hetare kamp än vanligt upplågade, då Berghult i konseljen 
sökte få antagen en förordning om förbud mot spel och 
dans på landsbygden. Men vice guvernören, som ej synes 
hafva tvekat att, då det gällde genomdrifvandet af hvad
<span class="ws-noexport; noprint" id="s59" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/64|59]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>han ansåg nyttigt, sätta sig öfver lagliga former, 
utfärdade å eget ansvar förordningen. 

Den 20 Augusti anlände den nyutnämde guvernören, 
Johan Norderling, som förut varit justitiarie på ön, till 
Barthelemy<ref>Rapport af Augusti 1819.</ref>. Han tyckte sig genast förmärka, att 
invånarne voro intagna af verklig glädje öfver hans ankomst. 
Hvart och ett af partierna satte genast alla krafter i 
rörelse för att draga honom öfver på sin sida. Enligt 
Norderlings åsigt var det Hauswolff, som ingjutit sin ande 
i Berghults styrelsesystem, men så var han ock 
motpartiets “syndabock“. Till en viss grad syntes sekreteraren 
hafva förtjenat ovilja genom “sin kitslighet, sin 
påflugenhet och sin oförsigtiga tunga“. Thenstedt vore i 
besittning af talanger, men hans hat och misstroende borde 
gifva vika för vänskap och öppenhet, om ett godt 
samarbete mellan guvernör och justitiarie skulle kunna ega 
rum. “Domarens magra hjerta har jag väl föga hopp 
om, men hvad vill han väl göra?“ — yttrar Norderling 
i bref till hofkanslern. 

Hans omdöme om Berghult låter denne framstå i ett 
fördelaktigt ljus. F. d. vice guvernören begärde nu sitt 
afsked från placemajorsbefattningen och afreste 
ofördröjligen till Sverige. 

Den 21 September 1819 härjades Barthelemy af en 
förfärlig orkan, hvartill man ej sett motstycke sedan 
1772. Orkanen utbröt, just då det allmänna tillståndet 
var som bäst, i det handeln var rätt god, och invånarnes 
sinnen derför fulla af ljusa och glada 
framtidsförhoppningar. I Gustavia föryandlades 56 hus till ruiner, och 
af många fartyg blef det endast spillror qvar. Dock 
rasade stormen på angränsande öar ännu vildare. På S. 
Martin bragte han 300 menniskor om lifvet. 

Då Norderling vid sitt tillträde till guvernementet 
reviderade öns kassor, hade kronans kassa betydande 
kontanta tillgångar att uppvisa, under det att stadens 
kassa befann sig i den forna sorgliga ställningen. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s60" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/65|60]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Invånarnes antal uppgick till 4587 personer, sålunda 
fördelade: hvita i staden 719, negrer och kulörta 713, 
slafvar 1478 = 2910 personer — 

hvita på landet 1019, negrer och kulörta 103, 
slafvar 555 = 1677 personer. 

I bref <ref>Dateradt {{Bråk|16|11}} 1819.</ref>  till expeditionssekreteraren Bergius redogör 
Norderling något längre fram för ställningen inom kolonin. 
Spåren efter den förfärliga orkan, som den 21 
September spred förödelse öfver ön, började nu utplånas<ref>Kongl. majestät lät utdela 3000 sp. daler till deras hjelp, som 
befunno sig under orkanens följder.</ref>. 
De förmögna hjelpte de fattigare att föra upp sina hus, 
de flesta fartyg voro reparerade, och hamnen var frigjord 
från spillror och vrak. 

Norderling anser sig hafva afhjelpt åtskilliga 
missbruk, som inrotat sig i öns styrelse, men han vågade ej 
gå alltför bröstgänges till väga, emedan han trodde sig
hafva mot sig en liga, som sent eller aldrig förläte, 1) att 
han ej uppträdt med förkrossande stränghet mot Berghult 
och Hauswolff, 2) att han satt konseljen och domstolen i 
vederbörlig respekt. Bergius borde afhålla sig från att 
korrespondera med enskilda på ön, ty derigenom erhölle 
partiandan ny näring. Hvartenda ord, som man kunde 
vända till sin fördel, användes som ett anfallsvapen mot 
Rosensvärds och Berghults styrelse. Stympade och vrängda 
utdrag ur bref ven flögo kring staden, krigsplaner 
uppgjordes, och kannstöpande sammankomster höllos. Man 
åsyftade en “sakramenskad köpmansstyrelse, hvari chefen 
borde omskapas till en snart sagdt stadsbetjent, beroende 
för sitt lifs uppehälle af deras — köpmännens — nåd, 
liksom en kolbonde af sin brukspatron“. “I hvilken sylta 
har jag ej kommit“, utbrister Norderling. Invånarne på 
Barthelemy skulle nog helst se, att guvernör, domstol 
och tullbetjenter vore borta. “Vive saint Thomas“ — 
var det vanliga skriket. Der gick en skeppare till 
tullhuset och anmälde, att han hade mjöllast. “Du är ett
<span class="ws-noexport; noprint" id="s61" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/66|61]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>nöt“, hette det, “du har socker“ — hvarför ingen 
införseltull på S. Thomas ifrågakom. Sedan delade 
tulltjenstemännen och skepparen rofvet, och danska kronan 
fick intet. 

Den svåra orkanen hade förvandlat S. Eustache till 
en enda hög af ruiner, så att ön enligt Norderlings åsigt 
torde hafva svårt att komma sig. På S. Thomas fanns 
ett ständigt förråd af östersjö-, medelhafs-, engelska och 
holländska varor, som lockade köpare till ön. På 
Barthelemy handlade man deremot efter den gamla slentrianen 
och slogs om de franska och engelska kabotörernas 
utsmugglade socker och rom för att betala de amerikanska 
lasterna. Ej en enda spik eller ett skeppund jern från 
Sverige fanns derute. De svenska köpmännen saknade 
all företagsamhet, “de ligga som hunden på hötappen“, 
säger Norderling, som var en älskare af ett kraftigt språk, 
kryddadt af populära bilder. 

En ny placemajor, J. Haasum, var nu tillsatt. Om 
honom betygade Norderling, att han var en dugtig karl, 
men justitiarien synes han fortfarande hafva betraktat 
med stort misstroende. “Blott jag kunde få fan och hatet 
ur Thenstedt“, utropar han. Hauswolff afslutade med 
1819 sin vistelse i kolonin, och Haasum förordnades <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>
1820 att tills vidare jemte sin egen äfven bestrida 
guvernementssekreterarebefattningen. 

1820 ingick med tämligen goda löften för 
Barthelemys handel<ref>Rapport {{Bråk|17|1}} 1820 (Barthelemysamlingen 7 tomen).</ref>. Man såg vanligen 15 à 20 
nordamerikanare i hamnen och dessutom en mängd franska, engelska 
och holländska kabotörer, som tillförde ön vestindiska 
kolonialprodukter. Nu märktes ej något spår af 
föregående års förhärjande orkan. Hamnen var åter satt i 
godt skick, och de stadens byggnader, som tagit skada 
af stormen, på nytt uppförda. På orkanen följde den 
fruktansvärdaste torka<ref>Rapport af {{Bråk|27|3}} 1820.</ref>. Inga växter buro frukt, och 
allt låg förbrändt. Landtbefolkningen hade derför mycket
<span class="ws-noexport; noprint" id="s62" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/67|62]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>svårt att skaffa sig det, de till sitt nödtorftiga uppehälle 
oundgängligen behöfde. I September föllo dock häftiga 
regn, men dessa förde i släptåg en elakartad feber, som 
skördade många offer. Ett tjugotal främlingar jemte 
åtskilliga af öns egna invånare dogo. Guvernörens fyra 
barn nedlades på sjukbädden, och tre blefvo feberns rof. 
Hvad som grep Norderling mest var att hans äldste son, 
Gabriel, som blifvit utnämd till guvernementssekreterare 
och nyss anländt till ön, också gick bort. Slutligen blef 
helsotillståndet bättre, då senhöstens friska vindar fått 
bortsopa feberdunsterna<ref>Rapport af {{Bråk|28|12}} 1820.</ref>. 

Partilidelserna på ön tycktes nu hafva lagt sig till 
ro. Den opposition mot styrelsen, som, under det vice 
guvernören Berghult stod i spetsen derför, satts i scen af 
köpmannaoligarkin och enligt Norderlings åsigt gått ut 
på att göra guvernören till en lekboll i handlandenas 
händer — liksom fallet varit vid upproret 1810 “au 
temps de vieille femme Ankarheim“ — höjde nu ej 
vidare hufvudet<ref>Norderlings skrifvelse till Bergius af {{Bråk|4|5}} 1820.</ref>. Och äfven bland de lägre 
samhällslagren hade en bättre anda börjat göra sig gällande. 
Norderling vädjade nämligen, efter hvad han sjelf säger, 
med stor framgång till “packets“ hederskänsla. De 
blodiga slagsmål, som förr vanligtvis utgjort afslutningen 
på de ofta förekommande sjömansbalerna, blefvo allt 
sällsyntare. Guvernören sjelf drog ej i betänkande att ofta 
infinna sig vid dylika tillställningar, hvarvid han ställde 
vänliga ord till deltagarne och på detta sätt lyckades 
väcka till lif en viss ambition, som blef en driffjeder till 
ett bättre uppförande. 

Norderling var väl vuxen sin post. Han var från 
sin justitiarietid förtrogen med Barthelemys speciella 
förhållanden, han var en handlingens och kraftens man, som 
förstod att på nytt lägga fasta grundvalar under 
guvernementet och krossa oppositionens månghöfdade hydra, 
men han var ock glad och lefnadsfrisk och visste att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s63" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/68|63]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>genom sina umgängesgåfvor göra sig omtyckt af hög och 
låg. Hvad man möjligen kan förebrå honom är att det 
låg något af despot hos honom, så att han någongång 
drog under sin egen domvärjo hvad som föll under 
konseljens och domstolens beslutanderätt. Han synes för 
ett dylikt tillvägagående hafva erhållit någon varning 
från kolonialdepartementet. I en skrifvelse af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> 1820 
sökte han försvara sig för denna beskyllning och påstår, 
att man hemma i Sverige missuppfattade honom, om man 
trodde, att han af magtlystnad droge alla polismål under 
sin speciella pröfning. Han ansåg, att en guvernör gjorde 
klokast uti att så mycket som möjligt dela det odiösa i 
dylika mål med domstolen. Dock medger han, att han 
ofta gjorde processen kort med “slafvar, äfventyrare och 
filles de joie“. Som vanligt rådde naturligtvis en viss 
spänning mellan guvernör och domstol. Särskildt blef 
Norderlings förhållande till justitiarien aldrig riktigt godt. 
Också sjöng han i sina bref till hofkanslern samma 
klagovisa öfver den senare. Så yttrar han en gång<ref>I skrifvelse af Februari 1820.</ref>: “alla 
klaga öfver Thenstedts lömska och oförsonliga sinne, jag 
fruktar honom ej, men kommer efter mig en svag 
guvernör, skall han rida ryggen af honom och sätta kolonin i 
ljusan låga“. 

Flera gånger förut hade det varit fråga om att 
upprätta en stadsmilis, men åsigterna om den nytta, en dylik 
kår kunde medföra, hade varit delade<ref>Rapport af {{Bråk|21|3}} 1821.</ref>. Emellertid kom 
den genom placemajor Haasums kraftiga åtgörande till 
stånd 1820. Den bestod af två kompanier, det ena 
sammansatt af hvita och det andra af kulörta, hvardera 
räknande 150 man<ref>Haasums rapport af {{Bråk|22|10}} 1820.</ref>. Då landtmilisen var klent organiserad, 
och garnisonen bestod af 22 man, hvaraf de flesta voro 
ålderstigna eller sjukliga, kunde nog upprättandet af denna 
stadsmilis vara af behofvet påkalladt. Inom garnisonen 
utspelades detta år ett blodigt drama. Fändrik J. von
<span class="ws-noexport; noprint" id="s64" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/69|64]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Platen blef nämligen nedstucken af sergeanten Andersson. 
Dråpet tycktes hafva begåtts under rusets inflytelse. 
Emellertid pliktade Andersson med lifvet derför. Han 
blef halshuggen af profossen James Duck, “den ende slaf, 
som torde hafva tillhört Ers Majestät“, som Norderling 
yttrar i sin rapport till konungen. 

