Revision 328704 of "Användare:Thurs/Arbetsbänk" on svwikisource

__NOEDITSECTION__
__NOTOC__
{| style="width:100%; margin-top:5px; border:1px solid #ADA; background-color:#E4F2E4; text-align:left; font-size:0.9em;"
|-
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: left; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|style="width: 60%; text-align: center;"|<table  style="width: 100%; text-align: center;" >
<tr><td><span id=ws-title style="font-size: larger; font-weight:bold; ">Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke</span></td></tr><tr><td>av <span id=ws-author>[[Författare:Fredrik Theodor Blomstrand|Fredrik Theodor Blomstrand]]</span></td></tr>
</table>
| valign="bottom" style="width: 20%; text-align: right; font-size: smaller; line-height: 1.5em;" |
|}
<table style="width: 100%; border-bottom: 1px solid #ADA; background: #f0f0ff; font-size:90%">
<tr>
<td>([[Index:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu|sidindex]])</td>
</tr>
</table>


<div style="margin: 4em; text-align:justify">
<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/1|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><h1 align=center style="border-bottom:none;">
Kan
<br>enligt Norges ”Grundlov” <br>
ändring deri ske utan<br>
”Kongens” samtycke?</h1>

<center><small>Ett litet bidrag till lösningen af denna norska 
tvistefråga.</small></center>
 
<center>Pris 25 öre. </center>

<center><small>I KOMMISSION HOS</small></center>
<center><small><span style="letter-spacing:0.125em">N. P. PEHRSSON</span>.</small></center>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/2|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center>GÖTHEBORG,<br>
<small>FÖRPOSTENS BOLAGS TRYCKERI.<br>
1883.</small></center>
<span class="ws-noexport; noprint" id="sida" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/3|sida]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center>
==''Förord.''==
</center> 
<i>Då jag under Påskdagarnas ledighet, vid 
genomsökande, i helt annal ändamål, af en hög oordnade 
böcker, tillfälligtvis fick i min hand prof. Naumanns 
upplaga af Sveriges Grundlagar, som äfven 
innehåller Norges Grundlov, föll det mig plötsligt in, dertill 
troligen föranledd af det myckna som under näst 
föregående tiden talats och skrifvits om de norska 
stridigheterna rörande statsrådssakerna, att på 
stället ånyo se efter hvad den Norske Grundlov härom 
hade att säga. Vid öppnande af boken, på det ställe 
der §. 112 förekommer, fästade jag min blick vid 
ordet '''”fremsættes”''', som jag förut ofta läst utan att 
derpå lägga någon vigt, såsom det synes att alla 
andra gjort, och genast flög den tanken genom mitt 
hufvud: Häri ligger ju förklaringen till alltsammans! 

Det är denna tanke, för tillfället undanskjuten för 
andra närmare liggande, som nu, närmare utvecklad 
till en tidningsartikel för dagen, såsom sådan mer än 
lofligt lång, här också i form af en ytterst liten 
„bokunge”, underställes mera aflägset boende, särskildt 
norska läsares, mer eller mindre välvilliga, 
granskning.
 
Skulle hvad jag härvid haft att säga, utan annat 
anspråk än det att, hvad sannt är och rätt, må 
såsom sådant erkännas, i någon mån bidraga till 
stadfästande och spridande af den uppfattning i fråga 
om Norske Kungens andel i Grundlovslagstiftning 
som redan gillats af alla sakkunniga och jag dermed 
kunde anses till en del ha betalat den 
tacksamhetsskuld, hvari jag sedan lång tid tillbaka stått äfven 
till åtskilliga ännu lefvande Norske män, för i rikt 
mått åtnjuten välvilja och vänskap, skulle jag 
ytterligare ha anledning att glädja mig öfver den 
plötsliga ingifvelse, hvilken under sakens närmare 
begrundande gifvit mig ett icke ringa nöje.
 
Den 12 April 1883.
 
'''<div style="text-align:right; margin-right:10%"> Fr. Th. Blomstrand. </div>'''</i>
<span class="ws-noexport; noprint" id="s1" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/5|1]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span><center><h2>Kan enligt Norges ”Grundlov” ändring deri ske utan ”Kongens” samtycke?<ref>Ledande artikel i veckotidningen Förposten N:r 15 (B) den 14 April 1883.</ref></h2></center>

Hvad härom handlar i Norges 
”Grundlov” inskränker sig till allra sista paragrafen 
deri, så lydande (före införandet, år 1869, af 
årliga Storthing).