Gustavias redd hade i början af 1820 företett en 
liflighet, som bådade godt för årets handel. Utgången 
motsvarade dock ej förväntningarne, och förhållandet blef 
således ett motsatt mot vanligheten, enligt hvilken 
handeln plägade under årets första månader föra ett mera 
tynande lif för att blomstra upp, sedan skörden af de 
vestindiska kolonialprodukterna blifvit verkställd. Det 
tyckes hafva uppstått en sorts öfverproduktion, och för 
den öfverfulla marknaden fanns ej tillräcklig mängd 
köpare. Så inträdde en allmän stockning i rörelsen. 
Nordamerikanska varor hade utkommit till Barthelemy och 
de andra vestindiska frihamnarne i en sådan mängd<ref>Norderlings bref till Bergius af {{Bråk|4|5}} 1820.</ref>, att 
prisen derå föllo oerhördt, och kolonialprodukterna rönte 
samma öde i Norra Amerika. “Farmern och 
plantageegaren skrika ej mindre än frihamnsköpmannen.“ 

Det var på denna tid, som de spanska kolonierna i 
Södra Amerika kämpade den oafhängighetskamp, hvarå 
framgången skulle sätta sin krona. Deras kapare 
svärmade oupphörligt kring på de vestindiska farvattnen, och 
det var gifvet, att äfven neutrala magter, som hade 
kolonier derute, skulle med dem komma i beröring af 
mångfaldig art. Norderling säger sig hafva strängt tillämpat 
den grundsatsen, att han förnekade under egen flagga 
seglande insurgenter allt tillträde till öns hamnar, om de 
förde priser med sig, och eljes endast i det fall lät dem 
ankra, att de varit utsatta för verklig sjöskada, då de 
endast fingo så lång tid på sig, som oundgängligt 
behöfdes för reparationen. Detta var plägsed äfven i andra 
kolonier. Men kryssarne synas hafva vetat kringgå
<span class="ws-noexport; noprint" id="s65" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/70|65]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>guvernörens föreskrifter. De skaffade sig nämligen dels 
holländsk, dels amerikansk flagg och kommo sedan till 
Barthelemy för att afyttra en hop varor samt blefvo då 
mottagna, emedan de satte lif i handel och rörelse. 
Norderling synes således sjelf hafva gett sig dispens från sin 
stränga grundsats. Han erkänner, att han sjelf ofta blef 
dragen vid näsan och ofta måste blunda, men synes hafva 
sökt ett stöd för sitt handlingssätt i de främmande 
flaggor, hvarunder de fartyg, som förde kaparegodset, 
inkommo till ön. 

1821 blef det bästa året i tjugotalets 
Barthelemy-historia. Förhållandena inom kolonin voro mycket 
fördelaktiga. Embetsmännen lefde i sämja, till och med 
guvernören och justitiarien synas hafva dragit någorlunda 
godt i lag, det var lif i handel och sjöfart, och den 
allmänna stämningen på ön var derför den bästa. Som af 
den bifogade bilagan synes, beredde ock kolonin detta år 
Sverige en rätt vacker vinst. Taflan saknar dock ej 
heller nu sin skugga. Den 9 och 10 September gick en 
orkan fram öfver ön<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|17|9}} 1821.</ref>, som i häftighet och styrka liknade 
1819 års. Auktionskammaren, metodistkyrkan och en 
mängd negerkojor förvandlades till spillror. Norderling 
sjelf, som för att erhålla frisk luft flyttat in i 
köpmannen Elbers hus nedanför stora batteriet, måste fly 
derifrån klockan två på natten mellan den 9 och 10, och 
detta tyckes hafva skett i rätta ögonblicket, ty “salen 
flyttades några alnar, men sängkammarn flög till fanders“, 
som han på sitt grofkorniga språk berättar saken. På 
sjön betecknade stormen sin väg med än gräsligare spår 
af sin härjande framfart. Elfva amerikanska fartyg och 
några engelska och svenska droghers<ref>Drogher kallades en mindre vestindisk farkost.</ref> gingo förlorade, 
och ett tretiotal menniskolif uppslukades af de uppretade 
böljorna. 

Under 1822 gick handeln fortfarande i de gamla 
hjulspåren och lyckades någorlunda hålla sig uppe.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s66" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/71|66]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Barthelemy var den förtjenande mellanden mellan Norra 
Amerika och de engelska kolonierna. Der utbyttes de 
amerikanska lifsmedlen och de vestindiska 
kolonialprodukterna mot hvarandra. Men ett annat förhållande 
skulle snart inträda <ref>Rapport af {{Bråk|10|9}} 1822.</ref>. Engelska parlamentet beslöt 
nämligen att öppna Englands kolonier för amerikanarne, och 
detta beslut blef för Barthelemy, som just genom sin 
transitohandel uppsvingat sig till en viss betydenhet, af 
ödesdiger beskaffenhet, om ock följderna ej genast klart 
trädde i dagen. Det dröjde en tid, innan engelsmän och 
amerikanare hunno vänja sig vid de förändrade 
förhållandena, och det var först följande år förbehållet att 
tydligt visa, hvilket afbräck Barthelemy led deraf, att 
handeln bröt sig nya banor. I början voro både engelska 
och amerikanska köpmän missbelåtna med de ömsesidiga 
privilegierna. 

Året utmärktes af en brännande torka<ref>Rapport af {{Bråk|24|4}} 1822.</ref>, som 
utbredde sina skadliga verkningar öfver hela vestindiska 
arkipelagen och hade till följd, att skörden slog fel, och 
att socker- och kaffeproduktionen blef högst obetydlig. 

Saltkompaniet, som länge legat i dödskampen, erhöll 
nytt lif 1822, derigenom att doktor Leurén och en 
köpman vid namn J. Bernier, som stodo i spetsen för 
bolaget, lyckades anskaffa nytt driftkapital och med all kraft 
arbetade på saltproduktionen. 

Detta år<ref>Rapport af {{Bråk|6|3}} 1822.</ref> kungjordes på ön konglig majestäts 
tillåtelse för de kulörta att deltaga i valet af 
konseljledamöter — en rättighet hvarom de upprepade gånger 
petitionerat. 

Det föregående året hade kännetecknats af ett 
tillfredsställande lugn i kolonins inre förhållanden, men det 
var lugnet före stormen. Ofridens ande fick på nytt ön 
under sitt välde, och de gamla striderna upplågade med 
förnyad styrka. Men det var andra personer, som nu
<span class="ws-noexport; noprint" id="s67" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/72|67]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>innehade hufvudrolerna. Justitiariens opposition mot 
styrelsen hade tystnat, och det var i stället ett helt parti, 
bestående af några framstående köpmän och lägre 
tjenstemän, som gjorde allt för att undergräfva guvernörens 
ställning. Partiets koryfeer voro<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|9|2}} 1822.</ref>  köpmännen Runnels, 
Danouille och Röhl och tjenstemannen vid tullen 
Falkman, hamnmästaren Viksell, konseljnotarien Dahlbeck och 
löjtnant Tybell. Röhl anförde nu i Sverige klagomål 
mot Norderling. Han skall enligt Norderlings påstående 
hafva fattat hat till honom, emedan “hans 
Knodd-Högvördighet en gång för oförskämdhet utvisats ur konseljen“. 
Men då Röhl snart kom till insigt derom, att partiet gick 
för långt, öfvergaf han dess fana<ref>Rapport af {{Bråk|24|4}} 1822.</ref> . Mellan guvernören 
och Dahlbeck blef striden allt hetare. Den senare 
jemrar sig i oupphörliga skrifvelser till hofkanslern öfver 
den sorgliga ställningen derute. Han hade, oaktadt han 
i allt ansåge sig hafva följt lagens föreskrifter, ådragit 
sig ovänskap från de högre embetsmännens sida — 
guvernörens, placemajorens såsom varande guvernörens måg, 
justitiariens, hvilkens knep han påstår sig hafva 
genomskådat. Någon af partiets medlemmar hade till 
Sverige öfversändt en afskrift af några beskyllningar mot 
Norderling, hvilka stått att läsa i en amerikansk tidning<ref>Rapport af {{Bråk|6|3}} 1822.</ref>. 
Beskyllningarne gingo ut på, att guvernören uppträdde 
ovänligt mot amerikanarne och i hamnen mottoge pirater. 
Det synes, som om man i Sverige ej skulle hafva lemnat 
Dem utan afseende. Norderling grämde sig nämligen, 
som han sjelf säger, djupt öfver konglig majestäts visade 
missnöje med vissa sidor af hans styrelse och 
tillbakakastade med kraft de framställda beskyllningarne. “Hans 
händer voro rena.“ Nu trädde ock hofpredikanten 
Lönner, som, efter hvad förut visats, var prest i kolonin, i 
skarp opposition mot styrelsen och anförde klagomål mot 
densamma hos kolonialdepartementet, och Norderling
<span class="ws-noexport; noprint" id="s68" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/73|68]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>fäller om honom det omdöme, att han var själen i det 
missnöjda partiet. Vid en inspektion af lazarettet hade 
Lönner anmärkt, att man i rummen förvarade torr mylla, 
som gjorde dem till afrikanska sandöknar. Jag lemnar 
derhän, om han hade fog för anmärkningen. I alla fall 
erhöll han af konseljen en skrapa, och från denna stund 
tyckes han hafva fattat ett bittert hat till Norderling 
och framstår derefter som den der höll oppositionens 
trådar i sin hand. Emot honom vände sig ock snart 
guvernörens hela förbittring, och hans återkallande till Sverige 
yrkades på det bestämdaste<ref>Augustirapporten 1822.</ref>. Regeringen gick ock snart 
häri Norderlings önskan till mötes. Norderling är glad 
att vara utaf med “jesuiten“. “Må han gerna för mig 
få ett bondpastorat, men i Stockholm duger han ej“, 
lyder Norderlings afskedsomdöme om Lönner. 

Äfven Dahlbeck blef hemkallad, och 
sekreterarebefattningen i konseljen sköttes tills vidare af C. Fischer. 
Tybell reste tillbaka till Sverige. Öfver Viksells 
embetsförvaltning anställdes undersökning, som slutligen hade 
till följd, att han återfick hamnmästarebefattningen<ref>Rapport af {{Bråk|10|9}} 1822.</ref>. 
Detta kom “den heliga ligan“, som Norderling med 
afseende fästadt på oppositionspartiets främste man, 
Lönner, kallade detsamma att fatta nytt mod och hoppas på 
återfåendet af sin ledare. 

Följande år fick ock pastor Lönner konglig 
majestäts tillåtelse att återvända till Barthelemy, hvarför han 
betygar sin tacksamhet i ett bref af den 6 Juli. Han 
mottogs, efter hvad han påstår, med stor kallsinnighet af 
guvernören och hans tvenne mågar, placemajoren Haasum 
och den nyutnämde justitiarien Morsing. Men emellertid 
tyckas tvisterna hafva hvilat under 1823, och Norderling 
säger ofta i sina rapporter, att det största lugn rådde i 
kolonin. 

Åtskilliga förändringar i embetsmannakåren skedde 
1823. L. Thenstedt, som länge varit sjuklig och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s69" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/74|69]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>dessutom aldrig synes som ordinarie innehaft 
justitiariesysslan, drog sig nu tillbaka och protokollssekreteraren L. 
Morsing installerades den 7 Juli som öns justitiarie<ref>Rapport af {{Bråk|31|7}} 1823.</ref>. 
Sekreterarebefattningen i konseljen gafs samtidigt åt G. 
Ekholtz. 

Det började nu gå mer och mer utför för Barthelemy. 
Handeln råkade i en lägervall, som tilltog i den mon, 
engelsmän och amerikanare lärde sig inse fördelarne af 
det direkta varuutbytet, och Barthelemy således upphörde 
att spela rollen af en förmedlande länk i den 
handelskedja, som dittills omslutit Norra Amerika och 
Vestindien<ref>Rapport af {{Bråk|10|6}} 1823.</ref>. Äfven under 1823 kommo väl amerikanare af 
gammal vana till ön för att afyttra sina lifsmedel, men 
köpmännen vågade ej skaffa sig så stora lager deraf, då 
de ej voro säkra att kunna afyttra dem<ref>Rapport af November 1823.</ref>. Under 
orkanmånaderna — Augusti, September och Oktober — tycktes 
handeln nästan dö ut. 

Man började nu derute hysa allvarliga farhågor för 
kolonins blifvande öde. Norderling betonar oupphörligt 
i sina rapporter, att staten var för hög. Besparingar i 
löner och indragningar af tjenster voro enligt hans åsigt 
nödvändiga. I sin Novemberrapport väckte han följande 
förslag: 1) guvernörens lön borde sänkas med 2000 piaster 
(från 7000 till 5000), 2) anslaget till det kalas, som 
brukade gå af stapeln på konungens födelsedag, borde 
sänkas — saken hade dessutom blifvit en slentrianmässig 
skyldighet, hvarpå invånarne snart sagdt pockade — och 
3) prestbefattningen borde indragas, och lönen således 
inbesparas. Norderling håller före, att ingen svensk prest 
behöfdes derute. Soldaterna finge nöja sig med på 
fartyg vanliga andaktsöfningar, man kunde använda 
husandakt och dessutom besöka metodistkapellet.

Ett slags civiläktenskap för katoliker synes under 
Norderlings guvernement hafva användts på ön<ref>Rapport af {{Bråk|6|10}} 1823.</ref>. Emedan
<span class="ws-noexport; noprint" id="s70" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/75|70]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>lång tid kunde gå om, hvarunder det ej fanns katolsk prest att tillgå i kolonin, och guvernören ville undvika, att folk lefde tillsammans i konkubinat, lät han en sorts kommunala tjenstemän, som han kallar “les capitaines 
du quartier“ efter gudstjensten kungöra lysningar till 
blifvande äktenskap och kontrahenterna sedermera i 
närvaro af föräldrar och vittnen inför honom svära 
hvarandra trohet. Han lemnade det sedan i deras fria skön att låta helga det knutna bandet, då det blef tillgång till prest. I allmänhet tyckes Norderling hafva 
synnerligen vinnlagt sig om att uppträda som katolikernas 
gynnare och vårdare af deras kult. Så arbetade han energiskt för, att kolonin måtte vara försedd med katolsk prest. Detta förefaller något egendomligt, då man 
känner, att han ansåg den protestantiske prostens tillvaro i kolonin obehöflig. Får man ej anse det vara fullt fog 
för denna hans skiljaktiga ståndpunkt, som han sjelf 
anför, nämligen att den katolske prosten nödvändigt behöfdes som undervisare af den gräsligt okunniga 
landtbefolkningen, kan man väl ock i den omständigheten, att 
den protestantiske prosten naturligtvis aflönades ur 
kolonins hårdt anlitade kassa, under det att den katolska befolkningen sjelf fick aflöna sin själasörjare, spåra en 
orsak dertill. Möjligen förlänade ock hans förbittring mot Lönner en viss grad af skefhet åt hans åsigt i detta fall. 

I staden verkade metodisterna mycket godt med sin skola. Vid en examen 1824 förhörde guvernören der 
öfver hundra neger- och mulattbarn, som gåfvo 
tillfredsställande svar<ref>Rapport af Februari 1824.</ref>. 

1824 blef i ekonomiskt hänseende ett nytt olycksår för Barthelemy. Handeln förde under årets förra hälft ett tynande lif och sjönk under orkanmånaderna ända 
derhän, att blott en enda amerikanare visade sig i 
Gustavias hamn. Det blef icke blott icke något öfverskott på inkomstsidan, utan kolonin ville icke ens bära sig. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s71" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/76|71]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Det förbud, hvarigenom den svenska regeringen den 
30 Oktober 1823 satte en dam för den rättighet, 
främmande fartyg under Norderlings chefsskap åtnjutit att i hamnen försälja sina laster i minut, visade sig ej 
mägtigt att upphjelpa handeln<ref>Marsrapporten 1824.</ref>. De få köpmän en gros, som funnos på ön, hade visserligen önskat, att detaljhandeln i hamnen måtte upphöra, men ändrade färg, sedan prohibitivsystemet börjat tillämpas, och under trycket af dåvarande tidsförhållanden, då man måste noga akta sig 
för hvarje steg, som kunde kasta främlingarne i 
grannarnes armar, tillät Norderling åtminstone, att fartyg fingo afyttra en del af sina laster i Barthelemy, oaktadt 
det öfriga af lasten var bestämdt för andra orter. 

De inre förhållandena visade nu åter tecken till oro. Handelshuset Bigard, en mulattfamilj, som från far till son beredt styrelsen svårigheter och varit inblandad i 
upproret under Ankarheim och sedermera deltagit i den oreda, Falkman, Viksell m. fl. tillställt, fortsatte äfven nu sina stämplingar<ref>Majrapporten 1824.</ref>. Striderna mellan guvernören och 
Lönner upplågade äfven på nytt<ref>Julirapporten 1824.</ref>. Lönner, som för andra gången skulle styra kosan tillbaka till 
fäderneslandet, höll en afskedspredikan, hvari han hade till ämne de förföljelser, konung David nödgades utstå. Med konung 
David skall han hafva menat sig sjelf. En skandalös sensation blef häraf följden. I Maj 1824 begaf sig Lönner på hemvägen. Anländ till S. Croix, undfägnar han 
hofkanslern med följande kraftuttryck: “Gudskelof att jag är med lifvet från guvernörens blodiga hand, hans döfstumma själ känner intet annat än guld och våld.“ 

1825 nådde den ekonomiska kris, hvarför Barthelemy 
några år varit utsatt, sin spets. Kolonins handel visade endast svaga tecken till lif. Tullinkomsterna, som under vanliga år uppgått till 1500 à 2000 piaster för
<span class="ws-noexport; noprint" id="s72" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/77|72]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>månad, gingo nu i bästa fall till 800 piaster<ref>Bref till hofkanslern af {{Bråk|3| 1}} 1825.</ref>. Man 
började nu derute uppge hoppet om en förändring till ett bättre. En stum förtviflan lägrade sig öfver sinnena<ref>Rapport af {{Bråk|11| 5}} 1825.</ref>. Flera köpmans- och handtverkarefamiljer utvandrade till 
Porto Rico, emedan de fruktade, att de ej skulle kunna lifnära sig i kolonin. Men det var under stor sorg och saknad, de togo detta steg, och den svenska styrelsen enligt 1811 års reglemente efterlemnade hos dem ett 
saknadt minne. Utgifterna öfverstego allt mer inkomsterna, och embetsmännen bragtes i trångmål, derför att de ej 
kunde utfå sina löner. Kassans beräknade tillstånd den 
6 December, då lönerna skulle utbetalas, visar en mörk bild<ref>Rapport af {{Bråk|14|11}} 1825.</ref>. Det antogs blifva, som följer: 

{|style="width:80%"
|-
|colspan="3" align="center"|''Skulder:''

|-
|Till guvernören, som fyllt en brist i sista qvartalet||align="right"|922 ||align="center"|piaster 
|-
|Till löntagare för 2 och 3 qvartalen ||align="right"| 4749 ||align="center"| „
|-
|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;„ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;„ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;4 qvartalet ||align="right"|3022 ||align="center"|„ 
|-
|För garnisonen, milisen m. m ||align="right"|260||align="center"|„ 
|-
|align="right"|Summa ||align="right"|8953||align="center"| piaster. 

|-
|colspan="3" align="center"|''Tillgångar:''
|-
|Kassans kontanta tillgångar d. <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">9</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">11</span>||align="right"|1034||align="center"|piaster 
|-
|Tullkassan||align="right"|641 ||align="center"|„
|-
|Återstoden af månaden och Decembers fem första dagar antogos skola gifva ||align="right"| 40 ||align="center"|„
|-
|align="right"|Summa  ||align="right"|1715||align="center"| piaster.
|-
|align="right"|Alltså brist ||align="right"|7238 ||align="center"|piaster. 
|}

1825 skedde genom konglig majestäts order en 
förändring i sammansättningen af kolonialdomstolen<ref>Kungjordes på ön {{Bråk|8| 3}} 1825.</ref>. 
Den skulle hädanefter bestå af justitiarien som 
ordförande, guvernementssekreteraren och 3 af invånarne valda 
medlemmar. Mindre vigtiga mål kunde af 4 —
<span class="ws-noexport; noprint" id="s73" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/78|73]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>hvaribland justitiarien naturligtvis skulle vara en — afdömas, 
men alla 5 ledamöternas närvaro fordrades för mål, som 
gingo å ära och lif. En gräns var således uppdragen 
mellan den lagskipande och verkställande magten, och 
de drabbningar, som så ofta levererats mellan 
domstolens ordförande, guvernören, och dess juridiskt bildade 
ledamot, justitiarien, borde ej härefter förekomma. En 
förändring, som följande år vidtogs i kolonins styrelse, 
återförde dock till en viss grad förhållandena på den 
gamla foten, att de verkställande och lagskipande 
myndigheterna delvis sammanblandades. För att en 
indragning i staten skulle kunna ske, blef nämligen 
guvernörsbefattningen tills vidare afskaffad, och en 
interimsstyrelse, bestående af placemajoren och justitiarien, sattes 
i guvernörens ställe<ref>Kongl. majestäts order af {{bråk|4|2}} 1826.</ref> . Regeringskonseljen, domstolen 
och finanskonseljen fortbestodo. I den nya styrelsen 
hade placemajoren och justitiarien lika magt och 
myndighet, om ock något högre rang tillkom placemajoren<ref>Placemajorens namn står alltid till venster om justitiariens 
under rapporterna.</ref>. 

Norderling drog sig nu tillbaka till privatlifvet, 
sedan han för Barthelemys invånare kungjort den nya 
ordningen<ref>Hans sista rapport är af {{bråk|2|5}} 1826.</ref>. Han dog 1828 ute i kolonin. 

Det var hädanefter placemajoren J. Haasum och 
justitiarien L. Morsing, som ledde öns angelägenheter. 

Handeln lefde fortfarande endast ett matt och 
flämtande lif. Tullinkomsterna uppgingo endast till 500 
spanska daler för månad<ref>Rapport af {{bråk|2|6}} 1826.</ref>. 

Öns folkmängd hade nu nedgått till 4016 personer, 
hvaraf 1723 voro hvita, 906 fria kulörta och 1387 
slafvar. Landtbefolkningen tillkämpade sig en torftig 
utkomst med fiske, trädgårdsodling och boskapsskötsel. 
Bomullsplanteringen nedgick mer och mer, enär priset å 
bomull ställde sig särdeles lågt. 1825 års afkastning
<span class="ws-noexport; noprint" id="s74" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/79|74]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>var 150 balar, men 1826 års antogs ej gå öfver 80. 
Norderling hade sökt få vinplantering till stånd och derför 
anskaffat frön från Madeira, men hans företag hade ej 
gynnats af framgång. Torkan varade för länge — ibland 
ända till 5 à 6 månader — för att ömtåliga plantor 
skulle kunna lefva i den tunna matjordsskorpan. 

I December 1826 timade en händelse, som hade den 
största betydelse för Barthelemy och kom hoppets sol 
att på nytt sprida sina lifgifvande strålar öfver den lilla 
klippön i vesterhafvet. Engelsmännen stängde nämligen 
åter sina kolonier för amerikanarne, och som genom ett 
trollslag förvandlades situationen på Barthelemy. Der 
kom mod i misströstans ställe, modet födde af sig 
företagsamhet, der blef lif och rörelse, och snart stod den 
forna transitohandeln i full blomma. 

1827 företedde Gustavias hamn den gamla 
anblicken. Massor af tyngre fartyg kommo för att afyttra 
Norra Amerikas lifsmedel, och deromkring svärmade lätta 
engelska droghers, lastade med vestindiska 
kolonialprodukter<ref>Marsrapporten 1827.</ref>. Nu sprungo tullinkomsterna under årets bättre 
månader med ens upp till 2500 à 3000 spanska daler, 
skulden till embetsmännen betalades, och kolonin kunde 
på nytt lemna sitt moderland tribut. 

Detta år sökte svenska regeringen göra en 
sjelfständig affär på Barthelemy<ref>Decemberrapporten 1827.</ref>. Den utsände nämligen till 
försäljning derute 1000 centner krut och 31561 fot 
tunnbräder som last å skeppet Carl Johan. Det gick trögt 
att försälja lasten<ref>Januarirapporten 1828.</ref>. Hvad särskildt bräder beträffar, 
fanns redan förut god tillgång af amerikanska på platsen. 

Med Carl Johan följde ock 10 soldater, som blefvo 
en välbehöflig förstärkning i den ytterligt försvagade 
garnisonen. 

1828 gaf lysande ekonomiska resultat.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s75" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/80|75]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Tullinkomsterna stego i April ända till 4442 sp. daler, och vackra 
summor kunde öfversändas till Sverige. 

För öfrigt utmärka sig Haasums och Morsings 
rapporter för en gräslig torrhet. De innehålla i allmänhet 
blott redogörelse för de remisser, som gingo till Sverige, 
och de mått och steg, styrelsen vidtog för att hålla de 
i de vestindiska farvattnen på denna tid så ofta 
förekommande kaparne inom tillbörliga skrankor. Den 
franske amiralen i Vestindien Bergeret anklagade 1828 
Barthelemys styrelse derför, att den skulle hafva låtit en 
pirat inlöpa i hamnen och der försälja sitt röfvaregods. 
Anklagelsen ledde ej till någon åtgärd. Haasum och 
Morsing påstodo sig städse vinnlägga sig om att skaffa 
svenska regeringens förbud mot införandet till kolonin 
af kaparnes röfvaregods efterlefnad och endast i det fall 
tillåta kapare med sina priser inlöpa i öns hamnar, att 
de lidit verklig sjöskada, som oundgängligen kräfde 
reparation. 