<i>Ӥ. 112. Viser Erfaring, at nogen Deel af 
denne Kongeriget Norges Grundlov bör
forandres, skal Forslaget derom fremsættes paa 
et ordentligt Storthing og kungiöres ved 
Trykken. Men det tilkommer först det næste 
ordentlige Storthing at bestemme om den 
foreslaaede Forandring bör finde Sted eller 
ej. Dog maa saadan Forandring aldrig 
modsige denne Grundlovs Principer, men 
alene angaa Modificationer i enkelte 
Bestemmelser, der ikke forandre denne 
Constitutions Aand, og bör to Tredjedele af 
Storthinget være eenige i saadan Forandring.”''</i>
 
Då denna i största korthet sammanfattade 
§. med utelemnande af alla närmare 
bestämningar, endast uppställer de, enligt  
Grundlovsförfattarenas åsigter, nödiga
<span class="ws-noexport; noprint" id="s2" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/6|2]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>grundprinciperna, kan man visst, icke undra öfver att 
densamma, af ''advokater'' för motsatta 
meningar och interessen, blifvit på hvarjehanda 
sätt tolkad och ''för''-tolkad. 

''En'' måste dock paragrafens ursprungliga, 
''rätta'' mening ha varit, och den ensamt kan 
och bör, vid ett afgörande, ''rättvist'' domslut, 
vinna afseende. 

I fråga om hvad, som från början blifvit 
i denna §. utelemnadt och förbigånget, 
såsom mindre nödvändigt, bör i första 
rummet upplysning sökas genom en 
samvetsgrann utredning af lagparagrafens faktiska 
innehåll, samt de deri använda uttryckens 
''rätta'' betydelse. 

Det är en sådan utredning vi här 
uppmana våra läsare att, i trots af det torra 
och tråkiga ämnet, med oss företaga.
 
För att börja med första början, skola vi 
först och främst hålla oss till första 
punktens första hufvudord eller verbum: 
''fremsættes''. 

”''Fremsættes''” skall ”Forslaget” till en 
nödig funnen ändring i Grundloven, på ett 
ordinarie Storthing. Uttrycksformen är 
passiv, men verbet måste ha ett handlande 
''subjekt''. Frågan är: hvilket? 

Vi ha att välja mellan tre subjekter: 
antingen ''Kongen'', eller ''Storthinget'' (helt, eller 
deladt i ''Odelsting'' och ''Lagting''), eller  
''enskild Storthings-ledamot''.
 
Något fjerde lärer ej kunna i fråga 
sättas. Icke ens den mest mäktige partiledare,
<span class="ws-noexport; noprint" id="s3" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/7|3]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>äfven om han tilltror sig i att i 
storthingssalen samla all makt, kan härvidlag ha 
företräde framför hvilken annan 
storthingsman som hälst.
 
Statsborgare, som ej äro storthingsmän, 
kan det här icke vara fråga om, lika litet 
som om ”Kongens” ''ministrar''. 

Således: mellan dessa tre står valet: 
''Enskild storthingsledamot'', ''Storthinget'' sjelf, 
eller ''Kongen''. 

''Enskild storthingsman'' kan det ej vara. 
Hans rätt är, enligt Grundlovens §. 76, att 
”''foreslaa Lov''” (göra förslag eller ''motion'' 
derom) på ''Odelsthinget;'' icke att ”fremsætte” 
något. Hade meningen varit att utsträcka 
motionsrätten äfven till Grundlovsändringar, 
skulle det i §. 112 helt enkelt ha hetat: 
''skal Forandringen foreslaaes'', etc.; icke 
såsom orden nu lyda: ''Forslaget derom'' 
''fremsættes''. 

''Storthinget'' kan icke häller ”''fremsætte''”
något förslag ”paa et ''Storthing''”, hvarken 
ordentligt eller ''icke''-ordentligt. 

''Odelsthinget'' och ''Lagthinget'' antaga eller 
förkasta, enligt nämnda §. 76, de af 
Medlemmarna eller af ”Regieringen” (Kongen) 
gjorda lagförslagen och sammanträda, när 
de icke kunna bli eniga, till samladt 
Storthing, som slutligen förkastar förslaget eller 
”med <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span> af dets Stemmer” godkänner 
detsamma. Storthinget i sin helhet kan ock, 
enligt §. 77, sända sin ”Beslutning” genom 
en deputation till ”Kongen” eller ”den 
Norske Regiering”, med ”Anmodning om att
<span class="ws-noexport; noprint" id="s4" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/8|4]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>erholde Kongens Sanction”, och, enligt §. 82, 
kan Storthinget fatta särskildt uppräknade 
beslut, utan behof af ”Kongens Sanction”.
 