Ett förhållande, hvarpå den nuvarande styrelsen 
öfver Barthelemy särskildt fäste uppmärksamheten, var 
det glödande hat, som förefanns mellan hvita och 
kulörta, och som ofta gaf sig luft i blodiga slagsmål. Det 
behöfdes blott, att en hvit och en kulört hade något 
obytt med hvarandra, så uppstod der träta, folk 
samlades, man tog parti för och mot, och snart var slagsmålet 
i full gång. De hvita voro intagna af en oändlig massa 
fördomar mot de färgades klass. 

1829 och 1830 utmärkte sig ock för ett tämligen 
friskt lif i handel och sjöfart, om äfven resultaten ej 
gingo upp mot 1828 års<ref>Rapporter för 1829 och 1830.</ref>. Man började dock på nytt 
blifva missmodig i kolonin, emedan man hade anledning 
att befara, att England stod i begrepp att åter öppna 
sina kolonier för amerikanarne. Och det fruktade 
slaget skulle ej länge låta vänta på sig. 

I December 1830 återvände justitiarien L. Morsing
<span class="ws-noexport; noprint" id="s76" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/81|76]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till Sverige. Prestbefattningen i kolonin, som varit 
obesatt sedan 1824, uppdrogs nu åt domkyrkoadjunkten i 
Linköping C. A. Carlsson. 

Här ligger gränsen mellan Barthelemys goda och 
onda år. De yttre förhållandena hade väl vexlat, och 
den med dessa förhållanden på det innerligaste 
sammanväxta handeln, som utgjorde lifsvilkoret för Barthelemy, 
hade understundom haft de största svårigheter att 
bekämpa, men kolonin hade i alla fall icke blott burit sig 
sjelf, utan äfven lemnat en betydlig afkastning, som 
kommit moderlandet till godo. Men nu var det förbi med 
den gyllene tiden för Barthelemy. England öppnade för 
beständigt sina kolonier för amerikanarne, och kolonin 
hade spelat ut sin roll som en förmedlare af handeln 
mellan Norra Amerika och de engelska kolonierna i 
Vestindien. Domen var härmed fälld öfver Barthelemys öde, 
och kolonin råkade in i en ohjelplig regress. 

Med 1831 års början öppnades de engelska 
kolonierna i Vestindien å nyo för amerikanarne, och ett 
dråpslag var härmed gifvet åt Barthelemys transitohandel<ref>Barthelemysamlingen (11 tomen).</ref> . 
Tullinkomsterna, otvifvelaktigt den bästa mätaren på 
kolonins handel och rörelse, föllo med ens till 600 à 700 
sp. daler i månaden, ja, för Mars 1832 gingo de blott 
till 380 sp. daler. 

Främmande handlande, som mera tillfälligtvis för 
den goda förtjenstens skull nedslagit sina bopålar på ön, 
flyttade derifrån, och folkmängden, som 1830 utgjorde 
4394 personer, nedgick 1831 till 4208 personer. 

Placemajoren J. Haasum och justitiarien L. Morsing<ref>Morsing har återvändt från sin resa.</ref> 
stå fortfarande gemensamt i spetsen för Barthelemys 
angelägenheter, P. Ekholtz är guvernementssekreterare och 
domstolsnotarie, hvilken senare befattning 1831 öfvertages 
af den från Sverige utreste C. Ulrich, och C. L. Plagemann tullförvaltare och räkenskapsförare. 

Öns milis utgjorde 397 man, fördelade på tvenne
<span class="ws-noexport; noprint" id="s77" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/82|77]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>stads- och tvenne landtkompanier samt en artilleri- och 
en dragonkår. I spetsen derför stod en befälhafvare med 
titeln major — nu P. Petersen —, vid hans sida en adjutant — nu C. L. Treffenberg. 

I April 1831 afreser Haasum, som erhållit 
tjenstledighet, till fäderneslandet, och högsta magten ligger 
nu uteslutande i Morsings hand. Haasums tjenstledighet 
räckte till senare delen af 1833. Under denna tid tima 
händelser, som påminna om förra dagars 
Barthelemyförhållanden. Det är den gamla embetsmannafejden, som 
lågar upp på nytt, i det Morsing och Ekholtz på det 
häftigaste råka i delo med hvarandra. I skrifvelser till 
regeringen och hofkanslern slunga de anklagelser mot 
hvarandra. Det gick slutligen derhän, att Morsing fick en 
skrapa för otillbörligt skrifsätt, hvarefter han begärde 
sitt afsked<ref>Barthelemysamlingen (12 tomen).</ref>. Detta erhöll han ock, då Haasum 
återvändt till kolonin, och hans motståndare blef hans 
efterträdare som justitiarie. Men Morsings uppgift att jemte 
Haasum utgöra öns styrelse gick ej i arf på Ekholtz, 
utan Haasum blef nu öns ende styresman. Hans titel 
vexlar mellan placemajor, kommendant och guvernör. 
C. Ulrich blef guvernementssekreterare. 

Pastor Carlsson öppnade 1831 en skola för gossar<ref>Barthelemysamlingen (11 tomen).</ref>. 
Skolan bestod af två klasser. I den första lästes 
engelska — innanläsning —, religionshistoria, aritmetik, 
Sveriges geografi och historia samt engelsk grammatik. 
Andra klassens läroämnen voro franska, katekes, 
geometri, allmän historia och geografi, svenska, algebra och 
latin. De nödiga medlen till företagets uppehållande 
erhöllos genom frivilliga bidrag, skolafgifter och ett årligt 
anslag af 100 sp. daler från kongl. majestät. En 
flickskola, hvari 12 lärjungar mottogo undervisning, 
öppnades ock af samme pastor Carlsson. Om den förefintliga 
metodistskolan fäller denne ett synnerligt förklenande 
omdöme. Han säger nämligen, att lärarne uti densamma
<span class="ws-noexport; noprint" id="s78" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/83|78]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>saknade en pedagogs nödvändiga förutsättningar för 
framgångsrik verksamhet: kunskap och dygd. De voro, som 
han uttrycker sig, “torggummor“. 

I bref af 2 Maj 1834 till kommersrådet Bergius 
yttrar Haasum, att handeln fortfarande visar högst få 
lifstecken<ref>Barthelemysamlingen (12 tomen).</ref>. Tullinkomsterna för April gingo till 290 sp. 
daler. Och det värsta var, att man ej hade någon 
förbättring att vänta, och att ingen åtgärd från styrelsens 
sida kunde upphjelpa förhållandet. Tullsatserna voro så 
låga, att de eljes missbelåtna Barthelemyboarne voro 
dermed nöjda. Fattigdomen grep med jernhand omkring 
sig. Många voro bragta till tiggarestafven, och bördan 
blef dubbelt så tung för dem, som hade något. 
Kassornas tillstånd var bedröfligt, och guvernören måste gång 
på gång anlita den kredit, som kongl. majestät för 
Barthelemys räkning anordnat i London. Folkmängden hade 
nedgått till 3720 personer — 2080 i Gustavia, 1640 på 
landet. 

1835 och 1836 erbjuda just intet af speciellt 
intresse. De gå i sina föregångares fotspår med afseende 
på stagnationen i handeln. 1835 timar en förändring 
inom embetsmannakåren. Ekholtz går ur tiden — han 
säges vara allmänt sörjd och saknad — och Ulrich blir v. justitiarie. 

Den 26 Juni 1837 förekom följande fråga i kolonins 
konselj, förstärkt med särskildt tillkallade handlande. 
Från kolonialdepartementet hade anländt en skrifvelse, 
hvari det uttalades den önskan, att öns handlande 
måtte yttra sig om orsakerna till handelns förfall och 
föreslå de medel, som möjligen kunde förefinnas till 
densammas upphjelpande. Kommendanten hade infordrat 
handelskårens utlåtande, men som detta uteblef, förekom 
nu saken till behandling i konseljen. Orsakerna till 
handelns förfall inom kolonin ansåg man enstämmigt vara 
att söka i den omständigheten, att engelska hamnarne i
<span class="ws-noexport; noprint" id="s79" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/84|79]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Vestindien öppnats för amerikanarne. Deremot stod man 
der helt rådlös, då frågans andra afdelning kom till 
behandling. 

Den 2 Augusti 1837 drabbades det redan förut, 
menskligt att döma, nog hårdt pröfvade Barthelemy af 
en fasansvärd olycka<ref>Rapport af {{Bråk|12|8}} 1837.</ref>. En rasande orkan, 
förskräckligare till sina följder än 1819 års, strök då fram öfver ön 
och utvecklade en vild styrka. 200 hus förvandlades till 
spillror, och ungefär 100 blefvo mer eller mindre svårt 
ramponerade. 40 menniskor dödades, 30 sårades. 
Kronans hus å ön ledo mycket af orkanen, isynnerhet 
guvernementshuset, och guvernören och hans barn sväfvade i 
dödsfara, då de sökte rädda sig undan de ramlande 
ruinerna. Både den katolska kyrkan och den svenska blefvo 
af stormen synnerligt illa åtgångna. På landet var 
orkanen i allmänhet skonsammare i sin framfart. Ett 
lifligt deltagande kom kolonin till del från de 
kringliggande öarne, ett deltagande som äfven gaf sig luft i rika 
penningbidrag, och äfven inom kolonin insamlades vackra 
summor till deras hjelp, hvilka träffats af olycksslaget. 
Af kongl. majestät erhöllo de som skänk 1000 pund<ref>Rapport af {{Bråk|2|3}} 1838.</ref>, 
och konseljen tillsatte en komité af förtroendemän, som 
skulle handhafva utdelningen af dessa pengar. Man grep 
sig genast kraftigt an med reparationer och nybyggnad, 
och vid årets slut voro de publika byggnaderna satta i 
någorlunda hjelpligt skick<ref>Rapport af {{Bråk|16|8}} 1838.</ref>. 

Handeln höll sig under 1837, 1838 och 1839 vid 
någorlunda friskt lif. Tullinkomsterna sprungo för Juni 
1839 upp till 897 sp. daler<ref>1839 års Julirapport.</ref>. Under detta år 
inklarerades 59 svenska fartyg, 52 amerikanska, 251 engelska, 
33 franska, 7 danska, 54 holländska, 8 spanska, 1 
kolumbianskt<ref>1840 års Januarirapport.</ref>. De flesta häraf voro dock af liten drägtighet. 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s80" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/85|80]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>1840 öfvergicks kolonin af ett nytt slags olycka. Det 
bröt nämligen ut elakartade intermitenta febrar, som 
skördade många offer<ref>Rapporter för 1840.</ref>. De uppgingo under årets lopp 
till 300. De flesta embetsmän nedlades på sjukbädden, 
men tillfrisknade så småningom. Tullförvaltaren 
Plagemann och batteribefälhafvaren Lyon förlorade sina hustrur, 
tullbesökaren Abbot och hans maka dogo. Guvernören 
gjorde länge sjukdomen motstånd, men slutligen blef äfven 
han angripen deraf. V. justitiarien Ulrich, som 
tillfrisknat, skrifver nu rapporterna till Sverige. Det är en 
mörk bild, han ger af förhållandena i kolonin<ref>1840 års Decemberrapport.</ref>. 
Folkmängden hade nedgått till 2555 personer. Den allmänna 
nöden och fattigdomen hade gett febern vapen i händerna. 
Eländet trotsade hvarje beskrifning. Nu voro äfven de 
båda läkarne — Leurén och en extra läkare, Mason — 
sjuka. Sjukdomen förorsakade en nästan total 
stagnation i de vanliga göromålen. Af April 1841 finnes en 
rätt utförlig redogörelse för kolonins tillstånd vid 1840 
års slut, hvilken redogörelse synes utgå från 
kolonialdepartementet<ref>Barthelemysamlingen (14 tomen).</ref>. Deri heter det, att utsigterna för 
kolonins uppblomstring voro synnerligen små, då man ej 
hade skäl att vänta en förändring i förhållandet mellan 
England och Norra Amerika. Till utvidgande af sin egen 
afkastning kunde ej kolonin taga sin tillflykt, enär den 
utom bete för några kreatur och en ringa mängd 
trädgårdsalster blott frambragte något bomull och salt, af 
hvilket senare skörden för år brukade uppgå till ungefär 
3000 tunnor. Ehuru en svår farsot rasat, som laggt 300 
à 400 menniskor i grafven och beröfvat menniskorna all 
verksamhetsifver, var det dock lika mycket lif i handel 
och rörelse som under föregående år. Härtill fanns en 
orsak af tillfällig art. På de engelska öarne hade 
marknaden blifvit öfverfylld med varor, och stockning hade 
derför inträdt. Derför gjordes en och annan spekulation
<span class="ws-noexport; noprint" id="s81" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/86|81]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>på Barthelemy. Tullinkomsterna, som spredo det 
klaraste ljus häröfver, voro 1839 6353 sp. daler och 1840 
6754. Antalet af under 1840 in- och utpasserade fartyg 
belöpte sig till 458, af båtar till omkring 950. Ön egde 
blott 4 egentliga fartyg. Angående direkt 
fraktförbindelse mellan moderlandet och kolonin hade kolonins 
styrelse blifvit rådfrågad, men svaret hade utfallit i 
afböjande riktning. 

I sammanhang härmed anför jag ett af kapten 
Annerstedt, befälhafvare öfver korvetten Najaden, som 
företog en expedition till Vestindien och Södra Amerika 
1842—43, afgifvet utlåtande om Vestindiens 
handelsförhållanden och Barthelemys ekonomiska ställning<ref>Barthelemysamlingen (14 tomen).</ref>. Detta 
utlåtande, som han på svenska regeringens befallning 
afgaf, är af ungefär följande innehåll. Så länge Spanien 
hade qvar sina stora kolonier i Amerika, var all 
främmande handel med dessa förbjuden. Men detta förbud 
alstrade naturligtvis smyghandel i stor skala. Då voro 
kolonierna i Vestindien af stort värde för Europas magter. 
Efter spanska koloniernas frigörelse förändrades 
situationen. Nu gingo fartygen direkt till alla kontinentens 
hamnar utan att ställa sig i någon förbindelse med 
Vestindiens öar, som förlorade desto mer i värde och 
välstånd, ju mer fastlandets rikedomar tillväxte. Norra 
Amerika hade slagit under sig bästa handeln med 
Vestindien, som det förser med lifsmedel, skeppsförnödenheter 
och husgerådssaker, hvilka varor det var i tillfälle att 
sälja till lägre pris än européerna. Hvad Barthelemy 
beträffade, hade det liksom grannöarne haft sin soliga 
lyckotid och var nu inne i sin olycksperiod. Grunden 
för dess blomstring, transitohandeln, var fallen, och 
kolonin var nu hänvisad till sina egna resurser, som enligt 
Annerstedts åsigt voro af en sorglig beskaffenhet — “en 
torr och kal klippa, några qvadratmils yta, 2500 
invånare“. Den ringa handel, som ännu drefs på ön, bestod
<span class="ws-noexport; noprint" id="s82" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/87|82]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>förnämligast i smuggling af bränvin (gin) och
proviantartiklar till grannskapets öar. Öns skogstillgångar voro
borta, klipporna, hvarå endast låg en lätt skorpa af 
matjord, hafva intet skydd mot sol och vind. Odlingen af 
växter var derför förknippad med stora svårigheter. 
Ananasplantan och bomullsbusken gingo bäst. Men sedan 
en strängare tulluppsigt börjat tillämpas på de franska
öarne, dit mycken bomull förr insmugglats från 
Barthelemy, hade bomullsodlingen trädt i bakgrunden. 
Invånarne, som ej trycktes af hårda skatter, lefde ett lugnt 
lif, belåtna med sin lott. 

Med 1841 inträdde ett bättre hälsotillstånd inom
kolonin<ref>Marsrapporten 1841.</ref>. Inga nya sjukdomsfall förekommo. I Juni
företog guvernören Haasum, som åtnjöt tjenstledighet, en
rekreationsresa hem till Sverige, och justitiarien Ulrich 
förvaltade hans embete. I senare delen af 1842
återvände Haasum och återtog sin befattning.

1843 gick en förskräcklig jordbäfning fram öfver
den vestindiska arkipelagen<ref>Februarirapporten 1843.</ref>. Barthelemy kom någorlunda
helskinnadt undan. Men för Guadeloupe gick det så
mycket sämre. De sårade och dödade räknades här i 
tusental. 

Handel och rörelse förete det gamla utseendet. Ett
eller annat amerikanskt fartyg, lastadt med mat- och
trävaror, ett eller annat danskt eller tyskt, förande
bränvin, gaf lifvet i hamnen en prägel af friskhet. Men 
marknaden blef som vanligt lätt öfverfull, och 
afsättningen gick lamt. 

Några ombyten af embetsmän skedde vid denna 
tidpunkt<ref>Rapporter för 1843 och 1844.</ref> . Doktor J. Uddenberg blef garnisons- och
guvernementsläkare, major M. Myhrberg 
guvernementssekreterare — platsen hade varit obesatt sedan 1835 —, G. 
Röhl blef Plagemanns efterträdare som tullförvaltare.
Guvernören får på nytt tjenstledighet och afreser till
<span class="ws-noexport; noprint" id="s83" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/88|83]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Europa i Juni 1844<ref>Julirapporten 1844.</ref>. Justitiarien Ulrich är som vanligt 
hans ställföreträdare. Kolonin fick nu en särskild katolsk 
prest efter att förut vanligtvis hafva haft sådan 
gemensam med S. Martin<ref>Novemberrapporten 1844.</ref>. Äfven metodisterna hade sin 
predikant. Men den svenska prestbefattningen blef ej 
besatt, sedan pastor Carlsson, som det synes, före 1840 
lemnat ön. Guvernören trädde i hans ställe vid 
utförandet af presterliga förrättningar. Härom var följande 
förordnadt: 1) hos guvernören göres anmälan om de 
presterliga förrättningar, som dervarande svenskar vilja hafva 
enligt svensk kyrkolag och ordning utförda, 2) guvernören 
förrättar dop, brudvigsel och jordfästning, 3) lysning 
kungöres under två veckors tid på den tafla, hvarå legala 
kungörelser meddelas allmänheten, och tillkännagifves tre 
söndagar å rad genom anslag å den svenska kyrkans 
dörr, 4) mötes intet hinder, fullbordas äktenskapet genom 
vigsel, 5) guvernören skall föra fullständig förteckning 
öfver dop, brudvigslar och jordfästningar, hvilken sändes 
till Upsala domkapitel<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

Redan 1818 föreslog konungen svenska riksdagen, 
att Barthelemy måtte säljas, om det kunde ske på 
någorlunda förmånliga vilkor, och riksdagen gaf härtill sitt 
bifall. I den skrifvelse till riksdagen 1841—45, hvari 
konungen väckte förslag om upphörandet af kolonins 
separatställning och återbringande under statsverket, yttras att 
stora ansträngningar gjorts härför, som dock ej krönts 
med framgång. Kolonin, som skilts från statsverket, på 
det att dess handel skulle få en friare och naturligare 
utveckling, hade länge burit sig på ett utmärkt sätt, och 
kongl. majestät hade ofta kunnat anvisa summor, som 
influtit derifrån, till Sveriges gagn och nytta. Men sedan 
England öppnat sina kolonier för direkt handel med 
Amerika, och Barthelemy, som stod eller föll med sin 
transitohandel, hade blifvit till största delen beröfvad
<span class="ws-noexport; noprint" id="s84" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/89|84]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>densamma, hade alltsedan 1833 fordrats årliga tillskott af 
kongl. majestäts enskilda medel<ref>Redan förut hade dock tillskott lemnats.</ref>. Härtill hade åtgått 
rätt betydliga summor. Men nu förestode flera 
nybyggnader och reparationer på ön, och man kunde antaga, 
att det årliga underhållet skulle gå till ungefär 1300 
pund, hvilket blefve för drygt för kongl. majestäts 
enskilda tillgånger. Men som man ej kunde lemna kolonin 
vind för våg, föreslogs att svenska staten åter skulle 
införlifva densamma med sig, helst som det ej vore blott 
med afseende på koloniers afkastning, som dessa egde 
värde, och det här för en relativt ringa allmän uppoffring 
erbjöde sig tillfälle till förvärfvande af mången enskild 
erfarenhet och vinst på företag, som häraf kunde blifva en frukt. 

Denna kongl. majestäts proposition blef af riksdagen 
bifallen, och det blef sedan riksdagens sak att medelst 
lämpligt understöd hålla den lilla kolonin uppe. 
Statskontoret öppnade nu för Barthelemys guvernement kredit 
i London<ref>Decemberrapporten 1845.</ref> (först för 800 pund, sedermera 1000 och 1200 
pund, allt per år). Kolonialdepartementet upphörde att 
fungera, och Barthelemy stod hädanefter under 
finansdepartementets vård och uppsigt. Styrelsens på 
Barthelemy rapporter ställas från 1846 års början till chefen för 
detta departement. 

Till kolonins embets- och tjenstemän utgingo vid 
denna tid följande löner<ref>Barthelemysamlingen (15 tomen).</ref>: 
{|width="100%"
|-
| ||  ||colspan="2" align="right"|<small>Sp. daler.</small> 
|-
|Till 
|rowspan="2"|
{|
|-
|guvernören||align="right"|&nbsp; 
|-
|align="center"|„||årligt anslag till möbler
|}
|align="right"|2500
|-
|align="center"|„||align="right"|300||align="right"|2800 
|-
|align="center"|„|| justitiarien || ||align="right"|1000 
|-
|align="center"|„|| guvernementssekreteraren || ||align="right"|400 
|-
|align="center"|„||colspan="2"|konseljnotarie- och notarie-publicibefattningen förvaltas af justitiarien för sportlerna 
|-
|align="center"|„||batteriofficern || ||align="right"|448 
|-
<span class="ws-noexport; noprint" id="s85" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/90|85]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
|-
|Till ||läkaren|| || align="right"| 200
|-
|align="center"|„||tullförvaltaren  || ||align="right"|700 
|-
|align="center"|„ ||räkenskapsföraren|| || align="right"| 250 

|-
|align="center"|„ ||fiskalen|| || align="right"| 300 

|-
|align="center"|„ ||konseljvaktmästaren  || ||align="right"|200 

|-
|align="center"|„ ||tullvaktmästaren eller besökaren  || ||align="right"|200 

|-
|align="center"|„ ||vaktdräng || ||align="right"| 60 

|-
|align="center"|„ ||ingenieuren, hamnmästaren, auktionsförvaltaren || ||align="right"| 0 

|-
|&nbsp;||align="right" colspan="2"|Summa sp. daler || align="right"|6558 
|}

Landtbefolkningens ställning var 1845 lyckligare, än 
hvad på lång tid varit fallet. Man både särskildt slagit 
sig på odlingen af yams, en rotfrukt som i Vestindien 
ofta brukades i stället för potatis. Den torra och 
sandiga jordmånen var synnerligt passande härför, och 
betydliga qvantiteter utskeppades till Antigua och andra 
engelska kolonier. Tillståndet i Gustavia synes deremot 
hafva varit desto sämre. Haasum, som återvände i 
November och genast öfvertog styrelsen, säger, att stadens 
förfallna utseende är ett säkert bevis för den lägervall, 
hvari handeln råkat. Flera hus hade för orkantiden 
nedrifvits, emedan de under denna kunde skada andra, och 
man ej hade råd att reparera dem. Nu stodo endast 
grundmurarne qvar på de med gräs och kaktus beväxta 
tomterna<ref>Novemberrapporten 1845.</ref>. 

1846 och 1847 årens rapporter äro fyllda med 
uppgifter om slafemancipationens gradvisa framåtskridande 
på Barthelemy. Svenska riksdagen hade anvisat pengar 
till friköpning af öns slafvar. Men hela beloppet 
utanordnades ej på en gång, hvilket väckte ond blod både 
hos slafvar och slafegare. Hvarje slaf ville naturligtvis 
så fort som möjligt komma i en fri mans lyckliga 
ställning, och slafegarne fruktade, att styrelsen skulle tvinga 
vissa att på grund af sin fattigdom sälja slafvar för
<span class="ws-noexport; noprint" id="s86" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/91|86]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>rampris och så slutligen använda detta som en norm vid 
de öfriga slafvarnes friköpning. En slafvärderingskomité 
tillsattes under ordförandeskap af auktionsförvaltaren G. 
Ekerman. Komitén arbetade flitigt. Redan 1846 
friköptes 241 slafvar för 19991 sp. daler, och under 1847 
års lopp blefvo de återstående, 282 till antalet, friköpta 
för en summa af 24699 sp. daler. Den 9 Oktober 1847 
kungjordes högtidligt, att slafveriet var afskaffadt på 
Barthelemy, och de frigjorda hemburo i en adress sina 
varma tacksägelser till Sveriges konung och folk, som 
löst dem ur träldomens bojor. Hela folkmängden — de 
523 f. d. slafvarne inräknade — utgjorde 1847 2683 
personer — 1505 på landet, 1178 i staden. 