Ingenstädes talas det i Grundloven om 
Storthingets befogenhet att ”fremsætte” 
något, allraminst förslag, enligt §. 112, om 
''ändring'', hvilken endast undantagsvis får 
ske, i ”Grundloven”.
 
Då således ingen annan än Kongen kan 
sägas ”fremsætte Forslaget om Forandring” 
i Grundloven, måste Grundlovsförfattarenas 
mening ha varit, att ''Forslaget'', i första 
rummet, måste af Kongen ”fremsættes”.
 
Detta blir ock för hvarje svensk genast 
klart, om han i stället för ”fremsætte” 
håller sig till det främmande ord man velat 
undvika, nämligen ''proponera'' eller göra 
''proposition'', något som endast kan sägas om 
kungen och regeringen, på riksdagen.
 
Första steget till en laglig ändring i 
”Grundloven” är således, enligt §. 112, att 
en ''konglig proposition'' derom göres till ett 
ordinarie Storthing, och genast (icke blott 
i sammanhang med Storthingets protokoll) 
genom ''tryck'' mångfaldigas.
 
Härmed äro också med ens alla de 
svårigheter lösta, som öfriga föreskrifter i §. 112 
eljes ovilkorligen skulle medföra.
 
Då blir det helt naturligt, när Kongen 
och Norska Regeringen, efter mogen 
eftertanka, anse någon del af ”Grundloven” 
böra ändras, och derom gjort förslag på ett
<span class="ws-noexport; noprint" id="s5" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/9|5]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>ordinarie Storthing (ej ett ”overordentligt” 
enligt §. 69), att §. 112 för öfrigt fastställer en 
alldeles särskild, vida kortare och 
lättvindigare behandling, från Storthingets sida, 
af ändringsförslaget, än den i §. 76, och 
följ. i allmänhet föreskrifna.
 
Det har endast ansetts nödigt, till 
förekommande af förhastade eller på 
öfverraskning beroende storthingsbeslut, i fråga om 
grundlagsändringar, att beslut om 
regeringsförslagets godkännande (detta utan 
ändringar eller ”amendementer”) icke får fattas
af samma Storthing (endast af detsamma
diskuteras, ifall sådant anses lämpligt eller
önskvärdt), utan först af nästa, efter ''nya''
val, sammanträdande ordinarie storthing, och
detta endast om <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span> af Storthinget (det
samlade Storthinget, som enligt §. 67 utgöres af
de på föreskrifvet sätt valda
”representanterna” eller storthingsmännen, icke blott de
tillfälligtvis närvarande), alla äro ''eniga'' om
den föreslagna grundlagsändringen.

Härmed blir ock den annars lika
intetsägande som välmenade föreskriften, att
ändringen icke får ”modsige” Grundlovens
”principer”, både fullt på sin plats och
kraftigt verkande. Ty icke äro mindre
välbetänkta ändringar i Norges Grundlov att
frukta, om hvarken Kongen någonsin
proponerar eller Storthingets pluralitet af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span>
för sin del godkänner något, som enligt
deras, numera ofta diametralt motsatta, åsigter
”modsiger” den Norske Grundlovs
principer, eller såsom det till slut heter i §. 112
”forandre denne ''Constitutions'' Aand”.


<span class="ws-noexport; noprint" id="s6" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/10|6]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>De sist citerade orden utgöra ett från 
sjelfva §. 112 hämtadt bevis mot riktigheten 
af det, mindre kunnigt folk bedårande 
skälet för det så kallade ”folkpartiets” 
grundlösa påstående att Kongen, äfven i fråga 
af grundlagsändringar, har samma, endast 
”suspensiva” veto, som i fråga om ”lagar” i 
allmänhet. 

Man påstår nämligen, att ”Grundlov” är 
”Lov”, likasom ”Bylov”, ”Fattiglov”, 
”Civil”- och ”Criminal-lov”, och att, hvad som 
gäller om ”Lov” i allmänhet, äfven måste 
gälla om ”Grundloven”, huru mycket detta 
än strider mot förut omförmälda stadgande 
i §. 112 rörande storthingets handläggning 
af dithörande förslag. 

''Grundloven'' kallas nämligen i slutet af 
§. 112 ''Constitution'', som uppenbarligen är 
något annat än vanlig ”Lov”, och hvad 
som gäller om vanlig lag kan icke gälla 
om ”Constitutionen”, således enligt §. 112 
icke om Grundloven.
 