Major Myhrberg, som af guvernören ansågs 
oskicklig för sina befattningar, aflägsnades från dem, och 
doktor J. Uddenberg blef guvernementssekreterare, och 
tullförvaltaren Röhl räkenskapsförare<ref>Julirapport 1847. (Myhrberg hade äfven varit räkenskapsförare.)</ref>. Garnisonen utgjordes 
af 1 korporal, 2 vice korporaler och 18 man af 
landtmilisen och stod under befäl af kapten Lyon. 

Det var dåliga tider i hela Vestindien<ref>Marsrapporten 1848.</ref>. I de 
engelska kolonierna voro förhållandena mycket tryckta. 
Det forna välståndet, som länge undergräfts, var nu 
försvunnet. Arbetslönerna voro nedsatta med 50 %, men 
den ena sockerplantagen efter den andra nedlades i alla 
fall. Dessutom rådde det på flera af grannöarne 
mycken jäsning och oro, som ibland gaf sig luft i mord och 
plundring. Det var den svarta stammen, som höjde 
hufvudet ur stoftet och upptog kampen med sina hvita 
förtryckare. På de danska öarne blef nu slafveriet 
upphäfdt. Märkvärdigt nog lemnades de gamla och till 
arbete odugliga slafvarne qvar i sina herrars händer. 
På Barthelemy underhöllos de genom bidrag från en 
understödsfond<ref>Julirapporten 1848.</ref>. 

Tullförvaltaren Röhl dör 1848. Handlanden Delisle
<span class="ws-noexport; noprint" id="s87" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/92|87]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>blef hans efterträdare som tullförvaltare, justitiarien 
Ulrich som räkenskapsförare<ref>Julirapporten 1848.</ref>. Men Delisle skötte 
platsen endast tills vidare, och notarien Höghberg blef af 
regeringen förordnad till ordinarie tullförvaltare<ref>Januarirapporten 1849.</ref>. 
Kapten Lyon gick ur tiden 1849, och sekundlöjtnanten 
Afzelius, som händelsevis befann sig i Vestindien, 
förordnades att tills vidare sköta den lediga platsen. 1851 
kom den af regeringen utnämde batteribefalhafvaren, 
friherre E. von Vegesack ut till Barthelemy och aflöste 
Afzelius<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

1850 utmärkte sig för en för kolonin högst 
förderflig torka. Den blef värre, än man i mannaminne 
upplefvat. Vatten kunde ej få köpas för pengar. Sorgligast var det stäldt för landtboarne, som hvarken hade bete 
eller vatten för sina kreatur. De sökte lifnära dem med kaktusarter, hvarå taggarne afbrännts<ref>Aprilrapporten 1850.</ref>. I Juni föllo 
välgörande regnskurar, berg och dalar stodo snart klädda i en grönskande skrud, och plantering af potatis och yams bedrefs med all ifver. Landtmannens utsigter 
ljusnade, men så kom der en ny olycka i form af en orkan, 
som återgaf jorden hennes förra förbrända utseende<ref>Julirapporten 1850.</ref>. 
Orkanen rasade ej med samma vilda styrka som 1837 
års, men varade längre. Hus och vägar förstördes, 
stadens enda promenadplats — den s. k. nya vägen — blef på det sorgligaste tilltygad, och fartyg blefvo vrak. Den 
hemske besökaren kräfde ej denna gång något 
menniskolif, ehuru han hotade många. 

På Barthelemy bildades 1851 en anglikansk 
församling<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. Man hade länge varit i afsaknad af evangelisk 
själavård, om det bortsåges från de metodistmissionärer, 
som mera tillfälligtvis vistades på ön. Nu kom
<span class="ws-noexport; noprint" id="s88" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/93|88]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>engelske biskopen på Anguilla öfver till Barthelemy, upptog 24 nya medlemmar i den anglikanska kyrkan, 
konfirmerade och utdelade nattvarden. Derjemte ställde han en prest — J. A. Rock — i spetsen för den nybildade församlingen, hvilket godkändes af guvernören. En skola, hufvudsakligen afsedd för de lägre klasserna, upprättades ock 1851. Lärare var B. V. Bigard, som derför 
åtnjöt 100 sp. dalers arvode ur slafunderstödsfonden. 

Den katolska församlingen på ön, som i sig 
inneslöt mer än <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> af hela befolkningen, stod under biskopen af Guadeloupe. Denne företager ock ofta 
inspektionsresor till Barthelemy. 

Det var ej ännu slut på den långa rad af hårda 
olycksslag, som tid efter annan träffade Barthelemy. Den 2 Mars 1852 utbröt en förskräcklig eldsvåda i Gustavia<ref>Marsrapporten 1852.</ref>. 
Det stod ej i menniskomagt att hindra de vildt 
framrusande lågorna, som hade stormen till bundsförvandt, 
och snart var den på sydvestra sidan af hamnen liggande staden ett enda eldhaf. Flammorna fingo den bästa näring i de tätt sammanpackade, med spåntak försedda trähusen. 135 hus lades i aska, och 400 à 500 menniskor stodo der utan tak öfver hufvudet. Intet af lösegendomen kunde heller räddas. Man uppskattade  sammanfattningen af de lidna skadorna till 80000 sp. daler. Nöden och eländet nådde sin spets. Allmänna medel till 
understöd stodo ej kolonin till buds. De icke 
brandskadade visade sig synnerligt hjelpsamma, och från närgränsande öar inflöto de rikaste bidrag. En komité tillsattes, och dagliga utdelningar af lifsmedel och pengar 
förekommo. På detta sätt afhjelptes de mest trängande behofven, och man började snart tänka på att bygga. Bidrag inflöto fortfarande från flera håll, till och med i 
London och Newyork insamlades pengar till de 
brandskadades hjelp, och ett räntefritt lån lemnades af svenska staten<ref>Rapporter för 1852.</ref>.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s89" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/94|89]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Doktor J. Uddenberg, som äfven förvaltat 
guvernementssekreteraretjensten, slutade efter ett långvarigt lidande sina dagar i Mars 1852. Tullförvaltaren Höghberg förordnades då att tills vidare vara guvernörens 
sekreterare, men äfven han dog samma år. 
Batteribefälhafvaren von Vegesack skötte derefter 
tullförvaltarebefattningen<ref>Rapporter för 1852.</ref>. 

I April 1853 företog Haasum, som å nyo har 
tjenstledighet, en resa till fäderneslandet, och Ulrich förvaltade under hans frånvaro guvernörsembetet. Denna 
tjenstledighet räckte till November 1854. V. häradshöfding Gadd förordnades 1853 till guvernementssekreterare. och tullförvaltare, men han rycktes bort, innan han ännu vistats ett år i kolonin. De båda tjensterna gåfvos då 
åt länsnotarien V. O. Almgren, som i December 1854 tillträdde dem<ref>Barthelemysamlingen (16 tomen).</ref>. 

Under 1853 utträngde odlingen af ananas nästan 
helt och hållet bomullsplanteringen, och ananas blef härefter en tid bortåt Barthelemys förnämsta exportartikel. 
Ulrich fäller en hård dom öfver kolonins köpmän. De 
saknade blick och drefvo dessutom affärer på 
närgränsande öar, hvarför deras uppmärksamhet drogs dit. Efterfrågan var visserligen ej stor, men så stodo ock bodarne nästan tomma. Ej ens invånarnes egna behof 
kunde fyllas, utan man blef snart tvungen att taga sina 
husbehofsartiklar från andra öar<ref>Julirapporten 1853.</ref>. 

Exporten af ananas blef allt lifligare. Den 
uppdrefs 1855 till ett värde af 9927 sp. daler. Detta år exporterades följande artiklar af öns egen produktion: 

Ananas 39718 dussin, Bananas 1946 knippor, Yams 
339 tunnor, Pistache 40 tunnor, Pumpor 53<s style="display:none">+</s><span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span> dussin, 
Stråhattar 3863 stycken, Cigarrer 2660 bundtar, Bomull 1195 skålp., Getskinn 1422 stycken. Hästar 5 stycken, 
Nötkreatur 78 stycken, Får 575 stycken, Getter 60
<span class="ws-noexport; noprint" id="s90" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/95|90]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>stycken, Svin 376 stycken, Kalkoner 83 stycken, Höns 29 dussin. 
Sammanlagda värdet häraf beräknades till 17254 sp. daler<ref>Januarirapporten 1856.</ref>. 

1856 skedde åter flera förändringar i 
embetsmannakåren. Almgren afled, och Vegesack fick afsked. Deras efterträdare anlände i slutet af året. De voro löjtnant 
F. A. Lidströmer, utsedd till batteribefälhafvare, och F. V. Videgren, åt hvilken tullförvaltare- och 
guvernementssekreterarebefattningarne voro gifna<ref>Decemberrapporten 1856.</ref>. 

Folkmängden på Barthelemy utgjorde 1857 2901 
personer och hade således något ökats från senaste 
mantalsskrifning. Samhället var i allmänhet lugnt och fredligt, men detta år timade en händelse, som mycket 
upprörde sinnesstämningen. Landtbrukaren Danet blef 
nämligen på ett gräsligt sätt mördad<ref>Majrapporten 1857.</ref>. 

Haasum afreste 1858 åter till Sverige. Han hade 
tjenstledighet och ärnade återvända, men sedermera kom han på andra tankar och begärde sitt afsked. Detta beviljades, och <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">14</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span> 1860 beslöt kongl. majestät, att 
guvernörs- och justitiariembetena skulle förenas. På grund 
häraf blef justitiarien C. Ulrich Barthelemys guvernör. 

Under 1858 steg ananasodlingen till den höjd, att 95000 dussin deraf utskeppades. Men så blef det tillbakagång. 1859 exporterades 66000 dussin. Man fick söka orsaken härtill i tvenne omständigheter: 1) torkan 
försenade skörden, så att fartyg, som kommit för att 
taga ananaslast, nödgades gå bort tomma, och 2) 
Barthelemys ananasfrukt började få mindre godt anseende på den amerikanska marknaden<ref>Barthelemysamlingen (17 tomen).</ref>. 

1858 utbetalade statskontoret för Barthelemys räkning 23312 rdr rmt, 1859 21684 rdr rmt och 1860 38779 rdr rmt. Svenska statens utgifter för Barthelemy 
varierade sedermera mellan 20000 och 25000 kronor årligen<ref>Stego dock längre fram mer och mer (utgjorde t. ex. 1874 11024 sp. daler).</ref>.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s91" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/96|91]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Folkmängden hade 1860 nedgått med 99 personer 
sedan senaste räkning. Den var sålunda fördelad: i 
staden 340 män, 643 qvinnor = 983 — på landet 855 män, 
964 qvinnor = 1819. Proportionen mellan män och 
qvinnor i staden var mycket betänklig. Orsaken till 
qvinnornas talrikhet i förhållande till männen låg deri, 
att de unga männen för sin utkomst skull emigrerade 
till andra öar<ref>Marsrapporten 1860.</ref>. 

1861 dogo kolonins två mest framstående handlande, 
Dinzey och Delisle. Båda efterlemnade ett i hög 
aktning stående minne. Delisle hade varit den katolska kyrkans på ön pelare. 1834 blef han ledamot af konseljen och domstolen och återvaldes oupphörligt i 27 år<ref>Marsrapporten 1860.</ref>. 

Kammarjunkaren Netherwood anlände detta år till 
Barthelemy för att öfvertaga konseljnotarie- och 
räkenskapsföraretjensterna.

I sin Marsrapport för 1862 yttrar guvernören 
Ulrich följande. Han hade under sin tretioettåriga vistelse i kolonin sett nöden och fattigdomen taga säkra, om ock långsamma, steg framåt, så småningom undanträngande den allmänna välmåga, som ännu 1831 fanns, ehuru 
kolonin redan då hade sin glansperiod bakom sig. 
Folkmängden hade sammansmält till ungefär hälften, de välbergade handlande, som funnos 1831, hade nu dött, flyttat bort eller nedsjunkit i armod. Inga spekulativa handlande inflyttade i stället, och den ringa folkmängden och 
kolonins brist på inre resurser kunde just ej verka tilldragande. Af den forna transitohandeln återstod knappt ett spår. I samma mon handeln gått ned, i samma mon hade intraderna minskats, ty dessa bestodo 
hufvudsakligen af tull- och hamnafgifter. 
Förvaltningsomkostnaderna hade i stället stigit. De utgjorde 1851 11367 sp. 
daler, men 1861 16508 sp. daler. Ville man söka efter orsaken härtill, funne man den framförallt i det långt drifna sparsamhetssystem, som länge tillämpats, hvarför
<span class="ws-noexport; noprint" id="s92" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/97|92]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>genomgående reparationer af de offentliga byggnaderna 
nu voro alldeles nödvändiga. 

Kolonins behållna inkomster gingo under perioden 
1845—1862 årligen i medeltal till 4920 sp. daler, under 
det förvaltningsomkostnaderna belöpte sig till 10282 sp. 
daler årligen<ref>Krigskomisarien Obitz’ revisionsberättelse.</ref>. 

Ananasodlingen började nu i sin ordning gifva vika 
för bomullsplanteringen<ref>Februarirapporten 1862.</ref>. Det var inbördes kriget i Amerika, som gaf bomullsodlarne ny vind i seglen. 
Bomullsprisen sprungo hastigt upp. 1865 gaf ett bakslag. De under de föregående åren städse växande bomullsprisen hade framkallat öfverspekulation. Barthelemys 
köpmän hade för högt pris uppköpt icke blott öns egen bomull, utan äfven angränsande öars. Men så inträffade ett häftigt prisfall i afsättningsorten, Norra Amerika. Det betalades <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">4</span> eller <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">1</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">5</span> af hvad lasten kostade. På en enda last hade förlusten gått till 10000 sp. daler<ref>Julirapporten 1865.</ref>. 
Dock exporterades äfven under följande år ganska 
mycket bomull (1866 utskeppades till Norra Amerika 5604 
''lb'', till England 120579 ''lb'')<ref>Barthelemysamlingen (19 tomen).</ref>. 

Friherre Leyonhufvud blef 1863 batteriofficer, 
hvilken plats han skötte till 1865, då kapten Molander blef hans efterträdare. Doktor Middleship, som alltsedan 1856 varit guvernements- och garnisonsläkare i kolonien, dog 1864, och med. licentiat T. von Goës förordnades 1865 att bestrida denna befattning. Auktionsmästaren G. 
Ekerman, som beklädt denna post sedan 1840 och gjort det på ett utmärkt sätt, och seniorn bland kolonins embets- och tjenstemän, B. A. Ridderhjerta, afledo båda 1865<ref>Barthelemysamlingen (19 tomen).</ref>. 

Det var klent bestäldt med undervisningen på 
Barthelemy. Tidtals förekommo, som blifvit påpekadt, skolföretag af privat natur. Senast hade 3
<span class="ws-noexport; noprint" id="s93" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/98|93]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>barmhertighetssystrar från Guadeloupe gifvit undervisning, men äfven 
de hade nu begifvit sig bort. Befolkningen var gräsligt 
okunnig. Endast en tjugondedel af landets invånare 
kunde läsa, och äfven i staden lemnade förhållandena 
häri mycket öfrigt att önska. Som enda säkra 
botemedlet häremot föreslog Ulrich, att en kompetent svensk 
lärare tillsattes<ref>Marsrapporten 1866.</ref>. Under honom kunde både den 
romersk-katolska lärans anhängare och anglikaner och 
metodister böja sig, och kolonien skulle föras framåt i 
civilisation och försvenskning. Regeringen antog 
guvernörens förslag och förordnade, att ett anslag af 400 sp. 
daler skulle årligen utgå till “folkundervisningens 
befrämjande“ på ön<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>. Religionsundervisning skulle ej 
meddelas, emedan man ville draga till skolan barn af olika 
bekännelser. (Invånarne = 2032 katoliker, 133 
metodister, 211 anglikaner och 14 luteraner.) Fil. doktor 
Falk blef skolans lärare till 1870, då han för sin helsas 
skull nödgades resa hem. Undervisningen öfvertogs 
sedan till 1875 af fil. kandidat Bergecreutz. Resultatet 
motsvarade ej förväntningarne. Det blef emellertid bättre, 
då en vid undervisning van metodist, som satt sig in i 
öns speciella förhållanden, öfvertagit lärarebefattningen. 
Lärjungeantalet, som nedgått till 5, höjde sig nu 
betydligt<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. 

Den 29 Juli 1867 drabbades Barthelemy af ett nytt 
olycksslag. Det var en orkan, som utbredde sina 
skadliga verkningar öfver ön. Han stod ej långt efter 1837 
års i styrka. Skörden såg så lofvande ut och vädret 
var härligt. Men då kom förhärjaren. Bomullsbuskarne, 
trädgårdsväxter och rotfrukter förstördes eller 
förbrändes, kokosnöt- och andra fruktträd blefvo afbrutna eller 
uppryckta med rötterna. 55 hus — 22 på landet och 
33 i staden — förstördes i grund, 60 hus i staden blefvo 
dessutom mer eller mindre skadade af den vilda stormen.
<span class="ws-noexport; noprint" id="s94" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/99|94]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>Tillståndet blef högst betänkligt<ref>Augustirapporten 1867.</ref>. I November och 
December skakades den lilla ön af äfven för de 
vestindiska förhållandena ovanligt svåra jordbäfningar<ref>Januarirapporten 1868.</ref>. 

Guvernören C. Ulrich bortrycktes af döden helt 
hastigt och oväntadt den 11 Augusti 1868. 
Guvernementssekreteraren Videgren hade då erhållit 
tjenstledighet och rest till Sverige, och hans tjenst sköttes af 
konseljnotarien Netherwood. Denne öfvertog nu tills vidare guvernörs- och justitiariebefattningarne, och handlanden Dinzey d. y. blef Netherwoods ställföreträdare. 
En ny ordinarie guvernör och justitiarie utnämdes af regeringen med snaraste. Det blef B. Ulrich, som 
anlände till Barthelemy i December 1868. Videgren 
återvände ej till kolonin, hvarför Netherwood var v. 
guvernementssekreterare till i slutet på 1869, då v. häradshöfding C. Rosén kom ut till kolonin och öfvertog befattningen. Doktor von Goës lemnade ön 1870, och A. Heinrici förordnades till guvernements- och 
garnisonsläkare 1871. Men han blef ej Barthelemyboarne till stor 
nytta, ty han blef snart svagsint och måste afföras till hospitalet på S. Christophe. I December 1872 anlände ny läkare från Sverige, nämligen J. J. Molin. 1871 aflöstes batteribefälhafvaren A. Molander af kapten S. 
Helén<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>. 

Bomullsexporten för 1869 utgjorde 41160 ''lb'', och 
saltexporten 4000 tunnor. 1870 blef skörden af bomull mycket ymnig, men priset var synnerligt lågt<ref>Januarirapporten 1871.</ref>. 
Guvernören tager sig af detta senare anledning att befara, att bomullsodlingen skulle upphöra på Barthelemy, och 
detta anser han blifva till stor skada för kolonin, för hvilken enligt hans åsigt denna odling var den  lämpligaste. Arbetet vid skörden behöfde ej vid ett visst tillfälle en större arbetsstyrka, utan kunde fördelas på hela
<span class="ws-noexport; noprint" id="s95" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/100|95]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>året och verkställas af qvinnor och barn. Likaså kunde bomullen när som helst utskeppas. Rakt motsatt förhållande hade varit rådande med den förr odlade ananasfrukten, som man, om man ej velat hafva den förstörd, måst skörda och skeppa, så fort den mognat. 

1872 inklarerades på Barthelemy 243 fartyg, 314 
båtar, och utklarerades 246 af förra slaget, 312 af det senare. Blott ett enda fartyg fanns numera, som var försedt med från kolonin utfärdadt sjöpass. Folkmängden hade nedgått till 2390 personer, något som guvernören mera 
skattar som en lycka än en olycka. Det hade nämligen 
sedan kolonins glansdagar rådt öfverbefolkning. 
Invånarne måste nu, sedan all företagsamhet var borta, nästan uteslutande lefva på jordens alster, och dessa räckte ej 
till för något större antal<ref>Februarirapporten 1873.</ref>. 

1873 års riksdagsrevisorer fästade riksdagens 
synnerliga uppmärksamhet på den svindlande fart, hvarmed det gick utför för Barthelemy<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. Tulluppbörden sjönk 
oupphörligt — 1864 5577 sp. daler, 1871 2611 sp. daler —, de in- och utpasserade fartygen aftogo med en stor 
procent för hvarje år, bomullsodlingen, som en tid bortåt varit invånarnes förnämsta näringsfång, var i följd af låga pris nästan nedlagd — skörden uppgick 1870 till 48,000 ''lb'', 1871 till 30,000 ''lb'', 1872 till 5,000 ''lb''. 
Saltexporten, några år förut omkring 3,000 tunnor, hade nu upphört. 1862 hade exporterats 5954 dussin stråhattar, 1873 300 dussin, 1862 41,176 dussin ananas, 1873 300 
dussin. 

1873 såg Barthelemys utgiftsstat ut på följande sätt<ref>Barthelemysamlingen (20 tomen).</ref>: 

{|
|-
|colspan="3" align="right"|<small>Sp. daler.</small> 
|-
|Till||guvernören||align=right| 2500 
|-
|colspan="2"|Anslag till underhåll af möbler||align=right| 300
<span class="ws-noexport; noprint" id="s96" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/101|96]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
|-
|Till||guvernementssekreteraren||align=right|200 

|-
|align=center|„||räkenskapsföraren och konseljnotarien||align=right|700 

|-
|align=center|„||ingenieuren||align=right|150 

|-
|align=center|„||läkaren||align=right|800 

|-
|align=center|„||fiskalen||align=right|300 

|-
|align=center|„||domstolsombudet||align=right|300 

|-
|align=center|„||tullbesökaren||align=right|300 

|-
|align=center|„||hamnmästaren||align=right|200 

|-
|align=center|„||vaktdrängen||align=right|96 

|-
|colspan="2"|Bokslutets uppgörande||align=right|150 

|-
|colspan="2"|Hyresersättningar||align=right|336 

|-
|colspan="2"|Aflöning af 1 officer och 21 man||align=right|1890 

|-
|colspan="2"|Vissa beklädnadspersedlar||align=right|252 

|-
|colspan="2"|Medikamenter||align=right|200 

|-
|colspan="2" align=right|Summa spanska daler||align=right|9774 
|}

1873 efterträdde A. Helleday C. Rosén som 
guvernementssekreterare och skötte under 1874, då Ulrich har tjenstledighet, äfven guvernörs- och justitiarieembetena<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref>. 
Kapten Helén omkom 1874 på ett sorgligt sätt. Stadd 
på resa till Porto Rico för att söka bot för den svåra sjukdom, hvaraf han led, nämligen fallandesot, blef han på fartyget offer för ett anfall af raseri, störtade sig i hafvet och drunknade. Netherwood blef hans efterträdare som batteribefälhafvare. Doktor Molin återvände 
1874 till Sverige, och en pensionerad holländsk läkare, von Hoffman, anställdes på ön. Hans tillfälliga förordnande upphörde 1875, då Molin återkom till kolonin och 
öfvertog sin gamla befattning. Denna gång stannade han ute på ön till 1876, hvarefter holländske undersåten Pfanstiehl förordnades att tills vidare vara läkare på 
Barthelemy. 

Den 12 September 1876 härjades Barthelemy af en
af de vanliga orkanerna. I staden blefvo 41 hus alldeles förstörda, 178 skadade, på landet förstördes 52, och
<span class="ws-noexport; noprint" id="s97" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/102|97]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>skadades 150. De lidna förlusterna uppskattades i låg värdering till 17975 sp. daler. Intet menniskolif gick förloradt <ref>Septemberrapporten 1876.</ref>. Men man grep sig raskt an med reparationer och nybyggnader, och redan i början af år 1877 voro 
spåren af orkanens vilda framfart igensopade<ref>Januarirapporten 1877.</ref>. Kolonin 
upprättade sig genom sin egen kraft, och guvernören 
hoppas, att detta skall för framtiden blifva invånarne en 
sporre att lita på sig sjelfva. 1876 exporterades från Barthelemy 900 småkreatur, 3100 dussin ananas, 2400 dussin stråhattar, 3900 tunnor kreatursspillning, 19000 ''lb'' bomull och dessutom en massa fjederfä och ägg. 

Literatören H. Nisbeth fick 1876 af svenska staten i uppdrag att företaga en resa till Barthelemy och sedermera yttra sig om dess förvärfskällor. Hans 
reseberättelse är daterad <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">27</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">12</span> 1876<ref>Barthelemysamlingen (21 tomen).</ref> och innehåller mycket af rätt 
stort intresse, hvarför jag går att i korthet redogöra för 
densamma. De kända orsakerna till Barthelemys stora blomstring förbigås. Denna blomstring var helt och hållet konstlad och måste derför upphöra, då handeln kom in på sina naturliga vägar. Som ett säte för transitohandel 
dög ej Barthelemy längre. Nu stodo moderländerna och 
deras kolonier i Vestindien i direkt fraktförbindelse. Till 
och med för S. Thomas aftog transitohandeln, ehuru denna ö genom sitt naturliga läge, i det den var en anknytningspunkt för en stor del af den vestindiska 
ångbåtstrafiken, var särskildt egnad derför och förr drifvit storartade transitoaffärer. 