Eidsvolds-Grundloven (§. 110) innehöll 
också, såsom en sedan bortkastad 
inledning, att, när riksförsamlingen antagit denna 
”Constitution”, blir den Grundlov; något som 
i öfrigt förklarar, hvarföre man icke ansett 
nödigt att uttryckligen omnämna den del 
Kongen skulle enligt Grundloven taga i 
Grundlovsförändringarna, hvilket annars 
utgör ett rent af oförklarligt förbiseende i 
§. 112. 

Genom antagandet, såsom vi tro oss ha 
visat, på goda skäl, att ”''fremsættes''” i
<span class="ws-noexport; noprint" id="s7" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/11|7]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>§. 112 betyder göras till föremål för en 
”konglig proposition”, får man icke blott 
en tillfredsställande förklaring af allt, som 
eljest måste synas besynnerligt eller 
bristfälligt i Grundlovens stadganden rörande 
ändringar deri; utan ock af det för 
Sverdrupska partiet förargliga förhållandet, att 
Storthinget år 1824, tio år efter Grundlovens 
antagande, såsom sin mening uttalade, att 
konungen, ”i följd af sakens natur”, hade 
''absolut'' veto, hvad grundlagsfrågor anginge; 
samt att det först var, sedan deras röster, 
som varit med om Grundlovens stiftande, 
helt och hållet förstummats inom 
storthingssalen, som den meningen kunde göra sig 
gällande, annat än hos nybörjande, 
nyhetsökande unga rättslärda (såsom nu hos en 
ung svensk sådan), att kungen icke hade 
absolut rätt att hindra ändringar i 
grundlagen, utan endast ett ”suspensivt veto”, 
likasom i fråga om stiftande af lagar i 
vanlig och egentlig mening.
 
Den storthingets äldre ”praxis” vid 
behandlingen af hittills förekommande 
grundlagsfrågor, som herr ''Nils Höjer'' så skarpt 
klandrat och ansett vara rent af 
grundlagsvidrig, blir, enligt vår uppfattning, både 
helt naturlig och i fullständigaste enlighet 
med Norska Constitutionens i §. 112 
uttalade grundprinciper.
 
Äfven den åsigt, hvarom på sista tiden 
alla verkligt sakkunniga, särskildt prof. ''H.'' 
''L. Rydin'' i sin förträffliga bok om 
”Unionen”, enhälligt, om ock på något olika skäl, 
förenat sig, eller, att Norges Konge i
<span class="ws-noexport; noprint" id="s8" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/12|8]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>grundlagsfrågor äger ett ''absolut'', icke ''suspensivt'', 
''veto'', vinner också ett, visserligen föga 
behöfligt, men fullständigt afgörande, stöd i 
den här framställda uppfattningen af §. 112, 
ehuru den samma, i första hugget, måhända 
kan synas strida deremot, då uteslutande 
''propositions''-rätt visserligen gäller än mera 
än ''absolut veto'', men icke kan anses 
dermed identisk.
 
Anmärkas måste nämligen, att om äfven 
grundlagen, enligt §. 112, fordrar, att 
grundlagsändring skall ''föreslås af regeringen'', för 
att på ''laglig'' väg, i följd af ''Storthingets'' eniga 
beslut, ”finde Sted”; så kan det icke 
förmenas, och lärer icke ha förmenats enskild 
storthingsledamot att inom Odelsthinget 
väcka förslag, äfven de mest vidtgående, 
om ändringar i ”Grundloven”, hvilka då 
måste behandlas efter i §. 76 fastställd 
arbetsordning, af Odelsthing och Lagthing, 
samt eventuelt af samladt Storthing, med 
pluralitet af <span style="position: relative; bottom: 0.3em; font-size: 0.7em; line-height: 70%;">2</span>⁄<span style="font-size: 0.7em; line-height: 70%;">3</span> bland ''närvarande''  
medlemmar; men, äfven om ändringsförslaget 
sålunda af Storthinget godkännes, kan detta 
endast: antingen leda till en ''petition'' om 
framställande vid nästa Storthing, efter ''nytt'' 
val (enligt §. 112, sådan den nu lyder, 
sedan 24 April 1869), af dermed 
öfverensstämmande förslag till grundlagsändring 
(hvarpå regeringen icke kan vara 
förbunden att fästa något afseende); eller ock 
måste ett af Storthinget, visserligen icke i 
full enlighet med Grundlovens anda och 
grundprinciper, så fattadt beslut om 
ändring i Grundloven, höra till de, icke i
<span class="ws-noexport; noprint" id="s9" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/13|9]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>§. 82 särskildt undantagna ”Beslutninger” 
af storthinget, hvilka enligt Grundlovens 
§. 80 skola genom ”Kongens” Resolution 
''stadfästas eller förkastas'', och om hvilka 
det i sista punkten heter: ”''Alle de, som'' 
''Han ikke udtrykkeligen antager, ansees som'' 
''af Ham forkastede.''”
 