Hvad den ofta ifrågasatta exporten af jern och trä 
från Sverige till den vestindiska marknaden beträffade, skulle den enligt Nisbeths åsigt ej komma att löna sig. 

Öns naturliga förvärfskällor voro hamnen, saltdammarne, grufanledningarne och den till odling användbara 
jorden. 

Åtskilliga af Barthelemys invånare hade inkommit
<span class="ws-noexport; noprint" id="s98" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/103|98]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>till regeringen med en petition, att en del af hamnen 
måtte nyttjas som torrdocka. Härom yttrar Nisbeth, att 
han, sedan han utforskat de vestindiska handelsvägarnes 
gång, fått klart för sig, att behofven i detta afseende 
redan voro fyllda, i det dockanläggningar funnes på S. 
Thomas och Martinique. 

Saltdammarnes försättande i dugligt skick anser 
Nisbeth likaledes opraktiskt. S. Martin och S. Christophe 
producera mera salt, än de kunna afsätta. Dessutom 
voro saltdammarne belägna på den mot vinden liggande 
sidan af ön, och saltet kunde ej föras till Gustavia, 
emedan det under dåvarande konkurrens ej tålde vid en dylik 
extra transportkostnad. 

Vid byn l’Orient hade man 1868 upptäckt bly. 1875 
hade ett bolag bildat sig för blygrufvans bearbetning, 
men några egentliga arbeten voro ej ännu företagna. 
Emellertid hade sakkunniga, som pröfvat malmen, funnit 
den god, och Nisbeth anser sig hafva goda skäl att 
antaga, att en bearbetning af grufvan skall bära sig. 

Den vigtigaste förvärfskällan var utan allt tvifvel 
den till odling brukbara jorden. Ungefär 1000 acres voro 
odlingsbara, 1000 acres kunde dessutom användas som 
betesmarker. Landtbefolkningen<ref>Utgjorde vid 1875 års slut 1581 personer.</ref> var hänvisad att lefva 
af fiske kring ön, uppdragning af får, getter och fjederfä, 
odling af ananas och bomull samt tillverkning af 
stråhattar. Fisket var ytterst sparsamt gifvande, och 
fattigdomen tvang landtbrukarne att sälja sina kreatur, innan 
de uppnått lämplig ålder och godt hull. Före inbördes 
kriget i Amerika odlades nästan uteslutande ananas. De 
höga bomullspris, som då uppstodo, trängde ananasplantan 
i bakgrunden. Men sedan kriget upphört, blef odlingen 
af bomull mindre lönande. Tillverkningen af stråhattar 
hade en tid legat nere, men höll nu på att taga upp sig. 
Den var visserligen föga lönande, men hade dock en viss 
betydelse, emedan den kunde bedrifvas vid sidan af mer
<span class="ws-noexport; noprint" id="s99" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/104|99]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>vinstgifvande företag. Men landtbefolkningen saknade 
råd och ledning och var tvungen att för de oundgängliga 
behofvens fyllande afyttra hvad den kunde till Gustavias 
köpmän med deras begränsade affärer. 

För stadens invånare<ref>Vid 1875 års slut 793 personer.</ref> var det dock i allmänhet 
sämre stäldt, och det var nästan en gåta, huru de kunde släpa fram sin tillvaro. Det kunde blott förklaras genom ett till sin spets drifvet kreditsystem. Köpmännen fingo ej sälja det minsta mot kontant betalning, hvarför äfven de råkat på obestånd och fått sina små besparingar från bättre dagar förvandlade till värdelösa fordringar. 

Nisbeth föreslår slutligen ett medel, genom hvars 
användning kolonin skulle så småningom befria sig från den tryckande fattigdomen, och detta medel bestod i odling 
af tobaksplantan. 

Jag har redan förut omnämt, hurusom svenska 
riksdagen redan 1818 uttalade sig i den riktning, att Sverige 
borde, om sig göra läte, afhända sig sin koloni, S. 
Barthelemy. Riksdagen 1844—45, som tillät att kolonin återfördes under rikets allmänna drätsel, var af samma mening. De alltjemt växande bidragen<ref>Dessa bidrag balanserades i riksgäldskontorets böcker, tills genom ett riksdagsbeslut af 1872 hela kostnaden (omkr. {{Bråk|1|2}} million kronor) 
afskrefs.</ref> till Barthelemys 
underhåll voro naturligtvis egnade att stadfästa riksdagen 
i denna åsigt. Den 6 Maj 1868 aflät den till kongl. 
majestät en skrifvelse, hvari den skarpt betonade nödvändigheten att söka blifva kolonin qvitt. Riksdagen fästade dervid blott ett vilkor, nämligen att detta skulle ske på ett Sverige fullt värdigt skick. Underhandlingar 
inleddes med främmande magter, i det man hörde sig för, om de voro böjda för att öfvertaga ön. Dylika underhandlingar fördes 1868 och 1870 med Förenta Staterna och 1869 med Italien, men ledde ej till något resultat<ref>1878 års riksdagshandlingar.</ref>. 
Först de, som 1876 påbörjades med Frankrike, kröntes
<span class="ws-noexport; noprint" id="s100" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/105|100]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>med framgång. Den 10 Augusti 1877 afslöts mellan 
Frankrike och Sverige en traktat, hvari Frankrike
förband sig att öfvertaga Barthelemy. Dock skulle först 
folkomröstning försiggå på ön. Denna blef ock verkställd 
och utföll så, att 351 Barthelemyboar röstade för och 1 
emot skilsmessa från Sverige och återförening med
Frankrike. De närmare vilkoren för öfverlemnandet af kolonin 
fastställdes derefter genom ett nytt fördrag i Paris af 
den 31 Oktober 1877, och detta fördrag godkändes
sedermera af franska representationen och svenska
riksdagen — det senare i April 1878. 

Vilkoren i Pariserfördraget voro: 1) Frankrike
förband sig att som pensioner åt de svenska embets- och 
tjenstemännen på Barthelemy betala till Sverige 320,000 
francs<ref>Pensionerna kapitaliserades och utbetalades på en gång.</ref>, 2) Frankrike förband sig att för afträdelsen af 
kolonin betala till Sverige 80,000 francs. Dessa 80,000 
francs<ref>De ställdes under förvaltning af personer, som Barthelemys invånare bland sig utsågo.</ref> skulle af Sverige användas till upprättandet af 
ett sjukhus eller någon annan välgörenhetsinrättning på 
Barthelemy, 3) på ön qvarblifvande svenskar skulle ega 
rätt att med iakttagande af vissa bestämmelser behålla 
sin nationalitet. 

Så var då Barthelemys öde af gjordt. Den 16 Mars 
1878 svajade den svenska flaggan för sista gången öfver 
ön. Samma dag öfverlemnades den till guvernören på 
Guadeloupe, som anländt dit med en fransk eskader <ref>Guvernören Ulrichs sista rapport är af {{Bråk|20|3}} 1878.</ref>, 
och den lilla kolonin återvände efter en nära hundraårig 
förening med Sverige i sitt ursprungliga moderlands sköte.

<span class="ws-noexport; noprint" id="s101" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/106|101]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><small>Bilaga.</small> 

<center><big>'''Sammandrag öfver inkomster och utgifter på''' 
'''Barthelemy för åren 1812—1844.'''</big></center> 

{|
|-
|Behållning då kolonin öfverlemnades till kongl. majestäts disposition||align="right"|57848||sp. daler<ref>En spansk daler eller dollar, förr benämd piastre gourde eller 
piaster, vexlade i sitt värde mellan 3 kronor 75 öre och 4 kronor.</ref>. 
|}
{|
|-
|&nbsp;||align="center"|Tillskott från Sverige.||align="center"|Inkomster af kolonin. 
|-
|&nbsp;||align="center"|<small>sp. daler.</small>||align="center"|<small>sp. daler.</small>
|-
|1812||align="right"|—||align="right"|94878 
|-
|1813||align="right"|—||align="right"|70876 
|-
|1814||align="right"|—||align="right"|129122 
|-
|1815||align="right"|—||align="right"|139627 
|-
|1816||align="right"|—||align="right"|55676 
|-
|1817||align="right"|—||align="right"|29627 
|-
|1818||align="right"|—||align="right"|38022 
|-
|1819||align="right"|—||align="right"|48204 
|-
|1820||align="right"|—||align="right"|39623 
|-
|1821||align="right"|—||align="right"|52189 
|-
|1822||align="right"|—||align="right"|37926 
|-
|1823||align="right"|—||align="right"|22377 
|-
|1824||align="right"|—||align="right"|19507 
|-
|1825||align="right"|—||align="right"|11907 
|-
|1826||align="right"|218||align="right"|15006 
|-
|1827||align="right"|—||align="right"|29674 
|-
|1828||align="right"|600||align="right"|42992 
|-
|1829||align="right"|1765||align="right"|39281 
|-
|1830||align="right"|6348||align="right"|27886 
|-
|1831||align="right"|421||align="right"|15069 
|-
|1832||align="right"|560||align="right"|9794 
|-
|1833||align="right"|9787||align="right"|7706 
|-
|1834||align="right"|5370||align="right"|6229 
|-
|1835||align="right"|3056||align="right"|6403 
|-
|1836||align="right"|1223||align="right"|8182 
|-
|1837||align="right"|—||align="right"|9732 
|-
|1838||align="right"|1720||align="right"|6613 
|-
|1839||align="right"|3091||align="right"|8316 
|-
|1840||align="right"|660||align="right"|8282 
|-
|1841||align="right"|580||align="right"|8533 
|-
|1842||align="right"|3416||align="right"|6450 
|-
|1843||align="right"|1861||align="right"|6761 
|-
|1844||style="border-bottom: 1px solid black;" align="right"|938||style="border-bottom: 1px solid black;" align="right"|6425 
|-
|align="right" colspan="2"|S:a sp. d:r 41514||align="right"|S:a sp. d:r 1058995 
|}

<span class="ws-noexport; noprint" id="s102" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu/107|102]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>
{| 
| ||align="center"|  Remisser till Sverige. || align="center"|Kolonins utgifter.
|-
| ||align="center"| <small>sp. daler</small> ||align="center"| <small>sp. daler</small>
|-
| 1812 ||align="right"| 113234 ||align="right"| 16011
|-
| 1813 ||align="right"| 11866 ||align="right"| 20535
|-
| 1814 ||align="right"| 123932 ||align="right"| 31784
|-
|1815
|align="right"|118394 
|align="right"|44151 
|-
|1816 
|align="right"|17113 
|align="right"|40700 
|-
|1817 
|align="right"|1411 
|align="right"|26006 
|-
|1818 
|align="right"|9703 
|align="right"|22808 
|-
|1819 
|align="right"|15585 
|align="right"|28906 
|-
|1820 
|align="right"|6942 
|align="right"|27435 
|-
|1821 
|align="right"|32344 
|align="right"|27229 
|-
|1822 
|align="right"|25058 
|align="right"|26536 
|-
|1823 
|align="right"|1254 
|align="right"|25414 
|-
|1824 
|align="right"|—
|align="right"|19701 
|-
|1825 
|align="right"|—
|align="right"|14361 
|-
|1826 
|align="right"|—
|align="right"|16170 
|-
|1827 
|align="right"|6596 
|align="right"|17193 
|-
|1828 
|align="right"|29450 
|align="right"|16138 
|-
|1829 
|align="right"|2086 
|align="right"|17277 
|-
|1830 
|align="right"|20108 
|align="right"|15700 
|-
|1831 
|align="right"|—
|align="right"|17933 
|-
|1832 
|align="right"|—
|align="right"|12421 
|-
|1833 
|align="right"|—
|align="right"|16346 
|-
|1834 
|align="right"|—
|align="right"|11444 
|-
|1835 
|align="right"|—
|align="right"|9444 
|-
|1836 
|align="right"|—
|align="right"|9205 
|-
|1837 
|align="right"|—
|align="right"|9451 
|-
|1838 
|align="right"|—
|align="right"|8441 
|-
|1839 
|align="right"|—
|align="right"|11477 
|-
|1840 
|align="right"|—
|align="right"|9140 
|-
|1841 
|align="right"|—
|align="right"|8885 
|-
|1842 
|align="right"|—
|align="right"|9515 
|-
|1843 
|align="right"|—
|align="right"|9741 
|- 
|1844 
|align="right" style="border-bottom: 1px solid black;"|—
|align="right" style="border-bottom: 1px solid black;"|8719 
|-
|colspan="2" align="right"|S:a sp. d:r 554076||align="right"|S:a sp. d:r 606177
|}


<references/>
</div>