Alltså har Kongen, enligt vår utredning, 
otvetydig rätt att, utan inskränkning, vägra 
sanction af storthingets, på dess eget 
initiativ, beslutade ändringar i Grundloven.

<div style="margin:0em auto 0em auto;&#32;width:10em;">
<hr style="background-color:#000; color:#000;" />
</div>
 
Så ha vi nu, värde läsare, ifall du eljes 
orkat att till slut följa med på denna, 
troligen för dig helt ovana, utflygt på 
lagtolkningens, juristerna ''ex professo'' annars 
förbehållna område, omsider hunnit till det 
mål vi föresatt oss: att låta Grundlovens §. 112 
tolka och förklara sig sjelf, och dervid 
kommit till, såsom vi våga föreställa oss, i flera 
hänseenden tillfredsställande resultater, 
särskildt det, som äfven ur norsk-norsk 
republikansk eller half-republikansk synpunkt 
måste vara af synnerlig vigt och betydelse, 
nämligen att de män, som först författat, 
och de som på Eidsvold antagit och gillat 
hvad som nu kallas §. 112 i Norges 
Grundlov, deri handlat såsom ''tänkande män'', hvilka 
både haft reda på hvad de velat och 
förstått att ge uttryck deråt, icke såsom det 
efter mångas tolkning kunnat synas, en 
samling af ''tanklösa dårar!''

<div style="margin:0em auto 0em auto;&#32;width:10em;">
<hr style="background-color:#000; color:#000;" />
</div>
 
Skola vi, af det här anförda, göra en 
slutsats och en tillämpning på Norges 
brännande fråga för dagen: 

<span class="ws-noexport; noprint" id="s10" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/14|10]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>”Kan och bör, äfven om Riksrätten 
kommer till stånd och dess dom öfver 
konungens trogna tjenare och ministrar blir 
fällande, dessa gifva efter för det 
öfvermägtiga och öfvermodiga oppositionsparti, hvars 
ledare helt visst allra säkrast skulle göras 
oskadliga såsom ministrar i de dömdas och 
förkastades ställe?”<br> 
så måste härtill svaras ett bestämdt: ''nej!''
 
Man vinner aldrig något, knappast, i det 
enskilda, för sig sjelf, bestämdt aldrig för 
det allmänna, för staten, genom ''eftergift'', 
äfven den skenbart nödvändigaste, för 
orättmätiga och obefogade anspråk.
 
Vi ha ett varnande exempel härpå, i hvad 
som nu föregår och närmast förestår i vårt 
eget land.
 
Här har det, genom eftergifter från 
regeringens sida, för ett på grund af vår 
statsförfattning från början, åtminstone 
gentemot kungen och regeringen, mindre 
mäktigt parti, än det som nu gör den norska 
regeringen så mycket förtret, kommit 
derhän, att, om det icke, i enlighet med 
regeringens proposition, kommer att, såsom 
princip fastställas, att hvarje parti, som fått 
tillfällig öfvermakt, skall vara berättigadt att, 
i främsta rummet, på det allmännas 
bekostnad, och till tunga, kanske olidlig, för 
andra skattdragande, tillskansa sig allt hvad 
”nås och klås kan”; och att, om vårt land 
ej skall för en oberäknelig framtid göras till 
ständig tummelplats för egennyttiga, 
hvarandra korsande parti-interessens
<span class="ws-noexport; noprint" id="s11" style="position:absolute; left:1em; text-align:left; text-indent:0em; font-size:80%" class="editsection"><span id="pr_page" class="OptionText" title="links&nbsp;to&nbsp;scanned&nbsp;pages"><nowiki>[</nowiki>&thinsp;[[Sida:Kan enligt Norges Grundlov ändring deri ske utan Kongens samtycke.djvu/15|11]]&thinsp;<nowiki>]</nowiki></span></span>samhällsförderfliga strider, det sannerligen icke kan 
tillskrifvas någon annan grund och orsak, 
än att en Nådig Försyn ännu vakar öfver 
Nordanlanden, eller att, såsom det heter: 
”''Herren är de dårars förmyndare''”.
</div>

===Noter===
<references/>

[[Kategori:Facklitteratur]]
[[Kategori:1880-talets verk]]
[[Kategori:Fredrik Theodor Blomstrand]]
[[Kategori:Juridik]]
[[Kategori:Svensk-norska unionen]]